| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFLÄGSEN a3v~läk2sen l. ~lä2g- (a`flägsen Weste), adj.2; n. o. adv. -set; -sne, -sna; -snare.
eg.: belägen på långt afstånd. — jfr AFBELÄGEN, AFGELÄGEN, AFLÄGEN, AFLÄGSE, adj.2; jfr äfv. AFLEGAD, AFLIGGA.
1) med afs. på afstånd i rummet.
a) om orter l. föremål o. d.
α) som ligger långt borta l. på långt afstånd, merendels med bibegrepp antingen af svåråtkomlighet, svårtillgänglighet (ngn gg: svårskönjbarhet) l. (i sht) af enslighet, undangömdhet o. d.; afsides belägen. Aflägsen Orth, avius. Wollimhaus Syll. (1649). Armeen har giort åhtskilliga marcher på aflägsna orter. Carl XII Bref 80 (1706). En aflägsen skog. Mörk Ad. 2: 134 (1744). Det aflägsna i en målning, le loin, le lointain. Weste (1807). I ett afstånd från vårt läger / Af tvenne dagars väg, och Gazas murar när, / Fins en aflägsen däld, hvars djuphet bortskymd är / Af klippors höjd omkring. J. G. Oxenstierna 5: 248 (c. 1817). Äfven från de aflägsnaste landsorter (skyndade) en hvar. Tegnér 3: 200 (1823). Många träd slå rotskott opp äfven från den aflägsnaste delen af deras (dvs. sina) rötter. Agardh Bot. 1: 267 (1829). Verldens försonare .. (föddes) i en aflägsen vrå. Strinnholm Hist. 1: 215 (1834). De aflägsnare partierna .. måste synas mindre, än de närmare. Rohne 65 (1840). Dantes namn .. har trängt fram äfven till våra aflägsna bygder. Böttiger i SAH 39: 155 (1864). Platsen är aflägsen och saknar alla nöjen. Björkman (1889). Ibsens figurer .. gå .. med blicken riktad ut i det aflägsna. Lunds veckobl. 1895, nr 28, s. 3. — i bild, med öfvergång till 2. Målet står ännu aflägset, för några .. aflägsnare än det borde. Tegnér 3: 363 (1834). — (föga br.) oeg. En .. kåstbar ock vidt aflägsen flytning. 2 RARP 4: 371 (1727). Sveriges aflägsna och enstaka belägenhet. Tegnér 4: 383 (1828). På aflägsnare (krigs-)tåg. Palmblad Fornk. 2: 160 (1844).
β) (föga br.) i pl.: på långt afstånd från hvarandra belägna, vidt skilda. Andre .. hafva .. jämfört observationerna, gjorda på aflägsne orter, uppå et och samma nordsken. Höpken 1: 223 (1745).
γ) som ligger på (så l. så långt) afstånd, belägen (så l. så långt) borta; i allm. därigenom närmande sig α, att ordet förbindes med en måttbestämning, som betecknar ett betydligt afstånd. Far .. distant, vida aflägsen. Serenius (1734, under far). En intet långt therifrån aflägsen infallen bygning. Humbla 312 (1740). Det .., / Som fins i vidt aflägsne land. Nordenflycht QT 1746 — 47, s. 43. (Skagestölstinnarna synas) oss helt nära, men de ligga dock en half dagsresa aflägsna. Oscar II i Vintergrønt 206 (1866). — (föga br.) med prep. på. (Vi fingo) se Rhode, ännu på 12 mil aflägset. Hasselquist 181 (1751).
b) om personer.
α) (numera knappast br.) som bor l. uppehåller sig (långt) borta. Till .. (Sesostris’) begrafning infunno sig hopetals .. de aldralängst aflägsne Folcken. Ehrenadler 71 (1723). De lefva, som vore Gud för vida aflägsen at kunna utforska deras gerningar. Tessin Bref 2: 118 (1754).
β) i uttr. hålla ngn aflägsen, dvs. borta l. på afstånd. Händelserna i Finland .. höllo konungen aflägsen från hufvudstaden. Ljunggren SAHist. 1: 141 (1886). — utan bestämning, som angifver, hvarifrån ngn hålles på afstånd. (Ontrus) höll aflägsna de dansande paren. Runeberg 1: 115 (1832, 1851). — jfr AFLÄGSNA 1 a β slutet.
c) om ljud: som kommer l. förnimmes långt ifrån, merendels med bibegreppet: svag, dämpad. Ett aflägset eko. Aflägsna skrän och tjut mitt öra nå. Börjesson E. XIV 78 (1846). (Gevärs-)elden hördes allt aflägsnare. E. W. Dahlgren Stanley 2: 284 (1890).
2) med afs. på afstånd i tiden: som är vidt skild från den närvarande l. i fråga varande tiden; som ligger långt tillbaka l. långt fram i tiden; längesedan förfluten l. sent förestående. Människoanden förlägger gärna sitt ideal till ett aflägset fjärran: än till en aflägsen forntid, än till en aflägsen framtid. — särsk.
a) i förening med sbst., som bestämdt hänvisar på antingen forntid l. framtid. Den aflägsnaste forntid. Palmblad Fornk. 1: 103 (1843). En aflägsen efterverld. G. E. Beskow Resem. 51 (1861, 1881).
b) i förening med sbst., som icke bestämdt hänvisar på vare sig forntid l. framtid.
α) (föga br.) med afs. på förfluten tid. Redan i aflägsna tider förkunnades .. (Jesu) ankomst. Lehnberg Pred. 2: 133 (c. 1800). En dylik anordning röjer en aflägsen byggnadstid. Brunius Gotl. k. 2: 281 (1865). — jfr: Hvad talar jag om aflägsna vittnesbörd, då närmare frambjuda sig .. för vår syn? Lehnberg Pred. 1: 29 (c. 1800).
β) med afs. på tillkommande tid. Den tid torde ännu vara långt aflägsen, då kriget för alltid upphör på jorden. Fries Utfl. 1: 226 (1843). Fred syntes i Nov. 1718 lika så aflägsen som någonsin tillförene. Malmström Hist. 1: 23 (1855). — (mindre br.) oeg. Den kontanta betalningen (har) alltid företräde framför en aflägsen inkassering. Aldén Medb. 4: 50 (1885).
3) bildl., med afs. på mera andliga l. inre förhållanden.
a) [jfr t. eine entfernte ursache, fr. une cause éloignée, lat. causa remota] på långt håll, medelbar, indirekt. Det gifves .. ingen nyttig kunskap, som .. ej kan blifva en aflägsen orsak till de största oredor. Leopold 3: 110 (1797, 1816). Aflägsna eller blott möjliga följder (af en förbrytelse). Dens. 3: 274 (1799, 1816). — (mindre br.) oeg., om person. En aflägsen Deltagare uti (ett) .. brott. Biberg 3: 224 (c. 1823). Jag (kände) .. mig aflägset medbrottslig i afseende på dem. Nyblom M. Twain 1: 18 (1873). — (mindre br.) språkv. i komp., om objekt: indirekt. Dativus (betecknar) .. ett aflägsnare objekt. Boivie Sv. spr. 78 (1834). jfr: Dativ-objekt .. utmärker det .. aflägsnare målet för handlingen. Pipon Sv. spr. 20 (1878).
b) [jfr t. ein entfernter verwandter, fr. des parents éloignés, eng. a remote kinsman, distant relations] med afs. på släktskap: på långt håll, gm flere mellanled skild. Aflägsen släktskap. Han är aflägset släkt till mig. Adlerbeth Am.-tal i VetA 20 (1800). En aflägsen slägting. H. Lilljebiörn 2: 36 (1867). Det är .. stor skilnad mellan slägtingar på nära håll och aflägsnare anförvandter. Svedelius Förfl. lif 6 (1889).
c) [jfr t. eine entfernte ähnlichkeit, eng. a remote resemblance] med afs. på likhet: på långt håll, obetydlig, ringa. Föremålets storhet lockar .., om äfven utförandet icke ens aflägset förmår svara mot dess fordringar. Carlson Hist. 1: IV (1855). Den aflägsnaste likhet med partitidernas konungar .. var honom (dvs. G. III) en afsky. Beskow i SAH 42: 290 (1867).
d) med afs. på förhållande mellan personer l. föremål, beröring o. d.: föga intim, flyktig, obetydlig, ringa. Menniskor .., till hvilka vi stått i närmare eller aflägsnare förhållanden. Wallin 1 Pred. 1: 12 (c. 1830?). Allt, som därmed hade det aflägsnaste samband. De Geer Minnen 1: 100 (1847). Bolin 1: 117 (1868).
e) [jfr t. ein entfernter gedanke, eine ferne möglichkeit, eng. a remote l. distant idea] om ngt, som tänkes vara långt borta o. därför ej tydligt uppfattas: dunkel, otydlig, oklar, svag, ringa.
α) om tanke, aning o. d. Om hela den saken hade jag inte ens den aflägsnaste aning. Hon behöfde endast en aflägsen vink, en aflägsen antydan för att genast vara fullt inne i situationen. Strinnholm Hist. 1: 148 (1834). Han har inte den aflägsnaste tanke derpå. O. Wijkander Onkel Sam 81 (1875). jfr: En nätt, men aflägsen sarkasm. Almqvist A. May 48 (1838).
β) om minne, hopp o. d. En aflägsen möjlighet. Till hälften sorgsen, till hälften leende såsom af ett aflägset hopp. Almqvist Drottn. j. 130 (1834). Ett aflägset nästan slocknadt barndomsminne. Blanche Bilder 4: 13 (1865). Icke ens den aflägsnaste utsigt finnes. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 504. — jfr 2.
f) om personer: som håller sig på afstånd.
α) [jfr t. fern von prahlerei, lat. a culpa, ab inani laude remotus] (mindre br.) skild l. fri (från en svaghet o. d., dvs. främmande för, höjd öfver). Huru långt .. Luther var aflägsen från en del .. Protestanters fanatiska abstrakthet. Atterbom Minnen 204 (1817). — oeg. Dessa (fruntimmer) hafva i alla tider varit aflägsna från allt yttre glitter. Törneros Bref 1: 58 (1824). — jfr g.
β) [jfr eng. distant, t. entfernt] (föga br.) reserverad, tillbakadragen, likgiltig, högdragen. Folk af visst stånd anse alltid med en aflägsen kallsinnighet det sämre Folket. Weste Werther 8 (1783, 1796). Han blef synbart mera kall och aflägsen emot henne. Bremer Pres. 171 (1834).
g) (mindre br.) om egenskaper o. d.: som ligger fjärran (från ngn), främmande l. okänd (för ngn). Misstänka mig för den brottsligheten, så aflägsen från mitt hjerta. Lehnberg Pred. 1: 159 (c. 1800). Lidners effektsökeri är lika främmande för Stagnelius som dennes tankedjup är aflägset för Lidner. Böttiger 5: 290 (1871). — jfr f α.
Spalt A 357 band 1, 1898