| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄMBETSMAN äm3bets~man2, förr äv. ÄMBETESMAN, m.//ig.; best. -mannen; pl. -män.
1) om person som innehar ämbete (se d. o. 2) l. är befattningshavare vid ämbetsverk (förr särsk. om kungens ombud ss. ståthållare l. fogde o. d.); i fråga om innehavare av lägre befattning äv. mer l. mindre liktydigt med: tjänsteman; äv. dels (i sht i skildring av ä. förh.) i fråga om (kyrkligt) förtroendeuppdrag, dels om funktionär i sällskap l. orden o. d.; äv. bildl.; jfr ÄMBETS-FOLK, ÄMBETS-PERSON 1. G1R 1: 3 (1521). Schickandis tiidt ighen waar tro man och tienere Erligh och welbyrdugh swen nielss erichson Ath wara höffuitzman och waar embitzman paa for:nda Calmarna sloth Stadt och læn. G1R 2: 36 (1525). Eij må Konunger Rådh sitt, eller Ämbetzmän sine, som äre Drotzet, Cantzler, Marsk och Öfwerste Tygmästare, af Ämbete och Rådh sitt sättia. Lagförsl. 32 (1609). Ware icke Biskoper eller hans Ämbetzmän alt för läät til at bruka ban, för ringa Saaker. Tegel G1 1: 170 (1622). Diefwulen sielff moste heta heligh, emedhan han är Gudz Embetzman. Schroderus Os. 2: 784 (1635). Kyrkioheerdanom skole wisse embetesmän tillordnas, som tillijka medh honom alt sådant (dvs. församlingens angelägenheter) sköta, och effter enhällige råd tillbörligen drifwa: Kyrkiowärdar, Sexmän, Rootmästare. KOF II. 2: 316 (c. 1655). På det alt angående denna Orden (dvs. Serafimerorden), må skickeliga tilgå, böra desse 4 Ämbetsmän derwid wara, nemligen: Ordens-Cantzler .. , Ordens Skatt-Mästare, Ordens Secreterare, och Ordens Ceremonie-Mästare. PH 4: 2627 (1748). De allmänna läroverkens ämbets- och tjänstemän. SFS 1905, nr 6, s. 63. Den skånska adeln besvärade sig t. o. m. över att såväl de svenska landsdomarna som ämbetsmännen i Göta hovrätt ej voro tillräckligt kunniga i den danska lagen. SvJuristT 1937, s. 9 (1936). En ämbetsmans duglighet mätes ofta efter hans förmåga att gå kommitéer och utskott tillhanda, en riksdagsmans efter hans administrativa talanger. GHT 12/1 1944, s. 8. — jfr CIVIL-, KAMERAL-, KONUNGS-, POLIS-, RÄTTS-, STUTERI-ÄMBETSMAN m. fl.
2) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) (manlig) hantverkare (jfr HANTVERKS-MAN); äv. om annan yrkesperson vid slott l. större gård o. d.; jfr ÄMBETS-FOLK, ÄMBETS-KARL, ÄMBETS-PERSON 2. Wij (påbjuder) strengeliga .. ath alla gwlsmedher, Kleensmedher, Verkmestara, Sadelmakara, Beltara, Pwngamakara, Swerdzfeyara offwerskærara, Skinnara, och andra swadana embitzmæn, som paa Landzbygden finnas, och siig ther aff berga, och j for:na Landzendar kring om Jönecöpung boandis æro, ath the ther inflytie oc bwrscap binde med thet aldra första. G1R 1: 242 (1524). Och skole vthij alle Embeter settiasz och förordnas åldermän som altijdh hafwa acht och tillsyn medh Embetzmännerne, att the göra gott och ostraffeligit wärck. Stiernman Com. 1: 73 (1546). Såsom Embethessmän och Alle Andre gårdtssens hionn skole lathe sig nöye med Maatt och Drijck effther skiälighett. Brahe Oec. 203 (c. 1583; uppl. 1971). (Adeln begär) att en order en gång författades, huru många Embetzman en Adelssman till nödtorfften må förswara (från utskrivning till krigstjänst). RARP 3: 126 (1640). Här (på värdshuset) sitta många ämbetsmän af skild profession; / här gräla mästare och sven om lön och kondition. Karlfeldt FlPom. 19 (1906). — jfr SLOTTS-, SOCKEN-ÄMBETSMAN.
-ANSVAR~02 l. ~20. ämbetsansvar; jfr tjänstemanna-ansvar. PH 15: 442 (1793). En chef för ett värk kan under ett enskildt samtal på gatan yttra åsikter, som sedan icke kunna af honom vidhållas, då han skall afgifva yttrande under ämbetsmannaansvar. GHT 20/3 1888, s. 5. Ämbetsmannaansvar fanns i Sverige fram till 1975 och innebar att statliga och kommunala tjänstemän kunde dömas personligen för tjänstefel i mycket högre grad än vad som är fallet idag. GbgP 15/6 2020, s. 2. —
-ARISTOKRATI. hist. ämbetsmannaadel; jfr aristokrati 3 o. ämbets-aristokrati. AB 8/7 1836, s. 1. Den gamla svenska jordbrukaradeln ute på sina lantgårdar förvandlades under Gustaf Adolf till en ansvarsmedveten krigar- och ämbetsmannaaristokrati. IllSvLittH 1: 308 (1955). —
-BANA. ämbetsmannakarriär; jfr bana, sbst.1 1 g γ, o. -väg o. ämbets-bana. (Juridiken) war den bästa wäg till rikedom och ära för en yngling, som utan ärfd förmögenhet skulle framgå på embetsmannabanan. GbgAlleh. 1813, nr 86, s. 2. —
-BEFATTNING. jfr befattning 2 d o. ämbets-befattning. VDAkt. 1793, nr 230. Det fåtal ynglingar, som ämnade egna sig åt vetenskaplig forskning eller högre embetsmannabefattningar. 2SAH 57: 213 (1881). —
-BILDNING. (numera bl. tillf.) ämbetsmans bildning (se d. o. 5 b β α’); förr äv.: ämbetsmannautbildning (jfr bildning 5 b). Jag har .. den öfvertygelsen .. att vårt nu gällande Undervisnings-System är felaktigt .. i afseende på Läroämnenas omfång och urval, då frågan är om Embetsmannabildning. Tegnér Brev 4: 203 (1827). Att midt genom det vidsträckta området af hans embetsmannabildning lopp en varm ström af vitter odling. 2SAH 52: 73 (1876). —
-BROTT. ämbetsbrott. Biberg 3: 319 (c. 1823). (Chefsåklagaren) i Stockholm, som handlägger ämbetsmannabrott inom diplomatiska kåren. DN 21/8 1973, s. 1. —
-DRYGHET~02 l. ~20. dryghet hos ämbetsman(nakår). TWenersbg 25/11 1861, s. 3. Wid min ditkomst (dvs. till New York) wände jag mig genast till wår generalkonsul, för att erhålla nödiga upplysningar, men blef naturligtwis mottagen med konglig swensk embetsmannadryghet. NerAlleh. 11/3 1865, s. 3. —
-DUGLIGHET~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) duglighet ss. ämbetsman (jfr -förtjänst, -skicklighet); förr äv. om de egenskaper som erfordras för att vara ämbetsman (jfr duglighet 2 o. -egenskap). Om Svenska adeln nu .. bemödade sig att genom patriotism, politisk insigt, ridderliga dygder och embetsmannaduglighet öfverträffa sina medborgare, så skulle dess anseende till fäderneslandets trefnad snart ökas. SkånCorr. 10/1 1835, s. 6. Det vore öfverflödigt tillägga, att embetsmannadugligheten har andra, högre fordringar än stafningens. 2SAH 34: 133 (1861). —
-DÖME. (numera mindre br.) ämbetsmannavälde; jfr döme 3. NorrkpgT 13/2 1873, s. 3. Hans regim befäste onekligen ett ämbetsmannadöme, som sedermera .. ansenligt skulle reducera konungamaktens betydelse. HT 1932, s. 180. GHT 1947, nr 50 A, s. 3. —
-EGENSKAP~102, äv. ~200. egenskap (se d. o. 3) som tillkommer l. kännetecknar en ämbetsman; i sht i pl.; jfr -duglighet. Den allmänna agtning .. (Arvid Horn) förvärfvat sig hos Nationen .. för sina stora Ämbetsmanna-egenskaper. Ehrenheim Tess. 39 (1819). —
-ERFARENHET. jfr erfarenhet 1 o. -rutin. DA 29/11 1836, s. 2. Hans oerhörda minne och hans vidt omfattande ämbetsmannaerfarenhet inbragte honom stort erkännande inom samtiden. Wieselgren Samt. 163 (1880). —
-FAMILJ. familj (se d. o. 2) vars (ena) försörjare är ämbetsman; äv. om ämbetsmannasläkt (jfr familj 3). Hos en aktningswärd Embetsmannafamilj önskas en ung Helpensionär. SD 4/3 1847, s. 4. Wedekind tillhörde en gammal ämbetsmannafamilj, som i senare släktled uppvisat drag av tydlig degeneration. Küntzel ModTyLitt. 100 (1927). —
-FÖRTJÄNST. särsk.: förtjänst (se d. o. II 2) ss. ämbetsman; jfr -duglighet, -skicklighet. 2SAH 7: 20 (1813). Jacob Gyllenborg, hvilken .. genom utmärkta embetsmannaförtjenster förvärfvade sig Grefvelig värdighet. Hammarsköld SvVitt. 1: 124 (1818). —
-FÖRVALTNING. förvaltning utförd av ämbetsman. Rättvisa och oegennytta i embetsmannaförvaltning. AB 24/9 1839, s. 2. —
-GODTYCKE~020. godtycke (se d. o. 2) utövat av ämbetsman. Borgerskapet .. som .. befarat sig lida af ett Embetsmannagodtycke och förtryck. AB 5/7 1833, s. 3. —
-GRAD. grad (se grad, sbst.1 4 (b)) med hänsyn till ämbete. SP 12/9 1823, s. 1. I de högre embetsmannagraderne fordras statsmanna-bildning. Agardh BlSkr. 1: 387 (1836). —
-GRUPP. grupp (se grupp, sbst.1 2) som utgörs av ämbetsmän; jfr -kategori. GbgP 11/11 1873, s. 1. Vissa självrådiga ämbetsmannagrupper stodo bakom detta spioneri. Carlsson LantmPol. 322 (1953). —
-HEDER. ämbetsheder; jfr heder, sbst.2 10, 11. AB 27/2 1849, s. 3. Ämbetsmannaheder är ett av svenskans stiligaste och faktiskt viktigaste begrepp. Vi litar i hög grad på att statsförvaltningen sköts av hederliga ämbetsmän som svalt och korrekt utför sina uppgifter och lägger personliga åsikter och intressen åt sidan i sin tjänstgöring. Expressen 29/3 2014, s. 2. —
-HEM. (i sht i skildring av ä. förh.) ämbetsmans hem. GHT 21/10 1885, s. 3. Ännu för ett sekel sedan spelade naturahushållningen en viktig roll för de svenska .. ämbetsmannahem, varifrån de flesta studenterna rekryterades. TurÅ 1945, s. 280. —
-HIERARKI. om hierarkiskt ordnad ämbetsmannakår; jfr hierarki 4 (a) o. ämbets-hierarki. DA 29/3 1833, s. 1. Den svenska ämbetsmannahierarkien, som allt sedan frihetstiden .. utöfvat ett .. okontrolleradt välde. Schück o. Warburg 2LittH IV. 1: 116 (1915). —
-HÄR. (numera mindre br.) om (alltför stor) ämbetsmannakår; jfr här, sbst. 2. MinnSvNH 11: 30 (1823). Statsförvaltningen med sin omätliga ämbetsmannahär. AB(A) 4/10 1923, s. 6. —
-KARRIÄR. karriär (se d. o. 5, 6) ss. ämbetsman; jfr -bana o. ämbets-karriär. NorrkpgT 23/8 1866, s. 3. (Juridiken) öppnade vägen till både ämbetsmannakarriären och advokatyrket. Tingsten Liv 1: 127 (1961). —
-KATEGORI. (numera bl. mera tillf.) kategori (se d. o. 3) av ämbetsmän; jfr -grupp, -klass. AB 11/6 1849, s. 3. I flera länder tillhöra .. (diplomater o. konsuler) samma ämbetsmannakategori. 3NF 5: 972 (1926). —
-KLASS. av ämbetsmän bestående samhällsklass (jfr klass 2 o. -stånd); äv. om viss ämbetsmannakategori (jfr klass 6). Schönberg Bref 1: 24 (1777). Det är icke blott en ofullkomlighet, utan en olycka, att den ena Embetsmannaklassen .. hålles söndrad från den andra ifrån barndomen. Tegnér (WB) 8: 279 (1838). Ja, så går det åtminstone till hos oss i ämbetsmannaklassen – hur de bär sig åt i köpmannaklassen, det vet jag verkligen inte. Lidman Vällust 243 (1957). —
-KORPS, se kår. —
-KORRUPTION. korruption hos ämbetsman(nakår). Att Rysslands krafter, i följd af den inre ruttenhet som är en följd af den allmänna embetsmannakorruptionen derstädes .. icke äro .. så stora i verkligheten, som de uppgifvas på papperet. AB 15/3 1855, s. 2. —
-KRETS. krets (se krets, sbst.1 9 b) som utgörs av ämbetsmän (o. deras familjer); särsk. i sådana uttr. som i ämbetsmannakretsar, bland ämbetsmän; jfr ämbets-krets. Corr. 26/1 1832, s. 2. I ämbetsmannakretsar mottogs .. (kungens tal) med blandade känslor. Odhner G3 1: 316 (1885). Till ämbetsmannakretsen kring borgmästaren hörde de många ofta adliga familjerna på godsen i trakten. SträngnHist. 773 (1959). —
-KÅR, förr äv. -KORPS. kår (se kår, sbst.3 2) av ämbetsmän; jfr -här, -makt. Jag ser ock ej den minsta orsak, hwarföre Prästerskapet skal njuta större beqwämlighet än den öfriga Ämbetsmanna-Corpsen. SP 10/3 1780, s. 1. —
-LIV. särsk. om (omständigheter som präglar) tillvaron ss. ämbetsman; jfr liv I 3. Jag längtar efter Upsala, der jag tvifvelsutan skall .. ännu njuta några af ungdomens vårdagar, innan jag går in i embetsmannalifvets hunddagar. Hjärne DagDrabbn. 157 (i handl. fr. 1804). —
-LÖN. jfr lön, sbst.1 2 b. Phosph. 1811, s. 59. På grund af den ekonomiska säkerhet, som anställning i offentlig tjänst .. ger .. kunna ämbets- och tjänstemannalöner ofta sättas lågt. EkonS 1: 414 (1894). —
-MAKT. makt (se d. o. 11) utövad av ämbetsman; äv. om ämbetsmannakår ss. makt (se d. o. 12 a). BondP 12: 686 (1771). Som hvart missbruk af Embetsmannamagt innebär ett steg, som återför till anarchie. Boëthius Naturr. 202 (1799). Bakom monarkins fasad kunde den konservativa ämbetsmannamakten och dess bundsförvanter behålla kontrollen, vingklippa riksdagen och styra och ställa i kungens namn. EskilstKurir. 25/2 2012, s. 2. —
-MIN. (ofta ngt skämts.) om allvarlig l. högtidlig l. viktig (se d. o. 3) min som anstår l. anses anstå en ämbetsman; jfr ämbets-min. Nordforss (1805). Då kom stationsinspektoren, liten och beskäftig, hälsade på oss och ställde sig med sin ämbetsmannamin och väntade på tåget. Geijerstam KampKärlek 189 (1896). —
-MINISTÄR. ämbetsmannaregering; jfr ministär 4. TrelleborgsT 20/5 1870, s. 2. Han valdes juni 1921 till förbundskansler och bildade en partilös ämbetsmannaministär. 2NF 38: 232 (1925). —
-MYNDIGHET~102, äv. ~200.
1) maktbefogenhet som följer med ämbetsinnehav; jfr myndighet 2 o. ämbets-myndighet 1. Weste (1807). All embetsmannamyndighet var blott ett uppdrag af folket att uträtta vissa saker. Svedelius StatsrAnsv. 23 (1856).
2) om ämbetsmans myndiga uppträdande; jfr myndighet 3. At Fanatismen och Vidskepelsen, Ämbetsmannamyndighet och Medtäflares afvund äro hvarje Snilles naturliga fiender. Kellgren (SVS) V. 1: 16 (1785).
3) (tillf.) om myndighet (se d. o. 5) bestående av ämbetsmän; jfr ämbets-myndighet 2. Medb. 7/10 1831, s. 3. Nu är det så att en regering har rum och rätt att ändra mening och åsikt .. Ämbetsmannamyndigheter har inte och skall inte ha samma svängrum. DN 28/8 1967, s. 2. —
-MÄSSIG. som avser l. har att göra med l. är karakteristisk för ämbetsman; jfr ämbetsmanlig, ämbets-mässig. GHT 16/6 1855, s. 3. All den tomhet, som för honom en ämbetsmannamässig urverksexistens inom fyra väggar innebär. Lindgren Stormän 85 (1894). —
-PLIKT. ämbetsplikt. Underlåter någon af desse höge Embetsmän deras skyldighet, hwilket ej bör supponeras, ty de skulle då skydda en brottsling, hwilket strider rakt emot deras Embetsmannapligt och wärdighet (osv.). HbgP 23/9 1826, s. 3. —
-POST. jfr post, sbst.2 5, o. ämbets-post. AB 5/3 1845, s. 3. För många före detta politiker på höga ämbetsmannaposter kommer i förlängningen att urholka medborgarnas förtroende för staten. BlekLT 27/7 2015, s. 26. —
-REGERING. regering som är sammansatt av (enbart) ämbetsmän; jfr -ministär o. tjänstemanna-regering. Svedelius Statsk. 2: 164 (1868). Om någonsin situationen indikerat en partilös ämbetsmannaregering så är det väl nu. Hamilton Dagb. 1: 224 (1914). —
-RUTIN. jfr rutin, sbst.1 1, o. -erfarenhet. MalmöTidn. 1841, nr 19, s. 1. Hvarmed Herr Grefvens .. tillräckliga embetsmanna-rutin .. intygades. Crusenstolpe Ställn. 12: 68 (1848). —
-SKICKLIGHET~102, äv. ~200. jfr skicklighet 3 a α o. -duglighet, -förtjänst. Schönberg ÅmVetA 13 (1773). Af Konung Gustaf III, hvilken mycket värderade hans embetsmanna-skicklighet och vittra talenter, befordrades han, år 1784, till Riks-Antiqvarie. Hammarsköld SvVitt. 2: 55 (1819). —
-SLÄKT. släkt som innehåller många ämbetsmän (i olika led); jfr -familj. Under en stor del af sin slaftid hade han gjort tjenst som kusk inom en hög embetsmannaslägt på Jamaica. AB 23/2 1847, s. 4. —
-SPRÅK. ämbetsspråk. Enligt den vanliga meningen skall Parsi ursprungligen endast blifvit taladt i Fars (Persis), och först, sedan det af Sassaniderne blifvit bestämdt till hof- och embetsmanna-språk, erhållit namnet Deri (hofspråk). Palmblad HbGeogr. 1: 94 (1826). Generaldirektören spetsade sitt omdöme .. med att han ansåg det som hänt vara ”ganska anmärkningsvärt”; vilket översatt från ämbetsmannaspråket är att likna vid ett kraftuttryck. ÖgCorr. 12/5 2020, s. 27. —
-STAB. stab av ämbetsmän. För att utbetala en pension af 500 doll. åt en veteran från frihetskriget .. hålles en embetsmannastab på 23 personer, hwilka föra tillsammans 75 böcker. Snällp. 21/8 1871, s. 2. —
-STAD. stad vars befolkning domineras av ämbetsmän. Kristiania har helt visst utvecklat sig i enstaka riktningar, men staden har dock ej blifvit stor eller driftig nog för att alldeles kunna frigöra sig från sin karakter af en embetsmannastad. GHT 1882, nr 248 A, s. 1. —
-STAT.
1) stat (se stat, sbst.3 II 3) av ämbetsmän; jfr ämbets-stat 1. Genom slöseri, öfverflödig ämbetsmanna Stat, och annan misshushållning i fredstider, kan utan tvifvel et Samhälles Statsverk mycket skadas. LBÄ 5–6: 52 (1797).
2) om stat (se stat, sbst.3 V 1) som har väl utvecklat ämbetsväsende (o. i vilken ämbetsmän har stort inflytande); jfr ämbets-stat 2. KrigVAT 1846, s. 185. Så blir .. (1600-talet) av genomgripande betydelse för det primitiva svenska kungarikets omdaning till en av samtidens mest välorganiserade ämbetsmanna- och krigarstater. TurÅ 1950, s. 25. —
-STEL. stel (se stel, adj.1 8) ss. en ämbetsman tänks vara. Sådan var Repholt, till det yttre något gammal och ämbetsmannastel, till det inre hänsynslös och lysten. AB 11/10 1884, s. 3. —
-STYRE. styre (huvudsakligen l. i jämförelsevis stor utsträckning) utövat av ämbetsmän (i stället för av politiker); jfr -styrelse, -välde o. tjänstemanna-styre. GbgP 30/7 1903, s. 1. En stor och med tiden ökande del av lagstiftningsmakten överfördes .. (1995) till överstatligt byråkratiskt ämbetsmannastyre i Bryssel. BlekLT 20/4 2017, s. 21. —
-STYRELSE. ämbetsmannastyre (jfr styrelse 7); äv. (o. numera i sht) om styrelse (se d. o. 8) med ämbetsmän som ledamöter. Man skall säga om EmbetsmannaStyrelsen .. att hon ej följer någon regel; att hon ej bär aktning för någons rätt; att hon förfördelar, sårar och förödmjukar Folket. PT 29/3 1828, s. 2. Två representanter för de anställda bör enligt utredningen ingå som fullvärdiga ledamöter i lekmannastyrelser och ämbetsmannastyrelser vid myndigheter med i regel minst 100 anställda. SvD 6/6 1973, s. 18. —
-STÅND. stånd som utgörs av ämbetsmän; jfr stånd, sbst.1 12, o. -klass o. ämbets-stånd. SP 13/4 1831, s. 2. Man klagar öfver ett servilt embetsmannastånd. UrKorrCronholm 26 (1859). —
-TAKT. (numera bl. tillf.) jfr takt 6. Trolle–Wachtmeister Ant. 2: 80 (1816). Redlighet och nit, god ämbetsmannatakt och framstående ordningssinne utmärkte honom alltid. 2NF 18: 44 (1912). —
-TRADITION. tradition (se d. o. 5) förknippad med ämbetsmannakår. En man, som i hela sin offentliga verksamhet representerat de äkta svenska ämbetsmannatraditionerna, enligt hvilka alla partiintressen böra vika för fosterlandes kraf, för gällande lagar och författningar. AB 8/12 1880, s. 3. —
-UTBILDNING~020. utbildning avsedd för blivande ämbetsmän; jfr -bildning. NDagstel. 7/3 1855, s. 1. Förträffliga jurister och statsvetenskapsmän, som svarade för en ämbetsmannautbildning av hög klass. Lindroth SvLärdH 3: 46 (1978). —
-VAL. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) val av ämbetsman. Ehrenheim Phys. 1: 56 (1822). Han föreslog .. ”att Embetsmannavalen skulle hållas för fem år tillika”. Kolmodin TacAnn. 1: 138 (1833). —
-VERKSAMHET~102, äv. ~200. om persons verksamhet (se d. o. 1 b) ss. ämbetsman; äv. om ämbetsmannakårens verksamhet (se d. o. 2). 2RARP 1: 103 (1817). För honom, som hittills endast lefvat för krigarens yrke, ingick nu tillika en tid af fredlig embetsmannaverksamhet. 2SAH 48: 96 (1872). Då statsinstitutionerna och ämbetsmannaverksamheten ännu icke kommit under våra dagars skarpa offentliga ljus. SvFlH 3: 435 (1912). —
-VÅLD. (numera bl. tillf.) särsk. om övergrepp l. oförrätt som begås av ämbetsman; jfr våld 2 g. At som han alt ifrån riksdagens början hört klagas öfwer ämbetsmannawåld och tiltagsenhet, samt at man wore omtänkt at sådant hämma .. så hölt han före, at både för felens och för exempel skull hwar och en må blif:a så ansedd, som brottet förtjenar. BondP 12: 453 (1772). —
-VÄG. i sht i sg. best., om ämbetsmannabanan; särsk. i uttr. gå ämbetsmannavägen, göra ämbetsmannakarriär; jfr väg, sbst. 4 slutet, o. ämbets-väg. Schönberg ÅmVetA 1773, s. 9. Embetsmannavägen lockade den lofvande ynglingen med de lysande förbindelserna. 2SAH 59: 22 (1882). Först gick han ämbetsmannavägen, och tack vare begåvning och viljekraft avancerade han tidigt till stadsprefekt i Rom. Grimberg VärldH 5: 198 (1931). —
-VÄLDE, förr äv. -VÄLD. om förhållandet att ämbetsmän har (alltför) omfattande makt l. inflytande i ett land o. d. (jfr välde, sbst.2 1 (a), o. -döme, -styre); i sg. best. ngn gg äv. om den maktutövande ämbetsmannakåren (jfr välde, sbst.2 1 c). Bergeström IndBref 30 (1770). De som tillhörde hofvet och embetsmannaväldet hafva behandlat honom lika illa. 2SAH 37: 306 (1863). (Storstadstidningarna) blir allt mer präglade av en hållning där ämbetsmannavälde och lobbyistkultur tas för legitima och riktiga, medan det är obekvämt när makt utövas av folkvalda, drivna av idealitet och självlärda i föreningsliv. EskilstKurir. 7/8 2009, s. 22. —
-VÄRDIGHET~102, äv. ~200. värdighet (se d. o. 4, 5) som tillkommer ämbetsman. SP 14/5 1785, s. 2. Blaine, denne lika förslagne som driftige politiker, hvilken .. allt sedan 1876 vid hvarje presidentval fikat efter att uppnå Förenta staternas högsta embetsmannavärdighet. DN 1889, nr 7361 B, s. 3. —
-VÄRLD. i sht i sg. best.: ämbetsmännens värld (se d. o. 4); särsk. i uttr. i l. inom ämbetsmannavärlden, i ämbetsmannakretsar, bland ämbetsmän; jfr ämbets-värld. DA 31/12 1834, s. 3. En sjukdom i vårt land, som sprider sig öfver hela embetsmannaverlden, den att icke efterlefva det föreskrifna. AB 11/2 1842, s. 3. (Han) hade ett vidsträckt umgänge .. inom ämbetsmannavärlden. Staf PolisvSthm 238 (1950). (Tegnér) utnyttjade .. svärfaderns förbindelser i ämbetsmannavärlden till förmån för sina befordringsplaner. BonnierLM 1954, s. 195. —
-VÄRV. jfr värv, sbst.2, o. ämbets-värv. (Det är) vanligen de, hos hvilka kunskapers förvärfvande kostar arbete, som gå längst .. i embetsmannavärf. Agardh BlSkr. 2: 263 (1837). —
-ÅTGÄRD~02 l. ~20. ämbetsåtgärd. HH XXXII. 1: 277 (1776). Att han .. innehade en plats, der Embetsmanna-åtgärder, ju mera nitiska, dess mera klandras. 2VittAH 10: 273 (1814). —
-ÄMNE. om person som har l. uppfattas (l. tror sig) ha förutsättningar att bli en god ämbetsman; jfr ämne 4 b. Den allmänna klagan öfver mindre skickelige ämbetsmannaämnen, som komma ifrån academierna. Annerstedt UUH Bih. 4: 255 (i handl. fr. 1768). Där utmärker sig ämbetsmanna-ämnet, med mogen stadga, redan på den tid, då andra ofta behöfva undervisning. Schönberg ÅmVetA 1773, s. 13.
B (förr): ÄMBETSMANS-BRÖD. (råg)bröd av en kvalitet närmast över den hos spisbröd. 17 lester Embetzmandz bröd. GripshR 1555, s. 2 b. —
Spalt Ä 170 band 39, 2023