| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRUTA sprɯ3ta2, v. -ade (Schroderus Os. 2: 211 (1635) osv.), i ipf. äv. (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) spröt sprø4t (Lindgren PippiLångstr. 136 (1945) osv.) ((†) pr. sg. -er Lucidor (SVS) 469 (1674); imper. sprut Schultze Ordb. 4827 (c. 1755); p. pf. n. -et Palmchron SundhSp. 113 (1642)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.); jfr SPRUT, sbst.3
2) med saksubj. l. opers. (i sht i fråga om vatten l. annan vätska): fara upp l. fara ut l. välla fram i form av droppar l. stänk l. små partiklar l. en l. flera strålar o. d., stänka o. d.; äv. om partiklar l. stråle o. d.: kastas upp l. komma farande; jfr 3 (a β, b slutet, c slutet, i). Spegel GW 58 (1685). Bloden sprutade ur såret. Lind (1749). Gnistorna sprutade åt alla håll under .. (smedens) tunga slag. Hultenberg Zahn Fjällv. 134 (1932). (Juno) slet bort .. (den diande Herkules) från sitt bröst. Vid denna våldshandling sprutade en stråle av mjölken upp mot himlen. Bolin VFöda 165 (1933). En skötbåt, som för fulla segel slörar ut till havs så det sprutar kring stäven. Hemmer Morgongåv. 335 (1934). — jfr FRAM-, IN-, NED-, UPP-, UT-SPRUTA. — särsk.
a) om eld från eldvapen: komma farande i form av projektiler l. ljunga l. blixtra. KKD 7: 307 (c. 1715). Muskötelden sprutade från alla sidor. Heidenstam Karol. 2: 206 (1898).
b) i uttr. spruta i (viss kroppsdel) på ngn, äv. spruta ngn i (viss kroppsdel), om vätska: fara upp l. komma farande o. träffa ngn i (viss kroppsdel), spruta ur (viss kroppsdel) på ngn, äv. spruta ngn ur (viss kroppsdel), om blod o. d.: spruta fram (se SPRUTA FRAM 2) ur (viss kroppsdel) på ngn. Så offta han slogh ifrån sigh sitt Watn, sprutade thet honom i Ansichtet. Schroderus Os. 2: 211 (1635). Iohan Berglind (låg) bortte wid Måns Lindz bod ock sprutade bloden honom uthur hallsen. VRP 1704, s. 700.
c) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.; äv. i utvidgad anv., om anblick: som kännetecknas av att små partiklar l. en l. flera strålar o. d. sprutar ut (se SPRUTA UT 1) l. fram (se SPRUTA FRAM 2); jfr d. Bellman (BellmS) 1: 112 (c. 1780, 1790). Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 2 (om utseende).
d) mer l. mindre bildl.; äv. (motsv. c) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. om ord: komma forsande. Lidner (SVS) 2: 406 (1784; i p. pr.). Hon .. talade, så att orden sprutade ur munnen. Lagerlöf Kejs. 148 (1914). Solskenet sprutar över sanden och havet. Barthel Colón 31 (1932).
3) med avs. på (ngt i form av) små partiklar (droppar l. stänk l. gnistor o. d.) l. en l. flera strålar: ge ifrån sig l. komma att fara upp l. ut l. välla fram (med jämförelsevis stor intensitet, i sht genom en öppning l. förträngning); dels om person l. djur (särsk.: blåsa ut), dels om sak; äv. abs., särsk.: ge ifrån sig vätska i form av droppar l. stänk l. en l. flera strålar; i sht förr äv. dels i uttr. spruta ngn med ngt, spruta ned ngn med ngt, dels (refl.) i uttr. spruta sig bak in i livet, om djur: spruta in genom sin analöppning, dels [möjl. äv. att hänföra till 2] ss. vbalsbst. -ning, om kräkning; jfr 4 c. (När storkarna) sigh inwärtes intet wäl befinna, flyga the til Haafwet, fatta thet Salta Watnet medh sitt långa Näff, och Spruta sigh baak in i Lijfwet. Palmchron SundhSp. 297 (1642). Jag blef öfver alt med blod sprutad af de döendes. HC12H 1: 53 (1734). (Sv.) Sprutning .. (fr.) vomissement. Weste (1807). Barnet börjar (då det får tänder) att spruta och drägla. Collin Husläk. 3: 74 (1859). Stormfloden .. sprutade sitt hvita skum ända upp till det lilla huset. GHT 1895, nr 283 B, s. 1. Rackarpojkar som gick och sprutade ärter på mötande ur sina glasrör. Östergren (1944). — jfr dels BE-, FRAM-, NED-, UPP-, UT-SPRUTA, dels ELD-, VATTEN-SPRUTANDE, p. adj., dels VATTEN-SPRUTANDE, sbst., dels VATTEN-SPRUTNING. — särsk.
a) om springkälla l. vattenkonst l. havsvåg o. d.: kasta upp (vatten o. d.) i form av droppar l. strålar, stänka upp (skum o. d.); äv. abs. (särsk. om springkälla: ha utbrott l. vara verksam). (Förteckning över) Confect Skåhlar (:) .. Ett stort frucht trä Sprutar wattn genom små Swaner. Karlson EBraheHem 228 (i handl. fr. 1668). (Skolpojkarna) bli förtjusta då de höra .. att Geysir .. skall spruta. Engström Häckl. 240 (1913). Vågen sprutar sitt skum över hällen. Tegengren Lyr. 16 (1914). — särsk.
α) i p. pr. i adjektivisk anv.; i sht förr särsk. i uttr. sprutande källa, springkälla l. gejser o. d. Varma sprutande källor äro på .. (Island) i stor mängd. Bergman Jordkl. 1: 337 (1773). Slagrutan visade sprutande källåder i backen. Sandgren Skymn. 1: 94 (1936).
β) [delvis att hänföra till 2] ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om omgång varunder springkälla l. vattenkonst o. d. kastar upp vatten (l. varunder vatten väller fram ur springkälla osv.); i sht förr äv. konkret, om naturfenomen bestående av vatten som kastas upp (l. väller fram) i form av en l. flera strålar. Första columnen (i en tabell över verksamheten vid en springkälla) visar sprutningarne i ordning. Bergman Jordkl. 1: 339 (1773). De sprutningar man finner kring stranden vid Syracusa. CAEhrensvärd 6 (1782). Atterbom Minn. 443 (1818).
b) om val: blåsa ut (vattenånga, förr äv. uppfattad ss. bestående av vatten); äv. abs. Nordkapare .. sprutade watn så högt at det sågs och hördes et ansenligit stycke. Osbeck Resa 82 (1751, 1757). Bergman ÖarFjärrÖst. 202 (1931; abs.). — särsk. [delvis att hänföra till 2] ss. vbalsbst. -ning konkret, om stråle som blåses ut av val (l. stiger från val). Bergman ÖarFjärrÖst. 202 (1931).
c) om vulkan: kasta upp (lava o. d.); äv. i uttr. spruta eld (jfr d, h), kasta upp glödande partiklar; i sht förr äv. abs.: ha utbrott. Samma åhr som bärget Hekla på Island sprutade ovanlig eld. Dalin Hist. 2: 451 (1750). Troil Isl. 8 (1773, 1777; abs.). Carlsson 4711 8 (1921). — jfr ELD-SPRUTANDE, sbst., o. ELD-SPRUTNING. — särsk. [delvis att hänföra till 2] (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om ngt som spruta(t)s (l. sprutar) ut (se SPRUTA UT (1,) 2) l. upp (se SPRUTA UPP (1,) 2). CAEhrensvärd Brev 1: 28 (1781). Sprutningar utur en volkan. Weste FörslSAOB (c. 1817).
d) om eldvapen o. d.: ge ifrån sig (projektiler l. eld o. d.); äv. om lokomotiv o. d.: ge ifrån sig (ånga l. eld o. d.); särsk. i uttr. spruta eld (jfr c, h). Kanonerne spruta eld. Weste FörslSAOB (c. 1817). Lokomotivet pustar, stånkar och sprutar ånga. Östergren (1944).
α) om orm l. (i skildring av ä. föreställningar) fabelväsen; ngn gg äv. om person, med avs. på gift som kommit in i munnen. Gift? Ämnar man mig gift? Jag (dvs. hertig Magnus) sprutar det i synen på dig (dvs. J. III) om du försöker hälla det i mig. Börjesson Brödr. 59 (1861). Cyrén Orm. 47 (1934; om giftormar). Draken sprutade etter. SvHandordb. (1966).
β) mer l. mindre bildl., i uttr. som betecknar att ngn ger uttryck åt vrede l. ondska l. hat l. fördömande l. missnöje o. d.; äv. med saksubj., betecknande öga l. tidning. Dalin Arg. 2: 111 (1734, 1754). Crusenstolpe Tess. 5: 356 (1849; om ögon). En Kölnische Zeitung hade sprutat etter i ett par nummer. Strindberg TrOtr. 2: 145 (1884, 1890). (Erik Lindorm) sprutade gift över rika högermän på ”Det borde varit stjärnors” versmått. SvLittTidskr. 1961, s. 2.
f) med obj. o. predikativ: gm att ge ifrån sig stänk l. en l. flera strålar o. d. göra (ngn l. ngt sådan l. sådan resp. sådant l. sådant). HFinlÖ 422 (1730). Blåsten sprutar rockarne skummiga på babordssidan. Engström 1Bok 54 (1905).
g) i uttr. spruta av ngt, ge ifrån sig ngt l. stråla av ngt (äv. bildl., särsk.: överflöda av ngt); äv. opers.: fara upp partiklar av ngt, stänka av ngt. Åkerhielm Natt 13 (1899). Husen sprutade af lågor, och högst uppe på takkrönen tändes .. de elektriska skyltarna (en kväll i Paris). Bergman Dröm. 37 (1904). Det är en av de många, av främlingshat sprutande historier, jag hört av de franska bönderna. Lo-Johansson VagFrankr. 131 (1927). Varje steg jag tar sprutar det kring fötterna av nedfallen och förgänglig frukt. Martinson Kap 93 (1933). — särsk. i uttr. spruta av skratt, bildl., i fråga om (att vara fylld av) explosionslikt skratt; dels om person, dels opers.; jfr j β. Goldkuhl Silv. 61 (1928; opers.). (Flickorna hade) spårat upp lilla Rikens kärlekshistora .. Och så sprutade de av skratt, därför att den gamla frökens pastorsadjunkt var så löjlig i deras ögon. Krusenstjerna Pahlen 2: 81 (1930).
h) i uttr. spruta eld (jfr c, d), äv. (i β α’) eld och etter l. eld och lågor l. (i β β’) eld och flammor, förr äv. (i β α’) eld och blixt och rök.
α) om (näsa hos) djur l. fabelväsen o. d.: blåsa ut eld, frusta eld; jfr SPRUTA UT 2 a. (Hästens) näsborrar tycktes spruta eld. Bremer Grann. 1: 261 (1837). Icke .. kan en tänkande menniska finna möjligt att något djur skulle kunna spruta eld, såsom man berättar om drakarne. Berlin Lsb. 114 (1866).
β) [utgående dels från α, dels från c o. d] bildl.
α’) om person(s öga): mycket intensivt utstråla häftig l. flammande ilska l. vrede o. d. (äv. i uttr. spruta eld och etter l. eld och lågor); om öga äv.: mycket intensivt l. häftigt stråla l. glänsa o. d.; äv. om persons sätt att umgås, i fråga om dynamisk utstrålning o. intensivt känsloengagemang (jfr ELD 3 a); förr äv. i uttr. spruta eld och blixt och rök, betecknande att ngn visar tecken på stridslust; jfr j α. (Krigsguden Mars) sprutar Eld och Blixt och Rök af all Förmåga. Runius (SVS) 1: 147 (1701). Nu sprutar han (dvs. C. J. Schlyter) och hela hans liga (dvs. fosforisterna) eld och etter, och hota mig grufveligen. Tegnér Brev 2: 87 (1819). (Prosten C. G. Berlin) sprutade eld och lågor öfver Constitutions-utskottet. Liljecrona RiksdKul. 155 (1840). (Tegnérs) umgänge sprutade eld; men elden var ej härjande, den var elektrisk. Böttiger 6: 350 (1847). (Krogpigan) Karins ögon — det är allt hvad hon har qvar — / Spruta eld / Som i forna dar (på den improviserade balen). Wennerberg 2: 183 (1849, 1882). Man kunde inte nämna .. (den japanska interventionen i Sibirien) utan att Trotskijs ögon sprutade eld. Claëson Lockhart PolAgent 259 (1933).
β’) om sak: vara röd; äv. i uttr. spruta eld och flammor, vara rödflammig. Nu lutar dagen mot sin död, / och rymden sprutar eld och flammor. Ekelund Strof. 61 (1926). Aspar och rönnar som sprutade eld. BonnierLM 1954, s. 335.
i) (†) i pass. (äv. i uttr. vara sprutad) övergående i deponentiell anv.: spruta (i bet. 2); äv. opers. Alleen thet Watnet som war sprutet vhr reen Grund, / Thet skattadz för en Drick, som Folcket hölt fast sund. Palmchron SundhSp. 113 (1642). (Den av ryssar angripna staden) be’r .. Tapperhet och Tro, som twänne Bröder, / At fäckta för sin Crantz; Ty sprutas eld och glö. Frese VerldslD 6 (1715, 1726); jfr d; möjl. med klart pass. innebörd. Bergman Jordkl. 1: 339 (1773; opers.). Weste FörslSAOB (c. 1817).
j) mer l. mindre bildl. (jfr e β, g, h β); särsk. i uttr. som betecknar att ngn utöser sin vrede l. ondska o. d. (över ngn). Kolmodin QvSp. 2: 81 (1750). Alla spruta sin ondska, sin afund, sina misstankar öfver mig. Strindberg Drömsp. 201 (1902). Hur var det med Axelsson, sprutade han order som vanligt? Fogelström BorgTr. 333 (1957). — särsk.
α) om öga l. blick o. d., i uttr. som betecknar att person l. djur ger uttryck åt ilska l. vrede l. skräck o. d.; särsk. i uttr. spruta gnistor (av eld); jfr h β α’. (Lejonets) vrede steg .. i lågor, som togo sig luft genom ögonen, hvilka verkligen sprutade. Almqvist GMim. 3: 264 (1842). Hans blickar sprutade flammors hot. Runeberg (SVS) 3: 312 (1844). Hans ögon sprutade skräck. Berger Ysaïl 145 (1905). Hennes nederlag blev till ett hån .. Hennes ögon .. sprutade gnistor. Hallström Händ. 69 (1927). Att sättas efter .. det där beskedliga kräket Lybeck! .. Jonas sprutade gnistor av vit eld. Siwertz JoDr. 109 (1928). Den berömde reklamartisten Siegfried Kauz .. lät sina små ögon spruta övertygande gnistor. Boye Ast. 7 (1931). Gustaf-Janson ÖvOnd. 6 (1957).
β) i fråga om att ge ifrån sig explosionsliknande fnissning l. skratt; ss. förled i ssgrna SPRUT-FNISSNING, -SKRATT; jfr g slutet o. SPRUTA UT 2 b α, β.
4) med ett redskap (spruta o. d.) komma (ngt, i sht vätska) att fara upp l. ut l. spridas (i form av små partiklar l. en l. flera strålar) l. att utgjutas (på l. över ngn l. ngt); med spruta o. d. införa (ngt, i sht vätska, i l. genom ngt); äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande redskap; äv. utan obj. Spruta vatten med en brandspruta. Man weet at heftig Eld sin Låga meer utgiuter / När man i honom tjdt thet kalla Watnet sprutar. Spegel GW 155 (1685). Spruta (vid bekämpning av insekter) aldrig på utslagna blommor, ty då kunna bin eller blomdelar taga svår skada. Tullgren Skadeins. 133 (1906). Vi kan indela malmedlen i tre grupper, sådana som läggas ut, sådana som sprutas och sådana som användas för impregnering. Holm AlltFläck. 56 (1946). — jfr AV-, BORT-, IN-, NED-, PÅ-, UPP-, UT-SPRUTA o. SKUM-, VATTEN-SPRUTNING. — särsk.
a) med avs. på läkemedel l. sköljande l. avförande medel o. d.; äv. abs., i sht förr särsk. (mera tillf.) liktydigt med: ge lavemang. Hoorn Jordg. 2: 100 (1723). Barberaren får .. behålla hår och naglar, när han skär och klipper, och när han snäppar eller sprutar, så må han taga bloden och det andra som sportler. Strindberg Folkung. 108 (1899). Det vore ett utomordentligt framsteg om insulin kunde tillföras genom magen och tarmen i stället för att under sterila betingelser sprutas genom huden. Berglund o. Andreen Körtl. 105 (1937).
b) tekn. med avs. på färg l. lack l. metall o. d.: slunga ut i tunnflytande l. förstoftad form med ett (med komprimerad luft o. d. drivet) redskap (sprutpistol o. d.) för att bilda ett täckande lager på ngt; äv. dels med bestämning inledd av prep. med l. medelst, betecknande komprimerad luft o. dyl. l. redskap, dels med bestämning inledd av prep. på, betecknande föremål som skall överdras; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. SvUppslB 18: 837 (1934: medelst komprimerad luft). En tunnflytande färglösning .. sprutas i ett ytterst tunt lager (film) på föremålen. Därs. 19: 515. Godset (förbehandlas) genom sandblästring, varpå zinken omedelbart sprutas med s. k. pistol. TT 1943, K. s. 14. Sprutat aluminium har .. fördelar framför sprutad zink. HbVerkstTekn. 1: 350 (1944).
c) [möjl. att hänföra till 3] (mera tillf.) i p. pf. (jfr b), i uttr. komma som sprutad, komma med hög fart. (Haren) kom som sprutad ur buskarna. Sparre Gammalvals. 133 (1919).
d) mer l. mindre bildl. Jag en rolig sömn vti hans ögon sprutar / Med liufligt snack och tal. Kolmodin QvSp. 1: 303 (1732).
5) med ett redskap (spruta o. d.) begjuta l. behandla l. överdra (ngt med ngt), särsk. dels: bespruta (växt o. d. med medel mot skadeinsekter o. d.), dels: begjuta (kroppsdel l. sår med läkemedel l. sköljande medel) med spruta; äv. med obj. betecknande person l. djur, särsk.: ge läkemedel l. narkotika o. d. med injektionsspruta; äv. med obj. o. predikativ: med spruta o. d. göra (ngt sådant l. sådant). Spruta en i synen. Schultze Ordb. 4827 (c. 1755). Såren sprutas eller penslas (vid tungröta) med en lösning af kopparvitriol. Lundberg HusdjSj. 340 (1868). (Krogvärden) sprutade gropen (i bordskivan) full, men lade man då ej genast fram två sous, sög han åter in soppan i sprutan. Cederström Minn. 192 (1913). Häst ”sprutades” .. Det har visat sig att 3-åringen Lord Dove .. dopats med koffein. DN(A) 19/8 1958, s. 1. Den lilla flygmaskinen .. sprutar skogen för skadeinsekter. Hedberg GalnH 7 (1971). — jfr AV-, BE-, BORT-, IN-, NED-, PÅ-SPRUTA. — särsk.
a) tekn. överdra (ngt) med färg l. lack l. metall o. d. som slungas ut i tunnflytande l. förstoftad form med ett (med komprimerad luft o. d. drivet) redskap (sprutpistol o. d.). Sprutning av skivor och större stående ytor. HantvB I. 2: 248 (1934). Sedan ytan förbehandlats .. (vid metallöverdragning) sprutas den med tillhjälp av en s. k. pistol. HbVerkstTekn. 1: 334 (1944). jfr METALL-SPRUTNING.
b) (†) i p. pf., i utvidgad anv.
α) i uttr. vara sprutad med ngt, vara beströdd med ngt. Knän och fötter voro tätt sprutade med små röda fläckar. VetAH 1754, s. 148.
β) med adjektivisk bet.: som har spridda små fläckar l. inslag av från omgivningen avvikande färg; ss. senare led i ssgn RÖD-SPRUTAD.
6) tekn. gm starkt tryck tvinga (ämne o. d.) att passera genom munstycke (o. anta form efter detta); forma (ämne o. d. till ngt) gm pressning genom munstycke; tillverka (ngt) gm pressning genom munstycke; äv. med bestämning inledd av prep. genom o. med huvudord betecknande munstycke o. d.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Då vi numera endast tillverka metalltrådslampor af dragen tråd, slutsälja vi vårt lager af lampor med s. k. sprutad tråd. SDS 1913, nr 249, s. 1. (Plast)-materialet matas (vid strängsprutning) medelst snäckskruv genom sprutmunstycken av olika utföranden, t. ex. med slitsformad öppning för sprutning av skivor och folier. BonnierLex. 11: 343 (1965). Tråd framställs vanligen genom att ämnen först valsas eller sprutas till valstråd eller stång, som sedan dras i tråddragningsmaskiner. JernkA 1968, s. 30. Med den hydrostatiska metoden är det möjligt att spruta hela ämnet genom matrisen. Därs. s. 34. — jfr STRÄNG-SPRUTA.
2) till 3 o. 4: gm sprutande komma (ngt) att röra sig bort (ngnstädes hän); gm att spruta göra slut på l. förbruka (ngt). Dalin 1: 233 (1851). Ahlström Eldsl. 426 (1879). —
2) till 2: sprutande komma fram; äv. (motsv. spruta, v. 2 d) mer l. mindre bildl. Cavallin 1: 1050 (1871). Koch Timmerd. 102 (1913; bildl.).
3) till 3 o. 4: gm sprutande komma (ngt) att fara l. välla fram. Weste FörslSAOB (c. 1817). Dalin 1: 480 (1851). —
SPRUTA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0. till 3: gm sprutande ge ifrån sig (ngt). Sylvius Curtius 587 (1682: ifrån). Crusenstolpe Mor. 3: 62 (1841: från). —
SPRUTA IGEN10 04. (numera bl. tillf.) till 3: gm sprutande ge tillbaka (ngt). Ekeblad BrClEkeblad 92 (1653). —
2) till 3 o. 4: gm sprutande införa (ngt i ngt o. d.); äv. mer l. mindre bildl. (särsk. motsv. spruta, v. 3 h β α’). Sahlstedt (1773). Hon .. ser .. två öppna ögon som spruta in eld i hennes. Strindberg SvÖ 3: 172 (1890). —
SPRUTA I SIG10 4 0. (numera bl. mera tillf.) till 3 o. 4: gm sprutande införa (ngt) i sig. SvMerc. IV. 4: 62 (1759). —
2) till 3 o. 4: sprutande l. gm sprutande komma (ngt) att röra sig nedåt; äv. mer l. mindre bildl. (motsv. spruta, v. 3 j). Midt framme sprutade solen ned sitt regn af eld. Hallström Than. 55 (1900).
3) (numera bl. mera tillf.) till 5: gm sprutande väta l. söla ned (ngn l. ngt). Almqvist TreFr. 2: 130 (1842). —
SPRUTA OMKRING10 40, äv. KRING4.
1) till 2: sprutande fara omkring, stänka omkring. (Sv.) spruta omkring (t.) herum-, umherspritzen. Auerbach (1913); möjl. till 2.
2) till 3 o. 4: gm sprutande komma (ngt) att fara omkring; äv. abs.: vid sprutande rikta strålar åt olika håll. (Lat.) Circumspergere .. (sv.) spruta kring. Ekblad 365 (1764); möjl. icke särsk. förb. Weste FörslSAOB (c. 1817). Att spruta omkring på måfå i lågan duger icke (vid eldsläckning). Ahlström Eldsl. 426 (1879). —
SPRUTA TILLBAKA10 040, äv. 032. till 3: gm sprutande ge tillbaka (ngt).’ JGOxenstierna 4: 247 (1815). —
1) till 2: sprutande fara (upp)-åt; äv. mer l. mindre bildl. (motsv. spruta, v. 2 d). Detta kalla Watnet som sprutar op emot Pistons botten (i en ångmaskin) .. kyler .. Luften. Triewald Eldmachin 24 (1734); möjl. icke särsk. förb. Cavallin 1: 1050 (1871). Janson Ön 73 (1908; bildl.).
2) till 3 o. 4: gm sprutande komma (ngt) att fara upp(åt); äv. abs.: gm sprutande komma vätska o. d. att fara upp(åt); äv. mer l. mindre bildl. (motsv. spruta, v. 3 j). Injections Röret .. som ledsagar kalla Watnet i Cylindern, och sprutar op i densamma. Triewald Eldmachin 11 (1734); möjl. icke särsk. förb. Tritonen glad, så högt som templets torn / sin hwirfwel sprutar opp och dansar med sitt horn. Bellman (BellmS) 5: Komment. 37 (1779). Engström Nak. 163 (1934; bildl.). särsk. (†) kräkas upp (ngt). Weste (1807). Han sprutade upp alt hvad han förtärt. Dens. FörslSAOB (c. 1817). —
SPRUTA UR SIG10 4 0. till 3: gm sprutande få (ngt) att komma fram ur sig; äv. mer l. mindre bildl. (motsv. spruta, v. 3 j). Skogstjuven hade sprutat ur sig sin vrede. Moberg Rid 214 (1941). Gustaf-Janson ÖvOnd. 64 (1957). —
2) till 3 o. 4: gm sprutande komma (ngt) att fara l. välla ut l. sprida (ngt); förr äv.: kräkas upp (ngt). Spegel Pass. 133 (c. 1680). (Sv.) Spruta .. ut .. (fr.) vomir. Weste (1807). Kjellgren Smar. 134 (1939). särsk.
b) mer l. mindre bildl. (motsv. spruta, v. 3 j); äv. refl., i uttr. spruta ut sig, om blad på träd: utveckla sig (jfr spruta, v. 1). Topelius 24: 156 (1857). Jag skulle vilja gå ut och hjälpa hvarje blad på min kastanj att resa sig, spruta ut sig själft fullt af lifskraft och lefva fullt och vackert. Engström Bläck 12 (1914). särsk. i fråga om skratt (jfr spruta, v. 3 j β).
β) (†) utan obj., i uttr. spruta ut i (gap)skratt, brista ut i (gap)skratt. Spruta ut i skratt. Ahlman (1865). Katri sprutade ut i gapskratt. Arkadius Pakkala 115 (1895).
4) tekn. till 6: gm starkt tryck tvinga (ngt) att passera ut (genom munstycke o. d.). JernkA 1968, s. 30.
(2) -BERG. (†) Sprutberg kallas vid Sala silfvergrufva et slags grofspatigt kalkberg, som vid tilmakningarne med stort dån och sprakande nedfaller och öfvertäcker den brinnande veden. Rinman 2: 791 (1789). —
(4 b, 5 a) -BETONG. [jfr t. spritzbeton] byggn. betong som anbringas gm sprutning. SvByggkatal. 1955, s. 90. —
(6) -BLÅSNING. tekn. handlingen att forma plast gm att först spruta materialet genom ett munstycke så att det bildar en slang o. därefter, medan slangen ännu är varm, blåsa in luft i den, så att den vidgas o. får mycket tunna väggar (vilka därefter görs flata o. pressas). Plastvärld. 1960, s. 781. —
(4 b, 5 a) -BOX. [jfr t. spritzbox] tekn. för sprutmålning l. sprutlackering avsett utrymme som är försett med minst tre väggar, golv o. tak (o. som tjänar ss. arbetsplats för den som utför arbetet). HantvB I. 1: 190 (1934). —
(4, 6) -CYLINDER, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10178). tekn. Sprutcylinder .. (dvs.) kammare i en maskin där plast utsättes för tryck och vanligen för värme i samband med sprutning. TNCPubl. 30: 101 (1958). —
(4 b, 5 a) -DIMMA. tekn. del av vid sprutning förstoftad färg l. lack o. d. som en stund håller sig svävande i luften o. icke avsätts på det föremål som skall ytbehandlas. SvD(A) 1965, nr 115, s. 1. —
(4, 5) -DOKTOR. (vard.) läkare som (till övermått) ägnar sig åt att ge insprutningar för att bota sjukdom l. häva smärta l. ge stimulans o. d. SvLäkT 1945, s. 569. —
(3) -FISK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10167). [jfr t. spritzfisch]
1) zool. (fisk av) det i floder o. brackvatten i Främre o. Bortre Indien, på Filippinerna, Nya Zeeland o. i norra Australien levande släktet Toxotes, vars medlemmar kan få ovanför vattenytan befintliga insekter o. spindlar att falla ned gm att spruta vatten på dem, särsk. om arten T. jaculatrix Pallas (äv. i uttr. vanlig sprutfisk); i pl. äv. dels om släktet T., dels om familjen Toxotidæ; jfr sprutare 1 a. Scheutz NatH 146 (1843). 1Brehm III. 1: 216 (1876; i pl., om släktet). SvUppslB (1935; i sg., om släktet). 2SvUppslB (1953; i pl., om familjen). Vanliga sprutfisken. DjurVärld 6: 432 (1962).
(4) -FLASKA. [jfr t. spritzflasche] (i sht vid kemiska laborationer använt) redskap som består av en flaska med kork genom vilken två rör löper o. som fungerar så att vätska sprutas ut genom det ena röret då man blåser i det andra (i fråga om ä. förh. äv. om liknande redskap som blott hade ett rör o. vid användning hölls upp o. ned); äv. (o. i fråga om nutida förh. i sht) allmännare, om flaska varur vätska l. pulver (i finfördelad form) utsprutas med tillhjälp av tryck, sprejflaska o. d.; jfr rafräschissör. Berzelius Kemi 3: 346 (1818; med ett rör). UB 2: 209 (1873; med två rör). LD 1958, nr 65, s. 7 (allmännare). —
(3, 4) -FLOK. [om anledningen till benämningen se de etymologiska upplysningarna till skvätta, sbst.3] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Angelica silvestris Lin., strätta; jfr -kål. Wiström Helsingl. 12 (1874). —
(2 d, 3 j β) -FNISSNING. (i Finl., mindre br.) om explosionslikt framträngande fnissning. Kihlman Se 152 (1960). —
(4) -GJUTNING. [jfr t. spritzgiessen] tekn. gjutning varvid metall i smält tillstånd insprutas i gjutverktyget; äv. om formning av plast varvid halvflytande plastmassa insprutas i en form (jfr -pressa 1). SvIndustri 178 (1935; i fråga om metall). 2SvUppslB 32: 1374 (1955). —
(4) -GLAS. [jfr t. spritzglas] (†) glaskärl som är så anordnat att vätska kan sprutas ut ur det; jfr sprätt-glas. Lind 1: 1452 (1749). —
-GODS. tekn.
1) till 4, om gods (se d. o. 3) i föremål tillverkat av plast gm formsprutning (varvid råvaran sprutats in i den form där formningen sker); äv. om färdig vara som just genomgått tillverkningsproceduren. TNCPubl. 30: 88 (1958). Färdigt sprutgods. BonnierLex. 11: 344 (1965).
2) till 4, 6, koll., om föremål av plast tillverkade gm formsprutning l. strängsprutning (varvid råvaran formas gm att sprutas genom ett munstycke); jfr gods 2. TNCPubl. 30: 88 (1958). BonnierLex. (1966). —
(4 b, 5 a) -GROTSARE ~grot2sare, m.//ig.; best -aren, äv. -arn; pl. =. (äv. -tz-). [senare ssgsleden av ett icke anträffat t. ord samhörigt med grotzieren, åstadkomma färgeffekter på skinn, till grotzen, om (det ofta mörkare) mittstycket på ett skinn, av ovisst urspr.] (i fackspr.) person som yrkesmässigt färgar skinn gm sprutning så att den för skinn av finare sort kännetecknande färgteckningen imiteras på skinn av enklare sort. YrkesförtArbFörmedl. 53 (1952). —
(3) -GURKA. [jfr t. spritzgurke] bot. den i Medelhavsländerna inhemska (i Sv. stundom odlade) växten Ecballium elaterium Rich. (vars frukt vid mognaden lossnar från sitt skaft, varvid fruktsaft o. frön sprutar ut genom hålet efter skaftet). Fries BildVäxtv. 55 (1868). —
(3) -GÅNG. med. om den i prostata inbäddade (i urinröret mynnande) delen av mannens sädesledare. Sönnerberg Loder 534 (1799). —
(4) -HENING. [senare ssgsleden till hena, v.] tekn. slipning med ett i vatten upplöst slipmedel som med hög hastighet sprutas mot arbetsstycket; jfr -polering. TT 1965, s. 521. —
-HUVUD. tekn.
1) [jfr eng. spray head] till 4, 5 a, om den del av en sprutmaskin (se d. o. 1) l. en sprutpistol som uppbär munstycket. 2SvUppslB 27: 74 (1953).
2) [jfr t. spritzkopf] till 6, om den del av en sprutmaskin (se d. o. 2) som uppbär munstycket. TNCPubl. 30: 101 (1958). —
-HÅL. [jfr t. spritzloch]
1) till 2, 3: hål varigenom ngt sprutar fram l. utsprutas. The Matkar som .. i blodet fundne äre .. hafwa .. på hufwudet spruthohl, som en Hwalfisk, hwar igenom the uthspruta then bloden the insupit. Lindestolpe Matk. 37 (1714); jfr 2. Dalin (1854).
2) [eg. specialanv. av 1] zool. till 2, 3 b, om näsöppning (l. vardera av de näsöppningar) varigenom val vid utandning sprutar ut fuktig luft som kondenseras till en ångstråle; jfr -rör b o. spruta, sbst.1 3 a. Landell Bligh 36 (1795).
3) [eg. utvidgad anv. av 2] zool. hos fisk: vardera av de smala kanaler som leder utåt från kroppens inre o. vanl. mynnar strax bakom ögonen o. som anses vara ombildade gälspringor (o. genom vilka hos vissa arter vatten strömmar in vid andning). 2GbgVSH 3: 10 (1819). —
(4) -KANNA. [möjl. äv. att hänföra till sprut, sbst.3; jfr ä. t. spritzkanne] (numera bl. i Finl.) med stril försedd kanna varmed man kan låta vätska strila över ngt; särsk. om sådan kanna använd vid vattning av växter, vattenkanna, trädgårdskanna. BoupptSthm 1675, s. 1504 a. Greta låter sprutkannan gjuta ett ymnigt duggregn över de törstande plantorna. Tegengren RasmT 94 (1920). jfr: 1 Koppar spruutkanna. BoupptSthm 1671, s. 155 (1670). jfr trädgårds-sprutkanna. —
(4) -KITT. (i fackspr.) kitt avsett att sprutas ut; motsatt: strykkitt. AllmSvTrädgT 1932, s. 709. —
(5 a) -LACKERA. lackera (ngt) gm sprutning. SvD(A) 1927, nr 68, s. 20. särsk. i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.). Form 1949, s. 83. särsk. (vard.) bildl., om person(s ansikte o. d.): hårt sminkad. Det bästa 1943, nr 2, s. 64 (om ansikten). Idun 1948, nr 19, s. 10 (om person). —
(5 a) -LACKERARE. [jfr -lackera] person som yrkesmässigt utför sprutlackering. YrkesförtArbFörmedl. 23 (1936). —
-MASKIN. tekn.
(4, 6) -MASSA. tekn. plastmassa avsedd att formas gm att sprutas in i form l. gm att sprutas gm munstycke o. d. SIS 200011: 1 (1952). BonnierLex. (1966). —
(5 a) -METALLISERING. [jfr t. spritzmetallisierung] tekn. metallisering (se metallisera 4) gm besprutning med metall i förstoftad form. YtbehandlMetall. K 223: 1 (1947). —
(5 a) -MÅLA. måla (ngt) gm sprutning (med sprutpistol o. d.). Östergren (1944). särsk. (vard.) bildl., abs.: vid filminspelning vrida kameran (liksom en sprutpistol) så att en panoramabild uppkommer, panorera; äv. med bestämning inledd av prep. med, betecknande kamera. GHT 1966, nr 55, s. 9. —
(5 a) -MÅLARE. [jfr -måla] person som yrkesmässigt utför sprutmålning; ngn gg äv. oeg., om konstnär vars måleri utmärks av slagkraft o. d. FörtArbJärnv. 91 (1946). SvD 1978, nr 122, s. 8 (oeg.). —
(5) -MÄSTARE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10179). förman vid sprutning (mot skadeinsekter o. d.). Östergren (cit. fr. 1932). —
(4 b, 5 a) -PISTOL. [jfr t. spritzpistole] tekn. (med komprimerad luft drivet) pistolliknande verktyg varmed sprutning utförs. HantvB I. 1: 186 (1934). —
(4) -POLERA. tekn. polera (ngt) med ett i vatten upplöst polermedel som med hög hastighet sprutas mot arbetsstycket. SAOL (1950). —
(4) -POLERARE. [jfr -polera] tekn. person som yrkesmässigt utför sprutpolering. IllSvOrdb. (1955). —
-PRESSA, -ning. [jfr t. spritzpressen] tekn.
1) till 4: forma (föremål av plast) gm insprutning av plastmassa i en form (via en med formen sammanbyggd sprutcylinder); i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr -gjutning. 2SvUppslB 32: 1374 (1955: sprutpressning). SvD 1970, nr 172, s. 30.
2) till 6: tillforma (föremål av metall) gm att pressa ett valsat l. gjutet, till formbarhet uppvärmt ämne genom ett munstycke, spruta; i sht ss. vbalsbst. -ning. 2SvUppslB 23: 286 (1952: sprutpressning). TT 1953, s. 614. —
(5) -PUTSARE. om person som (yrkesmässigt) överdrar ngt med puts gm sprutning. NordYrkesklassif. 148 (1962). —
(4, 5) -REDSKAP~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) redskap för sprutning, spruta (med tillbehör); särsk. koll. Lind (1749; under sprütz-werck). —
(2, 3) -RÖR, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10179). rör varigenom vätska sprutar fram (l. rör som sprutar ut vätska); särsk. om rör försett med flera hål för vätskan. TT 1902, K. s. 31. särsk.
a) (tillf.) till 2, 3 a, om öppning varigenom vattnet i en gejser sprutar fram (l. varigenom en gejser sprutar vatten). SDS 1904, nr 259, s. 3.
(2 d, 3 j β) -SKRATT. (i Finl., mindre br.) om explosionslikt framträngande skratt; gapskratt. Kihlman Se 112 (1960). —
(6) -SMIDA, -ning. tekn. forma l. ”smida” (ngt) medelst sprutpressning (se -pressa 2), sprutpressa; i sht ss. vbalsbst. -ning. TT 1965, s. 228. SvD(A) 1967, nr 277, s. 1 (: Sprutsmidning). —
(4) -STYCKE.
2) tekn. föremål av plast, erhållet gm formsprutning (varvid råvaran sprutas in i den form där formningen sker). TNCPubl. 30: 88 (1958). —
(4—6) -TEKNIK. 2NF 3: 1490 (1905). särsk. textil. till 4, om teknik för färgning av tyg varvid färgen sprutas på tyget över schabloner, spruttryck (se d. o. 1). Form 1935, s. 191. —
-TRYCK.
1) textil. till 4: tygtryck varvid färgen sprutas på tyget över schabloner; jfr -teknik slutet. HantvB I. 8. 2: 258 (1940).
2) [jfr t. spritzdruch] tekn. till 4—6: tryck som utövas på materialet vid sprutning. TNCPubl. 30: 94 (1958). —
(3 b) -VAL. [jfr t. spritzwal; kaskelottens utblåsning når omkr. 15 meters höjd] (†) val av släktet Physeter Lin., kaskelott. Nordforss (1805). ÖoL (1852). —
(2—5) -VATTEN. vatten som sprutar l. (är avsett att) sprutas (med spruta l. sprutor); förr särsk. till 4 a, i utvidgad anv., om vätska (innehållande läkemedel o. d.) avsedd att sprutas in i kroppsöppning (jfr sprytsvatten). Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 261 (c. 1845). Sprutvatten (Injectio) .. (kallas en mixtur) då den är bestämd till insprutning uti någon af kroppens öppningar. Nyblæus Pharm. 214 (1846). —
(3) -VERK. [jfr t. spritzwerk] anordning avsedd att spruta; numera särsk. dels om själva mekanismen i en spruta, dels om vattenspruta använd vid schaktning för att med sin stråle lösrycka o. borttransportera jord o. d. 2RA 3: 505 (1731). Tunnan (till en trädgårdsspruta) är af galvaniserad plåt .. Sprutverket, som är helt af mässing, lämnar cirka 40 liter pr minut. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 98. BonnierKL 5: 55 (1924; använt vid schaktning).
B: (4) SPRUTNINGS-KONDENSOR. (numera mindre br.) tekn. kondensor (se d. o. 1) kännetecknad av att tryckvatten insprutas direkt i avloppsångan, blandkondensor, strålkondensor. Frykholm 113 (1890). —
(5) -MASKIN. (i fackspr.) maskin för besprutning av träd o. d. med medel mot skadeinsekter. LD 1960, nr 166, s. 5. —
1) (†) till 3, om djur.
b) [anledningen till benämningen är att djuret har två skorstensformade upphöjningar som vardera har en öppning genom vilken vatten strömmar ut o. in] sjöpung (se d. o. 2), askidie (se d. o. I); jfr sprut-fisk, sbst.2 2. Retzius Djurr. 104 (1772). WoJ (1891).
SPRUTERI104, n. [jfr t. spritzerei] tekn. till 4 o. 6: industriell anläggning för tillverkning av sprutgods (se d. o. 2). TNCPubl. 30: 106 (1958).
Spalt S 10180 band 29, 1985