| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
DOMSTOL dωm3~stω2l, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. -ar.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., isl. o. ä. d.] (numera föga br.) domarstol, domarsäte. (Pilatus) satte sigh på domstolen. Joh. 19: 13 (NT 1526; Bib. 1917: domarsätet). Then sitter offta på domstool som icke kan sådhor byta emillan tuå hundar. Sv. ords. C 4 b (1604) [jfr fsv. Thz (fel för thæn?) sithir opta a doomstool ey kan skipta hundom swdh (dvs. spad l. soppa), ä. d. Dend sider ofte paa domstoel, som ikke kand skifte saad mellem hunde]. Han prydt sin domestohl som een rättrådig man. Rosenfeldt Vitt. 233 (1705; om en afliden borgmästare). Ehrenheim Minnen 32 (1912). — i öfverförd anv. Stunden (nalkas), då .. den domstol (skall) uppresas, der endast rättvisan talar. Lehnberg Pred. 1: 233 (c. 1800; i fråga om yttersta domen). Vi .. vilje .. ingalunda uppträda på .. (eftervärldens) domstol för att derifrån förkunna verlden våra utslag. Geijer I. 5: 230 (1820).
2) (mindre br.) rum l. hus där rättegångar hållas; domstolslokal. Hon (begaf) sig til Domstolen, der Rättvisan sades bo. Dalin Arg. 1: 65 (1733, 1754). Eumeniderna .. sjunga vid domstolens tröskel den hjertskakande kor, som Schiller syftar på. Rydberg Rom. d. 70 (1877).
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. d. I förb. med gen. af personnamn framträder sambandet med 1 särsk. tydligt] (laga) myndighet som har till uppgift att skipa rätt; rätt. Draga l. bringa ngn l. ngt (in)för domstol(en). Yrka på en saks afgörande inför domstol. Inställa sig (in)för l. (i sht förr) vid domstolen. Föra sin talan vid domstol. Handläggning vid domstol af ett mål. Hänvisa ett mål till domstol. Stämning till domstol. Äktenskapsförord inlämnas till domstol. Målet hör under annan domstol. Behörig l. (i sht förr) rätt(er) domstol. Andlig l. världslig domstol. Allmän domstol. Rommare Kirkos domstol. G. I:s reg. 6: 379 (1529). Bered tig uppå, at stå för den obeveklige Minos helfvetes domarens stränga domstol. Ehrenadler Tel. 737 (1723). Förste domstol å landet är Häradsrätt. RB 1: 1 (Lag 1734). Den domstol, hvarunder Postförvaltaren .. lyder. SFS 1836, nr 34, s. 1. (Ogift kvinna) skulle blifva myndig (vid 25 års ålder), om hon icke hos domstol afsade sig denna rättighet. De Geer Minnen 1: 176 (1892). — jfr APPELLATIONS-, BERGS-, BROTTMÅLS-, ENMANS-, FJÄRDINGS-, FREDS-, FÖRMYNDERSKAPS-, HANDELS-, HEDERS-, INKVISITIONS-, JURY-, KASSATIONS-, KONKURS-, KRIGS-, KRIMINAL-, KÄTTAR(E)-, LAGFARTS-, POLIS-, REVOLUTIONS-, SKILJE-, UNDER-, VATTEN-, ÖFVER-DOMSTOL m. fl. — särsk.
a) i uttr. konungens (l. Kungl. Maj:ts) högsta domstol l. högsta domstolen l. (i talspråk inom juristkretsar) i pregnant anv. domstolen, om den myndighet som har till hufvudsaklig uppgift att utöfva den Sverges konung tillkommande högsta domsrätten; i uttr. högsta domstolen äfv. om motsvarande institution i Finl. o. andra länder. Konungens högsta Domstol, i hvilken alla Justitiæ-Revisions ärender afgöras och ther Konungen äger tvänne röster. Fören. o. säkerh.-akt 1789, s. A 3 b. E. Herslow i Prop. t. riksd. 1909, nr 11, s. 141. jfr: Högsta Domstolen för Danmark och Norge hålles i Köpenhamn. Djurberg Geogr. smndr. 2: 274 (1778).
b) [jfr motsv. anv. i fsv. o. d.] i uttr. Guds domstol, Kristi domstol o. d.; jfr DOM, sbst.1 4 b. Wy mottom alle stå fram för Christi domstool. Rom. 14: 10 (NT 1526). Ps. 1819, 408: 1. Molay (m. fl. tempelherrar stämde) .. Philip och Clemens .. att inom året möta dem inför Guds domstol. Verkligen dog också Påfven d. 19 Apr., och Konungen d. 29 Nov. s. å. Conv.-lex. 4: 157 (1826).
c) i oeg. o. öfverförd anv.; jfr DOM, sbst.1 5. Den goda smakens domstol. Samvetets domstol. Björkegren (1786; under tribunal). Sednare tider hafva stiftat en Underrätt, .. Allmänhetens Domstol. Kellgren 3: 201 (1792). Vitterhetens domstol. Geijer I. 5: 1 (1810; om Svenska akademien). Dem, som .. ej gerna vilja erkänna någon högre domstol än det menskliga förnuftets. Tegnér 4: 201 (1824). — jfr FÖRNUFTS-, KÄRLEKS-, SAMVETS-, SMAK-DOMSTOL.
-ARKIV. —
-BESLUT. —
-BYGGNAD. —
-FÖRFATTNING. domstolsorganisation. Uppkomsten af de .. olika domstolsförfattningarne. Schlyter Jur. afh. 2: 219 (1879). SFS 1902, Bih. nr 10, s. 7. —
-FÖRHANDLING. hvad som försiggår (o. protokollföres) vid en domstols handläggning af ett mål, rättegångsförhandling, rättsförhandling; äfv. närmande sig bet.: domstolssession; i sht i pl. Domstolsförhandlingarna taga sin början kl. 10. Rättigheten att uti tryck allmängöra domstolsförhandlingar. Snellman Stat. 115 (1842). —
-INRÄTTNING~020. (mindre br.) anordning af domstolsväsendet; jfr -FÖRFATTNING; äfv. konkretare, närmande sig bet.: domstol. Medeltidens domstols-inrättning. Geijer I. 4: 24 (1822). Domstolsinrättningen på landet. Sv:s land o. folk 210 (1901). —
-KOMMISSION. En utomordentlig domstolskommission, bestående af adel, krigsbefäl samt borgmästare och råd i Åbo. Schybergson Finl. hist. 1: 374 (1887). —
-LOKAL. —
-MYNDIGHET~102 l. ~200. —
-OMRÅDE~020. jurisdiktionsområde. —
-ORGANISATION. —
-PRAXIS. —
-SAL. domsal. —
-SAMMANTRÄDE~1020. —
-UTSLAG~02 l. ~20. —
-VÄG. särsk. i uttr. i domstolsväg [jfr i besvärsväg, i dispensväg m. fl.]. Är fordran ej utmätningsgill afgöres den i Domstols väg. Rabenius Kam. § 54 (1825). Ändring i synerätts beslut fullföljes genom besvär den vanliga domstolsvägen. NF 2: 1404 (1878). —
-ÄRENDE.
Spalt D 1955 band 7, 1920