| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM om4, prep. o. adv.
— jfr BAK-, BORT-, DÄR-, FRAM-, FRAMMAN-, FÖR-, HALV-, HELT-, HEM-, HIT-, HÄR-, HÖGER-, IN-, INNAN-, KRING-, NED-, NEDAN-, RUNT-, TVÄRT-, UT-, UTAN-, VAR-OM m. fl.
I. ss. prep. med utsatt huvudord.
A. i lokal bem. samt i därur närmast utvecklade anv.
1) styrande ett ord l. uttryck som anger ngt som har l. får ngt annat (ett l. flera föremål o. dyl. l. en handling l. värksamhet l. ett skeende l. förhållande) utefter l. på alla l. flera (sammanhängande l. motsatta) sidor: (om)-kring (se KRING, prep. o. adv. I 1); utom i c numera företrädesvis i uttr. med bet.: anbringa ngt l. placera sig omkring ngn l. ngt. SthmSkotteb. 3: 193 (1521). Han .. lätt kasta nedh balkaner (som) om trägården wore på både sidor. Svart G1 32 (1561). Gemena Man brukade att swepa sina siukas linkläder om Sanct. Erics Belete. Rudbeck Atl. 3: 14 (1698). Linda ett snöre om en vals. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Ett litet rödt band, som han hittat om ett cigarettpaket. Heidenstam End. 93 (1889). — särsk.
a) mer l. mindre bildl. (jfr c slutet). Samkännandet .. skapar de idéer, om vilka människor flockas i större skaror. GHT 1924, nr 45, s. 3.
b) (†) i uttr. bo om en plats, med pluralt subj.: bo i det område som närmast omger en plats. Monge aff the bönder (som) om Westrårs bodde. Svart G1 158 (1561).
c) i uttr. som ange att ngt befinner sig l. anbringas l. utföres l. sker omkring en viss del av ngt (särsk. av en människa l. ett djur); äv. allmännare, i uttr. (t. ex. frysa om händerna, vara röd om kinderna l. kinden, vara smal om midjan, tvätta sig om fötterna) som ange att ett tillstånd hos ngn är lokaliserat till viss kroppsdel l. att en viss kroppsdel är föremål för viss behandling. Bära en guldkedja om halsen. Lägga armarna om livet på ngn. Fatta, taga, hålla ngn om livet, om midjan. Falla l. flyga l. fara ngn om halsen, kasta sig om halsen på ngn o. d., se HALS 1 g. Torka sig, slicka sig om munnen. Tagh honom (dvs. ormen) om stierten. 2Mos. 4: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: i). Han går sigh j Kyrken in, / Så såre blek alt om sijn kin. Svart Gensw. I 3 a (1558). Sy, der kommer Amatus af köket uth. / huru flotigh ähr han om sin trvt! Asteropherus 31 (1609). Nu är galgen til redz .., kom hijt, jag skall läggia snaran om halsen på tig? Verelius Gothr. 37 (1664). Ha, han har kommit, han och ingen annan, / Den lilla mannen syns med band om pannan. Runeberg 2: 114 (1846). Båten sköt fart som en ångare, med hvitt skum om bogen. PT 1904, nr 233, s. 3. — särsk. mer l. mindre bildl. (jfr a).
β) i uttr. om hjärtat; särsk. dels i uttr. känna sig lätt(are) om hjärtat, dels i uttr. ligga (förr äv. vara) ngn (varmt l. mycket l. nära l. synnerligen o. d.) om hjärtat, vara av vikt l. betydelse för ngn, vara föremål för ngns omtanke l. omsorger, vara en hjärtesak för ngn. (Dyrkan av bilder och helgon) war them (dvs. medeltidens människor) mehr om Hiertat, än then .. lefwande Gudens åkallelse. Kyrkol. Stadf. 2 b (1686). Folkets väl var honom mer om hjertat än egen trygghet. Afzelius Sag. 4: 121 (1842). Helen .. kände sig lättare om hjärtat. Bergman JoH 101 (1926). En angelägenhet, som legat Birgitta varmt om hjärtat. KyrkohÅ 1929, s. 178.
d) i vissa utvidgade anv.
α) i uttr. som beteckna att man låser l. slår igen (stundom öppnar) en dörr o. d. till ett rum o. d. där ngn l. ngt befinner sig; äv. bildl. (Han) läät .. slåå vpp dörena om them. OPetri Kr. 118 (c. 1540). En natt då hann förnam, att de wore tilhope vdi Oluff Bysseskytters gårdh, gick han .. tijt, och slogh vp dören om dem, och medh hast söchte in i Stufwenn. SthmTb. 16/4 1586. Jag går ej utom dörrn i dag mera … Jag läser igen om mig. Björn Okände 63 (1791). Efter var mening bet han fast ihop käkarna, satte liksom lås om det han sagt. Sjödin StHjärt. 26 (1911). Inte förr voro .. (gässen) alla inne i gåskätten, än hon stängde till dörrn om dem. Lagerlöf Mårb. 81 (1922). (†) (Han) kastadhe honom vthi affgrunden, och lät åter om honom. Upp. 20: 3 (Bib. 1541).
2) i uttr. som ange rörelse i en kretsformig l. sluten bana omkring ngt l. rörelse som (i bukter) försiggår från punkt till punkt o. d. genom ngt o. d.
a) (numera mindre br.) i fråga om rörelse omkring ngt. Swedenborg RebNat. 3: 306, 307 (1718; i fråga om jordens rotation kring solen o. kring sin axel). (Man såg) den flåsande sonen af Ugglan, .. / Under Poëternas hån tre hvarf kringskumpa om Pinden. MarkallN 1: 85 (1820). Ständigt om solens thron flyger du (dvs. jorden). FGrafström Dikt. 3 (1846).
b) (†) i fråga om rörelse som (i bukter l. krokar) försiggår från punkt till punkt l. från plats till plats l. hit o. dit l. av o. an genom ngt (tills alla l. en mångfald vitt skilda punkter osv. passerats l. besökts). (Munkarna) tagha then högwerdiga jomfrun gudz modher Mariam och annor helgon, och löpa om landet medh j fastelaghens wijs. OPetri PEliæ g 4 a (1527). Een Enckman .., som .. reest hijt och dijt om landet. VDAkt. 1679, nr 356. (Svegder) for med 12 män vida om verlden. Säve Yngl. 14 (1854). — särsk. i uttr. om by, se BY, sbst.2 2 g.
3) styrande ett ord som anger ngt från vilket ngt kastas l. sprides i alla l. olika riktningar; ofta i konsekutiva satser. (Hästen) drog allt hvad han orkade, så att .. broddarne slogo gnistor om gatstenarne. Strindberg SvÖ 2: 185 (1883). På kajen (i Neapel) bjuda (försäljare) ut sjöstjärnor, sjöborrar och alla möjliga slags ”hafsfrukter”, om hvilka det luktar på långt håll. Lundin Alp. 286 (1883). Jag .. gaf .. (fisken) en spark så fjällena rök om’en. SDS 1914, nr 46, s. 7.
4) för att beteckna befintlighet l. läge utefter l. bredvid l. intill (viss sida av) ngt l., allmännare, i visst förhållande till ngt; särsk. dels i sådana uttr. som vid sidan om ngt, på andra, norra sidan om ngt, på alla, bägge sidor om ngt, dels i sådana uttr. som norr l. (sjöt.) nord, söder, (till) höger, (till) vänster om ngt. RA I. 1: 402 (1544). (Per Erlandsson) tyckes best wara, att man med en krigzmacht möter fienden på den andra sidan om Sundet. RARP 1: 57 (1627). Han seglade öster i wijken medh sin här, landstigandes öster om fiorden. Verelius Gothr. 26 (1664). (Kung Birger och drottning Märta) fingo sin grift vid sidan om Erik Menveds drottning i Ringsteds kyrka. Heidenstam Svensk. 1: 188 (1908). Norr om kyrkan var det ej hederligt att begravas. Nilsson FestdVard. 23 (1925). — särsk.
a) sjöt. i uttr. akter om (se AKTER, adv. I c); för om (jfr FÖR, adv.2 I), framför. För om stormasten är luckan till skeppsrummet. Quennerstedt StrSkr. 2: 9 (1919). (Fienden) satte den ena torpeden för om och den andra akter om oss! VFl. 1936, s. 117.
b) i vissa bildl. anv.
α) (†) i uttr. vara nära om ngt, ha stora utsikter att få ngt; vara nära om att göra ngt, närapå göra ngt; gå närmast om ngt, stå närmast till, då det gäller att få (ngt). HSH 1: 217 (c. 1750). Han var næra om, att vinna, vid omröstningen. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Han går nærmast om den Sysslan. Därs.
β) (†) i uttr. vara neder om ngn, vara underlägsen ngn. Ehuru de i lärdom och margkunnighet kunna vara vida neder om honom sjelf. BrefvTalLärdVet. 1759, s. 59.
c) i vissa uttr. som ange att ett par föremål av samma slag äro i omedelbar närhet av varandra, t. ex. hus om hus, hörn om hörn, knut om knut, sida om sida, stundom säng om säng, spilta om spilta; jfr 36 a. Botin Hem. 1: 166 (i handl. fr. 1690: knut om knut). Grannar, fredliga och tysta, / Bo här med dig, vägg om vägg. Böttiger 2: 96 (1857). Ett paradis, .. där tigrar och hjortar vilade sida om sida. Lagerlöf Top. 361 (1920). (Vi) bodde .. hörn om hörn med den sorjliga Schützka tomten. Wulff 80År 38 (1926). särsk. (numera föga br.) i uttr. teg om teg, åker om åker, ägor om ägor. Det, som ligger teg om teg med rätte bys ägor. FörarbSvLag 1: 342 (1691). Dhett andra lilla chronohemmet Blengzbo 1/4. som ligger åcker om åcker, mz thet förrige. VDAkt. 1694, nr 570. Ägor om ägor med detta Krono-skattehemman, brukar (jag) ett boställe. EconA 1807, dec. s. 86. Nog ligga Svennala och Gullby egor om egor. Lundquist Vingåk. 77 (1877).
5) [av mlt. an, holl. aan, t. an, eng. on] sjöt. styrande orden bord, babord, skeppsbord o. styrbord, i uttryck som ange befintlighet l. läge intill l. på (viss sida av) ett fartyg l. till höger l. vänster om ett fartyg; se under de särskilda orden.
6) för att beteckna ett passerande av ngt l. befintlighet på andra sidan av ngt: förbi, genom o. d.; utom i b o. c numera bl. i fråga om rörelse i krök l. vinkel utefter en l. flera sidor av ngt l. i fråga om befintlighet på en plats dit man kommer gm dylik rörelse. Som the wore komna någet vp om Henemora, såge the (osv.). Svart G1 157 (1561). Fiendens Cavallerie (drog sig) i största hast tibaka om byen. HC11H 1: 105 (1677). Just som .. vi framkommit om en liten böjning af Floden, upptäckte vi Staden Mompox. Gosselman Col. 1: 163 (1828). En båt går fram om en udde. Almqvist Amor. 24 (1839). Hon försvann om kökshörnet. Siwertz Sel. 2: 31 (1920). — särsk.
a) (†) bildl., i uttr. som ange att ngn l. ngt överskrider sina gränser l. är överlägsen l. i ngt avseende hunnit förbi ngn l. ngt o. d. Frese VerldslD 16 (1715, 1726). Är Qvinnan stor i list och vidt om Ormar snöda? Dens. Sedel. 46 (1726). Hur’ långt Förvetenhet om sina Gränsser far, / Hon, som hon blinder är, i blindhet stannar qvar. Dens. AndelD 6 (1726).
b) (i sht i södra Sv.) i sådana uttr. som ut l. in om dörren o. d., ut osv. genom dörren osv. (Hon hade varit full av ångest) til thes hon .. kom vt om Stads porten. Humbla Landcr. 355 (1740). Marianne gick sakta ut om dörren och stängde den efter sig. Benedictsson FruM 378 (1887).
c) (numera i sht i södra Sv.) i uttr. som ange att ngn vid en färd l. vandring tar vägen över en viss plats o. d. Svart G1 118 (1561). Jag .. reste .. till Skåne men tog vägen om Karlskrona. De Geer Minn. 1: 88 (1892).
8) för att beteckna lägeförhållandet mellan ett antal föremål l. varelser som sammanförts l. förekomma l. uppträda tillsammans i oordning l. utan bestämd ordning samt i närstående anv.
a) i förb. om varandra l. vartannat, förr äv. var om annan l. vart om annat l. den ene om den andre; i förb. med vissa verb ofta med prep. starkt betonad, övergående i bet. III.
α) i uttr. som beteckna ett oordnat sammanförande av ett antal föremål osv.; äv. bildl., i fråga om sammanförande av disparata ting vid en skildring o. d. Mose .. blandar (i lagen) j hoop hwart om annat. FörsprGT a 3 b (Bib. 1541). Samka och tilhopa allahanda Löff (m. m.) .., kasta thet hwart om annat i Fägården at förtrampas och förrotna. IErici Colerus 1: 93 (c. 1645). I naturen och i lifvet är tingens mångfald en i oändlighet obestämd, ty de äro der kastade om hvarandra i brokig förvirring. Ljunggren Est. 2: 166 (1860). De särskilda (djur-)arterna skildras (i arbetet) icke efter någon viss ledtråd utan om hvartannat. Quennerstedt OMagnus 20 (1899).
β) i uttr. som beteckna att ett antal föremål l. varelser befinna sig l. röra sig tillsammans i oordning l. utan bestämd ordning l. att ett antal tillsammans befintliga varelser göra ngt (särsk. tala l. skrika o. d.) samtidigt (utan att den ene aktar på den andres förehavande). Såsom .. blomstren på markenne, stå om hwart annat, och synas icke haffua någhon wiss Ordning. Altså (osv.). FörsprGT a 4 a (Bib. 1541). Här sorlar öfverljudt, på ett förbistradt vis, / Liksom vid Babels torn, den ena om den andra. Remmer Tart. 2 (1820). Alla (vindarna) om hvarandra. Tyst då! — Låt mig få berätta! — Håll mund! Atterbom LÖ 1: 56 (1824). Rosenbuskar med gula, vita, skära och mörkröda blommor, små och stora om varandra. Lagerlöf Top. 184 (1920).
γ) i uttr. om vartannat, övergående i bet.: omväxlande. Malmsten .. skrattade och grät om hvart annat som ett barn. De Geer Minn. 2: 41 (1892). Hon .. rodnade och bleknade om hvartannat. PT 1903, nr 159, s. 2.
B. för angivande av ngt som är gemensamt för flera l. som är föremål för intresse l. bemödanden l. en ordnande värksamhet l. för strid, tvist, tankevärksamhet, muntlig l. skriftlig framställning samt i närstående anv.; ofta: angående, beträffande, rörande.
9) (†) i uttr. vara om (en) disk och duk, ha gemensamt hushåll. KOF 1: 478 (c. 1618). Så länge som fa[d]ren och sohnen ähre om een disk och duk. RP 7: 576 (1639).
10) i uttr. (vara l. bliva) många, flera, två, tre osv. om ngt (l. ngn), (vara l. bliva) många osv. som (skola) dela ngt l. som (skola) tillsammans utföra l. fullgöra ngt l. som gemensamt ha att skaffa med ngt (l. ngn). G1R 12: 105 (1538). Thet (är) än tå icke en blott eensam dieffuul som then druckne haffuer skaffa medh, vthan the äro monge om honom. LPetri Dryck. C 1 a (1557). Hvadh spanmållen anlangar, så stodo thee först ther på, att 3 bönder skulle vara om tunnan. RP 7: 157 (1638). Många om en giärning blijr snarast ogiord. Grubb 551 (1665). Det är många om brödbiten i stan. Sjödin StHjärt. 308 (1911). — särsk.
b) i utvidgad anv., i uttr. vara ensam om ngt, ensam ha (att skaffa med) ngt l. göra ngt o. d. Räfwepältzen är intet ensam om skalken. Grubb 705 (1665). (Vapensmeden gjorde väg i snön) med en pietet, som han var ensam om, mot den rena, hvita (snön). Rydberg Vap. 80 (1891). Lagerlöf Mårb. 326 (1922).
11) i uttr. vara med om ngt, (jämte andra) deltaga i l. uppleva ngt. Runeberg 5: 70 (1857). Jag .. ångrar, att jag varit med om att slopa ekonomiutskottet. De Geer Minn. 2: 44 (1892). Han fick vara med om en minnesvärd julafton hos Runebergs. Lagerlöf Top. 71 (1920).
12) för angivande av ngt som är föremål för intresse l. bemödanden l. en ordnande l. styrande värksamhet o. d.; särsk. dels för angivande av ngt som är föremål för begär l. förhoppningar l. för tankar l. bemödanden som avse dess erhållande l. åstadkommande l. ådagaläggande, dels för angivande av ngn l. ngt som är föremål för vård l. skötsel l. för tankar l. bemödanden som avse hans osv. bästa l. skyddande mot ont l. skada o. d.; särsk. efter sådana sbst. som förväntning, hopp, omsorg, omtanke, vård, önskan, stundom nit (förr äv. flit, åhåga) l. sådana verb som beflita sig, bekymra sig, bemöda sig, föranstalta, vinnlägga sig, vårda sig (förr äv. arbeta, fika, fysas); se vidare under de särskilda orden. Man .. fåår för then skul icke syndernes förlåtilse, ä huru mykit ther arbetas om, medh godha gerningar. OPetri MenFall E 5 a (1526). Ingen skal .. bekymra sigh om tina plågho. Nah. 3: 19 (Bib. 1541). Gustaf Adolph, låt sig på thet högsta wårda, om thes (dvs. religionens) Reenheet och befästelse. Kyrkol. Stadf. 4 a (1686). När alt hopp om bättring är ute. StadgEed. 1687, 1: 6. Den långa, kalla vinternatten väcker önskan om förlängda dagar. Rogberg Pred. 1: 50 (1825). Högsta vården om Högskolan .. utöfvas af Högskolans Styrelse. GrundstSthmHögsk. 3 (1877). Omtanken om vår egen fördel. Rydberg Vap. 185 (1891). Hans nit om fosterlandet. Lagerlöf Top. 19 (1920). — särsk.
a) (†) i uttr. vara om ngn l. ngt.
α) opers., i uttr. ngn är intet l. föga l. mera om ngt l. ngn, ngt l. ngn är av intet l. föga l. större intresse l. betydelse för ngn. Oss är intet om gull eller silffuer. 2Sam. 21: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: Vi fordra icke silver och guld). Honom är intet om tigh, han hörer intet tina bön. LPetri 1Post. X 7 a (1555). (Beträffande) Soldryttere .., såå är Oss föge om them (då vi ha eget folk). E14R 1561, 1: 196 b.
β) med personlig konstruktion, i uttr. vara något l. mycket om ngn l. ngt, bry sig (mycket) om ngn l. ngt. (Jesus) haffuer tröst på gudh, han frelsze nw honom om han är någhot om honom, ty han haffuer sagt Jach är gudz son. Mat. 27: 43 (NT 1526; Bib. 1917: om han har behag till honom). Efther jag vett, att Cantzelerenn ähr inte mykitt om gåfvor, doch (osv.). OxBr. 9: 24 (1622). (Kristus) hjelpe dig, om han är något om dig! Thomander 1: 356 (1829).
b) efter vissa adj. o. därav avledda sbst., i uttr. som beteckna att ngn har omsorg om l. livligt (l. så l. så beskaffat) intresse för ngt, ivrigt söker befordra l. bevara l. skydda ngt, ivrigt eftertraktar ngt, ivrigt tillvaratager sina (ekonomiska) intressen, ogärna släpper ifrån sig ngt l. delar med sig av ngt o. d.; särsk. efter aktsam (aktsamhet), angelägen, mån (månhet), rädd, stundom efter snål; se vidare under de särskilda orden. Vara aktsam om sina kläder. Vara mån om sitt yttre. War och Reiner bonde så redder om honom (dvs. oxen) att han aldrig måtte wara gömslolös. Verelius Gothr. 32 (1664). Han är mycket mån om styfvern. Sahlstedt 355 (1773). Den monarkistiska tanken förutsätter, att det kungliga husets medlemmar iakttaga en viss månhet om sin värdighet. SDS(A) 1932, nr 175, s. 4. — särsk.
α) (†) öm (ömhet) om ngn l. ngt, för angivande av att ngn ägnar ngn l. ngt en öm omsorg l. är ömtålig om ngt. (De obildade folken ha) helig ömhet om sina Lagar. Mörk Ad. 1: 131 (1743). Det är näppliga något kreatur så ömt om sina ungar (som hönan). Borg Luther 1: 190 (1753). Han (dvs. en god konung), om sin frihet öm, slår öfuersittarns magt. Wallenberg (SVS) 1: 13 (c. 1765).
β) i uttr. ömtålig(het) om ngt, för angivande av att ngn är synnerligen känslig gentemot allt som han anser innebära en inskränkning av hans frihet l. makt o. d. Den sociala instinkten är, enligt Darwin, .. den mest permanent verkande, ty i annan mening eger man fog att tvifla hvilken af instinkterna är om sin magt ömtåligast. Quennerstedt Agnost. 25 (1888). (E. XIV:s) äregirighet och ömtålighet om makten tog sig sådana uttryck, att (osv.). Grimberg SvFolk. 2: 298 (1914).
γ) (ngt vard.) i uttr. inte vara (så) noga l. nogräknad om ngt, inte fästa större avseende vid ngt; äv. vara lika nöjd l. (föga br.) liknöjd om ngt, vara ointresserad av ngt, stundom: helst se att man slipper ngt. Lycksalig den, som, .. / .. när han bara fått en tår på tand, / Ej är så noga om en tand för tunga. Wallin Vitt. 2: 60 (c. 1805). (Jag) är .. icke så nogräknad om ett snedsprång mer eller mindre. Almqvist Col. 33 (1835). Jag är också lika nöjd om besöket. Andersson GrDram. 303 (1885, 1910). (Messenius) var .. ej så synnerligen nogräknad om de medel (osv.). Schück (o. Warburg) LittH 1: 201 (1896).
c) i uttr. (inlägga l. ha) förtjänst(er) om ngt, göra sig förtjänt om ngn l. ngt, se FÖRTJÄNST II 1, FÖRTJÄNT II 2.
d) efter bestyra, beställa o. besörja, se BESTYRA 1 c β, 2 b δ, c ζ, BESTÄLLA 7 j, BESÖRJA I 1 b, 3 slutet.
e) (†) i uttr. råda om ngt, (ha makt att) träffa avgöranden om ngt, vara herre över ngt, styra l. leda ngt; jfr rå om (se III 11 a). G1R 1: 253 (1524). Tu råder om Krigh, tu råder om alt, / Tu råår om Himmelens Fäste. Wivallius Dikt. 106 (c. 1642; till Gud). (Den frånskilda hustrun) råder om hanss Echtenskap. Honom gifz inthz lof träda uthj annat Echtenskap, så länge hoen lefuer. VDP 1652, s. 100. Frey .. troddes råda om Solskien, rägn och åhrsväxt. Dalin Hist. 1: 146 (1747).
f) (†) i vissa uttr. med bet.: försöka finna l. få tag i (ngn l. ngt) l. skaffa sig ngt gm letande l. eftertanke o. d.; jfr III 3 b. Nu är wisserligen tidh och förnödhena, at wij see oss om itt annat herberghe. Balck Es. 135 (1603). Här huilar rätt en Man, som rättlig Man kund heta, / Om Thes lijk månge-städs Diogenes skull leta. Lucidor (SVS) 234 (1672). Såsom iag uti min ängslan har tänckt mig om några lofliga utwägar, att kunna hinna till mitt föresatta måhl. VDAkt. 1707, nr 863.
g) (utom i β numera föga br.) för angivande av ngt för vars erhållande man vänder sig till ngn med en bön l. anhållan l. hemställan. Til hwem wilien j flyy om hielp. Jes. 10: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: fly för att få hjälp). Gå ej till menniskor om råd. Thomander 1: 86 (1829). När det gäller att utföra en praktisk sak, då har man ingen annan råd än att vända sig om jälp till dem, som bäst förstå sig på saken i fråga. SvSpörsm. 1: 21 (1892). (†) Han sende til migh om mina hustrur och barn. 1Kon. 20: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: sände till mig och begärde). — särsk.
α) (†) i uttr. gå om bröd, om födan o. d. Alt hans folck suckar och gåår om brödh. Klag. 1: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: tigga sitt bröd). Sjelff går hon åm ffödon hoss gått folck hwar hon kan. HFinlKamF 2: 45 (1562). Man (plägar) säya .., konsten går om Brödh. Balck Es. 64 (1603). Nödlijdande inbyggiare, som icke äre förmögne besökia främmande Land om Spijsning. Phrygius Föret. 32 (1620). Then faderlösa går om brödh. Ps. 1695, 325: 6.
β) (fullt br.) med anslutning till 21, efter sådana sbst. som anhållan, ansökan, bön l. sådana verb som anhålla, bedja, tigga, stundom ansöka, anropa (förr äv. begära). (Han) badh .. them om almoso. Apg. 3: 3 (Bib. 1541). Altså hafwer han anhållit hooss migh umb een recommendation. VDAkt. 1675, nr 60. Man (måste) begiära om specification på dem, som .. intet clarerat hafwa. ConsAcAboP 7: 232 (1692). Vi fölle på knä; och anropade Gud om våra synders förlåtelse. Humbla Landcr. 450 (1740). Stämmor hörde jag stöna och tigga / om en droppe vatten. Fröding NDikt. 97 (1894). (†) (Ridderskapet o. Adeln hoppas) att de .. uthi alla tillkommande tijder om ingen annan och ny Reduction vijdare måtte ansökte blifva. 2RARP I. 2: 336 (1720).
h) [efter t. um (zu)] (†) i förb. med inf. försedd med inf.-märke: för (att). Palmchron SundhSp. B 1 b (1642). Hwi skulle Menniskian sigh icke wilia giffta / Om sitt förgängli’ Nampns åminnelse at stiffta? Lucidor (SVS) 80 (1668). Desse förmoner afslån I, allenast om at få lefva hos Eucharis utan heder. Ehrenadler Tel. 274 (1723).
13) för angivande av ngt vars skötsel l. vård o. d. anförtros ngn; utom i ssgr anträffat bl. i uttr. betro ngn om ngt l. ngn; se BETRO 2 c; jfr OMBEFALLA, OMBETRO.
14) [ombildning (i anslutning till 12) av uttr. hava l. få l. taga om hand (se 1 c α)] i uttr. hava l. få l. taga hand om ngt l. ngn, se HAND 13 f β, γ.
15) för angivande av ngt som är föremål för strid, spel, tävlan, konkurrens, lottkastning o. d. Spela om pängar. (Staden No-Amons) barn äro på alla gator slaghen, och om hans ädhlingar kastadhe man lott. Nah. 3: 10 (Bib. 1541). Thet wölt’ (dvs. vållade) then arge Bofwen / Cupido Venus Son. / Med hwilken iag (dvs. Apollo) mon strijda / Om bäste Mäster-kast. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). När twå Hundar bijtas om ett Been, så kommer dhen tridie och taret bortt. Grubb 577 (1665). Jag landgång gjorde, .. / Och med mina kämpar om rofvet drog lott. Geijer Skald. 6 (1811, 1835). ”Du får .. (tärningarna) bara på det villkoret, att du i morgon spelar med mig om en insats, som jag själv bestämmer,” sade tomten. Lagerlöf Troll 2: 29 (1921).
16) för angivande av ngt i allmänhet som är föremål för en l. flera tankar l. föreställningar l. känslor l. av ngt beträffande vilket man har kunskap l. är okunnig l. vet l. erfar ngt l. har l. bibringar ngn l. sig en viss uppfattning l. reagerar l. bringar ngn att reagera på visst sätt; särsk. efter sådana sbst. som aning, begrepp, dröm, dubier, föreställning, kunskap, kännedom, medvetande, okunnighet, ovisshet, tro, tvivel, vetande, visshet, åsikt, övertygelse, stundom förstånd l. minne l. uppfattning (förr äv. känsla) l. sådana adj. som kunnig, medveten, okunnig, säker, viss, övertygad (förr äv. klok) l. sådana verb som anse, drömma, försäkra, förtvivla, förvissa (sig), känna (till), misströsta, tro, tvivla, tycka, tänka, veta, övertyga (förr äv. hålla); se vidare under de särskilda orden. Judhana troodde icke om honom, ath han hadhe warit blind. Joh. 9: 18 (NT 1526). Habacuc (skall) .. folcket styrkia .., at the icke förtwijffla om Christi tilkommelse. FörsprHab. (Bib. 1541). (Personer som) intet synnerligit förstånd haffwa hafft om Lagen. Lagförsl. 255 (c. 1606). Dhe som .. om Landzens Stoorheet och sielfwa Språket inthett äre kunnige. RARP 3: 405 (1644). Bibringa allmänheten et rätt begrep om beskaffenheten .. af en förnuftig Critik. Sahlstedt CritSaml. 8 (1759). (Leopardi var) alltid pinsamt medveten om sitt frånstötande yttre. Wulff Leopardi 7 (1913). Misströstande om framtiden. Hellberg FrödingM 256 (1925). Vad känner man till i utlandet om Sverige? SvD(B) 1943, nr 121, s. 8.
17) efter verbet tro för att ange ngt som man tilltror ngn l. anser ngn vara i stånd till. G1R 1: 104 (1523). (Gud vill icke) öfwergifwa the älende uti theras nödh, ther the hafwa trott honom om godt. KOF II. 2: 157 (c. 1655). Den enda, som hon aldrig kunde tro om något så syndigt som att vilja skada kattorna, det var löjtnanten. Lagerlöf Mårb. 204 (1922).
18) med tanke på l. med anledning av (ngt); för (ngns l. ngts) skull; numera bl. (vard.) med anslutning till 21, i sådana uttr. som bråka om ngt; förr äv. klaga l. beklaga sig l. klaga sig l. besvära (sig) om ngt, klaga resp. beklaga sig l. besvära sig över ngt. (Ni) beswäre .. eder .. vm then gierd, som wij aff eder begeret haffue. G1R 11: 2 (1536). Sammeledis beklagier sigh hustru Anna Byrgies om then samma arresteringienn. SkrGbgJub. 6: 114 (1589). Daniel krögier skiellte honnom .. för ehn dråck (dvs. bedragare), om den handill di haffua sigh emellom. SkrGbgJub. 6: 202 (1590). Då jag .. / .. om en döder Hund ett sådant wäsend’ gör. Runius (SVS) 2: 42 (1705). Vi skulle ej om orätt klaga. Nordenflycht QT 1748—50, s. 18.
19) (†) i uttr. som ange att ngn grämer sig över ngt l. är sorgsen för ngns skull l. orolig för att ngt ont skall hända (l. ha hänt) ngn l. ngt l. att ngt skall avlöpa olyckligt o. d. Hans hierta war bekymrat om Gudz Arck. 1Sam. 4: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: bävade av oro för). Så seer man mången Broor om sin Broor sorgsen gåå. Dahlstierna (SVS) 62 (1698). Om sådant vil jag ej gräma mig til döds. Weise 1: 256 (1769). Du ej fruktan bär, / Om deras sjelfbestånd som ädla hvärf besmycka. Bellman Gell. 121 (1793). (Vi) saknade .. Farbror och voro mycket oroliga om honom. Topelius Dagb. 1: 48 (1833). Ängslig om sakens utgång. Emanuelsson Polyb. 1: 84 (1833).
20) i sådana uttr. som det gör ngn ont om ngn, det är synd om ngn, tycka synd om ngn, se OND 12 c β resp. SYND.
21) för angivande av ngt som är föremål för ett yttrande l. för behandling l. framställning i tal l. skrift l. för en intellektuell värksamhet (vars resultat tager sig språkligt uttryck l.) som består i uppfattande av en muntlig l. skriftlig framställning där ngt behandlas; särsk. efter sådana sbst. som avhandling, berättelse, bok, bud, budskap, förslag, löfte, meddelande, rykte, skrift, tal, underrättelse, upplysning, vittnesbörd o. sådana verb som berätta, erinra, höra, läsa, påminna, skriva, säga, tala, underrätta, upplysa, vittna, yttra; se vidare under de särskilda orden. J noghor mijn förra scriffuelse .. ther talat haffuer warit om closterleffnat. OPetri Clost. A 1 b (1528). Wår Swenska Winter .. förtager oss all synnerlig materie at schrijffua om. AOxenstierna Bref 4: 367 (1647). Hilmer .. var en kämpa-god Ryttare: maken hade man intet hört talas om. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). (Paulus) undervisade om Kristus. Rydberg Sägn. 18 (1874). En af mina små systrar .. förklarade .., att det var mycket roligare att läsa om stygga barn än om snälla. De Geer Minn. 1: 23 (1892). — särsk.
a) (i Finl.) i uttr. anmärka om ngt, anmärka på ngt, anmäla om ngt, anmäla ngt, göra anmälan om ngt. KalSvFolkskV 1912, s. 187. jfr Bergroth FinlSv. 157 (1917).
b) (numera föga br.) i uttr. beskyllning om ngt, beskyllning för l. rörande ngt; förr äv. beskylla ngn om ngt, beskylla ngn för ngt. Stiernhielm WgL 103 (1663: beskyller .. om). Fryxell Arist. 3: 123 (1846: beskyllningen om). Beskyllningar om tyska grymheter. Knöppel Barb. 3 (1916).
c) i fråga om framställande av frågor rörande ngt; efter sådana sbst. som fråga, förfrågan o. sådana verb som förfråga sig, förhöra (sig), höra (sig för); se under de särskilda orden.
d) (numera föga br.) i sådana uttr. som beskrivning, skildring, undersökning om ngt, skildring osv. av ngt, stundom redogörelse om ngt, redogörelse för ngt. RARP 3: 416 (1644: beskriffning om). Jag skall .. icke fördjupa mig i någon vidlyftig undersökning om de inkast, som emot förslaget blifvit gjorda. AdP 1865, 1: 186. En redogörelse om polemiken ingår i Snellmans Saml. Arb. IV, s. 652 ff. Aspelin Stenbäck 457 (1900). Söderhjelm ItRenäss. 55 (1907: skildringar om).
e) i boktitlar, rubriker o. d.; särsk. dels efter sbst. (berättelse, bok, saga, tal o. d.), dels i uttryck som referera sig till ett underförstått sbst. Een liten boock om Sacramenten. OPetri (1528; början av boktitel). Sagan om Hästen. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740; rubrik). Om vilkoren för möjligheten af praktisk philosophi. Sahlin (1855; boktitel). En bok om Skåne. (1936; boktitel).
f) för angivande av föremålet för en vetenskap l. en lärobyggnad o. d.; i sht efter sbst. lära. Jag är för gammal / för nya läran / om hvita Christus. Geijer Skald. 23 (1811, 1835). En ny gren av läkekonsten, läran om ålderssjukdomarna. SvD(A) 1947, nr 93, s. 11.
g) i vissa uttr. som bestämma ett ord som betecknar muntlig l. skriftlig framställning o. vilka ha innebörden: ha till föremål l. ämne, innehålla berättelse l. uppgift om ngt; särsk. i uttr. handla, berätta, röra sig (stundom vara) om ngn l. ngt. Thet andre stycke j thette euangelio är vm wår tilbörlige flijt till att öffue oss j gode gerninger. Ludvigsson Norman 23 (c. 1550). Bardaga Bolker, kallas then Titul som handlar om Slagsmål. Stiernhielm WgL 101 (1663). Then heliga skrift berättar .. om margfalliga stora syndares omwändelse. Spegel Pass. 389 (c. 1680). Historier .., som rörde sig om den tiden. Lagerlöf Troll 2: 9 (1921).
h) i vissa uttr. som ange att ngn omtalas på visst sätt, har l. får ett visst anseende: ha l. få gott l. dåligt namn om sig, ha ord l. rykte om sig (för) att osv.; förr äv. ha (gott) renommé om sig, ha ett sällsamt rykte om sig, vinna ett prisligt namn om sig o. d. (Personer som) wunnit it prijsligit och berömligit namn och witnesbörd om sigh. KOF II. 1: 335 (1659). (En man) som .. har föga gådt renomee om sig. ConsAcAboP 7: 355 (1693). Gubben (hade) .. rykte om sig att ha en mejsel, hvilken han .. smidt sig af ångerstål i hins namn. Wigström Folkd. 2: 222 (1881). Lagerlöf Troll 2: 77 (1921). Han .. har .. ingalunda ord om sig att vara feg. Larsson Borring Uppr. 133 (1930).
i) i utvidgad anv., efter vissa ord som beteckna ngt som uppfattas i analogi med ett yttrande; särsk. efter sådana sbst. som erinran, förebud, påminnelse, vittne, vittnesbörd (stundom bevis, förr äv. tecken) o. sådana verb som erinra, påminna, vittna; se vidare under de särskilda orden. Chronan Swärie hadde månge och faste teckn om hans beständige intention emoth Swärie. RARP 7: 172 (1660). Man ser allestädes bevis om er flit. Fischerström Mäl. 42 (1785). Denna blick (hos den gamle Goethe), som moln ej störde, / Vittnar om heroers slägt. Wirsén Dikt. 138 (1876). Mången trodde, att .. (koleran) var ett förebud om yttersta domen. Rydberg Varia 284 (1890, 1894). Kolonnen (i det etruskiska tämplet) påminde om den doriska. Hahr ArkitH 100 (1902).
22) (†) i uttr. svärja l. bannas om ngn l. ngt, svärja vid ngn osv. J skolen alzintit sweria, hwarken om himmelen .. eller om jordhena. Mat. 5: 34 (NT 1526). Stiernhielm Herc. 243 (1658, 1668: bannas .. om). Jungfru Maria skyllde mig (dvs. en svala), att jag stal en sax och ett silke-nysta. Jag svor om Gud, jag tog’et inte. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 345 (1864).
23) (†) i fristående förbindelser: vad angår l. beträffar (ngn l. ngt); jfr ANGÅENDE 3. Vm the fatige frelsis men, som icke formechte holle hestar och harsk .., wette wij icke annet, än ath (osv.). G1R 12: 105 (1538). Sammaledes om denn gårdenn benemdt tångarp, så bekomm salige Framlidne Swen Nilsonn denn .. wtaff Koningh Maijtz. Rääf Ydre 1: 344 (i handl. fr. 1593). KKD 3: 236 (1711).
24) för angivande av ngt som tillhör l. konstituerar den sfär av föremål l. varelser l. förhållanden o. d. varpå ett ord l. uttryck syftar l. vartill det vid sin användning hänför sig; numera i sht efter använda l. säga o. dyl. l. (i lexikalisk framställning) inledande en förbindelse som refererar sig till ett underförstått använt o. d. Serenius F 4 a (1734). (Ordet) Apparat .. Brukas isynnerhet om tillbehöret för fysiska, kirurgiska eller kemiska experimenter. Dalin 1: 83 (1850). Enträgen .. 1) (om person) Som ifrigt .. begär, yrkar, beder om något. Därs. 402 (1851).
25) för angivande av ngt som är föremål för samtal, meningsutbyte, rådslag, diskussion, tvist l. av ngt beträffande vilket enighet l. oenighet råder l. överenskommelse träffas o. d.; särsk. efter sådana sbst. som debatt, diskussion, enighet, förlikning, oenighet, tvist, överenskommelse l. sådana adj. som enig, ense, oenig, oense, överens l. sådana verb som enas, förlikas, rådslå, strida, tvista, underhandla, överenskomma (förr äv. handla); se vidare under de särskilda orden. The .. sende bodhskap til Iudam och hans brödher, til at handla om fridh. 1Mack. 7: 10 (Bib. 1541). Then mykla split och oenighet, som .. om religionen varit hafver. RA I. 3: 3 (1593). Twå Hundar förlijkas intet om ett Been. Grubb 833 (1665); jfr 15. När vi komme vtur Staden, blefve vi ense om at taga en annan väg. Humbla Landcr. 135 (1740). Den diskussion, som i dagarna förts om bildandet av ett ”Bokfrämjande”. SvD(B) 1943, nr 122, s. 4. — särsk. i utvidgad anv.
b) (vard.) i (det ofta hopskrivna) uttr. om sams, överens, i enighet. Vi komma alltid så väl omsams. Blanche Våln. 481 (1847). När ni inte kan lefva om sams, så (vore det bäst att skiljas). SDS 1907, nr 100 A, s. 4.
26) för angivande av ngt som beslutas l. bestämmes l. stadgas l. uppsättes som ett villkor o. d. resp. av ngt beträffande vilket röstning sker l. ett avgörande träffas l. ett beslut fattas o. d.; efter sådana sbst. som avgörande, beslut, bestämmelse, förbehåll, förordning, lag, stadga l. sådana verb som besluta, bestämma, förordna, omrösta, rösta, stadga; se vidare under de särskilda orden. Ett herremöthe .., ther til vi forscrifvit hafve mene frelset .. til att ofvervegha och beslutha om frid, endrektighet och rikesens longligha bestond. RA I. 1: 126 (1529). En förordning om en allmän tryckfrihet. Järta 1: 53 (1809). Afgörandet om krig och fred tillhörde .. folket. Palmblad Fornk. 2: 85 (1844). (Den befästa gården bortskänktes) med förbehåll om slottets nedbrytande. Styffe Un. 15 (1867). Vid det nya valet länder i tillämpliga delar till efterrättelse vad ovan om elektorsval stadgats. SFS 1920, s. 2347. Låt oss rösta om det! Östergren 5: 1034 (1937).
27) i sådana uttr. som det är l. blir fråga om ngt, i fråga om ngt, det handlar l. rör sig om ngt, se FRÅGA, sbst. 5 a, b, HANDLA 9, RÖRA, v.
28) (vard.) i uttr. vad är det om?, vad är det fråga om?, vad gäller saken?, vad vill ni (du)? Vill ni hjelpa mig. .. (Svar:) Ja, hvad är det om? Jag tjenar gerna en god vän. Kexél 1: 53 (1776). Tegelmark. Jag ska’ ge dig för Westerås jag! (Vill rusa på Knäcksell). Wigilander (går emellan dem). Hvad är det om? Blanche Stockh. 44 (1847). Vad fan är det om? (frågade Peter brodern, som klivit in genom ett fönster och satt sig på sängkanten hos honom). Siwertz Sel. 2: 26 (1920).
29) († utom i d) i ett antal under 9—28 icke behandlade fall där ordet styr ett ord l. uttryck som anger ngt vartill ett förhållande, en värksamhet l. en handling på ett l. annat sätt hänför sig. Ther före haffua rikisins mæn till en tidh förholled wm (dvs. uppskjutit l. förhalat) hanss intagelse. G1R 1: 27 (1521). Altså (dvs. på samma sätt) hafwer thet sigh och om (dvs. med) Målet. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 a (1643). Miszbruuket (av läkemedel), hwar medh så många förderfwade warda, somblige om (dvs. till) Helsan och en deel om Lijfwet. Kempe Graanen 111 (1675). — särsk.
b) i uttr. (det) är föga l. intet l. icke mycket o. d. om ngn l. ngt, det är föga osv. bevänt med ngn l. ngt. För min person håller iag det så före, att en lös man är icke myckit om. SödertäljeDomb. 27 (1639). Gabril gaf iagh afskedh. Dhett vahr intet om honom, han hadhe försatt alt dhett .. som iagh hadhe. KKD 7: 65 (1704). När .. (ögon, öron och händer) äro bortto, är sedan icke mykit om kroppen. Swedberg Dödst. 596 (1711). Oviedo, .. hufvudstaden, har en lyd-Biskop under Compostell; men Academien är icke stort om. Lenæus Hübner 38 (1726). Det ær ej mycket om honom. Murberg FörslSAOB Bih. (1791).
c) i uttr. vara bröder om fädernet l. om modern o. d., ha samma fader men olika mödrar resp. samma moder men olika fäder. Thenne Greger Monsson och her Karll Monsson wore bröder om fädernet och eij på mödernet. HH XIII. 1: 10 (1561). Pedherss farfader, och karinss morfader wore halfbrödher, brödher om modren och icke fadhren. VDAkt. 1675, nr 265.
d) (fullt br.) för angivande av ngt varpå man har l. varpå det är riklig l. knapp tillgång l. som finnes i stor l. ringa mängd; särsk. i uttr. gott l. ont l. knappt om ngt. Iagh .. hafuer inthet godt om Peningr. VRP 1626, s. 228. På alla slätter (uppåt landet) hade det funnits gott om dungar och hagar. Lagerlöf Holg. 2: 471 (1907). Sparvar och andra småfåglar, som ha knappt om födan vintertid. Nilsson FestdVard. 142 (1925). — särsk.
α) (†) i uttr. värre l. värst om ngt. Ekeblad Bref 1: 400 (1655). Värst blir likväl om penningar för oss. MoB 8: XLV (1772).
β) i uttr. trångt om utrymme(t), vard. äv. trångt om saligheten, förr äv. trångt om härbärge. I then stora högtiden war i hela staden trångt om herberge. Spegel Pass. 48 (c. 1680). (Fåglarna hade) flyttat ut till skäret i sådan myckenhet, att det började bli trångt om utrymmet. Lagerlöf Holg. 2: 211 (1907).
C. för angivande av ngt som man berövar ngn l. som ngn förlorar l. som är utsatt för fara att förloras l. som man icke lyckas finna l. icke får o. d.
30) i uttr. som angiva att man berövar ngn ngt l. att ngn förlorar ngt; jfr BRINGA, v. 3, KOMMA, v. I 11 b α γ’, III 2 a γ.
a) (†) i fråga om förlust i allm. (av ägodelar, kredit, hälsa, förstånd m. m.). OPetri Kr. 11 (c. 1540; se under b). Hunger är een ond gäst, och bringer een om alt thet han ägher. OMartini QuatConc. C 3 a (1603). På dett jagh icke aldeles .. om all min credit och välfärdh komma måtte. OxBr. 5: 86 (1616). Flicka, du bringar mig om förståndet! Carlén Köpm. 2: 147 (1860).
b) i fråga om förlust av livet; särsk. i uttr. bringa (förr äv. komma) ngn om livet (förr äv. sitt liv l. liv och leverne); förr äv. komma om livet (l. liv och leverne); äv. bildl. Våra förfäder kommo .. monga hundradetwsende menniskior bådhe om lijff och gods. OPetri Kr. 11 (c. 1540); jfr a. The ogudhachtighe bringa sigh sielffue om lijffuet. Tob. 12: 10 (Bib. 1541). Samma swar kom them om Lijff och Leffuerne. Petreius Beskr. 2: 49 (1614). (Vi reste) til Villige, 4 mill ifrå Lund, tå vi om aftonen genom vagnens omhvälfvande hade .. nästan kommit om lifvet. Rhyzelius Ant. 86 (c. 1750). (Rimmen) ljuga, / de bringa sist mitt samvete om lifvet. Fröding Stänk 11 (1896). särsk. i uttr. bringa l. komma ngn om halsen l. en hals, komma, gå l. bliva om halsen l. en hals o. d., se HALS 2 b o. c.
31) (†) för angivande av ngt som är utsatt för fara att förloras l. skadas; särsk. i uttr. fara om livet, fara för livet. At farligheet är på ferde om barnsens lijff. LPetri KO 16 a (1561, 1571). Then fara som wara kan om sämio och enigheet til mistande. Dens. Kyrkiost. 28 b (1566). Kommer .. (den som har pest) icke til swette, när han är wel igentäckt, så är medh honom fahra om Lijffuet. Berchelt PestOrs. F 5 a (1589). Lärjungarna sittja här lönliga församlade, i fruktan för Judarna, och i fahra om lifvet. Borg Luther 1: 489 (1753). (Komma) i fara om .. sina egna personer. Emanuelsson Polyb. 1: 291 (1833). Det är fara om lifvet. Ahlman (1872).
32) för angivande av ngt som man icke lyckas finna l. träffa l. på vilket man tar fel l. beträffande vilket man begår misstag; särsk. i uttr. misstaga sig l. taga fel l. miste om ngt, stundom fara vilse l. fela om ngt. Hymeneus och Philetus, the ther om sanningen feelat haffua. 2Tim. 2: 18 (NT 1526; Bib. 1917: farit vilse från sanningen). Bröderna fara väl vilse ibland / Om glasen men intet om krogen. Bellman (BellmS) 1: 102 (c. 1772, 1790). Jag misstager mig mycket om spejarens upsåt, ifall (osv.). 3SAH XXXIX. 2: 95 (1824). På våra ängar växer en ört, odörten eller sprängörten (cicuta virosa), som är så lik vår vanliga hundloka, att djur och menniskor lätt taga miste om dem. Topelius EvBarn. 258 (1893).
33) för angivande av ngt som ngn (hoppats på l. räknar med, men) icke får; i uttr. gå miste om ngt o. d., se MISTE 2.
D. för angivande av ngt varemot ngt lämnas l. för vilket ngt erhålles l. mot vilket ngt svarar o. d.
34) för angivande av pris l. pänningutlägg: för; numera bl. distributivt, i fråga om pris: à. Tre exemplar om två kronor (vartdera). Itt mååt hwete om en penning, och try mååt biwgg om en penning. Upp. 6: 6 (NT 1526; Bib. 1917: för). The Alexandriske Senetzblätter, som till osz hijt förde warda om många och stoora Penningar. Lindh Huuszapot. 15 (1675).
35) (†) i uttr. om intet (jfr 44), för intet. Du skall ey hafua om inthet giordt, / Att du så goda tidender bär. Asteropherus 16 (1609).
36) († utom i b) i vissa uttr. (t. ex. spann om spann) som ange att ngt lämnas l. uppsättes mot ngt annat av samma slag, att ngt på ett håll svarar mot ngt annat av samma slag på ett annat, att ngt är likvärdigt med ngt annat av samma slag o. d.; ofta: för. (De) skulle hafue fåett igen span om span. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 65 (1539). Lijka om lijka, fijsaren fick fiertarens dotter. SvOrds. B 4 b (1604). Han .. vthmante någon vtur Fiendens hoop som hade lust at fächta medh sigh allena, Lijff om Lijff. Sylvius Curtius 509 (1682). Huru the med them obehindrade handla måtte, och wahror om waror byta. Isogæus Segersk. 1276 (c. 1700). Jag stiger vp, och säger; Stånd om Stånd. Thet ena Ståndet får intet tilvella sig flera röster, än ett af the andra Stånden. Swedberg Lefv. 582 (1729). Steg om steg / En mäktig ande vid vår sida går. Ridderstad SDikt. 1: 332 (1855). — särsk.
a) [möjl. eg. utgående från 4 c] i sådana uttr. som glas om glas, horn om horn, stop om stop, sked om sked, för att beteckna att ett antal personer dricka l. äta tillsammans, särsk. under tävlan om vem som kan förtära mest l. så att den inmundigade kvantiteten på alla (ömse) håll blir (ungefär) lika stor (i det att ett glas osv. på ett håll svarar mot ett glas på de andra). Laget .. / Som i förleden natt drack med mig stop om stop. Livin Kyrk. 117 (1781). Flickorna dricka glas om glas med männen. Ridderstad Samv. 1: 10 (1851). Holmberg Nordb. 251 (1852: horn om horn). (Osynliggjorda genom en hätta bruka trollen) sitta emellan gästerna vid bordet och äta sked om sked med dem utur fatet. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 16 (1864).
E. för angivande av ngn som vid utförande l. fullgörande av ngt icke har gemenskap med andra l. av ngt som utgör ngt för sig l. tages för sig l. är en av de från varandra skilda enheter vari ngt är fördelat l. varpå ngt försiggår o. d.
37) (†) i förb. om sig.
a) i sådana uttr. som var om sig, var för sig, vart l. var sak o. d. om sig, vart särskilt fall l. var särskild sak taget resp. tagen för sig. Hwilcka här effter sig häremot försee, böte hwar om sig 30 daler S:mt. HSH 31: 68 (1661). Hwadh Criminal Saker angår, så äre dee Effter Rättegångz ordinantien handterade, och hwar saak om sigh oförsumeligen exequerade. Därs. 249 (1663). Nu hugger man åt annan, och vil skada giöra: står annar före, och får sår eller afhugg; böte äntå för hvart om sig, som förr är sagdt. MB 34: 5 (Lag 1734).
b) i uttr. det är en sak om sig, det är en sak för sig. Hwad praetension widkommer, så är det en saak om sig och bör särskillt uthföras. ConsAcAboP 6: 266 (1687).
38) († utom i a o. b) ett antal likformigt bildade uttr. (t. ex. fot om fot) som ange att ett antal varelser l. saker göra ngt resp. behandlas l. utföras l. tillryggaläggas l. försiggå o. d. en efter en l. var för sig l. äro uppdelade i grupper av samma slag. Det .. var (icke) möjeligt få bonden at fortare kjöra än fot om fot. SvMerc. V. 3: 290 (1752). (Författaren) uptager och vederlägger .. skäl om skäl (teorien om) vatnminskningen med Physiska, Philosophiska, Theologiska och Historiska bevis. SvMerc. 1: 224 (1755). — särsk.
a) (i Finl., fullt br.) i uttr. en om en, en efter en, den ene efter den andre; äv.: var för sig; äv. två om två, två och två. Frese VerldslD 57 (1717, 1726: två om två). Så tystnade rösterna en om en. Ahrenberg Öst. 39 (1890). Far och mor sågo åren sakta gå, ett om ett. Reuter Ber. 83 (1900). Norrmännen, som voro så präktiga och trivsamma en om en, blevo stundom litet bråkiga i större sällskap. Söderhjelm Läroår 112 (1928). jfr Bergroth FinlSv. 158 (1917).
b) (fullt br.) i uttr. par om par, parvis, två och två (tillsammans). Frese VerldslD 57 (1717, 1726). Brudens tärnor och riddare vandrade par om par. Lagerlöf Saga 163 (1908).
c) (†) styrande tidsord (jfr G), i uttr. dag om dag, år om år o. d., för l. med varje dag osv., dagligen resp. årligen. I Stralsund föreföll nu intet annat, än at man fick dag om dag, många höga och förnäma Gäster ifrån åtskilliga Hof och städer. Nordberg C12 2: 474 (1740). Priset stiger år om år: d. ä. .. årligen. Murberg FörslSAOB Bih. (1791).
39) i uttr. om sänder, förr äv. om sönder (äv. hopskrivet), i sänder, åt gången. Salander Gårdsf. 191 (1758: omsönder). Allt måste ske småningom, och blott en liten egovidd om sönder företagas till uppodling. Almqvist Grimst. 23 (1839). En sak om sänder var för litet för en så anlitad man som (en tidningsredaktör). Kuylenstierna-Wenster Ber. 48 (1898). Så ordnades under dagens lopp en sak om sänder. Högberg Baggböl. 1: 233 (1911).
40) styrande tidsord (jfr G), för angivande av var särskild av ett antal tidsenheter av visst slag varpå ngt är (jämnt) fördelat; numera nästan bl. med tidsordet i sg. best., särsk. i uttr. (två, flera o. d. gånger) om dagen, om året, förr äv. om veckan, om månaden, om timmen. G1R 1: 125 (1523: om åhrett). Ångerm. quinnor löga mest sijn barn 2 resor om daghen. Bureus Suml. 23 (c. 1600). Donau .. löper allenast 7500 alnar om timen. Block MotalaStr. 4 (1708). Den Svenske Argus, Utgifven arktals, et om veckan. Dalin Arg. Titelbl. (1754). Möjligtvis kan jag skrifva någon sida om dag. Boström 3: 540 (1865). Sådana små fälttågsplaner gjorde hon upp många gånger om dagen. Sjödin StHjärt. 162 (1911).
41) för angivande av storlek l. vikt l. pris o. d. som är en (ett) o. densamma (detsamma) för var särskild enhet i ett antal föremål l. varor: à; se 34 o. 42.
F. för angivande av ngt som ngt annat omfattar l. representerar l. är l. blir o. d.
42) för angivande av ngts omfattning l. storlek l. mängd l. vikt l. värde o. d.; särsk.: på; äv. distributivt: à; förr möjl. äv. för angivande av ett approximativt antal: ungefär, cirka, omkring, bortemot. Två paket om tre kilo (vartdera). OPetri Tb. 118 (1526). Gamell wegge bonadt åm 11 alner. HFinlH 4: 293 (1556). En fänicka knechtar om 150 man. AOxenstierna 2: 77 (1612). Alle Skatteböndher, som boendes ähre om twå mijl och där innom ifrå Adelsmans Sätegård .., skole (osv.). RARP V. 1: 142 (1652). Det äldsta (schaktet i gruvan) .. är om 16 Famnar neder til wattendammen. HC11H 13: 29 (1697). En brudkrona om 130 lo silfver. NorrlS 1—6: 64 (c. 1770). Den indragna jorden skulle utdelas i .. lotter om 30 jugera. NF 5: 1422 (1882). Runeberg hade .. hyrt sig ett logis om sal och två kamrar. Söderhjelm Runebg 1: 175 (1904). I reserven utnämnda officerare och underofficerare (äro) skyldiga att .. vart annat år fullgöra en repetitionsövning om 30 dagar. SFS 1934, s. 370. — särsk. för angivande av ålder. En Man vm 80 år. UpplDomb. 5: 72 (1576). En ung man om tjugo år. Ahrenberg StRätt 107 (1899).
43) [efter t. um so viel] (†) i uttr. om så mycket ss. bestämning till en komparativ; så mycket (mera, säkrare o. d.). Nu åtherstår .. att .. förtällia om modo procedendi, som .. emot .. (J. Krabbe) ähr worden fördh; Hwilcket om så mycket mehr synes wara nödigt här att införa, som (osv.). DeductJKrabbe 1678, s. D 3 a. På det Hans Maij:t om så myket säkrare kunde wara för fiendens infall. Dahlberg Dagb. 213 (1678; uppl. 1912).
44) för angivande av resultatet av en handling l. värksamhet l. ett händelseförlopp samt i närstående anv.; i uttr. om intet (jfr 35), se INGEN 4 g.
G. styrande tidsord (jfr 38 c, 40).
45) för angivande av tid under vilken ngt sker l. förekommer l. har skett osv. l. skall (l. brukar) ske osv.
a) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i uttr. som ange en obestämt tänkt enskild (icke återkommande) tid. Ther före kommo thå the Tydzske om ena natt til hopa på rådzstughuna och beslutadhe huru (osv.). OPetri Kr. 151 (c. 1540). Dett skedde allt om een höst. Visb. 1: 476 (c. 1621). Börge nögt med Lisken lekte, / Om en vacker aftonstund. Wallenberg (SVS) 1: 39 (c. 1765). På ängen om en afton stod / En vallmoblomma röd som blod / Och nickade för vinden Josephson GRos. 37 (1896). — särsk. (†) i sådana uttr. som om en tisdag, om en långfredag. Thet skeedde alt vm en Långefredagh. Svart Gensw. H 2 a (1558). Det var om en tisdag. Strindberg NRik. 181 (1882).
b) (†) för angivande av den för tillfället innevarande tiden; i uttr. om denna tid, nu; om tiden, för närvarande. Han (är) i den mening att de skole om denne tijdh vara dijtt förventendes. AOxenstierna 2: 70 (1612). H:r Lectoren Domerus, som sielf hennes tilstånd om tiden väll vet. VRP 20/5 1734.
c) för angivande av viss bestämd tid i det förflutna; numera företrädesvis styrande sbst. (nästan bl. i sg. best., se dock γ) som betecknar årstid l. tid på dygnet, stundom viss dag l. kyrklig högtid l. termin o. d. Om nattena som .. (hertigarna) lågho i theras betzsta sompn, läät konungen slåå vpp dörena om them, och läät gripa them. OPetri Kr. 118 (c. 1540). Sände wij thå strax om fasthan bud til Borrarp med hästar igen. Rääf Ydre 3: 398 (i handl. fr. 1594). Refr .. war thär i god fägnad, om wintren, och blef nampnkunnigh. Verelius Gothr. 56 (1664; isl. orig.: þar um vetrin). Vår Dumbom lade sig en afton / Helt frisk och sund til själ och kropp; / Men steg om morgon stendöd opp. Kellgren (SVS) 2: 329 (1790). Den ovilja som .. samlats hos Olof Rudbecks kolleger kom till våldsamt utbrott om sommaren 1670. Annerstedt Rudbeck Bref LV (1899). (†) Ruben gick vth om hwete andena. 1Mos. 30: 14 (Bib. 1541). — särsk.
α) (†) i uttr. angivande visst år. Om åhret förr ähn salige Konungen kom til Regementet Lät Tönies Olssonn .. föra sigh i trätto med min Moder. Rääf Ydre 3: 393 (i handl. fr. 1594).
β) (i vissa trakter) i uttr. om söndag(en) o. d., på söndag(en); i söndags. Tegnér (WB) 1: 246 (1793). Jag reste om Söndag till Krusenberg, dit jag var buden till middag. Geijer Brev 320 (1839). Ahrenberg Hih. 1 (1889).
γ) (numera bl. arkaiserande, föga br.) i uttr. om förleden julafton o. d.; förr äv. om sankte Margarete tid o. d., vid tiden för heliga Margaretas dag. HH XI. 1: 20 (1530). Item anno domini 1533, då var vår nådigiste herre och konung i Nykiöping om sancte Margrete tidh. RA I. 1: 191 (1533). (Ärkebiskopen) mässade i Uppsala domkyrka på latin om förleden julafton. Strindberg NSvÖ 2: 57 (1906).
δ) (†) i uttr. om nattetid, på natten; om midnattstid, vid midnatt; om ottan, i ottan. OPetri Tb. 50 (1525). (Han) rymdhe .. om nattetiid. G1R 4: 16 (1527). The drogo om ottan öfwer Watnet. Peringskiöld Hkr. 1: 68 (1697). Kellgren (SVS) 6: 39 (1775).
ε) [jfr t. um ein uhr] (†) i uttr. om klockan ett o. d., klockan ett. RP 8: 289 (1640). Den 24 Feb: .. Kom H: Landt-M(arskalken) opp strachs om klockan Ett. RARP 4: 63 (1647).
d) för angivande av viss bestämd tillkommande tid; numera bl. styrande ett sbst. i sg. obest. betecknande viss dag l. kyrklig högtid l. termin o. d. Om måndag (förr äv. om nästkommande måndag l. om måndag nästkommande), nästkommande måndag. Om måndag åtta dagar, för angivande av måndag vartill det är precis l. någon dag mera än en vecka. Att landet skulle ther hålla en herredagh för sigh sielfft, Om samma Erickzmesso. Svart G1 158 (1561). Om nästkommande måndagh hafve vij återigenn låthet kalla heele Rådett .. op till oss. AOxenstierna 2: 20 (1609). Änkedronningens begrafning skall stå om söndag 8 dagar. Ekeblad Bref 1: 402 (1655). (Sv.) Om Fredag. (Fr.) Vendredi prochain. Nordforss (1805). Ställ nu Dina resor huru Du vill blott jag finner Dig på Ransätter om midsommar. Geijer Brev 111 (1811). Om Onsdag åtta dar. Snoilsky 2: 112 (1881). — särsk. (†) i uttr. om året, (i början av) nästa år; om andra dagen, påföljande dag. Steg Grefven ther med opp och gaf tillkänna sig villja om andra dagen reesa. RP 4: 28 (1634). Antingen förandring vijdare her uthinnan skulle skee till Juul eller om åhre. VDAkt. 1707, nr 646.
e) för angivande av en allmän (återkommande) tid av visst slag l. av ett obestämt antal enheter av dylik tid; utom i β o. γ numera bl. styrande ett sbst. i sg. l. pl. best. Om söndagen l. söndagarna. Een otacsamlig menniskios håpp, scal förgåtz såsom itt rijm frost om wintren. SalWijsh. 16: 29 (öv. 1536). Onsdagen i hwarie Wecka, ifrån Klockan Åtta om Morgonen, til Middagen, skal Consistorium .. sammanträda. FörordnRättegDomcap. 1687, § 3. I staden är rätter fardag, om våren, then sidsta dag i Mars månad, och om hösten sidsta September. JB 16: 10 (Lag 1734). Stod jag mig om dagen å gungande stäf, / I glans för mig framtiden låg. Geijer Skald. 9 (1811, 1835). Dessa båda familjer gästade jag stundom om somrarna. De Geer Minn. 1: 68 (1892). Min väg om morgonen och kvällen .. står ännu .. för mig. Hallström Händ. 31 (1927). — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. om året, under året. När klockaren om åhret thetta alt fulgiordt hafwer, tå (osv.). Rudbeckius Kyrkiost. 43 (c. 1635). Rudbeck Atl. 1: 173 (1679).
β) i fråga om betydelsefull dag i kyrkoåret l. kalendern, kyrklig högtid l. termin o. d. Om julen, om påsken (i sht förr äv. om jul, om påsk). At man icke skal äta Försyrat brödh om Påscha. FörsprGT a 4 b (Bib. 1541). Thet är gott ware präst om påska. Barn om fasta, bonde om Jwll. SvOrds. C 4 a (1604). Om Martini släpp Gumsarna eller Baggarna til Fåren. IErici Colerus 1: 358 (c. 1645). Om Julen roar man sig. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). särsk. (numera bl. i högre stil, ålderdomligt) i uttr. om juletid (förr äv. om julatid), om påskatid. En loffsong .. then man måå siwnga j församblingene om jwla tijdh. GudlVis. A 7 b (1530). Östergren (1933).
γ) (numera föga br.) i uttr. om vintertiden (äv. vintertid) o. d., förr äv. om vintertider o. d.; äv. om nattetid(en), förr äv. om midnattstid. Om midnatz tijdh. Job 34: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: mitt i natten). Om sommartid moste han altid wara på Holmen. RARP 4: 210 (1649). Mina ofta började betraktelser öfver texten: bara armar om vintertiden. Geijer Brev 129 (1811). Om vintertider. Östergren Dikt. 203 (1871). Hedenstierna Kaleid. 95 (1884: om nattetid).
δ) (†) i uttr. om dag, om dagen. Läs om dag / Och tag dig deremellan ett glas som jag. Runeberg (SVS) 2: 61 (c. 1827). Därs. 64.
ε) (†) i uttr. om årsdag, på årsdagen (av ngns död o. d.). (Det är sed att) göra offer for the dödha, och om åårsdagh haffua åminnelse aff them. OPetri PEliæ f 2 b (1527).
46) i vissa specialfall av 45.
a) i tidsbestämningar föregångna av vissa adv.
α) (†) i sådana uttr. som bittida om en morgon, sent om en afton o. d.; jfr 45 a. Tordh Bonde kom betijdha om en morghon för Lödhese. OPetri Kr. 217 (c. 1540). När de länge hade färdats, kommo de sent om en afton till en stor sjö. SvFolks. 29 (1844). Nästa resa blef der nappatag, / — under Helgoland sent om en dag. Sturzen-Becker 4: 63 (1862).
β) (enst., arkaiserande) i uttr. nu om tiden, nu för tiden; nu om tider, i dessa tider; jfr 45 b. Nå, Nils i Söderby, hur går bergsbruket nu om tiden? Strindberg GVasa 30 (1899). Nu om tider tror ingen människa något. Dens. Folkung. 113 (1899).
γ) (†) i sådana uttr. som i fjol om höst, i fjol höst, i går om natt, i går natt; jfr 45 c. SthmSkotteb. 3: 191 (1521: j fiord om höst). Någre otilbörlige svar han gaff våre befalningsmen i fiordh um sommer. G1R 27: 40 (1557). I går om morgon war han hem kommen. ConsAcAboP 4: 8 (1671). Igår om natt afsomnade Pirame under Sophias säng. Trolle-Bonde Hesselby 122 (i handl. fr. 1748). Öfversten Baron Palmquist .. ankom hit i förgår om afton kl. 8. Calonius Bref 54 (1794).
δ) i uttr. förr om åren, under ett (sammanhängande) antal tidigare år; jfr 45 c, e. Förr om åren hafva vi (skandinaver) varit ända till 70 personer ibland (som firat julen tillsammans). Lundgren Res. 133 (1848). Lagerlöf LöwR 177 (1925).
ε) (numera nästan bl. i Finl.) i uttr. mitt om dagen, natten, vintern o. d., mitt på dagen resp. mitt i natten osv.; jfr 45 c—e. D. 2 October gjorde Saxerna igen ett utfall mitt om dagen. KKD 2: 6 (1703). En ond ängel gick fram i de ödsliga gatorna mitt om natten. GHT 1924, nr 60, s. 3. jfr Bergroth FinlSv. 158 (1917).
b) (†) i uttr. om ljusa dagen, (mitt) på ljusa dagen; jfr 45 c—e. (Jag) skal .. låta .. landet mörkt warda om liwsa daghen. Am. 8: 9 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1861). (Han) blef .. um liuse dagen upå gathen genom någre Tysker .. förrådt och schambligen angifven och .. fongen. RA I. 1: 456 (1546). Runius (SVS) 1: 277 (1713). Sömnig om ljusa dagen. Chydenius 127 (1765).
c) i uttr. (hela) året om, (hela) året igenom; äv. (i sht i poesi l. vitter stil) (hela) dagen, natten, sommaren o. d. om. All Sommaren om. Prytz G1 F 3 a (1621). Dricka hela natten om. 2Saml. 2: 95 (c. 1700). Så suto de hviskande dagen om, / de hviskade ännu när qvällen kom. Tegnér (WB) 5: 28 (1825). I trakterna kring ekvatorn är värmen hela året om mycket stark. LfF 1903, s. 297.
47) (†) för angivande av viss tid varav en annan är en del; i uttr. på den tiden l. på samma tid l. vissa tider o. d. om året, på den tiden osv. av året. Att I utti rettan tijdh um åhrett all eders upbörd .. ifrå eder lefrere skulle. G1R 21: 305 (1550). Opå den tijden om åhret. RP 6: 2 (1636). Vissa tider om åhret. Därs. 8: 38 (1640). På samma tijd om åhret. Rudbeck Atl. 1: 90 (1679).
48) efter förloppet av (viss tid); särsk. i uttr. som ange viss tid som (skall ha) förflutit, innan ngt sker l. föreligger o. d. Om ett ögonblick. Om ett par dar. Om en liten tijdh. Hos. 1: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: när ännu en liten tid har förgått). Mööt migh här om en stund igen! Asteropherus 34 (1609). I dag om et år kan en blink ha förstört / Hvad mäst vår förundran och hjertan har rört. Dalin Vitt. 3: 203 (1747). Om en half timme befunno de sig i arbetarförbundet Nordstjernans stora sal. Strindberg RödaR 286 (1879). De nya (telefon-)apparaterna komma att utdelas under hand, och vi börja med den detaljen om någon månad. UNT(A) 1943, nr 71, s. 10. — särsk.
b) (†) i uttr. som ange viss tid efter vars förlopp ngt fortfarande sker l. föreligger. Då skall, bland tusen brutna stoder, / Din Vård, om sekler, vördas än. Leopold 2: 120 (1794, 1815). Färgen (hos marmorbilden) af åren nöts, formen om sekler är qvar. Franzén Skald. 4: 314 (1832). CGStrandberg 50 (1855).
49) (†) före utgången av (viss tid), inom. Atth hun motthe .. nu om 8 dagia fly stadenn och lanndith. SkrGbgJub. 6: 115 (1589). Murberg FörslSAOB Bih. (1791). — särsk. i uttr. om kort, se KORT, adj. 2 a β.
Anm. Utom i de fall som behandlats under 1—49 förekommer om ss. prep. äv. i uttr. halvt om halvt (se HALV 5) o. kort om gott (se GOD 5 d β), i vilka ordet beror på ombildning av de lt. o. holl. konj. un resp. en, och.
II. ss. prep. utan utsatt huvudord l. ss. adv.
1) för att beteckna befintlighet omkring ngt; jfr I 1.
a) i uttr. med ngt om, med ngt omkring. En bok med papper om. En liten skrifbok med blått band om. Ekeblad Bref 2: 105 (1659). Fatab. 1911, s. 78 (c. 1750).
b) i uttr. runt om (jfr 2), förr äv. all(t) om, runt omkring. (Rus) haar en Krantz å sitt höfd, infletad’ i Refwor af humble- / tuppor all om bewefd. Stiernhielm Herc. 43 (1658, 1668). Uppsala domkyrka .. har höga spetsbågshvalf (m. m.). .. Dessutom är hon rundt om försedd med kapell. Schück o. Lundahl Lb. 1: 96 (1901).
c) ss. förled i ssgr med bet.: ngt som befinner sig omkring (ngt); se OM-BYGD, -GÅNG II, -HYLLE, -HÖLJE, -KRETS 1, -LAND, -NEJD, -VÄRLD m. fl.
2) i uttr. runt om (jfr 1 b), för att ange att ngt förekommer l. försiggår på en mångfald olika ställen inom ett (vidsträckt) område; jfr I 2 b. Runt om i alla bygder var allmogen i rörelse. Heidenstam Svensk. 1: 253 (1908). Från (biskops-)mötet äro .. bevarade en mängd avlatsbrev för olika kyrkor runt om i Norden. KyrkohÅ 1937, s. 224.
3) (i högre stil) i uttr. vida om, med vid utsträckning l. vitt åt alla håll (från ngt räknat); jfr I 3 o. II 1. Vida om sträcker sig därefter den underbart vackra parken med tyska Werdandibunds utställning och krematoriet. PT 1914, nr 83 A, s. 2. Studentsångarnas stora vita skara står .. samlad. .. Och vida om ser jag en tusenhövdad folkmassa. SDS 1928, nr 119, s. 8.
4) i sådana uttr. som väster om, i väster (från ngt räknat); vid sidan om, strax bredvid l. intill; jfr I 4. Väster om är, som sades, sjön Mareotis. Eneman Resa 1: 142 (1712). I puttrande kopparkittlar sjödo oräkneliga mängder af potäter, och vid sidan om dränktes i otaliga fat väldiga mängder sallat i olja och ättika. LD 1902, nr 155, s. 2 (om middag för 500000 av Londons fattiga vid Edvard VII:s kröning).
5) [utvecklat ur III 4 a] i vissa uttr. angivande vändning som omfattar viss del av ett varv: helt, höger, vänster om, se HEL, adj. 4 o β, HÖGER, adj. 2 b, VÄNSTER, adj.
6) [utvecklat ur III 7] än en gång, på nytt o. d.; särsk. i (det ofta hopskrivna) uttr. om igen; förr äv. åter om. Jag skyndar mig och knyter (på kransen), / Och knyter om igen. Kellgren (SVS) 3: 285 (1788). Så såg jag nere på Tengeli flod skapelsemorgonen åter om. Bremer Brev 3: 51 (1847). Det blir .. att börja livet omigen. Heidenstam Dag. 236 (1902, 1909). — särsk.
a) i uttr. om och om, för att ange att ngt upprepas många ggr (utan att man förtröttas); numera nästan bl. i uttr. om och om igen. Läsz Booken offta om och om. Bullernæsius Lögn. g 2 a (1619). Jag läste (skaldernas arbeten) .. om och om, tills jag kunde dem utantill. Bremer Grann. 2: 147 (1837). Eufrats böljor minnas än / och sucka om och om igen: / Jerusalem! Melin Dikt. 1: 45 (1888). Gabriel hade kysst och kysst henne om och om igen i jubel och gråt. Hallström El. 52 (1906).
b) i sådana uttr. som flera, många, otaliga, stundom två, tre osv. gånger om.
α) i eg. anv.: (icke mindre än) flera osv. gånger. Somliga ställen (i Rom) kan man intet förbjuda sig att si flere gonger om. CAEhrensvärd Brev 1: 51 (1782). Två gånger om jag dem fördrifvit. Lidforss Dante I. 1: 41 (1902). Materiellt taget är .. (vårt solsystem) dock evigt och har väl varit nebulosa och solsystem otaliga gånger om i olika kombinationer. Quennerstedt StrSkr. 1: 319 (1907, 1919).
β) i utvidgad anv.: flerdubbelt, mångdubbelt osv. SDS 1899, nr 354, s. 1. Hans far är ju millionär flere gånger om. Janson Par. 21 (1900). PT 1913, nr 202, s. 3.
III. [specialanv. av I o. II] ss. prep. l. adv. i vissa verbförbindelser (s. k. ”särskilda förbindelser”), i vilka ordet gm stark betoning särskilt framhäves (o. med verbet resp. med verbet o. ett av prepositionen styrt ord bildar ett med en ssg likvärdigt enhetligt uttryck); jfr I 8 a. — särsk.
1) i förbindelser med bet.: anbringa (ngt) omkring (ngn l. ngt), hålla omkring (ngn l. ngt), ha (ngt) omkring sig, räcka runt om (ngn l. ngt) o. d.; särsk. i förbindelser innehållande sådana verb som binda, gå, hålla, knyta, linda, lägga, slå, spänna, stoppa, svepa, vira, stundom gripa, gärda; se vidare under de särskilda verben; jfr I 1. När Simon Petrus hörde ath thet war herren, bandt han om sigh kiortelen (ty han war nakot). Joh. 21: 7 (NT 1526). (Sv.) Slå nogot om en vara, (eng.) To lap something about a commodity. Serenius (1741). Han gärdar om den plats på hvilken trädet står. SvMerc. 1763, s. 647. Brukspatronen .. bar henne ned i släden, .. stoppade fällen om henne och körde bort från Ekeby. Lagerlöf Berl. 1: 185 (1891). Erling jarl, som i brådskan .. icke hunnit riktigt spänna om sig sin ringbrynja. Cederschiöld Sverre 55 (1901). Det var honom en glädje att .. vårda patienterna och lägga om deras sår. Grimberg VärldH 6: 202 (1935). — särsk.
a) i uttr. ha(va) om sig, ha (ngt) omkring sig.
α) i eg. anv.; numera nästan bl. med avs. på ngt täckande l. höljande o. d. Vthi förtidhen hadhe .. Lacedemon ingen Ringmur om sigh. Schroderus Liv. 501 (1626). Hafva kappan om sig. Lind 2: 322 (1749). Auerbach 483 (1909).
β) oeg. l. bildl.; särsk. dels (vard.) i uttr. ha mycket om sig, ha mycket att göra l. stå i, dels (numera föga br.) i uttr. ha många om sig, (i sin omgivning) ha många att dra försorg om, dels (numera föga br.) i uttr. icke ha någon (människa l. vän o. d.) om sig, icke ha någon (människa osv.) att vara tillsammans med, icke ha någon som bryr sig om en, vara ensam. Som du är på een fremmande ort och har ingen människa om dig än (osv.). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 138 (1697). Hafva många om sig, d. ä. anhöriga eller andra, som tarfva omsorg och bitræde. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). (Jag grät) för det jag ej hade en vän om mig på hela jorden. Callerholm Stowe 134 (1852). Min mor har så mycket om sig, hon. Lönnberg Skogsb. 144 (1881).
b) för angivande av att ngt bearbetas på visst sätt på alla l. ömse sidor; vanl. (ngt vard.) i utvidgad anv., för angivande av viss grundlig behandling av omilt l. kärleksfullt slag, för vilken ngn l. ngt utsättes; i förbindelser innehållande sådana verb som bulta, klappa, lappa, lugga (förr äv. knåpa o. lägga); se vidare under de särskilda verben. Hans Pältz jagh skulle knåpa om så, / At Risperna skulle om Ryggen stå. Brasck TyKr. G 4 b (1649). Det var .. peruken som allra först ansattes, derpå bultade man om hvarannan med näfvarne. Castrén Res. 1: 230 (1852).
2) för att ange en rörelse ss. försiggående i en kretsformig l. sluten l. ett antal (en mångfald) punkter o. d. omfattande bana; jfr I 2.
a) i fråga om rörelse som ngt utför l. bringas att utföra omkring ett yttre föremål l. kring en fix rät linje (en rotationsaxel); utom i ssgr numera bl. ngn gg i förbindelser innehållande sådana verb som surra o. svänga, förr äv. gå, löpa o. springa; se vidare under de särskilda verben. Hanan (dvs. vindflöjeln) å gyllande brand, springer inte meer om. Stiernhielm Herc. 511 (1658, 1668). Medan hon .. lät sin spinnrock surra om. Bremer Strid 50 (1840).
b) i fråga om kretsformig l. i en sluten bana försiggående rörelse i allm. (utan tanke på ngt varomkring den försiggår) l. i fråga om rörelse i bukter l. svängar l. från punkt till punkt l. från plats till plats l. hit o. dit l. av o. an genom ngt (tills alla l. en mångfald punkter osv. passerats); särsk. dels i fråga om dans, dels i fråga om vandring l. färd; ofta med tanke på rörelsen ss. grundlig l. vittomspännande; äv. mer l. mindre bildl.; i förbindelser innehållande sådana verb som dansa, kasta, promenera, springa, stryka, svänga, sväva; se vidare under de särskilda verben. Någre Politiske .., som förmena sigh frijt wara, at springa om medh Predikanterna effter som them sielfflyster. Schroderus Os. 2: 178 (1635). Vi promenerade om i staden. Kræmer Span. 10 (1860). Hur länge han kastats om på detta okända hav, visste han knappt själv. Hellberg FrödingM 228 (1925). särsk.
α) (i sht i högre stil) i sådana uttr. som fara l. resa världen om, löpa landet om, stundom jagas jorden om o. d. Om ni reste verlden om, / Så fick ni höra, hvar ni kom / Att (osv.). Lannerstierna Vitt. 97 (1790). Löpen .. icke landet om efter allehanda lärdomsväder. Tegnér (WB) 8: 252 (1837). Hallström LegDr. 148 (1908: jagats jorden om).
β) i fråga om förhållandet att ngt passerar l. bringas att passera från den ene till den andre i en krets l., i utvidgad l. bildl. anv., att ngn (successivt) vänder sig (med en fråga l. förfrågan) till de olika medlemmarna i en krets l. att ngt (i tur o. ordning) utföres av var o. en i en krets l. att ngt successivt tillkännages på olika ställen o. d.; utom i ssgr numera bl. i uttr. gå laget om; förr äv. i förbindelser innehållande sådana verb som blåsa, dricka, rösta, skicka, slå; se vidare under de särskilda verben. OPetri Kr. 326 (c. 1540: blåsa om). När tå ther til kommer, at thetta ärendet skal haffuas för hender, röstar man om, som seder är. LPetri KO 78 b (1571). (Alla böra) då sambling slåsz om, ofördröyeligen widh Capitainens Quarteer, inställa sigh. Söderman ExBook 164 (1679). Är någon främmande (gesäll) tillstädes, som tänker skicka om (dvs. höra sig för om arbete). Ambrosiani SvSkråämb. 167 (i handl. fr. 1846). Laget om går skålen. Hagberg Shaksp. 7: 21 (1849). Supéerna .. gingo laget om öfver hela vintern, och många voro de, som bjödo presidentens. De Geer Minn. 1: 146 (1892).
γ) i vissa utvidgade l. bildl. anv. (jfr β).
α’) (†) i förb. lägga om, förlägga l. inkvartera (krigsfolk) på olika gårdar l. hos olika personer. Svart G1 67 (1561).
β’) i fråga om vidlyftigt l. utsvävande liv, festande l. pokulerande o. d.; äv. i fråga om bråkig(t) l. stojande uppträdande l. lek o. d.; i förbindelser innehållande sådana verb som festa, leva, rumla, rusta (förr äv. dricka l. supa); se vidare under de särskilda verben. När the hade nogon stund druckit om, blefwe monge heel lustige. Verelius Gothr. 104 (1664). Uppå golfvet ligger jag, / Super om till ljusan dag. Bellman 5: 88 (c. 1775). Att hennes gubbe rumlade om mer än han någonsin gjort. Bergegren Strejkl. 31 (1907). Han synes ha rustat om ganska vilt och ganska dyrt med glada kamrater. Hedén 4: 162 (1922). (Barnen) hade också den, som kunde leka med dem, för löjtnant Lagerlöf rustade om med dem, så snart han hade en ledig stund. Lagerlöf Mårb. 8 (1922).
3) i fråga om ngt som sker i olika riktningar från ngn l. ngt räknat; jfr I 3.
a) i fråga om förhållandet att ngn utvidgar området för sin makt l. sitt välde l. alltmer skaffar sig ägodelar l. att ngt utvidgas l. utbreder sig; i förb. gripa om sig (se under GRIPA), förr äv. fräta l. slå om sig. Falsk lärdom, then om sig fräter lika som kräffuetan. LPetri KO 5 a (1561, 1571); jfr KOF II. 2: 21 (c. 1655). (Ständerna böra tillse att icke krigs-)logan sedan så om sig slåår att den sig icke släckia låter. RARP 2: 115 (1634).
b) i fråga om blickens riktande åt olika håll i undersökande syfte; i förb. se sig om (efter ngn l. ngt); äv. mer l. mindre bildl.; äv. i utvidgad anv., dels i förb. höra sig om (efter ngn l. ngt), höra sig för (för att få tag i ngn l. ngt), dels i förb. tänka sig om, tänka sig för, tänka efter, betänka. See tigh wel om på wäghanar. Nah. 2: 1 (Bib. 1541). (Dalkarlarna) begynte .. få loppona i örat och tenckia sigh om vthi huad farligheet the stadde wore. Svart G1 108 (1561). Tänk dig om. Har du bildat dig för detta lif, för att sofva som en mullvad i sitt hål? Lundquist Gontscharow Obl. 430 (1887). (Minister-)krisen måste förlängas några dagar, medan Almqvist skref och hörde sig om efter personer. De Geer Minn. 2: 127 (1892). Man började se sig om efter någon lämplig lärare. Lagerlöf Top. 55 (1920).
4) [utvecklat ur 2] i fråga om riktnings- l. lägeförändring l. förflyttning.
a) i fråga om riktnings- l. lägeförändring åstadkommen gm att ngn l. ngt vrider sig viss del (särsk. hälften) av ett varv l. antager en riktning som bildar (särsk. 180° stor) vinkel med den förutvarande l. bringas att vända sig åt annat (särsk. motsatt) håll l. att vända annan (särsk. motsatt) sida upp l. fram o. dyl. l. faller l. bringas att falla omkull; äv. i fråga om rörelse tillbaka till viss utgångspunkt; i förbindelser innehållande sådana verb som gå, kasta, lägga, slå, springa, stjälpa, svänga, vrida, vända; se vidare under de särskilda verben. Gåår idhra ferde och wender om igen. Rut 1: 8 (Bib. 1541). Vi (fingo) en storm utur SO, hvilken kastade om till VSV. Tersmeden Mem. 1: 283 (c. 1780). Om torsdag slog vinden om till ostan. Ahrenberg Hih. 1 (1889). Ingen vände sig om att se. Hallström Than. 36 (1900). Genast kastade vi om hästarna och låtsade fly. Schück o. Lundahl Lb. 1: 48 (1901). När vi svänga om förbi Visingsös södra udde, se vi åter ett torn, som (osv.). Sandström NatArb. 1: 163 (1908). — särsk.
α) i uttr. se sig om, (vända sig l. vrida på huvudet o.) se tillbaka. The flyy, så at the intet see sigh om. Jer. 46: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: utan att vända sig om). Framåt såg han, han såg sig ej om, / När så mot faran det bar. Runeberg 2: 38 (1848). Nilsson FestdVard. 87 (1925).
β) bildl., för angivande av att ett köp l. spelparti o. d. betraktas ss. ogiltigt, går tillbaka; i förb. gå om; jfr 7. Ger någon två gånger å rad, går Spelet om. Palmstierna Reversy 12 (1749). Köpet går om. Ihre (1769). Skall köpet gå om, .. så blifver förlusten min. Bååth Gudrun 84 (1900).
b) i fråga om flyttning av ngt till annan plats; i förbindelser innehållande sådana verb som lasta, lämpa, placera, plantera, sätta; se vidare under de särskilda verben. (Sv.) Sättja om et trä, (t.) einen Baum umsetzen, umpflantzen. Lind (1749). Höet måste lämpas om i mindre båtar. HågkLivsintr. 3: 256 (1923).
5) [utvecklat ur 2 o. 4] i fråga om handlingen att (med ett redskap) röra kretsformigt l. hit o. dit i ngt l. att skaka ngt (l. ngn) l. att bringa ett antal föremål l. ngts beståndsdelar i annat läge (ofta i oordning) i förhållande till varandra l. att blanda ngt på annat sätt o. d.; stundom med tanke på omild behandling; jfr 1 b; äv. bildl.; i förbindelser innehållande sådana verb som blanda, kasta, lägga, röra, skaka, sätta, växla; se vidare under de särskilda verben. Rör sedan wäll om (i grytan). Valleria Hush. 20 (c. 1710). Lägga om stenarne i muren. Sahlstedt 321 (1773). Han tog upp den lilla bägaren, i vilken tärningarna lågo, och skakade om dem. Lagerlöf Troll 2: 30 (1921).
6) [utvecklat ur 4] i fråga om handlingen att utbyta ngt mot ngt annat av samma slag l. att låta ngts uppgift övertagas av ngt annat av samma slag l. i fråga om förhållandet att ngn l. ngt l. ett antal varelser osv. avlöser ngn annan osv. resp. avlösa varandra (i fyllandet av en viss uppgift o. d.); i förbindelser innehållande sådana verb som byta, skifta, tura, växla, stundom ömsa; se vidare under de särskilda verben. Svart G1 69 (1561: ymsandes om). (De) bytte ther om sine kläder. Visb. 1: 8 (1572). Zephyr. Sjung Du blott med! Cäcilia. Begynn! vi vexla sedan om, i ordning. Atterbom LÖ 1: 278 (1824). Glädjen står högt upp i tak, .. / Vexlar med arbete om, och arbetet löner. Wallin Vitt. 2: 174 (c. 1830). Barrskog bytte om med lövskog, åkrar med mossar. Lagerlöf Holg. 2: 40 (1907).
7) [utvecklat ur 4] i fråga om ändring i allm. l. upprepning av en handling l. ett skeende; ofta i fråga om upprepning av en handling på annat sätt l. för att ändra l. förbättra ngt l. för att komma till ett bättre resultat l. för att förse ngt med ngt nytt av visst slag o. d.; i förbindelser innehållande sådana verb som arbeta, bygga, börja, forma, fråga, färga, gjuta, göra, kläda, leva, lägga, mala, måla, sjunga, skriva, smida, somna, spela, säga, taga, ändra o. d.; se vidare under de särskilda verben. G1R 24: 396 (1554: giute um). (Den gamla brud-)Cronan skulle giöras om, at blifva brukeligare med löf uti. Fatab. 1917, s. 60 (1733). Stor tack för din visit, / Kom ofta och gör om’en. Choræus Skald. 136 (1804). Stoftet från kolmilor och masugnar började efter hand att färga om landskapet. Blomberg Uvd. 8 (1917). Nöden smider om människan och det fortare än smeden smider om järnet. Wester Reymont Bönd. 2: 218 (1924). Han som fick leva om sitt liv. Lagerkvist (1928; boktitel). — särsk. i förbindelser med bet.: ändra sig, (plötsligt) få en annan sinnesriktning l. beskaffenhet l. natur, övergå (i ngt annat); i sht i förb. innehållande sådana verb som kasta o. slå; se vidare under de särskilda verben. Lubomirski, som någon tid visat sig mycket ifrig för Konung Stanislai partie, kastade om. Nordberg C12 1: 847 (1740). Den specifika känslostämning, som åtföljer t. ex. vår förnimmelse af öfverflödande rikedom, kan hafva en benägenhet att slå om till motsatt känslotillstånd. Schéele Själsl. 221 (1895). Han vågade inte ännu tro, att hon hade slagit om och övergått på hans sida. Lagerlöf Mårb. 220 (1922). Ofta börjar (hos Kellgren) en sats som narrativ, men kastar om till frågesats. Abenius KellgrProsa 108 (1931). (†) Effther för:ne Bysseskytte sigh nw seden haffwer kastedh vm i saken, syntes oss (osv.). HH XIII. 1: 74 (1562).
8) för att angiva att ngn vid förflyttning passerar ngn l. ngt som befinner sig framför honom, särsk. förbi ngn l. ngt som rör sig i samma riktning; i förbindelser innehållande sådana verb som fara, gå, hinna, komma, köra, löpa, resa, rida, ro, segla, simma, springa, åka; se vidare under de särskilda verben; jfr I 6. (Han) räddes för hvar busche hann löp um. HH 20: 190 (c. 1585). The rede om mig med spänte bösser i handen. Schück Wivallius 1: 136 (i handl. fr. 1631). Mag. Dubb ock Villemot, hvilka uti en båt för sig hade sökt att ro om oss andra, .. kommo (osv.). JGOxenstierna Dagb. 92 (1770). Så fort Tord kommit om udden, kastade sig stormen över honom. Siwertz Sel. 2: 220 (1920). En motorcyklist .. sökte .. köra om en framförgående buss. SvD(A) 1930, nr 120, s. 24. — särsk.
a) för att ange att ngn l. ngt utan att ett sammanträffande äger rum passerar förbi ngn l. ngt som rör sig i motsatt riktning; i förb. gå om (se denna förb. 8).
b) bildl.; äv. i förbindelser innehållande sådana verb som läsa o. växa. OxBr. 3: 185 (1629). Læsa om sina jämnåringar. Murberg FörslSAOB Bih. (1791). Efter Rigas eröfring började .. (polackerna) erkänna, att Svenskarna hade gått om dem i belägringskonsten. Fryxell Ber. 6: 95 (1833). Jag stod vid samma tallbuske (där jag stått som gosse); den hade nu vuxit om mig, fast dess rot hvilar på berg. Bremer Grann. 1: 159 (1837). Hon kunde inte tänka sig annat, än att han skulle komma att gå om professor Geijer i ryktbarhet. Lagerlöf ChLöw. 11 (1925).
9) [utvecklat ur 2 o. 8] i fråga om tidens gång o. d.; särsk. för angivande av att viss tid går (l. gått) till ända l. att ett tillstånd l. förhållande upphör l. går över; i förbindelser innehållande sådana verb som draga, dröja, gå, i sht förr äv. vara; se vidare under de särskilda verben. När de sju åren voro om, / Sjelf Gud fader till henne kom. SvForns. 1: 379. Och gingo try åår om, at intet örligh war emellan the Syrer och Israel. 1Kon. 22: 1 (Bib. 1541). Låt det (dvs. såret) blöda, förbind det sen dygnet är om ..! Tegnér (WB) 5: 113 (1825). Sålunda drog det ej länge om, innan underhandlingarna kommo i gång. Fryxell Ber. 3: 203 (1828). Så gick det många år om. Wikner Vitt. 134 (1878). Det dröjde inte länge om, förrän Mats såg, att vängåvorna hans inte aktades högt. Väring Vint. 265 (1927).
10) för uttryckande av intresse, omsorger, skötsel, vård o. dyl. l. att man uppmärksammar l. gör affär av l. fäster avseende vid ngt o. d.; särsk. i förbindelser innehållande sådana verb som bry sig, låtsa(s), plåstra, pyssla, se, sköta; se vidare under de särskilda verben; jfr I 12. Nu är godh förhopning att medh Kirstin blifwer bätre, tÿ hon, (Gudj lof), förmår gå och see om sine werf. VDAkt. 1681, nr 58. I vaggan hade han med nöd / En gammal Käring, som såg om-sig. Kellgren (SVS) 2: 323 (1790). Doktorn plåstrade om min rispa. Jolin Mjölnarfr. 20 (1865). Det är .. bäst, att ni inte låtsas om, att ni vet, hvad det är för sjukdom hon har. Lundquist Konstn. 87 (1890). Det är jag som ska sköta om ridån, tillade han, tafatt presenterande. Sjödin StHjärt. 95 (1911). — särsk.
a) i förb. vara om sig, tillgodose sina (ekonomiska) intressen; numera bl. mer l. mindre klandrande. En karl som will wara något om sigh och söker medh ähra nära sigh. RARP 4: 176 (1649). En ”inackorderingstant” är alltid en löjeväckande person, som är om sig och kring sig och gärna framställes som utsugerska mot de stackars varelser, som råka i hennes klor. SvD(A) 1944, nr 192, s. 10.
b) för angivande av att ngn åstadkommer att ett visst (förhållande o. d.) äger rum; i förbindelser innehållande sådana verb som laga, styra, ställa; se vidare under de särskilda verben. Du måste laga om, att ljusen brinna. Atterbom LÖ 1: 307 (1824). Katten fick ej vara i stugan, när barn der skulle födas … Man borde deremot ställa om, att barnet först kom att röra vid en hund. Wigström Folkd. 2: 158 (1881). Jag ska styra om, att hon i morgon kommer in på paviljongen. Sjödin StHjärt. 224 (1911).
11) i fråga om förhållandet att äga ngt l. att komma över ngt o. d.; jfr I 12 e.
a) i fråga om förhållandet att äga ngt; i förb. rå om (förr äv. råda om), stundom äga om. Han drager ifrån henne all näringz medell, så att hon inthet råder om huarcken litit eller myckit. VDAkt. 1650, nr 28. Hvem rår om detta? Sahlstedt (1773). För min del tror jag ej, att gubben rådde om mjölkharen. Wigström Folkd. 2: 222 (1881). Ack, den som ägt om Lampan, / har aldrig, aldrig ro. Fröding Stänk 134 (1896).
12) i förbindelse med bet.: känna till (ngt) l. hysa vissa känslor för (ngn l. ngt); jfr I 16.
a) i förb. veta om.
α) i uttr. veta om ngt, känna till ngt; ofta i nekande o. därmed jämförliga satser. Ludvigsson Norman 11 (c. 1550). Ehuru (en osanning) .. icke ens ger dåligt exempel, enär ingen vet om osanningen. Wulff Leopardi 93 (1913).
β) i sådana uttr. som innan ngn visste ordet om, plötsligt. Innan man visste ordet om, sköt en stor gåskarl upp i luften och förenade sig med de vilda. Lagerlöf Mårb. 79 (1922).
γ) (†) i uttr. inte veta om sig, inte veta till sig, inte vara vid medvetande. Mannen ligger och så i stugun och weet inthet om sig. VDAkt. 1677, nr 150.
b) i förb. tycka om, vara förtjust l. glad i l. (så l. så) uppskatta l. sätta värde på (ngn l. ngt); vara (smått) förälskad i (ngn). Han tycker (mycket) om god mat. Tycka bra l. illa om ngn l. ngt. At folket omkring kom hopetals, at se .. (på Bländas ritt), och berömde henne: det tyckte Fäntan om. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Det var en vacker sida hos Karl XV, att han tyckte om, att man sade honom sin mening rent ut. De Geer Minn. 1: 270 (1892). särsk. i utvidgad anv., i uttr. tycka om sig ngnstädes, trivas ngnstädes. Fastän det var vackert nere på strandremsan, tyckte pojken ändå bättre om sig uppe på bergshöjden. Lagerlöf Holg. 2: 150 (1906).
13) för angivande av att ngt berättas; i förb. tala om, stundom (vard.) skvallra l. snacka om; se vidare under de särskilda verben; jfr I 21. Efter år kom vandrarn åter, / helsar hemmets kända stränder, / talar om hvad han förnummit. Geijer Skald. 147 (1815, 1835). Sedan hade .. (hon) sqvallrat om för Jacobi .., att jag skref allahanda tyska verser. Atterbom Minn. 314 (1818). Fängsel-straff / Är stadgadt för enhvar, som snackar om / För resande, att förr man så benämnt / Capitolinska kullen. Dens. LÖ 2: 292 (1827). Tänker ni .. tänker ni tala om’et? — framstammade hon, då han slutat. PT 1905, nr 241 A, s. 3.
14) i fråga om förlust av ngt (särsk. av livet l. av välfärd o. d.); i förbindelser innehållande verben bringa o. komma (se d. o.); jfr I 30.
Anm. De ssgr i vilka ordet ingår ss. första led utgöras i allm. av verb (se dock OM-BYGD, -HYLLE, -HÅGSEN, -KRETS, -LAND, -SORG, -TANKE, -VÄRLD m. fl.), av vilka de flesta företrädesvis l. enbart brukas i vissa former, särsk. i pass., ss. particip l. ss. vbalsbst. I ett stort antal fall ha de verbala ssgrna likbetydande motsvarigheter bland det slags fria verbförbindelser som behandlats under III ovan; i fråga om deras förhållande till dessa gälla i huvudsak samma regler som angivits för förhållandet mellan ssgr o. fria verbförbindelser vid BORT, FRAM, GENOM (se d. o. ssgr anm.).
Ssgr se i alfabetisk ordning.
Spalt O 675 band 19, 1950