Publicerad 1899   Lämna synpunkter
-BAR ~ba2r, äfv. ~ba1r, suffix för bildande af adj.
Etymologi
[fsv. -bar, liksom d. -bar lånadt af mnt. -bar; detta motsvarar fsv. -bär (i aldinbär, fruktbärande, vitnisbär, som bär vittne, berättigad att vittna, m. fl.; jfr VITTNESBÄR), isl. -bærr (i vitnisbærr), holl. -baar, fht. -bâri, mht. -bære, -bâre, t. -bar, ags. -bǽre; jfr det besläktade lat. -fer (i frugifer, pomifer, fruktbärande, fruktbar, o. d.). Urspr. var -bar ett vbaladj. af samma stam som BÄRA med grundbet. ”bärande”, ”som kan bära”. Det förekom dels själfständigt, ss. i isl. bærr, berättigad, fht. unbâri, ofruktbar, dels i ssgr med sbst., där det så småningom öfvergick till suffix. Hos den tyska formen utvidgades bet., hvarefter den fogades äfv. till andra ord än sbst., i sht i mht., nht. o. nt. Särsk. blefvo afl. af verb vanliga på grund däraf. att i många afl. af sbst., t. ex. fht. lastarbâri, lastbar, mht. êrebære, ärbar, strîtbære, stridbar, första beståndsdelen lika väl kunde hänföras till ett verb som till ett sbst. Ord med detta suffix har sv. lånat dels från nt., dels från t., o. i analogi med dylika lånord hafva sedan nya afl. bildats. Full lifskraft har suffixet numera i sv. för bildande af vbaladj. till tr. v. (se 2) l. till motsv. vbalsbst. (se 4). Se för öfr. de särsk. orden samt Tamm Avledn. hos adj. 14 (1899) o. Wilmanns Deutsche gr. 2: 492 (1896)]
1) i afl. af icke verbala sbst.
a) eg.: som bär l. innehåller l. gifver l. framkallar, t. ex. FRUKTBAR, som bär (riklig) frukt, fruktbärande, SKENBAR, som bär l. framkallar ett sken (af ngt).
b) i de flesta afl. af sbst., ss. LASTBAR, MANBAR, RYKTBAR, har suffixet fått en mera sväfvande bet., i allm. redan i det spr., nt. l. t., från hvilket orden lånats.
2) i afl. af tr. v. uttrycker detta suffix, att det sbst. som bestämmes af det afledda adj. kan l. är dugligt l. lämpligt att göras till obj. för verbets handling, t. ex. ANVÄNDBAR, som kan användas l. är duglig l. lämpligt att användas; likaså BRUKBAR, FLYTTBAR, HÖRBAR, SÅRBAR, ÄTBAR m. fl.; jfr -LIG.
Anm. 1:o Bet. af möjlighet öfvergår stundom till bet. af verklighet, så att afl. angifver, att det af det afledda adj. bestämda sbst. verkligen göres, o. det till o. med på ett intensivt sätt, till obj. för verbets handling, t. ex. KÄNNBAR, som kan kännas, som kännes, som kännes tydligt, smärtsam, SYNBAR, som kan ses, som synes, som synes tydligt, påtaglig. — 2:o Ngn gg tyckes verbet i afl. hafva annan bet. än det eger i o. för sig, ngt som beror på att afl. direkt lånats från annat spr., där verbet har annan bet. än i sv., t. ex. (O)BESTÄLLBAR af t. (un)bestellbar, ”was (nicht) bestellt werden kann”. — 3:o Ngn gg förekommer felaktig anv. af suffixet, t. ex. SMITTBAR i bet. smittosam, som smittar. Möjligt, ehuru föga sannol., är, att FRUKTBAR tjänat som mönster för en dylik bildning, i hvilket fall den ej hör hit, utan till 1.
3) i afl. af intr. v.
a) vid v. som icke beteckna en rörelse angifver suffixet, att den verksamhet m. m. som verbet uttrycker utsäges ss. faktisk l. möjlig om det sbst. som bestämmes af det afledda adj., t. ex. HÅLLBAR, som håller (bra), KOSTBAR, som kostar (mycket), (O)FELBAR, som (icke) felar l. kan fela, GROBAR, som kan gro, STRIDBAR, som kan strida m. fl.
b) vid v. som uttrycka en rörelse angifver suffixet, att denna rörelse kan företagas på l. i osv. det föremål som betecknas af det sbst. hvilket bestämmes af det afledda adj., t. ex. FARBAR (om väg), som man kan fara på, SEGELBAR (om flod), som man kan segla på, STIGBAR (om skorsten), som man kan stiga (upp) i, m. fl.
Anm. Några hithörande ord, ss. KOSTBAR, STRIDBAR, äro urspr. afl. af (l. ssgr med) sbst., fastän de sedan af språkmedvetandet associerats med verb.
4) i afl. af vbalsbst. till tr. v. = 2, t. ex. VALBAR, BESKATTNINGSBAR, som kan l. får väljas. beskattas, AFVERKNINGSBAR, ODLINGSBAR, duglig l. lämplig till afverkning, till odling, m. fl.
Anm. Till dessa har anslutit sig SÅNGBAR, som kan sjungas, som är lämplig att sjungas.
5) i afl. af vbalsbst. till intr. v. = 3, t. ex. GÅNGBAR, som går, gängse, äfv.: som man kan gå på, TJÄNSTBAR, som kan tjäna, duglig att tjäna.
6) i det från mnt. lånade DYRBAR modifierar suffixet det urspr. adj:s bet.; jfr KUNNBAR [t. kundbar], UPPENBAR [mnt. openbar], i hvilka första leden saknar motsvarighet i sv., samt ENBAR.

 

Spalt B 290 band 2, 1899

Webbansvarig