| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LUCKA luk3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (SkeppsgR 1541 osv.) ((†) -er Linc. Hh 6 b (1640), KKD 8: 89 (c. 1710); -ur VarRerV 49 (1538)).
1) mindre dörr l. skiva l. läm som användes för stängande av en öppning; äv. med inbegrepp av öppningen o. svårt att skilja från 2. Rudbeckius MemQvot. 92 b (1630). 4 stÿcken fenster medh galrar och Lukor doch sondruga. HusgKamRSthm 1651, s. 7. Det fanns en lucka på lagården, som i mångfaldiga år hade hängt snedt på ett gångjärn. TurÅ 1910, s. 103. (Jonas) stoppade bitarna (av brevet) i .. järnugnen. Därpå smällde han hårt igen luckan. Bergman JoH 286 (1926). — jfr DRAG-, FALL-, FÖNSTER-, GLUGG-, GÅNG-, INSPEKTIONS-, KAKELUGNS-, KÄLLAR-, MÄSSINGS-, SKJUT-, SOT-, TRÄ-, UGNS-LUCKA m. fl. — särsk.
a) om lucka för tillslutande av en damm. IErici Colerus 1: 170 (c. 1645). Vassenius Alm. 1746, s. 21. HbSkogstekn. 398 (1922). jfr DAMM-, FLOD-LUCKA.
b) (†) mindre port l. dörr; äv., i större port, om mindre dörr som utgör en del av porten o. kan öppnas för sig. VDAkt. 1675, nr 225. SvD 30/8 1925, Söndagsbil. s. 2 (c. 1805). jfr PORT-LUCKA.
c) i fönster med flera fönsterrutor: fönsterruta som kan öppnas för sig (t. ex. för vädring). Linder Tid. 40 (1924; om förh. på 1870-talet). jfr FÖNSTER-LUCKA.
e) (förr) lucka l. läm i salubods yttervägg, vilken öppnas, då handeln börjar för dagen, o. då nedfälld tjänstgör ss. disk. Vahran som ligger på luckan. Scherping Cober 2: 127 (1737; i bild). jfr BAGARBOD-, BOD-, BORGAR-LUCKA.
f) (i sht förr) på byxor o. d.: byxläm. FörordnRegemBeklädn. 12/7 1756, s. A 3 b. Wistrand NordMAllmog. 21 (1909; om ä. förh.). Combination. Lämpligaste underplagg för gymnaster. Av bomullstrikå med lucka. SvD(A) 1924, nr 247, s. 12. jfr BYX-LUCKA.
g) (†) i hjärta l. åder l. lymfkärl l. tarm: klaff, valvel. Swedberg Ungd. 288 (1709). Murray PVetA 1794, s. 16. jfr FALL-LUCKA.
h) oeg., om skiva l. läm som användes för annat ändamål än tillstängande av en öppning. Edelcrantz Telegr. 85 (1796; i optisk telegraf, ”lucktelegraf”). Tjur med lucka för ögonen. Östergren (1932).
2) för ngt ändamål upptagen öppning i ngt, vanl. stängd l. avsedd att stängas med läm l. lock l. dörr o. d.; stundom med inbegrepp av lämmen osv. o. svårt att skilja från 1. Aken Reseap. 365 (1746). Den på cell-dörren anbragta luckan. Oscar I Straff 125 (1840). Sufflören i luckan. Östergren (1932). — jfr ARBETS-, ASK-, AVLOPPS-, BOTTEN-, BRAND-, DISK-, RODD-, SUFFLÖR-LUCKA. — särsk.
a) sjöt. öppning i fartygsdäck vilken icke är försedd med fast överbyggd kapp; äv. om den lösa betäckning som anbringas över dylik öppning (jfr 1). SkeppsgR 1541. Jacht-Lieutenanten .. (förseglar) Lukorne. ReglSiötullBetj. 1724, § 1. SFS 1915, s. 1453. jfr AKTER-, FÖR-, LAST-, SKEPPS-, STOR-LUCKA.
b) (†) om ingång genom kyrkogårdsmur. VDAkt. 1689, nr 1300. Förleden sundagz .. hade qvinfolcken supet brännevijn i Luckan och vapnhuset. ProstbUppvidinge 1712. jfr BRUD-, KYRK-, STEG-, STIG-LUCKA.
c) om öppning i vägg l. dörr o. d. varigenom biljetter l. post o. d. utlämnas resp. inlämnas l. varigenom ngn expedition försiggår. CivInstr. 510 (1704; om postlucka). Kellgren (SVS) 6: 178 (1788; om biljettlucka). Östergren (1932; för nattexpedition på apotek). jfr BAGAGE-, BANK-, BILJETT-, DAG-, EXPEDITIONS-, POST-LUCKA. särsk. i uttr. lapp på luckan, se LAPP, sbst.3 2 a δ.
d) oeg., om hål l. reva l. rispa. Snellman Gift. 1: 178 (1842). Rifva en lucka på klänningen. Sundén (1886). Östergren (1932).
e) (vard.) bildl., i det allittererande uttr. (det är l. blir o. d.) luft, stundom liv l. larm i luckan, (det är osv.) liv o. rörelse l. hög stämning l. oro l. larm. Adams barn behöfva väl / Lite luft i luckan. Sehlstedt Sång. 1: 47 (1861). Här var larm i luckan, så att (osv.). Högberg Frib. 165 (1910). Här blir lif i luckan. Engström Glasög. 28 (1911). NDA(A) 1931, nr 285, s. 5. Efter middagsrasten blev det verklig luft i luckan (vid auktionen). Hellström Storm 407 (1935).
3) mellanrum, tomrum.
a) om mellanrum mellan föremål o. d. Roswall Skeppsm. 1: 186 (1803). Ansigtena (hos neapolitanarna) äro i allmänhet fula, .. munnen med skämda tänder, eller luckor emellan dem. Bremer GVerld. 2: 311 (1860). Eneberg Karmarsch 2: 767 (1862; mellan kuggarna i ett kugghjul). Å luckor i bokskogen .. har plantering af .. granplantor .. egt rum. Nathorst LandtbrSk. 76 (1896). Hylin Munn. 1: 127 (1930). — jfr BESTÅNDS-, FÖRYNGRINGS-, TAND-LUCKA.
b) i skrift: oskrivet ställe l. parti; äv.: ställe där skriften utplånats. Holmberg (1795; under fenêtre). Blott 28 af sidorna (i handskriften) äro beskrifna och detta icke i oafbruten följd utan med luckor här och där. KKD 4: II (1908). Ramstedt BokförGr. 24 (1915). — särsk.
β) om förbigången l. överhoppad l. struken del av innehållet i en skrift. 3SAH XLVII. 2: 42 (1836). Sin lärodikt har .. (Lucretius) ej heller bragt till full avslutning — det finns vissa luckor i densamma. NoK 112: 25 (1931). jfr CENSUR-LUCKA.
c) om mellanrum mellan personer o. d. Hagberg Shaksp. 1: 178 (1847). Ödman UngdM 2: 33 (1876, 1881). Folkdans. 75 (1923). — särsk.
α) eg., i fråga om truppstyrka, om tomrum som uppstår i ett led o. d., då ngn fallit i striden; ofta i bildl. o. utvidgad anv., om tomrum l. ledig plats efter ngn som dött l. lämnat sin tjänst o. d. Sedan artilleriet beredt oordning eller lucka på något ställe af fiendens linie (så osv.). KrigVAH 1805, s. 7. Döden fortfar att göra luckor i våra leder. Wallin Rel. 2: 408 (1827). Befälreserven skall noga tillse, att luckorna efter dem som stupa genast fyllas. TjReglArm. 1867, 4: 185. Moberg Rosell 290 (1932).
β) mil. i uppställd styrka: mellanrum i sidled mellan enskilda karlar l. ryttare l. olika avdelningar l., i utvidgad anv., mellan kanoner l. fordon l. tält. KKD 8: 89 (c. 1710). De regelbundna luckor som å exercitie-fältet hållas. KrigVAH 1805, s. 5. Luckan emellan hvarje bataljon tages 80 fot, från tältstång till tältstång. TjReglArm. 1858, 2: 236 (i fråga om tält). Luckorna mellan kanonmynningarna utgöra 13 steg. Tingsten FormTakt. 46 (1889). ExInf. 1927, s. 22. — jfr BATALJONS-, BATTERI-, DIVISIONS-, KANON-LUCKA. — särsk. i utvidgad anv.
d) bildl. (jfr c α, e); ofta övergående i bet.: brist, bristfällighet; ofullständighet. Lutteman Schulze 55 (1799). En stor lucka uti vår kunskap om Vextriket. VetAH 1814, s. 35. Fylla .. luckor i bevisningen. Geijer I. 5: 351 (1821). Samlingen (i Nationalmuseum) af gipsafgjutningar .. lider .. af betänkliga luckor. Lundin NSthm 490 (1889). Presskommentarer med tal om ”luckor i lagstiftningen”. SvD(A) 1934, nr 74, s. 5.
e) bildl. (jfr c α, d) i fråga om tid: avbrott (se d. o. 4); förr äv. om paus i arbete o. d. Tjenaren skall finna ett afbrott i sitt arbete. Sjelfva arbetsdjuret en lucka i sin träldom. Ödmann PredUtk. 150 (1808). Efter Nabonassars död är en lucka af tvänne secler i Babyloniska rikets historia. Ekelund 1GH 5 (1826). Seitz ÄSvGlas 36 (1936).
(2 a) -BESIKTNING. sjöt. o. jur. besiktning av ett fartygs lastluckor o. last, som på begäran förrättas vid fartygets ankomst till hamn efter en svår resa. Lang FinlSjör. 1: 463 (1890). —
(1 a) -DAMM, r. (i fackspr.) damm (se DAMM, sbst.1 I 1) med dammluckor, slussdamm. GHT 1895, nr 247 B, s. 1. —
(1) -GIMA. (†) metall. i rostugn för järnmalm: öppning vari ugnsluckan är anbragt. JernkA 1828, 2: 129. —
(3 a) -HUGGNING. skogsv. avvärkning av skog på smärre områden inom ett bestånd, vilka sedermera i den mån återväxt erhålles utvidgas, tills hela det urspr. beståndet avvärkats. Haller o. Julius 147 (1908). —
(2 a) -JÄRN. sjöt. var särskild av de järnstänger som läggas över luckorna för att skydda dessa mot sjön. ReglSkeppBilFärd. 1756, s. A 3 a. —
(2 a) -KARM. (luck- 1836 osv. lucke- 1796—1910) sjöt. upphöjning (av plåt l. trä) omkring en lucka. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 189 (1796). —
(2 a) -KARVEL. (luck- 1835—1917. lucke- 1856—1885) sjöt. på fartyg: var särskild av de långskeppsbalkar på vilka luckkarmarna vila. KrigVAT 1835, s. 214. —
-RAM.
1) (i fackspr.) till 1, 2: ram kring en lucka. JernkA 1834, s. 704. särsk. till 1 a. TT 1901, VoV. s. 19.
(1, 2 a) -RING. (luck- 1900—1917. lucke- 1856. lucku- 1554) sjöt. var särskild av de ringar som äro anbragta i luckkarmen för fästande av luckornas surrningar. ArkliR 1554, avd. 3. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). —
-STÅNG. (luck- 1817—1900. lucke- 1885—1889) särsk. (i fackspr.) till 1 a: stång varmed dammlucka regleras. JernkA 1817, 1: 178. —
(1) -SÄNG. (i vissa trakter, i sht förr) inbyggd säng som framtill kan avstängas med träluckor. Hildebrand Isl. 150 (1883). Holmgren InlInvSj. 71 (1933). —
(1 h) -TELEGRAF. (förr) optisk telegraf vid vilken de olika tecknen avgåvos gm omställning av rörliga luckor l. lämmar. KrigVAH 1836, s. 82. —
(2) -TRÖSKEL. (i fackspr.) om den nedre, horisontala begränsningen av en lucka.
(1, 2) -ÖPPNING. (i fackspr.) konkret: öppning som tillslutes med lucka; särsk.
-KARM, -KARVEL, -RING, -STÅNG, se A.
C (†): LUCKU-RING, se A.
1) (i sht i fackspr.) till 3 a: som uppvisar luckor l. tomrum, vari luckor l. tomrum förekomma; i sht skogsv. o. landt. om skogsbestånd l. ängsmark: vari kala ytor förekomma. JernkA 1851, s. 298. Plantor med luckiga s. k. skåriga ax. UtsädT 1904, s. 21. Ymer 1936, s. 12.
Spalt L 1118 band 16, 1941