| Publicerad 1977 | Lämna synpunkter |
SLIRA sli3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (mindre br., Wijkander Elektrotekn. 240 (1900), Östergren (1941)), -NING (JernkA 1862, 2: 58, osv.).
1) glida (se d. o. 1), slinta, halka; ofta med tanken särskilt riktad på att glidningen är oavsiktlig l. oönskad, särsk. i fråga om sådan glidning varvid ngt (t. ex. en bil l. vagn l. släde) som befinner sig i rörelse kommer ur sin rätta bana gm att sladda (se SLADDA, v.4 2). Det vattnet, hvilket slirat långs sidan af Fartyget. Chapman Skeppsb. 40 (1775). Då .. (en harv) är anspänd blott i en punkt, (inträffar) att den slirar, så att flere pinnar komma att gå i samma spår. Juhlin-Dannfelt 322 (1886). Ibland slirar och slinter kälken där föret är halt. Antarctic 2: 205 (1904). Bergholm Fys. 5: 58 (1939; om motorcykel). Vid slätbearbetning måste fräständerna vara ytterst vassa, ty i annat fall vilja tänderna gärna slira. Nerén PraktFräsn. 105 (1940); jfr b. — särsk.
a) sjöt. om ögla l. stek l. tåg o. d. Timmerstek är en ögla som lägges kring en stock så at den intet slirar. Dalman 56 (1765). Pålstek .. göres på sladden av en tross när man vill bilda en ögla som ej slirar. Gartz Segelsport. 85 (1919).
b) om drivhjul l. om fordon l. maskin med tanke på dess drivhjul: på grund av otillräcklig friktion glida mot sitt underlag o. därigm minska l. förlora sin drivande kraft, spinna; äv. om vals o. d. för bearbetning av ngt: glida mot materialet utan att få grepp; äv. dels om koppling l. växel i automobil o. d., betecknande att i kopplingen lameller glider mot svänghjul l. kopplingsskivor mot varandra o. d. utan att få (fullt) grepp, dels om person, i uttr. slira på kopplingen, låta kopplingen slira (i ovan anförd bet.). JernkA 1836, s. 121 (om hjul på lokomobil). Därs. 1842, s. 233 (om vals i maskin för malmkrossning). Tåget ”slirade” på de med isskorpa och snö betäckta skenorna. VL 1893, nr 57, s. 2. Å hjulringar (på automobil) af mjukt och elastiskt ämne (må) till skydd mot slirning så kallade glidskydd anbringas. SFS 1906, nr 90, s. 2; jfr huvudmom. HantvB I. 2: 158 (1934; om koppling). Hon .. hasade på slirande växel in mot trottoaren. Trenter AldrNäck. 19 (1953). Jersild CalvVärld. 122 (1965: slirar på kopplingen).
c) om rem l. lina l. tåg o. d. för kraftöverföring: på grund av otillräcklig friktion glida mot sitt underlag (drivhjul o. d.). JernkA 1861, s. 178 (om drivrem). 2NF 26: 645 (1917; om lina i gruvspel). Remmens slirning kan variera mellan 0,5 och 15%, utan att läderremmen åker av. Karleboser. 1: 457 (1936). — jfr REM-SLIRNING.
d) (numera bl. mera tillf.) i fråga om gående: halka, slinta (se d. o. 2); äv. i uttr. slira med fötterna 1. benen. Konow (1887: med fötterna). Hedin Transhim. 2: 293 (1909: med benen; om häst). Han slirade, snavade, klev ner sig i mörkret på de bottenlösa vägarna. Siwertz Sel. 2: 51 (1920). Kamelerna slira då de trampa på hala stenar. Hedin ErövrTibet 108 (1934).
e) (numera föga br.) om person, i fråga om bruk av verktyg varmed hugg l. slag o. d. riktas mot ngt: inte träffa rätt varigm verktyget glider åt sidan; jfr SLINTA, v. 3 slutet. Konow (1887).
f) (numera bl. tillf.) i överförd anv., i p. pr. i adjektivisk anv., om landsväg o. d.: så beskaffad att man lätt slirar, slirig. Sjöberg Kris. 165 (1926). Han körde ett par timmar utåt landet mitt i mörka natten på snömoddiga, slirande landsvägar. Heerberger Dag 108 (1939).
h) snick. i utvidgad anv.: med slirsåg l. (allmännare) med fräs o. d. frambringa skåra l. spår l. inskärning i arbetsstycke av trä; i sht ss. vbalsbst. -ning, äv. konkret, om resultatet: slir. På fönster- och dörrkarmar o. d. utformas .. (på maskinavdelningen i en snickerifabrik) tappar och tapphål, slirningar, ändprofileringar m. m. HantvB I. 6: 356 (1938). Tappmaskinen .. kan även användas för slirning av flera slag, varvid slirstål eller slirklingor monteras på underslitsspindlarna. Därs. 361.
i) mer l. mindre bildl.; ngn gg äv. [jfr KLAR 11 (a)] i uttr. slira klar från ngn, om ngt sakligt: klara sig undan från ngn. En gammal nött uniformsblus, som ännu alltid ”slirat klar från juden”. Bergdahl Antip. 67 (1906; återgivande yttrande av en engelsk sjöman). GHT 1943, nr 264, s. 10.
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slingra sig (äv. bildl.); äv. i uttr. slira med ngn, i smyg ha (intim) förbindelse med ngn. Flickan (hade) något kuttrasju med andra bokhållarn Figge George, som hon slirade med, och Janne gjorde slut med henne. Högberg Baggböl. 1: 84 (1911). Han sökte (inför det kinkiga uppdraget att be konsulinnan gå) slira, ville medla mellan eld och vatten. Därs. 136.
SLIRA NED10 4 l. NER4. glida l. slinta l. halka ned. Ramsten 36 (1866). Norrskensfl. 1927, nr 169, s. 1. —
SLIRA OMKULL10 04. glida l. halka l. slinta (o. därigm falla) omkull. ST 1929, nr 181, s. 7. (om motorcykel). —
SLIRA TILLBAKA10 040, äv. 032. glida l. halka l. slinta (o. sålunda komma) tillbaka. VetAH 1747, s. 44. —
SLIRA UNDAN10 32, äv. 40. intr.: glida undan; äv. bildl.: smyga undan. VetAH 1805, s. 160. (Den förrymde sjömannen) våga inte stanna i stan, utan slira undan in i öknen. Bergdahl Antip. 68 (1906). —
SLIRA UT10 4. (gm att slira) glida ut (ngnstädes); äv.: ge sig ut för att åka under ständiga slirningar l. dyl. Witt Skeppsb. 254 (1863; om rep). Nej, det var ingen av oss som missunnade honom att slira ut på de såphala vägarna (med bilen). Schulze Emigr. 196 (1930).
-HINDRANDE, p. adj. som förhindrar slirning(ar). SvD(A) 1927, nr 11, s. 1 (om förmåga hos mönster på bil- eller cykeldäck). Motorför. 1955, nr 4, s. 24 (om kanter i slitbana på bildäck). —
(1 b) -KOPPLING. tekn. axelkoppling som gm förmåga att slira (vid igångsättning l. plötsligt stort motstånd o. d.) kan motverka överbelastning av drivmotorn. TeknOrdlHissOml. 16 (1933). —
(1 b) -MUFF. sjöt. i propellernav i mindre båt: muff (se muff, sbst.1 2 a) med uppgift att (t. ex. vid grundkänning) åstadkomma att propellern slirar på axeln. Rydholm (1967). —
-SKENA. (i fackspr.) skena (se skena, sbst.2 1 e) lagd l. avsedd att läggas vid kanten av schaktgrop i gata l. väg för att förhindra fordon att slira ned i gropen. SthmSpårvAckordsprisl. Bansekt. 1958, s. 31. —
-SKYDD. skydd mot slirning; i sht konkret, på bildäck o. d.: anordning (t. ex. dubbar l. nabbar) med uppgift att skydda mot slirning; jfr slirnings-skydd. GHT 1926, nr 37, s. 10 (konkret, för bil). Mönstret (på bildäcket) bereder .. verksamt slirskydd. SvD(B) 1927, nr 177, s. 1 Sonesson BöndB 84 (1955; på framhjul på skumplog). Dubbdäcken .. är framför allt ett slirskydd. DN 1969, nr 14, s. 20.
Ssgr (i sht i fackspr.): slirskydds-hjul. fordonshjul försett med slirskydd; jfr slir-hjul. SkånD(B) 1958, nr 43, s. 13.
-matta. matta avsedd att placeras under fordons hjul vid halka för att motverka slirning; jfr slir-matta. GbgP 1949, nr 56, s. 9. —
-STEK. [jfr d. slirestik, nl. sliersteek] sjöt. stek lagt med ögla så att det lätt kan lossas gm att man drar i sladden. Uggla Skeppsb EngSvLex. 45 (1856). SohlmanSjölex. (1955). —
(1 b) -SÅG. (i fackspr.). Slirsåg .. (dvs.) Cirkelsåg med på drivaxeln i sned vinkel uppsatt cirkelsågklinga för uppskärning av spår, bredare än klingans tjocklek. SvIndLex. 1: 460 (1948).
-SÄKER. som ger säkerhet för l. borttar slirningsrisk; jfr -fri. Nerén Bild. 3: 135 (1928; om snökedjor). AB 1964, nr 137, s. 21 (om gummihjul på gläsklippare).
B (mindre br.): SLIRINGS-RIK. rik på slirningar; anträffat bl. bildl., liktydigt med: växlingsrik, skiftesrik. Den västerländska odlingens sliringsrika kurva. Frosterus Jord. 122 (1930).
Spalt S 6668 band 27, 1977