| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖN rø4n, sbst.1, n. (Hiärne Förb. 49 (1706) osv.) ((†) f. G1R 2: 99 (1525), 2SthmTb. 8: 106 (1589)); best. -et (ss. f. -en); pl. =. Anm. Av äldre böjningsformer användas stundom i ä. nysv. i vissa uttr. efter prep. (se 2 a β, γ) dat. pl. rönom o. de sannol. från en fsv. gen. sg. utgående röna, röne. G1R 4: 20 (1527: j rönom). OPetri 2: 223 (1528: til röna). G1R 6: 221 (1529: i röne). Därs. 376 (1529: tiil Röne). SvOrds. B 7 a (1604: til röna).
1) (numera knappast br.) försök som anställes l. utföres i syfte att utforska ngt l. hur ngt förhåller sig, experiment, prov, undersökning; i sht om naturvetenskapligt experiment; jfr RÖNA, v.2 1, 2. Tijo experimenter eller röön. Hiärne Förb. 49 (1706). Vi veta, thet vatnet snarast fryser i stenkäril, som ock med klara rön och profstycken försökt är. Block MotalaStr. 79 (1708). Man nödgades upphöra med detta omenskliga rön (att medelst fullständig isolering o. uteslutning från varje slags sysselsättning söka förbättra förbrytare). Oscar I Straff 35 (1840). Anställ dock ej alltför långa rön / Med detta förhänges beskaffenhet! Atterbom LÖ 1: 266 (1854). Cannelin (1939).
2) förhållandet att erfara ngt; numera nästan bl. konkretare, om enskild akt av erfarande l. iakttagelse l. om ngt som erfarits l. iakttagits; erfarenhet; iakttagelse; äv. i uttr. rön av ngt; utan bestämd avgränsning från 3; jfr RÖNA, v.2 3. Röön gör godh drängh. SvOrds. C 1 a (1604). Bland långa rön af ljuft och ledt / Min hjessa grå är blifven. Ps. 1819, 360: 2. Den sorg hon haft, de bittra rön hon gjort / för kärlek öppnat hennes själ kanhända? Wirsén Fur. 206 (1896). Ruin SjunknH 203 (1956). — jfr DOM-, ERFARENHETS-, HUSHÅLLS-, KÄMPA-, PLÅGO-, SJÄLV-RÖN m. fl. — särsk.
a) (†) i vissa uttr.
α) vara i handom rön, vara en handgriplig l. välkänd erfarenhet; hava l. få i handom l. händer rön [fsv. hava rön i handom l. händer], med bestämning bestående av indirekt frågesats l. att-sats l. neutralt pron., äv. (i komparativ sats) utan sådan bestämning: (på ett handgripligt l. oförtydbart sätt) ha fått resp. få erfara l. röna l. lära känna l. pröva på (vad osv.) l. erfara osv. sanningen l. riktigheten av (vad osv.), ha resp. få (handgriplig l. oförtydbar) erfarenhet av (vad osv.); jfr HAND 5 b α δ’. Oc wel i handom röön ær at för:na konung C(hristiern) oc hans hop icke meera skonar ther (dvs. i Uppsala stift) æn anner stadz. G1R 1: 36 (1522). Hwadh ock dieffuulen haffuer för haat och ond wilia til oss, haffue wij .. j handom röön. LPetri 3Post. 62 b (1555). The wilia sådant intet troo, för än the haffuat j hender röön. Därs. 139 a. Hwadh iagh sägher, thet skalt tu om sidher få j hender röön. Dens. Sir. 31: 26 (1561). L. Paulinus Gothus Ratio 53 (1617). Swedberg Lefw. 303 (1729). jfr: (Sv.) Vi hafve många rön i händer, (lat.) Plura nobis adsunt experimenta. Sahlstedt (1773).
β) hava l. finna l. få (ngt) i rön l. rönen l. rönom l. [jfr γ] röna, känna resp. lära känna (ngt) av l. gm erfarenhet, ha resp. få erfarenhet av (ngt); dels med obj. (oftast bestående av indirekt frågesats l. att-sats l. neutralt pron.), dels (i komparativa satser) utan obj. G1R 2: 99 (1525). Hwad ytermera twnge och oretth then menigeman viderfars åff .. (”Kyrkans förmän”), j thy ath the slaa all tingh vppundher siig (osv.) .. thet görs oss jcke behoff fortelia, för ty j haffwe thet wel alle j rönom. Därs. 4: 20 (1527). Vij (vilja) ecke .. lijdhe, ath .. (biskop Brask) och hans anhang skole .. bruka tyranni offuer lekte och lærde fattige och rijke, som nog finnes i röna, ath för:na biscop hans brukat och bedriffuedt haffuer. Därs. 393. At the emot oss oerlig handlat hade. som nogre aff thet partiet wäl fwnno i röne som ther för then skul dömde wordo frå liiff och godz. Därs. 6: 221 (1529). Hwadh thet (att vara olydig mot Gud) haffuer båtat oss, haffue wij j röön. OPetri 4: 405 (1550). At thet var Gudi täckt, thet finge vi i rön. Kolmodin QvSp. 1: 159 (1732).
γ) [fsv. koma til röna l. röne] i uttr. komma till röna, betecknande att ngt blir föremål för erfarenhet l. omsättes i handling o. d.: bli uppenbarad l. komma fram l. förvärkligas l. ”komma till kritan” o. d.; jfr e. Huru en menniskia warder född vppå nytt thet är snart sagt, men när thet skal komma til röna, såsom thet här kom medh Nicodemo, så är thet mödha och arbete. OPetri 2: 223 (1528). J loffue mig wel gott, oc ner thet komme tiil Röne, thå wåre thet jnthet j eder makt att holle. G1R 6: 376 (1529). När sanningn kommer til röna, så är lögn icke werd een böna. SvOrds. B 7 a (1604).
b) om iakttagelse l. observation (se d. o. 1, 1 a) av mer l. mindre (natur)vetenskaplig l. teknisk art l. om geografisk l. vetenskaplig upptäckt. VetAP 1: 74 (1739). Jag har gjort åtskilliga rön i Natural-Historien, til de Lärdas nöje och båtnad. Linné Vg. Föret. 4 (1747). Viktiga rön hava gjorts genom de påbörjade mätningarna av den magnetiska inklinationen. SvGeogrÅb. 1934, s. 15. Det var otvivelaktigt genom (portugisernas) .. rön, som Columbus fick uppslaget till sitt livsverk. Grimberg VärldH 8: 114 (1938). — jfr SPRÅK-, VÄXT-RÖN. — särsk. (†) konkretare, om redogörelse för l. beskrivning av iakttagelse(r) av mer l. mindre (natur)vetenskaplig l. teknisk art. Detta rön handlade enkannerl:n derom, huruledes trävärcke icke itändes af eld, när det tilförene sugit uti sig något Sal fixum. VetAP 1: 122 (1739). Här har jag uppsatt ett kort och ringa rön. Linné SvArb. 1: 10 (1749). Möller (1807).
c) närmande sig l. övergående i bet.: (av erfarenheten) bestyrkt l. säker iakttagelse, faktum (se d. o. 2). Sielflydningen i .. kan giöra en stafvelse. Detta må antagas som ett rön, om hvilkets riktighet, hvar och en, som behagar försöka, kan blifva öfvertygad. Hof Skrifs. 91 (1753). Hon (har) .. i all sin tid .. / Ej någon Christen själ förtalat / .. Mirakel, om ni vill; så är det dock et rön, / At hon var döf och dumb i alla sina dagar. Kellgren (SVS) 2: 346 (1793). Torra rön och fakta. Arvidson Gränsl. 41 (1929).
d) [fsv. finna rön a l. (up)pa nokot] (†) övergående i 3, i uttr. finna rön (up)på l. njuta rön av ngt, (få) erfara l. märka l. lära känna ngt; finna l. hava dess rön, få resp. ha fått erfara l. märka l. lära känna det. G1R 2: 47 (1525). Wij finne .. (i bönen ”Inled oss icke i frestelse”) sielffwe röön vpåå ath all wår ledhamoot äre tilböyelighen til thet ondt är. OPetri 1: 67 (1526). Tich gick wel tes fan tu röön. Ps. 1536, s. 67. OPetri 4: 437 (1550: tess haffuer tu röön). Anders .. hafver .. sigh godh ynnest, venskap och benägenhet förverfvatt, ther på han i sinn lifztidh dagligenn fann röönn. OxBr. 12: 452 (1612). Bed ödmiukt .. / .., at tu må niuta rön / Af then välsignelse (dvs. det att föda barn), som han förundt vårt kön. Kolmodin QvSp. 1: 362 (1732).
e) (†) övergående i bet.: (i erfarenheten prövad) värklighet. Om (skeppet) .. är elliest så i rönen som i sÿnen. 2SthmTb. 8: 106 (1589). Idén om allas jemnlikhet är skön, / Men faller platt, då den skall bli ett rön. Franzén Skald. 6: 284 (1844).
3) († utom ss. senare led i ssgr) om ngt som utgör vittnesbörd om l. bevis l. (känne)-tecken l. prov l. exempel på ngt; särsk. i uttr. rön av ngt, stundom äv. (med objektiv gen.) ngts rön, vittnesbörd om l. bevis osv. på ngt; utan bestämd avgränsning från 2 (jfr 2 d). Imedlertid ser man redan röön af det som sagt är angående Mechaniques ringa trefnad här i landet. Polhem Invent. 17 (1729). Harpan var förgyld och grön, / Prydd med Myrten, Tusenskön, / Med en Cherubim utmålad, / Prålad, / utaf Hoffbros vackra rön (dvs. de vackra proven på Hoffbros konst). Bellman (BellmS) 1: 143 (c. 1775, 1790). I, till hvilkas varma lof det länder, / Att hafva skänkt oss högsint vänskaps rön. Atterbom SDikt. 2: 169 (1814, 1838). Också lemnar oss erfarenheten mångfaldiga rön af Guds besynnerliga försyn. Franzén Pred. 4: 265 (1844). — jfr ANDAKTS-, SNILLE-, TROHETS-, TROLLSKAPS-, VIGHETS-, VÄNSKAPS-RÖN m. fl. — särsk.
a) om handling som utgör prov på hjältemod l. tapperhet o. d.: dåd, bragd, bedrift. Hjeltars Fader ej plär försaka / Nåd och bistånd åt hjeltars rön. Kellgren (SVS) 3: 308 (1788). jfr KÄMPA-, MANDOMS-, MANNA-RÖN.
b) i utvidgad anv., i uttr. rön på läsaren l. på saken, skäl utvalt l. avpassat med hänsyn till läsaren resp. skäl grundande sig på sakförhållande(n). Man hör som oftast författare begynna framställningen af sin vetenskap med åtskilliga betraktelser öfver dess nytta, det vill säga, med ett rön på läsaren (argumentum ad hominem) i stället för ett rön på saken. Geijer I. 5: 195 (1819).
4) [utvecklat ur 1] (†) handling varigm man utan säkerhet att lyckas l. med risk att misslyckas bemödar sig att åstadkomma ngt l. att vara ngt; försök (se d. o. 2); bemödande. Se Cloë! — Huru täck! Hur skön! / Roslin förgäfves duken breder, / Och L’Archevêque för konstens heder / Ej vågar ett så farligt rön. Kellgren (SVS) 1: 259 (1778). Fransyska revolutionen företog sig det minnesvärda rön, att låta en nation afsäga sig allt historiskt arfskap. Atterbom Minnest. 2: 395 (1826). (Statyn) gör intryck af storhet, men konstnärens rön, att gifva honom något af Zeus’ blida majestät har strandat mot det omöjliga. Rydberg RomD 24 (1877).
-RIK. (†)
1) om person: som gjort många iakttagelser l. observationer l. erfarenheter; (kunnig o.) erfaren; äv. om ngns förstånd o. d.: präglat av rik erfarenhet. Den upsatta instruction för Hessleby Inspectoren, visar Huvudmanens grund- och rönrika förstånd i hushållsidet. GBonde (1740) hos Trolle-Bonde Hesselby 145. En af våra rönrike naturforskare. Gadd Landtsk. 1: 44 (1773). Martin Bensj. 120 (1782).
2) om skrift: som innehåller många iakttagelser l. observationer o. d. Våra inhemske Svenske rönrika Vettenskaps Academiens Handlingar. Gadd Landtsk. 1: Föret. 18 (1773). —
B (†): RÖNE-BALK. (röne- 1748. röno- 1748) om avdelning l. kapitel i bok behandlande iakttagelser l. rön (i naturen); jfr balk 5 b o. rön, sbst.1 2 b. Björner Hävd. Föret. 3 (1748). Därs. 101. —
-IDKARE, se A. —
-VIS, n. i uttr. på rönevis, gm l. med rön (i naturen); jfr rön, sbst.1 2 b. Björner Hävd. 5 (1748).
C (†): RÖNO-BALK, se B. —
-REDA, r. l. f. redogörelse för iakttagelser l. rön (i naturen); jfr reda, sbst.1 4, o. rön, sbst.1 2 b. En Sago ock Röno Reda Om Nordiske länders, så fornare som senare, Åboning, Strandvidd och Östersjöhögd. Björner Hävd. Titelbl. (1748).
Spalt R 4410 band 23, 1962