| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DRAM dra4m, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er. (förr ofta skrifvet drame)
l. DRAMA dra4ma, sbst.1 n. ((†) r. l. f. CMMöllersvärd i Bref 1808—09, s. 206, Hammarsköld SvVitt. 1: 266 (1818)); best. -at. Anm. Hammarsköld SvVitt. 1: 80 (1818) har (den gr.) pl. dramata, eljest användes pl. af DRAM l. omskrifning: dramatiska arbeten, dikter o. d.
1) skådespel, teaterstycke (i allm.); ofta i sg. best. om skådespelet ss. dikt- l. konstart; äfv.: skådespelsdiktning, dramatik. Shakspeares dramer. Det moderna dramat. Regnér TankarSvTheat. 13, 24, 26, 37 (1777, 1780). Dramen och epiken voro bägge (under antiken) på det närmaste förenade med folkets minnen, seder och tänkesätt. Geijer I. 5: 18 (1810). Friherrarna von Aspen. Tragisk Dram i Fem Akter af Walter Scott. Fahlroth (1835; boktitel). Den dramatiska familjemålningen eller det borgerliga dramat, framställande en trogen afspegling af det hvardagliga lifvets fröjder och lidanden. Ljunggren SVH 2: 521 (1877). Intet af antikens dramer äger en så spännande och mästerligt utvecklad handling (som det om konung Oidipus). Schück VLittH 1: 165 (1899). — jfr FEMAKTS-, HERDE-, IDÉ-, LÄS-, MUSIK-, MYSTERIE-, PASTORAL-, PROFAN-, RENÄSSANS-, SAGO-, SATYR-, SEDE-, SKOL-, SKRÄCK-, VERS-DRAMA m. fl., äfvensom MELODRAM.
Anm. till 1. I st. f. tragiskt l. komiskt drama användes oftare ”tragedi” (äfv. ”sorgespel”) resp. ”komedi” l. ”lustspel”.
2) [efter fr.] (numera mindre br.) allvarligt skådespel med lyckligt slut; ”borgerligt” drama l. skådespel. Susanna. Drama i Fem Acter, af M(agister) Wallenberg. (1778; boktitel; sannol. användt redan af förf. 1774). Kellgren (1788) i SAD 1: 513 (: dramen). Levertin G3 250 (1894: dramen). Den franska klassiciteten (uppdrog) en skarp gräns emellan tragedi och komedi. Man skapade nu (under upplysningstiden) en tredje art, dramen. ESchwartz i PedT 1905, s. 5.
3) bildl.; i sht (särsk. ss. sista ssgsled) om (uppseendeväckande l. skakande) tragisk händelse l. händelseförlopp med olycklig utgång. Ett drama ur lifvet. Vår tids stora drama, den Franska Revolutionen. Beskow Vandr. 1: 87 (1819, 1833). — jfr FAMILJE-, GIFT-, MORD-, REVOLVER-, SJÄLFMORDS-, VÄRLDS-DRAMA m. fl.
1) motsv. 1: dramatisk litteratur; skådespelsdiktning; skådespel(et) ss. konstart. Poesien delas i lyrik, epik och dramatik. SP 1780, s. 614. Den musikaliska dramatiken. Bauck 1 MusH 153 (1862; om operan o. d.). 1700-talets svenska dramatik. ESchwartz i PedT 1905, s. 11.
2) motsv. 3, om det förhållandet att ngt spännande o. betydelsefullt sker l. tilldrager sig. Hon (hade) .. ett starkt behof af dramatik i lifvet. Quiding Hvidehus 37 (1899). —
DRAMATIKER, se d. o. —
DRAMATISERA, v. -ing (äfv. konkret). framställa (ett ämne) i dramatisk form; gifva dramatisk form åt (en berättelse o. d.). SP 1791, nr 237, s. 2. Detta (lustiga upptåg) dramatiserte jag. AIArwidsson (1815) hos Estlander Arwidsson 21 (-erte numera föga bruklig, hvardaglig finländsk form för -erade). Frans Hedbergs dramatisering af Emilie Carléns .. roman ”Ett köpmanshus i skärgården”. SD(L) 1901, nr 569, s. 4. —
DRAMATISK, adj. jfr HÖG-DRAMATISK m. fl.
1) motsv. 1. Shakspeares dramatiska arbeten. En dramatisk föreställning. En dramatisk författare. Hon visar dramatiska anlag. Göra ett ämne till föremål för dramatisk behandling. Sahlstedt Porée Theat. 22, 26 (1738). Med den dramatiska litteraturen måste äfven den dramatiska konsten stiga eller falla. Snellman Tyskl. 339 (1842). Det hade .. fallit mig in att dramatiskt behandla representationsförändringen. De Geer Minn. 2: 228 (1892). särsk. i förb. dramatisk teater l. scen, teater l. skådeplats afsedd för uppförande af talpjäser, talscen, i motsats till ”lyrisk scen” (opera, sångscen), dramatiskt skådespel l. stycke, i motsats till ”lyriskt skådespel” o. d. (opera, sångspel). Kongl. Dramatiska Theatren. ANClewberg (1788) i BrefTeatG3 7. Josephson Teaterregie 7 (1892). Anm. Hvard. användes elliptiskt i st. f. ”Dramatiska teatern” (i Sthm) Dramatiskan (Kellgren Bref Clewb. 132 (1790), Hedenstierna FruW 188 (1890)) o. Dramaten (Lindgren MusStud. 119 (1896)); jfr: Dramaterna. Schröderheim Skr. 310, 317 (1790; om hufvudstadens talscener).
2) motsv. 3: spännande (som ett skådespel); verkningsfull; effektfull. Ett dramatiskt uppträde i riksdagen. En annan scene (under middagen) var mera Dramatisk. ESchröderheim (1790) i BrefTeatG3 158. Hans utdrag ur rådsprotokollen och riksdagshandlingarna gifva taflorna ett dramatiskt lif, som sätter läsaren in i situationen. Rundgren i 3SAH 2: 108 (1888). —
DRAMATIST, m.||ig. [af fr. dramatiste] (†) dramatiker. Kellgren 3: 177 (1785). Tegnér (WB) 4: 497 (1824). Gynther ConvHLex. (1846). —
DRAMATURG, m.||ig. [jfr t. dramaturg, eng. o. fr. dramaturge; af gr. δραματουργός]
1) skådespelsförfattare, dramatiker. AGSilverstolpe i SAH 2: 318 (1802). Som dramaturg är Strindberg utan like i svenska litteraturen. RBerg hos Flodström SvFolk 341 (1918).
2) [efter t.] estet. författare som behandlar den dramatiska diktningens o. konstens teori. Hammarsköld i Phosph. 1810, s. 190. A. W. Schlegel har såsom Dramaturg stora förtjenster. Grubbe EstetOrdl. (c. 1845). —
DRAMATURGI -gi4, i Sveal. o. Norrl. stundom -ji4 (– – turrji´Dalin), r. [jfr t. o. fr. dramaturgie; af gr. δραματουργία, författande af skådespel] i sht estet. den dramatiska diktningens o. konstens teori; stundom: skådespelsdiktning. Heinrich (1814). De gamles dramaturgie, lyrik, didactik jemförd med de nyares. Tegnér FilosEstetSkr. 110 (c. 1825). Lessing .. afkastade den Fransyska dramaturgiens bojor. Bagge Wendt 249 (1835). —
DRAMATURGISK -tur4gisk, i Sveal. o. Norrl. stundom -jisk, adj.
2) estet. motsv. DRAMATURGI o. DRAMATURG 2. Dramaturgiska skrifter. Lénström Hugo Borgia Titelbl. (1835). NF 19: 349 (1895).
Spalt D 2076 band 7, 1922