| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÖJTNANT löj3tnan2t (Anm. Den äldre (i Finl. ännu gängse) accentueringen04 förekommer ännu ngn gg i vers (numera dock bl. skämts.). Runeberg 1: 198 (1836). Jensen Puschkin 179 (1889)), m., i bet. 2 b m.||ig.; best. -en; pl. -er.
1) vid krigsmakten: ställföreträdare (o. närmaste medhjälpare), i sht för högre befälhavare; utom i fråga om ä. förh. numera bl. ss. senare led i ssgr betecknande innehavare av den militära graden närmast under den som första ssgsleden anger. Så skal och Göstaff bliffue på Slottet (Viborg) hoss tigh fför en lutinant. HFinlH 1: 246 (1545). Gilbert öffuerstens Lutinant. StallRSthm 1572—73, s. 10. Prophossens Lutenamptt. KlädkamRSthm 1592 C, s. 23 b. General-Gewaldigern eller desz Lieutenant. LMil. 1: 251 (1683). SvH 4: 305 (1904; om förh. i slutet av 1500-talet). jfr (†): Ath hans (dvs. dr Anders Olssons) lutinanth, doctor Hans Tommeszonn, bruker och sijnn gamble konst, thätt ytterste och bäste som hann kann. G1R 28: 240 (1558). — jfr AMIRAL(S)-, FÄLTMARSKALKS-, FÄNRIKS-, GENERAL-, GEVALDIGER-, KAPTEN-, ÖVERSTE-LÖJTNANT m. fl.
2) [specialfall av 1] officer med tjänsteställning närmast under kapten o. ryttmästare (l. motsvarande befälhavare i äldre tid l. utomlands) o. vid behov tjänstgörande som denne befälhavares ställföreträdare; stundom ss. enbart militär titel utan motsvarande befattning; äv. med bestämning inledd av prep. i l. vid, förr äv. av l. under, betecknande regemente, truppslag o. d. Nogra Lutinampter .. szom agta på theris (dvs. ”hövitsmännens”) embete i theris frawaru. G1R 10: 26 (1535). OxBr. 5: 20 (1613: under). Torstenson är Leutenant af guardet. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 208 (1702). Hans yttre röjde en ung löjtnant, / Det var Sandels’ adjutant. Runeberg 2: 76 (1848). Hallström Händ. 200 (1927). — jfr ARTILLERI-, BONDE-, DAG-, DRABANT-, ENSPÄNNAR-, FORTIFIKATIONS-, GARDES-, HUSAR-, INFORMATIONS-, MARIN-, MUSIK-, PREMIÄR-, RESERV-, STABS-, UNDER-LÖJTNANT m. fl. — särsk. i utvidgad anv., ss. titel för viss överordnad befattningshavare inom vissa kårer som äro organiserade efter militärt mönster.
a) ss. senare led i ssgr vilkas första led anger kåren o. d., t. ex. BRAND-, JAKT-, LOTS-, POLIS-, STADS-LÖJTNANT.
b) (manl. l. kvinnlig) officer i frälsningsarmén med rang närmast under kapten. Stridsropet 1883, nr 3, s. 3.
(1) -GENERAL. [efter fr. lieutenant général] (†) ställföreträdande högste befälhavare; generallöjtnant. RARP 6: 316 (1658). Rosenfeldt Tourville (1698; i titel). —
-GLOP, se B. —
(2) -MEKANIKUS. (†) viss befattningshavare med löjtnants grad vid flottans tekniska stat. SthmStCal. 1787, s. 88. SvNorStatscal. 1823, s. 57. —
(2) -MODELLÖR. (†) viss befattningshavare med löjtnants grad vid fortifikationen. FörtStämplPpr 14/1 1748, s. 3 b. SthmStCal. 1776, s. 78. —
-SPOLING, -SÄTE, se B.
-BOSTÄLLE~020, äv. ~200. (löjtnant- 1695. löjtnants- 1849 osv.). (förr) till löjtnantsbeställning anvisat boställe. Carl XI AlmAnt. 339 (1695). —
-EPÅLETT. till löjtnants (parad)uniform (numera bl. paraduniform vid marinen) hörande epålett; i sht i pl. ASScF VIII. 2: Minnestal 5 (1867). —
-GENI. (föraktligt) om (högre) militär befälhavare, huvudsakligen lämpad för de begränsade militära uppgifter som en person i löjtnants ställning har att fylla. Athena 61 (1917; om Alexander den store). jfr Holm BevO 161 (cit. fr. 1890). —
-GLOP. (löjtnant- 1901. löjtnants- 1876—1918) (vard. o. föraktligt) jfr -spoling. Hedberg Dagt. 12 (1876). Andersson Amér 98 (1918). —
-HJÄRTA. trädg. o. bot. växten Dicentra spectabilis (Lin.) Dl., med lysande röda, hjärtformiga blommor (i Sv. odlad ss. prydnadsväxt); ofta i pl. Langlet Husm. 749 (1884). —
-LÖN. —
-SPOLING. (löjtnant- 1926. löjtnants- 1897 osv.) (vard. o. föraktligt) om ung löjtnant. Ahrenberg Landsm. 150 (1897). —
-SÄTE. (löjtnant- 1691—1694. löjtnants- 1683—1695) (†) = -boställe. GenMRulla 25/9 1683. Carl XI AlmAnt. 316 (1695). —
-UNIFORM, r.
LÖJTNANTSKAP, n. (†) löjtnantsbeställning. OxBr. 10: 294 (1628). Serenius (1734, 1757; under lieutenancy).
Spalt L 1828 band 16, 1942