| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄLLA väl3a2, v.2 -er, -de, -t, -d, förr äv. -ar, -ade, -at, -ad (pr. sg. -ar Polhem Brev 73 (1711); -er BlBergshV 18: 72 (1687) osv. — imper. väll IErici Colerus 2: 316 (c. 1645: förwäll) osv.; välla IErici Colerus 1: 340 (c. 1645: förwälla). — ipf. -ade Columbus (SVS) 2: 110 (1669), Ryd Timmerskog. 60 (1980); -de VetAH 1747, s. 231 (: förvälldes) osv. — sup. -at UHiärne 2Anl. 241 (1706); -t VetAH 1740, s. 251 (: sammanwält) osv. — p. pf. -ad PrivBergsbr. 1649, 6: J 4 a (: wälladt, n.), SFS 1826, s. 532; -d Salé 100 (1664: förwellde, pl.) osv.; -t HSH 37: 67 (1554: velte, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -ING (†, SvTidskr. 1873, s. 98), -NING; -ARE (se avledn.); jfr VÄLL, sbst.2, 3
I. intr.
1) om vatten l. annan vätska, särsk. om större vattenmassa ss. hav l. våg o. d.: (gm vind l. ström o. d.) vara l. försättas i mer l. mindre kontinuerlig l. rytmisk rörelse, svalla l. bölja l. vältra sig; äv. om källa l. vattendrag o. d.: strömma l. rinna (fram); äv. dels med särskild tanke på rörelsen åtföljande (forsande l. brusande l. porlande) ljud, dels allmännare, om flytande (vattenhaltig) massa o. d. (se särsk. b). Dhen Brusande Siöö och Wällande Haff. Visb. 1: 353 (1658). Rhein, som .. bildar en äfven serdeles djup bassin, i hvilken vattnet blott långsamt väller nedåt. Snellman Tyskl. 118 (1842). Och åter sina lätta steg hon ställer / till källan, der i skuggan friskt den väller. Sturzen-Becker 6: 25 (1868). Hör, hur hafvet brusar! / Vågorna slå, / välla och gå, / storm i snäckorna susar. Levertin Dikt. 81 (1901). I en dalvidgning höra vi ett dånande ljud som af stora vällande vatten. Hedin Transhim. 3: 253 (1912). Över högsta branten väller vattenfall på vattenfall. Suneson GGrund 15 (1926). — jfr FRAM-, GENOM-, UPP-, UT-VÄLLA. — särsk.
a) om kroppsvätska. Tå stadnade blodet; och man såg thet ei mer siudande och wellande. Swedberg SabbRo 314 (1689, 1710). Förgäfves flickans kind af dödens blekhet täcktes / Och tårar välde i dess blick. Stagnelius (SVS) 3: 119 (1822). Laura retades blott av Hermans tårar. Anade hon att de vällde ur källor, som redan sinat hos henne. Siwertz Sel. 1: 159 (1920).
b) om flytande massa ss. lava l. flytande jord o. d.: vältra sig l. flöda l. breda ut sig; äv. om dimma l. rök o. d.: rulla l. bölja. Kan godset .. genom för mycken rörning, komma dertill att det wäller öfwer härdspången. Rosborg StångjSmid. 21 (1809). En vällande rök. Johansson HomIl. 21: 522 (1848). Bespejar lavan / Som evigt väller utför bergets branter. Wulff Leopardi Gin. 9 (1898). Sist kom potatissättningen, då den möra jorden vällde för kroken. Suneson GGrund 66 (1926). Tjockan kommer vällande och sveper in allt i sin trötta, grå förtvivlan. TurÅ 1933, s. 301.
2) om ngt mer l. mindre sammanhängande som ger intryck av att röra l. bete sig ss. vällande vatten: flöda l. strömma l. flyta; äv. dels: svämma över, dels: ymnigt förekomma l. breda ut sig; äv. med subjektsväxling, i uttr. välla av ngt (äv. i opers. anv.). Hans hår var gult; det vällde i lockar ned på axlarna. Bååth Gudrun 141 (1900). (Hon) delade upp en gris. Det vällde av köttstycken, tarmar och blod i kar och krukor. Wägner ÅsaH 327 (1918). Ångtröskan är dagens herre, och stinna vetekorn välla i strömmar ur dess vist inrättade innandöme. Holmström LändStränd. 2: 2 (1919). Svarta liljor välla bland träden. Karlfeldt Höst. 19 (1927). Eken på södra sidan av stugan står spritt naken, medan den på norra ännu väller av löv. SvD 26/10 1986, s. 16. — särsk.
a) om ljud l. ton o. d. Ej tonfullt echo der (på havet) ur klippan väller. Sätherberg Blom. 61 (1841). Den överjordiska hymnen väller i långa, befriande rytmvågor. OoB 1936, s. 665.
b) om ljus l. lukt. CVAStrandberg 4: 45 (1857). Ur hvarje fönster välde i vida vågor ett stort, varmt ljussken. Lindqvist Dagsl. 2: 11 (1900). Hölukten väller stark. Moberg Sedebetyg 15 (1935).
c) om människomassa l. kollektiv av personer. Turistströmmen i Jämtland väller nu ymnig och oafbruten. LdVBl. 21/7 1888, s. 2. Koreanerna ha i större antal vällt över gränsen och räkna 3/4 miljoner inom Mandsjuriets område. SvGeogrÅb. 1932, s. 214.
3) i bildl. anv. av 1 o. 2, i fråga om handling l. aktivitet som påminner om l. kan uppfattas ss. vällande. Thet första och aldrahögsta Gudz bodh .. aff hwilket all the andra flyta och wella. Balck Ridd. M 1 a (1599). En Brådlåter och snarsticken måste och styra sitt hastige Hufwud och wällande Sinne. UHiärne Suurbr. 89 (1680). Det mod, jag talar om, väller lugnt och stilla i djupet af ett fromt hjerta. Runeberg ESkr. 1: 367 (1850). Hell, Nordens nya dag! Det är ur Lunds, det minnesrikas, hjärta de orden välla. Weibull LundLundag. 283 (1901).
4) komma i kokning l. sjuda; äv. med särskild tanke på åtföljande bubbelbildning: (börja) bubbla l. fradga l. skumma l. pösa; ngn gg äv. med obj., liktydigt med: förvälla (ngt); ss. vbalsbst. -ning särsk. konkretare, i sht förr dels om bildning av enskild bubbla, dels liktydigt med: uppkok. Verelius 287 (1681). Garnet blir flitigt up och nedvändt i färgen, hvari det kommer at ligga tils kettilen börjar sjuda, då det genast efter första häftiga vällningen uttages, rensköljes, trådarne rättade i härfvorne och vattnet utvridit. VetAH 1801, s. 268. Sockrets vällningar äro nu (vid karamellkokning) mycket täta, ett intensivt läte låter höra sig och sockret lemnar en svag, angenäm lukt. Grafström Kond. 33 (1892). Det sjuder och väller i Newyorks stora häxkittel. SvD(A) 6/11 1927, s. 31. Gryn välldes .. varför den färdiga rätten kallades välling. Kulturen 1985, s. 34. — jfr FÖR-VÄLLA. — särsk. (†) i oeg. anv., till följd av reaktion vid kemisk-teknisk l. metallurgisk process, om ämne l. substans l. material o. d.: bubbla l. fräsa l. jäsa (se d. o. 2 a). En sådan tildrijfwande swafwelånga uthur diupet, igenom hwilkes beblandelse et häftigt wällande skeer, at watnet såsom kokar och siuder. UHiärne 2Anl. 10 (1702). När Effervescentia (dvs. gasutvecklingen) eller wällandet är starck, är större fräsande och gny. UHiärne Förb. 23 (1706). En platt järnstång, hvilken efter 3 minuters-blåst blef rödvarm, men kunde ej komma til vällning. VetAH 1748, s. 285. Förspörjes ett alcaliskt salt .. hos Mergeln, så at den wäller mer eller mindre i skiedwatn och andra syror. Kiellberg KonstnHandtv. KakelKruk. 5 (1753). I allmänhet få de under hammare hopslagna smältstyckena alldeles afsvalna, innan de i särskilda ugnar upphettas till välling för att slutligen uträckas under hammare eller valsverk. SvTidskr. 1873, s. 98.
II. tr.
1) (förr) hetta upp ((delar l. föremål av) metall) till glödande (o. mer l. mindre mjukt) tillstånd för att (gm bearbetning med hammare l. pressning l. valsning) möjliggöra l. åstadkomma sammanfogande av delar av samma l. olika arbetsstycken; i ä. språkprov stundom liktydigt med: svetsa; äv. dels utan obj., dels intr., i förb. VÄLLA SAMMAN; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om ställe där två metallstycken sammanfogats, vällfog. HSH 37: 67 (1554). Aldrig lärer någon Fransos een Svänsk väl at välla järn. RARP 9: 219 (1664). Uti de puncter, där sammanwällningarne skett, befanns Järnet så segt, att Tråen kunde litet wridas fram och tilbaka, innan wällningen brast. Rinman JärnH 312 (1782). Jernet mjuknar innan det smälter, och kan i detta tillstånd sammansmidas; detta kallas välla eller svetsa. Berzelius Kemi 2: 617 (1822). Dock måste smeden iakttaga, at ofta välla under räckningen, för at få jernet fullkomligt tätt. KrigVAH 1825, s. 75. En ny vällugn för gevärspipors vällning har blifvit uppförd vid Carl Gustafs gevärsfaktori. KrigVAH 1860, s. 146. Dylika rör eller rörämnen benämnes svetsade eller vällda i motsats till rör utan svets, som kallas sömlösa, vällfria eller helvalsade. HbVerkstTekn. 2: 127 (1944). — jfr HOP-, IN-, OM-, PÅ-, SAMMAN-, SPIRAL-, UR-VÄLLA m. fl. samt HEL-, LAPP-, LÄPP-, LÄTT-, O-VÄLLD.
2) (†) med avs. på pottaska: bränna en andra gång; i p. pf. äv. (o. i sht) i adjektivisk anv.; jfr OM-BRÄNNA 2. König LärdÖfn. 6: 64 (1747). Rå Pottaska .. som brännes andra gången af bokträd, på det sättet at den brända askan, med vatten upblandad, smetas på bokvedsträd, som antändas och brännas uti bål, til dess askan fastnar tilhopa uti stora klimpar, hvilket kallas at välla askan. Rinman 2: 307 (1789). Det har icke litet verkat till bokskogarnes förödande, att ifrån hamnarne i södra Sverige fordom utskeppades årligen omkring 9000 skeppund välld pottaska. Agardh o. Ljungberg III. 1: 159 (1857). — jfr POTTASKE-VÄLLANDE.
1) till I 1: vällande flöda l. rinna fram l. röra sig framåt; särsk. till I 1 b, om lava l. lera l. dimma o. d.; äv. mer l. mindre bildl. (jfr välla, v.2 I 3). En ny sort, under namn af Jäs- eller Qwick-lera, som flyter och wäller fram i en hård masza såsom beck. SamlRönLandtbr. 1: 164 (1775). Det vällde fram en ström af ånger och förfäran i hans själ. Topelius Sommarsjö 1: 98 (1897). Strax börja lågorna arbeta .. röken väller fram, svart och hotande. Lagerlöf Holg. 2: 152 (1907). En kyrka byggdes på platsen, där källan vällde fram ur berget. RisebergaB 335 (1931). Tårar väller fram. Johannisson MelankRum 160 (2009).
2) till I 2: vällande l. i strid ström flöda fram l. breda ut sig; äv.: (en efter en) i stor mängd komma fram l. ut; äv. mer l. mindre bildl. (jfr välla, v.2 I 3). En kavass red framför oss, fruktansvärdt beväpnad med sabel och jag vet ej hur många skjutgevär, som tycktes välla fram ur hans mage eller gördeln kring denna. Bremer GVerld. 3: 147 (1861). (Musiken) väller fram med en ledighet som blott i längden verkar en smula för stor. Peterson-Berger Recens. 1: 170 (1902, 1923). Upp ur skogsängen vällde fram blommor. Lagerlöf Saga 151 (1908). Strax .. började de redlösa, obegripliga orden att åter välla fram över hans läppar. Oterdahl Skram 227 (1919). Efter dem vällde banditernas hejdukar och gårdskarlarna fram. Malmqvist BerTräskmark. 1: 73 (1976). —
VÄLLA IHOP10 04, förr äv. IHOPA l. TILLHOPA. (förr) till II 1: medelst vällning sammanfoga l. fast förena ((delar l. föremål av) metall); jfr välla samman. Lind (1738). Rörplåtarne .. wällas ihop här wid Factoriet för hand. SvVapSÅ 1927–28, s. 9 (1754). Vi vällade ihop järnet, vi hettade upp bitarna till de blev lagom mjuka och bankade samman dem. Ryd Timmerskog. 60 (1980). —
VÄLLA IN10 4. särsk. till I 2: flöda in; äv.: rikligen breda ut sig (in i l. över ngt); särsk. till I 2 c, om människomassa: i stor mängd strömma l. tränga in (ngnstans); äv. mer l. mindre bildl. (jfr välla, v.2 I 3). Ropet (steg) allt tydligare då folkmassan vällde in på Strandgatan. Strindberg SvÖ 3: 383 (1890). Björnbärssnåren, som öfver stengärdena välla in på vägarna. TurÅ 1906, s. 8. Gubben Bror kände tyngden av hela den gångna dagen välla in över sig. Kjellgren Smar. 97 (1939). En vid slädföre aldrig sinande ström av kolskrindor och vedlass väller in över staden. Lyberg GPprFalunDal. 1: 79 (1940). —
VÄLLA NED10 4 l. NER4. till I 1, särsk. om flod l. älv: vällande strömma l. rinna ner (ngnstans); äv. till I 2, särsk. till I 2 b, om ljus l. solsken o. d.: flöda ner. Då sågo de med ens en älf flyta tvärs före och välla ned i Hvitån. Bååth EgilS 57 (1883). Hon vänder sig om och ser ut genom fönsterna, solen som väller ner över trädgården, tapetserar väggarna med ljus. Flygt Verkan 165 (2004). —
VÄLLA SAMMAN10 32 l. TILLSAMMANS040, äv. 032. (förr) till II 1, med avs. på (föremål l. delar av) metall: välla ihop; äv. intr.: gm vällning sammanfogas. Effter ther wedt Bärget är icke rådt till att szmida eller wälla ett sligt szwårt stycke järn tillszammens, haffwe (osv.). G1R 16: 55 (1544). (Om formorna) icke riktas åt en punct, så verka de så isoleradt .. att hvar och en af dem bildar sitt färskjern och sin smälta, och hvilka sedan vid beröring skola välla tillsammans. Tamm Smid. 17 (1830). Från utgrävningar i Novgorod i Ryssland vet vi att metoden med att välla samman järn och stål i knivbladen var känd redan på 900-talet. TurÅ 1989, s. 69. jfr sammanvälla. —
VÄLLA UPP10 4, äv. OPP4. särsk. till I 1: komma framvällande (ur l. av ngt); särsk. om källa; förr äv. med anslutning till välla, v.2 I 4 slutet: pösa l. bubbla upp; äv. (o. numera i sht) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr välla, v.2 I 3). Mina inelffuer wella vp j migh vthan återwendo. LPetri Job 30: 27 (1563). Då den smällte Slaggen, tillika med de däruti skingrade Järnbitar, börjar att liksom gäsa eller wälla upp. Rinman JärnH 414 (1782). En källa vällde upp för hennes fötter. Wadman Saml. 1: 11 (1830). Man undrar om det hänt Selma något som kommit ungdomskärlekens källa att välla upp inom henne. Wägner Lagerlöf 2: 204 (1943). Som i en dimma kände han raseriet välla upp inom honom. Lindroth IngaÄnglar 105 (1995). jfr uppvälla. —
VÄLLA UT10 4. till I 1, 2: vällande flöda l. rinna l. strömma ut (ur l. från ngt); äv.: rikligen breda ut sig (åt ngt håll l. över ngt); ngn gg äv. med obj.: vällande ge ifrån sig l. tömma ut (ngt). Öfver dörren grinade förfärligt ett drakhufvud, ur hvars gap vällde ut två strömmar af grönt etter. Lundgren MålAnt. 2: 37 (1858, 1872). Under det att frodiga krypväxter .. vällde ut öfver inhägnaderna i ymnig bladrikedom. Lindström Bates 4 (1872). När jag kom hem på kvällen bredde jag Sydsvenskor över alla vindsgolv och vällde ut skörden till torkning. SDS 25/7 1976, s. 1. En buss stannade alldeles utanför köksfönstret .. och en skock skolbarn vällde ut. Nesser FallG 142 (2003). —
VÄLLA ÖVER10 40. särsk. till I 1, om vatten(drag) l. källa o. d.: rinna l. svämma över (omgivande land o. d.); äv. utan obj. Se, Donau sväller stolt, och väller öfver / De trånga bräddar. Nicander Hesp. 200 (1835). Det säges att källan, så liten som hon är, icke sällan väller öfver och då uppkastar slantar af koppar. Dybeck Runa 1842–43, 3: 4. Forsvågorna vällde oafbrutet öfver klippan ända upp till våra fötter. Ymer 1907, s. 214.
-GNISTA, äv. -GNISTRA. jfr gnista, sbst. 1, o. svets-gnista. Järnet (börjar), under utkastning af en myckenhet dels röda och dels hwita wällgnistor, strax smällta uti större och mindre droppar. Rinman JärnH 323 (1782). —
-GROP. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i valsverk (se d. o. 2): grop (se d. o. 1 b) för uppvärmning av göt före valsning, gropugn. JernkA 1894, s. 334. —
-HAMMARE. särsk. om vattendriven hammare (se hammare, sbst.2 2 a) använd vid tillverkning av handeldvapen. Rörplåtarne .. wällas ihop här wid Factoriet för hand. En wällhammare skall nu anläggas i strömmen. SvVapSÅ 1927–28, s. 9 (1754). —
-HETS. (†) jfr hets, sbst.1 1 a, o. -hetta. Då Franche-Comté-jernet redan är väldt, så behöfver det till denna utvalsning icke upphettas till vällhets utan blott till stark rödvärme. JernkA 1875, s. 127. Fatab. 1932, s. 247. —
-HETTA. temperatur varvid arbetsstycke glödde (vitt) o. som erfordrades för vällning; jfr hetta, sbst. 1, o. -hets, -temperatur, -värme o. vällnings-hetta. Der allenast en röd-warm glödgning fordras, kan gran- och tall-wed göra tilräckelig tienst; men der stark hwit-warm wäll-hetta behöfwes, måste biörkwed nyttias. Rinman Jernförädl. 66 (1772). Åstadkommes vällhetta i de hopskrufvade rälsändarne därigenom att den heta termitslaggen kringgjutes dem, hvarpå rören ytterligare hoppressas och vällen är färdig. TT 1904, K. s. 132. —
-JÄRN. om gm vällning framställt smidbart järn (l. stål) med låg kolhalt; jfr -metall, -stål. JernkA 1877, s. 85. Sådant smidbart järn som vid framställningen erhålles i flytande form kallas götjärn, sådant som erhålles i degartad form kallas välljärn. HantvB I. 2: 80 (1934).
Ssgr: välljärns-metod(en). metod för smältfärskning varvid järnet färskades i halvflytande form. Bolin KemPraktL 145 (1921).
-METALL. jfr -järn, -stål o. göt-metall. JernkA 1877, s. 85. Till följd af den inmängda slaggen erhåller vällmetallen en tågig byggnad, förenad med stor seghet och smidbarhet. LB 4: 25 (1903). —
-RAND. rand (se d. o. 6) ss. följd av vällning. SFS 1830, s. 828. Om svetsningen väl lyckats, synes icke minsta öppning der som vällen skett, eller åtminstone endast en fin svart linia (vällrand). Almroth Karmarsch 211 (1838). —
-RUM. rum (se rum, sbst.3 6) i vällugn. Bryggan mellan koltornet och vällrummet rammas af enbart qvartsmjöl fuktadt med vatten. JernkA 1852, s. 286. —
-SAND.
1) (†) till I 1, om sjöbottensand som till läge l. form förändras gm vattnets vällande. Inlöpen åt Narfwen, Rijga, Windo .. och Inlöpet för Lübeck, förandra sigh offta aff stoor Storm och Iszgång förty ther är Wälsand. Månsson Siöb. 100 (1644).
2) till II 1: ss. flussmedel vid vällning tjänlig l. använd (kvarts)sand. Den hwita Strösand, som tages wid hafsstranden, har jag i synnerhet funnit till Wällsand för Stål ganska tjänlig. Rinman JärnH 217 (1782). —
-SVETSNING. jfr smält-svetsning. Vid vällsvetsning uppvärmas arbetsstyckena till degigt tillstånd och hamras eller tryckas samman; värmet kan alstras av en kolfyr. HantvB I. 2: 81 (1934). —
-UGN. ugn (se d. o. 1 b) för vällning av järn (inför valsning l. smidning). JernkA 1825, s. 133. Den, som will anlägga nya .. Wällugnar .. eller andra Werkstäder för Tackjerns nedsmältning och beredande till smidigt jern, ingifwe derom till oss underdånig ansökning. SFS 1838, nr 44, s. 2. jfr gas-, göt-, koltorn-vällugn. —
-VARM. som har välltemperatur. Att en Smällta eller ett Järn-stycke .. kan med tång .. lyftas och handteras, så länge det är ljusrödt eller wällwarmt. Rinman JärnH 85 (1782). —
-VÄRME, förr äv. -VÄRMA l. -VARMA. jfr -hetta. At .. (gjutstålet) väl kan smidas som annat stål, men tål ej gärna hvitvarm hetta, eller vällvarma, hvarvid det börjar smälta, eller falla sönder. Rinman 1: 608 (1788).
B: VÄLLNINGS-HETTA. vällhetta. I stark vällningshetta gifver .. (det rödbräckta järnet) grofva röda gnistor. EconA 1807, juli s. 101.
VÄLLBAR, adj. möjlig att välla. Fischer .. har funnit på ett medel att göra sitt gjutstål vällbart. Berzelius Res. 300 (1819).
Spalt V 2057 band 38, 2019