| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
KÄNNING ɟän3iŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till KÄNNA.
1) (†) förhållande(t) att känna till l. skaffa sig kunskap(er) om ngt; kunskap, kännedom; beskrivning l. skildring av ngt; ofta med genitivisk l. av prep. av l. om inledd bestämning angivande området för kunskaperna resp. det som beskrives l. skildras; i ssgr äv.: vetenskap; jfr KÄNNA 1, 3. (Gud) haffuer giffuit migh een wiss kenning om alt thet som til är. LPetri SalWijsh. 7: 17 (1561). Arboga känning. Lohman (1737; boktitel). (Svenskarna) böra vara idoge uti Fäderneslandets känning ock undersökning. Wrede PVetA 1743, s. 12. Inledning Til Sten-Rikets Känning. Gadd (1787; boktitel). Franzén Skald. 3: 122 (1824, 1829). — jfr DJUR-, FISKE-, ÖRT(E)-KÄNNING m. fl. — särsk. i uttr. komma till kännings med ngt, komma till klarhet rörande ngt. G1R 6: 332 (1529).
2) (†) kännetecken; omständighet som vittnar om ngt, indicium, bevis; jfr KÄNNA 6. VetAH 1744, s. 23. Tydeliga känningar (äro) för handen, at jorden af detta kyttande (dvs. svedjande) ansenligen utmärglas och försvagas. Gadd Landtsk. 1: 331 (1773).
3) sjöt. förhållande(t) att man fått en kust l. en ort (l. en byggnad l. ett terrängföremål därstädes) inom synhåll (så att man kan bestämma var man befinner sig); äv.: ledning (som man har av en båk o. d.); jfr KÄNNA 6, 7. OxBr. 10: 98 (1628). Andra dagen om aftonen hade de känning af Curland. Nordberg C12 1: 128 (1740). Til känning för sjöfarande är vid Landsort Fyrbåk upsatt af träd 1669. Hülphers SvStäd. 2: 117 (1783). Lättar dimman, få vi känning af Island i morgon. Engström Häckl. 51 (1913). — jfr LAND-KÄNNING. — särsk. övergående i konkret anv.: stycke land (udde o. d.) l. markant terrängföremål l. för ändamålet upprest båk (känningsbåk) o. d. som visar den sjöfarande att kusten är nära l. som tjänar honom till vägledning l. ss. orienteringspunkt. (Landshövdingarna skola) tillholle almogen, att de holle deres båhl och kenningar vidh macht. RP 10: 181 (1643). På Fångö Landet står itt Toppot Trää på itt högdt Berg, när vth medh Sundet, hwilket är een godh Känning. Månsson Siöb. 60 (1644). Stens-Hufvud, en ansenlig Bergsudde och Känning för Sjöfarande, emellan Åhus och Cimbrishamn. Tuneld Geogr. 335 (1762). Sparre Kryss 78 (1920). — jfr HAVS-, LAND-KÄNNING.
4) i fråga om yttringar av medvetande i vilka man (helt l. delvis) är medveten om (viss del) av sig själv ss. mottagande (yttre l. inre) intryck l. ss. befintlig i ett visst (reaktions)tillstånd; jfr KÄNNA 8.
a) motsv. KÄNNA 8 a; vanl. konkretare, om (innehållet i) enskild känselförnimmelse l. organförnimmelse (förr äv. smakförnimmelse); utom ss. senare ssgsled numera bl. med tanke på förnimmelsen ss. smärtsam l. obehaglig; i sht i pl.; förr äv. övergående i bet.: känselsinne. De kroppar, hvilka äro .. organiska .. samt äga både känning och förmögenhet, at röra sig ifrån det ena stället til det andra. Wallerius Hydrol. A 6 a (1748). Syror skiljas hufvudsakeligen derigenom ifrån andra salter, at de på tungan upväcka en känning, som vi kalle sur smak. VetAH 1773, s. 172. Till hästens inverkan eller bibringande af känningar (dvs. gm känseln förmedlade uppfattningar av ryttarens vilja), har ryttarn många medel. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 64 (1836). Händerna värkte och han hade otäcka känningar i magen. Siwertz Sel. 1: 61 (1920). — jfr EFTER-, FEBER-, HÅLL-, SVAGHETS-, SVINDEL-, VÅR-KÄNNING m. fl.
b) motsv. KÄNNA 8 b; vanl. konkretare: känsla; utom ss. senare ssgsled numera nästan bl. (föga br.) om intuitiv l. instinktiv uppfattning (förkänsla) l. oklar, obestämd förnimmelse av ngt; i sht i förb. med att-sats l. av prep. av inledd bestämning; förr äv. dels om (flyktig) känslostämning, dels (i uttr. taga känning i ngt) om förhållandet att med sina känslor deltaga i ngt. Den öma käning och del, som ständerne skyldigst taga uti det, som kan vara EKM. liufft eller ledt. 2RA 1: 343 (1723). Förskräckelse, oro, fruktan .. sådana känningar äro allmänne. Nohrborg 371 (c. 1765). För mitt eget hjerta har jag .. funnit detta vara mitt bästa recept: at aldrig hvila vid gåfvor, eller bygga på känningar; utan (osv.). Pleijel Herrnh. 74 (i handl. fr. 1767). Det kom en känning af vämjelse i hennes sinne. Benedictsson Peng. 141 (1885). Sten Örring spratt upp ur morgonslummern; .. (han) hade en känning af att någon ropat honom. Ullman FlickÄra 27 (1909). Hur oförbehållsamt hon närmat sig honom … Det måste bero på en inre känning, att inga grund lurade i hans sinnes haf. Därs. 65. — jfr EFTER-, FÖR-, VÅR-KÄNNING.
5) beröring, kontakt, förbindelse o. d.
a) i fråga om vidrörande; jfr KÄNNA 8 a, 11, 12. Efter femtio à sjuttio meters start (med flygmaskinen) förlora vi känningen av marken. Ångström KrigLuft. 68 (1915). Vid paternosterfisket .. kan man ständigt bibehålla känning med bottnen utan att behöva vidtaga några som helst extra anordningar med donen. Hammarström Sportfiske 234 (1925). — jfr BOTTEN-, GRUND-KÄNNING. — särsk.
α) mil. i fråga om sådan närhet mellan de olika karlarna i ett led att de (kunna) vidröra varandra. KrigsmSH 1798, s. 180. Envar .. tager känning av sidomannen åt rättningshållet. ExInf. 1927, s. 111.
β) fäkt. i fråga om det förhållande att de fäktandes klingor (utan att våld brukas) ligga fast o. kraftigt intill varandra. Söka känning av motståndarens klinga. Balck Idr. 3: 417 (1888). Hellsten Florettf. 142 (1922).
b) [utvecklat ur a (α) o. 3] i sht mil. i fråga om förhållandet att befinna sig tillräckligt nära ngn (en truppstyrka) l. varandra för att hava honom l. varandra inom syn- o. hörhåll o. dyl. l. kunna bestämma hans l. varandras läge (o. kunna oroa honom l. varandra med beskjutning o. d.). Hava, få, söka känning med fienden. Förlora känningen med fienden. Man hade under marschen haft känning med fiendtligt kavaleri. Nordensvan Takt. 192 (1884). När kavalleriet vunnit känning med fienden, är det dess hederssak att bibehålla densamma och att skaffa sig allt skarpare inblick uti hans förhållanden. Tingsten o. Hasselrot 57 (1902).
c) [utvecklat ur b] om beröring l. förbindelse av andlig art o. d.: anknytning, kontakt (se d. o. 2). Hava, vinna, söka känning med (förr äv. av) ngn l. ngt. Tvärtemot hvad fallet mestadels är hemma, hafva (i Tyskland) publiken och konstnärerna ytterst liten känning af hvarandra. OoB 1892, s. 380. (Tidningen) håller .. sin läsekrets i oafbruten liflig känning med dagens tilldragelser. SDS 1895, nr 580, s. 1. Ett folklynne, som aldrig tappat känning med naturen! Siwertz JoDr. 147 (1928).
6) (i vissa trakter, förr, ävensom etnogr.) föremål (ofta ett vackert snidat träföremål) som en man skänkte en kvinna för att känna sig för huru hon skulle upptaga ett frieri; jfr KÄNNA 8 b, 11, KÄNNA SIG FÖR 2. Nilsson HallMus. 47 (1902). Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 56 (1918).
7) fisk. handling(en) att ”känna” efter sill; jfr KÄNNA 11 c α. En mindre julle, som används hufvudsakligen vid känningen efter sillen. 2NF 25: 528 (1916).
8) förhållande(t) att ansättas l. besväras av ngt l. att göra den erfarenheten att ngt (särsk. på ett obehagligt l. besvärligt sätt) ingriper l. gör sig gällande i ens förhållanden; äv. konkretare: olägenhet, obehag; särsk. i uttr. hava l. få känning(ar) av ngt; jfr KÄNNA 8, 13, 14. — jfr EFTER-KÄNNING.
a) i fråga om smärtor l. sjukdom varav ngn (l. en kroppsdel) ansättes l. besväras; i fråga om sjukdom numera bl. med särskild tanke på att den förorsakar smärtor. Så snart tu får någon kenning af siukdom, så tenck med alfwar på tin dödelighet. Swedberg Cat. 525 (1709). Midt under skämt och löjen öfverraskades .. (K. IX) af den första känning af slag, men den var lindrig. Fryxell Ber. 5: 106 (1831). Dylika naturer, som hastigt och häftigt få känning af sina dietfel, tror jag för min del vara svagare än andra. Löwegren Hippokr. 1: 8 (1909). Sådant där är naturligtvis förfärligt tålamodsprövande, när man .. har känning av nerverna. SvD(A) 1929, nr 16, s. 9.
b) i annan anv.; ofta med saksubj. (Falu) Stad (har) af .. olägenheten haft myket liten känning. Fennia XVI. 2: 72 (1746; i fråga om krigen i början av 1700-talet). Näringsidkaren .. (kan på konsumentens bekostnad) undandraga sig sjelf nästan all känning af allmänna beskattningen. LBÄ 18: 69 (1798). Barnbördshusen ha haft stark känning av den ökade födelsefrekvensen. SvD(A) 1932, nr 204, s. 3. (†) En dryg känning der af (dvs. av avund) har äfven Dykerje och Bärgnings-Vercket måst förnimma. Triewald Konst. 40 (1734). — särsk. (†) i vissa prep.-uttr. med bet.: med l. utan (påföljd av) ekonomiska uppoffringar l. olägenheter l. besvär (för ngn), t. ex.: med l. till l. utan (dryg, mycken, stor) känning, med l. till l. utan ngns (dryga, märkliga, stora) känning. Gevärspriset (skulle) til Kronans märkeliga känning .. upstiga. Bergv. 2: 364 (1747). NoraskogArk. 5: 531 (1796). Måtte endast medel kunna utfinnas, att, utan allt för stor känning, bestrida deras (dvs. de franska skådespelarnas) aflöning. Crusenstolpe Tess. 4: 43 (1849).
9) (†) undersökning, prövning, avgörande; jfr KÄNNA 16. (Man) skal thet (dvs. skadeståndet) vthgiffua effter mäklares kendning. 2Mos. 21: 22 (Bib. 1541). Schenberg (1739).
-MÄRKE. jfr -BÅK. Skogman Eug. 1: 92 (1854). Utan vederbörligt tillstånd må icke fyr, båk, annat känningsmärke eller mistsignalstation anbringas vid eller i allmän farled. SFS 1903, nr 62, s. 1.
Spalt K 3667 band 15, 1939