| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
SPÄNNE spän3e2, n.; best. -et; pl. -en (2Mos. 28: 14 (Bib. 1541) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = (JönkTb. 111 (1525), BoupptVäxjö (1849), Jansson (1950; i bet. 3, om ä. skånska förh.)) ((†) -a ArbogaTb. 3: 366 (1528); -ar Nemnich Waarenlex. 728 (1801); -er (-ir) 2Mos. 35: 22 (Bib. 1541), BoupptSthm 7/9 (1668)); förr äv. SPÄNNA, f.? l. m.?
1) om mindre anordning av metall (l. annat material) för att spänna l. fästa ihop (ändarna av) ngt (särsk. dels klädesplagg l. livrem o. d., dels bokpärm), ofta därtill med prydande uppgift; särsk. dels om anordning av söljetyp (äv. liktydigt med: sölja), dels om (en i sht till forntida klädedräkt använd) anordning enligt säkerhetsnålens princip (fibula) med (prydande) platta l. bestående av (en av delarna i) två med hake o. d. hopfästbara (prydande) plattor l. bucklor o. d., dels om anordning (särsk. till bokpärm) bestående blott av (en liten platta o. d. av metall med) hake l. hakar o. ögla (öglor) l. pigg (piggar) o. d. vari haken osv. fästes; äv. om liknande l. till utseendet överensstämmande anordning (t. ex. på sko l. hatt) med enbart prydande uppgift, förr äv. allmännare: armband l. (prydande) band (på klädedräkt; se a) o. d.; jfr SPANN, sbst.2 8, SPÅNG 4, samt BROSCH, KNÄPPE, SÖLJA. Mikit anneth smath sölffuer i spenne och anneth. JönkTb. 111 (1525). Karlson EBraheHem 91 (i handl. fr. c. 1672; om bokspännen). En Höska eller spenne af Järn. Schück VittA 2: 425 (i handl. fr. 1687). Grå Ullstrumpor, Skospännen, Knäremar med Spännen (osv.). FörordnRyttBeklädn. 1729, s. 7. Brauner Bosk. 110 (1756; om söljlik anordning på hästdragen kälke vari skakellänk fastgöres). De juveler, som Du bär, / Herman! i din ficka där, / Skola mig (dvs. den döda) ej kröna. / Inga spännen åt min arm! Stagnelius (SVS) 1: 75 (c. 1815). Spännen äro äfven utan ringar, blott med hakar och öglor, eller med hakar och tornar; såsom bokspännen m. fl. Weste FörslSAOB (c. 1817). Spännen af dessa tre (nämnda fibula-)typer förekomma allenast inom den nordiska bronsålderns område. Hildebrand FörhistF 171 (1874). De bästa sadelgjordar .. bestå af en bred, med tvenne spännen å båda sidor af sadeln fäst yllegjord, öfver hvilken löper en annan gjord af vanlig bredd. TIdr. 1883, s. 15. HbSkogstekn. 370 (1922; om låsanordning till kedja i länsbom). Livremmar, i dussinsortering, i ett flertal olika läder .. samt olika spännen (bl. a. sådana av söljtyp). KatalFabrNederlBorås 1936, Vår s. 313. Martinson KärlekKr. 51 (1947; om hårspänne). Eriksson ÖmhHung. 67 (1948; på resväska). Med spänne åsyftas (i folkdräkten) smycken i två halvor, som hakas fast i varandra eller som i sin ursprungliga form haft anordningar härför. Kulturen 1952, s. 66. — jfr ALLMOGE-, ARM-, ARMBANDS-, AXEL-, BOK-, BRONS-, BRÖST-, BÅG-, BÄLT-, GULD-, GÖRDEL-, HALS-, HATT-, HJÄRT-, HÅR-, HÄNGSEL-, KJOL-, KNÄ-, KNÄBANDS-, LÖV-, METALL-, OPAL-, ORM-, PRYDNADS-, PÄRLEMOR-, RING-, ROSETT-, SILVER-, SIMILI-, SKIV-, SKJORT-, SKO-, SKÅL-, SKÄRP-, STÅL-, VÄST-SPÄNNE m. fl. — särsk.
a) i utvidgad anv., i ssgn SLÄP-SPÄNNE; stundom äv. elliptiskt för denna ssg. Ofta ses hos temligen underordnade officerare tre eller fyra stjernor, hos gemenskapen ett eller flera spännen. Rydqvist Resa 42 (1838).
b) i jämförelser l. mer l. mindre bildl.; jfr 2. The Höge Herrar Rijkzens Rådh som sitt Embete til en dehl ey annorledes betrachtade, vthan som ett Fäste eller Spänne, hwilket förbinder och länker Ständernes tienst, troo och säkerheet, vnder en Konungz Regering, blefwe nu för medlare brukade. Widekindi G2A 15 (c. 1676). Likt ett spänne som sammanlänkar det gamla och det nya Kairo ligger Abdin-palatset. Funch Resk. 36 (1928). Man tycker sig försatt till 1200-talets Lund, det kyrksmyckade spännet på slättens mäktiga barm. Kulturen 1946, s. 44.
2) [eg. specialanv. av 1 b] (i sht i vissa trakter) smal förbindelse mellan två överensstämmande terrängformationer l. mellan delar av samma terrängformation; smal landförbindelse mellan två vatten. Malm- och ockerafsättningar bilda sig .. allmänt i myrar, helst vid deras kanter och i smalare spännen, ”myrhalsar”, där järnhaltiga källvatten sippra fram. Högbom Norrl. 186 (1906). jfr: Bottniska viken, som .. (Saxo Grammaticus) antagligen åsyftar med sitt ”meridianum pelagus”, och Hvita hafvet (”Gandwic”) skiljas genom ett landspänne, där många barbariska folk bo. Därs. 7.
3) par av taksparrar l. spant; bindbjälke o. d.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om två (vid takåsen) förenade taksparrar: par taksparrar; äv.: invändigt utrymme mellan två par taksparrar (särsk. ss. måttsenhet vid angivande av byggnads längd l. av mängd hö o. d. på skulle). Et Hus af 12 binningar har 11 väggerum, och 12 par sparrar. Spänne kallas rummet, emellan 2 par sparrar. VetAH 1746, s. 245. Taket (på ett skånskt hus) består först af Sparrar, som äro hopfogade wid Rygg-åsen, då de kallas Spännen. Linné Sk. 301 (1751). Den gamla stugulängan ligger där den låg, ehuru förkortad med några spännen. Larsson Hemmab. 297 (1916). Jansson (1950; om ä. förh.).
b) (†) i takkonstruktion: bindbjälke, (tak)-bjälke; äv.: sträva. Tvenne Timbermän för dhet dhe hugget och inlagdt 4 nya bielkar i dhet norre stora Tornet och fäst dhem medh spänne och store järnnaglar. VDR 1691, s. 686. Then i förra Synen anförde Stall och foderlada, är af Hr Betulin ombygd med nya Syllar, Kloffter och merendels Spännen, men Stolpar och Skifften äro af gammalt virke upskrädde, och insatte. VDAkt. Syneprot. 1732. En logelada .. är ei sedan sidsta syn til skifften och spännen lagad. Därs. 1756. (Sv.) Spänne .. (Fr.) Sorte de solive, qui va en travers. Nordforss (1805).
c) (†) spant(par). SkeppsgR 1544. Jttem xv Julij Ana(ma)de Lasse westh(er)uich til then Nya bygna(n) som vpsatt(es), til ath stella spenne(n) effth(er), Merlingh — ij bundth. Därs. 1547.
(3 a, b) -BEN. (spänn- 1810. spännes- 1845) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) taksparrspar. Å foder och sädesladan, har under flere år Taket warit förfallet, derigenom öfwerträdet och 2ne spännben tagit skada af röta. VDAkt. 1810, nr 491. 10 par spännesben med hanbjelkar och Sneband. Därs. 1845, nr 530. —
-BORSTE. (spänn- 1762—1898. spänne- 1773) [jfr t. schnallenbürste] (†) om liten borste med korta o. starka borst för putsning av spännen o. d. Rothof 512 (1762). RedBlindinstTomteb. 1897—98, s. 13. —
-BUCKLA. (spänn- 1830 osv. spänne- 1958) arkeol. spänne (fibula) av brons (från vikingatiden) i form av en buckla (se buckla, sbst. 2); i sht om ovalt sådant spänne använt till kvinnodräkten, äv. om sentida efterbildning av sådant spänne. 2VittAH 13: 241 (1830). Vid det ena (skelettet) hittades en rund spännbuckla. AntT XV. 3: 27 (1906; i järnåldersgrav). På grund af växlande form hafva åt dessa (på Gotland funna brons-)spännen gifvits olika namn, såsom ringformiga spännen .. ovala, djurhufvudformiga och dosformiga spännbucklor. Klintberg Gotl. 96 (1909). SErikÅb. 1950, s. 58 (om efterbildning). Fatab. 1958, s. 156. —
-BÄLTE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10540). (numera bl. mera tillf.) bälte med spänne l. sölja. Nordforss (1805). Cannelin (1921). —
-DORN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10540). [jfr t. schnallendorn] (numera föga br.) spänntorn. Klint (1906). —
-FORM. (spänn- 1952 osv. spänne- 1874—1955) särsk. (i sht arkeol.): form av spänne(n), spänntyp. Hildebrand FörhistF 172 (1874). —
-HAKE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10541). Spännhake (dvs.) .. Hake i ett spänne. Weste FörslSAOB (c. 1817). jfr: För en främmande .. är förkommen en röd Bref-Taska af .. Saffian, med Mäszings Spennhake. DA 1771, nr 191, s. 2. —
-HALSDUK~02 l. ~20. (spänn- 1781 osv. spänne- 1762—1845) (förr) (styv, efter halsen svängd o. stundom framtill med rosett försedd) halsduk l. halsbindel som fästes med spänne baktill. BoupptVäxjö 1762. (Författaren H.) Kidde hade lugg i pannan och skepparskägg under hakan; därtill bar han svart spännhalsduk. Österling MinnV 104 (1967). —
-KÄNGA. [jfr t. schnallenstiefel] känga med spänne(n) l. söljor; särsk. om medeltida kängtyp. Smorläders-Kängor med träbottnar, starka, varma, vattentäta, spännkängor (osv.). Dagen 1915, nr 42, s. 8 (i annons). Jäfvert Skomod 14 (1938; om medeltida kängtyp). —
-MAKARE. (spänn- 1789 osv. spänne- 1809) [jfr t. schnallenmacher] (förr) yrkesmässig tillverkare av spännen; jfr senkel-makare. Runemark SthmVägv. 90 (1789). SP 1792, nr 12, s. 1 (om engelska tillverkare av skospännen). Spännemakaren Anders Johansson Lohman. BoupptVäxjö 1809. Heckscher SvEkonH 1: 519 (1936; i fråga om hantverket på 1600-talet). —
-MUSSLA. (spänn- 1754—1795. spänne- 1758) (†) i pl.: spänne av musselskal l. med ornament av musselskal. 9 par Spän Musslor 7 par smärre. BoupptVäxjö 1754. Därs. 1795. —
-PAR. (spänne- 1922) (mera tillf.) två samhöriga spännen l. tvådelat spänne. Fornv. 1922, s. 74 (om förhistoriskt fynd). —
-RING, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10546). (spänn- 1618 osv. spänne- 1631—1788) ring l. ögla i spänne l. sölja. Meyerson VapArboga 236 (i handl. fr. 1618). —
-SKO. (spänn- 1859 osv. spänne- 1909) [jfr t. schnallenschuh] sko med spänne l. spännanordning; särsk. om förr använd slejfsko. Stöflorna kämpade med fördel emot spännskorna (vid 1700-talets slut) och den runda hatten utträngde den trehörniga. Debay ModVexl. 50 (1859). (Den medeltida) Spännskon var ett slags slejfsko med slejfen skuren särskilt och med en kort rem, som fasthöll söljan eller spännet, i vilken slejfen spändes fast. Jäfvert Skomod 13 (1938). —
-SLEJF. slejf med spänne l. spännanordning. Byxorna .. förses med fickor i sidorna och spännsleif bak. AB 1897, nr 83 A, s. 3.
Ssg: spännslejf-sko. De medeltida slejfskorna voro av fem slag: spännslejfskon, snörslejfskon, knäppslejfskon, slejfskon med mittslejf och spännskon. Jäfvert Skomod 13 (1938). —
-SMYCKE. (spänn- 1824 osv. spänne- 1896) (numera bl. mera tillf.) smycke i spännform l. spänne med (praktisk o.) prydande uppgift; särsk. om forntida spänne (av fibulatyp). Iduna 10: 311 (1824). —
-SNEPP. (†) på sko: kort läderflik l. läderstycke att fästa spänne i l. att fästa i spänne. KulturbVg. 3: 160 (1778). —
-TAPP. om tapp till hake l. hyska o. d. i tvådelad spännanordning; i sht förr äv. i spänne av söljtyp: spänntorn. En stor korg .. spenne och spentappar omkring. HovförtärSthm 1757, s. 3962. —
-TORN. [jfr t. schnallendorn] om liten rörlig ten i spänne l. sölja, som stickes in i hål i o. fixerar den genom spännet l. söljan dragna remändan osv., torn i spänne l. sölja; äv. om tapp till hake i tvådelad spännanordning (bokspänne o. d.), spänntapp. Lind (1738). 2VittAH 13: 242 (1830; i spännbuckla). Af två f. d. spännremmar, som varit fästa medelst spänntornar å bakpermens midt (på en handskrift från 1400-talet), finnas numera endast de enkla metallfästena .. kvar. FSS 32: XXXV (1899). Lo-Johansson Stat. 2: 170 (1937). —
B: SPÄNNE-BORSTE, -BUCKLA, -FORM, -HALSDUK, se A. —
-MAKARE, -MUSSLA, -PAR, -RING, -SKO, -SMYCKE, se A. —
-SPÅNG. (†) tunn platta (av silver) anbragt på l. använd till l. avsedd att anbringas på osv. ett bältspänne. VadstÄTb. 85 (1579). —
-TYP, se A.
C: SPÄNNES-BEN, se A.
Spalt S 10554 band 30, 1986