| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIGGA rig3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
a) förse l. utrusta (fartyg) med rigg; tackla (fartyg); sätta upp (rigg l. del av rigg); äv. i utvidgad anv., med subj. betecknande fartyg: få rigg (l. del av rigg) uppsatt; äv. i uttr. rigga ngt till ngt, gm riggning förvandla ngt till ngt. De flesta kappseglingsyachter (ha) numera riggat den (dvs. klyvarbommen) med en kuggstång, infälld i fotens öfverkant. Oxenstierna Vanderdecken 142 (1865). De (dvs. barnen) fått en barkbit och riggat den / till pappas präktiga båt. Reuter NSång. 122 (1888). (Yachterna) riggas med en, två eller ända till tre master. Engström Skeppsb. 9 (1889). Två av dessa (bommar på ett lastfartyg) kunna genom extra riggning lyfta 15 ton. TT 1941, Skeppsb. s. 86. — jfr AV-, FÄRDIG-, NED-, OM-RIGGA. särsk. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om fartyg: försedd med (sådan l. sådan) rigg l. (i ssgn UT-RIGGAD) med spröt l. ställningar o. d. som sticka ut från skrovet; äv. i sådana uttr. som riggad med topp och tackel. En liten norsk, väl reggad skonert. Carlén Ensl. 1: 158 (1846). Och presentabla stå vi (dvs. människorna), hvad det lider, / Med topp och tackel riggade omsider. Sehlstedt 2: 143 (1855, 1862; i bild); jfr 3. Så länge krigsflottorna voro sammansatta av riggade träfartyg (osv.). Hornborg Segelsjöf. 263 (1923). jfr FULL-, HÖG-, JAKT-, KETSCH-, KUTTER-, LATIN-, MARCONI-, POLACKA-, RÅ-, SLÄT-, UT-, ÖVER-RIGGAD m. fl. särsk. i utvidgad anv., i ssgn IN-RIGGAD.
b) i fråga om borttagande av rigg från fartyg; i de särsk. förbindelserna RIGGA AV, NED o. ssgrna AV-, NED-RIGGA.
c) intr., om fartyg: vara riggad l. bära sin rigg (på det l. det sättet). Utlottningsbåten hade ett godt utseende, låg högt på vattnet och riggade väl. TIdr. 1894, julnr s. 29. Sveriges handelsflottas fagrast riggande fartyg. GbgP 1948, nr 29, s. 6.
2) (mera tillf.) i utvidgad anv. av 1 a (jfr 3): ställa (ngt) i ordning, arrangera, göra färdig l. brukbar o. d.; särsk.: arrangera (ngt) så att det får önskad gestalt l. önskat förlopp; äv. (i vissa kretsar, vard.) i p. pf. i adjektivisk anv.: berusad. Landsfogde vid så unga år. .. Den där hafver allting så härligen tackladt och riggadt. Högberg Vred. 1: 92 (1906). De hade .. festat och voro .. icke så obetydligt hvad man kallar ”riggade”. Nerman Minn. 82 (1907). Jag .. riggade repstegen och klättrade ned. Nilsson Bombi 46 (1932). Båtsmannen (har) .. ”riggat” sin halsduk med garn i stället för att knopa den. SvFlH 3: 204 (1945). Debatterna ”riggades”. AP 1954, nr 167, s. 2.
3) (vard.) i bildl. anv. av 1 a (jfr 2): kläda (ngn); ofta pregnant: kläda (ngn) snyggt l. festligt o. d.; i sht refl.; jfr RIGG, sbst.1 2. Strix 1897, nr 28, s. 3. Han skall bara föda, kläda, rigga och roa sin fru. Högberg Utböl. 2: 48 (1912). Jag .. (skulle) rigga mig i en köksflickas flärdfria dress. Nordström Amer. 247 (1923). — särsk. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: klädd; särsk. pregnant: välklädd. Båda två voro de väl riggade i randiga pyjamas och halmhattar. Cavallin Stevenson Söderh. 9 (1897). Ett dussintal duktiga fiskare .. riggade till arbetet i gula oljekläder. GHT 1898, nr 32 A, s. 3. (Klock-)Kedjan fick hänga kvar i fickan, så det skulle se ut som jag var riggad. Hedenvind-Eriksson Hjul. 92 (1928).
4) (vard., i sht i sjömansspr.) i bildl. anv. av 1 c: föra sig (så l. så), ta sig ut. Min näsa ”riggade illa”. Trolle Sjöoff. 1: 6 (1869). Båtsmannen är mera karlavulen och riggar som en sjöman. Dens. Duvall 1: 263 (1875).
1) sjöt. till 1 b: ta ned riggen på (fartyg); äv. abs.; äv. med subj. betecknande fartyg: få riggen nedtagen. Tavaststjerna Morg. 133 (1884). Ingeborg .. hade under tiden riggat af och fick hjelp af en bogserare. SD(L) 1897, nr 313, s. 3. På kommandoordet ”Rigga af!” afriggas båten. UFlott. 1: 134 (1903). jfr avrigga.
RIGGA NED10 4 l. NER4. sjöt. till 1 b: med avs. på del av rigg: ta ned; äv. bildl. SD(L) 1901, nr 488, s. 5. Jönsson Him. 98 (1946; bildl.). jfr nedrigga. —
RIGGA OM10 4.
2) (vard.) bildl.: kläda på (ngn); ofta refl., i uttr. rigga på sïg; jfr rigga 3. Kom sen ner hit och rigga på dig i skansen. Strindberg Fagerv. 69 (1902). —
1) sjöt. till 1 a: göra i ordning o. anbringa (ngt) som kan tjäna ss. (del av) rigg. Oxenstierna Vanderdecken 148 (1865). Rigga till rår på de korta masterna. Skottsberg Båtf. 355 (1909).
2) (ngt vard.) i utvidgad anv.: iordningställa l. tillvärka (ngt); jfr rigga 2. Man .. riggar till en stor ryssja av hönsnät. Petre KonstJakt 50 (1935).
3) (vard.) bildl.: kläda l. utstyra (ngn); jfr rigga 3. Finge jag rigga till .. (törnsångaren) i anslutning till hans ystra skaplynne (osv.). PT 1905, nr 300 A, s. 3. —
1) sjöt. till 1 a: sätta upp rigg på (fartyg l. mast o. d.), rigga på; sätta upp (rigg l. del av rigg); sätta upp (ngt) ss. (del av) rigg; äv. abs.; äv. i uttr. rigga upp ngt till ngt, gm riggning förvandla ngt till ngt. Tholander Ordl. (c. 1875). (Lapparna) rigga upp en stång utmed framstäfven .. och spria upp en filt. Fatab. 1909, s. 97. Rigga upp ångaren till seglare. VFl. 1911, s. 121. År 1907 riggade 20 båtlag .. från Göteborgsskärgården upp med trålgrejor. Hasslöf SvVästkustf. 251 (1949).
2) (ngt vard.) i utvidgad anv.: iordningställa o. anbringa (ngt); jfr rigga 2. Vi sökte .. undvika detta .. dropp (från taket) genom att rigga upp tomma konservburkar öfverallt, där vattnet sipprade genom tälttaket. Antarctic 2: 301 (1904).
3) (vard.) bildl.: snygga upp l. restaurera (ngt); förse (ngn l. ngt) med behövlig utrustning, i sht kläder; kläda upp (ngn); ofta refl., i uttr. rigga upp sig, förse sig med ny l. bättre utrustning l. (vanl.) kläda sig i (stundom äv.: skaffa sig) nya l. snygga kläder; jfr rigga 3. Nu var det systerskansen Kronan .. som .. kunde riggas upp i sin gamla kontur. TT 1900, Byggn. s. 93. Missionärerna riggade upp mig i en omgång europeiska sommarkläder. Hedin Transhim. 2: 566 (1909). Jag har riggat upp mig betydligt sedan jag först visade er mitt hem. Larsson Solsid. 3 (1910). Riggar du opp dig så där för inget särskilt? Gustaf-Janson GodVänn. 252 (1955). —
1) sjöt. till 1 a: sätta ut (bom o. d.) i fartygs rigg; anbringa (ngt) ss. utstående del från (del av) rigg. Ett par hjälpanordningar, som riggades ut från hissbommarne. TT 1895, M. s. 89. NFSportlex. 5: 1127 (1943).
2) (vard.) till 3; i uttr. rigga ut sig, kläda l. styra l. ”spöka” ut sig (som ngn). En af de äldre matroserna har riggat ut sig som fader Neptun. Bergdahl Antip. 48 (1906).
Spalt R 1779 band 22, 1958