| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
1) person som yrkesmässigt utför arbete med timmer (se TIMMER, sbst.1 1), särsk. vid uppförande av byggnad o. d.; byggnadsarbetare; äv. oeg., om hackspett. SthmSkotteb. 3: 164 (1521; ss. tillnamn). Såsom .. när en ti(m)berman then epter arbete söker, affhugger itt trää. SalWijsh. 13: 11 (öv. 1536; Bib. 1999: snickare). The gåffuo steenhuggarom och timbermannom penningar, och spijs och dryck .. at the skulle låta komma Cedreträä aff Libanon. Esr. 3: 7 (Bib. 1541). Timmermän böra kunna hugga efter lina, lod och mall. Dalman (1765). Timmermannens yrke är ett bland de allra äldsta .. Liksom det redan på Moses tid fans murare och stenhuggare .. så fans det .. timmermän. ArbB 121 (1887). Ericson Fågelkås. 1: 119 (1906; om hackspett). Andersson var egentligen timmerman, Pettersson mera snickare. Laurin Minn. 1: 60 (1929). Yrkesskolans nya rektor .. bekräftar att de som utbildar sig till snickare eller timmermän har .. goda möjligheter att placera sig i arbetslivet. Vasabl. 18 ⁄ 1 1981, s. 1. — jfr HUS-, KYRKO-, SCHAKTS-, SLOTTS-, STADS-TIMMERMAN m. fl.
2) i speciellare anv.
a) (i sht i fackspr.) person (av manskaps l. underbefäls grad) som yrkesmässigt utför snickeriarbeten o. d. (ombord) på skepp; jfr TIMMER, sbst.1 1 slutet. G1R 24: 11 (1553). Dhe 2 skeppen i Norköping moste göras färdige, och skole timbermän der til antagas. RP 4: 113 (1634). Timmermannen .. (måste) wara förtänckt om portarne, understa Luckorne, Brandt-Bommars .. och yxors framskaffande. Siöregl. 1741, 5: B 6 a. Emedan .. Timmermännerne wid Wårt Ammiralitet, niuta en ringa dagspenning .. hafwe Wi .. befriat dem för tionde. Stiernman Com. 4: 844 (1760). Båtsmannen .. vårdar fartygets rigg med vad därtill hörer, timmermannen tillser att rundhult, block o. s. v. äro i behörigt skick. Lang FinlSjör. 3: 350 (1932). Timmermannen är .. den ende .. ombord, som har något att skärpa eggverktyg med. Wallander KnäppKanin 204 (1984). — jfr BÅT-, INVENTARIE-, KOFFERDI-, SKEPPS-TIMMERMAN m. fl.
b) (förr) om underbefäl inom infanteriet med uppgift att utföra fältarbeten (ss. byggande av skansar l. broar o. d.). Alm(Sthm) 1719, s. 30. Timmermännens antal på hvarje stamkompani skall vara 4. Hallman Förf. 255 (1881). Timmermännen (fick på 1700-talet) särskild uniform, med hög hufvudbonad, förskinn och en stor yxa. De skulle dessutom ha långt skägg och försågos, om så erfordrades, med lösskägg. 2NF (1919). Timmermän funnos redan i Karl XII:s arméer. KrigVAH 1922, s. 88. — jfr REGEMENTS-TIMMERMAN m. fl.
-BORR. särsk. (†) till 2 b: borr använd av timmerman. LMil. 4: 1599 (1717). GenBesMRulla 19 ⁄ 9 (1719). —
(2 a) -DETALJ. (förr) om den detalj (se d. o. 5 a) till vilken timmermännens tjänst hörde. ReglFl. 1834, 1: 48. —
-DRÄNG, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1524). (†) mansperson biträdande timmerman i hans arbete; jfr dräng 2 o. timmer-dräng. Slådzens Legofålck .. 5 timbermansdrenger. ArkliR 1561, avd. 3. —
(1, 2) -KONST. (förr) jfr konst 3 e, 4. Serenius F 1 b (1734). Farkoster af .. fin och utsökt timmermanskonst. IdrFinl. 4: 80 (1906). (Han) kåserade om ”Timmermanskonsten i Hälsingland”. Hälsingerun. 1975, s. 139. —
-LAG.
1) (förr) hantverksskrå för timmermän; jfr lag, sbst.3 14 c α. Stads-fiscalen i Carlskrona .. (har) instämt kronowarfs-timmermännen .. för det de skola gjort intrång i timmermans-lagets rättigheter. Backman Lags. 1–2: 513 (1837). Kulturen 1956, s. 64.
2) (i sht förr) arbetslag bestående av timmermän; jfr lag, sbst.3 14 c β. Timmermanslaget hade .. utfört en övre läktare .. i kyrkan. Fornv. 1953, s. 27. —
(2 a) -MAT. (om ä. förh.) jfr mat, sbst.1 Wallenberg (SVS) 2: 27 (1771; uppl. 1999). På skepp med talrik besättning hade .. hantverkare sina särskilda medhjälpare .. (t. ex.) timmermansmat, konstapelmat. Hornborg Segelsjöf. 362 (1923). —
-ORDEN. om ett i Sv. 1761 instiftat (välgörenhetsidkande) ordenssällskap. GJEhrensvärd Dagb. 2: 125 (1780). (Bland) medlemmar under Timmermansordens äldsta tid nämnas C. M. Bellman, grefve M. F. Brahe. Lundin o. Strindberg GSthm 432 (1881). —
-PENNA. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 3. Timmermanspennor hava rektangulär eller oval tvärgenomskärning och äro försedda med en grov, rektangulär kärna av blyerts. VaruhbTulltaxa 1: 175 (1931). —
-PENNINGAR, pl. (†) (i fråga om förh. i Finl. på 1500-talet) benämning på en viss skattetitel (eg. för supponerad skyldighet att åt kronan utföra timmerarbete). Arffvidt Olsson äger svara till Rasborgs slott och länn .. för all årlig skatt, nemplig .. flöteskatte-, skips- (o.) timbermendzpenninger. Almquist CivLokalförv. 3: 173 (i handl. fr. 1544). HFinlKamF 2: 103 (c. 1575). —
(1, 2 a) -REDSKAP~02 l. ~20. (i sht förr) timmermansverktyg. BoupptSthm 22 ⁄ 8 1677, s. 1233 a. ReglArméenFl. 1788, s. 49 (inom flottan). Heinrich (1814). —
(2 a) -ROPARE. (tillf.) jfr ropare 5. Timmermansroparen .. borde vara utaf koppar och icke utaf zink. AB(L) 1902, nr 38, s. 7. —
-SNÖRE. (numera föga br.) snöre använt för att erhålla en rak linje; förr äv.: kritsnöre; äv. i bildl. anv. Regel .. betyder egentligen et Timmermans-snöre hwarefter man hugger stocken rätt; och liknelsewis alt annat hwarefter man har at rätta sig, till att kunna göra en sak, som sig bör. Bergklint MSam. 1: 82 (1794). Timmermanssnöre .. (dvs.) Kritsnöre. Dalin (1854). SAOL (1923). —
-SON. son till timmerman; särsk. (i religiöst spr.) om Jesus. Ibland annan Försmädelse sadhe (kejsar Julianus) til the Christne: At then Timbermans sonen skulle intet kunna hielpa them. Schroderus Os. 1: 454 (1635). Lagergren Minn. 8: 131 (1929). —
(2 a) -STOL. (†) för timmerman avsedd kyrkbänk (jfr båtsmans-stol 1); äv.: sittbräde o. d. använt vid timmerarbete utombords (jfr båtsmans-stol 2). SthmSlH 1: 259 (1619; i fråga om kyrka). Timmermansstolar (hålls) i beredskap, hvarå folk nedfiras för att fylla och drifva (skott)hålen samt påspika .. kopparplåtar. UB 7: 402 (1875). WoJ (1891). —
(2 a) -UPPBÖRD~02 l. ~20. (förr) om (materiel tillhörande) timmermans uppbörd. Siöregl. 1741, 1: A 3 a. SFS 1919, s. 1609. —
(1, 2) -VERKTYG~02 l. ~20. (uppsättning) verktyg för timmerman; jfr -redskap, -tyg. BoupptSthm 27 ⁄ 2 1685, s. 492 b. När Timmermans-werktygen skola brukas, då böra de til sådana karlar af Regementet utdelas, som tjenligast finnas och kunna med sådant omgå. LMil. 4: 1600 (1717). —
-YRKE(T). Læstadius 1Journ. 314 (1831). Innan han var vuxen kunde han timra husknut, som var det svåraste i timmermansyrket. Moberg Utvandr. 21 (1949). —
(1, 2 a) -YXA. (numera bl. mera tillf.) yxa använd av timmerman. Hwart Compagnie bör wara försedt med 2 Timmermansyxor. LMil. 4: 1599 (1717). SAOL (1923). —
-ÄMBETE~020. (förr) om skrå för timmermän; förr äv. om timmermansyrket. (Josef) idkade sig til närning timmermansembetet. Swedberg SabbRo 1: 241 (1696). MeddNordM 1901, s. 296 (i förteckning).
Ssgr (†): timmermansämbets-låda. låda (se låda, sbst.1 1 b) för förvaring av handlingar l. pengar o. d. tillhörande timmermansämbete. Länt uthaf Timbermans Embetz lådan .. 40. BoupptSthm 13 ⁄ 8 1686, s. 868 a, Bil.
-tyg. utensilier för ålderman o. d. inom timmermansämbete. BoupptSthm 25 ⁄ 4 1650 (efter ålderman). —
-ÖRT. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Senecio vulgaris Lin., korsört. Timmermans ört wäxer i krydtäppor. Kroszad millan stenar läker färska sår och stämmer bloden. Samzelius Blomst. 61 (1760). Bolin Åkerogräs. 107 (1926).
Spalt T 1529 band 34, 2005