| Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(9) -RINGA, v.1, -ning. (†) med avs. på klädesplagg l. skodon: urringa (jfr ringa ut 2 (se ringa, v.2 särsk. förb.)); äv. dels oeg., i fråga om kroppsdel hos djur, dels allmännare, med avs. på annat än klädesplagg osv.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr ringa, v.2 4 e β). Ett slagz Krigzkiortlar .. ofwantil så ypne och vthringade, at the skuldrorna icke wäl öfuertächte. Tempeus Messenius 185 (1612). Som vi intet fingo vända den utringade sidan på rakefatet till munnen .. var det omöjeligt att derutur dricka utan spillande. SvKulturb. 5–6: 106 (c. 1750). Tråd-strumpor med mycket utringade dans-skor. KonstNyhMag. 5: 4 (1822). (Nosspetsen hos fladdermus) är bred och rundad, men i midten mellan näsborrarna litet utringad. Nilsson Fauna 1: 42 (1847). Auerbach (1916). jfr arm-utringning. —
(6, 11) -RINGA, v.2, -ning. med avs. på sammankomst l. förrättning l. lektion o. d.: ringa ut (se ringa ut 2 (se ringa, v.3 särsk. förb.)); särsk. (o. numera nästan bl.) ss. vbalsbst. -ning. BoupptVäxjö 1782. Leipzigmässan härleder sig från vallfartstiderna och de gamla kyrkmässorna; det ännu qvarstående bruket att in- och utringa marknaden hänvisar derpå. UB 7: 256 (1874). Punktlighet hos den elev som fått förtroendet att sköta om in- och utringning, betraktades som en självklar sak. LundagKron. 3: 132 (1955). —
-RINNA, -ing. [fsv. utrinna]
1) till 1, 2: om vatten l. annan vätska l. (lättflytande) massa o. d.: rinna l. strömma l. sippra ut (från l. ur ngt); särsk. om blod l. annan kroppsvätska; om vattendrag äv.: rinna ut l. mynna (i ngt); ss. vbalsbst. -ing, förr äv. konkret: utlopp (se d. o. 2). Effther samme vathn icke uthlop eller uthrinning haffver ther i Stocholm. G1R 21: 242 (1550). Både watn och Blodh wttran aff Christi wpstungna sijdho effter hans dödh. KOF 1: 206 (1575). Slå ett lijtet håål i ändan på hwartera ägget, låt vthrinna något äggehwijt. Hildebrand MagNat. 238 (1650). Ur detta träsk utrinner Lainioelf. Zetterstedt SvLappm. 1: 189 (1822). St. Lorentz-floden .. utrinner i Atlantiska hafvet. Palmblad LbGeogr. 52 (1835). Myrra, den spontant utrunna och i luften hårdnade hartssaften, hämtas företrädesvis från vilda träd. KommentSvFarm. 634 (1904).
2) till 10, om tid l. tidsperiod: gå till ända l. nå sitt slut; numera bl. i p. pf. VDAkt. 1663, nr 326. (De engelska ministrarna) väntade på 11-slaget från parlamentets klocktorn, som skulle meddela att den i Englands ultimatum till Tyskland stipulerade tiden var utrunnen. Hagberg VärldB 193 (1927).
3) till 11 b, i fråga om kärl l. behållare o. d.: tömmas, bli tom (särsk. om timglas (jfr 2)); förr äv. om vattendrag: sina, torka ut; särsk. (o. numera i sht) i p. pf., liktydigt med: tom l. tömd. Wivallius Dikt. 54 (1625). Hans lefnads timeglaas war merendels vtrunnit. Spegel SalWijsh. 7 (1711). En liten bäck, som nu till följd av torkan var utrunnen, död. Kolthoff VäderkvÖ 114 (1921). Fadern klafsade barfota omkring bland utrunna färgburkar, taveldukar låg utspridda och söndertrampade. Mankell Villospår 280 (1995). —
(1, 3) -RISPA. (†) med avs. på tyg l. band o. d.: rispa upp (se rispa upp 1 b); anträffat bl. i p. pf. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 23. Med vax-sondens ledande indrogs straxt (i ett operationssår) en utrispad linne-hank. Acrel Chir. 167 (1775). —
(2, 4) -RISSLA. (†) gm användande av såll(liknande redskap) fram- l. bortskaffa (ngt); jfr rissla ut (se rissla, v.2 särsk. förb.). Det Sörpe, man mångastädes brukar tilreda, af hvarjehanda utrissladt Hö-frö, Agnar, Rönn-löf och mera dylikt rask. Bergius PVetA 1769, s. 81. Utrisslande af .. glödspån. JernkA 1860, s. 111. —
-RISTA, v.1, -ning. (†)
1) (†) till 2 (d): gm ristande (se rista, v.2 1) ta ut l. avlägsna (ngt). Eehn aff them .. sade strax theer hoos, Thett wore wälgiortt att wthriste deres inelffuer. UrkFinlÖ I. 1: 3 (c. 1600). Warg 8 (1755).
2) (†) till 9: förse (ngt) med ristning (se rista, v.2 1 g). Kroppen (hos vitormen) är nakot utan fiäll, på hvardera sidan utristad med en lång strima. Linné MusReg. 20 (1754). Holmberg Bohusl. 2: 54 (1843). —
(2, 4) -RISTA, v.2, l. -RYSTA, -ning. (†) skaka l. rista ut (ngt); särsk. med avs. på säd. Linc. Aa 5 b (1640). Lådan .. befantz wara i hyrnet på låket nogot sönderslaget att penningar kunde uthrestas. VRP 1712, s. 421. Under tröskningen är nödigt, at trogen tilsyn hålles, så at säden wäl utristas ur halmen och ej sitter qwar i axen. SamlRönLandtbr. 2: 194 (1777). ÖoL (1852). —
1) (†) till 1, 2: skynda bort l. i väg; äv. refl. i bildl. anv.: sprida sig; jfr rita ut II 1. Felt-Qwarters Mestaren, som vtrijter och tagher Platzer åth hwart och itt Regemente. Paulinus Gothus MonTurb. 247 (1629). Nytt från denne Ort är ey Skrifwerdigt, uthan allena detta, gudh bättre, fahrsoten uthrijtat sig mehrendeels öf:r heela Jönköpingz Stadh. VDAkt. 1711, nr 204.
2) till 9: rita ut (se rita ut I 1) (ngt); särsk. i fråga om karta l. konstruktionsritning l. diagram o. d.; förr äv.: skriva ut (ngt) (jfr rita ut I 2); ss. vbalsbst. -ning, förr äv. konkret: teckning, skiss. Så haffwe wij .. latedt vttrijte ett schampelun såsom oss synes att samme befästningh bäst företages skall. HB 2: 186 (1577). Jag (råkade) sij en utritning, som öfver treffningen fattad var. HFinlÖ 1: 357 (1714). Man älskar .. så högt sit eget, at man intet wet med hwad strek man skal pränta och utrita sina kära namn. Dalin Arg. 1: 118 (1733, 1754). På varje ritning skall skalan utritas – en ritning utan skala är en skiss. HantvB I. 6: 158 (1938). särsk.
a) (†) med avs. på föremål med hård yta: rista (se rista, v.2 2); jfr rita, v.2 I 1, o. -rista, v.1 2. En hop runastenar hvilka våra förfädher hava fordom latit utrita och vidh sijna Läghrestädher upresa. Schück VittA 1: 59 (i handl. fr. 1602). Utritningen på messingsskifvan (kan) börja. Ericsson Ur. 239 (1897).
b) oeg. l. mer l. mindre bildl.; förr särsk. i fråga om skildring av ngt i skrift l. tal (jfr rita ut I 1 slutet slutet). Du förmäler dig pressas at komma till Münster .. men Intz länge achta där at blijffua, Eftersom din schrijffuelse orsakerne bettre vthrijdhtar. AOxenstierna Bref 4: 323 (1646). (Hon såg) ett stort landskap utbreda sig nedanför dem .. fint och skarpt utritat mot den snötunga luften. Lagerlöf Bannl. 244 (1918). —
(1) -RITT. utflykt till häst, ridtur; jfr ritt, sbst.1 1. Wikforss 172 (1804). I Helsingfors omgifningar .. (har) hårda chausséer och olämpliga fält i hög grad motverkat smaken för utridter. IdrFinl. 3: 89 (1906). —
1) (†) till 2 (d), med avs. på del av människo- l. djurkropp: riva l. slita ut l. rycka loss; äv. refl.: göra sig fri l. ta sig ut (jfr riva ut 1). Ett wildiur, när thet kommer j jägharens näät .. jw meer thet wil medh wåll vthriffua sigh, jw meer thet sigh inweffuar. PLGothus Tröstpr. H 2 b (1609). Then affwundzfulla (bad), at honom måtte itt ögha vthriffwit warda. Bullernæsius Lögn. 184 (1619). Dalin (1855).
2) (i fackspr.) till 3: gm skrapning l. gnidning o. d. finfördela l. pulverisera (ngt) (under samtidig tillsats av vätska); särsk. med avs. på färg(stoff) o. d. Eneberg Karmarsch 1: 216 (1858). För bestämning af alkaloidhalten uppväges 4 gr. belladonnaextrakt .. och utrifvas medelst en glasstaf med några kbcm. vatten. KommentSvFarm. 491 (1903). Färgstoffet utröres eller utrives med olja. HantvB I. 1: 115 (1934).
3) till 4: med avs. på del av l. innehåll i ngt: riva ut (se riva ut 2), avlägsna; äv.: krafsa l. skrapa ut (jfr riva ut 3); äv. mer l. mindre bildl. HH XIII. 1: 293 (1567). De äro icke utur det ändliga utrifna bitar .. de äro det oändliga sielf, som här speglar sig i det ändliga. Polyfem III. 43: 4 (1811). Schleiermacher (skulle) vilja utrifva hela gamla testamentet ur de christnas bibel. Thomander 2: 275 (1853). Antingen utrivas de varma kolen ur milan kort tid, efter det denna utkolat, eller få kolen svalna i milan före utrivningen. Bergström Kol. 65 (1922).
4) till 9, 11: med avs. på (del av) byggnad l. anläggning l. verk o. d.: riva ut (se riva ut 7); särsk. (om ä. förh.) med avs. på kolmila (jfr riva ut 8); förr äv. med avs. på trädgårdsanläggning l. odling o. d.: jämna med marken, förstöra. RA I. 2: 61 (1562). Att de kålgårdar som ähre vptagne vth med hans gierde motte vtrifuas. VRP 1652, s. 729. Tillåtes ej något Torp på Allmänningar at sättia .. utan böra sådane utrifwas, eller efter Ägornes godhet Skattläggas. PH 1: 95 (1719). Det är ingen ovanlighet att på flere ställen en mila på 12 till 16 käpp utrifves på dygnet. Skogvakt. 1893, s. 46. Ändring eller utrivning av vattenverk. SFS 1952, s. 296.
Ssg (†, till -riva 2): utrive-, äv. -rivnings-, -rivs-krok. (†) krokformat redskap avsett för l. använt till att ur mila l. ugn riva ut slagg o. d. Rinman 1: 834 (1788). Den på 1570–talet omtalade utrivekroken. Lindroth Gruvbrytn. 2: 112 (1955). —
-RO. (numera bl. tillf.)
1) till 1: ro ut (se ro ut 1); särsk. ss. vbalsbst. -rodd, konkretare: (inledande skede av) roddtur; förr äv. ngn gg med obj. Svart G1 142 (1561). Sjunde natten .. utrodde desse karlar med dempnoten, i 2:ne ökor. Rääf Ydre 1: 93 (1856). När hela linan blifvit utrodd, kastas draggen i sjön, där den griper fast i botten. Haller o. Julius 242 (1908). Båtarna skulle angöra endast Skokloster och Sigtuna för tillägg, övriga bryggor för utrodd. Uppland 1946, s. 148.
2) till 11; i p. pf., om person: som har tröttat ut sig gm att ro. TIdr. 1886, s. 145. Nog var det skönt för en gammal utrodd skärkarl att få lägga upp årorna. ÖgCorr. 6/6 1966, s. 8. —
1) motsv. -ropa 2: plötsligt l. impulsivt l. häftigt frambringat rop; särsk. om sådant rop ss. uttryck för känsla l. överraskning l. harm o. d.; särsk. i uttr. ge till ett utrop (av ngt); i sht förr äv. liktydigt med dels: interjektion, utropsord, dels: utropssats. Lybecker 79 (c. 1715). Konungen gör vid detta namn et utrop af smärta. Eurén Kotzebue Cora 82 (1794). Vid utrop börjar stundom Predikatet, åtföljdt af Copula, och Subjektet slutar meningen. Broocman SvSpr. 57 (1810). (Flickan) .. gaf till ett af sina utrop af fasa. Wägner Norrt. 15 (1908). Fullt modernt är .. ”död och pina”, som visserligen väl knappast numera brukas som utrop, men som har en anstrykning av ett mer eller mindre komiskt kraftuttryck. Västerb. 1941, s. 155. jfr pöbel-utrop.
2) motsv. -ropa 2: tillkännagivande, kungörelse; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: upprop (se d. o. 2). OPetri 3: 195 (1530). Theatrum Proclamationum huarest alle publique uthroop ske. Palmquist ObsRyszl. 29 (1674). Det starka utropet (i tidningen) till vård om värnlösa barn. BL 1: 86 (1857). De dagliga bönestunderna äro fem, och de utropas från minareterna. Waldenström Österl. 72 (1895). särsk.
a) motsv. -ropa 2 c: auktionsutrop; förr äv. dels liktydigt med: auktion, dels allmännare, om utbjudande av vara till försäljning; förr särsk. i uttr. komma under auktion och utrop, vara till salu, utbjudas till försäljning; jfr rop 6. HT 1896, s. 74 (c. 1650). Att låtha sitt huus .. komma under auction och uthroop. RARP 9: 415 (1664). Ett vtrop, ther böker vtbiudas och säljas til mest biudande. Swedberg Schibb. 466 (1716). Utropen (i Hamburg) äro orolige och så mycket mer onödige som hwart hus har sine månglerskor. Palmstedt Res. 38 (1778). Understiger avgivet högsta anbud fastställt minimipris, skall detta förhållande meddelas och fortsatt utrop ske. SFS 1952, s. 989. jfr avslags-utrop.
b) (†) motsv. -ropa 2 d, om förhållandet att vara allmänt omtalad (för ngt visst) l. ha ord om sig att vara l. göra så l. så, rykte, renommé; jfr rop 9. Ekeblad Bref 1: 124 (1652). Påståendes Hornborg det Immenius .. nogsamt wore öfwertygad, det han till sådant uthrop uphof warit. ConsAcAboP 8: 222 (1702). Lindahl o. Öhrling (1780).
Ssgr (i allm. till -rop 1): utrops-biord. (†) interjektion. Almqvist AllmSpr. 51 (1829). Dalin (1855).
-ord. ord använt ss. l. med funktion av utrop; särsk. (i sht språkv.): interjektion. Interjektio, utrops-ordet. Lindströmer ItGr. 18 (1803). Första advent är här – äntligen, för att använda Gert Fylkings välbekanta utropsord. NorrkpgT 27/11 2009, s. 3.
-pris. till -rop 2 a: (i förväg beräknat) pris till vilket ngt utbjuds till försäljning (på auktion); jfr -rops-summa. Bergv. 2: 144 (1739). Högst gick .. Aubussonmattan .. som köptes kontant för 25 700 kronor – 700 kronor över utropspriset. SvD(A) 1960, nr 287, s. 11.
-sats. i sht språkv. (ofullständig) sats uttryckande l. med funktion av utrop. Svedbom Satsl. 6 (1843).
-tecken. (skilje)tecken bestående av lodrätt streck med underställd punkt med funktion att i skrift utmärka ngt ss. utrop (l. tilltal l. uppmaning o. d.); äv. mer l. mindre bildl., särsk. om person som överträffar ställda förväntningar. Giese Sprachm. 1–3: 496 (1730). Industriens utropstecken, de höga skorstenarna, resa sig mellan stickspår och skrothögar. TurÅ 1903, s. 299. Simmarna har .. gjort bra ifrån sig, med Petter Enström som ett stort utropstecken. GbgP 26/8 1996, s. 27. —
-ROPA, -else (†, Helsingius Ll 1 a (1587)), -ning; -are (se d. o.), -erska (tillf., Lundberg Paulson Erasmus 4 (1728), SAOL (1973)). [fsv. utropa. — Jfr -rop]
1) (†) till 2: gm rop kalla ut (ngn (ur rum l. annat utrymme)); jfr ropa ut 6. Tegel E14 189 (i handl. fr. 1565). Kommer Kongl. Maj:t at passera Fan-Wakten .. Då utropas jemwäl Bussarne utur Tälten. PH 5: 3148 (1751). FLimnell hos Dahlgren Lyr. 139 (1886).
2) till 6 a: (ropande l. ss. ett utrop) yttra (ngt); äv. dels: offentligt meddela l. bekantgöra l. tillkännage (ngt), ropa ut (se ropa ut 2), dels: med hög röst l. offentligt ge uttryck för (känsla l. sinnesstämning o. d.) (jfr ropa ut 5), dels i anv. ss. anföringsord; förr äv. dels: förkunna, dels utan obj., närmande sig bet.: högljutt påkalla uppmärksamhet. OPetri 3: 299 (1530). Sedhan skal iagh .. vthsenda then heliga Anda, på thet mitt Euangelium skal warda vthropat öffuer hela werldena. LPetri 4Post. 20 a (1555). (Kvinnan sade) at hon inthet kunde uthroopa hwad hon hadhe sagt på kyrkioherden i Jumala. BtFinlH 2: 274 (1666). Förr än upbråttet ifrån hwart omskifte skier, låter den Commenderande ibland Allmogen .. utropa ock fråga, om någon har at klaga. PH 1: 85 (1719). Edison .. konstruerade .. ett fonografiskt ur, som med menniskoröst utropar timmarna. NF 4: 161 (1880). Då och då måste vi stiga af cyklarna för att utropa vår hänförelse öfver all härligheten. TurÅ 1907, s. 241. ”Vill hon slå blå dunster i ögonen på oss allihop?” utropade fru Blomkvist. Spong Sjövinkel 439 (1949). särsk.
a) tillkännage beslut om l. fastställande l. införande av (ngt), kungöra; särsk. med obj. betecknande statsform l. styrelseskick: proklamera; ss. vbalsbst. -ning, förr äv. konkret: tillkännagivande l. kungörelse; äv. mer l. mindre bildl. G1R 12: 50 (1538). Konungzlige Maj:t (har) ofta både genom .. vtgångne Mandater och vthropninger .. latit förstå, att H. K. M. will hafue alt klippingsmynt .. opwexlet och om myntedt. Stiernman Com. 1: 251 (1576). Just i wackraste wåren, då giöken utropat sommaren (föddes Linné). Linné Vita 90 (c. 1775). I Münster och Osnabrück är freden utropad! Snoilsky Hex. 8 (1887). För femtio år sedan utropades .. det tyska kejsardömet. Segerstedt Händ. 173 (1921, 1926). Den kommunistinspirerade ”folkrepubliken” i Stanleyville, utropad av den Tshombefientliga rebellrörelsen. DN(A) 16/9 1964, s. 9.
b) gm offentlig kungörelse utse l. förordna l. utnämna (regent l. styresman l. styrande organ o. d.); särsk. i uttr. utropa ngn till (förr äv. för) ngt; jfr ropa ut 2 c. Effter .. Konungen j Egypten sin första Rikesdagh vthropat hadhe (osv.). 2Mack 4: 21 (Bib. 1541). Att Hans F. Nåde Hertig Carl Philip .. ähr allarede i altt Nougorden för Storfurste uthropedt. AOxenstierna 2: 57 (1612). En kurir .. (anlände) med den tidning, att .. kejsar Paul 1:ste blifvit störtad .. samt hans äldste son storfursten Alexander genast till kejsare utropad. Ahnfelt HofvLif 3: 237 (i handl. fr. 1801). Sammansvärjningens ledare (hade) infunnit sig, för att utropa den nya riksstyrelsen. Rydberg Frib. 325 (1877).
c) med avs. på vara l. produkt l. egendom o. d.: ropa ut (se ropa ut 2 a). Låta vthropa och faalt biuda sit godz. Linc. H 2 b (1640). Auktionisten stod röd och varm .. och utropade, med hes röst, det som skulle försäljas. CFDahlgren 5: 31 (1832). De till officiell notering berättigade värdepapperen utropas .. av (börs)ledaren i tur och ordning. HandInd. 483 (1926).
d) uttrycka åsikt l. utsprida rykte om (ngt l. ngn), utbasunera; i sht förr särsk. i mer l. mindre pregnant anv. (i sht i p. pf., dels: lovordad, prisad, dels: vanryktad, förtalad); förr äv. refl. (se γ). OPetri Kr. 308 (c. 1540). Han (kunde) well tenckia, att th(et) war omögeligitt, att sakenn kunde bliffwe hemligh hållin, vthenn .. atth strax sa(m)me afften war hoon allestedz vthropett. 2SthmTb. 7: 175 (1586). Så kunne the ey heller sådane theras herlige och nampnkunnige bedriffter förtijgha, vthan the vthsprijda och vthropa them sielffue. Schroderus Waldt 65 (1616). Så förrädiska karlarne äro emot oss! Vår utropade list är ingen ting emot deras konster. Envallsson Skom. 40 (1785). Den så högt utropade Romerska dygden bestod egenteligen i en naturlig fölgd af egna kärleken. Rosenstein PVetA 142 (1789). I kväll skall en (predikant) .. predika på rundlogen hos grannen. Han hörs vara mycket utropad! Högberg Utböl. 2: 125 (1912). särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. utropa ngt l. ngn för l. (så)som ngt, utpeka l. betrakta ngt l. ngn som ngt; jfr γ. OPetri Kr. 315 (c. 1540). Hvarföre ähr almogen så galen ther uthöffuer bleffuen, att the uthropa the i Cantzelij för skelmar och föräder. OxBr. 3: 5 (1612). Rudbecks Atlantica, som länge utropades som ett underverk af snille och lärdom. Schlyter JurAfh. 2: 32 (1835, 1879). Rallarminn. 219 (1949).
β) (†) i uttr. illa utropad, i l. med dåligt rykte, illa beryktad. Schroderus Os. 1: 765 (1635). Så illa utropad poesien också war i den nya kyrkan, så (osv.). Polyfem III. 24: 2 (1811). Den understundom så illa utropade krämarepolitiken. Svedelius Statsk. 4: 47 (1869).
γ) (†) refl.: peka ut l. ange sig; särsk. dels i anv. motsv. α, dels i förb. med inf. Jons Nilsons sohn i Skonebergh .. hafuer siälf vthropat sigh att hafue belägrat sin granpige. ÄARäfst.143 (1596). Blef .. klageligen omtaalt, huru somblige på gatorne uthropa sigh för besatte, det dhe doch retzligen icke äre. RARP 4: 592 (1651). Den ene utropade sig hafva gjort den upptäckten, den andre en annan. Agardh BlSkr. 1: 325 (1836). Livijn 2: 338 (1842). —
-ROPARE. [till -ropa o. ropa ut] motsv. -ropa 2: person som utropar ngt; särsk. om person med uppgift l. befattning att offentligen utropa ngt (särsk. motsv. -ropa 2 c, i fråga om försäljning, särsk.: auktionsutropare); förr äv. dels: förkunnare, dels närmande sig l. övergående i bet.: förespråkare; jfr böne-utropare. VarRerV 13 (1538). (Achilles) hade wunnit en trogen Wän medan han lefde, och sedan han war dödh blefwen, en förnehm och ansehnligh Vthropare, aff sina stora Bedriffter. Sylvius Curtius 154 (1682). Skeppens innehafwande ladningar, skal Compagniet hafwa tilstånd .. genom offenteligit utrop och Auction, och egen edsworen utropare, til den mästbiudande at försälja. PH 3: 2327 (1746). Alla bodar voro öppna, utroparne gingo och basunade ut sina varor. 3SAH 13: 116 (1898). Lings framträdande med hans .. utvecklingspådrifvande gymnastiksystem (inledde) en ensidig gymnastisk era, hvars öfverdrifter ej ännu upphört att samla utropare. 2NF 20: 977 (1914). Några av de damer som följer utroparens trägna sifferrabblande har .. firat sin 90:e födelsedag. GbgP 8/1 2001, s. 6. —
(9) -ROSA. (†) i hög grad berömma l. lovorda (ngn). Uthi Predijkstolen och sitt embete uthroosa och hålla dhe honom för een fullkommen mann inn til dhet yttersta. VDAkt. 1690, nr 116. Martinson ArméHor. 346 (1942). —
(9 d) -ROSTA, v.1, -ning. fullkomligt förstöras av rost, rosta sönder; särsk. (o. numera bl., i fackspr.): rosta ut. Där hängde en stor myckenhet af gammalt utråstat gevähr, som var .. aldeles odugligit. HH 24: 220 (1715). Utrostning .. (dvs.) rostning som medför att glödskal .. lossnar från stålytan. TNCPubl. 67: 134 (1977). —
(4) -ROSTA, v.2 (†) gm rostning (se rosta, v.2 2) (ur malm o. d.) utdriva (se d. o. 5) (ämne). At man kan aldeles uthråsta och uthbränna swaflet, så wäl ur jern-malmen som ur silfwer och koppar-malmer. Tiselius Vätter 2: 100 (1730). TT 1877, s. 53.
Spalt U 1187 band 36, 2012