Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUDDING pud3iŋ2, förr äv. BUDDING l. PUDING l. BUDING, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) i sht kok. i form gräddad (oftast ss. huvudrätt använd) maträtt, vanl. med en huvudingrediens, t. ex. bröd l. fisk l. kött l. märg l. ris (varav rätten ofta har sitt namn) med tillsättning av mjöl, ägg, smör, mjölk (l. grädde), socker (l. sirap) o. kryddor m. m.; äv. om annan, ss. dessert använd maträtt tillagad (med l. utan gräddning) i en form. HovförtärSthm 1682, s. 1817. Ängländarne .. blifva vid deras Förfäders Rossbiff och Buddin. Tessin Bref 1: 310 (1753). Varma, söta puddingar som efterrätt. Högstedt KokB 451 (1920). Bolin VFöda 204 (1933). — jfr APELSIN-, BISKVI-, BLOD-, BRYLÉ-, BRÖD-, CHOKLAD-, CITRON-, DECEMBER-, DIPLOMAT-, FISK-, KARAMELL-, KÖTT-, LEVER-, MAKARONI-, MANDEL-, MANNAGRYNS-, MOSS-, MÄRG-, PLUM-, SILL-, ÄGG-PUDDING m. fl. — särsk. i uttr. engelsk pudding, plumpudding. Oec. 22 (1730). StKokb. 516 (1940).
-DUK. (pudding- 1693. puddings- 1683—1767) [jfr eng. pudding-cloth] (†) duk vari pudding kunde tillagas l. kokas. HovförtärSthm 1683, s. 1244. Därs. 1767, s. 3936. —
-FORM; pl. -ar; förr äv. -FORMA, r. l. f. (pudding- 1741 osv. puddings- 1729—1923) [jfr t. puddingform, eng. pudding-bowl] form (se d. o. II 1) av lergods l. metall l. porslin l. glas o. d. vari pudding(ar) gräddas l. tillagas. HovförtärSthm 1729, s. 2772. Puddingformar av koppar hängde på väggen. Hillgren Sag. 34 (1918).
Ssg: puddingforms-band. (-form-) band som till prydnad sättes omkring en puddingform vid servering. BoupptVäxjö 1911. —
-LIK, adj. [jfr eng. pudding-like] särsk. (†) miner. konglomererad. Det Puddinglika kalklagret eller Conglomeratet. Hisinger Ant. 4: 232 (1828). —
-PULVER. [jfr t. puddingpulver, eng. pudding powder, fr. poudre à pouding] kok. av stärkelse, (torr)mjölk, ägg, fett (stundom äv. socker) o. d. samt olika smakämnen l. essenser sammansatt pulver varav en (ss. dessert använd) pudding kan tillagas. (Ekenberg o.) Landin 577 (1893). —
-STEN. [jfr t. puddingstein, eng. pudding-stone, fr. poudingue] miner. konglomerat (se d. o. 1). Rinman ÅmVetA 1766, s. 38. Puddingstenen är en sammangyttring af större och mindre stycken af qvartsvarieteterna. JournManuf. 4: 147 (1834).
B (numera föga br.): PUDDINGS-BAND, -DUK, -FORM, se A. —
Spalt P 2333 band 21, 1955