| Publicerad 1999 | Lämna synpunkter |
SVENSK svän4sk, adj., -are. adv. -T.
1) som bor l. finns i l. härstammar l. kommer från l. är tillverkad i Sv. l. tillhör l. har avseende på Sv. l. det svenska folket; som är skriven på l. tillhör l. har avseende på svenska (se SVENSKA, sbst.1 2). Svenska folket. Svenskt mynt. Svenska språket. En svensk bok. På den svenska sidan av Bottenhavet. Svenska seder och bruk. Svenskt medborgarskap. En svensk mil motsvarar c. 6 engelska mil. Han kunde inte säga ett svenskt ord. Svensk tonsättning. Svenskt glas. Svenska statens premieobligationer. Svenska varor. Av svensk tillverkning. Han är svensk både till språk och härstamning. Svenska flaggans dag, Sveriges nationaldag, den 6 juni. Kl. 10.30 svensk tid. Den svenska litteraturen. Svensk pappersmasseindustri. Svensk mästare i judo. En god Suensk Man. G1R 1: 3 (1521). Tuhundrede sextijo daler gått suenst mÿntt. 3SthmTb. 5: 38 (1603). (En svensk handlare i Amsterdam) berättade mig, huru svårt Svenske handlande här i staden hade til at hielpa någon resande olyckelig landsman. Brelin Resa 127 (1758). Hur Svenska stålet biter / kom låt oss pröfva på. Tegnér (TegnS) 3: 54 (1818). Ej glöms i tiders tid den dag, / Då .. / Det säkra bud oss hann, / .. Att Sveaborg var Svenskt ej mer. Runeberg (SVS) V. 2: 3 (1846). Se Sverige! Res svenskt! BVT 1926, s. 11. (Gaunt o.) Löfgren MytSv. 11 (1984). — jfr BOTTEN-, FASTLANDS-, FINLANDS-, FINSK-, FORN-, FRANSK-, GAMMAL-, GENOM-, HALV-, HEMMA-, HÖG-, KÄRN-, MASUR-, MED-, MEDEL-, NORD-, NORSK-, NU-, NY-, O-, POLSK-, PORTUGISISK-, REN-, RIKS-, RUN-, RYSK-, SKOL-, SKRIFT-, STOR-, SVERIGE-, SYD-, UPP-, UR-, UTLANDS-, VÄST-, ÄKT-, ÖST-SVENSK m. fl. — särsk.
a) i ett mycket stort antal namn på institutioner, föreningar, företag o. d. som är verksamma i Sv. l. är avsedda för svenskar; äv. i namn på tidskrifter, böcker, litterära verk o. d. som utges i Sv. l. behandlar svenska förhållanden l. Sv:s historia o. d. Svensk författningssamling (förkortat SFS, utgiven sedan 1825). Svensk Idrott, Riksidrottsförbundets tidning (utgiven sedan 1929). Svenska Akademiens ordbok (förkortat SAOB, utgiven sedan 1893). Svenska Akademiens ordlista (förkortat SAOL, utgiven sedan 1874). Svenska institutet i Rom (grundat 1926). Svenska Dagbladet (förkortat SvD, utgivet sedan 1884). Then Swänska Argus. Dalin (1732; titel på tidskrift). Svenska Academien består af Aderton Ledamöter. 1SAH 1: 20 (1786, 1801). Svenska Botten kallades en vid början af år 1772 stiftad, mest af unge officerare bestående, rojalistisk klubb. SKL (1850). Svenska Bibel-Sällskapet i Stockholm, stiftadt år 1815, har till ändamål att .. befordra en mera allmän spridning af den Heliga Skrift inom Riket. Fåhræus Hb. 295 (1864). Svenska bilder. Snoilsky (1886; boktitel). Stiftelsen Svenska Filminstitutet tillkom (1963) med Harry Schein som chef. NärVarHur 1967, s. 396.
b) i substantivisk anv.
α) (†) i pl. obest.: svenskar; äv.: svenskarna; äv. predikativt, i uttr. födda svenska, födda svenskar. Wij Swenske höre och gudhi til så wel som annat folk. OPetri 2: 394 (1531). (Altarets) Sacrament hafwer ock andra Nampn, och hoos Swenske mäst brukelige thesse twenne .. Gudz eller Herrans Bord (osv.). Emporagrius Cat. R 2 b (1669). När Swenske anamma Tyska seder: och kloster rifwas neder. Än står stenen i grönan dahl. Swedberg Schibb. 304 (1716). Dit (till Bjarmaland vid Vita havet) hade både Svenske och Norske .. gjordt både härfärder och handelsresor. Dalin Hist. 2: 184 (1750). Nu af de Svenske, som sin Kung förrådt, / Och måst ur riket fly för sina brott, / (De fleste bland dem dock ej Svenske födde,) / Belägras ynglingen. Franzén Skald. 3: 47 (1829); jfr β.
β) (numera bl. dels i skildring av ä. förh., dels arkaiserande l. skämtsamt) i pl., förr äv. sg. best., föregånget av best. art.: svenskarna. Svart Gensw. F 4 a (1558). Woro .. nu komne them Swenskom ett ewigt Förbund (med Danmark) at anbiuda och bekräffta, emoot hwad Fiende som .. kunde sigh anträngia. Girs G1 141 (c. 1630). Austmen, Östermän, så kallas de Swenske af de Norske. Verelius 24 (1681). Då (dvs. under G. II A:s tid) war den Swenske stor. Dalin Vitt. II. 5: 28 (1742). Swänske liudämnen äro de, hwilka de Swänske bruka i sitt modersmåls talande. Hof Skrifs. 72 (1753). De svenskes seder hade ännu rönt föga inflytande af den lyx och förfining, som hållit sitt intåg i .. Europa. OoB 1897, s. 51. Du är inte rädd för snapphanar och friskyttar, du! Men hur går det om de svenske kommer? Lundkvist Snapph. 105 (1968). I sprinterklassen (i skridskolandskampen mellan Sv. o. Norge) hävdade sig de svenske bättre. SvD 22 ⁄ 12 1974, s. 27.
γ) (†) i n. sg. obest., i uttr. uppå gott svenskt, på ren svenska (se SVENSKA, sbst.1 2 e). Weise 290 (1697).
2) [specialfall av 1] i vissa stående förb., om ngt sakligt (särsk. vara l. föremål l. produkt) (se a) l. djur (se b) l. växt (se c) som (urspr.) kommer l. kommit från l. hör hemma i Sv. l. härrör från en svensk l. svenskar(na) o. dyl. l. som anse(tt)s komma osv. från Sv. osv., övergående till att beteckna vara osv. resp. djur l. växt av viss typ l. art (l. med tanken på proveniensen mer l. mindre helt försvunnen); särsk.
a) om vara l. föremål l. produkt o. d.
α) (†) svenskt uppslag, i pl., på ärm: små uppslag, små slag (se SLAG, sbst.1 46); äv. i uttr. små svenska uppslag. Svenska (rock)uppslag Råckar (med) .. små swenska opslag utan knappar. KlädkamRSthm 1741, s. 161. Klädes Ridtröÿor, giorde .. med Swänska upslag på armarne. Därs. 1772, s. 269.
β) [jfr ä. t. schwedische schuhe, skor med höga sulor] (förr) svensk sko, svenskt skodon, om (näverbottnad) becksömssko, svensksko (motsatt: tysksko); i sht i pl. (motsatt: tyska skor, dvs. finare l. rundsydda skor). Almogen sliper därmed, at .. gifwa Soldaterne .. årligen et par Swenska skor. PH 1: 708 (1727). (”Blad-Lena”) kom i sin tillstampade bruna vadmals-”rock” .. och de grofva svenska skorna, hvilka klampade hårdt mot gatans ojämna stenläggning. Engelke Småstad 44 (1906). De randsydda skodonen (som) kommo hit från Tyskland .. fingo .. inom yrkesskomakeriet äfven namn af ”tyska skodon” under det de näfverbottnade kallades ”svenska”. Forssell Handskom. 11 (1920). Därs. 13.
γ) svenska dräkten. Gref Dohna .. och åtskillige andre påstodo at kragan .. borde bibehållas, emedan den egenteligen hörde til den rätta Svenska Drägten. 2RARP VIII. 1: 262 (1734). — särsk.
α’) om den för borgerskapet o. adeln gemensamma dräkt som av G. III infördes i Sv. 1778 (äv. kallad svenska nationella l. nationella svenska dräkten), nationella dräkten, gustavianska dräkten. NF (1891). De båda makarna (på här återgivna porträtt), vilka torde tillhöra den borgerliga samhällsklassen, bära den år 1778 införda svenska dräkten. GustStil 34 (1926).
β’) om ss. högtidsdräkt för kvinnor år 1903 skapad blå o. gul dräkt i folklig stil med livkjol o. stärkt huvudduk, Sverigedräkten; äv. om modifikationer av sådan dräkt. Vi har alla variationer av svenska dräkten(.) Broderas i natursilke på mjukt ylle som de gamla bevarade plaggen. Land 1984, nr 5, s. 37. Svenska dräkten (nationaldräkten). Kallas även Svenska Nationaldräkten och Sverigedräkten. Dräkten tillkom 1903 och utarbetades av Märta Jörgensen .. (1874—1967) i samarbete med .. framstående konstnärer. Björkman Skräddarlex. 66 (1988).
δ) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) svensk stil.
γ’) (förr) i fråga om spjutkastning. I London (i OS 1908) gav kastlängden 54.83 den reslige göteborgaren (dvs. spjutkastaren E. Lemming) guld i ”svensk stil” (d. v. s. fattning på mitten av spjutet — som nu för tiden). SvD 13 ⁄ 8 1976, s. 24.
ε) (†) svenska bokstäver, bokstäver i frakturstil (jfr δ α’), frakturstil. D. 22 Sept. Confirmerades att handlingarne (dvs. VetAH) borde tryckas med swänska bokstäfwer. Linné Bref I. 2: 4 (1739). Dalin (1854).
ζ) (förr) svensk harv, om (den i Sv. vanliga) klösharven; jfr svensk-harv 1. (Skeppsta klösharv) har blifvit allmänt spridd och omtyckt i Danmark, der hon är känd under benämningen den Svenska harfven. Arrhenius Jordbr. 3: 365 (1861).
η) (†) om siffra: arabisk (se d. o. a). De Svenska Ziffrorna gifva tillkänna ackorder till Skalan då man börjar den första med Oktaven öfverst. Mecklin BegTonk. 37 (1802).
ϑ) [jfr d. svensk grønt, t. schwedisches grün] (förr) svenskt grönt, dels om Scheeles grönt (se GRÖN, adj. 1 j slutet), dels om Schweinfurtgrönt; jfr SVENSK-GRÖNA. Svenskt grönt eller Schweinfurtergrönt gifver mycket vackra snitt (på böcker). Thon o. Kirsch 58 (1856). Svenskt grönt är en under stundom använd benämning på såväl Schéeles grönt som schweinfurtergrönt. Kjellin (1927).
ι) (numera föga br.) svensk rörtång, rörtång bestående av en gängad o. en ogängad skänkel, förenade gm en hylsa med nit o. inställbar för olika gripvidder medelst en mutter på den gängade skänkeln, universalrörtång. Den allra mest använda rörtången .. är den s. k. universalrörtången eller svenska rörtången, vilken .. uppfunnits av svensken J. P. Johansson. Varulex. Byggn. 2: 156 (1955).
κ) (†) svensk bomull, om fröull från jolsterpil (som blandad med bomull förr användes till spånad, stoppning o. d.). Westbeck YtterlUnderrBomull 17 (1745). Nyman VäxtNatH 2: 242 (1868).
λ) [syran upptäcktes c. 1770 av svensken C. W. Scheele († 1786)] (†) svenska syran, fluorvätesyran; jfr FLUSSPAT-SYRA. Sjöstén ÅmVetA 1799, s. 16.
μ) [möjl. av fr. le modèle suédois (J. J. Servan-Schreiber Le défi américain 312 (1967))] den svenska modellen, ss. benämning på den samhällsekonomiska modell (se d. o. 1 c) som tillämpas i Sv. sedan c. 1940 o. som kännetecknas av att parterna söker lösa avtalsfrågor medelst förhandling (i stället för stridsåtgärd). DN 15 ⁄ 5 1976, s. 2. Vi bevittnar i praktiken den svenska modellens dödskamp. SvD 8 ⁄ 4 1986, s. 2. Den svenska modellens ursprung brukar dateras till Saltsjöbadsavtalet mellan SAF och LO 1938. SDS 6 ⁄ 3 1990, s. A8. 1981 fungerade fortfarande den svenska modellen. Därs.
ν) (i Finl.) i uttr. svenska dagen, om den 6 november, i Finl. firad ss. finlandssvenskarnas dag. Hufvudstadsbl. 11 ⁄ 11 1988, s. 2.
b) i namn på djur(arter); särsk.
α) [jfr ä. t. schwedisches pferd] svensk ardennerhäst, (lant.) i Sv. framavlad typ av ardennerhäst. Svenska ardennerhästen. SvUppslB (1935). 2SvUppslB (1954).
β) lant. i beteckningar på typer l. raser av nötkreatur som framavlats i Sv.; särsk. svensk fjällboskap, svensk kullig boskap, svensk låglandsboskap, svensk röd och vit boskap, rödbrokig svensk boskap, rödkullig svensk boskap. LmUppslB 953 (1923: Rödbrokig). Därs. 954 (: Rödkullig). 3NF (1933: röd och vit). Därs. 22: 119 (1936: fjällboskap). BonnierLex. 10: 909 (1965: kullig). Därs. (: låglands- boskap). Därs. (: ayrshireboskap).
γ) svensk hare, (zool.) skogshare, nordhare, nordisk hare; jfr SVENSK-HARE. 2NF 10: 1463 (1909; i bildtext). BonnierLex. (1966).
δ) (†) svensk papegoja, (den i Sv. häckande) finkfågeln Pinicola enucleator Lin., tallbit; jfr SVENSKA, sbst.2 Linné Fauna nr 176 (1746). Svänsk Papegoja är et namn, som han fått af Herr Archiatern och Riddaren Linnæus .. Eljest plägar han af Allmogen kallas Tallbit. VetAH 1757, s. 140. Carlson Fågl. 90 (1894; rubrik).
c) bot. o. trädg. i namn på växter; särsk. (†) svensk aloe, se ALOE 4. — (†) svensk benved, se BENVED 1. — (†) svenska bomullsträdet, se BOMULLS-TRÄD 3. — (†) svenska bönor, bondbönor. Stufwade Swenska Bönor. Rückersköld Kokb. 235 (1796; rubrik). — (numera föga br.) svensk eternell, om växten Helichrysum arenarium (Lin.) Moench, hedblomster. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 201 (1946). — svenska flaggan, (prydnads)växten Billbergia nutans Wendl. (vars kronblad har de svenska färgerna (gult o. blått)), prästhavre. Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 31 (1944). VåraKulturvN 277 (1977). — (†) svenskt färggräs, växten Serratula tinctoria Lin. (förr använd ss. färggräs), ängsskära. Rothof 708 (1762). SvBot. nr 170 (1804; rubrik). — (†) svenskt höfrö, svensk lucern. VetAH 1742, s. 194. Nyman VäxtNatH 2: 112 (1868). — (†) svensk ingefära, växten Filipendula vulgaris Moench (förr använd ss. krydda), brudbröd. Liljeblad Fl. 266 (1816; från Östergötl.). — (numera mindre br.) svensk kaprifol(ium), växten Lonicera periclymenum Lin., vildkaprifol. SvBot. nr 140 (1803; rubrik). Hylander PrydnV 54 (1948). — [jfr d. svensk kløver] (†) svensk klöver, alsikeklöver. Under namnet Svensk klöfver är .. (alsikeklövern) nu känd icke blott i England och Skottland, utan i Danmark, Tyskland och Frankrike. Arrhenius Jordbr. 3: 32 (1861). Tiselius FodervOdl. 2: 43 (1885). — (†) svensk källarhals, växten Daphne mezereum Lin., tibast. Franckenius Spec. F 2 b (1638). ORudbeck HortBot. 28 (1685). — (†) svensk körvel, växten Anthriscus cerefolium (Lin.) Hoffm.; jfr KÖRVEL 2 a. Rothof 516 (1762). SvBot. nr 283 (1805). — [jfr ä. t. schwedische luzerne] (†) svensk lucern, se LUCERN e. — (numera föga br.) svensk lönn, (allmän) lönn (se LÖNN, sbst.1 1). Cnattingius 85 (1876, 1894). SAOB L 1853 (1942). — (†) svenska militärer, = SVENSKA SOLDATEN. Kindberg ÖstgFl. 247 (1861). Fries Ordb. 164 (c. 1870). — (†) svensk (vild) myrten, se MYRTEN 2 slutet. Wår Swenska Myrten. Fischerström 4: 31 (1792). — svensk oxel, se OXEL, sbst.1 1. — (†) svensk saffran, se SAFFRAN 1 b. — svensk salvia, se SALVIA 2 a. — [om anledningen till namnet se DAG OCH NATT I 2] (numera mindre br.) svenska soldaten, växten Melampyrum nemorosum Lin., natt och dag (se d. o. 1 b); jfr SVENSKA MILITÄRER. Östergren (1951). BonnierLex. 8: 693 (1964). — svensk spenat, se SPENAT 1 a. — (†) svenska stenbär, se STEN-BÄR 3. — [växten har liksom stockrosen hög stängel] (†) svensk stockros, rosenkattost. SvBot. nr 601 (1825). Ekström Trädg. 70 (1860). — (†) svensk ärtbuske, ärtväxten Cytisus scoparius (Lin.) Link, harginst, harris. VetAH 1765, s. 232 (rubrik). Brander NatH 97 (1785).
3) i pregnant(are) anv. av 1, övergående till att beteckna att ngn l. ngt (i hög grad) äger l. kännetecknas av det som är l. anse(tt)s vara det (i berörda avseende) för svenskar l. Sv. karakteristiska; ofta (särsk. om (ngt hos) person som icke är svensk): svensksinnad; stundom dels om namn o. d.: svenskklingande, dels (med nedsättande bibet.) mer l. mindre liktydigt med: nationalistiskt svensk, storsvensk l. dyl. De Lifländske Bönderne hade .. et ärligt Swenskt hierta. Nordberg C12 2: 38 (1740). Så komma gästerna, och man äter svenskt, dricker svenskt och sjunger svenskt. Strindberg TrOtr. 2: 25 (1883, 1890). (Spanjoren) var blond .. och såg vida svenskare ut, än jag. Lundström MTvål 203 (1893). Vad är det svenskaste som finns? En sillbit kanske? Eller en hisnande svensk sommarnatt? SvD(A) 12 ⁄ 6 1966, s. 1. — särsk. (†) i uttr. säga ngn ngt svenskt ut, säga ngn ngt ”på ren svenska” (se SVENSKA, sbst.1 2 e). Talte hvadh ordh han haffver fördt emott H(ennes) M(ajestät, Kristina) och sagt henne svens(k)t uth. RP 7: 444 (1639).
2) som tillhör l. avser l. berör Svenska Akademien; jfr akademisk 3. Svensk-Akademiska färder. Atterbom (1845) i 3SAH XXXVII. 2: 219. Råkar Du (dvs. B. v. Beskow) Prof. Enberg, så nämn, att mitt tredje Svensk-Akademiska års-qvartal är mig .. välkommet ju förr dess hellre. Dens. (1849) Därs. 389. —
-AMERIKAN l. -AMERIKANARE. amerikan av svensk härstamning (som talar svenska); jfr anm. 2:o sp. 15019. I teckningen af en ung, skäligen ohyfsad svensk-amerikanare har författaren lyckats jemförelsevis bäst. Hedenstierna FruW Förord 2 (1890). —
-AMERIKANSK. svensk o. amerikansk; vanl.: som är l. tillhör l. kommer från l. avser en svensk-amerikan l. svensk-amerikaner(na); jfr anm. 2:o sp. 15019. Björkman (1889). Bland dessa resande voro 4 svensk-amerikanska pastorer. SD(L) 1897, nr 223, s. 2. En mycket framstående och förmögen svensk-amerikansk affärsman. Skarstedt SvAmerFolk. 21 (1917). Nämnden för svensk-amerikanskt forskarutbyte. SvStatskal. 1980, s. 767. —
-AMERIKANSKA.
1) kvinnlig svensk-amerikan. Mycket .. af det, som svensk-amerikanerna lyckats åstadkomma, har varit möjligt endast därigenom, att svensk-amerikanskorna varit med i arbetet. Berger SvAmMed. 35 (1916). SvD 31 ⁄ 10 1974, s. 13.
2) om den av svenskan påverkade amerikanska som talades av svensk-amerikaner i ä. tid. Östergren (1951). —
(1 (o. 3)) -ARTAD, p. adj. (†) som kännetecknas av en svensk karaktär. Vore det svenska herrskapet, med all sin utländska bildning, likväl i grunden svenskartadt .. så skulle (osv.). Almqvist Fattigd. 10 (1838). —
-BARKAD, p. adj. (†) om hud l. läderbit o. d.: barkad (se barka, v.1 II 1 a) på svenskt sätt. 1 st. kar, hvaruti legat 5 svenskbarkade läderstycken. NoraskogArk. 5: 493 (1778; normaliserad stavning). (Allmogen i Örebro län använder läderskor med) näfver-bottnar och Svenskbarkad Lädersula. Rig 1944, s. 39 (cit. fr. 1835). —
-BETONAD, p. adj. (svensk- 1929 osv. svenskt- 1938—1951) som har svensk anstrykning l. svenska drag o. d., svenskt betonad. Mattor från denna genuint svenskbetonade konstnärinnas verkstad. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 227 (1929). Första dagen i London ägnar .. (statsministern) åt mer svenskbetonad verksamhet. Expressen 4 ⁄ 3 1963, s. 14. —
-BLOD. i fråga om härstamning: blod (se d. o. 5) av svenskt ursprung. Han hade också svenskblod i ådrorna, hans farfar var infödd svensk. Schulze Emigr. 49 (1930). —
-BLÅ. (i sht i vitter stil) på svenskt sätt blå, svenskt blå; som har den svenska flaggans blå färg. Snoilsky 2: 25 (1881; om ögon hos svenska barn). —
-BOREN, p. adj. (i sht i högre stil) svenskfödd. Mot slutet af förra hälften af 1100-talet funnos svenskborna biskopar i Skara. SvH 2: 97 (1904). —
-BY. i (huvudsakligen) av icke svenskar bebodd trakt: by med enbart l. väsentligen svenska invånare. Grundström Pirak NomadLiv 32 (1933). I det inre av Ryssland och ända ned i Ukraina kunna verkliga ”svenskbyar” från vikingatiden konstateras. SvFolket 1: 256 (1938). —
-BY-BO. [till namnet GAMMALSVENSKBY, namn på by vid Dnepr i Ukraina, dit ett antal svenska bönder deporterades från Dagö 1781 (o. av vilkas ättlingar en del kom till Sv. 1929)] person som bor l. bott i Gammalsvenskby. SvD(A) 20 ⁄ 8 1929, s. 6. Svenskbyborna. Utas (1959; boktitel). —
-BYGD. svensk bygd; företrädesvis: (huvudsakligen) av svenskar bebodd bygd (se d. o. I 2); i sht i fråga om utländska (särsk. finska l. nordamerikanska) förh. Norr om floden Minnesota, der många af de äldre svenskbygderna äro belägna. Beckman Amer. 1: 33 (1883). En obetydlig svenskbygd blandad med finnbygd, finnes kring Ljusnarsbergs nyupptagna koppargrufvor. Ymer 1913, s. 309. Jakobstad .. är beläget i en genuin svenskbygd i Vasa län. ST 9 ⁄ 4 1944, s. 14. Isanti county, som brukar kallas för Minnesotas Dalarna, är en svenskbygd, där baptister från Dalarna dominerat. TurÅ 1948, s. 244. —
-BYGGD, p. adj. byggd i Sv. l. av (en svensk l.) svenskar. VFl. 1907, s. 127 (om kappseglingsfartyg). TSvLärov. 1949, s. 210 (om skolprojektor). —
(2 c) -BÖNOR, pl. (†) = svenska bönor (se svensk, adj. 2 c). Svenskbönorne stå för tätt, äro nedslagne och tyckas aldeles slå felt. Muncktell Dagb. 2: 102 (1817). Hisingen .. afsätter utom spannmål och svenskbönor köksträdgårdsväxter och ladugårdsprodukter. SvGeolU Ac 4: 11 (1902). —
-BÖRDIG. av svensk börd, svenskättad. Sir Andries Stockenström, den märklige svenskbördige sydafrikanen som (osv.). AllsvSaml. 1933, nr 16, s. 1. —
-DALER. (†) svensk daler (se daler 1 a α). 4 st. dubla Swenskdaler. BoupptSthm 1682, s. 27 a (1681). —
-DANSK. svensk o. dansk; som rör förhållanden mellan Sv. o. Danmark; om ordbok: som översätter svenska ord till danska; jfr anm. 2:o sp. 15019. På den egentliga svensk-danska fronten (i kriget 1808—09) avlossades .. icke ett gevär. SvUppslB 6: 1099 (1931). Svensk-dansk ordbok. SAOL (1950). —
-ENGELSK. jfr -dansk o. anm. 2:o sp. 15019. Björkman (1889). Svensk-engelsk ordbok. Harlock (1944; boktitel). —
-FINLÄNDSK~02 l. ~20. svensk o. finländsk; som avser l. rör l. behandlar förhållandet mellan Sv. o. Finl. l. består av svenskar o. finländare o. d.; jfr anm. 2:o sp. 15019. Östergren (1951). —
-FINNE. (numera mindre br.) svensktalande l. svenskättad finländare, finlandssvensk. Viborg sades mig vara en ort, der befolkningen var blandad af fyra nationer, rena finnar, svenskfinnar, ryssar och tyskar. Svedelius Lif 594 (1887). Stenmark FinlSv. (1977; klandrat). BonnierSvOrdb. (1980). —
-FINSK. jfr -dansk o. anm. 2:o sp. 15019. Den svensk-finska arméen. ASScF 18: 359 (1891). Under senmedeltiden fanns sammanlagt ett 40-tal städer inom det svenskfinska riket. TurÅ 1987, s. 44. Det svensk-finska och nordiska samarbetet. NordKont. 1988, nr 17, s. 86. —
-FOLK. svenskt folk (se d. o. 3), svensktalande folk, svenskar; i sht om svensktalande finländare, finlandssvenskar. Fischerström Tal 118 (1769). Kulturarbetet bland svenskfolket i Åbo stad. Nordström ÅboAkad. 13 (1945). —
-FRANSK. jfr -dansk o. anm. 2:o sp. 15019. Björkman (1889). Svensk-fransk ordbok. Hammar (1936; boktitel). —
-FÅNGAD, p. adj. fångad (se fånga I 1 a) i Sv. l. av en svensk l. svenskar; i sht om fisk. TurÅ 1964, s. 115. —
-FÖDD, p. adj. född i Sv. l. av svenska föräldrar (jfr -boren); äv. dels om djur, dels substantiverat. Schück Wivallius 1: 137 (i handl. fr. 1631). Så snart .. en svenskfödd konung med Gustaf III uppsteg på tronen 1771, så genomfördes en oblodig revolution. StatsvT 1901, s. 218. SvNat. 1923, s. 160 (om fåglar). Ännu 1850 beräknas .. de svenskföddas antal i New York och Brooklyn ej överstiga 500. SvGeogrÅb. 1948, s. 8. —
(2 a ϑ) -GRÖNA. [jfr d. svenskgrønt] (förr) svenskt grönt (se svensk, adj. 2 a ϑ). Liksom det .. finns spanskgröna, har man även svenskgröna (gemenligen kallad schweinfurthergrönt). Geete Språkl. 32 (1924). —
-GÖTISK. (†) svensk o. götisk (se götisk, adj.1 3 a); anträffat bl. substantiverat, i uttr. de gamla svenskgötiska, ”de gamla götarna” (se göt, sbst.1 2). Nu har de gamla Swenskgiötiskas dryckekärl och plägebägare warit horn. Dijkman AntEccl. 83 (1678, 1703). —
(2 b γ) -HARE. zool. haren Lepus timidus Lin., skogshare, svensk hare (se svensk, adj. 2 b γ). SvD 1 ⁄ 2 1939, s. 7. NE 16: 549 (1995). —
(2 a ζ) -HARV.
1) (förr) svensk harv (se svensk, adj. 2 a ζ), klösharv. Klösharfen är ett ursprungligt svenskt redskap och spridd i grannlanden under namn af svenskharf. Juhlin-Dannfelt 209 (1886). Holmström Naturl. 2: 40 (1889).
2) (numera mindre br.) sladdfjäderharv (som i sht förr var vanlig i Sv.). UNT 8 ⁄ 3 1935, s. 3 (annons). Sladdfjäderharvar (svenskharvar) har C-formade pinnar av fjäderstål försedda med vändbara spetsar. Sonesson BöndB 90 (1955). SIS 35 30 01: 3 (1960; klandrat). —
-HISTORISK. (numera bl. mera tillf.) som tillhör l. avser l. rör svensk historia. (Den svenske målaren J. F.) Höckert .. började åter fundera på svenskhistoriska ämnen. Nordensvan SvK 434 (1892). SAOL (1973). —
-HUS.
1) svenskt, monteringsfärdigt trähus; särsk. om sådant hus avsett som hjälp åt krigshärjade länder. ”Svenskhusen” ha till stor del avhjälpt bostadsnöden (i Norge). UNT 2 ⁄ 9 1942, s. 5. Med svenskhusen i Unna (i Ruhr-området) får vi för första gången en chans att visa tyskarna vad vi kan åstadkomma i färdighusbranschen både i fråga om exteriör och inredning. SvD(A) 18 ⁄ 11 1958, s. 17.
2) i utlandet: svenskägt hus; särsk. om sådant hus använt att härbärgera svenskar i l. använt för att informera om Sv. o. svensk kultur o. d. Vi har svenskhus i Paris och Buenos Aires, i Bryssel och Madrid och på många andra håll. SvD(A) 4 ⁄ 6 1963, s. 12.
-KANADENSARE. svenskfödd kanadensare (jfr anm. 2:o sp. 15019); kanadensare av svensk härstamning. IdrBl. 1935, nr 150, s. 5. —
-KANADENSISK. svensk o. kanadensisk (jfr -dansk); särsk. om person: som är svensk-kanadensare; jfr anm. 2:o sp. 15019. Vår svensk-canadensiske ishockeytränare. IdrBl. 1935, nr 150, s. 7. —
-KLINGANDE, p. adj. som klingar (se klinga, v. 2 c β) svenskt. En gammal svensk kärngubbe med det svenskklingande namnet Albin Olsson. Swing 1921, nr 19, s. 11. —
-KONSTRUERAD, p. adj. konstruerad i Sv. l. av (en svensk l.) svenskar. Den första helt svenskkonstruerade och svenskbyggda svävfarkosten. SvD(A) 25 ⁄ 11 1962, s. 28. —
-LAPSK. (numera mindre br.) jfr -dansk o. anm. 2:o sp. 15019. De svensklapske nomaderna. 2NF 15: 1189 (1911). Fram emot midten af 1700-talet enade man sig om ett gemensamt svensklapskt skriftspråk. Därs. 1228. —
-LAPSKA. (numera mindre br.) av svenska samer brukad samiska (jfr anm. 2:o sp. 15019); jfr lapska 2. ASScF 5: 574 (1858). Landsm. 1: 502 (1880). —
-LATINSK. (svensk- 1875 osv. svenskt- 1900) jfr anm. 2:o sp. 15019.
1) (numera föga br.) om bok o. d.: skriven på latin av en svensk. Rudin i 3SAH 15: 126 (1900). Dens. Därs. 127.
2) om ordbok o. d.: som översätter svenska ord till latin. Swensk-Latinsk ordbok. Cavallin (1875; boktitel). —
-LÄDER. [sv. dial. svenskläder, om sämre läder] (†) ”svenskbarkat” läder. En del Bergsmän barka det så kallade Svensk Lädret. Johansson Noraskog 1: 48 (i handl. fr. 1785). —
-MAN. (†) svensk man, svensk. Ingen redligh Swenskman hade sigh innan eller vthan Rijkes på sina wärff at befahra, vthan wore allestädes wäl fägnad och undfången. Girs G1 195 (c. 1630). —
-MINNE. (om utländska förh. l. om förh. i tidigare svenska områden l. kolonier) minne (se minne, sbst.1 4, 10) av svensktiden; äv.: minne av svenskar l. mellanhavande med svenskar(na). Besök i .. (den sovjetiska) stadens museum som rymde åtskilliga svenskminnen, sålunda en bibel från 1700 och gamla bilder av diverse fältslag mot svenskarna. Stiernstedt Ryskt 97 (1935). ”Der alte Schwede” en gammal kyrka (i Wismar) som blivit värdshus har några enklare svenskminnen. Lundgren SkildStig. 118 (1939). Texas firar svenskminnen. SvD(A) 13 ⁄ 6 1963, s. 17 (rubrik). —
(2 c) -MÅLLA. [namnet är en översättning av det lat. artnamnet] bot. växten Chenopodium suecicum Murr. Weimarck SkånFl. 248 (1963). —
-NATIONELL. svensk o. nationell, svenskt nationell; jfr anm. 2:o sp. 15019. Östra Nyland, ett folkblad med vaken svensknationell blick. Estlander 11Årt. 2: 53 (1921). Han .. undrar inte på, att han en tid var .. mera internationell än egentligen svensk-nationell. TurÅ 1959, s. 303. —
-NORSK, m. (föga br.) norrman av (delvis) svensk härstamning; jfr anm. 2:o sp. 15019. SvD(B) 16 ⁄ 10 1928, s. 11. —
-NORSK, adj. jfr -dansk o. anm. 2:o sp. 15019. Berndtson (1880). Svensknorska generalkonsulatet. Björkman (1889). Philadelphiautställningens svensk-norska avdelning. Sundman AndréeLuftf. 283 (1967). särsk.
a) språkv. om runa l. runrad o. d.: som utgör en kortkvistruna resp. består av kortkvistrunor. Den svensk-norska runraden. Friesen UpplRunsten. 5 (1913; kommentar till bild). Svensk-norska runor. 2NF 23: 1215 (1916). Olika 16-typiga runrader: den danska och den svensk-norska. Friesen Rökst. XII (1920).
b) i uttr. (den) svensk-norska unionen, om den 1814—1905 bestående unionen mellan Sv. o. Norge. Svedelius Lif 482 (1887). BonnierLex. (1966). —
-ODLAD, p. adj. odlad i Sv. (l. av svenskar). Svenskodlade fröer ge högsta skörden. UNT 15 ⁄ 3 1933, s. 2. —
-PATRIOTISK, adj. [till -patriot (o. -patriotism)] Jag var sexton år och befann mig i min mest intensiva svenskpatriotiska period. Heerberger NVard. 83 (1936). —
-POLSK. jfr -dansk o. anm. 2:o sp. 15019. HBrulin (1918) hos AOxenstierna 6: 511 (om fredsförhandlingar). —
-PRÄGLAD, p. adj. som har svensk prägel (se prägel, sbst.2 3). Rockford Ill. den mest svenskpräglade staden i Amerika. AllsvSaml. 1934, nr 14, s. 3. —
-PUMS. (förr) om (sannol. urspr. i Sv. tillverkad) lädersko l. -galosch på vilken sulan förenats med ovanlädret gm stygn tvärsigenom sula o. ovanläder o. på vilken sömmen på yttersulan i hålfoten är nedritsad; jfr ryss-pums. SvSkoT 1932, nr 6, s. 91. Rig 1934, s. 99. —
-REGISTRERAD, p. adj. registrerad (se registrera I 1) i Sv., med svensk registrering. SvD(A) 30 ⁄ 6 1968, s. 3 (om flygplan). —
-RYSS. (†) om svensk som står på rysk sida (i konflikt o. d.). (Brinkman o.) Adlersparre Brevväxl. 179 (1831; om förh. på G. III:s tid). —
-RÄV. särsk. (numera föga br.) om behandlat, svenskt rävskinn (använt till pälsmaterial l. besats). Vacker rökfärgad svenskräv obeg. säljes billigt. UNT 10 ⁄ 6 1932, s. 10 (annons). —
-SINNAD, p. adj. (svensk- 1722 osv. svenskt- 1901—1951) som har svenskt synsätt o. svenska sympatier, som ser sakerna ur svensk synpunkt, svenskvänlig. Swedberg Gr. Förrspr. 27 (1722). Det svensksinnade partiet bland kurfurstens (av Saxen) rådgifvare .. bemödade sig att framkalla ett omslag i Brandenburgs politik. 2VittAH 27: 71 (1873, 1876). De svensksinnades (i Finl.) tänkesätt och strävanden. Mörne LyrBer. 52 (1939). Det är länsmannen, den starkt svensksinnade Arnborg. Lundkvist Snapph. 74 (1968). —
(2 a β) -SKO. (förr) svensk sko (se svensk, adj. 2 a β); motsatt: tysksko. De förmögnare kvinnorna (i Bergslagen) begagnade .. skor af kalfskinn; de mindre bemedlade svenskskor. Landsm. V. 7: 11 (1891). Af svenskarna lärde .. (finnarna i Värml.) sig att nyttja läderskor med näfverbottnar, s.k. svenskskor. Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 64 (1918). Svensksko kallas .. dessa tjocka näverbottnade skor till skillnad från tyskskorna, d. v. s. de vända och från innersidan sydda skorna. SvKulturb. 3—4: 178 (1930). —
-SKO-MAKARE. (förr) skomakare som tillverkade svenskskor. Hülphers Dal. 454 (1762). Svenskskomakare omtalas redan på 1600-talet i Dalarna. Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 75 (1918). —
-SOPPA. [efter nor. svenskesuppe] (om förh. under o. åren närmast efter 2:a världskriget) (ärt)soppa serverad av svenska hjälporganisationer i Norge o. andra krigshärjade länder i Europa. Åtta miljoner portioner svensksoppa har nu serverats av Rädda barnens barnbespisningar i Österrike. SvD(B) 5 ⁄ 3 1947, s. 12. —
-SPRÅKIG. som tillhör l. avser svenska språket; särsk. dels om person l. folkgrupp o. d.: som talar svenska, dels om område o. d.: där svenska talas (av majoriteten), dels om skrift o. d.: skriven på svenska, dels om skola o. d.: där undervisningen sker på svenska. Den svensk-språkiga bildade klassen (i Finl.). NF 4: 1133 (1881). Det är inte bara på den svenskspråkiga pressens framtid jag tviflar, utan på den sjelfständiga och frisinnade tidningsmannaverksamheten i allmänhet. Tavaststjerna Inföd. 25 (1887). AB 1890, nr 257, s. 2 (om folkhögskola i Finl.). Åland är så godt som rent svenskspråkigt. Noréen VS 1: 90 (1903). De svenskspråkiga delarna av U. S. A. Medborgaren 1945, nr 4, s. 17. Ett behov av att införliva verket (av Olaus Magnus) med vår svenskspråkiga litteratur gjorde sig .. gällande. Ymer 1953, s. 266. HangöT 2 ⁄ 2 1980, s. 7 (om truppförband i Finl.).
-SPRÅKLIG. som tillhör l. avser svenska språket; i sht förr särsk. om person l. litteratur o. d.: svenskspråkig. Den svenskspråkliga litteraturen. SvD 1899, nr 317 B, s. 1. 2NF 36: 342 (1923; om studerande i Finl.). Från svenskspråklig synpunkt. SagSed 1960, s. 156. —
-STAD. stad med stor l. övervägande svensk befolkning; äv.: stad som tillhört svenskväldet. Chicago, världens tredje svenskstad. UNT 27 ⁄ 6 1938, s. 3. Den gamla svenskstaden Stralsund. SvGeogrÅb. 1956, s. 193. —
-STAT. i USA: stat med stor svensk befolkning. Svenskstaterna Minnesota och Illinois. SvD(A) 22 ⁄ 2 1966, s. 5. —
-STENKOL~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) i Sv. bruten stenkol, svensk stenkol. PH 5: 3490 (1752). —
(2 a δ α’ ) -STIL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 15029). (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) om frakturstil (se d. o. 1); motsatt: antikva(stil). Det har funnits en äldre (byordning för Harstena), tryckt med så kallad svenskstil i Linköping 1804. Barthel Harstena 89 (1933). —
-STUGA. (om ä. förh. i svenskbygd i Finl. l. finskspråkigt område i Sv.) spisstuga; motsatt: pörte (se d. o. 1) l. rökstuga. En liten byggning så kallad svenskstuga, bestod af två små rum och ett kök. Mellin Nov. 3: 159 (1837, 1867; om ä. förh. i Kuru i Finl.). Fornv. 1955, s. 64 (om ä. förh. i Värml.). —
-STÄMPLAD, p. adj. försedd med svensk stämpel. SvBanklex. (1942). DN(A) 24 ⁄ 11 1963, s. 10 (om tenn). —
-STÖVEL. [jfr ä. t. schwedischer stiefel] (i Sv. på 1600-talet populär) halvhög kragstövel. Stöfveln .. i mannens klädedräkt .. fick under 30-åriga kriget form af halfhög kragstöfvel, ”svenskstöfvel”, med mycket vidt och upptill utsvängdt skaft. 2NF 25: 1036 (1917). —
-SVENSK, adj. (numera mindre br., vard.) mycket l. typiskt l. överdrivet svensk, hyper- l. ultrasvensk. I den svensk-svenskt ”ljusblå” dräkten / gamla Svea förlägen slår ögonen ned. Fröding Eftersk. 1: 141 (1888, 1910). Han hade haft obehag av detta, att han inte var någon riktigt svensk-svensk pojke. Hedberg FelLänk. 15 (1945). —
-SYDD, p. adj. sydd i Sv. (l. av (en svensk l.) svenskar). SvD 20 ⁄ 3 1980, s. 5 (om jeansbyxor; i annons). —
-TENN. (†) svenskt tenn. Ett stort Supanfaat af Swensk tenn. BoupptRasbo 1698; möjl. icke ssg. —
-TID. [jfr t. schwedenzeit] hist. om tid under vilken Sv. rådde l. rått över visst område; i sht i sg. best.; jfr -välde. Den böhmiska svensktiden. Jensen SvMinn. 83 (1910). De språkliga förhållandena i Skåne under den första svensktiden. HT 1955, s. 170. —
-TILLVERKAD~020, p. adj. tillverkad i Sv. (l. av svenskar), av svensk tillverkning. SvFlH 3: 398 (1945; om radiosändare). —
-TOPP. i sg. best., benämning på ett sedan 1962 (med uppehåll 13/6 1982—13/10 1985) i Sveriges radio varje vecka förekommande musikprogram, där de för tillfället tio populäraste, svenska schlagermelodierna röstas fram av radiolyssnarna. RöstRadioTV 1962, nr 44, s. 55. I höst satsar jag verkligen hårt på en solokarriär. Första steget är att försöka komma upp på Svensktoppen. AB 27 ⁄ 8 1970, s. 30.
-TOPPS-AKTIG. [avledn. av -topp] motsv. -topp: som liknar l. påminner om svensktoppen. DN 5 ⁄ 7 1970, s. 11 (om musik). —
-TRYCK. bibliot. konkret: svenskt tryck; särsk. om tryck bestående av de exemplar (pliktexemplar) av varje trycksak som tryckerierna i Sv. enl. lag är skyldiga att leverera till de största universitetsbiblioteken. Då biblioteket 1921 började mottaga leveranser av ”svensktryck”. GbgStadsbibl. 1891—1941 3: 7 (1941). —
-TYSK. jfr -dansk o. anm. 2:o sp. 15019. Björkman (1889). Svensk-tysk ordbok. Hoppe (1892; boktitel). Svensk-tyska sällskapet. 2SvUppslB (1955). —
-ULL. (förr) svensk ull, i Sv. producerad ull. Det överlägsna material — den strida och glansiga svenskullen — som i äldre tider stod till buds, har senare efterträtts av den glanslösa tyskfårullen. AllmogHemsl. 35 (1915). SvOrdb. (1986).
Ssgr (förr): svenskulls- äv. svenskull-filt. jfr filt, sbst.1 1, 2. SvD 22/11 1910, s. 11 (i annons). Dagen 5/2 1915, s. 6.
-garn. SvSlöjdFT 1925, s. 96. Svenskullsgarn är garn, gjort av svensk ull. Denna har grövre och strävare fibrer än den importerade ullen. Varulex. Beklädn. 103 (1945). JordbrFörenBl. 1960, nr 2, s. 16.
-strumpa. Dagen 5/2 1915, s. 6.
-tröja. Dagen 5/2 1915, s. 6.
-VÄLDE. hist. om förhållandet att Sv. (l. svenskar) rått över (del l. delar av) annat land; jfr -tid. Hundra års svenskvälde (i Blekinge). Anderson Stadsl. 2 (1912). OoB 1936, s. 565 (om ä. förh. i Estl. o. Lettl.). Den norska upprorsrörelsen mot svenskväldet i unionen. Spångberg BanbrHövd. 60 (1939). —
-ÄTTAD. som tillhör l. härstammar från en svensk ätt, svenskbördig. Den svenskättade kalifornienguvernören Earl Warren. GbgP 28/6 1948, s. 2. —
-Ö. icke Sverige tillhörig ö med svenskspråkig befolkning; äv. bildl., om mindre område l. institution o. d. i främmande land med svensk(språkig) befolkning. SDS 9/6 1910, s. 2 (i pl., om kyrkor i USA). Runö, den gamla svenskön ute i Rigaviken. Niska Äv. 34 (1931). —
-ÖL. (svensk- 1879 osv. svenskt- 1787) (förr) svensktillverkat, enklare, överjäst (sött) öl (som ofta bryggdes hemma); jfr spis-, söt-öl. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 266. Sötöl eller s. k. svensköl, numera oftast beredt i hushållen för enskild förbrukning, är i allmänhet mindre utjäst än beskölet. TT 1879, s. 103. Redan på våren 1844 öppnades en .. bierstuga i Kolmätaregränden i Gamla stan där det jämte bayerskt öl och kall mat även serverades svensköl. SErikÅb. 1969, s. 124.
B (†): SVENSKE-MÅL. om svenska språket, svenska (se svenska, sbst.1 2). Hildegissel .. / Talar wårt eghet Swenskemåål. Messenius Sign. 17 (1612).
C (numera mindre br.): SVENSKT-BETONAD, -LATINSK, -SINNAD, -ÖL, se A.
SVENSKERI104, n. om (överdriven l. kritiklös) undfallenhet l. beundran för l. tendens att följa l. efterlikna allt svenskt. Lundkvist Snapph. 167 (1968). SvD 21 ⁄ 11 1982, Söndagsbil. s. 4. —
SVENSKHET, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara svensk l. om sammanfattningen av de egenskaper som anses utmärka svenskarna; svenskt lynne o. d.; äv. om egenskapen osv. att älska Sv. l. det svenska, svensk nationalkänsla o. d.; i fråga om icke-svensk äv.: svenskvänlighet. Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, bildad 1908. Från denna lilla verld (dvs. mecenaten och fornforskaren Pehr Thams) af ägta göthisk ära, af ädlaste Svenskhet, kommer mit hjerta aldrig. TThorild (1799) hos Blanck NordRenäss. 306. Det kostade hans lif, om han deri (dvs. i samtalet) / Sin svenskhet röjde. Ung till Tyskland faren, / Han talte lyckligtvis en infödd likt. Franzén Skald. 3: 354 (1829). Jag kommer så till frågan om .. (C. G. Estlanders) i den finskspråkiga pressen så oerhördt omskrikna svenskhet. Ahrenberg Männ. 5: 180 (1910). I femton-sextonårsåldern blev han häftigt fosterländsk. Var det inte troligt, att han ville öka sin svenskhet genom att bli svensk officer? Hedberg FelLänk. 15 (1945). Dalin är .. berömd för sin stils enkelhet och svenskhet. Holm EpokPros. 100 (1967). jfr kärn-svenskhet. särsk. (†) ungefär liktydigt med: svenskmannamod. (Svenskarna) föllo öfver .. (danskarna) med svenskhet. Almqvist Herm. 163 (1833).
-känsla. känsla för svenskheten l. känsla av svenskhet. Ett förtyskadt hof hade icke att vänta styft motstånd från svenskhetskänslan hos våre stormän. SvTidskr. 1873, s. 490.
-rörelse. rörelse (se d. o. 8) för svenskhet(en). (Den finl. förf. H.J.) Ekholm har verksamt deltagit i .. svenskhetsrörelsen i Finland. 3NF 6: 479 (1926).
-vän. vän av svenskhet(en). ”Svenskhetsvänner och finskhetsätare”. Söderhjelm Brytn. 241 (1901). Estlander var svenskhetsvän (”svekoman”). Schybergson Estlander 208 (1916). —
SVENSKING, se d. o. —
SVENSKLIG, adj. (†) om språk: svensk. Iag tänker dät är bättre iag blir wid dätt mänskliga och suänskliga språke. Ekeblad BrClEkeblad 146 (1654; ordlekande).
Spalt S 15014 band 32, 1999