| Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYL sy4l, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Tempeus Messenius 117 (1612) osv.) ((†) -er TullbSthm 17 ⁄ 4 1548 (: Skomakere syler); -or Tranæus Medewij 59 (1690))
1) om ett med handtag försett nålformat (rakt l. böjt) verktyg använt (i sht av skomakare o. sadelmakare) för att göra l. vidga hål i hårdare material (i sht läder); jfr PRYL, sbst.2; äv. om liknande verktyg använt för annat ändamål (särsk. i ssgn RIT-SYL). VarRerV 39 (1538). Lädermakaren beredher Lädret .. hwar af Skomakaren i sijn werckstadh .. medh Syyl och beektrå, gör Skoor. Schroderus Comenius 506 (1639). När ett Får löper omkring och blifwer yrt .. tag en Syl och stick thet i Örat och Rumpan ett Hål, och sätt sedan i Hålet swart Nyserot. Aken Reseap. 287 (1746). Syl måste Tryckaren så wäl som Sättaren hafwa, och dermed sticka ut färgen, som .. satt sig in i bokstaven. Täubel Boktr. 2: 27 (1823). Använd aldrig huggpipa för att taga hål för skrufvar eller syremmar uti en textilrem utan skilj trådarna åt med en grof syl. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 5. Hålet kan göras med en syl, ett s. k. plattborr. Berggren Träslöjd 49 (1945). Gubben la ifrån sig sylen, spottade becktråden ur mungipan och sköt selen åt sidan på bänken. Parling FrVildm. 32 (1995). — jfr AVLAPPS-, BIND-, HÄCKEL-, KLACK-, KROK-, LASK-, PINN-, PLIGG-, PLUGG-, REM-, RUND-, SADELMAKAR-, SKO-, SKOMAKAR-, SPANN-, STICK-, TVÄR-SYL. — särsk.
a) i jämförelser; i sht med tanke på sylens spetsighet. Ty samma hår (dvs. renkalvskinn under skidor) eendeles som sylar eller Pintzswijns börster yfwas, ståndandes emoot, at man icke faller eller skrijder tilbakar. Tempeus Messenius 117 (1612). Ho är wäl nånsin kär, som winnes ei af tårar? / Hwar tår är lik en syl, som hiertat genombårar. Kolmodin QvSp. 1: 301 (1732). Hans penna blev försmädlig och spetsig som en syl. Fröding ESkr. 2: 149 (1893). Så pass djupa spår satte .. (sagan om flickan som trampade på brödet) i mitt medvetande, att jag än i dag, om jag .. skulle råka trampa på en brödbit, känner som sylar under mina fötter. MinFar 1: 26 (1948).
b) (tillf.) i förbleknad anv. (jfr c), i kraftuttr. sju sylar, sju tusan, katten; jfr SJU, räkn. 1 j. Det vore väl sju sylar, om ej jag skulle hitta ett finare namn (än Eufrosyne) i almanackan. Topelius Läsn. 8: 5 (1896).
c) oeg. (jfr b), om ngt som i visst avseende liknar en syl. Hennes ansikte hade .. antagit så skiftande drag från Polichinells breda grin till den fräsande kattens som visar de hvita sylarne. Strindberg Fagerv. 190 (1902). Understundom .. sticker den ene (göktytungen) efter den andre ut sin långa maskröda syl till tunga, långt ut om näbben. Rosenius SvFågl. 2: 380 (1926). — särsk.
α) om (spetsig) fjälltopp. Topp är högsta punkten på en höjd eller berg .. på ett fjell kallas den .. Syl, om den är utmärkt spetsig. JernkA 1832, Bih. s. 24. (1833). Ahlman (1872).
d) mer l. mindre bildl.; särsk. i uttr. (vara ngn o. d.) en syl i ögat l. näsan o. d. (vara ngn osv.) en orsak till förargelse l. irritation o. d., (vara ngn osv.) en nagel i ögat (se NAGEL, sbst.1 4). Min oskyldiga blodh skall digh ohörliga qvälia, / Och vara digh een syyl i din ögon och kranckheet i hiertat. UHiärne Vitt. 96 (1665). Spe är en vddhwasz syl, som in til märgen borar, / Och swider aldrawärst, när han wår oskuld sårar. Kolmodin QvSp. 1: 347 (1732). Äfven på Adlercreutz och Lagerbring voro .. (greve Adlersparres trupper) en syl i ögat. Crusenstolpe Mor. 6: 298 (1844). Som skriftställare är han en syl i näsan på allt hvad den afsattes anhang heter. Dens. CJ 1: 30 (1845). Sylarne hade .. det äldre fruntimret fått i sina ögon. Hon blickade hvasst. DN 4 ⁄ 1 1883, s. 2. Skenet som kom utifrån borrade sina spetsiga sylar in genom pupillerna. Kjellgren Smar. 147 (1939). — särsk.
α) i uttr. inte (l. knappt o. d.) få (en) syl i vädret, inte (l. knappt osv.) få ett ord med i laget (gm att en l. flera talar oavbrutet), inte få tillfälle att yttra sig; äv. (numera bl. tillf.) utan negation, i uttr. få en syl i vädret, få tillfälle att yttra sig. Så började han spelet, begagnande sin öfverlägsna talförhet .. så att Norman inte fick syl i vädret. Strindberg Hems. 66 (1887). Inför denna svada .. var det omöjligt att få en syl i vädret med den döva, men munviga frun. Förbundet 1911, nr 4, s. 4. Den snälle kyrkoherden fick kanske den kvällen ingen syl i vädret. MinnGPrästh. 4: 1 (1927). Krakow harsklade sig till försvar, men skräddaren som en gång fått sylen i vädret, höjde rösten och fortsatte. Nilsson Bokh. 93 (1937). Det haglade av frågor och förebråelser, och jag fick knappast en syl i vädret. De Geer Bergsl. 142 (1951). Vad jag menar är att jag lade beslag på samtalet så att du inte fick en syl i vädret. Uddberg MinnMari 81 (1981).
β) (vard.) sport. mål (se MÅL, sbst.5 4 b slutet); äv.: mål (se MÅL, sbst.5 4 b), målbur; jfr STRUT, sbst.2 2. Redan efter några sekunder var första sylen ett fullbordat faktum och sedan trillade bollarna in då och då. IdrBl. 1924, nr 1, s. 12 (i fråga om bandy). Jag såg (fotbolls)matchen och han gjorde sju sylar. Wahlöö HimGet. 126 (1959). På en öppen plats tränade Framåt och lirade fem mot fem för att få opp vårformen. Jag stod i sylen den dagen. DN(A) 10 ⁄ 5 1966, s. 8 (i fråga om fotboll).
2) (vard.) pryl (se PRYL, sbst.2 4), grej, grunka o. d.; i sht i pl. När man äntligen är installerad med sina sylar på norrgående tåget, vinkar man farväl åt Metan. Barthel Colón 153 (1932). Vi plockade ihop våra sylar .. och .. reste .. till Stockholm. Rallarminn. 120 (1949).
-BLADIG. om växt: som har sylartade blad; jfr bladig 1 b; anträffat bl. i vissa numera obr. uttr. utgörande växtnamn.
a) sylbladig saltmilla, om saltört (se d. o. b). Lilja SkånFl. 195 (1870). Lyttkens Växtn. 1114 (1911).
-BORR. (förr) borr försedd med syl. Sylborr i träfodral. SlöjdBl. 1887, nr 3 a, s. 4. Cannelin (1921). —
-FIL. (numera bl. tillf.) liten (vanl. trekantig) fil varmed udd på syl filas. TLev. 1911, nr 52, s. 1. Sylfilen är oftast en liten trekantfil. Den brukas att fila udd på och fila om sylar. SvSkoT 1931, nr 22, s. 352. KatalSkomatMonopolÖrebro 1945, s. 27. —
-FIN. fin (se fin, adj. II 2) som en syl; äv., om hål o. d.: så fin som om den gjorts med syl; äv. bildl. (särsk. ss. adv.). Jensen NDikt. 121 (1895; om topp på kyrkspira). De små sylfina hålen och reporna efter klorna (hos mården) .. framträda i barken. Hemberg JagtbDäggdj. 127 (1897). Ibland uppstår en undran om han icke .. ser på världen genom förstoringsglas, observerar alltför sylfint. Angered-Strandberg NVärld. 102 (1898). —
-FORMIG. som har sylform, sylformad; särsk. om växtdel: som från en bredare bas jämnt avsmalnar till en spets. Hartman Fl. XXIV (1838). Holmström Ström NatLb. 2: 36 (1852; om fågelnäbb). Krok o. Almquist 1: 8 (1885; i fråga om växter). Schoultz Ut 8 (1931; om minaret). —
-GRÄS. (syl- 1852—1889. syle- 1685) (†) ss. benämning på olika växter med mer l. mindre syllika blad.
c) växten Stipa tenacissima Lin.; jfr esparto-gräs. Esparto-gräset eller syl-gräset. NF 2: 151 (1876). Ekenberg o. Landin 250 (1889). —
-HÅL. hål gjort med syl. ArbB 70 (1887). Faster .. kunde .. sätta sina ord precis som skomakarn sätter pliggar i ett sylhål. Bengts Fäd. 250 (1921). —
-HÄFT. (numera bl. tillf.) sylskaft. Forssell Handskom. 101 (1920). PrislCFNordströmSthm 1939, s. 78. —
-KLACK. sylvass klack (se klack, sbst.2 2). Några enstaka flickor (i Leningrad) har sylklackar. DN(A) 1 ⁄ 4 1959, s. 13. —
-KLACKAD, adj. om sko: försedd med sylklack. Mademoiselle Sylvette .. som svävar förbi på sylklackade pumps. Rogberg Två 159 (1929). —
-LAV. bot. laven Cladonia cornuta (Lin.) Hoffm. (som har sylformade podetier); förr (o. urspr.) äv. om laven Cladonia subulata (Lin.) Weber ex. Wigg. (i ä. botanisk systematik benämnd Lichen subulatus Lin.), hornbägarlav (jfr -mossa). Acharius Lich. 203 (1798). VetAH 1804, s. 32 (om Lichen subulatus). Ursing SvVäxt. Krypt. 188 (1949). —
-LIK. lik en syl(s), sylliknande; sylformig. Linné Öl. 217 (1745; om fågelnäbb). Taggsvampar. Hattens undersida är utrustad med syllika, spetsiga taggar. Cortin SvampHb. 12 (1937). —
-MOSSA. bot. växt av släktet Pleuridium Rabenh.; särsk. om mossan P. subulatum (Hedw.) Rabenh., i pl. äv. om släktet; förr (o. urspr.) äv. om laven Cladonia subulata (Lin.) Weber ex. Wigg, hornbägarlav (jfr -lav). Lichen subulatus, Sylmosza. NJournHush. 1791, s. 35. Myrinia 1992, s. 38. —
-NARV. bot. narven Sagina subulata (Sw.) C. Presl. (som har syllika blad); jfr -nejde. Nyman VäxtNatH 1: 424 (1867). —
-NUBBAR, pl. (†) om sprängört (se d. o. 1); jfr -näbbar. Hwad skada Hästar taga af stäker; Kor och oxar af sylnubbar .. och Getter, af stormhatts-örten. VetAH 1741, s. 8. —
-NÄBBAR, pl. (†) sprängört (se d. o. 1); jfr -nubbar. Cicuta, empl .. Syllnäbbar, i Dalarne, Westerbotn, Österbotn. VetAH 1741, s. 84. —
-NÄSTING. bot. svampen Mamiania coryli (Batsch) Ces. & De Not. (vars fruktkropp har syllik mynning). Mamiánia córyli (Sylnästing) .. varje bädd innehåller vanl. blott en frukt, vars svarta syllika mynning utskjuter genom den kolsvarta bäddens vita topp. Krok o. Almquist Fl. 2: 155 (1907). —
-SKAFT. (syl- 1640 osv. syle- 1637—1685) skaft (se skaft, sbst.1 I 2) på (l. till) syl; jfr -häft. OxBr. 11: 697 (1637). Att becktråden .. lindas .. omkring såväl tummaringen som det i handen hållna sylskaftet. Forssell Handskom. 26 (1920). —
-SKARP. skarp (se skarp, adj. 1) som en syl; äv. bildl.; jfr -vass. Angered-Strandberg NVärld. 185 (1898; om ögon). Våra sylskarpa ögon. Jensen Hudson FjärrL 31 (1925). Blomberg MännHav. 70 (1926; om näbb). Där uppe mången isig vind / slår sylskarp mot kaptenens kind. Tegengren SvårVäg. 112 (1929). Anmärkningen var sylskarp och träffande. Östergren (1951). —
-SLÄNDA. (†) slända av familjen Raphidiidae (som kännetecknas av långsträckt, smal kropp), ormhalsslända, i ä. zoologisk systematik äv. om släktet Raphidia Lin. Retzius Djurr. 94 (1772; om släktet). Björkman (1889). —
-SOPP. (syl- 1826. syle- 1764) (†) björkticka (se d. o. 1); äv. i uttr. vit sylesopp. Lenæus Delsbo 149 (1736, 1764: hwit). Wahlenberg FlSv. 955 (1826). —
-SPETS. spets på syl l. om sylvass spets (se spets, sbst.2 1 a); förr äv. om syl. SAOL (1900). Jag hade en båge och pilar med sylspets, som darrande satte sig i trädstammarne. Engström Lif 12 (1903, 1907).
Ssg: sylspets-mossa. (numera föga br.) levermossan Lophocolea bidentata (Lin.) Dum. (som har sylspetsade flikar), spetsblekmossa. Krok o. Almquist Fl. 2: 66 (1907). Därs. 71 (1947). —
-SPETSAD, p. adj. [jfr -spets] i sht bot. som har sylvass spets; jfr -spetsig. Svensson Kulturv. 283 (1893; om stift hos blomma). En del af de inre fjällen äro sylspetsade. ArkBot. V. 12: 6 (1906). Hylander NordKärlv. 2: 70 (1966). —
-SPETSIG. [jfr -spets] spetsig som en syl (jfr -spetsad); äv. bildl. Ifvrigt de sylspessige taggana hästsidan borsta. 2Saml. 35: 221 (1662). Skämtet är alltid värst, ty dess sylspetsiga uddar tränga långt djupare, och såra långt värre än allvarets trubbiga påkar. Knorring Förh. 2: 339 (1843). De .. sylspetsiga amerikanska skorna. SvD 21 ⁄ 3 1923, s. 8. —
-SPETT. (i sht i ä. fackspr., särsk. sadelm.) syl utan skaft. TullbSthm 17 ⁄ 4 1548. Som man .. med en knif, ett afbrutit sylspett, eller synål, kan binda näcken och stänga ute all slags spöken och troll .. så är man numera ej rädd för desze farligheter. Crælius TunaL 65 (1774). Elak tunga sticker värre än ett sylspett. Granlund Ordspr. (c. 1880). BildLanthH 85 (1943). —
-STING. sting (se sting, sbst.1 1) med syl; äv.: sylstygn. At barnen ibland skole älta på kohl, ibland på eld, ibland på gräs, ibland på watn .. thet förstår iag aldeles intet, warandes sådant snack i mine öron wärre än syylsting. Lindestolpe Fross. 37 (1717). Det är i denna ränna (längs kanten av sulan), som sylstingen göras och som tråden vid åtdragningen lägger sig. ArbB 70 (1887). Antydningar om intima förhållanden till herremän smärtade Grebbe som sylsting. Bergfors Norr. 204 (1936). —
-STYGN l. -STYNG. stygn utfört med syl; jfr -sting. Knorring Skizz. II. 1: 3 (1845; i bild). Med knifven göres .. en skåra .. för att utmärka sylstyngens plats och åstadkomma en smal ränna för becktråden. 2NF 25: 1039 (1917). —
-STÅL. (förr) stål för framställning av sylar. Sylstål, som smides i tunna band och klippes sedan uti smala rimsor. Rinman Jernförädl. 295 (1772). —
-TAND. (numera mindre br.) sylvass tand; i sht i pl. På ryggen äga (blad)flikarna en riklig tandning af långa syltänder. ArkBot. X. 11: 44 (1911). Riktiga marulkshuvuden med nålvassa syltänder. Sandgren Skymn. 1: 23 (1936). —
-TÅG. bot. växten Juncus tenuis Willd. (som har syllika blad). Liljeblad Fl. 124 (1792). Weimarck SkånFl. 70 (1963). —
-VASS. vass som en syl; jfr -skarp. På ryggen har (abborren) .. långa, och såsom borst upresta spol intil stierten, besatta med starka och syl-hwassa taggar. Schultze Fisk. 32 (1778). Fjellen kring Lyngsfjorden äro på det mest vilda sätt söndersplittrade, den ena sylhvassa tinden reser sig invid den andra. IllSv. 2: 236 (1886). En gulblek man med papegojnäbb och svarta, sylvassa mustascher. Didring Malm 2: 305 (1915). Dahl Forbes Kvinn. 21 (1935; om gräs). Sundman AndréeLuftf. 207 (1967; om iskristaller). särsk. mer l. mindre bildl.; jfr -skarp. Den frågande damen med den sylhvassa rösten. Bremer NVerld. 3: 450 (1854). Voltaire .. för hvars sylhvassa ord hans tids maktägande darrade. FrSommarkLund 1898, s. 8. Han fäste på far en sylvass blick. Högberg Boltz. 165 (1920). Krusenstjerna Fatt. 3: 401 (1937; om leende). Den gamla kvinnosakskvinnan (kunde) inte dölja sin ovilja, utan utropade snabbt och sylvasst: ”Den avelshingsten!” Ehrnroot SkiftesrLiv 73 (1947). —
-VÄSKA. (numera mindre br.) (av sadelmakare l. kavallerist använd) väska för l. med syl l. sylar (med tillbehör) för reparationer av lädermaterial o. d. Sÿlwäska med des behör. VDAkt. 1699, nr 290. Sylväska med syl, pryl och becktråd. SamlFörfArméen 5: 557 (1809). SmnställnKrigsmat. 1: 136 (1942). —
-ÖRT. bot. örten Subularia aquatica Lin. (som har sylformade blad); i pl., förr äv. i sg. om släktet Subularia Lin.; jfr -blad. Liljeblad Fl. 237 (1792; om släktet). Dvärglika arter som sylört (osv.). Selander LevLandsk. 165 (1955). SvBotT 1997, s. 305 (i pl., om släktet).
B (†): SYLE-GRÄS, -SKAFT, -SOPP, se A.
1) till 1: arbeta med syl; med syl göra hål i läder; särsk. om skomakare. Så sydde han, sylade, prylade, sulade, hamrade, pinnade och gnolade både fort och väl. Hebbe Skog. 79 (1871). Det tog sin tid innan man var van vid sylningen, man fick blåsor i handflatan och hamrade på tummen, men så småningom kom man in i skomakeriet. DN 7 ⁄ 6 1967, s. 14.
2) [delvis bildat direkt till SYL, sbst.1] till 1 c; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: försedd med syl(ar), sylformad. Stifterne äro 5, satte i mynningen på Kronbladet, sylade, kårta. VetAH 1757, s. 237. —
SYLAKTIG, adj. (†) sylartad l. syllik. At klifva öfver en gärdesgård af Agave, är impossibelt för de sylaktiga styfva spetsarna på bladen. Loefling Resa 298 (1753).
Spalt S 15515 band 33, 2000