| Publicerad 1981 | Lämna synpunkter |
SNÄV snä4v, adj. -are (Högström Lapm. 146 (1747) osv.) ((†) snäffre, komp., LPetri Œc. 46 (1559)). adv. -T; förr äv. SNÄVER, adj., -vre, -vra. adv. -T (Gustaf II Adolf 624 (1624)).
1) knapp (se KNAPP, adj. 2), knappt tilltagen; liten l. trång l. smal; ofta om bete l. åkerjord o. d.: dålig, klen, mager (se MAGER, adj. 3 b); utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera i sht i fråga om knappt tilltaget utrymme l. svängrum l. (jfr 2) mellanrum o. d. LPetri Kr. 56 (1559: snaffva, sg. best., sannol. felaktigt för snäffva; om utrymme). Suåra Ringa och Snäff Beet för deres häster och booschap. ÅngermDomb. 1647, s. 82. At beta hästar och boskap om wåren, när ängen är blöt, och om hösten snäfwer och mager, skadar otroligen, i ty gräsrötterna trampas .. ned. Broocman Hush. 2: 213 (1736). Skandinaviens snäfwa tegar .. lemna (knappt) föda åt egna odlare. AJourn. 1815, nr 80, s. 2. Till de gamla prästgårdarna hörde ock adjunktsrummet, i vårt hem som ofta eljest snävt tilltaget. MinnGPrästh. 1: 27 (1924). (Felix) rör sig .. i en snäv halvcirkel bakom Mary. Bergman Patr. 55 (1928). Han höll snävt om södra udden, lovade upp och släppte skotet. Barthel Ramsöpojk. 34 (1928). Kulturen 1951, s. 166 (om botten på lerkanna). — särsk.
a) i fråga om mat l. dryck: knapp, mager (se MAGER, adj. 2 b), torftig. Lind (1749; om måltid). Nordforss (1805; om föda). Mången tyckte denna gång, att det gick för snäft till väga i dryckjom. Högberg Vred. 1: 68 (1906). Tidigare middagar i samma familj (hade) gått i den snäva tilldelningens tecken. Engström Gubb. 18: 67 (1937).
b) i fråga om ekonomiska förhållanden; om ekonomiska villkor l. tillgångar o. d.: knapp (se KNAPP, adj. 3) l. inskränkt o. d. LPetri Œc. 46 (1559). Gustaf II Adolf 624 (1624; ss. adv.). Min tryckande Fattigdom och snäfwe wilkor. VDAkt. 1778, nr 528. Prästerna (i Ryssl.) äro .. så snäft lönta, att de i mjugg tigga. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 160. SPF 1819, s. 442 (om tillgång på skog). Leva i, under snäva, de snävaste (ekonomiska) villkor. Östergren (1943). särsk. i uttr. snipp och snäv, se SNIPP, adj.
c) (numera bl. tillf.) om gränser l. om sidor hos ngt: som begränsar l. innesluter ett litet l. trångt l. smalt område. Snäfva gränser omslöto det äldsta Stockholm. Svedelius SmSkr. II. 1: 50 (1866, 1877). Strindberg Hafsb. 77 (1890; om sidor hos kanonbåt).
d) (numera bl. mera tillf.) ss. adv., i uttr. snävt avputsad, om växt: hårt l. tätt klippt (gm beskärning l. dyl.). Leopold 5: 165 (c. 1820).
2) om klädesplagg o. dyl. l. om del av klädesplagg: som (är så knappt tilltaget resp. tilltagen att det resp. den) sluter tätt kring kroppen resp. kroppsdelen, åtsittande, trång; ss. adv. äv.: tätt, hårt. Rocken sitter snävt i midjan. LMil. 3: 130 (1692: snäfra i lifwet; om uniformsrockar). Fodret (till byxorna) skjäres icke aldeles lika widt med utan-tyget ..; dock icke snäft, att det ej tränger kroppen. UnderrManskläd. A 4 a (1778). Österrikarne .. hafva .. snäfva byxor och kängor. Snellman Tyskl. 133 (1842). Hon (sveper) den befransade spanska mantiljan snävt om sig. Lindström Blåst. 136 (1928). Den mörkröda kjolen är snäv och hon gick med korta steg och rak rygg. Beckman DamRödHatt 62 (1966). — särsk. i utvidgad anv. (†) om person: klädd i snäva kläder. På bygden (dvs. på landet) går man snood och snääf, / I kläder, samt i seeder strääf. Columbus BiblW O 2 a (1674).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2); i sht: som hålles l. håller sig inom l. kännetecknas av trånga gränser l. som begränsar ett litet utrymme l. område o. d., föga omfattande, inskränkt (se d. o. 2 (a, d)), begränsad, obetydlig, trång o. d.; ofta om gräns(er) l. regler o. d.; äv. om tid: kort; ss. adv. ofta i uttr. snävt begränsad, begränsad inom trånga gränser. En snäv definition. Boken är avsedd endast för en snäv fackkrets. Hon har mycket snäva vyer. Hålla sig inom en snäv ram i sin framställning. Sätta snäva regler för ngns handlande. Snävt satta gränser. Jag skrider nu til beskrifningen af det besynnerliga ämnet jag råkat före; men måste beklaga, at jag nödgas vara alt för kort ock snäf i dess utförande. VetAH 1743, s. 2. Detta alltför snäfva dygn. Järta 2: 507 (1828). Den snäfva lycka, som återstår, skall man afundas dig, så länge något deraf är qvar. Wallin 1Pred. 1: 136 (c. 1830). Den majestätiska togan, det lätta pallium fingo ej mer förråda tankens formsköna växt: — de voro bortlagda för den snäfva kanslidrägten (sedan Genberg 1848 blivit statsråd). Snoilsky i 2SAH 52: 45 (1876). Historien kan ej nöja sig med den snäfva skillnaden emellan anfallskrig och försvarskrig. SvTidskr. 1892, s. 480. Den runda formen (på svepskrin) .. är snävt begränsad till Värmland — Västergötland. Granlund Träkärl 19 (1940). Ämnenas snäva definiering (för två professurer) har gjort dem skräddarsydda för två av universitetets docenter. DN(A) 1964, nr 315, s. 16. — särsk.
a) i fråga om uppträdande l. tal l. kritik (se slutet) o. d., om person l. tal l. ton(fall) o. d.: som uppträder med resp. kännetecknas av (fåordighet o.) en knappt tillmätt hövlighet l. generositet l. vänlighet o. d. (parad med trångsynthet; jfr c) l. en mer l. mindre avvisande l. negativ inställning, kort (se KORT, adj. 5) l. kärv l. avmätt l. kylig l. kallsinnig o. d. Hon var mycket snäv mot sin kavaljer. Ett snävt svar. Han besvarade hälsningen med en snäv nick. Ett i snäv ton avfattat avslag. Bellman (BellmS) 10: 109 (1788; om guden Apollo). Öfverhufvud synes staten mångenstädes alltför snäft behandla de underordnade bland ordningens tjenare. Snellman Stat. 228 (1842). Hvem är .. mannen .. derborta vid hörnet, han som tycks med .. snäfva blickar betrakta studenternas marsch? Topelius Fält. 3: 132 (1858). (Tidskriftens redaktör) var till sin natur snäf och kärf samt affärdade honom något kort, sedan han dock lofvat läsa manuskripten. PT 1897, nr 42 A, s. 3. ”Det kan ha sina orsaker”, sade han snävt. Spong Sjövinkel 185 (1949). (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 544 (1962). — särsk. i fråga om kritik av ngn l. ngt; om person l. om kritik l. omdöme o. d. Skällsorden förvandlades i ett slags snäfva loford öfver jägarnes visade mod. Topelius Vint. I. 1: 101 (1863, 1880). Söderhjelm Tavaststj. 304 (1900; om recensioner). (Finnens) omdömen om Sverige äro något snäfva. VL 1901, nr 69, s. 2. De ansågo avhandlingen för snävt bedömd. HågkLivsintr. 18: 303 (1937). Han synes mig väl snäv i värdering av några av .. (författarinnans) tidigare romaner. SvLittTidskr. 1960, s. 18. Andersson i 3SAH LXXVI. 2: 57 (1968; om kritik av musikaliskt verk).
b) (i sht i vissa trakter) i uttr. i en snäv vändning, i en hastig vändning (se HASTIG 2 b slutet), i en snabb vändning; jfr KNAPP, adj. 10. Fastän .. (kaptenen) sjelf nog i en snäf vändning kunde .. låta några svordomar gå ur stapeln, så tålte han ej att hans folk svor. Wigström Folkd. 2: 214 (1881).
c) kortsynt l. trångsynt; förr äv. (om person): dum, enfaldig; jfr INSKRÄNKT 3. Ha, ha! du snäfra Höns, du liderliga stycke. Palmfelt Molière 73 (1738). Det snäfva hvardagsförståndet. Rydberg KultFörel. 6: 413 (1888). Man är icke mindre snäv i uppfattningen än förr, endast osäkrare. Segerstedt Händ. 74 (1926).
d) (numera bl. mera tillf.) om vind: kärv, skarp, snål, sträng, bitande o. d. Vinden blåste snäf och kylig. Palmblad Falkensv. 1: 77 (1844).
e) (†) ss. adv., i uttr. snävt nog, knappt, med knapp nöd, med nöd och näppe. Förnuftet, rättskänslan, hedern nådde snäft nog till att öfvertyga honom, det han icke resonnerade af blott andligt högmod. Carlén Bull. 2: 358 (1847).
SNÄVA, v. -ade.
2) till 2, om (del av) klädesplagg: vara snäv, sitta snävt; äv. refl.; äv. i utvidgad anv., om tjuder o. d.: dras åt. En allt för rakt sneddad kjortel .. vill snäfva. Berg Handarb. 28 (1873). Gestalten var rank, hon bar väl upp en smårutig dräktklänning som snävade sig djärvt över höfterna. Vi 1949, nr 39, s. 13. Tjudret (på hästen) rycker till, snävar och drar. Ahlin GillGång 156 (1958).
3) bildl. (jfr snäv, adj. 3): sätta skrankor för l. inskränka l. begränsa (ngt) l. stänga in (ngt) i ett trångt utrymme; äv. (jfr snäv, adj. 3 a): göra (ngn) snäv l. sluten (särsk. i p. pf.: gjord snäv, snäv l. sluten). Gud älskar icke röken, som stänger himlen, eller taket, som toppar växten, eller gatan, som snävar själen. Ossiannilsson Slätt. 214 (1909). Maria satt snävad. / Lage fick inte ens en blick när han kom in. Ahlin GillGång 194 (1958). — jfr in-, till-snäva.
Särsk. förb.: snäva in. till snäva 3: insnäva (ngt); äv.: inringa (ngt; se in-ringa, v.1 4). Östergren (1943). (S. k. on-line-sökning) innebär att dokumentalisten tillsammans med forskaren, som sitter vid en databildskärm, kan föra en dialog med datorn och successivt snäva in de relevanta referenserna. LUMedd. 1974, nr 13, s. 14. jfr insnäva. —
snäva till. 1) till snäva 1; särsk. om passage o. d.: bli trång l. smal. Östergren (1943). 2) till snäva 3: inskränka (ngt). SvD 1980, nr 102, s. 10. —
snäva åt10 4. särsk. till snäva 2: insnäva (ngt); äv. bildl. (jfr snäva 3). Oswald Privatm. 120 (1949). SvD 1976, nr 101, s. 5 (i pass., om frihet). —
SNÄVHET, r. l. f. till 1—3, om egenskapen att vara snäv, knapphet l. karghet l. trånghet l. tvärhet o. d.; särsk. till 3 a (slutet). Sahlstedt (1773). Förlåten, Mine Herrar, ofullständigheten — att ej säga snäfheten — af denna matta, bleka teckning (av Apulejus). Valerius 2: 200 (1848). Dalin (1854; i fråga om rock). De akademiska ”smakregler”, om hvilkas snäfhet så mycket talats. Wirsén i 3SAH 2: 195 (1887). Då fastlandsbon första gången stiger i land .. (på ön Korpo i Åbo skärgård), häpnar han över bergklackarnas mängd och den odlade jordens snävhet. SvFinl. 1: 93 (1919). (Wirsén behandlade Bååth) med en snävhet, som till slut föranledde akademiska kontroverser. Österling i 3SAH LXVII. 2: 19 (1958).
Spalt S 8350 band 28, 1981