| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SVÄRTA svær3ta2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) motsv. SVART, adj. 1, egenskapen l. förhållandet att vara svart (se d. o. 1) l. svartaktig; svarthet; svart färg(nyans); äv. konkret(are), särsk. om svart beläggning l. hinna o. d. Florinus Voc. 212 (1695). Skifwersten fans .. uti åtskilliga stratis, som war ganska mörk, och af en behagelig swärta. Linné Vg. 212 (1747). Den mer eller mindre svärta som tänderne ibland få, låter afskölja sig, utan skada för tändren. Odhelius PVetA 1812, s. 8. Det ges två sorter ägta tusch: den ena har en mycket mörk och vacker svärta, som drager omärkligt i blått; den andra är sotsvart, eller af en svärta som drager i rödt. Scheutz Ritk. 229 (1832). Utställningen (av engelskt privattryck) visade det bästa verk .. (trästickaren Th. Bewick) kanske gjort, Esops fabler, tryckt i Newcastle 1818, där illustrationernas utsökta svärta fortfarande förvånar expertisen. Form 1954, Omsl. s. 68. Månens reflexer i relingen, vattnets svärta och gatan av metall, månens magnetfält. Malmsten DagKastanj. 267 (1994). — jfr JÄRN-, KASTOR-, SAMMETS-, SOL-SVÄRTA. — särsk.
a) (†) om sot (se SOT, sbst.3 2 a) hos säd. Örter och gräs mista sin förra krafft och smak, desslijkest säden blijr slagen med brand och swärto. Lindestolpe Pest. 7 (1711).
b) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels liktydigt med: mörker, dels: dysterhet l. sorg o. d., dels: ondska l. elakhet o. d. Et öga, tvert emot vet dölja hjertats svärta / Uti en fager mö, det ofta nog bedrar. CGCederhielm Vitt. 153 (1740). Det fordras hjeltevett och väl ett hjeltehjerta, / Att töras visa dygd bland styggelser och svärta. Bergklint Vitt. 57 (1774). Omsider skingrade sig nattens svärta / Och morgonrodna’n efterlängtad ler. Kullberg Ariosto 2: 326 (1865). När någon gång du (dvs. B. Björnson) i hettan vrok / En smula svärta i ord, som stänktes / Kring svenska namnet, bland oss det tänktes: / Små plumpar blott i din temabok! Bååth GrStig. 166 (1889). Oktobernattens svärta. Ekman Dödsklock. 119 (1963). — jfr MIDNATTS-SVÄRTA.
2) konkret, om ngt som har svart färg; särsk. om ämne l. material l. vätska o. d. varmed ngt (l. ngn) är avsett (avsedd) att färgas l. gnidas svart, särsk. liktydigt med: svart färg(ämne) l. svart kräm l. svart smörjmedel; ofta i l. elliptiskt för ssg med förled som anger l. antyder användningen l. vad färgämnet är berett av. Tagh Miölbärsbladh, siwdh them wäl, och blanda sedhan Victril och Alwn ther till, så hafuer tu godh suärtto och bläck. Forsius Phys. 191 (1611). De öfrige (infödingarna) hade med någon slags svärta bestrukit sig i ansigtet och på axlarne. Landell Bligh 75 (1795). Till swart lackering (av läder) är kimrök den bästa swärtan. AHB 4: 41 (1860). Tillverkningen av sytråd och garner, cement, tacks och stift, klister, färger, svärtor, putsmedel och dylikt, använda i skoindustrin, ger sysselsättning åt stora industrier med ett betydande tillverkningsvärde. Jäfvert Skomod 150 (1938). Han strök svärta på skorna. SvHandordb. (1966). — jfr ANILIN-, BEN-, BLANK-, BOK-, BOKTRYCKAR-, ELFEN-, ELFENBENS-, HOV-, JÄRN-, KORK-, LAMP-, LÄDER-, MUR-, MUSTASCH-, POLITYR-, REM-, SAMMETS-, SELTYGS-, SKIFFER-, SKO-, SKOMAKAR-, SKÄGG-, SLIP-, SOCKER-, SOT-, SPANSK-, SPIS-, SPISEL-, TRYCK-SVÄRTA m. fl. — särsk.
a) (†) om grön vitriol (som ger svart avföring) använt ss. läkemedel. För lijkmatk (dvs. cancer) .. Tagh ett skålpund Swijnaister, osläckt Kalck 1/2 lodh, 3 lodh suarta (sannol. felaktigt för suärta l. swärta, en läsning som förekommer i senare avskrift) 2 lodh hålört, och stöt them tillsammans .. gör ther af en Salfwa och smör skadan ther medh så länge thett helnar. OMartini Läk. 27 (c. 1600). Är .. (kon) förstoppad, lägges dertil en god fingerbor grön Vitriol, som af Bonden kallas Swärta. Brauner Bosk. 35 (1756).
b) (†) om olika slags svart jord; särsk. dels om kimröksliknande jord som finns i stenkolsflöts, dels om järnhaltig jord l. dy o. d. använd till färgningsämne för svartfärgning. Gick efter swärta i Rossiön till att swärta en hoop (klädespersedlar) där aff. NVedboDomb. Vårt. 1703, § 19. Denna grufvebyggnad är påbegynd med feltorters indrifvande på flötsen ifrån dagen .. Sedermera har man .. begynt vänja .. grufdrängar .. att bryta sig in .. alt som flötsen med dess swärta och lera kan vara mäktig till. Mueller MinnesblHöganäs 10 (i handl. fr. 1739). Swartfärg, en jord fins här i Lenhofda Sockn .. En dylik jord sades finnas wid Horshult .. och skulle wara en Dy, som gaf mörckare färg än någon annan Swärta. Linné Öl. 29 (1745). Svärta, kallas en fin sotande jord, som finnes i synnerhet uti stenkols-flötser, liknande en kimrök. Rinman 2: 820 (1789). — jfr DY-, KÄLL-, MYR-SVÄRTA.
c) [jfr motsv. anv. i t.] (†) om svart kolhaltig skiffer. VetAH 1741, s. 243. Utaf de öfrige arter (som påträffats i ett brott) anmärkas de så kallade Svärtor, som bestå af svart lerig Skiffer, hvilken väl låter tända sig, men glödgar utan någon särdeles låga eller hetta. Därs. 1773, s. 241. Svart, lös, kolhaltig skiffer (”svärta”). SvGeolU Ca 6: Pl. 3 (1915). — jfr KOL-, STENKOLS-SVÄRTA.
d) i utvidgad anv., om ämne l. material osv. som vid färgning ger annan färg än svart, närmande sig l. övergående i bet.: färg (se FÄRG, sbst.1 2). Cölnisk Jord (dvs. färg, som användes vid freskomålning) är en rödaktig svärta, som är böjd att fälla sig och rodna. Miniatursk. 85 (1784). Nyrop OrdLiv 1: 160 (1901).
3) ss. l. ingående i namn på växt med svart färg l. svarta sporer o. d.
a) (†) om växtsläktet Skorzonera Lin. Scorzonera Svärta eller Skorzonera .. Här har, i enlighet med det tyska Schwärzling .. samt det gamla namnet Svartrot, såsom släktnamn bildats Svärta. Lyttkens Växtn. 108 (1904). Dens. Namnl. 5 (1907).
b) om vissa (mikro)svampar o. av dem förorsakade svarta fläckar på substratet; ss. senare led i ssgrna NEJLIKE-, TRY-, VED-SVÄRTA.
-BÖSSA. se B. —
(2 c) -KITTEL. kitteldal innehållande kalkhaltigt lerskiffer? Åt min Son .. lemnar jag (i testamente) .. mit hus med all deruti befintlig lös ägendom, såsom ock räntan af en Swärt-kittel och, 243 tunnelands jord. GT 1787, nr 52, s. 3. —
-TUNNA. (förr) tunna med l. för svärta. (Till svartfärgningssoppan) lägger (man) i ett fat (den såkallade swärttunnan) ett hwarf jernfilspån och på detta ett lager albark, gjuter warm ättika deröfwer och utsätter derpå det hela flera månaders tid för luftens inwerkan. AHB 4: 38 (1860). —
-ÄMNE. ämne utgörande l. använt ss. svärta, svärta. Det man kallat principium adstringens tyckes vara ihopsatt af krympnings- och svärtämne. Sålunda reagerar Canelbark starkt för svärt-ämnet. VetAH 1800, s. 31. JournManuf. 3: 387 (1833).
B († utom -grad): SVÄRTE-BÖSSA. (swärt- 1736. svärte- 1563—1637) = svart-bössa; äv. med inbegrepp av l. med huvudsaklig tanke på innehållet i kärlet; jfr bössa 1. ArkliR 1563—64. Suärtebösser. OxBr. 11: 715 (1637). Tag öhlättika ett halft stop, och osaltadt smör, och några salta lemoner, och hacka them thet smärsta tu kan, sedan tag en swärtbössa til hwar lemon, och stöt them wäl tilhopa i en mortare. Broocman Hush. 3: 37 (1736). —
(1) -GRAD. grad av svärta. 2NF 3: 787 (1905). Vid skrivmaskinsdiktande (dvs. en form av visuell poesi) har man bara en stil, men kan bestämma svärtegraden genom olika hårt anslag. OoB 1963, s. 480.
C (†): SVÄRTO-JORD. jord som användes ss. färgningsämne vid svartfärgning; jfr svart-jord 2. (Lera) fins och mångestedes i Myror, wedh källor, och Träsk enahanda slags Iord, ther af man kan bränna Iern. Och wedh källor suärtto Iord, som man kan suartta lädher medh. Forsius Phys. 193 (1611).
Spalt S 15437 band 33, 2000