| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖD stø4d, sbst.1, förr äv. STÖDE, n. (RA I. 3: 733 (1596: ryggestöded, sg. best.) osv.) l. r. l. m. l. f. (Berchelt PestOrs. D 5 b (1589), Phrygius HimLif. 150 (1615), Carlström Spinnm. 49 (1832)); best. -et resp. -en; pl. = (Wallquist EcclSaml. 5—8: 616 (1660; möjl. sg.), Rudbeck Atl. 2: 506 (1689) osv.) ((†) -en KKD 5: 242 (1711: ryckstöden), BoupptVäxjö 1817 (: ryggstöden); -er RA I. 1: 380 (1544), ConvLex. 1: 353 (1821); -or VetAH 1740, s. 321).
1) (†) pelare l. stolpe l. dyl. utan stödjande funktion; särsk. om minnespelare, minnesstod; äv. oeg., om molnstod; jfr STOD, sbst.3 b. Berchelt PestOrs. D 5 b (1589). Tw högha bergh .. hwilke Herculis columnæ, eller Herculis stöder äre nämde wordne. ALaurentii Ciegler 408 (1620). Seth vpreste .. twende Sthödher, en aff Marmor och then andra aff Teghel, vthi hwilka han vtgroff Stiernornas och Planeternes omgånger. L. Paulinus Gothus Arch. 58 (1630). Rudbeck Atl. 2: 506 (1689; oeg.). — jfr SALT-, SEGER-STÖD.
2) om ngt som har stödjande l. bärande l. förstärkande l. stabiliserande funktion; särsk. om (i konstruktion ingående) balk l. pelare l. sträva l. stör o. d.; förr särsk. om bordsben o. d. VocLib. avd. 30 (c. 1580). Sielffua kÿrkan är hoffliga behollen, men Sånghussett är så förskrookett, så att man haffuer mått satt stödher ther emoth. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 43 (1583). Stödh vnder stugutaket. JBureus (1625) i 2Saml. 4: 89. Stöd under häsian. Juslenius 242 (1745). Det gamla bordets stöder buro bördan jämt, fast de woro olika. Dalin Arg. 1: 240 (1754). Uppsala domkyrka .. är byggd hufvudsakligast af tegel, nämligen i de stora murytorna, de yttre stöden eller sträfpelarna och tornen. Schück o. Lundahl Lb. 1: 96 (1901). Nerén (1930; om parkeringsställ på motorcykel). TNCPubl. 68: 136 (1977). — jfr ARMBÅG(S)-, AXEL-, BOK-, BOM-, FOT-, GRUND-, HAK-, HAND-, HUVUD-, HYLL-, JÄRN-, KOLONN-, KÄRN-, LÄNS-, MELLAN-, METALL-, MITT-, MUR-, NACK-, NÅL-, PEDAL-, PROPELLER-, PÅL-, RIKTSKRUV(S)-, RULL-, RYGG-, RÖR-, SAX-, SIDO-, SKAFT-, SKULDER-, SKÖLD-, SLIP-, SNED-, SNIBB-, SPEGEL-, STACK-STÖD m. fl. — särsk.
a) (numera bl. i fråga om ä. föreställningar) om var o. en av de pelare som tänktes bära upp jorden o. himlavalvet. Hwar vppå ståår Jorden? hwilka äro hennes stöder? Muræus Arndt 4: 21 (1648). Himmelen, som sattes ofvan öfver jorden på fyra stöder och under hvart stöd en dvärg. Dalin Hist. 1: 143 (1747).
b) tekn. om den del av brygg- l. brokonstruktion varpå hela konstruktionen vilar, bropelare. Hazelius Bef. 195 (1836). En brygga består af tvenne hufvuddelar, stöd och broning .. Stöden hvila i allmänhet på bottnen och kallas då fasta, men flytande stöd förekomma äfven. Zethelius Fältarb. 80 (1892). Bergman Patr. 7 (1928). — jfr BRO-, MELLAN-, PONTON-STÖD.
c) om ställning vari gevär vilar vid skjutning. Svederus Jagt 364 (1831). Har man t. ex. vid skjutningen begagnat stöd kunna ej samma beräkningar (av träffsäkerheten) gälla för skjutning på fri hand. EldhandvSkjutsk. 1: 74 (1876). SvHandordb. (1966). — jfr SIKT-, SKJUT-STÖD.
d) [delvis ellips av ARM- l. RYGG-STÖD] (numera bl. mera tillf.) om arm- l. ryggstöd. Apelbom Danssk. 86 (1888). Sander i 3SAH 10: 221 (1895).
e) om anordning, vanl. i form av en stör l. käpp l. ställning, avsedd att stödja l. stabilisera böjlig l. spröd l. slingrande l. klättrande växt. BröllBesv. 471 (c. 1660; uppl. 1970; i bild). I Fruckt-trägården måste man wäl se om .. träen, them som med mycken fruckt belastade äro, måste man sättia stöder vnder. Broocman Hush. 1: 92 (1736). Ipomoea brukar bilda vackra och blomrika plantor i ljusa boningsrum och på soliga balkonger, där den snabbt slingrar upp på stöd av trådar eller käppar. Ekbrant VVRumsväxt. 196 (1955).
f) (†) om fröämnespelare, columella, i fruktämne (o. frukt) av kapseltyp, som ansetts ha stödjande funktion. Möller PrincBot. 22 (1755). Brander NatH 54 (1785).
g) (numera knappast br.) i kättinglänk anbragt stolpliknande anordning l. tapp som stöder o. fixerar två av länkens sidor (för större styrka o. hållbarhet). JernkA 1822, s. 192. Länkarne på .. (ankarkättingar) äro aflånga. Inuti hvarje sådan sitter ett stöd .. af tackjern, som delar länkens öppning uti tvenne lika delar. Almroth Karmarsch 548 (1839). Auerbach (1913).
3) om förhållandet att ngt stöder l. bär upp l. stabiliserar l. ger stadga l. fixerar ngt, stödjande, särsk. i uttr. ge stöd; äv. om förhållandet att person (äv. kroppsdel) l. djur stöder sig mot ngn l. ngt med ngt, i sht en l. flera kroppsdelar, särsk. i uttr. ta stöd mot ngn l. ngt, i sht förr äv. lägga stöd (e)mot ngt; äv. övergående i bet.: grepp l. tag, särsk. i uttr. fatta stöd om ngt. Ta stöd mot bordet med armbågen. Sätta ngt till stöd mot en lutande mur. Lindh Huuszapot. 142 (1675). Stolparna, fötterna äro osäkra, lägg något inunder till stöd. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sedan han bugat sig och med båda händerna fattat stöd om käppknappen yttrade han (osv.). Heidenstam Birg. 156 (1901). Lewenhaupt Reddy 116 (1907: lade). (Vi) sätta .. oss på huk och åka på fötterna utför det hala skarfältet. Staven släpar efter oss, vi ta stöd med den och bromsa av alla krafter. Sandström NatArb. 2: 236 (1910). Bystsnittet betyder allt för baddräktens passform. Nya, sinnrika skärningar ge bysten samma stöd som en bysthållare. SvD 29⁄5 1938, s. 5. Hennes överkropp tog stöd emot bordskanten. Aronson FjärdeVäg. 67 (1950). — särsk. mus. i fråga om andningsteknik för sångare o. blåsare, om den muskelkontroll i mage o. mellangärde, som vid tonbildning reglerar luftströmningen o. som ger stadga åt andningsapparatens muskelsystem. SohlmanMusiklex. 4: 999 (1952). NE (1995).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 2 o. 3; särsk. dels liktydigt med: hjälp l. undsättning l. bistånd o. d., dels övergående i bet.: bifall l. gillande l. gehör o. d. (särsk. i sådana uttr. som vinna l. få stöd); äv. om person (l. personer) som är ngn l. ngt till hjälp l. gagn l. främjar l. stöder ngn l. ngt, ofta liktydigt med: stöttepelare l. hjälpare l. gynnare o. d. Ha anteckningar som stöd för minnet. Förslaget vann (fick) inte något stöd. Vara ett gott stöd för sina föräldrar. RA I. 1: 380 (1544). Effter .. Koppar-Compagniedt är een af dhe förnembste stöder under Cronan i denne tijden, så (osv.). OxBr. 1: 299 (1625). När Ynglinga-Ätten kom på Thronen, fick Konunga-magten en stor stöd därigenom, at de Regerande wördades som gudar. Lagerbring 1Hist. 1: 351 (1769). Han kan våga det steget, ty han har stöd hos sin högsta förman. Weste FörslSAOB (c. 1817). Den som förrådt sitt land, han har / Ej ätt ej stam ej son ej far. / Nämn honom blott den falska arm / Man ställt till Finlands stöd. Runeberg (SVS) V. 2: 4 (1846). Han var inte säker på att folket stod bakom honom i denna sak och utan dess stöd kunde han intet vinna. Fridegård Offerrök 80 (1949). På hennes gamla dar kunde hennes söner bli ett stöd för henne. Hedberg DockDans. 53 (1955). DN(A) 19⁄9 1964, s. 19 (om ekonomiskt bistånd). — jfr FLANK-, HUVUD-, MINNES-, RÄTTS-, RÖST-, SAMHÄLLS-, STUDIE-, UNDER-STÖD m. fl. — särsk. grund l. underlag l. underbyggnad o. d. (för ett omdöme l. resonemang o. d.), ofta i tautologisk förb. med grund l. grundval; särsk. i uttr. med, i sht förr äv. i, förr äv. på stöd av, förr äv. i stöd på, med hjälp av, i kraft av, enligt; stundom äv. närmande sig bet.: på grund av. Som (till) stöd för sitt påstående anförde hon följande skäl. Med stöd av bifogade handlingar anmäler jag mig som sökande till tjänsten. Att then helga skrift .. är en grund och stödh till en rätt christen tro. RA I. 3: 87 (1593). Stiernhielm Cup. 7 (1649, 1668: Stöd, och Grundwal). Jag skulle råda Herr Swänsk, at han .. litet mera betänker sig, innan han widare angriper en sak, som på så fasta stöder är grundad. SvMerc. 2: 188 (1756). Som saken i stöd på anförda skäl förekommer mig vara af högsta vigt .. har jag (osv.). Chydenius 307 (1766). Wi undfägnades med hwar sin göpn mjöl, som dock, i stöd af widskepelse, icke kunde njutas, förrän det blifwit fuktadt med watn utur floden. Ödmann MPark 332 (1800). Palmblad Fornk. 1: 395 (1844: på stöd af). Jag hade gjort lite anteckningar under berättelsens gång och kunde nu ge en snabb exposé med stöd av vad jag skrivit. Delblanc Gunn. 201 (1978).
5) [jfr motsv. anv. av ä. d. stød] (†) om skatteavgift; särsk. om den penningskatt som avlöste utgörandet av rusttjänst in natura, rusttjänstbevillning. Rusttjensts Taxa til Hardt Korns Uträkning .. Stöd eller Kongs Stöd eller Stöd Korn 2 Tunnor. Hwart emot En Tunna hardt Korn. LMil. 2: 92 (1687).
(1, 2) -ANORDNING~020. byggn. jfr anordning 1 a γ, δ. (Cistercienserkyrkornas) korslut, stödanordning och fönstergruppering. Hahr ArkitH 223 (1902). —
(4) -ARBETE~020. arbete (se d. o. 6) inrättat som försörjningsstöd vid tillstånd av brist på arbetstillfällen o. arbetslöshet o. d. SvD(A) 1960, nr 87, s. 3. —
(2, 3) -ARM. särsk. tekn. arm (se arm, sbst. III 4) som utgör stöd för maskin l. arbetsstycke som maskin bearbetar; jfr stödje-arm. TT 1899, M. s. 92. —
(2, 3) -BAND. [jfr t. stützband]
1) (i fackspr.) snedställd bjälke o. d. med stödjande funktion; jfr band, sbst.1 20 c, o. -bjälke o. sned-stötta, stödje-band 1. UpplFmT 20—22: 394 (1684). Sneda stödband (bör) infällas uti twär-bjelkarne och stolparne twärt öfwer ladan. Winblad Tegelbr. 84 (1761). SAOL (1950).
2) (numera bl. i vissa trakter) om kärve som först träds på den stör som används vid snesning o. som utgör stöd för de övriga kärvarna som träds på stören; jfr band, sbst.1 8. Hellström NorrlJordbr. 326 (1917). —
(2, 3) -BEN.
1) ben (se ben, sbst.1 II 1) varpå (hela) kroppstyngden vilar; jfr stödje-ben 3. LbKir. 3: 626 (1922).
2) ben (se ben, sbst.1 II 2 b) tjänande som (extra) stöd för olika föremål (ss. bordsskiva l. lastfordon); äv. bildl.; jfr stödje-ben 1. Form 1954, s. 232. För många framtidsprojekt har rasat ihop när ekonomiska stödben tagits bort. GbgP 30⁄1 1988, s. 23.
3) byggn. kraftig, stående balk som förenar takstolsfot med takbjälke (o. fungerar som stöd för takstolen); jfr ben, sbst.1 II 2 b α, o. stödje-ben 2. TurÅ 1897, s. 267. —
(2, 3) -BJÄLKE. (i sht i fackspr.) bjälke med stödfunktion; särsk. om bjälke ingående i byggnadskonstruktion o. d., sträva, stötta; jfr stödje-bjälke. Lind 1507 (1749). Möller (1790; i tak). (En bryggas landgångar) hvila på en bäddning, bestående af en eller flera på stranden fästade plankor, med underliggande stödbjelke. Hazelius Bef. 195 (1836). TT 1894, Byggn. s. 75 (i valvkonstruktion). UpplFmT 43: Bil. 114 (1929). —
(2, 3) -BLAD. särsk. [jfr t. stützblatt] bot. blad (se d. o. 1 c) ur vars bladveck skott utgår (o. som skyddar den unga knoppen i bladvecket); jfr stödje-blad. Hartman Bot. 30 (1843). Weimarck SkånFl. XXI (1963). jfr ax-stödblad. —
(2, 3) -BRICKA. tekn. mellanläggsbricka som är l. tjänar som stöd under mutter l. dyl.; jfr bricka 1. UFlott. 3: 206 (1906). —
(2, 3) -BÅGE. [t. stützbogen] byggn. stöd i form av båge, båge med stödfunktion. Lind 1507 (1749). UpplFmT 44: 153 (1932). —
(2 (c)) -BÖSSA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) med stödanordning försedd ä. typ av (tungt) gevär. Svederus Jagt 364 (1831). —
(2, 3) -DOCKA. tekn. docka (se docka, sbst.1 6 c) använd som stöd vid riktning o. uppspänning av arbetsstycke för bearbetning i svarv l. borrmaskin l. dyl. UB 6: 10 (1874). SFS 1918, s. 359. —
(3) -DRAGA, -ning. (förr) i fråga om virkesförvaring vintertid: draga upp (timmer) från vatten först med stöd mot strand l. kaj o. dyl. o. sedan med stöd av annat timmer som dragits upp över det först uppdragna timret; i sht ss. vbalsbst. -ning o. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr land-rulla. TT 1885, s. 38. Stöddraget virke. HbSkogstekn. 439 (1922). särsk. i p. pf., i uttr. stöddragen flotte, timmerflotte bestående av timmer som stöddragits. Ekman SkogstHb. 136 (1908). —
(4) -FARTYG~02 l. ~20. fartyg med uppgift att ge stöd o. hjälp; särsk. om fartyg med uppgift att tjänstgöra som depåfartyg. SvD(A) 1959, nr 272, s. 19. Sveriges Yrkesfiskare kräver ett stödfartyg i Östersjön. Detta skall bistå vid nödsituationer. GbgP 12⁄2 1987, s. 10. —
-FORM.
1) till 2: stöds form (se d. o. I 1); äv.: form l. typ (se d. o. I 9) av stöd. MeddSlöjdF 1900, 2: 70. Ett atrium, vars stöd visade en rytmisk växling: 2 kolonner + 1 pelare .. växlingen i stödformer får en ansenlig utbredning (i medeltidens arkitektur). Roosval FornkristK 203 (1933).
2) till 4: form (se d. o. I 4) för stöd. VästerbK 5⁄6 1965, s. 14. Under senare år har vi .. kunnat registrera en snabb utveckling mot allt mer differentierade vård- och stödformer. BarnNord. 81 (1979). —
-FÖRBAND.
1) med. till 2, 3: förband (se d. o. 1) för stöd av sjuk l. skadad kroppsdel; jfr stödje-förband. 2NF 25: 736 (1916).
(4) -FÖRENING. förening (se d. o. 7 c) med ändamål att stödja l. gynna annan förening l. sammanslutning l. organisation o. d. Motorför. 1929, nr 8, s. 12. Nu har Lunds stadsorkester fått sin stödförening. SDS 16⁄11 1987, s. 27. —
(2, 3) -GAFFEL. gaffel (se gaffel, sbst.1 2 a) tjänande som stöd l. för stöd. SvFolket 4: 240 (1939; för musköt). Där de krökta skalmarna var fästade vid flaket hade den en stödgaffel av järn som gjorde att flaket intog vågrätt läge även när kärran stod stilla på gatan. Lo-Johansson Stockh. 7 (1954). —
(4) -GALA. gala (med vanl. kända artister o. höga biljettpriser) arrangerad för att ge ekonomiskt stöd åt ngt behjärtansvärt o. d. SDS 15⁄6 1982, s. 10. —
(4) -GRUPP. (vanl. oavlönad) grupp med uppgift att ge person l. organisation l. institution l. inrättning o. d. stöd o. hjälp (i krissituation); särsk. om sådan grupp som fungerar som stöd för person med svårigheter att anpassa sig i samhället. DN 2⁄9 1973, s. 4. Lärarna vill ha lokala stödgrupper som kan ta itu med de våldsproblem som finns i skolan. SDS 30⁄3 1982, s. 1. Stödgrupp för personer med beroendeproblem (alkohol och narkotika). Därs. 5⁄11 1986, s. 31. —
(5) -HAVRE. (†) havre erlagd l. bestämd att erläggas som rusttjänstbevillning. LMil. 2: 84 (1687). —
(2, 3) -HJUL. hjul (vanl. två) med stödjande l. bärande funktion på l. till motorfordon l. barncykel l. plog o. d. 2NF 21: 1080 (1914; till plog). Land 1985, nr 25, s. 33 (till personbilssläp m. m.). DN 29⁄4 1987, s. 40 (till barncykel). —
(2, 3) -ISOLATOR. tekn. isolator (se d. o. b β) som utgör stöd för elektrisk ledning vid dennas upphängningspunkter; motsatt: hängisolator. FFS 1930, nr 129, s. 466. —
(4) -JORDBRUK~02 l. ~20. (i fackspr.) (mindre) jordbruk (se d. o. 3) avsett att bereda innehavaren (sysselsättning o.) tillskott till försörjning vid sidan av det huvudsakliga förvärvsarbetet. SFS 1940, s. 1147. —
(2, 3) -JÄRN. (numera bl. mera tillf.) järn (se d. o. 5) tjänande som stöd för olika föremål (ss. (del av) redskap l. maskin l. byggnadskonstruktion l. dyl.). VetAH 1793, s. 117. Torkställ (för flaskor) .. tillverkas af starkt trä med stödjärn i hörnen för ställens placerande ofvanpå hvarandra. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 85. —
(2, 3) -KISTA. kista (se d. o. 4 c) tjänande som stöd i (l. för) byggnadskonstruktion, särsk. i bro- l. dammkonstruktion. TLev. 1908, nr 31, s. 3. —
(2, 3) -KLACK. klack (se klack, sbst.2 1) tjänande som ngts stöd i sidled (o. förhindrande förskjutning i horisontalplanet). Spak HbFältartill. 156 (1873). UFlott. 3: 260 (1906). —
(2, 3) -KLOSS, äv. -KLOTS. kloss (se kloss, sbst. 1) med stödjande funktion. Spak HbFältartill. 159 (1873). —
-KNAPP. särsk. (om ä. förh.) till 2, 3: knapp (se d. o. 1 h) anbringad i stabiliserande syfte i bakre delen av kanonprojektil av äldre modell. Palmstierna Artill. 14 (1872). —
(5) -KORN. (†) spannmål erlagd l. bestämd att erläggas som rusttjänstbe-villning; jfr korn 1 a. LMil. 2: 92 (1687). —
(2, 3) -KORSETT. med. korsett (se d. o. 2 slutet) utformad för att ge stöd åt rygg vid ryggskada l. stadga vid muskelsvaghet o. d.; äv. bildl.; jfr stödje-korsett. SAOL (1950). Näringslivet behöver reprivatiseras, stå på egna ben och slutgiltigt befrias från sina socialdemokratiska stödkorsetter. DN 5⁄11 1991, s. B1. —
(4) -KREDIT. (i fackspr.) jfr kredit, sbst.1 2 f, o. -lån. SvD 13⁄10 1929, s. 22. Stödkredit och hjälp åt jordbruket. Därs. 23⁄1 1932, s. 10. —
(4) -KURS.
1) kurs (se d. o. 7) med stödundervisning. SvD 10⁄1 1947, s. 22. Stödkurser för barn, som har varit sjuka, och för barn som har svårigheter i vissa skolämnen, bl. a. engelska. PedT 1958, s. 54.
2) (förr) vid universitet o. högskola: kurs (se d. o. 7) som omfattade en halv betygsenhet o. kompletterade annat examensämne. SFS 1953, s. 1203. —
(2, 3) -KÄPP. käpp använd l. avsedd som stöd l. till stöd; jfr stödje-käpp. Norlind AllmogL 281 (1912). särsk. (i fackspr.) om avsmalnande förlängningsbar (trä)käpp använd som stöd för handen vid dekorationsmålning. TNCPubl. 42: 104 (1969). —
(2) -KÄTTING. (numera bl. tillf.) kätting försedd med stöd, stolpkätting. NF 1: 795 (1876). —
(4) -KÖP. köp av valuta l. finansiell tillgång o. d. i syfte att förhindra kurs- l. prisfall. Upsala 28⁄11 1923, s. 1. —
(4) -LÅN. stödjande lån; särsk. om av staten beviljat lån åt jordbrukare. England gör stödlån i U. S. A. för sin valuta. DN 28⁄2 1925, s. 12. SFS 1954, s. 1605 (till jordbrukare). —
-LÖS. som saknar l. är utan stöd.
1) (numera mindre br.) till 2. Bergv. 2: 49 (1737). Man fängslades av den stödlösa kubiken under järnvägshallarnas takstolar. Frosterus Jord. 129 (1930).
2) (†) till 4. Nohrborg 430 (c. 1765). Mången fattig, utan honom stödlös yngling, som kom till Akademien, står till honom i förbindelser, som icke lätt gäldas. BL 8: 238 (1841). Rydberg Myt. 2: 163 (1889). —
(2, 3) -MUR. stödjande mur; särsk. om mur avsedd att stödja en jordmassa mot ras; jfr stödje-mur. Hazelius Bef. 257 (1836). TT 1872, s. 231 (till en strandbank). Kyrkans torn voro borta, dess stödmurar hade rasat och voro en enda stenhög. Warburton DaCunha MarkBrinn. 307 (1945). —
(4) -NÄRING. jfr näring, sbst.2 3. Jakt och fiske voro viktiga stödnäringar för Västerbottens bönder (under Västerbottens kolonisation). Västerb. 1929, s. 70. —
(4) -OMRÅDE~020. område (se d. o. 2) som får (statligt) stöd till näringsliv, kommunikationsväsen o. d. (för stöd av nedläggningshotade industrier o. d.). DN(A) 5⁄1 1966, s. 7. —
-ORGAN. organ med stödjande funktion.
(2, 3) -PELARE. [jfr fsv. studhpilare] pelare som tjänar som stöd (o. förstärkning); särsk.
1) om pelare (se d. o. 1) i byggnadskonstruktion, strävpelare; äv. bildl.; jfr stödje-pelare 1. VDAkt. 1779, nr 502. Olaus Petri förswarade satser, hwilka undanryckte den katholska kyrkobyggnaden desz sista stödpelare. Ekelund 1FädH II. 1: 28 (1830). 2UB 9: 342 (1905).
2) om pelare (se d. o. 2) ingående i mekanisk konstruktion; jfr stödje-pelare 2. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 116. Dahl Jiggar 1: 215 (1939). —
-PENNINGAR l. -PENGAR, pl. (stöd- 1687 osv. stöde- 1687)
2) (†) till 5, om rusttjänstbevillning i form av pengar. LMil. 2: 90 (1687). Därs. 92. —
(4) -PERSON. jfr -grupp. SOU 1976, 71: 120. Bl. a. föreslås kyrkan utse frivilliga s k stödpersoner som på fritiden ska stödja brottsoffer. GbgP 1⁄10 1985, s. 10. —
(2, 3) -PLAN. (numera mindre br.) plan (se plan, sbst.1 I 4) med stödjande l. stabiliserande funktion. Fock 1Fys. 48 (1853). Hermodsson Flygk. 1: 21 (1910; i flygmaskin). —
(3) -PUNKT. [jfr t. stützpunkt]
1) punkt (se d. o. 7) med stödjande funktion; jfr stödje-punkt 1. Gosselman Col. 2: 23 (1828). Besmanet .. hvars stödpunkt är flyttbar. NF 17: 1500 (1893). Smith 375 (1918).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; jfr stöd 4. Enthusiasmen, utan någon moralisk stödpunkt för sina verkningar, yttrar sig såsom en blind kraft. JWallin i 2SAH 7: 162 (1815). Stavanger, vilken stad .. nämnts såsom angöringsort eller stödpunkt på den blivande Atlanthavsrouten. UNT 2⁄10 1933, s. 1. Snören med knutar, ”string-records”, som utgjorde stödpunkter för minnet. Ymer 1953, s. 229. särsk.
a) (i fackspr., i sht lantmät.) vid kartering l. fotogrammetri använd punkt med känt o. utmärkt läge, vilken tjänar som stöd för vidare punktbestämning, fixpunkt; jfr stödje-punkt 2 c. SvLantmät. 1: 249 (1913).
b) (numera mindre br.) mil. stödjepunkt (se d. o. 2 a). Lefrén Förel. 2: 55 (1817). IllSvOrdb. (1964). jfr huvud-stödpunkt. —
(2, 3) -PÅLE. påle (se påle, sbst.2 1) med stödjande funktion; särsk. (i fackspr.) om påle där huvuddelen av belastningen överförs till berg l. bärkraftigt jordlager gm pålspetsen. Man nedslår smärre pålar inne i jordmassan och förbinder sedan dessa med stödpålarna medelst .. vidjor, tåg eller järntråd. 2NF 2: 1236 (1904). TNCPubl. 58: 119 (1975). —
(3) -REM. rem med stödjande l. fixerande funktion; särsk. (förr) om sabelstödrem. Spak Unif. 42 (1890). —
(3) -ROT. bot. stödjerot. VäxtLiv 1: 96 (1932). —
(2, 3) -RÄL l. -RÄLS. järnv. räl (se d. o. 1) varemot växeltunga stöder med spetsen l. har sitt anslag då växeln sluts. TeknEkonBeskrStatJernvB 190 (1872). —
(3) -RÖRELSE. (numera föga br.) gymn. rörelse utförd med stöd. TIdr. 1882, s. 184. Verd. 1891, s. 112. —
(4) -SAMTAL~02 l. ~20. samtal avsett att innebära stöd o. hjälp för person (i krissituation); särsk. om sådant samtal ingående i medicinsk behandling. SkolVard. 114 (1977). Under den mest akuta fasen av oro fick jag .. stödsamtal med en erfaren och klok psykoterapeut, som hjälpte mig att arbeta mig igenom de barndomskonflikter som var grunden för min oro. ICAKurir. 1987, nr 10, s. 33. —
(2, 3) -SKENA. skena (se skena, sbst.2 1) med stödjande funktion. Holmberg Artill. 3: 310 (1883; på kanon). Vid gjutningen (av vägbanor) framföres vibratorbryggan på utlagda kantformar eller stödskenor, som .. uppdela betongytan i remsor av exempelvis 3 m bredd. Vägmaskinl. 278 (1945). Fornv. 1955, s. 262. särsk.
b) med. skena (se skena, sbst.2 1 f) anbringad l. avsedd som stöd för skadad kroppsdel. MännMinn. 2: 213 (1943). —
(2 c) -SKJUTNING. skjutning (se skjuta, v.1 I 2) med hjälp av stöd. EldhandvSkjutsk. 1: 74 (1876). —
(4) -SKOG. (i fackspr.) jordbruksfastighet tillhörig skog av sådan omfattning som behövs för att skogsbruket som stödjande verksamhet skall göra fastigheten ekonomiskt bärkraftig. PT 1904, nr 272 A, s. 2. —
(3) -SPRÅNG. gymn. språng med stöd mot fast redskap (t. ex. plint) l. person. Ling Regl. 104 (1836). —
(2, 3) -STAV. (stöd- 1587—1925. stöde- c. 1600—1932. stöds- 1726) [fsv. studhstaver]
1) (numera bl. mera tillf.) stav med stödjande funktion, stötta; jfr stödje-stav 1. Bureus Suml. 39 (c. 1600). Rig 1925, s. 87 (i gärdesgård).
2) (†) i bildl. anv. av 1, om ngn l. ngt som är ett stöd för ngn l. ngt; jfr stöd 4 o. stödje-stav 2. VgFmT II. 6—7: 117 (1587; om lagen). Gudh hafwer gifwet honom en önskeligh sohn till en ållderdomss stödhstaf. VDAkt. 1688, s. 1098 (1684). —
(2, 3) -STOCK. (i sht om ä. förh.) stock tjänande som stöd i byggnadskonstruktion. Sjögren Journ. 30⁄3 1787. Man utlägger (till kavelbroar) i sumpmarken två parallella stockrader, som få uppbära ett tätt lager av kluvet virke eller rundvirke. Därovanpå fästas ofta ytterligare stödstockar i längdriktningen, som få hjälpa till att fasthålla tvärkavlarna. SvKulturb. 3—4: 277 (1930). ÖgCorr. 20⁄10 1965, s. 7. —
(2, 3) -STOLPE. stolpe tjänande som (bärande) stöd; särsk. om sådan stolpe i (byggnads)konstruktion o. d. Svederus Jagt 245 (1831). —
(3) -STRUMPA. specialtillverkad elastisk strumpa för stöd av ben(muskulaturen) o. d. DN(B) 1960, nr 52, s. 4. särsk. bildl., dels om ngt sakligt som liknar en stödstrumpa, dels [med anslutning till sv. slang rödstrumpa, radikal kvinnosakskvinna] om medlem av sammanslutning med syfte att öka kvinnans politiska makt i samhället; i pl. best. äv. om sammanslutningen. Stödstrumpor för hopfallande avloppsrör. GbgP 9⁄10 1991, s. 8. Stödstrumporna bildades på initiativ av Maria-Pia Boëthius 1991. NE (1995). —
-SYSTEM. system av stöd l. för stöd.
2) till 4. Inte vill väl statsmakterna tvinga på akademikerna ett stödsystem inför vilket de så samstämmigt slår bakut? DN(A) 5⁄3 1964, s. 5. —
(2, 3) -TAPP. tekn. tapp med stödjande funktion; särsk. om roterande axeltapp i maskin, där trycket är parallellt med tappens längdaxel. TT 1883, s. 109. —
(4) -TRUPP, förr äv. -TROPP.
2) i bildl. anv. av 1, om grupp av personer som stöder viss (politisk) åsikt l. dyl. MorgT 1948, nr 280, s. 4. —
(4) -UNDERVISNING~0020. stöd i undervisning; särsk. om extra undervisning för elev med studiesvårigheter. LD 27⁄3 1958, s. 4. MotRiksd. 1976—77, nr 200, s. 17 (för invandrarbarn). —
(4) -UTFODRING~020. jäg. utfodring av vilt ss. tillskott vid knapp fodertillgång i markerna (särsk. vintertid), hjälpfodring, vinterutfodring. ÖgCorr. 7⁄1 1966, s. 7. —
(3) -YTA. (i fackspr.) yta med stödjande funktion; jfr stödje-yta. TT 1871, s. 356. Bord, pallar, golv- och bordlampor skall ha så stora stödytor, att de är stadiga och inte lätt slås omkull. Ljungqvist Slöjdb. 75 (1957). Poppius o. Jansson Journ. 116 (1959; i streckkliché). —
(4) -ÅTGÄRD~02 l. ~20. stödjande åtgärd. SvD(A) 1931, nr 191, s. 4 (för den svenska spannmålsodlingen).
B (†): STÖDE-PENNINGAR, se A. —
(2) -RUM. plats att sätta stöd på (om vägg l. hus skulle behöva stöttas); jfr rum, sbst.3 2 c α. Verelius 246 (1681). Schultze Ordb. 4920 (c. 1755). —
-STAV, se A.
C: STÖDS-STAV, se A.
Spalt S 14183 band 32, 1997