| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄNDAMÅL än3da~må2l, sbst.1 (sbst.2 se ände ssgr), förr äv. ÄNDEMÅL l. ÄNDMÅL, n. (Stiernhielm Arch. E 3 b (1644) osv.) ((†) r. l. m. BtHforsH 3: 167 (1641)); best. -et; pl. =.
1) (†) tecken l. märke som anger ände (på ngt); jfr MÅL, sbst.5 1. I börian är omtalt huru Glas-pipan, eller then bijlöpande Listen skal wara afdeelt. Nembl. at ifrå Ände-målet vp åt, skal hwart Lods-mon .. deelas i 16. Stegh. Stiernhielm Arch. E 3 b (1644). Ett ändemåhl uti söder, hwar ifrån man skulle mäta denne öö. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 122 (1698).
2) (†) slutmål (se d. o. 4); äv. dels allmännare: slut (se SLUT, sbst.1 osv. I 1), dels närmande sig: (slut)resultat (jfr 3 d); jfr 3 a o. MÅL, sbst.5 6, o. ÄNDE 1 f. Då suarar, jönn, till oluff At du må Enn gångh giöra Endt måll medh dit frierij. ÅngermDomb. 28/7 1628, fol. 10. Såsom Consistorium förnimmer at ännu icke är kommit till något ände mål med Introduction och Husesynen effter der med är upskutit den ena tijden effter den andre. OfferdalKArk. N II 1, s. 21 (1689). Mitt wälmente och på samma Ändemål syfftande Upsåt. SthmStadsord. 1: Tillägn. 2 (1731). Finnes .. (vid förhöret) någon, som .. der han redan et wiszt ändamål walt, ej i de dertil nödige stycken är så tilräckeligen för sig kommen, som wid Gymnasium nödigt är, den bör til Scholan åter förwisas. PH 7: 4997 (1760). Hwarmed .. (Gud) sluteligen leder all ting til et godt ändamål. Bergklint MSam. 1: 17 (1781). Det kan i allmänhet icke skönjas .. att de .. sökte hämma honom i en gång, som onekligen förde till ändamålet. Atterbom Minnest. 1: 33 (1847). — särsk. övergående i bet.: föremål (för håg l. känsla o. d.); jfr MÅL, sbst.5 5. Du all min önskans eenda ändemåhl! Lillienstedt Vitt. 264 (c. 1675). Ofta händer, at han medelst enwishet, ärnår, om ej hjärtat, dock åtminstone personen, såsom förnämsta ändamålet af hans åtrå. Riccoboni Catesby 86 (1761).
3) avsedd l. tilltänkt verkan l. följd (av ngt handlande l. ngn åtgärd o. d.) l. avsedd osv. användning (av ngt åstadkommet) utgörande skälet till att handlandet osv. (alls) kommer l. kommit i fråga (l. anbefall(t)s), syfte (se SYFTE, sbst.1 7); särsk. i förb. med dels inf.-förb. l. att-sats som specificerar den verkan osv. som avses, dels verbet ha l. sådana verb som fylla l. tjäna; särsk. i uttr. ändamålet helgar medlen (se HELGA, v.2 2 a slutet), välgörande ändamål (se VÄL-GÖRANDE, p. adj. b β); förr äv. om persons målsättning o. d. (se e); jfr AVSIKT 3 f, MÅL, sbst.5 6, ÄNDE 5. Ändamålet visade sig vara att företaget skulle få gratisreklam. Den nya sidobyggnaden har dubbla ändamål. Beskrivningen fyller i alla fall sitt ändamål. Det var ett högst hedervärt, (o)värdigt, tvivelaktigt ändamål. Effter .. (judarna) sågo icke på thet ändemåhl, hwarföre Gud offren befalt hade, nemligen på Messiam. Ekman Siönödzl. 114 (1680). Alle (katekeser) hafwa förmodeligen ett endamål: men icke twå hafwa aldeles samma wäg, samma sett och wis. Swedberg Cat. D 1 a (1709). Ändamålet war intet att aldeles betaga ungdomen en anständig ro, utan allenast giöra någon inskränkning af tiden. KulturbVg. 1: 106 (1779). Ändamålets höjd är ej bevis på medlens rigtighet (enligt Pascal). Agardh BlSkr. 1: 379 (1836). Till förklaring af all physisk verklighet fordras .. fyra positiva principer: materien, formen, verkande orsaken och ändamålet .. Men ändamålet är till väsendet den första och högsta principen, de öfrigas enhet och fulländning. Boström 2: 33 (1838). Limgördlar användas framför allt till att fånga frostfjärilhonor, men kunna äfven tjäna andra ändamål, t. ex. att skydda träd för invasion af fjärillarver, myror m. fl. Tullgren Skadeins. 132 (1906). De pengar, som förut alltför ofta hamnat i tjänstemäns eller officerares fickor, kommo nu offentliga ändamål till godo. Grimberg VärldH 9: 413 (1940). — jfr BELYSNINGS-, FORTIFIKATIONS-, HUVUD-, KULTUR-, PRIVAT-, RATIONALISERINGS-, RESE-, RIKS-, SJÄLV-, SPION-, STATS-, STUDIE-, SVETS-, TRANSPORT-, VÄLFÄRDS-ÄNDAMÅL m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.) med kvardröjande bet. av 2, i förb. med verbet vinna, äv. ernå, förr äv. erhålla. Icke desz mindre hölt iag oförtrutin så lenge på til desz iag Ende måhlet wann. Dahlstierna (SVS) 191 (c. 1696). Ett så hälsosamt ändemåhls ernående. Polhem Invent. 54 (1729). Att afstå med slik uphandling hos allmogen .. samt hålla sig till borgerskapet i städerne, hwarest the .. med mera trygghet sitt ändemåhl erhålla. 2BorgP 7: 687 (1741). Cederschiöld o. Olander Vink. 73 (1901).
b) i förb. med gen.- l. poss.-attribut l. bestämning inledd av prep. med (äv. för, förr äv. av (se slutet)) som resp. vars styrda led betecknar det som avses åstadkomma ändamålet. (Man har) aff then Romerske Religionen at bemärckia, at thesz Ende-Måhl enkannerligen hafwer warit rättat in vppå Republicquens Nytta. Brask Pufendorf Hist. 18 (1680). Språkets .. ändamål (är), at göra sina tankar därmedelst bekanta för andra. Hof PhilosGr. 1 (1782). Det (är) nästan ett absurdum in adjecto att .. tala om en fulländad och ofulländad händelse, emedan ett ändamål för händelser såsom sådana icke är tänkbart. SvLittFT 1838, sp. 805. Låt inte ändamålet med en (flygplans)rörelse vara huvudsaken och utförandet en bisak. Söderberg PrFlygl. 1: 187 (1935). — särsk. (†) i förb. med av. At .. (gudsfruktan) är endamålet och hofwudsumman af all lärdom. Swedberg Ungd. 507 (1709). Ändamålet af denna skrift är att låta pennan löpa. Geijer I. 3: 75 (1834).
c) i förb. med prep., särsk. (o. i sht) för l. till, äv. i (se slutet), i adverbial (l. attribut) angivande ändamål med den handling l. det förhållande l. den företeelse som beskrivs i det adverbiellt (resp. attributivt) bestämda ledet; särsk. dels i sg. best. o. med syftning på ändamål som framgår av textsammanhanget, dels i förb. med sådana verb som använda. Ett anslag om tre miljoner för ändamålet. Redskapet är användbart till flera olika ändamål. Så haar åter högstsalige Konung Carl den Ellofte så myckit mera låtit sigh der om wårda, icke at .. gifwa tilfälle til .. åtrån til gullmakeriet .. vthan fast meer för andra beprisliga föresatte ändemåhl. UHiärne Förb. 5 (1706). Mån icke alt är gjordt til wisza ändamål? Nordenflycht Skaldek. 3 (1744). Redan hade .. de för det ändamålet utskickade återkommit med svar, att ett krig med Volskerna otvifvelaktigt förestod. Kolmodin Liv. 2: 89 (1832). Sådant byggnadsminnesmärke får inte utan Kungl. Maj:ts medgivande .. användas till ändamål, varigenom dess kulturhistoriska eller konstnärliga värde minskas. Rig 1953, s. 1. Flydde hon till en gammal och för ändamålet synnerligen lämplig könsroll för att hantera besvikelsen? Andersson EgenmFörfar. 179 (2013). — särsk. i förb. med (ut)i; särsk. i uttr. i ändamål att (göra ngt), i syfte att (göra ngt). Jag (är) så dristig, at jag påstår, det kan detta arbete göra fulkomligit gagn uti det ändemål, hwartil det nu af mig utgifwes. Berch Hush. Föret. 7 (1747). Skulle wi hafwa gjort wår utfart i ändamål att uppleta natursköna vyer. Englund Ged. 7 (1853). Allt slags mjöl är emellertid i sådant ändamål verksammare, om det kokas med honingvin än med vatten. Odenius 2Celsus 131 (1906).
d) (numera bl. tillf.) i uttr. utan (förr äv. utom) ändamål, i avsaknad av (rimligt) ändamål l. (mer l. mindre) meningslöst; förr äv. (möjl. åtm. delvis med anslutning till 2): resultatlöst l. förgäves. Hwilket (dvs. att bruka ovanliga ord) .. är utom alt ändamål, ty när jag nämner til exempel dessa orden, förstås jag af alla, och winner således hwad jag begär. Sahlstedt CritSaml. 103 (1759). Läkarehielp påkallades, men utan ändamål. Anders Anderszon afled samma dag. VexiöBl. 13/6 1845, s. 1. Att här upprepa Czermaks beskrifning på det fysiologiska förloppet vid .. (ljudens) bildande, vore antagligen utan ändamål. Björling Klangf. 92 (1880).
e) (†) om ngns avsikter l. syften l. mål(sättning) (för sin egen person(liga del)). När wij icke hafwa thet rätta ändamåhlet osz föresatt; nembligen, at ähra, prijsa och dyrka Gud Fader, Son och then Helige And. Ekman Siönödzl. 115 (1680). Mit rätta ändamål har altid warit, at skrifwa på mit Modersmål. Brenner (SVS) I. 1: 9 (1713). Effter inhämtad grundelig insikt i de lärda wettenskaper, som hörde till hans ändamål, reste han utomlands. Hof Självbiogr. 77 (c. 1768). Så vida en varelses ändamål är orsaken til dess existents, är detta ändamål dess bestämmelse. Höijer 1: 201 (1797). Hwad är en menniska, / Om hennes högsta ändamål och goda / Är mat och sömn? Hagberg Shaksp. 1: 392 (1847).
-BESTÄMMELSE. förhållandet att vara avsedd för visst ändamål (jfr bestämmelse 2 b o. -bestämning); ofta ungefär liktydigt med: ändamål; äv. (o. numera nästan bl.) med anslutning till l. övergående i anv. motsv. bestämmelse 1 a β; särsk. i fråga om egendom o. d. SvD(A) 21/5 1897, s. 1. Till fastigheten räknas .. äfven hvad eljest på ett stadigvarande sätt därmed förbundits, .. såsom anskaffade nycklar, brandredskap m. m. d(ylikt), genom sin ändamålsbestämmelse (s. k. tillbehör). 2NF 6: 1428 (1907). Med ändamålsbestämmelse menas föreskrift om användningen av egendom på visst sätt. NorstedtJurHb. 637 (1987). —
-BESTÄMNING. [jfr t. zweckbestimmung] (numera bl. ngn gg) jfr bestämning 4 (a) o. -bestämmelse. SD 25/9 1884, s. 4. Till sin rättsliga natur är aftal om sytning .. gåfva med ändamålsbestämning. Charpentier Sytn. 29 (1896). —
-BETECKNING. beteckning (se d. o. 1 b) som anger ändamål; särsk. (i sht förr) i fråga om valkuvert. I övrigt tillses .. att valsedelsförsändelse anordnats .. i enlighet med föreskrifterna .. samt att innerkuvertet är utan annat märke än ändamålsbeteckningen. SFS 1920, s. 936. —
-ENLIG. som (till sin inrättning) överensstämmer med (o. därför väl lämpar sig för) sitt l. visst ändamål; äv. dels ss. adv., dels substantiverat; jfr -mässig. För öfrigt äro säkra och tydliga färgrecepter tillräckliga och mest ändamålsenliga. SP 20/2 1810, s. 2. En uppfostringsanstalt ändamålsenligt och klokt anlagd skulle kanske här verka regenererande på ett sjunket slägte. Bremer Brev 1: 156 (1831). Wåra gamla Lagar äro snart på det ändamålsenligaste utgifna. MolbechBrevveksl. 2: 218 (1843). Vi kalla det för ändamålsenligt när fogelungen .. till hjelp vid skalets sprängning har på spetsen af öfvernäbben en sedan försvinnande hård knöl. Quennerstedt Agnost. 44 (1888). Att Mamma tar saken från en mera praktiskt ändamålsenlig sida, det vet jag. Eugen BrevBer. 309 (1904). I den nyrenoverade byggnaden har den administrativa enheten fått fräscha och ändamålsenliga lokaler. Kulturen 1993, s. 19. jfr o-ändamålsenlig.
Avledn.: ändamålsenlighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara ändamålsenlig; särsk. i förb. med gen.- l. (förr särsk. av prep. av inlett) prep.-attribut som resp. vars styrda led anger det som har sådan egenskap; jfr ändamålsmässighet. En .. utväg, hvarigenom .. förtroendet för .. (riksrätten) underhålles af denna åskådliga ändamålsenlighet. SC 1: 35 (1820). Att jag varit tveksam om ändamålsenligheten af att samla underskrifter. De Geer Minn. 2: 2 (1892). Framför allt var de förtjusta över att Darwin avvisade allt tal om naturens ändamålsenlighet. Ottosson Darwin 221 (2016). —
-ETIK. (i fackspr.) etik enligt vilken ändamålet är (den primära) utgångspunkten för etiskt bedömande, teleologisk etik. DN(A) 29/8 1938, s. 4. Filosofiens historia känner tre huvudtyper av etisk teori .. De tre typerna brukar kallas lagetik, sinnelagsetik och ändamålsetik. Aspelin TankVäg. 1: 130 (1958). —
-FORM. [jfr t. zweckform] (numera bl. tillf.) form betingad av ändamålet (med det som fått denna form). Han fäster uppmärksamheten .. på de s. k. ändamålsformerna i den organiska världen. Rydberg FilosFörel. 1: 224 (1876). —
-FÖRESTÄLLNING. föreställning om ngts ändamål l. ändamålsenlighet. NorrkpgT 25/9 1884, s. 3. Man kan tala om teleologisk förklaring också i sådana fall där det inte finns någon ändamålsföreställning. Marc-Wogau FilDiskuss. 140 (1955). —
-KAUSALITET. filos. jfr -orsak. Men klart är att liksom friheten kan betraktas som ett faktum, så kan äfven det teleologiska momentet i kausaliteten (ändamålskausaliteten) upphöjas till det väsentliga momentet och hela handlandet i enlighet härmed ses ur en motsvarande teleologisk betraktelsesynpunkt. Vannérus Metaf. 315 (1914). —
-LÄRA. (numera bl. tillf.) En särskild Vetenskapsgren under det länge bekanta namnet Teleologie eller Ändamåls-Lära. Nordmark PVetA 1808, s. 23. —
-LÖS. [jfr t. zwecklos] som saknar ändamål; ofta närmande sig l. övergående i bet.: meningslös (se d. o. 2). Sedan de ändamålslösa Prest-Seminarierne nu en gång äro inrättade. Polyfem IV. 38: 1 (1811). Har man funnit det ändamålslöst att arbeta .. då är man ganska olycklig. Strindberg Brev 3: 40 (1882). Nutidsmänniskan (är) alltför genomsyrad av .. nykter saklighet för att veta uppskatta det fria och ändamålslösa spelet av krafter och viljor i cirkushallarna. Ruin Gyckl. 91 (1934).
Avledn.: ändamålslöshet, r. l. f. Man klagar högljudt öfver våra Riksdagars ändamålslöshet. AB 11/1 1834, s. 2. —
-MÄSSIG. [jfr t. zweckmässig] ändamålsenlig. En Systematisk och ändamålsmessig organisation. KrigVAH 1810, s. 223.
Avledn.: ändamålsmässighet, r. l. f. ändamålsenlighet. Skönt i vitterheten kan alltså ingenting vara, utan riktighet, klarhet, ordning, ändamåls-mässighet. 2SAH 2: 291 (1802). —
-ORSAK~02 l. ~20. [jfr lat. causa finalis] filos. orsak (till ngt) utgörande dettas ändamål; ofta motsatt: verkande (se verka, v. II b β) orsak; jfr orsak 2 l o. -kasualitet o. änd-orsak. Så säges man vilja förklara Phénomenerna genom Ändamåls-Orsakerna (Causæ Finales). Nordmark PVetA 1808, s. 6. Så är t. ex. hälsan ändamålsorsak till promenaden. Marc-Wogau FilDiskuss. 125 (1955). —
-PARAGRAF. i stadgar o. d. för organisation l. verksamhet: paragraf som anger dennas ändamål. (Förslaget) afslogs, medan däremot i ändamålsparagrafen inrycktes bl. a. att klubbarne skola värka för nykterhetens befrämjande bland medlemmarne. Brand 1901, nr 4, s. 4. —
-RIKTNING. (numera bl. tillf.) riktning (se riktning, sbst.2 4) (för ngt) styrd l. kännetecknad av dettas ändamål. Inpassa en föreställning som led i ett klassifikatoriskt system, i .. en ändamålsriktning. Larsson Kunsk. 50 (1909). —
-SAMMANHANG~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) jfr sammanhang 5. SDS 3/10 1884, s. 2. Med associationer efter ändamålssammanhang (har man att förstå) den inbördes förbindelsen inom vår uppfattning mellan medel och ändamål. Schéele Själsl. 233 (1895). —
-STRIDIG. som står i strid med l. (snarast) motverkar visst ändamål; oändamålsenlig; jfr stridig, adj.1 9, o. -vidrig. Med förbättring af några grofwa och ändamålsstridiga fel. JournLTh. 1812, nr 149, s. 3. —
-VIDRIG. [jfr t. zweckwidrig] (helt) ändamålsstridig; jfr vidrig 1. Äfven i förståndsbildande hänseende .. torde det vara tämligen ändamålsvidrigt, att försumma modersmålet. Fryxell SvSpr. I (1824). Omändra de ändamålsvidriga korrektions- och fångvårdsanstalterna. Staf PolisvSthm 435 (1950).
Avledn.: ändamålsvidrighet, r. l. f. SP 21/9 1829, s. 3. Lagar, hvilkas praktiska ändamålsvidrighet hvar och en var i tillfälle att erfara. 2VittAH 19: 377 (1849).
Spalt Ä 214 band 39, 2023