| Publicerad 1989 | Lämna synpunkter |
STING stiŋ4, sbst.1, n.; best. -et; pl. = (TbLödöse 224 (1590) osv.) ((†) -er Berchelt PestOrs. G 8 a (1589: stingerne, best.)).
1) om stick (se STICK, sbst.1 I 1) l. stöt med stickvapen l. med spetsigt verktyg o. d.; äv. om sår erhållet av sådant stick; numera företrädesvis dels ss. senare led i ssgr, dels i bildl. anv. (se 6). JönkTb. 132 (1536). (G. IV A.) drog .. armen tillbaka för att med eftertryck stöta värjan i honom; men Greiff parerade med vänstra handen undan stinget. För hundra år sen 1: 23 (1838). Endast en gång lyckades (matadoren) Mazzantini i ett enda sting genom nacken träffa tjuren midt i hjärtat. PT 1898, nr 83 A, s. 3. Öppna blåsan med sting. Cannelin (1921). De slog mej för en visa — den skar dem som ett sting, / att högre än de byggde flög svalorna i ring. Ferlin Goggl. 50 (1938). — jfr BAJONETT-, HJÄRTE-, HÅL-, KNAPPNÅLS-, KNIV-, MORD-, NÅL-, SID-, VÄRJ-STING. — särsk.
a) i vissa numera obrukliga uttr.
α) bära hugg och sting på ngn, tillfoga ngn hugg o. stick, bära sting emot ngn, tillfoga ngn stick. Ty sökte the .. strax till honom, bärandes på honom bådhe hugg och stingh. LPetri Kr. 27 (1559). Då Peer sågh, att de droge sÿne wärier och begÿnthe bäre stingh emoth .. (mannen) togh hann (osv.). 2SthmTb. 8: 41 (1589).
b) (numera föga br.) i utvidgad anv., om förhållandet att ngn får ett spetsigt kastvapen i sig o. därigm tillfogas sår. Lönnberg FnordSag. 1: 67 (1870).
2) motsv. STINGA I 5: stick (se STICK, sbst.1 I 2); förr äv. dels om ormbett, dels om insekts gadd (se GADD, sbst.1 1 a, o. jfr STING, sbst.2). Få ett sting av en geting (en insekt, ett bi). Då lijk en liufwan Blomma / Som i sin fägring ok i bästa wexten står, / Ock skiuter i sitt Frö, Lätt utaff Maskar fåår / Ett sting, som hennes Färg ok söte Luft bort tager. Lucidor (SVS) 330 (1673). Såsom man ock märker, at bromsar och flugor tillijka med sitt stickande lemna sina egg qwar i stinget, hwar af sedan Matkar wexa under huden på oxar och koor, som (osv.). Lindestolpe Matk. 46 (1714). Schultze Ordb. 5056 (c. 1755; om gadd). Straxt rusade Ormen fram och gaf .. (mannen) et dödligt sting. Lidner (SVS) 2: 185 (1784). (Tsetseflugornas) sting är som nålstick. Dahlin SvartL 281 (1934). Genom .. (rosenstritens) sting och sugningar får bladskivorna gula fläckar, som småningom flyter samman. Ekbrant VVRumsväxt. 42 (1955). Det finns personer, som inte har känning av vägglössens angrepp och som inte får märken efter deras sting. DjurVärld 3: 141 (1963). — jfr BI-, BROMS-, GETING-, INSEKT-, LOPP-, MASK-, MYGG-, SKORPION-STING.
3) motsv. STINGA I 6, om förhållandet att spetsig växt l. växtdel sticker ngn l. ngt (se STICKA, v.1 I 6); äv. dels konkret, om sår tillfogat av tagg o. d. Ett riktigt sting av .. (en nässelväxt) förorsakar häftiga smärtor under flera timmar. Fridner Idriess AustrDjung. 26 (1938). Tusen och åter tusen sting efter taggarna i buskskogen. Östergren (1946).
4) (numera mindre br.) motsv. STINGA I 12, = STICK, sbst.1 II 13; särsk. om smärta i sidan, särsk. i samband med håll (se HÅLL, sbst.1 VI) l. övergående till att beteckna håll (ofta i uttr. håll och sting); förr äv. (särsk. i uttr. håll och sting) speciellare, om lunginflammation l. lungsäcksinflammation (med tanke på det håll l. den andnöd som vanl. åtföljer dessa sjukdomar); jfr STYNG. Um värken begynnes i bröstedt medt stingh, som förhindrar att man icke andas kan .. så skall man (osv.). G1R 25: 633 (1555). (De pestsjuka) Bekomma Sting i Sidhorna, och åth Hiertat. L. Paulinus Gothus Pest. 89 b (1623). Håll och sting (Pleuritis). VetAH 1755, s. 247. Det var som när det oväntade, plötsliga stinget i en tand ger den första varningen: Pass upp, här är någonting ihåligt! Hellström Malmros 31 (1931). Måste avbryta loppet på grund av starkt håll och sting. Östergren (1946). — jfr HJÄRTE-, SID-, ÖRNE-STING.
5) motsv. STINGA I 12 slutet, om förhållandet att solen bränner (till) l. att man träffas av (starkt l. bländande) sol- l. dagsljus (i ssgn SOL-STING äv. om sjukdom(stillstånd) uppkommen l. uppkommet härav); äv. bildl., förr särsk. i uttr. ge ngn ett sting uti ögonen, sticka ngn i ögonen (se STICKA, v.1 I 20 slutet). Brask Pufendorf Hist. 235 (1680: gaff). Likt sagans jude skall du gå och gå, / hur än af dagens heta sting du bländas. Procopé Vers 61 (1909). — jfr SOL-STING.
6) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2, 4, = STICK, sbst.1 I 7; i sht i sådana uttr. som (känna o. d.) ett sting av avund l. ånger l. svartsjuka o. d. Känna ett sting i sitt samvete. Ett sting av saknad gick genom henne. Messenius Blanck. 29 (1614). Han tigger döden om et sting genom sit redan genombårade hierta. Dalin Arg. 2: 236 (1734, 1754). Minnenas ljufva sting! Hansson Nott. 74 (1885). Jag kände ett sting av svartsjuka, som jag inte längre hade rättighet till. Heerberger NVard. 167 (1936). Man gläds med ett litet sting varje gång man får fisk ombord över hur vackra, vackra dessa varelser är. Jönsson ÄnSjung. 160 (1945, 1954). Åter kände Kåre det skarpa stinget av förlust. Edqvist Skugg. 14 (1958). — jfr HJÄRTE-, KNAPPNÅLS-, KNIV-, MORD-, NÅL-, SAMVETS-, SKORPION-STING. — särsk.
a) i förb. med hjärta (äv. barm l. bröst o. d.), i sådana uttr. som känna ett sting i hjärtat, ngt är l. ger ngn ett sting i hjärtat, betecknande att ngn känner själslig smärta (stundom förenad med upplevelse av kroppslig smärta); äv. i jämförelse. Det är honom en frätande grämelse och ett sting uti hiertat, at se (osv.). Mörk Ad. 1: 23 (1742). Märck den Prestinnan, hon med myrtenprydda lockar — / .. Dess ögon gnistra nåd och gifva hiertan sting. Bellman (BellmS) 4: 113 (1770). Hvarje gång jag hör bjällror sjunga / och ser, hur hästarnes manar gunga / .. då känner jag som ett sting i barmen. Fröding Guit. 64 (1891). Holme kände åter det gamla stinget i bröstet när han tänkte på trälarnas elände. Fridegård Offerrök 179 (1949).
b) i fråga om att reta l. irritera l. såra ngn med ord, = STICK, sbst.1 I 7 slutet. Ack! hwart och et af desza ord woro dödliga sting för mig. Ekelund Fielding 315 (1765). De talade blott halfhögt .. men därvid flögo de giftigaste sting och de skarpaste hugg helt tyst från den ena till den andra. Cederschiöld Riehl 2: 31 (1878). Det ligger knappast ens kritik i omdömet, möjligen ett sting av avund. DN(A) 29/12 1963, s. 11.
c) (mera tillf.) om stickande karaktär hos l. skärpa i blick (se STICKA, v.1 I 21 c slutet). Hedberg StorkSev. 144 (1957).
d) (mera tillf.) om pådrivande kraft som ligger i ngt. Den som håller öga på sina känslor och .. motiv, han är vänd mot solen, äfven om han tror sig icke kunna undvara för sin handlingslust stingen af brutalt egoistiska drifter. Ekelund SakSken 85 (1922).
e) (†) om (hastigt påkommen) känsla som driver ngn till ngt l. åstadkommer ngt hos ngn, i uttr. modigt sting, ryck l. anfall av (hastigt påkommet) mod. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 216.
f) (vard., i sht sport.) om en med viljans koncentration parad kraft, raskhet o. träffsäkerhet i inriktningen på målet när det gäller att utföra l. åstadkomma ngt, fart (se d. o. 8 c) l. kläm (se KLÄM, sbst.1 4) l. ruter (se RUTER, sbst.2 2) l. fläkt (se FLÄKT, sbst.1 II 2 a) l. snärt l. sprätt o. d.; äv. i fråga om sådan fart osv. hos ngt sakligt (särsk. om väckande o. träffande effekt av musik l. litteratur o. d.). Boxaren hade sting i högern. Kedjan var helt utan sting i första halvlek. Det är inget riktigt sting i motorn. Trion till vänster (i Nässjös bandylag) saknade ”sting”. IdrBl. 1935, nr 3, s. 1. Ja tycker inte att de e de rätta stinget i tidningen, sa han. Fogelström Vakna 186 (1949). Förvånansvärt är .. att musiken (i tredje satsen i Béla Bartóks pianokonsert nr 3) har så mycket sting och kraft .. trots att Bartok så sällan drar fram det tunga artilleriet. LD 1957, nr 257, s. 8. Känslan (för barndomstiden) har här (dvs. i V. Ekelunds dikt ”På resa” från 1911) inte det sting som den sedan skulle få. Werin Ekelund 1: 26 (1960). Bo Giertz, en biskop med sting. DN(A) 11/4 1965, s. 13. Mat med lite sting. DN 20/11 1985, s. 31.
7) (numera föga br.) i fråga om sömnad: stygn; jfr STICK, sbst.2 Det står osz (dvs. oss kvinnor) äfwen an med lärda nålen spela, / Och stingen, efter konst, på lärft och ylle dela. Kolmodin QvSp. 2: 469 (1750). Olika sting som användas vid hvitbroderi. Berg Handarb. 39 (1873). Taga långa sting. Cannelin (1939). — jfr DIAMANT-, DURK-, EFTER-, FÖR-, HJÄLP-, KAST-, KLO-, KONTUR-, NÅL-, PLATT-STING.
(4) -FRÖ. (†) (frö av) växten Silybum marianum (Lin.) Gaertn. (förr (använt l.) använd ss. drog mot (håll o.) stickande smärtor), mariatistel. Franckenius Spec. A 4 b (1638; om växten). Steinmejer Palmberg 189 (1733). —
(6 f) -FYLLD, p. adj. (vard.) fylld (se fylla, v. 2 d) av sting. Han sjunger blues med stingfylld inlevelse. GHT 1959, nr 46, s. 9. —
(6 f) -LÖS. (vard.) som saknar sting. ÖgCorr. 31/12 1965, s. 18 (om framförande av musikalisk operett). —
-PLÅT. (†)
(4) -PULVER. (sting- 1673. stings- 1711) (†) mot stickande smärta använt pulver (se d. o. 2). BoupptSthm 1673, s. 517 a, Bil. VDAkt. 1711, nr 232. —
(4) -SJUKA. (sting- 1713—1714. stinge- 1626) (†) om ”sting” (sannol. om lung- l. lungsäcksinflammation) ss. sjukdom; jfr -sot. Tiderus GrLat. 35 (1626; lat.: Pleurisin). Lindestolpe Matk. 20 (1714). —
(4) -SOT. (sting- 1758. stinge- 1578—1590) (†) = -sjuka. BOlavi 42 a (1578). SvMerc. IV. 1: 404 (1758). —
(4) -SPIRITUS. (†) om salmiak använd i lösning (ss. slemlösande medel) mot andnöd (i samband med lungsäcks- l. lunginflammation o. d.) l. ss. luktsalt vid svimning o. d.; jfr stinge-kryddor o. stink-spiritus. Linné Stenr. 38 (c. 1747). (Om ett nyfött barn ej börjar andas, kan man) hålla stingspiritus eller sönderskuren rödlök under näsan. Cederschiöld HbBarnm. 240 (1822). Tholander Ordl. (1872).
B (†): (4) STINGE-KRYDDOR, pl. drog (med aromatisk lukt) använd mot ”sting”; jfr sting-spiritus o. krydda, sbst. 5. KryddRSthm 1556, s. 9. —
-SJUKA, -SOT, se A.
C (†): (4) STINGS-PULVER, se A.
Spalt S 11835 band 30, 1989