Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPILA spi3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. spihl-, spijl-)
Etymologi
[sv. dial. spila, spilu; jfr d. dial. spile, fvn. spila, feng. spilu, stift, spets; i avljudsförh. till SPIL, sbst.3 — Jfr SPEL, sbst.4, SPELA, sbst., SPIL-, SPILA, v.2, SPILING, SPILLKRÅKA, SPILLROVA, SPILLÅNGA]
(numera bl. i vissa trakter) (gm sågning l. huggning o. d. framställt) långsmalt stycke trä med plana ytor, vanl. med fyrsidig genomskärning o. av större bredd än tjocklek (samt vanl. med mindre dimensioner, i sht mindre längd, än ett läkt l. en ribba), spjäla, l. om stycke järn av samma l. liknande form; jfr SPIL, sbst.3 Grundell AnlArtill. 1: 41 (c. 1695). Pomerants-pumpor, sättas wid en sydlig wägg, och bindas uppföre på spilor så fort de wäxa. VästmFmÅ 13: 56 (1772). WoJ (1891; betecknat ss. landsmålsord). — jfr TRÄ-SPILA. — särsk.
a) (†) trästicka l. metallten använd för att fästa stek o. d. vid stekspett; jfr SPEL, sbst.4 2, SPIL, sbst.3 a. Iärn och spijlor till dhen heel Stekta Oxen. HovförtärSthm 1680 B, s. 711. Spilor (stickor) hwarmed en stek fästes på spettet. Lind (1749). HovförtärSthm 1770, s. 4375. — jfr STEK-SPILA.
b) fisk. om var o. en av träspjälorna i en spillernot; jfr SPIL, sbst.3 b, SPILLER, sbst.1 1. Denna (spil-)-noten är ganska nyttig i anseende där til at fisken ej på något sätt skräms, utan den står stilla och undrar på spilorna, och wet ej af innan han i noten är fångader. Gyllenborg Insjöfisket 14 (1770). Spilans längd (är på en spilnot) ifrån en aln till sex qvarter. Under hvarje spila sättes ett starkt sänke af jern. GFiskaren 9 (1845).
c) i sht fisk. träspjäla använd att placera inuti urtagen fågel l. fisk (i sht spillånga) för att spänna ut den vid torkning; jfr SPIL, sbst.3 c. (Då gässen plockats o. svetts) uphängas de til andra dagen, då alla spilor eller blodpinnar wäl utplåckas. Warg 209 (1755). Fisken tvättas väl i sjövattnet, och spilorna, som ge spillångan dess namn, isättas. Sedan får den hänga på tork i sol och vind. HandHantv. Hand. 7: 84 (1939). Hasslöf SvVästkustf. 358 (1949).
d) om brödspade l. kakspade (se d. o. 1; med tanke på dess långa skaft); jfr SPILJA. ICAKurir. 1982, nr 25—26, s. 17. — jfr KAK-SPILA.
Ssgr (numera bl. i vissa trakter. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till spil, sbst.3, ssgn spil-ved möjl. äv. till spila, v.2): A: SPIL-KAPPA. (†) hylsa omslutande skrotladdningen i en kartesch o. försedd med träspjälor ss. stöd. Grundell AnlArtill. 1: 41 (c. 1695). —
-LÅNGA, se d. o. —
(c) -LÄM. fisk. läm varpå långa lägges vid spilning. Hasslöf SvVästkustf. 358 (1949). —
(b) -NOT. fisk. spillernot. Gyllenborg Insjöfisket 9 (1770). —
-PLANK. (i vissa trakter) spjälstaket; jfr -tun. Beskow Bruksherrg. 61 (i handl. fr. 1717). —
(c) -TORSK. (†) spillånga. HovförtärSthm 1634 A, s. 101. Orrelius 375 (1797). —
-TUN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9683). (†) = spilter-tun; jfr -plank. TbLödöse 18 (1587). Därs. 296 (1593: spilthungen, sg. best.). Anm. Den i Ymer 1933, s. 348, förekommande formen speltun torde bero på en felnormalisering av gotl. dial. späiltäun o. d. —
(b) -TÖG. (i vissa trakter) på spilnot: tög (rep på notarm) från vilken spilorna nedhänger. GFiskaren 9 (1845). —
(c) -VED. fisk. av spilor bestående ved (virke). Lindhé Ledf. 93 (1903). —
-VERK l. -VERKE. (†) spjälverk. Tiselius Vätter 1: 116 (1723). (Somliga) göra sina Ål-kistor af hopfästadt spilwerke. Schultze Fisk. 95 (1778). Lundberg Träg. 121 (1798).
B: SPILE-BOD. enklare bod (se bod, sbst.1 2) uppbyggd av spjälor. 3SthmTb. 13: 114 (1623).

 

Spalt S 9650 band 29, 1984

Webbansvarig