Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SERGEANT serʃan4t (särschant, .. (vard.) schärsant Weste), äv. (numera bl. ngn gg, vard., skämts.) SJERSANT ʃersan4t, om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(chargent- i ssg 1612 (: Chargent Maior), 1790 (: Chargent Major). chergeant (scher-, -chiantt, -giant) 1623—c. 1750. sargiant (zarsiant) 1629—1638. scargant 1610. schargant 1605. schargiant 1629. scheriant 1623. scherigiant (cher-) 1645—c. 1730. schiertzant 1627. sergeant (sär-, zer-, -ciant, -giant, -schant, -siant) 1618 osv. sergent 1786—1858. serigiant (-geant) c. 1730. sertziant 1623. siergiant 1718 (: Siergiantiskan). sjersant (cher-, chier-, scher-, shier-, sjär-, skier-, skiär-, skjär-, -zant) 1621—1921. skargant 1605. skerseant 1626—1627. skärsant (ske(e)r-) 1621—1888. skärssiant 1638. skärtziandtt 1623. zertian(n)t 1623—1640. zierzant 1639. zierziant 1639)
Etymologi
[jfr d. sergent, schersant m. m., nor. sersjant, mlt. sargant, sariant, schariante, en riddares väpnare, fotsoldat, mht. schargante, scharjante, sarjant, serjant, en riddares väpnare, fotsoldat, t. sergeant, schersant, scherschant m. m., eng. sergeant, serjeant; av ffr. serjant, sergent m. m., (rätts)tjänare o. d. (fr. sergent), av lat. serviens (gen. -entis), p. pr. av servire (se SERVERA, v.1)]
1) (†) tjänare, betjänt, hantlangare o. d.; särsk.: rättsbetjänt, vaktmästare vid domstol. Om (den kalvinistiske författaren) Rennechers (som är) Dieffuulens Schargant, (läror om) Armborst och Sträckiasnöre, haffuom wij hördt tilförenne. PJGothus Huber I 4 a (1605). Han (dvs. det lybeckska sändebudet) moste mellan twå skarganter gåå (till rådhuset), / Thet monde honom thå mest försmå / Och hårdeligen förtryte. Hund E14 63 (1605). Posten 1769, s. 398 (om rättsbetjänt i Frankrike).
2) (titel för) militär befattningshavare med i olika länder o. under olika tider växlande grad; i fråga om ä. sv. förh. särsk. om underofficer med den (näst) högsta graden inom ett kompani l. motsvarande förband o. med uppgift bl. a. att ansvara för ordningen inom kompaniet osv.; i fråga om nutida sv. förh.: (titel för) underofficer av lägsta graden vid armén, flygvapnet l. kustartilleriet; jfr FANJUNKARE, FÄLT-VÄBEL. KlädkamRSthm 1618 A, s. 78 a. Sergianten och Fältwäbelen hafwa Eenhanda beställningar, .. Fältwäbelen är äldre och förste Sergianten under Compagniet, dheras Sysler äre at hafwa acht på heela Compagniet, at alt går rätt och skickeligen til. Söderman ExBook 185 (1679). Fändriken och Sergeanten rangera Manskapet efter Rang-Rulla. PH 5: 3155 (1751). Sven Dufvas fader var sergeant, afdankad, arm och grå, / Var med år åttiåtta re’n och var re’n gammal då. Runeberg 2: 48 (1846). Ja minns välan fanjunkare Johansson på Möja. Han var så fin så han kunde varken umgås med löjtnanter eller schersanter. Engström Hemsp. 11 (1921). Josephson o. Schultz UndOffHist. 1: 114 (1938). RullaArm. 1965, s. 189. — jfr ARKLI-, ARTILLERI-, LANDSTORMS-, MUSIK-SERGEANT m. fl. — särsk. i överförd anv., om befattningshavare av motsvarande rang inom organisation med mer l. mindre militär prägel (t. ex. frälsningsarmén). Stridsropet 1883, nr 2, s. 4. Därs. 1960, nr 4, s. 15. jfr BRAND-, GRÄNS-, KUST-, POLIS-, ROTE-, RÖDAKORS-, SAMARIT-SERGEANT m. fl.
Anm. till 2. I denna bet. användes stundom vard. o. skämts. formen sjasse (äv. skrivet schasse), bildad till formen sjersant, sannol. efter mönster av basse (i sv. militär slang beteckning på menig soldat; jfr BASSE, sbst.1) l. sådana kortnamnsformer som HASSE (till HANS), LASSE (till LARS), MASSE (till MAURITZ, MATS m. fl.). Bunkerpost. 4 (1942). Fogelström Vakna 198 (1949). jfr NysvSt. 1924, s. 68 (i uppteckning av militär slang fr. c. 1915).
3) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.; jfr äv. med avs. på bet.-utvecklingen KNEKT 5] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (jämförelsevis stor) limknekt. BoupptVäxjö 1797. Sergeanter af Järn. InventÅkdonVerktygHovstall. 1814 A, s. 120. Limknekten, kiltvingen eller sergenten .., hvilken kan betraktas som en lång skruftving. Eneberg Karmarsch 1: 78 (1858).
Ssgr (till 2): A: SERGEANT-BEFORDRAN, -BLICK, -BOSTÄLLE, -GRAD, -LÖN, se B. —
-MAJOR. [jfr ä. t. sergeant-major (i bet. 1), ä. eng. sergeant major (i bet. 1), fr. sergent-major (i bet. 2)]
1) om högre militär befattningshavare; dels om befattningshavare med tjänsteställning närmast befälhavaren i en fästning, kommendant (se d. o. 3), dels (o. numera bl.) ss. förled i ssgn sergeantmajor-general. RR 4/3, 13/4 1612; jfr Hallenberg Hist. 1: 318, 396 (1790).
2) (om utländska förh., numera bl. tillf.) underofficer med tjänsteställning närmast över sergeants; jfr fält-väbel. KrigVAT 1834, s. 196 (om belgiska förh.). Därs. 1860, s. 168 (om franska förh.).
Ssg (till -major 1): sergeantmajor-general. [jfr ä. t. o. eng. sergeant-major general, ä. fr. sergent-major général] (i skildring av ä. förh., föga br.) generalmajor. 2NF 28: 1217 (1919; om förh. 1628). 2SvBL 15: 194 (1954; om förh. 1629). —
-SKOLA, se B.
B: SERGEANTS-BEFORDRAN. (-ant- 1938 osv. -ants- 1938 osv.) jfr befordran 2. Östergren (1938). —
-BESTÄLLNING. jfr beställning 1 a β γ’. TjReglArm. 1889, s. 228. —
-BLICK. (-ant- 1930 osv.) särsk.: blick (se blick, sbst.1 2 a) som anstår en sergeant, sträng o. befallande blick. Stolpe DödVäntr. 24 (1930). —
-BOSTÄLLE ~020. (-ant- 1876 osv. -ants- 1878 osv.) (förr) jfr boställe 3. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 14, s. 1. —
-GRAD. (-ant- 1876 osv. -ants- 1882 osv.) jfr grad, sbst.1 4 b. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. 3 a, s. 41. —
-LÖN. (-ant- 1837 osv. -ants- 1900 osv.) jfr lön, sbst.1 2. KrigVAT 1837, s. 161. —
-RÄNSEL, r. l. m. (förr) SD(L) 1904, nr 245, s. 1. —
-SKOLA. (-ant- 1887 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) underofficersskola. BtRiksdP 1887, 4Hufvudtit. s. 11. —
-VÄRDIGHET~002, äv. ~200. sergeants värdighet l. rang. KrigVAT 1838, s. 254. —
-ÄNKA. GT 1788, nr 68, s. 3.
Avledn. (till 2): SERGEANTSKA, förr äv. SERGEANTISKA, f. (-tiska 1718. -tska 1707 osv.) (numera bl. tillf., arkaiserande l. skämts.) sergeants hustru l. änka. VDAkt. 1709, nr 48 (1707).

 

Spalt S 1974 band 25, 1967

Webbansvarig