| Publicerad 1913 | Lämna synpunkter |
BLANDA blan3da2, hvard. stundom (i sht i Götal.) blan3a2 (bla`nda Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lex. Linc. (1640; under temperatio o. temperatura), Murenius Acta visit. 180 (1648), Lind (1749; under mengung)), -ERI (bl. ss. senare ssgsled, föga br.), -ING (se d. o.), BLÄNDING (se BLANDING), -NING (se d. o.), BLÄNDNING (se BLANDNING); -ARE (se d. o.), -ERSKA.
— jfr BLANDAD samt BE-, BORT-, FÖR-, HOP-, I-, IN-, OM-, SAM-, SAMMAN-, TILL-, TILLHOPA-, UPP-, UT-BLANDA m. fl., ALUN-, ASK-, BERG-, BLEKE-, ELD-, GRAN-, GRÄDD-, HAFRE-, JÄRN-, KALK-, KOPPAR-, KÅD-, LER-, LJUNG-, LÖJE-, MÄRGEL-, NEKTAR-, O-, OUPP-, SAND-, SKARN-, SKOGS-, SLAGG-, SMICKER-, SNÖ-, TVÅL-, VATTEN-, VEMODS-, ÅNGEST-BLANDAD m. fl.
1) om sammanförande o. förenande af ämnen l. mängder så att de l. deras delar komma om hvarandra o. bilda en massa, äfv. bildl.; jfr MÄNGA.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., fsax., mht., feng. o. eng.] uppblanda, utspäda.
α) i förb. blanda ngt (ss. den först förhandenvarande l. hufvudsakligaste beståndsdelen) med ngt (ss. tillsats; jfr b), uppblanda l. utspäda l. bemänga ngt med ngt, i ngt inblanda ngt. The gåffuo honom ätikio dricka blandat medh galla. Mat. 27: 34 (NT 1526). Iagh .. blandar min dryck medh grååt. Psalt. 102: 10 (Bib. 1541). The gamble blandade wijnet mz watn. Schroderus Comenius 822 (1639). Björkskog, blandad med tall. Linné Ungd. 2: 47 (1732). På 1730-talet (hade) .. theaterstycken blifvit uppförda, som voro blandade med sång. Atterbom Siare 4: 319 (1847). Det svarta håret begynte blandas med några silfverglänsande strån. Topelius Fält. 4: 321 (1861). De högre klasserna medverkade till eländet (dvs. svenskans uppblandning med främmande spr.) genom att starkt blanda sin svensk-tyska med latinska och franska ord. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 493. I början af 1500-talet inkomma .. (renässanselementen) i byggnadskonsten, ehuru starkt blandade med de gotiska formerna. Hahr Arkitekt. hist. 419 (1902). — med abstr. obj. Stränghet måste altid wara blandad med mildhet. Spegel Pass. 106 (c. 1680). Försichtighet Blandat med Räfstreck. Verelius Ind. 149 (1681). Thet öfriga (af boken) är blandadt med några hårda saker. Rydelius Förn. 90 (1720, 1737). Det var endast hans egen böjelse, som varit blandad med jordiska ämnen. Rydberg Ath. 399 (1876; uppl. 1859, 1866: bemängd). (†) Det svåra, hvarmed du vår korta lefnad blandar. Nordenflycht QT 1745, s. 9.
β) utan angifvande af det hvarmed man uppblandar ngt: uppblanda, utspäda, späda. Skynda tigh, och blanda try måått semlemiöl, och baka kakor. 1 Mos. 18: 6 (Bib. 1541). Vinum dilutum .. Blandet wijn. Voc. lib. afd. 29 (c. 1580). Blanda sitt vin, utspäda det med vatten. Dalin (1850).
b) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. eng. samt isl. blanda einu við eitt] i förb. blanda ngt med ngt (utan att den senare komponenten betraktas ss. mindre l. mindre viktig l. sekundär; jfr a α), förena l. hopblanda ngt med ngt. Alt spijsoffer som medh olio blandat .. är. 3 Mos. 7: 10 (Bib. 1541); jfr a α. Här (i Stockholm) blandas Balthens våg med Mälar’ns friska ström. Nordenflycht QT 1748—50, s. 79; jfr α α’. Kanske blandas den enas stoft med den andras. Franzén Pred. 4: 186 (1844). — särsk.
α) i pass. i intr. bet. (jfr δ α’).
α’) ingå förening med ngt (jfr β). Mellan vätskor förefinnes oftast så stark adhesion, att de lösa hvarandra i alla förhållanden eller, såsom man vanligen säger, blandas med hvarandra. Rosenberg Oorg. kemi 29 (1888).
β’) förekomma l. finnas samtidigt l. omväxlande med l. vid sidan af ngt. Guldpalatsen (i det himmelska Jerusalem) blandas / Med skumma cederparker. Stagnelius 2: 465 (1814). En period, då vapen af koppar eller brons, och smycken af brons eller guld, blandades med de ofvannämnda vapnen af sten. Nilsson Ur. 2: 1 (1862). Halvvissna gullvivor, utblommade maskrosor och friska smörblomster blandades med prästkragar och hundlokor. Heidenstam Svenskarna 1: 89 (1908).
β) refl. (jfr δ β’): komma att l. bringas att bilda en massa med ngt; förekomma l. finnas samtidigt med l. vid sidan af ngt; ingå förening med ngt (jfr α α’, β’). Olja blandar sig icke med vatten. Än Bores is i blomsterprydda skålar / Med frukters saft omsider blandar sig. J. G. Oxenstierna 1: 70 (1805). Kallsvett .. blandade sig med de bruna lockarne på hans bleka panna. Nyblom Hum. 75 (1874, 1883). Klassiska, gotiska och moriska detaljer .. blanda sig med hvarandra (i de nämnda arkaderna). Hahr Arkitekt. hist. 447 (1902). — särsk.: ingå legering med. (Magnesium) blandar sig icke med Quicksilfver, och icke gerna med Zink, men eljest med alla de andra metallerna som man försökt. P. J. Hjelm i VetAH 1785, s. 154.
γ) [jfr t. mischt eure thränen mit den ihrigen!] (i högre stil) i uttr. blanda sina tårar med ngn annans o. d., gråta tillsammans med ngn; särsk. bildl.: deltaga i l. dela ngns sorg (jfr f β). Vi .. blande våra tårar med våra vänners. Tessin Bref 1: 104 (1751). Vi .. / Med deras våra tårar blanda. Stenhammar 86 (1791). Jag blandar .. / Min gråt med din. Hon dör. Thomander 3: 161 (1831). Dalin (1850).
δ) (i sht i högre stil) med obj. som betecknar ngt okroppsligt (l. ngt som populärt fattas ss. okroppsligt); förena l. para ngt med ngt. Bonde-Ståndet har .. blandat nåd med rätten. 2 RARP 3: 57 (1723). Tolamod blandat med hurtighet uti råd och beslut. Celsius G. I 6 (1746, 1792). Således blandades .. (på Magnus Ladulås’ tid) som nu utvärtes andakt med tidens fåfänga och lysande lustbarheter. Lagerbring 1 Hist. 2: 617 (1773); jfr α’. Kanhända har man aldrig .. blandat med en större massa af antiqvarisk erudition ett ringare mått af urskillning. Leopold 6: 98 (1803). Hon återhöll sin med löje blandade ovilja. Almqvist A. May 80 (1838). Uppsatsens ton blandar, med djupt allvar, mycken qvickhet och rolighet. Atterbom Siare 5: 233 (1849). I Simons ögon blandades den vilda glansen med ett uttryck af klokhet. Rydberg Ath. 113 (1859, 1866); jfr α’. Sången brusar genom leden, tonande ur fulla bröst, / gossars silfverstämma blandas skönt med männens djupa röst. Dens. Dikt. 1: 33 (1876, 1882). De grofva kanonerna blanda sin åska med snabbeldspjesernas smattrande. Wrangel Sv. fl. bok 321 (1898). — i bild. Det är (i Geijers sånger) doft ur furulunder, / Blandad med resedans doft. Wirsén Dikt. 67 (1876). — särsk.
α’) i pass. i intr. bet. (jfr α): förekomma l. finnas samtidigt med l. vid sidan af ngt (jfr α β’). Räds ett folk, i lugnet sällt, / Hvars vett med mod och styrka blandas. Stenhammar 31 (1788). I hennes anletshy .. / En smältande carmin med elfenbenet blandas. J. G. Oxenstierna 5: 101 (c. 1817). Såsom vanligt i alla stora rörelser blandades med hvartannat rätt och orätt. Strinnholm Hist. 4: 442 (1852).
β’) refl. (jfr β): förekomma l. finnas samtidigt med l. vid sidan af ngt (jfr α’); ingå förening med ngt. En viss Slughet blandade sig med Redeligheten. Dalin Hist. 1: 40 (1747). Hedniska och christna begrepp och seder .. blandade sig med hvarandra. Strinnholm Hist. 4: 388 (1852). Ditt (dvs. näckens) harpospel aldrig sig blande / Med helgade klockornas ljud! Wennerberg 3: 43 (1883). Med de glänsande egenskaperna i Rudbecks natur blandade sig äfven stora svagheter. Annerstedt Rudbeck Bref cxxix (1899). Vapenslammer blandade sig med hundskall och boskapens råmande. Melin De svarte vik. saga 214 (1910).
c) [jfr motsv. anv. i dan. o. isl.] i förb. blanda ngt i l. bland, äfv. till ngt, inblanda ngt i ngt, tillsätta ngt till ngt. Pilatus hadhe blandat theres blodh vthi medh theres offer. Luk. 13: 1 (NT 1526; orden vthi medh stå sannol. felaktigt för ettdera, i Bib. 1541: medh); jfr b. Himmelriket är lijkt enom swrdeegh, hwilken een quinna toogh, och blandadhe j tree skäppor miöl. Mat. 13: 33 (Bib. 1541). Att thu later blanda mykitt gråberg j malmen. G. I:s reg. 16: 684 (1544). Blan ett halfft Dusin Egg vthi tre eller fyra Skedar Gredde. Salé Kocken 193 (1664). Missne .., det de mala och blanda bland brödet. Linné Ungd. 2: 34 (1732). Till fisksåsen blandar jag ris. (Bladh o.) Hornstedt Resa 126 (1784). Socker, på detta sätt tillreddt, kan blandas till andra medicamenter, att göra dem smakligare. Hartman Husläk. 430 (1828). Tog så Kythereia honung, / Hvari Eros blandat galla. Tranér Anakr. 54 (1830, 1833). Ju fattigare folket var, dess mera barkmjöl blandade de i bröddegen. Sandström Natur o. arbetsliv 2: 258 (1910). — i bild. Djefvulen vill blanda / Sitt ogräs i din säd. Ps. 1819, 21: 2. I blanden i den bittra kalken / Så många droppar utaf tröst. Wallin Vitt. 2: 135 (c. 1820). — särsk.
α) refl.: intränga i ngt o. sprida sig där (jfr β β’). Hafvet ändrade sin färg af det friska vattnet som flöt utur Nil-Strömmen och blandade sig deruti. Ehrenadler Tel. 41 (1723). (Flygsanden) rusade ner genom skorstenen och blandade sig i maten. S. Lagerlöf i Sv. turistfören. årsskr. 1910, s. 101.
β) med obj. som betecknar ngt okroppsligt. I wele .. icke (i räkenskaperna) blande then ene årss vpbyrdt vdi then annenn. G. I:s reg. 18: 736 (1547). Om tu något kortwilligt (dvs. lustigt) blandar i talet, lät thet wara skämt, oc icke spee. Schroderus Comenius 916 (1639). Grefven blandade .. mycken artighet i alt det han gjorde. Riccoboni Catesby 39 (1761). Uti det lof Augustus följde / Sit namn Mæcenas blandadt fann. Kellgren 3: 104 (1784). Hvila ljuft, och blanda / Ljuft din röst i englars harmoni! Stenhammar 83 (1794). — särsk.
α’) i pass. i intr. bet.: ingå l. förekomma l. finnas l. förnimmas i ngt. Uti den suck jag drar, den luft jag andas, / Hans kärlek blandas. Ps. 1819, 481: 2. Källors sorl och tallars susning / Blandas i hans (dvs. den af skogens fé inspirerade skaldens) harposlag. Wirsén Dikt. 16 (1876).
β’) refl.: intränga l. komma in l. ingå i l. förena sig med ngt (jfr α). Den ovisshet som blandar sig i alt vårt företagande. Ullman Den sv. fröken 19 (1780). Det är skada .., at det Onda altid blandar sig i det Goda. Lanærus Försök 56 (1788). Lauras röst jag hör / Sig ömt i näktergalens toner blanda. Stenhammar 60 (1794). Ett gladt skämt blandar sig .. gärna uti hans tal. C. C. Gjörwell (1808) i Sv. mem. o. bref 2: 245. Lidelser och personlig ovilja blandade sig i deras handlingar. Strinnholm Hist. 4: 442 (1852). Ett ädelt patos blandar sig i hans bitterhet. Wirsén Krit. 295 (1882, 1901).
d) (†) med subj. som betecknar ngt som inblandas l. inmänges i ngt annat, hvilket angifves af objektet: ingå i l. förena sig med (ngt). Hans Hjeltars gråt, den Härens tårar blanda. J. G. Oxenstierna 1: 120 (1777, 1805). Låt det dikes jord, som vattnet aflopp ger, / Från kärret flyttas bort och blanda åkerns ler. Dens. 2: 164 (1796, 1806). — med abstr. obj., i förb. blandad af, uppblandad l. förenad med. Nöjet, at måla värdiga människor, är som oftast blandat af den ömmande känsla, som tillika upväckes öfver de besvär och olyckor, hvarmed deras lefnad varit upfylt. Sv. Merc. 1764, s. 7. Hennes ömhet blandad af en synbar oro. Bremer Nina 757 (1835).
α) (numera mindre br.) i förb. blandad af (jfr d slutet), sammansatt af, som består af, som innebär. Felas oss then bokstafven, .. som .. bort hafva ett blandadt läte af n och g, eller hopsatt af them båda. Ihre Förel. 17 (1745, 1751). Det omdöme östgöten fäller öfver smålänningen i massa, är blandadt af godt och ondt. L. F. Rääf (1840) hos Ahnfelt Rääf 346. En känsla, blandad utaf afsky och fruktan. Rydberg Frib. 189 (1857, 1866). Det landskap, som blandadt af land och vatten, öster om hufvudstaden sträcker sig omkring sju milar ut till hafvet. Strindberg Skärk. X (1888). — (†) Hans uppsyn synes blandad af högmod och förödmjukelse. Rosenstein 3: 230 (c. 1790). Den lyckligaste lefnadsdag är blandad af ljus och skugga. Lehnberg Pred. 2: 72 (c. 1800).
β) (numera föga br.) i p. pf. utan bestämning som angifver beståndsdelarna: sammansatt. Effter ett slijkt temperament (som det engelska) offta icke är wäl blandat, (finns) thet hoos them en swåra stoor myckenheet Fantaster och Swärmare. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 170 (1680). En blandat metall. Rudbeck Atl. 2: 23 (1689). Anthropologia .. beskodar thet vnderbara bandet, som förknippar krop och siäl, tillika med the blandade egenskaper, som af theras förening flyta. Rydelius Förn. 12 (1718, 1737). Landet var godt och luften väl blandad. Dalin Hist. 1: 74 (1747).
f) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] bringa tillsammans o. förena (två l. flera mängder af olikartadt l. likartadt innehåll), sammanblanda, hopblanda, förena. Blanda korn och hafre. Blanda vätskor. Blanda vin och vatten. Blanda gaser. At tu .. icke såår tin åker medh blandat sädh. 3 Mos. 19: 19 (Bib. 1541); jfr e β. När tu ey annars kan, tu nödgas blanda Kåst, / Lär at tu week Spijs först, seen hårdan äta måst. Palmcron Sund. sp. 257 (1642). En tunna blandat Rogh och Korn. RARP 4: 619 (1651). Zona temperata, så kallad, emedan köld och varme der äro blandade. Regnér Första begr. 1: 147 (1780, 1813). Hvar Tome kommer att innehålla vers och prosa, .. men ej blandadt, utan ett häfte .. af hvardera. Leopold (1799) i 2 Saml. 9: 47. Sedan smöret är väl rördt, iläggas den stötta mandeln, socker, äggegulor, citronskal, kanel och det i mjölk blötta brödet; allt blandas väl. Hagdahl Kok. 859 (1879). Vattnet och likören blandas, och sedan tillsättes .. socker. Därs. 876. Den varma mjölken, hälften af mjölet jemte äggen och jästen blandas till en deg. Därs. 979. — särsk.
α) i uttr. blanda blod, om forntida ceremoni vid fostbrödralags ingående mellan tvenne män, hvilka därvid läto blodet ur hvar sitt sår flyta samman i mullen l. i en skål. Mins du Odin! / när i fordna dagar / vi blandade vårt blod. Afzelius Sæm. E. 59 (1818; yttradt af Loke). Upp med Frithiof han (dvs. Björn) växt, och de blandat blod med hvarandra. Tegnér 1: 21 (1825). NF 5: 106 (1881).
β) (i högre stil) i uttr. blanda sina tårar o. d., gråta tillsammans (jfr b γ). Kom i min famn! Ljuft blande sig vår gråt! Stagnelius 1: 283 (1822). Det arma paret (dvs. Paolo o. Francesca da Rimini) / Som evigt blandar sina bittra tårar. Wulff Petrarcabok 438 (1907).
γ) abs. om sammanblandning af beståndsdelarna till viss dryck m. m., särsk. toddy. När de blandat och skålat … Hedenstierna Svenssons 263 (1903); jfr 10.
δ) (i sht i högre stil) med obj. som betecknar ngt okroppsligt. (Leontin) hade så väl blandat sin lärdom och sin bekantskap i verlden, at han passerade för en bland de fullkomligaste personer i sin tid. Kling Spectator K k 1 b (1735). Försicktighet, som list och enfald lofligt blandar. Nordenflycht QT 1745, s. 29. Och ljuft och svårt till allas väl / Han (dvs. Gud) vist förstår att blanda. Thorild 1: 15 (c. 1778). De hulda makar gå, / Att sina öden blanda. Ps. 1819, 337: 1. Med en uppsyn af blandad förvåning och harm såg Gustaf Adolph denna oväntade skara uppvaktande. Crusenstolpe Mor. 6: 251 (1844); jfr e α. Turgenjef har så blandat dragen i bilden, att hans hjelte blifver en verklig menniska med förtjenster likasom svagheter. C. D. af Wirsén i PT 1883, nr 251 A, s. 3. — särsk.
α’) i pass. närmande sig intr. bem.: förekomma l. finnas l. synas samtidigt l. vid sidan af hvarandra. En riddardikt, der skämt och allvar blandas. Tegnér 2: 496 (1829). Förskräckelse och glädje blandades förunderligt i lifmedikerns godmodiga ansigte. Cederschiöld Riehl 1: 15 (1876).
β’) refl. = α’. Emellertid blanda sig här, som i allt annat, falskhet och sanning. Leopold 6: 90 (1803). Hopp och fruktan och tillförsigt blanda sig i de hjelpsökandes .. uppsyn. Tegnér 4: 150 (1830). Helsa brinner i hans blod, / Glädje, kraft och ungdomsmod / I hans bröst sig blanda. Sätherberg Dikt. 1: 27 (1862).
2) [utveckladt ur 1; jfr motsv. anv. i dan. o. ä. eng.] med afs. på lefvande varelser, i sht människor: placera l. låta taga plats om hvarandra; med prep. med l. bland l. i, förr äfv. inom: placera bland (andra). Stadtz personer och krighs men böre blandas vthi vtskrifninghs wercket. Gustaf II Adolf 57 (c. 1620). jfr: I låga jorden, på den de vandra, / .. Jag blandar slägterna om hvarandra, / Jag lägger tiderna hvarf på hvarf. Wallin Vitt. 1: 48 (1839); jfr 1. — (†) placera, blanda in, sätta in. Föruthan det att månge hufwuden (bland tyska riksfurstar) framdraga den eene considerationen effter den andre, så blandar åther Österrijke der sine creatur, som inkasta allehanda hinder och irringar. RARP 7: 180 (1660). — särsk.
a) i p. pf.
α) som placerats l. befinner sig (bland andra, inom ett antal o. d.). Sålunda voro bägge partierne en god stund blandade inom hvar andra. Nordberg C. XII 1: 909 (1740). Fromme och onde äro i detta lifvet, och här på jordene altid blandade hvar om annan. Borg Luther 2: 823 (1753). — (†) om en enda individ (jfr c). Natalia är blandad med de andra. Gustaf III 3: 284 (1790). Huru han (dvs. G. III) der (dvs. i de vittra samfunden), blandad med ledamöterna, afklädde sig all myndighet. Rosenstein 3: 164 (1792). Om .. (Sofia Magdalena) varit blandad med tusende af sitt kön, hade man lätt igenkänt Drottningen. Dens. 2: 75 (1813).
β) om kollektiv i förh. till dess beståndsdelar.
α’) uppblandad; särsk. (†) med prep. af: uppblandad med (jfr 1 d slutet). Mord och plundringar äro aldeles ohörda saker ibland det Holländska folket, ehuru mycket det är blandat af främmande och utlänningar. M. G. Wallenstråle (1761) i Sv. Merc. 1763, s. 733.
β’) sammansatt (jfr 1 e). Flydd är nu det namns förtrollning, / Som gaf kraft och sammanhållning / Åt en brokigt blandad här. Snoilsky 2: 10 (1881). jfr: En blandat hoop, aff godha och onda. P. Erici Musæus 1: 159 a (1582). — (föga br.) Denne Nämnd har efter alt utseende varit blandad af alla stånd. Lagerbring 1 Hist. 2: 657 (1773).
b) (†) i pass. närmande sig intr. bem., med prep. med: få l. taga plats l. placera sig bland. Med den raska tropp, der glädjens frihet andas, / I barn! man vägrar än er ålder att få blandas. J. G. Oxenstierna 2: 56 (1796, 1806). — bildl. Blandar man sigh i Draaff, så blijr man ätin aff Swijn; Blandas man med Gull, så blijr man lagd i Skrijn. Grubb 47 (1665) [jfr d. hvo sig blander med guld, lægges i skrin; hvo sig mænger med mask, ædes af svin]; jfr c.
c) [jfr motsv. anv. i got. o. fht.] refl. med prep. med l. i, äfv. (i)bland: gå in l. taga plats l. slå sig ned bland l. i, sälla sig till; taga del i. The blandadhe sigh ibland Hedhninganar. Psalt. 106: 35 (Bib. 1541). Then Prästman som .. blandar sig uti förargeligit sällskap. Kyrkol. 19: 23 (1686). Strax återfick mannen sin förmåga att se, blandade sig med den öfriga folkhopen och prisade Gud. Ödmann Str. förs. 1: 471 (1800). Prinsen blandade sig i de dansandes skaror. Crusenstolpe Mor. 2: 327 (1840). Blanda dig sedan i lefnadens värf, i njutningens hvirflar. B. E. Malmström 6: 6 (1840); jfr 5 b. Biskop Petros, som skyndat att personligen blanda sig i striden. Rydberg Ath. 504 (1876; uppl. 1859, 1866: deltaga i). Du blandar dig blott ej med fräcka miner, / som mången ann, i dagens yra lek. Melin Dikt. 2: 43 (1904). — i ordspr. Blandar man sig uthi Guld, tå blifwer man lagd uthi Skrijn. Brahe Oec. 25 (1581); jfr Grubb 47 (1665; se under b). Then som blandar sigh ibland draff honom äta Swijn. Balck Esop. 195 (1603); jfr Sv. ords. C 3 a (1604), Grubb 47 (1665; se under b) samt: Den sig blandar bland drafven, han varder bland svin begrafven. Granlund Ordspr. (c. 1880) [jfr t. wer sich mischt unter die träber, den fressen die säue].
3) [utveckladt ur 1; jfr motsv. anv. i d.] bringa (föremål af samma slag, i sht kort) i annan inbördes ordning. Serenius (1734; under shuffle). Blanda vackert korten ..! Bellman 5: 301 (1772). Att blanda en kortlek. Sturzen-Becker 2: 19 (1842, 1861). Blanda brickorna (i domino), innan man börjar ett parti. Wilson Spelb. 130 (1888). De sutto kring lampan och blandade korten. Heidenstam Dikt. 33 (1895). — särsk.
a) abs. Moster och Professorn spela Piquet; Julie hjelper dem at blanda. Björn Den besynn. 82 (1792). Låt hvaren sitt spel få spela, / Blanda, sticka, ge och ta. Valerius 2: 68 (1809). Händernas rörelse när han stoppade ner brefven (i breflådan) såg ut som blanda, ta af och ge. Strindberg Kammarspel 1: 13 (1907).
b) bildl. i uttr. blanda korten l. sina kort, smida planer l. ränker, ordna slugt för sig. Labetspeel B 2 b (1683). Iag bekymrade mig så mycket mindre häröfwer, som iag wäl nog redan wiste huru korten hade blannade warit. A. L. Lewenhaupt (1718) i Karol. krig. dagb. 2: 286. (Goertz) blandade korten (hos de neutrala makterna) och gjorde synvilla, kännande fienderna på pulsen. HSH 7: 238 (c. 1750). Sedan skola .. tysta commissionairer hållas, tils man fått så blanda korten, at man med säkerhet kan göra sitt kap. Stagnell Banquer. 8 (1753). Han förstår att blanda sina kort, han är slug, förslagen, illistig. Dalin (1850). — (†) Fördenskull ähr Kongl. M:tt .. förorsaakat wordin att see på kortet som i Danmark blandades. RARP 7: 125 (1660).
4) [utveckladt ur 1; jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. isl. samt t. sich mit einem vermischen, lat. miscere se alicui, gr. μιγῆναί τινι] om könsumgänge, parning, äktenskapliga förbindelser o. d.
a) (numera föga br.) refl. (jfr b β): skaffa sig l. hafva könsumgänge, beblanda sig, para sig. Tå han war een ungh Pilt, söchte hon på alt sätt blanda sigh mz honom, .. togh wittne på att han lågh nähr henne, omsider bleff hon haffvandess. Växiö domk. akt. 1707, nr 586. Jornandes berättar .. at dessa (dvs. götiska trollpackor) hafva blandat sig uti ödemarkerna med de orena andarna, af hvilket omgänge Hunnerne haft sin uprinnelse. Lagerbring 1 Hist. 1: 543 (1769). För statens bästa skull, borde (enl. Plato) .. så ställas till, att starka män skulle komma att blanda sig med starka qvinnor, hvarigenom man kunde förvissa sig om en kraftig afvel. Palmblad Fornk. 1: 247 (1843).
b) med afs. på raser o. d.: korsa, kroasera, hybridisera. Denna vackra kattrace (dvs. karthäuserkatten), som bibehåller sig oförändrad om han ej blandas med andra racer. Nilsson Fauna 1: 111 (1847). En person hörde jag anföra, att han försökt blanda dem (dvs. jerseyboskap) med korthorn, men att detta alldeles misslyckats. LAHT 1901, s. 306. — särsk.
α) i pass. närmande sig intr. anv.: korsas, korsa sig; om familjer, släkter, folkslag o. d.: ingå äktenskap l. könsförbindelser (med hvarandra). Aristoteles berättar, at Tigern parat sig med Hund-slägtet, och at många olika Djur blandats med hvarandra i Africa. Alströmer Præs. i VetA 1770, s. 60. Romare, Tyskar .., Danskar, Norrmän och Normander (hafva) invandrat (till England) och blandats med hvarandra, hvarigenom den nuvarande engelska .. folkstammen uppkommit. Dahm Geogr. f. el.-skol. 64 (1863, 1882). Att Lapparne icke blandats med Nordboarne, det vitnar den lefvande och den i grafvarna funna befolkningens fysiska beskaffenhet. Düben Lappl. 367 (1873).
β) refl. (jfr a) = α. Ännu lättare (än förut anförda djur af olika släkten) hafva Djur af en och samma Art (Genus) kunnat blanda sig med hvarandra. Alströmer Præs. i VetA 1770, s. 66. Kolonisterna .. blandade sig med och uppgingo i landets egna invånare. Nilsson Ur. 2: 122 (1864). I Guyana och annanstädes vilja Indianerna icke gerna blanda sig med Negrer — en ras som de djupt förakta. Westermarck Äkt. 402 (1893).
5) [utveckladt ur 1 (c)] inblanda, indraga.
a) (†) tr. Nu understår iag mig ey, at uppehålla .. R(idderskapet) o. A(deln) längre med mitt enfaldiga tahl, men utbeder mig at få blanda några ord af een svänsk poets Nyåhrslyckönskan. 2 RARP VI. 1: 7 (1731). — bildl., i fråga om företag o. d. Landtmarskalken utlät sig, at han intet ville härutinnan blifva blandad. 2 RARP 3: 167 (1723). Olof Petri, Laurentius Andreä voro äfven i detta förräderiet blandade. Celsius G. I 558 (1753, 1792). En yngling, som genom en olyckshändelse blifvit blandad i brottmål. Franzén Pred. 5: 5 (1845).
b) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] refl., i förb. blanda sig (ut)i, förr äfv. med ngt, lägga sig i ngt, taga befattning l. befatta sig med ngt, i sht ngt som man helst borde hålla sig ifrån, (börja) deltaga i ngt. Then som .. blandar sigh vthi annars kijff. Ordspr. 26: 17 (Bib. 1541). Icke heller skal iag blanda mig uti några sådane werldzlige Syslor, som mitt Embete icke äre anständige. Kyrkol. 21: 2 (1686). Iag trotzar astrologiens dyrkare, at the wisa mig en ibland them alla, som med Spådomar sig blanda, som icke 100de gånger sagt Osant. Block Progn. 7 (1708). Hans Kongl. Maij:t .. bör (ej) blanda sig uti Ständernes deliberationer. 2 RARP 2: 318 (1723). Robert blandade sig änteligen i talet, och vår fruktan för Prinsen minskades. Ågren Gellert 174 (1757). Han tycker om at blanda sig i all ting. Riccoboni Catesby 6 (1761). Biskoparne .. blandade sig litet med häxeri. Stadg. ang. landtmil. 2: Föret. s. 11 b (1764). (Sigrid Storråda) ville blanda sig förmycket i Regeringen, och Konung Erik ville regera sjelf. Lagerbring 1 Hist. 1: 184 (1769). Folk som har et raseri at blanda sig uti andras saker, utan at någon ber dem derom. Schröderheim Fjäsken 21 (1791). Jag blandar mig aldrig i fruntimmernas affairer. Altén Misstaget 17 (1797). Jag råder ingen att blanda sig dermed nu. Bremer Hem. 1: 67 (1839). Allt hvad som finnes af skurkar rymmer till Slatte, .. och där äro de i trygghet, tills det behagar kung Gösta att blanda sig i saken. Rydberg Vap. 35 (1891). Det gifves .. en princip i det ekonomiska lifvet, hvilken räknar många anhängare, att staten så litet som möjligt bör blanda sig i näringslifvet. I. Flodström i Sv. tidskr. 1895, s. 65. — Anm. Förbindelsen uttalas ofta blan1da sig i4 ngt (jfr sp. 3059).
6) [utveckladt ur 1] (numera mindre br.) låta omväxla, låta följa i omväxling; i pass.: omväxla; i p. pf.: omväxlande. Vår Lag skiljer väl stundom väd ifrån Pant: men som offtast blandas thessa ord och betyda alt ett. Nehrman Inl. t. jur. civ. 341 (1729). Jag blandar lofsånger och satirer om hvarandra. J. Wallenberg 267 (1771). Carl Knutson .. blandade .. sina tidsfördrif med alfvarliga och riksvårdande bekymmer. Lagerbring 1 Hist. 4: 180 (1783). (Talaren) kan ock på ett behagligt sätt blanda frågor och svar om hvarandra. Ödmann Anv. t. pred. 76 (1807, 1812). Man når visserligen ej en nära 80-årig lefnad utan att de goda dagarna blandas med de onda. Dahlgren 1 Ransäter 267 (1905); jfr 1 b. — särsk.
a) (†) i uttr. blanda sig till hvarandra, omväxla med hvarandra, förekomma om hvarandra. Stårförstens Ryssar .. hugga deras Swideor på denne sidan om gränset så att wåra och deras swidior blanda sigh till hwar annan. H. Aalholm (1661) hos Leinberg Vårt land 5: 46.
b) (†) i förb. blandad med i bet.: innehållande l. utgörande en blandning af, bestående l. fylld l. full af (olikartade ting). Min lefwarnestijd har warit mäckta blandad med lycka och motgång. J. Cederhielm (1720) i Karol. krig. dagb. 6: 290. Hans regemente var blandat med godt och ondt. Serenius (1734; under checker). (Grefve Kristoffer) skref .. til de Danska Ständer et bref blandadt med hot och mildare föreställningar. Celsius G. I 530 (1753, 1792).
7) [utveckladt ur 1; jfr motsv. anv. i d.] (numera mindre br.) hopröra, sammanblanda (hvad som bör hållas åtskildt). Consist. acad. Abo. ä. prot. 3: 406 (1670). Vthi detta indragne rum (dvs. det anförda citatet) blandas många saker som böra åtskiljas. Rudbeck Atl. 1: 104 (1679). I wår och wåra yngre föräldrars tid, hafwe wi begynt tala som the Danske, hwem för ho eller hwilken … Ho hafwer gifwit osz macht at så blanda casus? Swedberg Schibb. 143 (1716). Landshöfdingen bör ej blanda sitt och Domarens embete. Nehrman Pr. cr. 56 (1759). Under mina flyttningar .. har en del af mina papper kommit at blandas, så at jag i höst får lof at företaga en allmän städning med dem. Porthan Bref t. samt. 1: 261 (1801). Den allmänna säkerheten .. berodde förnämligast därpå, att lagstiftande och lagskipande makt ej blandades. Hildebrand Statsförf. 493 (1896).
8) [utveckladt ur 7; jfr motsv. anv. i ä. eng.] (numera knappast br.) förblanda, förväxla. The, hwilke een lång tijdh effter Skapelsen födde äre, .. hafwa begynnelsen af Werldennes Skapelse, medh ländernes intagande och besittiande .. blandat och confunderat. Sylvius De Mornay Rel. vissh. 156 (1671, 1674); jfr 7. Dhe (hafva) blandat wårt Herculs äldsta sund med det sedermera så kallat Spanska Herculs sund. Rudbeck Atl. 2: 99 (1689). Petrus de Dacia har .. år 1326 varit hedrad med Rectors värdigheten i Paris; han bör likväl intet blandas med den ryktbara Petrus de Dacia från Visby. Lagerbring 1 Hist. 3: 213 (1776). (Jag) har .. suttit hela eftermiddagen och blandat Vexiö med Eksjö. G. E. Lindahl (1797) i Sv. mem. o. bref 2: 142. Den der dumma herrn. Han blandade Ålkistan med Alceste. Almqvist Törnr. b. 3: 160 (1850).
9) [utveckladt ur 8] (i Finl.) förvirra, förvilla, kollra bort.
a) (föga br.) i pass. En annan (talare) kan dundra / Som hagel i knuten! / Då blixtrar det hundra- / de ord i minuten, / .. Jag hissnar, jag blandas, / Jag törs icke andas. Topelius Läsn. f. barn 7: 46 (1891; yttradt af en stenograf).
b) refl. (En lärjunge) mummla för sig sjelf så hårdt att (lektor) Borgström blanda sig i sina förklaringar öfver theologien. C. A. Gottlund (1812) hos Heinricius Ilmoni 8. Saken är för barnen alltid mer än formen. De kunna blanda sig på former huru mycket som helst, men ingen må säga Anna i stället för Elsa. Vasenius Underv. i spr. 48 (1894).
10) [utveckladt ur 1; jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnl. o. fht.] gm blandning tillaga, tillblanda, tillreda; äfv. i bild. Blanda en dryck. Blanda gift. (Leviatan) rörer thet (dvs. hafvet) j hoop såsom man blandar ena saluo. Job 41: 22 (Bib. 1541). Then miöd, som Michel Ryss han blåndede. G. I:s reg. 23: 275 (1552). Then bittra bedröffuelsens Kalk, som för alle Gudz Barn pläghar blandas och inskenckias. J. Rudbeckius Likpr. ö. Anna Oxenstierna D 2 a (1618). Konsten har än icke blandat färger, fula nog, till att draga din bild. J. Wallenberg 139 (1771). Det var en Fransysk munk, som blandat giftet. Fryxell Ber. 7: 180 (1838). Säg, har du fått, innan morgon randats, / i bärgets inre en dryck, som blandats / af trollens mäktiga majestät? Lybeck Dikt. 1: 69 (1890). — jfr GIFT-BLANDARE, -BLANDERI, -BLANDERSKA. — särsk.
b) (enst.) refl.: uppkomma (gm blandning). I bergen der vistas de mägtiga andar. / Af skimrande stenar sig ljuset der blandar. Livijn 1: 57 (1817).
11) [bildl. anv. af 10; jfr motsv. anv. i fsv. o. fht. samt lat. nova mala in republica miscere] (†) anstifta, ställa till, åstadkomma; hitta på. The blanda och stempla alt ondt her in opå rijkit. G. I:s reg. 4: 394 (1527). Landzköpmen, och annet löst folk, huilke ibland then menige man mygin lygn och bedrägerij blanda och wtföre. Därs. 13: 53 (1540). Ondhe mäklare .. blandade ondt emellan honom och hans Svåger. L. Petri Kr. 20 (1559).
Särskilda förbindelser:
1) bringa (ngt) in bland andra saker så att (det) kommer undan o. är svårt att få reda på; tappa bort; i pass. äfv.: dölja sig, försvinna. (Utlänningarna på sv. riddarhuset hafva) blandats bort i mängden af rent svenska namn. Fahlbeck Sv:s adel 1: 472 (1898). På 1897 års internationella utställning uppträdde han (dvs. Edelfelt) med hela 11 nummer. Men huru förtjenstfulla flere af dessa än voro, de blandades dock allt för mycket bort i vimlet af denna massutställning. G. Göthe i SD(L) 1902, nr 144, s. 5. The mil från norska gränsen, vidgar dalen sig i närheten af Järnskogs kyrka för att åter smalna och blandas bort i skogsbygden. C. O. Nordensvan i Sv. turistfören. årsskr. 1902, s. 94. — i bild. Han ville allenast blanda bort korten, och gömma sin arleqvin mellan husaren och blomkrukan. Almqvist Drottn. j. 31 (1834); jfr 2 a β slutet. Den endast 20-årige pianovirtuosen visade sig sålunda .. vara en konstnär, som man ej får blanda bort i hopen. SD(L) 1898, nr 128, s. 1.
2) bildl.: villa bort, förvilla.
a) med sakobj.: gm ord villa bort.
α) gifva en annan betydelse, ett annat utseende åt (ngt). Jag förstår, hon vill blanda bort det för mig. Det är en skatt, som hon ernar honom; men den behåller jag väl sjelf. Livijn 1: 34 (1817). Du blandar alltid bort mina ord, sade Stefanie, deri gör du inte rätt, du förstår nog hvad jag menar, men du låtsar som du ej förstode mig. Wetterbergh Penning. o. arb. 184 (1847).
β) draga uppmärksamheten från det hufvudsakliga l. från det som förehafves o. rikta den på ngt annat som ligger vid sidan af det l. ej har därmed att göra, villa bort. Herr Anders med sit nit, / Det ämne blandar bort hvarpå han borde svara. G. F. Gyllenborg Vitt. 3: 287 (1773, 1797). Ett försök att genom ordrytteri blanda bort saken. De Geer Minnen 2: 252 (1892). Det ser .. ut, som om den kungliga propositionen gjorde vissa ansträngningar att i denna sak blanda bort hufvudsaken och på detta sätt liksom föra läsarens uppmärksamhet från denna till bisakerna. VL 1905, nr 230, s. 4. — särsk. i uttr. blanda bort korten. Blanche Tafl. 1: 47 (1845, 1856). Det är .. ett utmärkt sätt att blanda bort korten, när de (dvs. norrmännen) kunna locka svenskarne att vidlyftigt tvista om småsaker, som just därigenom få en oberättigad vikt i jämförelse med andra spörsmål. H. Hjärne i Sv. tidskr. 1894, s. 597. I den Curionska bötesfrågan söker han blanda bort korten genom att fråga Hadorph, huru han .. kunnat upphäfva sig till målsegande i annans sak. Annerstedt Rudbeck Bref cxxvii (1899). VL 1906, nr 235, s. 1.
b) (i Finl., föga br.) med personobj.: föra på villospår, förvilla, vilseleda; jfr BLANDA, v. 9. Pappa blandar jag nog bort med någon gammal studentvisa, om inte annat hjälper. Numers Kuop. 44 (1892). — refl.: komma på villospår, förvilla sig; gå vilse. (Jag) Blandade bort mig, då jag gick dit, och gick först förbi själfva [teatern], så jag hade lång bit att gå tillbaka igen. Wallin Bref. o. dagb. 278 (1849). För egen del förströdde sig mormor på aftonen gärna med att lägga patience, men som hennes syn var mycket svag .., blandade hon ständigt bort sig med korten. Lagus Fr. pojkåren 33 (1904).
BLANDA I 10 4, äfv. UTI 04. till 1 c. Dalin (1850). Risgrynen skållas .. och slås upp att kallna. Lefvern stötes fint och blandas i. Hemmets kokb. 53 (1903, 1906). — jfr IBLANDA.
BLANDA IHOP 10 04, stundom HOP 4. jfr BLANDA SAMMAN, BLANDA TILLHOPA, BLANDA TILLSAMMAN(S). Dalin (1850). Anm. Mellan det enkla BLANDA o. de här anförda förb:na föreligger i allm. ingen annan bet.-skillnad än att man vid dessa förb. mer tänker på handlingens resultat än vid det enkla verbet. — jfr HOPBLANDA.
1) = BLANDA, v. 1. Malm ther guld och silff blandas så j hoop at femte delen är silff. Var. rer. 50 (1538). En storm vpstod, som Hafwet mond’ vphäfwa, / Och blanda böllior, himmel, grund, och tökn ihoop. Stiernhielm Jub. 35 (1644, 1668). Admisceo .. blandar ihop med något. Cellarius Lib. mem. 117 (1729). Påfven Gregorius X .. blandar (i sitt bref) ihop böner med sina Faderliga befallningar. Lagerbring 1 Hist. 2: 650 (1773). Var snäll och blanda inte hop tandborstarna. Hedenstierna Jönsson 113 (1894); jfr 4. — (föga br.) refl. Widekindi Krigsh. 397 (1671). Mälaren syns hafva .. blandat sig ihop med hafvet på flera ställen, än genom det enda utlopp han nu har vid Stockholm. Dalin Hist. 1: 13 (1747).
2) = BLANDA, v. 2. Monarkierna, .. där undersåtarne lätt blandas hop i en oorganisk massa. Schück Världslitt. hist. 1: 9 (1898); jfr 1.
3) = BLANDA, v. 4 b. — särsk. (mindre br.) refl.; jfr BLANDA, v. 4 b β. Sveverne blandade sig ihop med Saxer och Franker, med hvilka de väl hade enahanda ursprung från Scythien; men blefvo nu på ny räkning så godt som et Folk. Dalin Hist. 1: 68 (1747); jfr 2.
4) = BLANDA, v. 7. Wij förnimme, atj (i räkenskaperna) blanda alt j hop, och reknet för vtgifft, både thet som förtärt är, och thet som bliffwer behollit j Wistehuset. G. I:s reg. 15: 57 (1543). Hwarföre blander man det eene ihop medh det andre, det man doch mycket heller åthskillia skulle? Kempe Krigzpersp. 108 (1664). Blanda ihop, röra tilsammans. Serenius (1734; under confound). Barn blanda lätt ihop två olika språk. R. Nordenstreng i Förh. o. upps. 16: 82 (1902). Jag kan inte ge mig att blanda ihop affärerna. Högberg Frib. 250 (1910).
5) (numera mindre br.) = BLANDA, v. 8. Hedningarne (hafva) mycket irrat sig i sielfva villfarelsen, så at de blandat ihop det ena namnet med det andra och lämpat åtskilliga olika til en och samma Gudomlighet. Dalin Hist. 1: 139 (1747); jfr 4. Man har trodt i Norden, at Harald (Hårdråde) .. låtit stinga ögonen ut på Kejsar Constantin ..; men man har blandat denne Keysare ihop med Michaël Calophates, som hade det olyckeliga ödet. Därs. 2: 5 (1750). Den Lodbrok, som dödt i Engeland vid år 860, .. (hafva) nästan alle Häfdeteknare blandat ihop, med Svenska och Danska Konungen Ragnar Lodbrok. Lagerbring 1 Hist. 1: 159 (1769); jfr 4.
6) = BLANDA, v. 10. Hon blandade ihop en dekokt, sammansatt af sirap, skedvatten, terpentin och åtskilliga andra droger. Nyblom M. Twain 1: 166 (1873).
1) till 1: göra att (ngt) kommer in (bland l. i ngt), föra in l. sätta in l. anbringa (ngt bland l. i ngt). Blandas Jambi mångeledes in vthi Verserne medh Anapæstis eller Antidactylis. Arvidi 182 (1651). Pläga och somblige blanda in Sucker, eller söth Soppa, vthi thesse slagz Pasteyer. Salé Kocken 133 (1664). Ej må något blandas i thessa (dvs. parternas) skrifter in, thet til saken ej rätteliga hörer. RB 14: 5 (Lag 1734). Somlige blanda in i språket urgamla ord, som längesedan kommit ur bruk. Sahlstedt Crit. saml. 1: 98 (1759). Glassblandningen fryses omsorgsfullt till nära full styfhet, blandas sedan undan för undan med vispen in i ägghvitan. Grafström Kond. 144 (1892). (Striden) hade måhända fått en olika utgång, om ej andra frågor blandats in. Hildebrand Statsförf. 356 (1896). — (†) I andra Afd. förekommer sjukdomens flerfaldiga art, dels som hetsig, dels chronisk, dels lönlig och blandad in med andra sjukdomar. Veckoskr. f. läk. 5: 19 (1784).
2) (mindre br.) till 2: placera (ngn) l. låta (ngn) taga plats (bland andra). När den rike kommer .. och säger: — Käre St. Pehr, släpp mig in; så svarar St. Pehr: — Åh nej, jag kan inte blanda in så mäktig en herre bland fattigt traspack. Wetterbergh Penning. o. arb. 525 (1847).
3) till 5: inblanda l. indraga (i en affär, en hemlighet o. d.). Min fru ville icke blanda in någon, på hvilken hon icke fullt kunde lita. Lönnberg Holmfr. 32 (1895).
2) (mindre br.) = BLANDA, v. 6. Satiren glad altjämnt / Sin Lärdomb blandar om med ett behageligt skiämt. En saml. öfvers. o. bearb. 22 (1712).
II. blanda ånyo. — särsk. till BLANDA, v. 3. Du får allt blanda om (korten). — bildl. Samla i anden (dvs. skördetiden), så har tu något för tanden. Kanske korten blandas snart om. Scherping Cober 1: 260 (1734).
1) till 1.
a) (mindre br.) = BLANDA, v. 1 e α. Ögonen glänste af en varm känsla, blandad samman af kärlek och afsky. Wetterbergh Penning. o. arb. 465 (1847).
b) = BLANDA, v. 1 f. — refl. Fallets öfversta del delas genom en klippa i två väldiga grenar, som ett stycke nedanför klippan åter blanda sig samman. NF 16: 1211 (1892).
2) = BLANDA, v. 7. Många, ehuru af annan ätt, blandades samman med Folkungaslägten och gällde som ett med denna. Strinnholm Hist. 4: 299 (1852).
BLANDA SIG (UT)I 10 0 (0)4, se (anm. under) BLANDA, v. 5 b. Den saken blandar jag mig inte i. Sundén (1885; anfördt med tillägget: tonstarkt i).
BLANDA SIG IN 10 0 4. i allm. med prep. i, förr äfv. med.
1) till 1 c: komma in l. ingå (i ngt). Hon hade ofta brukat sitta bredvid hans skrifbord, då han arbetade, och icke så sällan hade det händt, att hennes infall blandat sig in i hans humoresker. Heidenstam End. 25 (1889). Till och med slaviska, arabiska, arameiska och andra ännu mera främmande beståndsdelar blanda sig in i vårt qvinnliga -a. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 343 (1891).
2) till 2: placera sig l. taga plats l. gå in (bland andra), sälla sig (till andra). Så förklädda sände han dem till Brynjulf Ulfalldi, och denne blandade sig med dem in i böndernas hop. Strinnholm Hist. 1: 385 (1834).
3) till 5: lägga sig i, taga befattning med; inlåta sig i l. på (ngt) l. med (ngn), syssla med (ngt); träda i förbindelse med (ngn). Härmedh (skall) ded ena så väl som ded andra (kollegiet), mykedt mehra Præsidenterne, vara förbudett att blanda sig in i dens andhres tiänst och ährenden. A. Oxenstierna 1: 263 (1634). Förnuftet vil blanda sig in i the saker, som komma en annor facultati til. Rydelius Förn. 132 (1720, 1737). Jag .. beslöt att icke vidare blanda mig in i dylika företag. Berzelius Själfbiogr. ant. 204 (c. 1845). Jag har inte lust att blanda mej in i några vidare äfventyr. Blanche Våln. 606 (1847). Det var efter statshvälfningen det första tecknet till att den svenska staten ånyo vågade blanda sig in i den allmänna europeiska politiken. Stavenow G. III 94 (1901). — i numera obr. förb. Sådana oc andra slijke motwillige Synder (som svärjande) genom hwilke Sathan får tilfälle til at blanda sigh in medh Menniskian. J. Matthiæ 1: 407 (1658). När siälen fördiupt blandat sig in med förgängligheten. Hoffmann Förnöjs. 507 (1752). Den aldrig grundlig lärdom vinner, / Som blandar sig med mycket in. J. Wallenberg 27 (c. 1765).
BLANDA SIG MED 10 0 4. [kontamination af blanda sig o. komma med] (mindre br.) till 1: komma med, ingå. Vi umgås / Dess mer otvunget, då ej kärlek blandar / Sig med i spelet. Dahlgren Moreto 28 (1873).
BLANDA TILL 10 4. = BLANDA, v. 10. Vin, det sötaste som fins, är blandadt till. Thomander 3: 451 (1826). När de .. vilja äta deraf (dvs. af den sönderstötta fisken), blanda de antingen till en gröt eller baka bröd deraf. Carlstedt Her. 1: 191 (1832). Förgiftet får ni sjelf blanda till. Hagberg Shaksp. 2: 39 (1847). Då och då gick han bort och blandade till en ännu starkare grogg. Lindqvist Student. 34 (1906). (Hofmännen) blandade till ett mycket starkt mjöd. Heidenstam Svenskarna 1: 145 (1908). — bildl. Han slipar väl tungan nu till fina och spetsiga ord, och blandar till gift, att förderfva de oskyldiga med. Jolin Barnhusb. 103 (1849). — jfr TILLBLANDA.
1) = BLANDA, v. 1. Ther blandes till hopa, bode hwit winter Smör och Sommer Smör. G. I:s reg. 18: 626 (1547). Blånda samma Salwa tilhoopa medh Kornmiöl. Hildebrand Magia nat. 191 (1654). Mänga .. blanda många ting tilhopa. Spegel Gl. 289 (1712). — i bild. The .. företogho at förlika the Phariseers swrdegh, medh Johannis och Apostlarnas Euangelium, och blandade tilhopa vthi een kako. P. Erici Musæus 1: 30 a (1582).
2) (†) refl. = BLANDA, v. 4 a. Hoos thet Folcket räknas för ingen Skam, at Barnen hora, bola och blanda sigh tilhopa medh Föräldrarna til Blodskam. Sylvius Curtius 563 (1682).
3) = BLANDA, v. 7. Thet wil swårt wara, Historienar som så tilhopa blandadhe äro, rett fatta. 2 Mack. 2: 25 (Bib. 1541). Saxo (har) här .. blandat rätta sakernas sammanhang tilhopa. Lagerbring 1 Hist. 2: 40 (1773).
4) = BLANDA, v. 10. (Man) moste .. aff förbenämde simplicibus blanda tilhopa ett tienlighit purgans. Palmcron Sund. sp. 304 (1642).
1) = BLANDA, v. 1. Ty Himmel, Jord och Luft, Eeld, Watn war tå blandat / Tilsamman i een Klimp. Spegel Guds verk 55 (1685). — med abstr. obj. Hvardera möjligheten är i och för sig otreflig, men blandade tillsammans stiga de upp till höjden af positiv ohygglighet. Nyblom M. Twain 2: 9 (1874).
2) = BLANDA, v. 4 b, särsk. 4 b α. Blandades tå allahanda folk tillsamman: Resarna togo sig hustrur ur Manhem (Swerige) somme gifte och tijt sina döttrar. Verelius Herv. 1 (1672).
3) = BLANDA, v. 7. (Sturmius) blandar myket tilsammans, som ej hörer alt til vårt förehafvande (dvs. föreliggande ämne). Rydelius Förn. 127 (1720, 1737). (En tidsålder) då prosa och poesi .. blandades tillsamman. Lysander Rom. litt. hist. 93 (1858).
4) (föga br.) = BLANDA 8. Han .. blandar wårt (haf) och Medelhafwet tilsamman. Rudbeck Atl. 2: 103 (1689). De blanda begreppen om frihet och sjelfsvåld tillsammans. J. Wallenberg 276 (1771).
BLANDA UPP 10 4. = BLANDA, v. 1 a. Hacka altsammans rätt fint och blanda det up med litet salt .. och peppar. Warg 161 (1755). Hvi skulle jag med galla blanda glädjen upp. Risberg Aischylos Agam. 23 (1890). Vi skola hoppas, att de ej glömma det glada skådespelet för det tragiska, som nog kan vara bra men som behöfver blandas upp med lättare gods. GHT 1895, nr 253 B, s. 1. — med subj. som betecknar den tillkommande beståndsdelen. Tekla kände vinet blanda upp blodet och följa med uppåt hjernan. Strindberg Sv. öden 3: 225 (1890). — jfr UPPBLANDA.
BLANDA UT 10 4. = BLANDA, v. 1 a. (Meckabalsam af) det rätta slaget, .. hvilket aldrig kommer rent fram, utan blandas ut af köpmännen. Eneman Resa 1: 210 (1712); jfr BLANDA, v. 1 a β. Somlige Kolare blanda ut henne (dvs. leran) med sand, hvaraf hon blifver hållfastare. Wallner Kol. 7 (1746). Dalin (1850). — jfr UTBLANDA.
(2, 4 b) -BEFOLKNING ~020. Denna hufvudstad (dvs. Alexandria under den romerska kejsartiden) med sin blandbefolkning. Rydberg Kulturh. förel. 3: 64 (1886). Nordamerikas blandbefolkning. E. Alkman i Ord o. bild 1892, s. 378. Den engelska och skotska blandbefolkningen, som leder sin härstamning från gaeler, anglosaxer, skandinaver och normander. Fröding Grillf. 2: 23 (1898). —
-BESTÅND~02. skogsv. bestånd af flera trädslag; motsatt: rent bestånd; jfr -SKOGS-BESTÅND o. BLANDAD 1 t. Quennerstedt Kamp. om tillv. 13 (1898). Haller o. Julius Skogshush. 113 (1908). —
-BRÖD~2. bröd af två (l. flera) sädessorter; jfr BLANDSÄD(E)S-BRÖD. Af blandbröd får man (i trakten mellan Nykarleby o. Vasa) 1/4 kaka i målet, godbrödet .. är för främmat eller stor högtid. Linné Ungd. 2: 197 (1732). Rent och oblandadt rågbröd ses högst sällan (hos allmogen i Jönköpings län), nästan öfverallt blandbröd, af råg och hafre. S. E. Sköldberg i Sundh.-coll. ber. 1851, s. 118. Brödet (hos bönderna i Västergötl.) bestod för det mesta af s. k. blandbröd, bakadt af en tredjedel råg och två tredjedelar korn. Sundblad G. sed. 121 (1881, 1888). Med afseende på materialet är brödet (i Solberga i Västergötl.) af olika slag: rågbröd, .. hafrebröd, .. blandbröd .. af råg och hafre tillsammans. Sundén Allmogelifvet i en vg.-s:n 69 (1903). —
-DIALEKT~002. Smyrna och Erythrai (hafva) varit æoliska städer, som ionierna eröfrat. I detta område uppstod en blanddialekt. M. P:n Nilsson i Ymer 1912, s. 321. —
(4 b) -FAMILJ~02. De flesta byar och till och med många gårdar (på Nuckö) inrymma såväl svenska som estniska familjer eller blandfamiljer. G. Danell i Nord. tidskr. 1907, s. 175. —
-FODER~20. boskapsfoder af olika foderslag; jfr BLANDNINGS-FODER. Schroderus Comenius 130 (1639). En del bruka at blanda råghalm med höet til hälften ..; dock är sådant blandfoder, mera nyttigt för den andre Hornboskapen, än för Fåren. Hastfer Fårs ans 209 (1752). Dalin (1850). Lundell (1893). bildl. Lagerbring 1 Hist. 3: 393 (1776). Han har .. i yngre år fyllt stora pappersluntor med poetiskt blandfoder. Törneros Bref 1: 204 (1826). —
(4 b) -FOLK~2. jfr BLANDNINGS-FOLK 2. Ett blandfolk af trakiskt, galliskt, syriskt och helleniskt blod. Rydberg Rom. d. 224 (1882). Blandfolk få en mer än vanlig begåfning. Kjellén Stormakt. 2: 13 (1905). —
-FORM~2, pl. -er. särsk. i fråga om språkliga, estetiska o. psykologiska förh. Estetiska blandformer. Wirsén i SAH 61: 177 (1884). Hufvudtemperamenten förekomma jämförelsevis sällan rent typiska. Vanligen finner man blandformer. NF 15: 1562 (1891). Äger .. kompromissen rum mellan två sammansatta fonemer, som till det nya sammansatta fonemet afge hvar sin lätt urskiljbara beståndsdel .., så kallas företeelsen för kontamination, och resultatet är en s. k. blandform (kontaminationsform). Noreen Vårt spr. 3: 27 (1905). En blandform mellan det Elisabetska och det franska dramat. 2 NF 7: 560 (1907). —
-FRÖ~2. LAHT 1882, s. 178. När inblandningen uppgår till 10 proc. eller däröfver, skall frövaran enligt gällande stadga angifvas som ”blandfrö”. Landtbr. bok 2: 11 (1899). —
-FÄRG~2. färg uppkommen gm blandning af två l. flera enkla färger; jfr BLANDNINGS-FÄRG. Tekn. tidn. 1871, s. 266. Rydberg Det sköna 141 (1889). Blandfärgen orange. SDS 1898, nr 134, s. 3. —
-FÖDING ~20. [bildadt af J. G. Ek ss. öfversättning af lat. hybrida (se Ek Horatius 2: XVI (1847))] (föga br.) bastard (se BASTARD, sbst.1 2); jfr BLANDNING 4 b β β’. Ek Horatius 2: 58 (1847; om människa). Sv. kennelkl. tidskr. 1893, s. 126 (om djur). —
-GAS~2. gm blandning af olika gaser uppkommen gas. En blandgas af ungefärligen samma sammansättning som s. k. Wilson- eller Dowson-gas. Tekn. tidskr. 1891, s. 144. särsk. af 35 volymdelar oren acetylengas o. 65 volymdelar fettgas sammansatt gas, i sht använd till upplysning af järnvägsvagnar. Tekn. tidskr. 1901, M. s. 41. —
-GODS~2.
a) i eg. bem. En .. skeppsladdning blandgods. Tavaststjerna Marin 54 (1890). Å härvarande Auktionskammare försäljes .. en större mängd blandgods af värde. N. pressen 1894, nr 340, s. 4.
b) bildl. Wingård Minnen 7: 52 (1847). särsk. i tidningar ss. rubrik för afdelningar som innehålla blandade notiser; ”hvarjehanda”, ”strögods”. ”Blandgodset” i våra dagliga tidningar. Forssell i SAH 58: 311 (1882). —
-HAFRE~20. hafre blandad af olika sorter. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1887, s. 201. Spetskornhafrerik blandhafre. LAHT 1901, s. 16. —
-HO ~2. (föga br.) landt. lår hvari hackelse o. gröpe blandas; jfr BLANDNINGS-HO a. Genom auktion .. försäljes en hackelsemaskin och en blandho. Lunds veckobl. 1887, nr 79, s. 1. SDS 1905, nr 78, s. 4. —
-HVETE~20. hvete blandadt af flera sorter. G. W. af Sillén i VetAH 1782, s. 188. Sv. utsädesfören. tidskr. 1906, s. 94. —
(4 b) -KAST~2. Chandala .., i det gamla Indien en föraktad blandkast. NF 20: 148 (1896). K. F. Johansson i Nord. tidskr. 1898, s. 544. —
-KORN~2.
1) (†) icke (ordentligt) rengjordt korn; jfr BLANDSÄD 1. Iag .. (har) måst låtit åthnöija migh desse swåre Åhren at taga af Bonden blankorn för stritt korn, och mästedelen swinnel för Roug. Växiö domk. akt. 1699, nr 198. NJA 1909, 1: 537 (i handl. fr. 1780).
2) (föga br.) blandning af korn o. hafre, i allm. hälften af hvardera; jfr BLANDSÄD 2. Blandkorn otruskit. G. I:s reg. 2: 266 (1525). Broocman Hush. 2: 67 (1736). Arrhenius Jordbr. 2: 182 (1860, 1862). bildl. Ett slags nytt blandkorn af Sonnett-hafre Meter-losta och prosaiskt snärj gräs lofva .. i Skara-Trakten en rik skörd. Journ. f. litt. o. theat. 1810, s. 493. —
-KORNS-MALT—0~2. till -KORN 2. Blandkorns-malt (gifver), när thet rätt och väl handteras, .. mycket sundare öl och dricka, än kornmaltet. Broocman Hush. 2: 67 (1736). Orrelius 37 (1797). —
-KRISTALL~02. miner. för det obeväpnade ögat homogen kristall i hvilken isomorfa substanser utkristalliserat ur en blandningslösning; jfr BLANDNINGS-KRISTALL. Strandmark Celsian 60 (1904). Två komponenter, som med hvarandra bilda blandkristaller. Jernk. annal. 1905, s. 60. —
-KULTUR~02.
1) kultur i hvilken olika kulturer l. kulturriktningar sammansmält; jfr BLANDNINGS-KULTUR 1. S. J. Boëthius i Ped. tidskr. 1894, s. 208. Syriens invånare lärde sig snart eftergöra alstren både af Egyptens och Babyloniens konstflit. På detta sätt uppstod i Syrien en blandkultur. Dens. Hist. läsn. 1: 42 (1895). M. P:n Nilsson i Ymer 1912, s. 449.
2) (i fackspr.) bakteriekultur som innehåller bakterier af olika slag; motsatt REN-KULTUR; jfr BLANDNINGS-KULTUR 3. S. k. lång vassle .. är en blandkultur, som karakteriseras af den mjölksyrebakterierna närstående långmjölksbakterien, Streptococcus hollandicus. Landtbr. bok 3: 475 (1905). —
-METALL ~02. Beredningen af brons kände (forn-)finnarna troligen ej; namn för en sådan blandmetall finnes ej. Retzius Fin. kran. 22 (1878). —
-MJÖLK~2. blandning af morgon- o. aftonmjölk, af mjölk från olika kor, af mjölk från olika kreatursbesättningar, af separerad o. mera fetthaltig mjölk o. d. Det är högst sannolikt, att .. blandmjölken blir smittoförande, då tyfussmittan från en gård inkommer i mjölken. Almquist Häls. 684 (1896). Pröfning af mjölkens fetthalt .. torde kunna ske lika säkert i den sammanblandade afton- och morgonmjölken, .. såvida blandmjölken ytterst noga omröres före proftagningen. Tidskr. f. landtm. 1897, s. 180. Beteckningen ”mjölk, mager” har .. uteslutits (i den nya kungörelsen om proviantupphandling) och i stället intagits förutom ”mjölk, fet”, benämningarna ”mjölk, separerad” och ”blandmjölk”. PT 1911, nr 298 A, s. 3. —
-OK~2. parok för oxe o. häst; jfr (anm. under) -ÖK. Enbettsok .. användes (i Solberga i Västergötl.) för en oxe och blandok .. för en oxe och en häst. Sundén Allmogelifvet i en vg.-s:n 37 (1903). —
-PLYS~2. tekn. maskin för rening o. blandning af ullfibrer. SDS 1897, nr 58, s. 4. I spinneriet finnas följande maskiner: 1 spinnstol, 3 st. kardmaskiner, 1 blandplus, 1 tvinnstol. PT 1909, nr 10 A, s. 1. —
(4 b) -RAS~2. jfr BLANDNINGS-RAS. Blandrasen i de romaniska länderna. Wegelius Mus. hist. 91 (1891). I södern flyter grekiskt, i norden tyskt blod i den latinsketruskiska blandrasens ådror. G. F. Steffen i GHT 1897, nr 247 B, s. 1. C. D. Af Wirsén i PT 1908, nr 212 A, s. 3. —
-RÅG~2. (i sht i Västergötl., föga br.) af vårråg o. hafre bestående blandsäd. Sundén Allmogelifvet i en vg.-s:n 8 (1903). S. Lampa i Sv. landsm. 1909, s. 80 (efter västgötsk uppteckning fr. 1700-talet). —
-SKOG~2. skog bestående af två l. flera trädslag; jfr BLANDAD 1 t o. BLANDNINGS-SKOG. SPF 1833, s. 397 Bih. Blandskog af tall och gran. Lundström Skog. 15 (1895). I stort sedt växa .. i norra Dalarne .. rena tallskogar, i vestra Jemtland rena granskogar, hvaremot i kustlandskapen .. blandskogar äro förherskande. SD(L) 1895, nr 32, s. 7. Färden gick genom blandskogar af gran och björk, asp och al. Hemberg Jaktskildr. 186 (1896). Björken .. är på det svenska låglandet ett af de allmännaste träden och bildar ofta ensam hela dungar (oftast bildar den likväl blandskog med tall och gran). Lindman Lärob. i bot. 136 (1904). jfr BJÖRK-BLANDSKOG. —
-SKOGS-BESTÅND —0~02. jfr -BESTÅND. Efter utdikningen hade å högmossen uppväxt ett vackert blandskogsbestånd af björk .., fur .. och gran. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1891, s. 8. —
-SMAK~2. särsk. bildl. En underlig blandsmak af juristeri och sentimentalitet. H. Hjärne i Sv. tidskr. 1893, s. 83. —
-SPRÅK~2. Tiällmann Gram. 24 (1696). Englands blandspråk. Claëson 2: 252 (1857). Blandspråket under Kalmar Unionens sista dagar. Rydqvist SSL 4: 465 (1870). Är procenten af lånord i ett språk synnerligen stor, så kallas detta ofta för ett blandspråk; så t. e. engelskan och judetyskan. Gäller detsamma om främmande ord, så användes dels termen ”blandspråk”, dels och väl oftare ”rotvälska”. Noreen Vårt spr. 1: 23 (1903). —
-SPRÅKIG~20. om trakt där två l. flera språk talas l. om befolkning som talar två l. flera språk. DN 1899, nr 10360 A, s. 3. —
-STEN~2. bergv. kalkhaltig järnmalm, hvilken blandas bland kvartshaltig malm för att underlätta dess smältning; jfr -MALM, -STENS-MALM. Bromell Bergart. 93 (1730). Blandsten, och annat som til smeltning fordras. Linné Beskr. ö. stenr. 58 (c. 1747). Om Tillsatser i Masugnen, att befordra smältningen, eller, som de i Sverige vanligen kallas: Lim- och Blandstenar. Jernk. annal. 1818, 2: 128. Därs. 1904, s. 44. —
-STIL~2. i sht i fråga om arkitektur o. ornamentik; jfr BLANDNINGS-STIL. Eichhorn Konst. hist. 56 (1881). En egendomlig blandstil uppstod på Sicilien, där befolkningen bestod af bysantinska, arabiska och .. normandiska element. Laurin Konsth. 139 (1900, 1905). —
-SYLT~2. sylt af två l. flera bärsorter. (Blåbären) användas äfven syltade, hälst i förening med andra bär (”blandsylt”). NF 17: 11 (1892). Läsn. f. folket 1897, s. 40. —
-SÅNING~20. (numera knappast br.) såning af blandadt utsäde. Hush.-bibl. 1757, s. 104. LBÄ 44—50: 215 (1801). —
-SÄD, se d. o. —
-SÄDE~20. (föga br.)
a) blandsäd (se d. o. 2). Nu brukas både Råg, Korn, Ärter och Bland-säde, hvilket sistnämde, som består af 3 slags säd, nog allmänt nyttjas. Hülphers Dal. 124 (1762). Blandsäde och bohvete odlas högst obetydligt (i Viborgs län). Viborg 1857, nr 63, s. 1.
b) odling af blandsäd (se d. o. 2). Blandsädet är (i Västerbergslags fögderi) väl mest brukligt, men rågsädet försummas icke. J. af Nordin (1792) i Econ. annal. 1807, febr. s. 55. Blandsäde eller det åkerbrukssätt, då man tillsammans sår flera sädesslag, användes endast partiellt. Agardh Bot. 2: 24 (1832). Anm. Ssgr till blandsäde se under BLANDSÄD. —
-TON~2. färgton som erhålles gm blandning af två l. flera färger; jfr BLANDNINGS-TON. Den prerafaelitiska förvillelsen att utesluta de blandtoner, som så angenämt sammanbinda och åtskilja. Estlander Konst. hist. 53 (1867). —
-ULL~2. (i fackspr.) 2 Uppf. b. 8: 213 (1900). Själfva ullen (hos myskoxen) är en s. k. blandull, hvarmed man inom tekniken menar en sådan, som består såväl af mycket fina, korta och krusiga ull- eller dunhår som gröfre, längre och rakare fällhår. LAHT 1903, s. 40. —
-VERS~2. (mindre br.) jfr BLANDAD 1 o. Voro .. inom samma kolon takter af olika taktarter blandade, så kallades en sådan vers en blandvers. .. En underafdelning .. af blandverser, är de s. k. logaödiska verserna. Kræmer Metr. 1: 86 (1874). —
-VIS, adv. (numera bl. i Finl., föga br.) om hvartannat, om hvarandra, blandad (-t, -e); jfr BLANDE-VIS. Serenius (1734; under mixtly). Desse stenarter funnos merendels blandvis om hvarandra. Kalm Resa 2: 305 (1756). Lägenheterna erhöllo sina ägor blandvis om hvarandra. Palmén Jur. handb. 157 (1859). De blandvis boende lutheranerna och grekerna i landets (dvs. Finlands) östra gränsmarker. L. Mechelin i Finland 115 (1893). —
-ÖK~2. (Att köra med häst o. oxe tillsammans) kallas (i Solberga i Västergötl.) att köra med ”blandök”. Sundén Allmogelifvet i en vg.-s:n 7 (1903). Anm. Bruket att köra häst o. oxe i par är bekant från skilda delar af landet, ehuru det, i sht numera, sällan förekommer. Benämningen blandök uppgifves, utom från Västergötl., äfv. från Smål. o. Hälsingl., BLAND-OK endast från Västergötl.
-VIS, sbst. i uttr. i blandevis = BLAND-VIS. Moste, motte, månde, måge och må, brukas af mongom hwart om annat i blandewis. Swedberg Schibb. 178 (1716).
Spalt B 3045 band 4, 1913