| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRI skri4, sbst.1, n.; best. -et, äv. -t; pl. -n (Dalin (1854), Sundén (1888) osv.) l. (utom i best. numera i sht i södra o. västra Sv.) = (Adlerbeth Skald. 1: 147 (1797) osv.); pl. best. -na (Sundén (1888; angivet ss. förekommande ”mindre ofta”), SAOL 1900 osv.) l. -en (Sundén (1888) osv.); förr äv. SKRIG, n.; best. -et.
a) motsv. SKRIA 1 a, = SKRIK 1 a; i vissa fall utan bestämd avgränsning från b. Ett högt, himmelshögt, gällt, genomträngande, skärande, hemskt skri. Ge till, ge upp, upphäva, utstöta ett skri. Ett skri skar genom den tysta natten. Från badstranden hördes muntra skrin. Hopen stormade fram under vilda skrin. Med ett hest skri sjönk den drunknande ned i djupet. Thet folck som icke bliffuo dödhe, the wordo slagne j theras hemeligh rwm (dvs. med bölder i trakten av ändtarmsöppningen) så at skrijet aff stadhenom gick vp j himmelen. 1Sam. 5: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: ropet). Ther hos tå höres ett ynckligit skrij / Vthi the ofromas skara; / The måste tå bort til ewig tijd / Vthi helwetes pino fara. Ps. 1695, 403: 5. Hvar plåga har sitt skri för sig, / Men helsan tiger still. Geijer Skald. 13 (1811, 1835). Kväfda skrin hördes från den olycklige. GHT 1898, nr 97 A, s. 3. Små gälla skrin, jublande skratt och leken brusade vidare öfver stenar och sand. Janson Par. 236 (1900). Lagerkvist Sibyll. 171 (1956). — jfr AN-, BARN-, DÖDS-, FRÖJDE-, GALL-, GLÄDJE-, HIMMELS-, ILL-, JUBEL-, JÄMMER-, KLAGO-, MORD-, NÖD-, VREDE-, ÅNGEST-SKRI m. fl. — särsk.
α) med en av prep. av inledd bestämning som betecknar anledningen till skrikandet l. de omständigheter som föranleda det; särsk. i sådana uttr. som skri av fasa, förfäran, smärta, ångest, glädje, fröjd. På Bygden höres roop, och skrijk och skrij af Frögd. Stiernhielm Fägn. 99 (1643, 1668). Ett genomträngande skri af fasa. Kruhs UndrV 441 (1884). Plötsligt gav .. Anne-Marie till ett skri av förfäran. Malmberg Åke 66 (1924).
β) motsv. SKRIA 1 a β, = SKRIK 1 a β. Hwart wil thet skrijet och bulret j stadhenom? 1Kon. 1: 41 (Bib. 1541; Bib. 1917: larm). Oseden med dans, rop och skrij om natten sedan Brudgumme och Brud .. äre til sängs och nattehus gångne. KulturbVg. 1: 95 (1686). Hvilket döfvande larm och skri! Wetterhoff DiktBild. 165 (1830). Idun 1904, s. 192. — jfr NATTE-SKRI.
γ) (utom ss. senare led i ssgn HÄR-SKRI numera bl. mera tillf.) motsv. SKRIA 1 a γ, om härskri l. stridsrop (äv. övergående i b, om sådant rop bestående av ord). Tå man blåås j Clangåårs hornet longsamt så at j hören basunenar tå skal folcket göra itt stoort skrij, och så skola stadz muranar falla. Jos. 6: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: härskri). Till nya drabbningar vi dragit / i stormlopp fram med fädrens skri. Lindqvist RysslSång. II. 2: 126 (1934). — jfr FÄLT-, KRIGS-SKRI.
b) motsv. SKRIA 1 b, = SKRIK 1 b; jfr a. G1R 1: 110 (1523). Omsider ropades med stort skrij: Ja. RARP 9: 112 (1664). I stället för at antage nåd, nekade .. (de upproriska) aldeles, at wilja nedlägga sine Gewär, upmanande hwar annan med mycket rop och skri, at skiuta, och at slå med deras Spik-klubbor. PH 3: 2070 (1743). Förnimmes folkets stämma blott i skriet / från dem som, lågande af hatets brand, / predika brödrasplit och för partiet / förgäta hvad som högre är: sitt land? Söderberg Rytm. 61 (1907). Därtill kom ytterligare, att genom typografstrejken skriet på den borgerliga sidan om arbetarnas hänsynslösa ”avtalsbrott” fick ökad näring. Höglund Branting 1: 461 (1928). — jfr ALARM-, AN-, BIFALLS-, BRAVO-, HÅN-, HÄMNDE-, JUBEL-, KLAGO-, LARM-, NÖD-, SEGER-, SMÄDE-SKRI m. fl. — särsk.
α) (†) i uttr. vara i högsta skri mot ngt, högljutt ge tillkänna att man är emot ngt. Thorild (SVS) 4: 182 (1795).
β) (†) allmänt, ryktesvis skeende omtalande av ngt, (allmänt) rykte o. d.; äv. i sådana uttr. som ett skri (ut)kommer, det (ut)sprides ett rykte, ett skri går l. vankar, det går ett rykte, som skriet går, som ryktet går l. säger, göra sådant skri att (osv.), utsprida det ryktet att (osv.); jfr γ o. SKRIK 1 b α. När szådana skrij komber i Tyslandh, ath her äre knecter öffuerflödigt .., så skole (osv.). G1R 12: 119 (1538). The göre tileffuentyrs sådana skrij, ath the haffue acktedt sig jn i Turkiet mett same flotta. Därs. 12: 203 (1539). Thet meenige skrij .. vancker, att keijseren vill komme thenn unge konungen i Engeland med .. (vissa förut nämnda) örligz skip till hielp emot the Schotter. Därs. 21: 195 (1550). Eet falskt skrij vthkom, at Konung Antiochus skulle wara dödh. Lælius Bünting Res. 1: 253 (1588). OxBr. 5: 419 (1627: som skrijgedh går). Picolomini, om hvilken då reda ett schrij gick, att han skulle komma med sin armee Keijsaren till hielp. RP 8: 6 (1640). Schultze Ordb. 4398 (c. 1755).
γ) (†) = SKRIK 1 b β; äv. i uttr. komma i skri och rykte l. i rop och skri, få rykte om sig (att vara sådan l. sådan o. d.); jfr β. Sådana skrij hadhe Christus sielff och hans läriungar offuer sich, ath the skulle wilia leggia Mosi lagh nidh. OPetri 3: 224 (1530). Att .. vi alle samen udi ett sådant skri och rycte komme motte, att vi Svenske platt ochrisne vare skulle. RA I. 1: 447 (1545). Lælius Jungf. F 1 b (1591: komma j roop och skrij).
2) [jfr 1 b] (numera bl. mera tillf.) = SKRIK 2; särsk. [jfr t. der letzte schrei; efter fr. le dernier cri] i uttr. (det) sista skriet, sista skriket. ”Det sista skriet” i Paris lär vara puzzle-strumpor med de bekanta vita och svarta rutorna (i korsord). VHem 1925, nr 9, Bil. s. 4. En sidenrosett över vristen är det senaste skriet för damskor. Idun 1926, s. 521. Våra herrdräkter hade en tam och mulen uppsyn, och varje kontinentalt skri inom branschen begapades med småstadsmässig beundran eller ogillande. Norling Mänskl. 273 (1930).
3) motsv. SKRIA 2 (o. med motsv. bruklighet), om ett djurs skriande l. frambringande av ett läte som mer l. mindre liknar ett skrik; oftast konkretare, om enskilt fall av sådant skriande osv.; jfr SKRIK 3. Sij, ther woro twå store Drakar, the gingo emoot huar annan til at strijdha, Och skrijt war så stoort, at all land woro vppe til at strijdha emoot itt heligt folck. St. af Est. Mard. dröm 5 (Bib. 1541; Apokr. 1921: de upphävde ett stort skri, och vid deras skri). Skriet från vildmarken. London (1907; boktitel; eng. orig.: The call of the wild). Svalorna nästan stryka utefter marken med gälla, ängsliga skri. Oterdahl Borgarh. 75 (1913). Rävens parningstid inträffar vanligen i februari och man kan då om nätterna få höra hanarnes sträva, obehagliga understundom skällande skri. SvSkog. 433 (1928). Vipornas skrin från ängar och mossar. Werin Ekelund 1: 57 (1960). — jfr FÅGEL-, HJORT-, KORP-, MÅS-, PARNINGS-, PÅFÅGELS-, RÄV-, TUPP-, UGGLE-, VIP-, ÅSNE-SKRI m. fl. — särsk. [jfr eng. great cry, and little wool] (†) i det ordspråksliknande talesättet stort skri, liten ull, mycket skrik men litet ull (se SKRIK 3 slutet). Serenius (1741). ÖoL (1852).
4) (numera bl. tillf.) om ett ljud som kommer från ett föremål (t. ex. musikinstrument l. radioapparat) o. som mer l. mindre liknar ett skrik l. om frambringandet av ett sådant ljud; jfr SKRIK 4. Aldrig basunernas skri .. / Ropar till kamp och seger den djuptinslumrande Hjelten. Stagnelius (SVS) 3: 68 (1817). Hellström Malmros 271 (1931; från radioapparat).
a) motsv. SKRIA 3 a, om (effekten av) ett starkt ljussken l. en skrikande färg l. en stark färgklick o. d. Hör spårvägstrådens melodi! / Se ljusreklamens röda skri! Lindorm Dom. 63 (1920). jfr: Jag lade märke till hur hennes röda kappa fladdrade i blåsten — ett färgskri i det entoniga grådiset. Norling Mänskl. 12 (1930).
Spalt S 4790 band 26, 1973