| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄLDE väl3de2, sbst.2, n. (G1R 1: 2 (1521) osv.) ((†) m. l. f. Lagförsl. 28 (1609), VDAkt. 1677, nr 35 (: öfr wälle)); best. -et; pl. -en; förr äv. VÄLD, sbst.2, r. l. m. l. f.
1) om förhållandet l. verksamheten att härska över ngn l. ngt, härskarmakt, herravälde; särsk. i fråga om Gud l. kung l. furste o. d.; särsk. dels i uttr. komma till välde l. under ngns välde, dels i uttr. ngns l. ngts välde över ngn l. ngt, dels i (mer l. mindre tautologisk) förb. med makt (förr äv. herradöme); äv. i allmännare anv., om förhållandet att ha makt l. bestämma över ngn l. ngt (se b); jfr 2 o. MAKT 11. Thet wälle then meenige mann i Rijkit mich befalet och tiltrott haffuer. G1R 1: 2 (1521). Sedhan Biscopar och kyrkionnes formän begynte komma til Herradöme och welde, så begynte ock peninga straffet komma in j theras lagh medh. OPetri 4: 316 (c. 1540). At .. (påven) lyser j bann, afsätter Käisere, Konungar, Förster och Herrer af theres macht och wälle. Bureus Påw. A 3 a (1604). Iagh ofrar migh thenne ganske daghen öfwer, bådhe medh lijf och siäl, bådhe inwertes och vthwertes .. vnder titt Guddommeligha wälde. Carl IX Cat. Aa 1 a (1604). Girigheet och Wälde är en Moor til all Krijgh. Grubb 252 (1665). Knappast fans i de nordiska land en rikare arfving, / om ej en konungason, ty kungars välde är ypperst. Tegnér (TegnS) 4: 26 (1823). I augusti 1947 gav Storbritannien upp sitt välde över den indiska subkontinenten och de två staterna Indien och Pakistan bildades. AB 16/8 2017, s. 5. — jfr ADELS-, FURSTE-, GUDOMS-, HERRA-, HÄRSKAR-, KEJSAR-, KONUNGA-, MILITÄR-, REGENT-, RYSS-, SKRÄCK-, STÅNDS-, SVENSK-, TERROR-, TURK-, UNIVERSAL-, VÅLDS-, VÄRLDS-VÄLDE m. fl. — särsk.
a) om (l. med särskild tanke på) styrelseformen i ett land l. rike. När en allena har öfwerhanden, (wäldet) så kallas thet en Monarchij. Schroderus Comenius 673 (1639). Folket (måste) röna den gamla sanningen, at mångas välde är en bedrägelig frihet, som mäst betungar den största mängden af et rikes inbyggare. Schönberg Bref 2: 65 (1778). Ibland de välden, som förr funnits i Sverige, torde man dock icke så aldeles utan skäl kunna räkna Konunga-magten. LBÄ 7–8: 79 (1797). Den politiska pöbeln är tyckets eller godtyckets menniskor: ett politiskt folk är frihetens. Den förras statsform är envälde eller allvälde: det senares samhällets välde. BEMalmström 7: 410 (1845). — jfr ALL-, ALLENA-, DESPOT-, DIKTATORS-, EN-, ENVÅLDS-, FOLK-, FÅ-, FÅMANNA-, HERRE-, KVINNO-, KYRKO-, MASS-, MÅNG-, PATRIARK-, PRÄST-, PÅVE-, PÖBEL-, SAM-, TSAR-VÄLDE m. fl.
b) i allmännare anv., i fråga om (att ha befogenhet) att bestämma l. råda över ngn l. ngt: makt l. myndighet; inflytande; särsk. i fråga om förhållanden inom familjen. Doken eller huffuudhclädhit .. till ath teekna ath .. (kvinnan) är vnder mandzens wälle. Gl1Kor. 11: 10 (NT 1526). (Om den som övergivit sin fästmö ännu) står under Föräldrars eller Förmyndares wälde, bör han intet så högt strängas til Ächtenskapet. Kyrkol. 15: 14 (1686). Han lemnade högste Wäldet öfwer Krigshären uti Polimenis händer. Ehrenadler Tel. 536 (1723). Wi stackars qwinfolk all ihopa / Må wel utaf det weldet ropa, / Som wi ha öfwer manfolk fått! Lindahl Tanckef. 15 (1740). På Aftonbladskontoret tog han sig mycket välde en tid. UrKorrCronholm 136 (1847). Hennes välde över hennes äldste son. Norrskensfl. 18/1 1919, s. 7. — jfr FADERS-, HUSBONDE-, HUSTRU-VÄLDE m. fl.
c) i metonymisk anv., med tanke på person(er) som har välde över ngn l. ngt; ibland utan klar avgränsning från 2; jfr MAKT 12, VÄLDIGHET, sbst.1 1. Therföre geno(m) samma tin Son Jesum Christum, wår Hea (sannol. fel för Herra), maiestet loffua alle änglar, tilbidie all Herskap, för tig bäffua all welde. Liturg. 49 a (1576). At thet skal stå hos thet högste Wäldet, til at vnna honom (dvs. prästen som förbrutit sig), antingen Rummet, eller Ähreståndet, eller och bådhe Deelarna. Schroderus Os. 2: 326 (1635). Hwar Wälde rider fram måst’ ringhet ryggen kröka. Frese VerldslD O 2 b (1715, 1726). Detta blodiga välde som mördat tiotals miljoner oskyldiga. DN 26/4 2007, Kultur s. 17.
d) i bildl. anv., dels i fråga om att ngn har makt l. kontroll över ngt sakligt, dels i fråga om att ngt (abstrakt) har makt l. inflytande över l. påverkar ngn (särsk. i sådana uttr. som dödens l. syndens l. tidens l. ödets välde). Ödetz stränga wälle. Runius (SVS) 2: 30 (c. 1700). Syndens welle, macht och werckan war, at förorsaka döden. Swedberg Dödst. 194 (1711). Evärdeliga ekar, / Hvars ålderstegne stam mot tidens välde står. Wallenberg (SVS) 1: 119 (1769; uppl. 1998). Bränvinets välde tiltager med hvarje 1000de tal af kannor som våra Patriotiska Brännerier så flitigt tilverka. 3SAH LVI. 3: 40 (1827). Man hade trott att ungdomen och skönheten skulle besegra dödens välde. Hedberg SvSkådesp. 91 (1884). Franz Berwalds handstil är kultiverad och vårdad, hans välde över sitt modersmål betydande. 3SAH LXXVI. 2: 22 (1968). — jfr BOKSTAVS-, FRÄMLINGS-, SYNDA-VÄLDE m. fl.
2) [eg. metonymisk anv. av 1; jfr 1 c] om det territoriella område som ngn har välde (i bet. 1) över; vanl. om område som utgör en stat l. ett rike, särsk. om stat osv. som har stort inflytande på världspolitiken l. stor geografisk utbredning (o. omfattar äv. andra, underordnade stater o. d.), liktydigt med: stormakt l. imperium (särsk. i sådana uttr. som det romerska l. ryska l. svenska väldet). Tå wart Juda hans helgedom, Israel hans welde. Psalt. 114: 2 (öv. 1536). Fast än titt Wåld til Indien / Sigh sträckte, och til Arabien. Schroderus Waldt 14 (1616). Sedan han åtskilliga Fylckes Konungars wälden med Upsala eller Swea wäldet sammanfogat, och tå en .. allmän Landslag nödig fant. Lag 1734, Föret. s. 2. Ragnar hade sitt Säte i Danmark och lät Swea wälde styras af en lydkonung. LbFolksk. 63 (1868). Kiev blev efter Novgorod ryska väldets huvudstad. Lagergren Minn. 7: 225 (1928). Ehuru det svenska väldet till ytvidden var Europas största rike näst Ryssland, var dess folkmängd .. mindre än en rad andra europeiska staters. Carlsson o. Rosén SvH 2: 36 (1961). (Latin var) det språk som talades i det romerska väldet under antiken. Sydsv. 25/4 2010, s. C4. — jfr DANA-, FEODAL-, HÄRSKAR-, KEJSAR-, PÅVE-, RIKS-, ROMAR-, RYSS-, SABEER-, SOVJET-, STOR-, STORMAKTS-, SVEA-, TSAR-VÄLDE m. fl. — särsk. [med anslutning till 1 b] (†) jordäga, markområde. Niels s(ri)ffue(re) betale stugune och th(et) slaass th(et) ene wellet emot th(et) andre. OPetri Tb. 77 (1525). Ett Torpestelle som Joen j terff hadhe in på Risberga Welle. UpplDomb. 5: 111 (1584). — jfr ÄGO-VÄLDE.
3) (†) om egenmäktigt agerande l. om maktutövning i form av tvång l. fysiskt våld o. d.; särsk. i fråga om att tillskansa sig annans egendom l. bosätta sig på annans ägor o. d.; särsk. i sådana uttr. som dels ta ifrån ngn ngt med välde, dels dömas för välde; särsk. i mer l. mindre tautologisk förb. med våld, särsk. i uttr. med våld och välde (se VÅLD 2 b α); äv. i individuell anv. BtFinlH 6: 25 (1521). Dömdes Oloff .. fför velle thet han för hölt kappellans testamente jnne med sig ock vilde eckee betala honum. BtFinlH 2: 21 (1538). Sa(m)me dagh til sad(es) Si(m)man .. sin hest igen som Matt(es) hans gra(n)ne togh ho(n)om i ffrå me(dh) velle. UpplDomb. 7: 60 (1551). Jte(m), same dag vtfest Siffritth nilsons dreng, marc(us) for ett vellde 30 m(ark). ArbogaTb. 4: 107 (1559). Han togh honom medh geualt af sin werkstadh .. Och på sidstonne förde honom med fullo welde af gårdhen. VRP 1626, s. 212. Om ut den (dvs. lansen) flöge / då låge höge / kungsniding fälld / för våld och väld. Tegnér (TegnS) 4: 100 (1825).
Spalt V 2029 band 38, 2019