| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RISSEL ris4el, sbst.2, n. (IErici Colerus 1: 321 (c. 1645) osv.) l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) r. l. m. l. f. (Brahe Oec. 93 (1581; uppl. 1920: Rizler, pl.; möjl. till sg. rissla, se nedan), Bruno Gumm. 218 (1762) osv.); best. -sslet resp. -sseln; pl. = (Broman Glys. 3: 453 (c. 1740) osv.), ss. r. l. m. l. f. -sslar ((†) -ssler, möjl. att hänföra till sg. rissla, Brahe Oec. 93 (1581; uppl. 1920)); förr äv. RISSLA, sbst.1, r. l. f.; pl. -or, möjl. äv. -er (se ovan).
1) benämning på olika slag av (större o. grövre) såll, förr vanl av flätade vidjor, tunna spjälor o. d., numera oftast av flätad l. vävd metalltråd l. tunna metallstänger; harpa (se HARPA, sbst.2).
a) i sht lant. om (i sht förr använt) handredskap avsett till rensning o. sortering av säd, fröer o. d.; äv. om del med motsv. funktion i tröskvärk o. d.; jfr HARPA, sbst.2 a, o. RISSLA, v.2 a. (De) dryffta .. (eller sålla medh Rissel) at thet må blifwa reen Sädh vthaff. Schroderus Comenius 400 (1639). Risslet (i tröskvärket) .. är genomborradt af cirkelformiga hål, genom hvilka säd och agnar falla på ett undre dylikt. TT 1874, s. 171. Händiga fingrar klövo hasselkäppar och flätade såll och ressel. Suneson GGrund 88 (1926). Det vid risslingen använda redskapet (risseln) skilde sig från sållet främst genom maskornas storlek. Levander DalBondek. 1: 462 (1943). — jfr HYLS-, KNÖPPLE-, SÄDES-RISSEL m. fl.
b) i sht tekn. redskap för rensning l. sortering av grus, jord, kol, malm, pappersmassa o. d.; jfr HARPA, sbst.2 b, o. RISSLA, v.2 b. Rizler eller Kalcksicht aff Jern-trådh eller Widior. Brahe Oec. 93 (1581; uppl. 1920). Det .. rissel, eller såll, som står i Bokkistan och hindrar at ej det Godset, hvilket är för groft, utrinner med vattnet. Rinman 1: 216 (1788). Är sanden blandad med grus eller småsten, så risslas den .. genom ett snedt ställdt rissel eller groft såll, af messingstråd. Rothstein Byggn. 92 (1856). — jfr CYLINDER-, KALK-, SAND-, SKAK-RISSEL m. fl.
c) om grovt såll l. (i utvidgad anv.) galler l. gallerliknande anordning använt (använd) för åstadkommande av luftigt underlag för torkande ämnen l. föremål l. tjänande ss. stängsel l. hinder l. spärr framför hål l. passage o. d.; äv. (i ssgn BOM-RISSEL) om med stålkablar sammanhållna pontoner försedda med nedhängande dylik anordning o. nyttjade för att innestänga flottat timmer l. leda det i önskad riktning. Thernäst skola .. rötterna .. sättas .. uti ett såll, eller tätt rissel, (med papper in uti beklädt) uti ugnen eller på en varm spis at tårkas. Aken Landap. 40 (1747). Et såll eller redsel som passar efter öpningen, med botten af stål eller mässingstråd (för att hindra möss att komma in i spannmålsmagasin). VetAH 1792, s. 41. Man .. utbreder .. sedan (råämnena för limframställning) på stengolf eller rissel och vänder dem ofta. UB 5: 454 (1874). FFS 1902, nr 31, s. 243 (om galler o. d. som hindrar fisk från att komma in i vattenhjul). — jfr BOM-, SKÄGG-RISSEL.
d) [jfr a—c] i jämförelser, med tanke på att ett rissel är fullt av hål (o. sålunda icke håller tätt); jfr SÅLL. Den inventarij stuffwan .. som rinner såsom it ritzl. VDAkt. 1662, nr 125. Betäckningen (på tegelbränningsugnen) hade .. så tillhopa krumpit och sönderspruckit, att den var otät som ett rissel. VetAH 1815, s. 203. Rallarminn. 141 (1949).
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (jfr 1 c).
a) (i vissa trakter) för skiljande av kolstybb från kol använd form av grep (se GREP, sbst.1 1) med tätt ställda klor förbundna med tvärslåar. JernkA 1833, s. 616.
c) bord vars mittparti består av metallnät o. vid vilket sortering o. skärning av lump äger rum (i viss utsträckning fortfarande) vid pappersbruk; i ssgn LUMP-RISSEL.
e) om skikt av grövre makadam l. slagg o. d. ss. filter i anordning för rening av vatten. Vattnet .. passerar ett rissel af lavakoks och sedan ett snabbfilter af grus. 2NF 31: 872 (1920).
(1 a, b) -BOTTEN. botten i rissel; äv. (i vissa trakter) vävn. i utvidgad anv., om rutmönster i ljusare o. mörkare färger på tyg. Fatab. 1930, s. 110 (om mönster på tyg; från Dalarna). —
(1 a, b) -RÄNDE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (vanl. av trä förfärdigad) ram kring ett rissel. UpplFmT 29—32: 40 (1913). —
(1 a) -STEGE. (i vissa trakter) ställning på vilken risslet placeras vid rissling under tröskning. Erixon SkansenKultH 23 (1925).
Spalt R 2159 band 22, 1958