| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRINGA spriŋ3a2, förr äv. SPRYNGA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (3SthmTb. 3: 21 (1600) osv.) ((†) -er L. Paulinus Gothus Pest. 95 a (1623)).
om skilje mellan två delar som tidigare bildat ett odelat helt l. suttit ihop men som i samband med bristning l. rämnande o. d. (jfr SPRINGA, v. I 3) upphört att föreligga på angivet sätt; numera nästan bl. om sådant skilje i form av en långsmal öppning med tydligt mellanrum mellan de åtskilda delarna, i sht om genomgående öppning i ngt som släpper igenom ljus l. varigenom man kan titta (i sht förr äv. om mindre spricka l. rämna i ngt); äv. i utvidgad anv., allmännare, om (ljus o. blickar genomsläppande) långsmal öppning l. långsmalt mellanrum ngnstädes som icke tillkommit i samband med ngts bristande l. rämnande o. d., särsk. liktydigt med: spalt l. slits; jfr SPRUNG I 3. Täta springorna kring fönstret för dragets skull. I springorna mellan gatstenarna växte gräs. Springor mellan golvtiljorna, i golvet. Springor i ett spjälstaket. Helsingius Ff 3 a (1587). (Tjänstefolket må) icke hafua bart lius i stallet eÿ heller sätia liusen vthi sprÿngior i wäggenn gålf eller annorstädes vthi stallet. 3SthmTb. 3: 21 (1600). Jorden sielf i många springior remnar. TRudeen Vitt. 233 (1693). En endaste springa i et Skiep, kan giöra at det siunker. Lagerström Bunyan 2: 53 (1727). Tittade genom en sprynga oförvarandes på flickornas toilett. Topelius Dagb. 1: 262 (1834). Sprickorna (i isen började) vidga sig till springor, genom vilka man såg vatten porla upp. Lagerlöf Holg. 2: 85 (1907). Fattiggubben i Sideby (i Österbotten) .. har högra handen framsträckt .. I bröstet finnes en springa för instoppande av slantarna (åt de fattiga). FolklEtnSt. 4: 76 (1931). Under ovädersdagarna var hon rådlös, när regn och snö drev henne i synen genom de tumsbreda springorna i brädväggen. Aronson SångPolstj. 8 (1948). — jfr BARK-, BERG-, GOLV-, KÄRN-, LJUS-, LÄNGD-, LÄNGS-, ROST-, RULLGARDINS-, SIDO-, SKOTT-, SMÅ-, VÄGG-SPRINGA. — särsk.
b) om springa som, när dörr l. lock l. lucka öppnas något (litet) l. på glänt o. d., bildas mellan dörr o. dörrkarm resp. mellan lock osv. o. det varpå locket osv. vilar l. vari det är infalsat o. d.; särsk. (numera i sht i vissa trakter) dels i uttr. vara på springa, om dörr osv.: vara öppen så att en springa av ovan angivet slag uppstår, dels i uttr. öppna (dörr osv.) på springa, öppna (dörr osv.) så att en springa osv. uppstår. Du frågar tveksam, hvarför ljus / i dörrens springa lågar. Heidenstam Dikt. 195 (1895). Ingen väktare syntes till (i templet), och dörren var på springa. Rosberg Granö Altai 2: 324 (1921). Rubba ej plåten i ugnen och öppna ugnsluckan endast på springa. StKokb. 143 (1940). Jag öppnade dörren på glänt, och genast satte tiggaren foten i springan. Östergren (1944). — jfr DÖRR-SPRINGA.
c) om springa mellan delar hos växt. När frömjölet är färdigbildadt, öppnar sig ståndarknappen .. (bl. a.) genom en springa. Areschoug LbBot. 266 (1863). — jfr SKAL-SPRINGA.
d) om springa mellan delar i l. på människo- l. djurkropp; särsk. om springa mellan organ l. kroppsdelar, som (med muskelkraft) kan tillslutas o. hållas stängd (äv. i utvidgad anv., om tillsluten o. stängd sådan springa). Hon satt med händerna för ögonen men smygtittade genom springorna mellan fingrarna. Bergman Jordkl. 405 (1766; om stämbandsspringa). Springa .. (är) en i ett ben långs åt gående bristning med högst obetydligt åtskiljda ränder. Svalin Ordl. (1847). Dermoidcystans älsklingsplats är trakten av de fetala (dvs. hos foster förekommande) springorna, framför allt yttre ögonvinkeln. LbKir. 2: 152 (1922). — jfr ANAL-, ANDNINGS-, GÄL-, LJUD-, LUFTRÖRS-, LYMF-, MUN-, RÖST-, STÄM-, STÄMBANDS-SPRINGA. — särsk.
α) om springa bildad mellan öppnade skalhalvor hos mussla (äv. i utvidgad anv., om tillsluten sådan springa). Retzius Djurr. 220 (1772). jfr SKAL-SPRINGA.
β) om springa bildad mellan (mer l. mindre tillslutna) ögonlock. (Utmärkande för tavastländare är) ögonen med små och ganska smala springor, hvilka stundom befinnas något snedstälda. Retzius FinKran. 161 (1878). Magnus såg ut över det skumma vattnet; han knep samman ögonen till smala springor för att se bättre. Johnson Kommentar 31 (1929). Ögonen (hos nattskärrorna) hålls alltid öppna, om också i regel blott med en smal springa, och de observerar allt. Arv 1945, s. 27. jfr ÖGON-SPRINGA.
e) (†) i utvidgad anv.: av bergartsmassa utfylld spricka som bildar en smal ådra l. gång i berg(art), slag, sköl, gång. Hiärne Berghl. 436 (1687). Då jag fölgde långs efter somliga uphögda strek (i hälleberget), blefvo de understundom tvärt afskurne, då uti samma linea recta en springa uti hälleberget tog emot, som var af samma bredd, som det uphögda streket, och hvilken springa .. stadnade tvärt af, och et nytt uphögt strek tog å nyo emot. Kalm VgBah. 54 (1746).
f) (i sht i vitter stil) i utvidgad anv., om (del av) ngt som lyser fram genom en springa. Af himlen syns en springa / liksom af pärlsöm full. Gellerstedt Efters. 110 (1891).
g) (†) oeg. l. bildl., övergående i bet.: reträttväg l. kryphål l. undanflykt l. utväg. (De danska förhandlarna) sökia att haffua en uthflycht och springia, handelen i (de svenska) upstäderne att framdeles göra disputerlig. AOxenstierna 2: 682 (1624). Vij sij att dhe Danske slå sigh lätteligen och finna opå ett fund eller springia, der dhe rijta uth igenom när dem täckes, så att vij om uthgången (av förhandlingarna) inthet säkert kunne skriffua. Därs. 699.
-FORM, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10108). form (se d. o. I 1) som är l. liknar en springas. Östergren (1944). —
-FORMAD, p. adj. formad ss. l. till en springa, springformig; särsk. till d. 2NF 19: 96 (1913; om myras kloaköppning). —
-LIKNANDE, p. adj. som liknar en springa, springlik; särsk. till d. Martinson EnklSvår. 107 (1939; om näsborrar). —
-RUM. (i fackspr.) om mellanrum som utgör l. bildar en springa; särsk. till d. De tämligen vidsträckta springrummen mellan lungans huvudlober. Westergren LungSj. 162 (1932). Karies börjar .. i springrum mellan tänderna. Ericsson Tandsjukd. 6 (1957). —
-SMAL. smal ss. en springa l. som bildar en smal springa; särsk. till d β, om ögon. Bergman Mark. 106 (1919; om ögon). —
-STICKA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) lyssticka som placerades i väggspringa o. d. KulturbVg. 3: 194 (1783). —
-VENTIL. (i sht i fackspr., särsk. tekn.) luftväxlingsventil med springa vars bredd är reglerbar. HantvB I. 6: 488 (1938). —
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SPRINGE-FULL. (†) full l. fylld med springor. Juslenius 299 (1745). —
Spalt S 10056 band 29, 1985