| Publicerad 2001 | Lämna synpunkter |
SÄKER sä4ker, adj. -krare (RA II. 2: 116 (1617) osv.) ((†) superl. -st OPetri 1: 84 (1526), ConsAcAboP 3: 495 (1671)). adv. -T.
1) (†) om person (l. djur): som inte är rädd, sorglös; som inte tror sig ha ngt att frukta; äv. närmande sig l. övergående i bet.: lättsinnig, självsvåldig. På then tijdhen skola bodhskap dragha vth jfrå migh til skeps, til at förskreckia Ethiopien thet nu så säkert är. Hes. 30: 9 (Bib. 1541). Ther låge en part (av svenskarna) druckne, och iu mest mesteparten sääkre och oredhe, Szå att för än the komme till wärie hade Söffrins folk .. giordt them en dreffligh skada. Svart G1 82 (1561). Skogekär Bergbo Wen. 79 (c. 1650, 1680; uppl. 1993; om djur). Then som i Fridztijder är alt för säker, han plägar i Krijgztijder wara mäst förskräckt och rädder. Preutz Kempis 234 (1675). Detta förtrodde embetett förestod (han) .. på itt åhr tillgörandes väll och ostraffeligen. Men sedan begynte han blifua säker, slogh sigh till fÿllerij, försumellse i embetett och annan oskickelighett. VDAkt. 1675, nr 64. Akta Er, herr Benjamin .. jag har en vän i kasernen, som har en pistol. Var icke säker vid någon knut på Kimstugatan. Almqvist DrJ 184 (1834). Ve eder, I säkre på Sion, I sorglöse på Samarias berg. Am. 6: 1 (Bib. 1917). — särsk.
a) som är obekymrad i förhållandet till Gud o. inte fruktar straff l. ser ngt hot mot sin salighet; särsk. om syndare: förhärdad (se FÖRHÄRDA 3 a α). Syr. 5: 5 (öv. 1536). Om the vthgamble allenast dödde, så skulle the vnge förmykit säkre leffua. Berchelt PestOrs. H 4 b (1589). O Syndig Man, som säker äst og trygger / i Syndsens Sömpn og Dödsens Dwala ligger / wakn’ og rees’ opp. Lucidor (SVS) 499 (1674). Skiut ei tin bättring säkert op / I dag til morgondagen. Lybecker 161 (c. 1715). Den är en säker menniska, som icke frågar hwarken efter himmelen eller efter wägen som drager dit. Schartau Pred. 219 (1823). Värdes genom ditt ord uppväcka de säkra. Hb. 1894, s. 218. jfr: När du strävar här som bäst, / Så nalkas en ej bjuden gäst: / Vi honom döden kalla. / Då bryts den säkres överdåd. Ps. 1937, 544: 2. — särsk.
α) i överförd anv., om ngt sakligt: som är utmärkande för en (dåraktigt) sorglös person. Förfarenheeten betygar, at the som länge hafwa warit stängde ifrån Nattwarden, äre lätteligen råkade vthi itt säkert och Epicuriskt lefwerne. Schroderus Os. 1: 331 (1635). (Storklockan:) Vid klangen af min röst / Må säkra hjertan röras. Wallin (SVS) 2: 36 (1814).
b) i uttr. göra sig (för) säker (jfr 3 a γ), vara (alltför) obekymrad l. sorglös. Han sielf (dvs. tsar Dmitrij av Ryssland), som han obetänkt begynte sit Regemente, Så for han .. myckit oförsichtigt fram, giorde sigh säker, och drog Olyckan på sigh. Widekindi KrijgH 29 (1671). Sundén (1891). jfr: Gör dig inte för säker, en vacker dag kan olyckan vara över dig. Östergren (1952); möjl. till 3.
2) som är utan fara.
a) om person (l. djur): som är fri från fara l. risk att mista livet l. skadas l. få lida l. få det besvärligt o. d.; äv. i utvidgad anv., om sak (jfr c): som är utan risk att bli förstörd l. stulen o. d. Här är vi säkra. Här är cykeln säker. Min son .. bewara redeligheet och försictigheet .. tå warder tu seker wandrandes på tinom wägh, så at tin foot icke stöter sich. SalOrdspr. 3: 23 (öv. 1536). När .. (predikanten) kom in wiliandes läsa, sprang vp menige hoopen medh stenar .. begynte en sådane leek, att then frome mannen tackade Gudh han kom vth egenom dörene. Kunde sedan icke betro sigh ther wara säker. Svart G1 139 (1561). Dette hafver jag lijke som summevijs velett schrijffve .. alldenstundh jag icke tör sendha alle breffven ifrån migh .. förr ähn passagen säkrare kan brukas. AOxenstierna 7: 501 (1632). Anse vi oss för frie och lydige och säkre undersåtare, under .. (kungens) spira. Wedberg 1HD 8 (i handl. fr. 1789). Händelser .. som wisade .. att en Konung aldrig kan wara säker på sin thron, då han will behandla sitt folk såsom slafwar. Ekelund 1FädH 1: 98 (1829). Så sätter sig lätt bröstrodnande vakan i rönnen, / Säker och trygg, och märker ej der hur den listige gossen / Räcker sin tagelbepinnade käpp bland löfven försigtigt, / Innan hon känner sin hals omsluten af snaran. Runeberg (SVS) 3: 60 (1832). Varför inte unna henne att ha .. (poesien) kvar .. en leksak för tanken i en värld, där framför allt de vuxna kunna behöva leksaker? Hon skulle ha sina desto säkrare, som hon aldrig skulle visa dem för andra. Hallström Händ. 19 (1927).
b) i vissa uttr. — särsk.
α) av typen säker till sitt liv (l. sin egendom), säker till liv och lem, förr äv. säker om (l. för l. på) sitt liv, fri från fara att mista livet osv. G1R 1: 93 (1523). Szå bör .. tijdhenn som herre och tiänere under tijden .. pläger förandra .. synnerligen aff een krigzmann i acht haffves, aldenstundh han är icke myckitt säcker på sitt lijff. OxBr. 5: 64 (1613). När de mägtigste stå efter hwarsannars wälfärd, tå är den fattige intet säker om sin ägendom. HC11H 2: 80 (1680). Hallenberg Hist. 3: 56 (1793: om sitt lif). En hwar, som flydde till Fahlu bergslag, blef säker till lif och egendom, så wida han ej begått mord, tjufweri och förräderi. Ekelund 1FädH 1: 85 (1829). Ahlman (1872: för sitt lif). Denna tid kallade kommunisterna för ”terrorns stora dagar”. Ingen gick säker till sitt liv. Johnsson Essad Härligh. 245 (1930). Ingen går säker till liv och lem. SvHandordb. (1966).
β) gå (l. stå l. sitta) säker (ibland äv. säkert), vara utan fara. Marsken hade mongha insagher .. (mot att hertig Kristoffer av Bayern skulle bli kung i Sv.) för ty han betröste sich sedhan icke kunna stå säker här i rikit. OPetri Kr. 202 (c. 1540). Säkre sittja vij (dvs. svenskarna) då, när våre naboer sittja säkre och oturberade vidh sitt. RP 6: 640 (1636). Åskan .. hotade med ytterligare förödelse .. så att man ännu i denna stund icke vet hvem som går säker. ObjGästen 1829, nr 6, s. 4. Han hade af hemliga skrifter lärt sig vissa skyttekonster, och så trodde han sig gå säkert. Wigström Folkd. 2: 162 (1881). Med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla. Job. 12: 5 (Bib. 1917). Han satt nu tryggad och säker, därför att han aldrig givit sig in i vidlyftiga affärer, som han ej begripit. Schulze DrängSvBönd. 340 (1933).
γ) (numera föga br.) veta sig säker, veta att man är utan fara. Effter .. thesse .. secter .. vthsprijder sigh j all land .. Så at ock wij Swenske .. icke kunde weta oss för them säker och frij heller än andre. KOF 1: 4 (1571). Schulthess (1885).
c) om sak: som inte medför fara, som gör att man är utan fara l. inte löper ngn risk; ibland svårt l. omöjligt att skilja från 5. Isen är inte säker än. Den tredie Slags Brytningen är den säkraste, som sker med .. Hammar och Kijl. UHiärne Berghl. 440 (1687). Fri och säker handel och wandel uti alle främmande kiöpstäder. Werwing Hist. 2: 75 (c. 1690). Oljelamporna har produktutvecklats och blivit säkrare. RådRön 1988, nr 5, s. 31. Redan reaktorsäkerhetsutredningen ”Säker kärnkraft?” från före folkomröstningen 1980 beräknade sannolikheten för ett haveri typ härdsmälta i någon av de tolv svenska reaktorerna under ett 25-årsprogram till sex procent. DN 6 ⁄ 2 1987, s. 2. — jfr KÖR-SÄKER. — särsk.
α) om plats (l. tillstånd l. förhållande): där (l. i vilket) man är l. kan vara säker. En säker hamn. Stadens gator och torg är inte säkra nattetid. Honom skal iagh byggia itt sekert hws. 1Sam. 2: 35 (Bib. 1541). Herr Iacob (gjorde) den anordning, at Cobron skulle medh sitt folck .. begifwa sigh vth på Landet at hålla wägarne säkra, och fördrifwa the Cosaker som .. röfwade vthi Nougårdz Lähn. Widekindi KrijgH 532 (1671). Såsom i denna dyra tijden månge begifwa sig til at stiäla uthi Gudz huus, förmantes att förwara kyrckjones Silfwer och penningar på säckre rum. KulturbVg. 2: 55 (1709). Sina bodar på kyrkoplatsen anse de icke heller för alldeles säkra, och der ske i sjelfva verket ofta nog inbrotts-stölder. Læstadius 1Journ. 322 (1831). Amerikanska generalkonsulatet, som nu var vår säkraste tillflyktsort. Claëson Lockhart PolAgent 333 (1933). Trakterna (som de färdades genom) var inte säkra. Här fanns varg .. Och här fanns alltid en del löst folk. Widding Major. 53 (1969). — särsk. i uttr. vara på den säkra sidan, se SIDA, sbst. 13 f γ.
β) om tid: då man är l. kan vara säker, särsk. i uttr. säkra dagar o. d., om period i kvinnas menstruationscykel då hon inte kan bli befruktad. De ”säkra dagarna”, den enda preventivmetod som påven och katolska kyrkan kan godkänna. SvD(A) 30 ⁄ 10 1963, s. 12.
γ) i predikativ förb., i sht i superlativ, särsk. i förb. med opers. subj. (särsk. formellt subj. o. ss. bestämning till en med att inledd infinitiv l. sats). Det är säkrast att ta med regnkläder. Endoch H. K. M:t Wäl hadhe orsak, syntes .. fuller säkrest wara, att stilleståndet .. aldeles uthsloges. RA II. 2: 116 (1617). Swårt är at wara stoor men säkert ringa wara! Spegel GW 167 (1685). Hemma hos oss .. är det mycket säkrare, der behöfver man icke frukta för att elden skall komma lös. Lundgren MålAnt. 1: 246 (1870). När tänker du begrafva din svärmor? — Jag har tänkt bränna henne. — Ja, när allt kommer omkring, är det kanske säkrast. Strix 1900, nr 38, s. 5. Det är hvarken säkert eller rådligt att handla emot samvetet. KyrkohÅ 1907, s. 181. Även om världspojkarna kommer att kunna snacka ihop sig så står det ändå bomber på jäsning överallt och så jäser en över .. som där i Ukraina, och alla säger att jamen vi trodde att det var säkert. Antti MyckJord. 291 (1987).
δ) (numera mindre br.) med huvudord betecknande fred l. frihet l. lugnt tillstånd. OPetri 2: 425 (1531: säkir frijheet). (I stället för krig) är igen en feelig, sääker, beståndig och oryggelig ewigwarande fredh .. oprättet. SvTr. V. 1: 219 (1613). En säker fred ägde blott rum der, som freden vore frivillig. Kolmodin Liv. 3: 62 (1832). (Sv.) säker fred .. (fr.) paix solide. Schulthess (1885). Så tyst, så hemsk är nattens frid på snöbeslöjad mo, / och björn och varg blott fira här julkvällens säkra ro. Wecksell SDikt. 62 (1859). Den säkra ro, den frihet i fattigdom och den styrka i självtukt, som han eftersträvade. Gyllensten Grott. 18 (1973).
ε) i fråga om (penning)affär(er): som är utan (uppenbar) fara l. risk för långivare o. d. att förlora riskerade pengar o. d., särsk. i uttr. av typen säker placering (l. borgen), säkra tillgångar (l. fordringar); jfr 4 a slutet. Pannt giör säkran credit. Grubb 664 (1665). Säkra fordringar. Lind (1749). Säkra papper röra sig blott mycket litet fram och tillbaka .. eftersom .. räntefoten för kapitalplaceringar efter hand förändras. EkonS 2: 469 (1899). Bland aktiva få uppföras endast sådana tillgångar, vilka ”böra hållas för säkra”. Hernberg Rättsh. 365 (1922). Företag med många kunder kan ha svårt att skilja på säkra och osäkra fordringar. Larson o. Rohlin ElAffärsredovisn. 96 (1975).
ζ) i uttr. i säkert förvar (jfr FÖRVAR 5), äv. i säkra händer (jfr HAND 5 b γ). ÄB 9: 2 (Lag 1734: i säkert förwar). De äro från denna dagen i säkra händer. Kellgren (SVS) 6: 119 (1782). Fångvaktaren fick order att hålla dem i säkert förvar. Apg. 16: 23 (NT 1981).
η) i predikativ förb., med bestämning som utgörs av infinitiv inledd av att, angivande i vilket avseende den beskrivna saken är säker. Isen är ännu inte säker att gå på. Den stegen, den bjelken är ej säker att stiga på. Weste FörslSAOB (c. 1817).
ϑ) om sak (l. person), särsk. ss. senare led i ssgr: som motstår (angrepp med), som ger l. utgör tillförlitligt skydd (se SKYDD 2) mot; äv. i uttr. säker mot; ss. senare ssgsled äv.: som minskar l. borttar risk för; jfr FRI 29 b. Alla, som buro .. (ringen) skulle vara säkra mot eld, stål och vatten och allt slags fara, allenast de ej svuro mened? Topelius Fält. 2: 9 (1856). — jfr BOMB-, BRAND-, DYRK-, ELD-, INBROTTS-, KUL-, MAL-, PROPAGANDA-, REGN-, ROST-, RYMNINGS-, RÅTT-, SKOTT-, SPLITTER-, SPRÄNG-, STORM-, STÖT-, TRYCK-SÄKER m. fl.
d) i uttr. säker för ngn (l. ngt), dels (o. numera nästan bl.) om person, i fråga om ngn (l. ngt) som man är fri från (uppenbar) fara l. risk att råka ut för l. drabbas av, dels om plats, i fråga om att ngnstädes vara säker för ngn (l. ngt) (i ovan angiven bet.). Vara säker för fienden. Säker för sjörövare. G1R 1: 143 (1523). Ena lustiga, trygga och för all odiwr säkra boning. OPetri 3: 551 (c. 1535). J skolen wel säkre wara för Konungenom j Babel, then j rädhens före .. J skolen intet fruchta honom. Jer. 42: 11 (Bib. 1541). Sweriges undersåter (har) uti sielfwa freden icke warit säkre för Ryssens öfwerfallande. Gustaf II Adolf 141 (1617). En porticus .. der man går säker för regn och owäder. SvBrIt. 1: 38 (c. 1700). Äro vi .. alltid säkra för betydliga fel och misstag. Leopold 6: 126 (1806, 1833). Å andra sidan går .. (D. Fallström) redan formellt aldrig riktigt säker för plattheten; så gammal skald han är, kämpar han ännu med rimnöden. Hedén 4: 255 (1908).
3) i fråga om att veta: viss, förvissad; äv. i fråga om att med sannolikhet förmoda.
a) om person: som med visshet vet, viss, förvissad, övertygad; äv.: som håller (ngt) för högst sannolik(t); i sht i predikativ förb. (Jag har) velat heller vara för rädder, än för säker (dvs. om en person skall anklagas för ett brott eller inte). VDAkt. 1678, nr 389. Vår Yngling ur sitt skört en guldmedaille tog opp, / För at mer säker bli (dvs. att få en viss anställning). Bellman (BellmS) 19: 216 (1793). Ett .. dekret förbjöd troende katoliker att .. draga sina präster inför domstol utan kyrkligt tillstånd. Det väckte sådan harm att det genom privatuttalanden måste modifieras, något, som naturligtvis ej inskränker dess räckvidd för säkra katoliker. Fehrman OrientK 72 (1920). Ingen kan vara säker, viskade gubben. Lindgren Mio 99 (1954). (Mördaren) sätter aldrig sin fot här mer. — Hm, sa Martin Beck. Jag är inte så säker. Sjöwall o. Wahlöö Brandb. 240 (1969). — jfr BERG-, KLIPP-, SPIK-, STOCK-, TVÄR-SÄKER m. fl. — särsk.
α) i förb. med bestämning angivande ngn l. ngt med avseende på vilken l. vilket man är viss l. angivande förhållande vars inträffande man håller för sannolikt.
α’) (numera föga br.) i förb. med bestämning inledd av prep. om, följd av dels uttr. med substantiviskt l. pronominellt huvudord, dels infinitiv l. att-sats. Aldenstundh man icke nogsampt är säcker om hans hälsas restitution skall (osv.). ConsAcAboP 4: 370 (1677). Jag är meer än säker derom at min Fader är icke mera til! Ehrenadler Tel. 725 (1723). Menniskior, som .. giöra sig bekanta i werlden, må .. altid wänta sig, at det Almänna .. sätter deras tafla i en rätt dag: de, som förtient heder, tack och wälsignelser, kunna derom wara säkra. Dalin Hist. III. 1: Föret. s. 7 (1761). Han hade trodt sig säker om hennes person. Chenon Heywood 4: 69 (1773). Upptågsmakarna märkte, att .. (vildgässen) inte voro säkra om vägen. Lagerlöf Holg. 1: 125 (1906). Jag är säker om att han har en älskarinna! Strindberg Kamm. 1: 30 (1907). Vid sex eller sju års ålder kunde Anton och hans syskon vara säkra om att sättas och rensa potatislanden. ÅboUnderr. 1979, nr 170, Bil. s. 5.
β’) i förb. med bestämning inledd av prep. på, följd av dels uttr. med substantiviskt l. pronominellt huvudord, dels infinitiv l. att-sats l. indirekt frågesats; i uttr. vara säker på ngn (l. ngt) (jfr 6 c) äv. övergående i bet.: lita (se d. o. 3) på ngn l. ngt. Jag är säker på att det går bra. Hur kan du vara säker på det? Hon var helt säker på sin sak; jfr SAK, sbst. 2 e. Han är väldigt säker på sig själv. Därnäst frågade Kongl. Maijt. LandzCammererarne, om dhe äre säkre därpå, att icke något .. är förgiätit. GenMRulla 1687, s. 49. I förstone mente han sig wara nog säker på sin konst. Dalin Arg. 2: 120 (1734, 1754). (Sv.) Jag är säker derpå .. (fr.) J’en suis sûr. Nordforss (1805). De svarta (råttorna) voro väl så säkra på sin makt, att de inte kunde tro på möjligheten att förlora den. Lagerlöf Holg. 1: 68 (1906). Nu kände han sig så säker på henne, att han inte längre trodde sig behöva dölja något. Därs. 2: 233 (1907). Man är aldrig riktigt säker på när lagom blir för mycket, brukade han säga. Olzon Llewellyn GrönDal 10 (1940). (Sv.) Han är nästan säker på att få platsen .. (eng.) almost certain to. Harlock (1944). Fröken .. hoppades, att vi skulle få en trevlig jul. Det var jag säker på, att jag skulle få. Lindgren AllBarn 104 (1946).
γ’) (numera mindre br.) i förb. med bestämning som utgörs av att-sats. Jag är säker, at Eders Kongl. Höghet skattar högre et godt hjerta, än all annan timmelig förmon. Tessin Bref 1: 7 (1751). Jag är säker att han lefver. Granberg Dram. 44 (1811). Jag är säker .. att du har gjort mera gagn, än du vill låta påskina. Lagerlöf Holg. 2: 429 (1907).
β) (ngt vard.) i det uppmanande uttr. var så säker, tvivla inte, lita på det, det kan du vara säker på (se α β’); förr äv. i förb. med må, i uttr. med avseende på ngt i det föregående omtalat (o. med det åsyftat) förhållande. Bort på den sköna backen har fröken Bellevue: det är Harmens värdshus, må fröken Constance vara säker. Almqvist AmH 2: 172 (1840). Tolf mjölkkor har jag, hvilkas make ingen sett, det må du vara säker. Dens. Lad. 8 (1840). Å, du får hungra mycket, var så säker. Berger DrömHelv. 113 (1906). Och var så säker, att Rullan också är en tillgång för svenskt restaurantliv. Rullan 21 (1936). Jag talar om .. rymlingen .. som nu löper fri och ska fångas in, var så säker! Lundkvist Snapph. 37 (1968).
γ) (numera föga br.) i uttr. göra sig säker (jfr 1 b), särsk. i uttr. göra sig säker om äv. på, förr äv. att, vara förvissad om. G(reve) P(er) giorde sigh för säker, att han (dvs. Messenius) intett kan någott præstera. RP 8: 271 (1640). ConsAcAboP 6: 181 (1687: säker om). Jagh kan wäll giöra migh säker han för sådant förseende lärer achta sigh. VDAkt. 1702, nr 74. Gör er ej säker på el. om honom, på el. om hans hjelp. Weste FörslSAOB (c. 1817). Prinsen af Naszau .. gjorde sig .. så säker om segern, att han redan på sitt chefsfartyg skall låtit inreda rum åt Swenska Konungen. Ekelund 1FädH II. 2: 134 (1831). (Det är) forskarens plikt .. att icke göra sig alltför säker på sin uppfattning. Wulff Petrarcab. 13 (1905). Harlock (1944: om).
δ) förvissad om den egna personens goda förmåga l. värde o. d., som litar på sig själv (o. visar det i sitt uppträdande); särsk. i uttr. se säker ut. Cavallin (1876: se säker ut). Han var en liten säker herre med .. ett drag af beslutsamhet kring munnen. Lundegård Prins. 136 (1889). Nog så säker på ytan, men i själva verket alldeles hjälplös. Gierow HjLust 55 (1944). Han stod .. bredbent säker. Ekman Dödsklock. 159 (1963). — jfr SJÄLV-SÄKER. — särsk.
α’) i förb. med prep.-uttr. inlett av i o. angivande var säkerheten röjs; särsk. (vard.) i uttr. säker i korken, se KORK 3. Lars .. är nu lång som sin far, mer axelbred och mycket säkrare i röst och åthäfvor. Rydberg Vap. 41 (1891).
β’) i överförd anv.: som tyder på förvissning om den egna personens goda förmåga. Med samma stilla åtbörder som tilförene .. talade (han) med en säker stämma. Leopold Sleincour 23 (1786). Ansigtet väl formadt och blicken allvarsam och säker. Nyblæus Forskn. III. 2: 9 (1888). Det hovmannamässiga och säkra uppträdande, som bör tillkomma en diplomat i framskjuten ställning. NordT 1926, s. 421.
b) om sak, i sht om förhållande: som inte inger tvivel, vars existens (l. lyckliga utgång o. d.) man kan vara övertygad om; i sht i predikativ förb. (Obeliskens uppskattade höjd) lärer vara den närmaste höjden, men bredden är säker. Eneman Resa 1: 200 (1712). Kriget är inte så säkert ännu. Gustaf III 3: 70 (1783). Lefva och en gång dö — det är allas vår säkra lott. Larsson KinD 81 (1894). Intet är säkert utom ovissheten. Lundgren BorgmTest. 147 (1944). Kronans kaka är liten, men den är säker. Cederschiöld ÄViSåna 50 (1945). — särsk.
α) (numera bl. mera tillf.) i överförd anv. av a, om förmodan l. hopp o. d., betecknande att man är övertygad i sin förmodan osv. (De bibliska kvinnorna) fägna sig med then säkra förmodan, at i theras sederättelser finna (osv.). Kolmodin QvSp. A 2 b (1732). Et så mycket säkrare hopp om framgång .. som (osv.). RF 1809, Ingress 2.
β) i vissa uttr. — särsk.
α’) [jfr δ] säkert är, förr äv. säkert är det (i sht följt av att-sats), betecknande att det inte råder l. bör råda ngt tvivel om att (osv.). Säkert är det, at minsta delen wiste rätta sammanhanget. Nordberg C12 1: 214 (1740). Säkert är att bästa uppfostran till ett godt skick i sammanlefnaden är en uppfostran i sedliga grundsatser. BEMalmström 7: 400 (1845).
β’) det är ett (l. det enda) som är säkert, med syftning på ngt förut nämnt; en sak (l. den saken) är säker, med syftning på ngt efterföljande. En sak var säker, han kunde inte låna Agnetas pengar. Edqvist Musik 140 (1946). Det första fiaskot var Malins fel, det är ett som är säkert. Gustaf-Janson Äng. 204 (1967). Brevlådan måste flyttas den saken var säker. Claesson YFrej 8 (1968). Det slutar illa för oss alla. Det är säkert. Det är det enda som är säkert. Hedberg GalnH 200 (1971).
γ’) så mycket är säkert (i sht följt av att-sats). Så mycket lärer dock vara säkert, att .. (samerna) inhemta sin Christendom på Svenska språket. Læstadius 1Journ. 231 (1831). (Sv.) så mycket är säkert (t.) soviel steht fest. Auerbach (1915).
δ’) (utom i sådana uttr. som säkert kort l. säker etta o. d. numera mindre br.) i fråga om spel (se SPEL, sbst.1 7), betecknande att man kan vara viss om vinst, särsk. i uttr. av typen säkert spel, spela säkert (jfr SPEL, sbst.1 7 b); äv. i sådana uttr. som säkert kort, särsk. bildl. (jfr KORT, sbst. 2 d), om ngt vars framgång man kan vara viss om; äv. i uttr. säker etta (l. tvåa) l. säkert kryss, i fråga om tippning av matchresultat o. d. Baneren (, dvs. G. Banér, var) aff K. M:tt .. instrueredt att gå emot .. (den tyske fältmarskalken G. H. von Pappenheim) och att heller spela säkert än förmedelst bataille löpa någon hazard. AOxenstierna 7: 14 (1632). Uti andra färger än Trumf räknar man Ess för säkert Spel. UnderrBostSp. 7 (1803). Jag har äss, kung, dam, knekt, tia i spader och fem hackor, och det är ju tie säkra spel, om jag bara kommer in. Lagerlöf BarnM 71 (1930). Ipswich är ett mycket starkt hemmalag, endast en förlust, medan Portsmouth endast vunnit tre på bortaplan. Säker etta! DN 3 ⁄ 2 1987, s. 38. Läkarserier (på TV har) alltid varit säkra kort i Sverige. Därs. 30 ⁄ 1 1988, s. 55.
γ) i substantivisk anv. Gråt ni … låt vara att det är dumt, men det säkra är att det är herrligt ibland att kunna fälla en tår! Hedberg Sardou 154 (1866). Det enda säkra är att vi lider, våndas, älskar, jublar, hatar och dör. Siwertz Tråd. 238 (1957). — särsk. i uttr. ta det säkra för det osäkra l. det säkra före det osäkra, förr äv. överge (l. föredra) det säkra för det osäkra, i fråga om att välja mellan ngt mer l. mindre fördelaktigt varom visshet råder och ngt (fördelaktigare men) osäkert (jfr FÖR, prep. I 19); i vissa språkprov äv. närmande sig l. övergående i 2 c l. 4. Weste (1807). (Sv.) föredraga det säkra framför det osäkra: (fr.) préférer le certain à l’incertain. Schulthess (1885). Synnerligast har man vändt sig till qvinnorna med uppmaning att tänka sig väl före, innan de läte locka sig att för en lättare vunnen utkomst .. öfvergifva det säkra för det osäkra och äfventyra risken att duka under för täta frestelser. VL 18 ⁄ 10 1895, s. 2. Holm Ordspr. 323 (1964: före). De allra flesta tar .. det säkra för det osäkra, håller sig till kopparplåtarna i första hand, föredrar dem framför silvermynten. Lundkvist Snapph. 83 (1968). En arbetsgivare som får information från säkerhetspolisen tar praktiskt taget alltid det säkra för det osäkra och agerar. SvD 26 ⁄ 11 1988, s. 3.
δ) i förb. med opers. subj., särsk. formellt subj. o. ss. bestämning till en med att inledd sats. Är det säkert att du vill åka? Det är alldeles säkert. Det är säkert det, sa Hans Erson. Celsius Ordspr. 1: 779 (1708). Det är troligt — men alldeles säkert är det ju inte. Spong Sjövinkel 9 (1949). Det är icke säkert, att en hypotes har någon motsvarighet i verkligheten. Bergholm Fys. 4: 78 (1957).
ε) i sådana uttr. som hålla för säkert, hålla l. anse att (ngt) är säkert (jfr HÅLLA, v.1 33), veta för säkert, veta att (ngt) är säkert, i sht förr äv. ge ut för säkert, ge ut l. påstå att (ngt) är säkert (jfr GIVA UT 7); ss. objektiv predikativ, särsk. ss. bestämning till en av att inledd sats. RARP 2: 145 (1634: hollendes försäkert). Efter wi wete för säkert, at Konungen .. (de franska ambassadörernas) Herre expresse befalt hafwer, at (osv.). HC11H 2: 61 (1678). (Sv.) Han ger ut för säkert at, (fr.) il avance comme un fait assuré que. Weste (1807). En författare är en som inte håller något för säkert. DN 18 ⁄ 2 1989, s. 4.
c) (numera mindre br.) om person l. sak, i predikativ förb., med bestämning som utgörs av infinitiv l. att-sats, i fråga om att ngt högst sannolikt kommer att ske l. bli förhållandet o. d.; jfr e. Om store snillen äro säkrare at lefva i sina egna arbeten än i de ärestoder som andre dem tilägna, så frikallar ej denna säkerhet (osv.). 1VittAH 5: 371 (1788). Arbeten .. som äro säkra att gå till efterverlden. NvRosenstein i 2SAH 1: Föret. 71 (1801). Om någon med Svärd vid hans fana stått, / Var han säker att ej bli glömd. Runeberg (SVS) V. 3: 20 (1860). De djupa skriftställareledernas enda bekymmer är att åstadkomma något som kittlar .. den gröfsta skandallystnaden, ty då är man säker att skörda penningar. Samtiden 1873, s. 507. Vid eftertruppen, der faran är, / .. Der följer Carl (XII) sin tågande här, / Der är han säkrast att vänta. Snoilsky 2: 55 (1881).
d) i utvidgad anv., om person, äv. om sak: som säkert (i bet. e) är (l. blir) vad han (l. den) beskrivs vara. Then rätte och säkerste frögden står vthi Dygden. Palmchron SundhSp. 202 (1642). En säker wän. Lind (1749). Esra, som sielf war en skriftlärd .. lärer .. hafwa warit .. (de skriftlärdas) säkraste uphofsman. Bælter JesuH 3: 263 (1756). En långsam siukdom plägar blifwa en säker död. Linné Bref I. 2: 263 (1764). (I 1000-metersloppet) fick man se det underhållande skådespelet att scratchmannen .. gick öfver mållinjen som säker segrare i god stil. NordIdrL 1904, s. 335. Branden var en skänk från himlen som räddat konditorn .. från en säker skandal. Jersild 50Fräls. 106 (1984).
e) ss. adv.: med visshet, utan tvivel, i fast förvissning; äv.: med största sannolikhet. Inghen annan midlare är emellan gud och menniskiona vtan han allena .. therföre måghom wij aldra säckirst .. gåå tijt efther nådh och misskund. OPetri 1: 84 (1526). Persohnerne, som .. skole brukas, kan man ähnnu icke säkert schrijffva, men skall sökia medh flijt effter att få dhe bestha som haffves kan. AOxenstierna 6: 15 (1631). Tro säkert. Runius (SVS) 1: 120 (c. 1712). (Sv.) Jag wet det säkert, (lat.) Id certe scio. Sahlstedt (1773). Dessvärre äro få satser i nationalekonomien säkrare bestyrkta af erfarenheten än (osv.). EkonS 1: 389 (1893). Jag förstår inte .. sa hon igen. Hade så säkert trott att han skulle vara hemma när jag kom. Fogelström BorgTr. 249 (1957). — särsk. ss. satsadverbial: med visshet, utan tvivel, förvisso; äv. (o. numera i sht): sannolikt; förmodligen; jfr SÄKERLIGEN 3 b. Han är säkert redan hemma. Låt henne gå, hon är säkert trött. Köp ett par strumpor! Han behöver säkert nya. Oroa dig inte, det här kommer säkert att gå bra! Hooss Höghwyrdige Fadren .. är thet säkert i frijskt minne, huru jagh .. insinuerat. VDAkt. 1686, nr 34. Han är säkert sjuk, ty annars hade han visst skrifvit. Björn FörfFl. 11 (1791). Ur stugan tittar bonden / Med undran och med skräck (när Stenbocks kurir ilar förbi). / .. ”Gud hjelpe oss, med dansken / Har säkert slaget stått!” Snoilsky 2: 58 (1881). Makten var bruten .. kanske under inflytande, säkert under medverkan af tidsanden. Wennerberg 2: XIX (1882). Jag väntade denna gång alldeles säkert att bli invald i Svenska akademien. Strix 1903, nr 31, s. 2. ”Bäckström var rätt packad i kväll”, anmärkte Björkblad fnissande. ”Säkert”, svarade Bo. Hedberg VackrTänd. 53 (1943). Teudas .. fick säkert fyrahundra anhängare. Apg. 5: 36 (NT 1981). — särsk. (vard.) i fråga om att avkräva ngn ett löfte att göra ngt, i uppmanande uttr. av typen kom säkert, lova att komma. Gör det säkert! ÖoL (1852). (Sv.) Kom säkert! (eng.) be sure to come! don’t fail me (us)! Harlock (1944).
f) i vissa uttr. — särsk.
γ) så säkert som aldrig det; jfr SOM, konj. 1 a ζ. Jag var så säker som aldrig det, att vi skulle komma för sent. Lagerlöf Dagb. 17 (1932). Skulle lössen ge sjukan, det får du då aldrig mej att tro. — Lössen, så säkert som aldrig det. Widding Ryttmäst. 409 (1968).
4) [bet.-utveckling ur 3] som man kan vara säker (i bet. 3 a α β’) på, som man kan lita (se d. o. 3) på; jfr 6.
a) med huvudord betecknande person l. djur (särsk. tränad jakthund): om vilken man kan vara säker (i bet. 3 a) l. viss att han (l. den) är l. handlar så som man väntar sig, pålitlig (se d. o. a (o. b)). Bureus Suml. 57 (c. 1600). (En budkavle med efterlysning av en mördare kan) tecknas med 2 Kronomärcken, när then samme med ridande genom natt och dag skal fortskyndas, men med enkelt Cronomärke allenast, när then samme genom någon säker gångande Man bör fortsändas. Schmedeman Just. 1481 (1697). Är du viss på at han är en säker karl? Schröderheim Opt. 58 (1794). Elgjagten lyckas bäst med en enda säker hund. Hahr HbJäg. 330 (1866). För att förekomma de olyckor, som .. kunna beräknas blifva följden af ständernas sammankallande, bör konungen .. bortföras af två eller tre säkra personer. Tegnér Armfelt 2: 208 (1884). Jag vet, att Nicero inte pratar i vädret. Det är tvärtom en säker karl och alls icke någon pratmakare. VLitt. 1: 530 (1903). Du tror väl inte att trossen försvinner i det blå? Det är gammalt och säkert folk. Strömholm Fält. 254 (1977). — särsk. i fråga om (penning)affärer: på vilken man kan lita att han fullgör sina betalningar; förr särsk. i uttr. säker man; jfr 2 c ε. VDAkt. 1707, nr 456 (: een säcker Man). Alt hwad som öfwerstiger .. Wärkens årliga behof af penningar, må til säkre Personer .. utlånas .. emot full och laglig säkerhet. FörordnHospInr. 11 ⁄ 12 1766, s. A 3 b. Låna penningar åt säker man. Weste FörslSAOB (c. 1817). Säker låntagare. Därs. Säkra betalare. Östergren (1952).
b) med sakligt huvudord: pålitlig (se d. o. c), tillförlitlig. Nu kommer tranorna och det är ett säkert tecken. Det finns inga säkra bevis. Finns det något säkert medel mot förkylning? En säker metod att bli av med myror. Säker kunskap. Säker och snabb uppfattning. Hebr. 6: 19 (NT 1526). Wij hafwom aff .. (den heliga skrift) then säkerste Vnderwijszningen, huru Affecterne äre til corrigerandes. Palmchron SundhSp. 145 (1642). Wår säkraste uträkning stannar .. däruti, at wåre Grufwor och Skogar ödas ut. Polhem Test. 2Föret. 5 (c. 1745). I blinken gick hvar bror med stolthet / Till sin säkra, skinnbeklädda bössa. Runeberg (SVS) 1: 182 (1831). Folkmängdstabellerna i Ryssland från 1700-talet upptaga något öfver 1,300 hundraåringar, men kyrkoböckerna äro ej fullt säkra. Samtiden 1872, s. 272. Det norrländska jordbruket (kommer) att .. blifva säkrare och pålitligare med hänsyn till sin afkastning. Hellström NorrlJordbr. 342 (1917). Gäddorna vårlekte .. på de gamla säkra ställena. Widding Ryttmäst. 336 (1968). — jfr ARBETS-, DRIFT-, SJÖ-, SKOTT-, SLIT-, SNÖ-, SOL-, TRAFIK-SÄKER m. fl. — särsk.
α) om meddelande l. berättelse o. d.; äv. om förmedlare av l. källa för meddelande o. d., särsk. i uttr. ur (l. från) säker källa, förr äv. av säker hand. Jag hoppas innan kortt att få säkre tijender. AOxenstierna 7: 548 (1632). At thetta Folk (dvs. götarna) redan .. (i forntiden) med Lag och stadgar .. warit försedt, finnes .. af inländska säkra skrifter och efterrättelser. Lag 1734, Föret. s. 2. Jag har det af säker hand. Modée HåkSmulgr. 27 (1738). Städers, byars, skogars, sjöars och floders namn .. hvilka .. lemna säkert vittnesbörd i närvarande fråga. Ihre Föret. XVII (1779). Den nyheten är ganska säker. Weste FörslSAOB (c. 1817). Auerbach (1915: ur säker källa). Efter vad jag tror mig ha hört, föddes jag framemot gryningen, men säkra informationer har jag ingalunda. Malmberg StyckVäg 5 (1950).
β) med anslutning till 6, om sinne (se SINNE, sbst.2 1) l. minne (se MINNE, sbst.1 1), särsk. i uttr. säkert öga; äv.: som har avseende på l. präglas av säker sinnesuppfattning l. känsla o. d., särsk. i uttr. säker takt o. d., förr äv. i uttr. säkert mått (l. ögonmått), betecknande god förmåga att mäta. Genomvandrande tolf stjernbilder, den gyllene solen / Verldens med säkra mått afdelade rundel regerar. Adlerbeth Buc. 61 (1807). FörslSkolordn. 1817, s. 108 (: säkert öra). Han har säkert ögonmått. ÖoL (1852). Han genomskådar alla med utomordentligt skarp och säker blick och förstår att ställa hvar och en på sin rätta plats. Cederschiöld Riehl 1: 106 (1876). Säkert öga, säker blick. Björkman (1889). Grunderna för marsch till fots äro lidande och stadig gång, lika och säker takt samt bibehållen rättning. ExFältartill. 1893, 1: 34. Säkert minne har den, som redigt och varaktigt bevarar de en gång mottagna föreställningarna. Larsson Psyk. 23 (1896). Hon lär inte ha vetat något om metrik; det var hennes musikalitet och endast den som dikterade de säkra rytmerna i hennes lyrik. Vallquist HNyblom 195 (1987).
γ) om smak (se SMAK, sbst.1 4): osviklig (se d. o. 4). 1VittAH 5: 301 (1788). Dit (dvs. kvinnokönets) djupa vett, din säkra smak / At om den benigaste sak / Uti parurens högmål dömma. Kellgren (SVS) 1: 280 (1792). En höstafton på sjuttiotalet var hon ifrigt sysselsatt att ordna sin med säker smak i empirestil smyckade bostad. Ahrenberg Landsm. 68 (1897). Hon har säker smak. SvHandordb. (1966).
δ) i uttr. långsam men säker, äv. sakta och säker, särsk. ss. adv. Tidens långsamma, men säkra, / Men omotståndeliga kraft. Kellgren (SVS) 2: 318 (1790). Hans gamla skuld stod allt mera lefvande för honom nu, då ungdomskraften och ungdomsmodet långsamt men säkert försvunno. Hallström Than. 51 (1900). Min rörelse växte sakta och säkert. Salje LivStränd. 79 (1967).
ε) (numera mindre br.) om hopp l. utsikt: god. Vi fattade omsider säkert hopp om nådig bönhörelse. Brelin Resa 5 (1758). Den 1:sta maj utskrefvos valen till det tyska parlamentet; Rudolf Gärtner hade säkra utsigter att blifva vald. Cederschiöld Riehl 1: 43 (1876).
ζ) ss. adv.: på ett pålitligt sätt, tillförlitligt. Af det framfarna dömer man bäst och säkrast om tilkommande. Nordberg C12 1: 216 (i handl fr. 1702). Til Stockholm ankommande täckta Fogellasz skola .. therstädes med Tull-sigillet säkert förseglas. FörordnLandtTull. 20 ⁄ 8 1766, s. A 3 b. ”Halft bakre” skall kunna sparka bollen säkert, när den kommer i farten. ReglFotb. 1891, s. 16.
5) [eg. specialbet. av 4] om person l. djur l. kroppsdel: icke darrande, stadig (se d. o. 6); äv. om sak: som (är pålitligt hopsatt l. anbringad l. uppbyggd o. därför) inte lätt rubbas, icke vacklande; äv.: som har avseende på l. präglas av egenskapen att inte lätt rubbas; äv. (jfr STADIG 7) mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. säker ställning, i fråga om samhällsställning; särsk. ss. adv.; jfr 2 c. Ekblad 119 (1764). Dessa förändringar hafva gått likasom hand i hand, med en ganska säker riktning på ändamålet. LBÄ 19—20: 67 (1799). Den stegen står ej säkert. Weste FörslSAOB (c. 1817). Han ryckte ned och höll med säker arm, / Till svar, en spänd pistol mot brodrens hjerta. Runeberg (SVS) V. 3: 90 (1860). Skaffa dig en säker och ansedd ställning med tillräckliga inkomster. Fröding 15: 66 (1886). På något säkrare mark befinner vi oss i fråga om ett par av de övriga träd som ingår i fjällbjörkskogarna. Selander LevLandsk. 116 (1955). — särsk.
a) i sådana uttr. som stå säkert, sitta säkert i sadeln. Stå säkert. Weste (1807). All förändring och tolkning af lagen fordrar samfundsmedlemmarnes egen verksamhet och kan ingalunda öfverlemnas åt öfverhetens eller furstens fria skön, ty då stode ingen lag säkert. Bolin Statsl. 2: 65 (1871). Den unga sonhustrun, som blivit säkrare i sadeln efter vissheten om att hon skulle bli mor, satte händerna i sidan och sade (osv.). Rosen InshAllah 146 (1935).
b) i fråga om gång (se d. o. I 1 d), särsk. i sådana uttr. som vara säker på foten. Gå säkert. Weste (1807). (Mulåsnor är) tröga men i gången säkra djur. Berzelius Res. 277 (1819). (Sv.) Denna häst är säker på foten, (t.) dieses Pferd ist sicher auf den Füszen, es hat einen festen Tritt. ÖoL (1852). Korna .. voro .. småväxta och smidiga, säkra på foten och så muntra, att de gjorde de lustigaste språng. Lagerlöf Holg. 2: 271 (1907). Alldeles säker på stegen var han visst inte, märkte han. Gustaf-Janson KungVank. 178 (1963).
c) om hand, särsk. i uttr. säker hand, vara säker på handen. Med siökort och Compas i Dalbergs säkra händer / Är vägen stakad ut emellan skär och stränder. GFGyllenborg Bält 195 (1785). Vara säker på handen. Weste (1807). Säker hand och säkert öga! / Ingen vet hvad villebråd vi få. Tegnér (TegnS) 6: 12 (1833); jfr 4 b β. Med säker hand och i raska, träffande drag tecknar han vitterhetens öden. ThWisén i 2SAH 54: 69 (1878). På den streckade raden skrev Agnetha sitt namn. Hon var säker på handen. Jaensson o. Norlin UppRök 205 (1981).
6) [eg. specialbet. av 4 (o. med anslutning till 5)] som inte misslyckas l. gör fel, på vilkens förmåga man kan vara säker (se 3 a α β’), närmande sig l. övergående i bet.: skicklig (se d. o. 3); äv. i överförd anv., om ngt som har avseende på l. präglas l. kännetecknas av att ngn är skicklig, särsk. om ngt som tyder på att utövare l. upphovsman o. d. är skicklig; äv. mer l. mindre bildl. Hon är en mycket säker ryttare. (Greve J. G. Oxenstierna) .. hvars säkra umgänge, hvars nit för Fäderneslandet gifver honom lika rätt att intagas uti detta ridderliga Samfund, som (osv.). Gustaf III 1: 188 (1791). För flyttning från Lärdoms-Skolas andra afdelning till den tredje, fordras att Lärjunge .. i Grekiska språket läser säkert innantill. FörslSkolordn. 1817, s. 13. Tor Hedbergs ’På Torpa gård’ är ovanligt säkert skriven. OLevertin (1889) hos Söderhjelm Levertin 1: 251. Här såväl som i sina satirer visar .. (A. M. Lenngren) ett skarpt verklighetssinne och en säker iakttagelse. Mjöberg Lb. 445 (1910). Något resultat av anfallen blev det aldrig, dertill var Hillerström i (fotbolls)målet alltför säker. SvD(B) 8 ⁄ 7 1924, s. 9. Med snabba och säkra grepp vände och vredo de på köttet, som stuckits på spett, tills den delikata brunstekta färgen kom fram. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 155 (1932). — jfr FORM-, KÖR-, NOT-, PRICK-, SKJUT-, STIL-, TRÄFF-SÄKER m. fl. — särsk.
a) [jfr 5] i fråga om skjutning; jfr STADIG 6 b. Han är en säker skytt. (Sv.) Han skjuter säkert (fr.) c’est un tireur fort juste, il tire juste, avec justesse. Weste (1807). Skjuta säkert. Harlock (1944).
b) [jfr 5] (numera mindre br.) i fråga om teckning; jfr STADIG 6 b. (Målaren skall eftersträva) en säker teckning, så at alt får sin rätta skapnad och proportionerliga storlek. Bergklint MSam. 1: 202 (1781). De .. som förgudade Ingres, försäkrade att Delaroche ej kunde teckna en gestalt ädelt och stort, ja, utan drägt ej ens säkert. Estlander KonstH 157 (1867).
c) i predikativ förb., med bestämning inledd av prep. i, ibland äv. på (jfr 3 a α β’) betecknande läroämne o. d. vari ngn är skicklig. FörordnLandtMät. 1766, § 12. Var han .. säker i ornamentik och dekorativ verkan .. så är det däremot helt naturligt, att (osv.). CRNyblom i 3SAH 13: 246 (1898). Halfbacks måste vara säkra på målsparkar, ty de äro ofta i tillfälle att göra mål. IdrB 1: 62 (1905). Pojken är säker i engelska. SvHandordb. (1966). Hon är säker i formuleringarna och en aning linslusig. SvD 17 ⁄ 5 1987, s. 1.
7) [jfr motsv. anv. av t. sicher, d. sikker o. motsv. bet.-utveckling av BESTÄMD] (†) om person l. sak: som inte närmare anges, viss, bestämd (se d. o. 10). Hans in- och utgång uti ett säkert huus märkes för mycket. Bark Bref 1: 43 (1703). KKD 1: 209 (c. 1710).
8) [eg. omljudd sidoform till SAKER o. med anslutning till SÄKER, såvida inte tryckfel föreligger för SAKER] (†) om person: skyldig till brott, saker (se d. o. 1); anträffat bl. i uttr. säker till ngt. Ehuru .. Hof-Rätten .. erinrat samtelige .. Domare, att enär någre fångar .. ansetts säkre till brottet och undergått straff .. derom ofelbart och genast lemna Landshöfdingen i Länet kunskap .. i anseende hwartill (osv.). SPF 3: 56 (1817).
(1) -LÅTIG, äv. -LÅTUG. (†) som i sitt tal låter obekymrad o. sorglös. Thenna fiendarna haffuer Gud oss igen leeffdt, at wij skulle .. icke warda late och säkerlåtughe. LPetri Luther Nattw. F 2 a (1558). Lang Extract 4 (1720). —
-STÄLLA. [jfr t. sicher stellen]
1) till 2, med avseende på person l. sak: göra säker, trygga; äv. refl. (se särsk. b—c); äv. i p. pf. i adjektivisk anv. (se särsk. b): säker, trygg. särsk.
a) (†) göra fri från fara l. utan risk för angrepp. Och man skall inte .. lyfta upp mig från luggen? frågade jag .. ty jag ville säkerställa .. min lugg. Hertzberg Päivärinta 3: 5 (1886). Konung Gustaf hade, troligen för att säkerställa sig sjelf, redan i början af mars 1556 begifvit sig till Åland. Schybergson FinlH 1: 279 (1887). Plutonchef övervakar förberedelserna vid grupperna särskilt med hänsyn till att säkerställa stridsledningen. TrängRegl. 1940, s. 296.
b) (numera mindre br.) göra ngt med l. handha så att man kan känna sig säker (inför framtiden); äv. om förhållande o. d.: resultera i att man kan känna sig säker osv.; äv. i utvidgad anv., med avs. på (ngns) framtid l. ålderdom o. d.; jfr säker 2 c. Nödiga instruktioner att förbereda ett möjligt fredsbrott hade afgått till sändebuden vid utländska hof, man underhandlade i tysthet med Nederländerna och Hamburg; man säkerstälde sig på förhand i Warschau och Berlin. Topelius Planet. 2: 181 (1889). Dels föreföll honom hans framtid — både med hänsyn till hälsa och finanser — icke ännu tillräckligt säkerstäld (dvs. för att han skulle kunna gifta sig), dels (osv.). Wegelius MusH 336 (1893). De hade skjutit ytterligare tio stycken (dvs. myskoxar), vilket fullt säkerställer expeditionen för en tid framåt. Wulff GrönlDagb. 200 (1917). En .. organisation .. som har till uppgift att säkerställa egendomar .. som varit hotade av förstörelse. Rig 1957, s. 6. särsk. med avs. på ekonomisk skuld l. fordan o. d.: handha så l. göra så att långivare o. d. inte riskerar att förlora pengar; äv. mer l. mindre oeg., i allmännare anv., i fråga om behov o. d.: tillgodose; jfr säker 2 c ε. Bolin Statsl. 2: 247 (1871). Försäkringen afser .. att säkerställa antingen såväl långifvare som löftesmän eller endast långifvare. PT 1900, nr 255, s. 2. Pengarna ha hela tiden varit tillgängliga och fullt säkerställda. SocDem. 1928, nr 68, s. 7. (Det) kan konstateras, att flottans behov av olja .. kan säkerställas utan någon egentlig ekonomisk uppoffring från statens sida. SvD(A) 1929, nr 278, s. 26. Det räckte inte länge innan försäljningen (av Svenska fornsånger) tog fart, så att editionen var ekonomiskt säkerställd. SagSed 1936, s. 57. Det ankommer på det lånebeviljande organet att .. vidtaga de åtgärder som äro erforderliga för säkerställande av statens fordran i anledning av beviljade lån. SFS 1953, s. 850. NorstedtJurHb. 854 (1987).
c) (numera mindre br.) med bestämning inledd av prep. mot, betecknande ngt mot vilket man gör ngt (l. ngn l. sig) säkert (l. säker) l. skyddar ngt osv. Bolin Statsl. 1: 168 (1869). Stundom egnar man .. (de döda) offer .. men blott .. för att på detta sätt säkerställa sig mot deras skadebegär. Rein Psyk. 1: 28 (1876). Yrkesidkare är .. pligtig att vidtaga sådana anordningar .. som .. äro nödvändiga för att säkerställa arbetarne mot faror för lif och helsa. Palmberg Hels. 849 (1889). I (shogun) Ieyasu’s ögon betydde .. Tokyo’s olämplighet såsom hamn mindre än intet, tvärtom säkerställdes .. därigenom den nya hufvudstaden mot alla anfall från sjösidan. Zilliacus JapSt. 72 (1896). Vad hjälper .. beklagande när ett hem ödelagts av eld och man ej säkerställt sig mot dylik risk? Borgenstierna Eld. 5 (1916).
d) (numera mindre br.) med bestämning inledd av prep. för, betecknande ngt som man gör ngt (l. ngn l. sig) säkert (l. säker) (se säker 2 d) för. (Slottets) läge på en holme, som omgafs af sund med starka strömdrag, säkerstälde det i viss mån för fiendens anfall. Schybergson FinlH 1: 135 (1887). Tack vare .. (principen att inte tillåta någon skövling) vid kronoskogarnas förvaltning säkerställes landet för faran att blifva utan skogar. Grotenfelt LandtbrFinl. 39 (1896). Då jag frågade honom efter tredje inbrottet, varför han icke bättre säkerställde sig för tjuvar, svarade han (osv.). AHallner (c. 1920) hos Östergren.
e) (i sht i skriftspr.) med abstrakt obj.: handha (ngt) l. göra så (i fråga om ngt) att man kan vara säker på dess bestånd l. inträffande o. d., betrygga, trygga; jfr 2 o. säkra 2. Bolin Statsl. 1: 392 (1870). (Observationernas) noggrannhet säkerställdes .. genom ny, tidsenlig instrumentel. AtlFinl. 5—7: 2 (1899). Vår insjörikedom är .. säkerställd för långa tider. Därs. 22: 20. Dagens bästa målskytt .. säkerställde Åmåls seger med en fruktansvärd fräsare. IdrBl. 1924, nr 19, s. 8. En polismästares uppgift bestod i att .. säkerställa ordningen i samhället. Hellström Malmros 77 (1931). Försvarskommissionen utgår från att vid en importmängd om minst 4,3 miljoner ton per år .. vår försörjning (under krig) finge anses säkerställd för avsevärd tid framåt. VFl. 1935, s. 194. Maria .. samlade .. sina anhängare kring sig och lyckades inom kort säkerställa sin tronbestigning. Grimberg VärldH 9: 324 (1940). Vad Indien beträffar så är det största problemet att säkerställa landets ekonomiska utveckling. FinT 1955, s. 48.
2) (utom i slutet numera mindre br.) till 3 b: göra (ngt) hållbar(are) l. sannolik(are), styrka (se styrka, v. 5 b); äv. (numera bl. tillf.) refl., särsk. i uttr. säkerställa sig om (att), förvissa sig om (att) (se förvissa 2 a). Diagnosen kan säkerställas endast genom profexcision och histologisk undersökning, samt ympningsförsök på djur. LbInternMed. 2: 1194 (1918). Poetens naiva historiesyn — som i varje fall är säkerställd. IAndersson i 3SAH LXVI. 2: 148 (1956). Ingen får gräva i jorden utan att först säkerställa sig om att det inte är fornminnen på platsen. GbgP 26 ⁄ 6 1986, s. 9. särsk. statist. i uttr. statistiskt säkerställd, om förhållande l. samband: gm statistisk beräkning styrkt såsom icke slumpartad. Man (borde) undersöka, om avvikelsen är statistiskt säkerställd. Rig 1949, s. 186. Mycket få av de förändringar, som regelmässigt leder till vidlyftiga politiska kommentarer, är ju faktiskt statistiskt säkerställda. Arbetet(R) 18 ⁄ 6 1984, s. 2.
SÄKERLIGEN, se d. o. —
SÄKERSAM, adj. till 1, särsk. 1 a: (†) som är obekymrad o. sorglös. Försumeligha, lata och säkersamma Prester. LPetri Luther Nattw. B 1 a (1558). —
SÄKRA, v., se d. o.
Spalt S 16086 band 33, 2001