| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROST ros4t, sbst.3, r. l. m. (Möller 1: 298 (1745) osv.), äv. (numera i sht i bet. 1) n. (Lindestolpe Färg. 58 (1720; i bet. 3), Thall Brocard ElHem. 84 (1924: Brödrostet), HantvB I. 4: 204 (1936; i bet. 1) osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. ss. r. l. m. -ar (Weste (1807) osv.; jfr äv. nedan), äv. -er32 (GT 1786, nr 32, s. 3, SFS 1952, s. 1221), ss. n. = (HovförtärSthm 1732, s. 2240 (: Råstena, pl. best.; i bet. 1), SFS 1932, s. 302 (i bet. 3 a)); äv. (numera knappast br.) ROSTE ros3te2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Lindestolpe Färg. 58 (1720; möjl. att hänföra till sg. rost, se ovan), SAOL (1889), Därs. (1923)).
1) i sht tekn. i eldstad: av ett galler l. system av parallella järnstänger l. av murade åsar av tegel o. dyl. l. av en med hål försedd (järn)platta o. d. bestående underlag på vilket bränslet (kol, koks, ved o. d.) vilar under förbränningen o. igenom vilket dels primär förbränningsluft tillföres bränslet, dels askan nedfaller i askrummet; rist (se RIST, sbst.3 2); särsk. dels om (horisontalt l. lutande) dylikt underlag som är fäst vid eldstadens väggar l. (numera vanl.) vilar på särskilda stöd i eldstadens väggar (stundom på dess botten) o. ofta kan skakas l. förskjutas fram o. tillbaka (varvid askan lättare nedfaller i askrummet), dels (äv. i uttr. vandrande rost) om dylikt underlag av järnstänger som anordnats ss. en ändlös kedja på vilken bränslet föres fram till eldstaden, kedjerost, dels om dylikt underlag av trappformigt anordnade järnstänger, trapprost. Nÿa Tehnar giordt utj Råstena på 3ne fÿrungar. HovförtärSthm 1732, s. 2240. Eldning i kakelugn medelst koks på rost är .. billigare än eldning med ved. Verd. 1890, s. 5. Vandrande rost. TT 1901, M. s. 109. Det kan vara fördelaktigt att mura härden med några stenar förhöjda så att de bilda ett rost. HantvB I. 4: 204 (1936). Skakning av rosten (i en gasgenerator) alltför ofta och utrakning av kol ovan rosten .., förbrukar kol i onödan. TT 1941, AutMot. s. 22. jfr: Han itände (sten-)kolen på lösa Roster, och sedan kolen afbrunnit, insattes dessa i Ugnen, der han lät dem stå så länge, tils Ugnen blifvit nog varm. GT 1786, nr 32, s. 3. — jfr ANTRACIT-, CIRKULATIONS-, ELDSTADS-, FALL-, KAKELUGNS-, KEDJE-, KIPP-, PLAN-, SKAK-, SKJUT-, TRAPP-ROST m. fl. — särsk.
a) (i fackspr.) i utvidgad anv.: ss. underlag för veden (o. för underlättande av lufttillförseln) i en (kol)mila använt (botten)lager av slanor o. d. Rejmers Koln. 23 (1868). Rost bör .. ej saknas i någon mila. Ekman SkogstHb. 236 (1908). 2SvUppslB 29: 1090 (1954).
b) (föga br.) i inskränktare anv., om enskild (järn)stång l. stav i en rost, roststång, roststav. 6 roster med bärjern (kosta) 12 (riksdaler). Rothstein Byggn. 548 (1859). Sotskåpsluckorna darrade, glöden silade ner mellan rosterna under fyrarna, maskinen dunkade. Holmström Däck 182 (1927).
2) i sht kok. av ett galler l. nät av tätt placerade stänger l. trådar av järn l. annan metall bestående, ofta med handtag o. fot försett redskap varpå matvaror o. d. (t. ex. bröd, mandlar) kunna rostas l. lätt stekas; rist (se RIST, sbst.3 1), halster; särsk. dels om sådant redskap avsett att placeras över öppen eld l. gaslåga o. dyl. l. på en kokplatta l. i en ugn o. d., dels (i sht i ssgn BRÖD-ROST) om för rostning av bröd avsett sådant redskap bestående av ett (inom en ram l. ett hölje o. d. placerat) galler l. nät av metalltrådar som uppvärmas på elektrisk väg. SvTyHlex. (1851). Man halstrar över glöd i halster eller på ett enkelt galler = rost bäst över glödande träkol. StKokb. 340 (1940). jfr: Brödrost. Thall Brocard ElHem. 83 (1924; i bildunderskrift). — särsk. (om ä. förh., mera tillf.) om ss. tortyrredskap använt halster; jfr HALSTER, sbst.2 1 slutet. Den rost, på vilken den helige Laurentius ligger utsträckt. Grimberg SvFolk. 1: 403 (1913).
3) i allmännare anv.: galler l. gallervärk (jfr ROSTE, sbst.3 1 b); numera företrädesvis (tekn.) om galler o. d. tjänande att skilja grövre material från finare. Sedan gör man bollar .. (av vejden) och lägger på ett rost at torkas wäl. Lindestolpe Färg. 58 (1720). LAHT 1886, s. 316 (i tvättmaskiner för potatis). IngHb. 4: 633 (1948; i krossmaskin). — särsk.
b) om (vågrätt liggande) galler anbragt över öppningen till en kloak(brunn) o. d.; i ssgn KLOAK-ROST (Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 39 (1930), Östergren (1936)).
-BELASTNING. [jfr t. rostbelastung] tekn. belastning av rost, mätt i kilogram förbrukat bränsle per kvadratmeter o. timme. SvTeknUppslB 1: 334 (1937). —
-FORM; pl. -er ((†) -ar Gundberg). jfr form I 9. Gundberg Tegel 14 (1860). Frykholm Ångm. 66 (1881). —
-GALLER, n.
2) [jfr anm. ovan] till 2: (gallerformig) rost. Kastanjer knastra och hoppa på sina rostgaller. Vallentin London 235 (1912). —
-JÄRN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2560).
1) (mera tillf.) järn avsett för tillvärkning av rostar. Surahammars Bruks Aktiebolag .. tillverkar .. Valsadt rostjern, bult- och nageljern m. m. TT 1903, Annonsbil. nr 4, s. 12.
2) roststång; äv.: rost; jfr rustjärn. Dalin (1855; om rost). En blåsbälg, som .. inblåste luften under rostjärnen. 2UB 9: 189 (1905). —
-MUR, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2560). (numera bl. tillf.) mur vari roststänger äro fästa. VetAH 1781, s. 205. —
(1, 2) -PÄNDEL. [jfr t. rostpendel, eng. grate-pendulum, gridiron-pendulum] (numera mindre br.) kompensationspändel bestående av ett antal ss. i en rost anbragta stänger av olika metaller (t. ex. järn o. mässing). Almroth Karmarsch 658 (1839). 3NF 8: 916 (1928). —
(2; jfr anm. sp. 2551) -RÖKA, -ning. (mera tillf.) (rosta o.) röka (matvaror o. d.) på rost l. halster. Bolinder NaturfKult. 43 (1922). —
-SKAKARE, r. l. m. (med handtag försedd) anordning för skakning av rost (i spis l. kamin o. d.). InstrHbHusqvarna 3026: 17 (1953). —
-SPAK, r. l. m. spak avsedd l. använd för skakning av rost. Mellgren o. Andersson GengasB 157 (1941). —
-STYCKE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2561). (mera tillf.) (av en l. flera roststänger bestående) sammanhängande stycke av en rost. TT 1878, s. 185. —
(1, 3) -STÅNG. om var särskild av de (järn)stänger varav en (gallerformig) rost består. VetAH 1781, s. 205. —
-TRUMMA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2561), r. l. f. (mera tillf.) vridbar trumformig rost (för ångpanneeldning). Dædalus 1953, s. 140 (om äldre engelska förh.). —
-UGN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2561). om (i gasvärk använd) med rost försedd (retort)ugn. SthmBelysn. 46 (1903). —
(1, 2) -VENTIL. [jfr d. risteventil, eng. gridiron-valve] plan ventil i vilken (ventil)-sätet o. (ventil)kroppen bestå av ett antal parallella stänger l. element med öppningar emellan, ventil med raka spalter. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(3) -VÄRK, sbst.1 (sbst.2—3 se rosta, v.2 ssgr, rust-värk), n. [jfr d. ristværk, røstværk; jfr äv. t. rösterwerk, holl. roosterwerk, till lt. röster resp. holl. rooster (se roster); formen röst- torde bero på inflytande från d. røstværk l. t. rösterwerk] (numera bl. tillf.) gallervärk; särsk.: trall (på fartyg). ÖoL 489 (1852: Röstverk; om trall på fartyg). Larsen (1884). Palmgren Munch-Petersen o. Hartmann SvDanO (1954). —
-VÄRME-BELASTNING. tekn. tal l. värde som erhålles gm multiplikation av rostbelastning med bränslets effektiva värmevärde i kilogramkalorier per kilogram. IngHb. 2: 941 (1948). —
-YTA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2549). [jfr t. rostfläche, eng. grate-surface] rosts yta; äv. övergående i bet.: rost. Hwasser HbLokF 53 (1865). Feta kol baka lätt ihop sig och bilda på rostytan i eldstaden hopsintrade kakor. Bolin OrgKem. 51 (1925). Var och en månde veta att en nerrasad rostyta, med bästa vilja i världen ej kan ge anledning till goda ord och artigt uppförande. Kjellgren Smar. 65 (1939). särsk. om storleken av rosts yta: rosts ytinnehåll l. area. Total rostyta, en rosts hela area (med inbegrepp av rostöppningarna). Fri rostyta, area av rostöppningarna. TT 1872, s. 216. 2SvUppslB 24: 540 (1952). —
-ÖPPNING. om öppning mellan roststänger i en rost l. om hål i en rostplatta. Frykholm Ångm. 66 (1881).
Spalt R 2549 band 22, 1959