| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
YTTRE yt4re, adj. komp., förr äv. (ss. adv.) YTTER, adv.2; superl. (ss. adj. o. adv.) YTTERST yt4erst.
1) som befinner sig l. är belägen l. försiggår längre resp. längst ut l. längre resp. längst bort från (tänkt) medel- l. utgångspunkt l. centrum o. d. av ngt; särsk.: som vetter utåt l. utgör längst ut beläget skikt l. belägen del (se särsk. b); äv. mer l. mindre bildl. (se särsk. c); förr äv. i bet.: nedre (se d); äv. substantiverat, särsk. i förb. med prep.-bestämning inledd av av l. på; jfr 3 (a). Thy ath ther ytther wtöffuer stycken ær bedragit med sköönth granth klædhe och innan tiil ær grooffth och oondth. G1R 2: 159 (1525). Thz ythersta aff sitt finger. Luk. 16: 24 (NT 1526). (Lat.) Fimbria (sv.) krusat brem eller thet yttersta på clädhet. VarRerV 18 (1538). Vij rodde then yttare leeden, uthom Arnöön. Gyllenius Diar. 27 (1636). När omröstas skal; säge then sin mening först, som ytterst sitter. RB 23: 5 (Lag 1734). Ytterst är kroppen beklädd med huden. Berlin Lsb. 2 (1852). Den yttre hallen på centralstationen. GbgP 20/4 1994, s. 25. Hamra är ett av de där yttre bostadsområdena man inte åker till, om man inte har ett speciellt ärende dit. Bredow BaraInte 247 (2009). — särsk.
a) i komp., i fråga om ngns l. ngts utseende l. form l. skepnad l. framträdande; äv. substantiverat (se slutet). Brenner (SVS) I. 1: 113 (1690, 1713). Det öfriga af hans yttra utseende fordrar endast några drag. Ekmanson Sterne 1: 24 (1790). Så att din både yttre och inre varelse kände jag på förhand. Jolin Kom. 5 (1845). Smärt, högrest, silfverhårig; / Der har du hans yttre skick. Runeberg (SVS) V. 3: 62 (1860). Utställningen som helhet, d. v. s. den yttre arkitekturen, är afskyvärd. Eugen BrevBer. 266 (1900). — särsk. substantiverat i n. sg.; särsk. (o. i sht) föregånget av best. art. l. poss. pron. l. gen.-attribut, särsk. i sådana uttr. som till (i sht förr äv. i) det yttre.
α’) i fråga om person, ibland äv. med inbegrepp av sätt l. uppförande; jfr APPARITION 3. Man (kan) wäl i det yttra synas lycklig, fastän man inom sig sielf har et ojäfaktigt witne at icke så är. Ullman GrefvHänd. 104 (1782). I sitt yttre var han en bild af den gamla svenskheten, okonstlad, rätt fram, utan senare tiders förfining. 2SAH 30: 152 (1857). Djurens fina och vackra yttre. Juhlin-Dannfelt 179 (1886). Det ädelskånska idiomet gav jämte hans frodiga yttre styrka åt de framförda åsikterna. UrDNHist. 2: 429 (1953). Ett fördelaktigt yttre, charm, närvaro och personlighet har aldrig skadat i vare sig skönhets- eller tv-branschen. Expressen 26/4 2016, s. 25.
β’) i fråga om ngt sakligt. Fröberg Harm. 156 (1878). Förnämsta likheten är den, att .. (både Lunds o. Uppsalas domkyrkor) i det yttre äro försedda med två höga, långt i fjärran synliga torn. Schück o. Lundahl Lb. 1: 95 (1901). Till det yttre var platsen föga tilltalande. Hallström Händ. 29 (1927). Som äldre grånar (gulkremlan) .. och får ett karakteristiskt yttre. Cortin SvampHb. 157 (1937).
b) ss. bestämning till ett sbst. betecknande ngt helt, för att beteckna den längre l. längst ut befintliga delen därav; särsk. i uttr. yttre rymden; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Blochusen westa(n) wedt yt(er)ste strøm. SthmSkotteb. 3: 194 (1521). Åtskilliga insäckter, hwilcka .. fortsätta et nytt lefnads tilstånd, då de afkläda och lemna deras yttra kropp, som uplöses til jord. Kölmark InlPhilos. 86 (1785). Ja, toge jag morgonens vingar / Och blefve i yttersta hafvet, / Der skulle Din hand mig dock finna. Fahlcrantz 1: 25 (1835, 1863). Den yttre staden skulle stå i kontrast till den medeltida staden, det skulle vara luftigt och med stora grönområden. GotlAlleh. 27/2 2010, s. 26. (NASA) letar visst fortfarande efter intelligent liv i den yttre rymden. NorrkpgT 26/7 2018, s. 22. — särsk.
α) om landområde, särsk. i (förb. med) geografiskt egennamn; jfr d. Yttre Mongoliet. Brutierne äro Folck af Italien, och bebodde en halfomsluten Öö uti yttre Calabrien. Ehrenadler Tel. 392 (1723). Den yttre eller främre Orientens tungomål, de så kallade semitiska. Almqvist GrSpr. 17 (1837). Här sitte vi, ett litet folk, i den yttersta Norden. Rundgren Minn. 2: 221 (1870, 1883).
β) om ngt som i sig betecknar yttre l. yttersta del av ngt. (Lat.) Ora .. (sv.) Yttersta ände på något Ting. Florinus Voc. 134 (1695). Herakleitos hade sina efterföljare, som drev läran om alltings föränderlighet till dess yttersta spets. Aspelin TankVäg. 1: 57 (1958). Sofie sätter sig försiktigt på den yttersta kanten av en soffa. Henschen SkuggBrott 191 (2004).
c) allmännare l. oeg. l. bildl. (jfr b); särsk. i fråga om dels (företeelse som är att hänföra till l. har samband med) den fysiska l. materiella o. iakttagbara världen l. profana l. världsliga (se VÄRLDSLIG 2) förhållanden o. d. (i explicit l. tänkt motsättning till en ”inre” mental l. själslig l. andlig o. d. värld) (särsk. med tanke på det yttre ss. bl. ett sken l. ngt ytligt l. lättfärdigt o. d.), dels ngt som kommer utifrån (särsk. hot) l. är riktat utåt l. bedrivs l. utförs utomhus l. utanför l. i utkanten av anläggning l. område o. d. där verksamhet normalt bedrivs; särsk. i uttr. yttre gudstjänst, om den materiella l. iakttagbara manifestationen av dyrkan av Gud (särsk. (o. i sht) om gudstjänst (i kyrka) med officierande präst). Yttre händelser, omständigheter, tvång, nöd. Yttra wackten. KKD 2: 5 (1703). Gudaktigheten, som tager i akt alt hwad som hörer til then inra och ytra Gudstiensten. Bælter Christen 251 (1743, 1748). En narr låter det yttra skenet bedåra sig. Weise 1: 297 (1769). Till vår miljöavdelning söker vi nu miljöingenjör. Du får direkt driftsansvar för våra vattenreningsanläggningar. Det innefattar även .. kontroll av yttre miljö. DN 18/6 1979, s. 21. Ett stort antal polispatruller sattes in direkt i jakten på rånarna men bara två timmar senare drogs den yttre spaningen ner. SmålP 24/4 2013, s. A10. Försvarsalliansen Nato står inte bara under yttre hot. De inre spänningarna är betydande inför toppmötet i Bryssel nästa månad. GbgP 9/6 2018, s. 26. — särsk.
α) om känsla l. sinnesstämning o. dyl. ss. den framträder l. uppvisas i ngns yttre (i bet. a α’) (särsk. i motsatsställning till äkta känsla). Efter en lång tid .. af yttre lugn, men af inre hat, misstroende och fruktan, lånades ändtligen öronen åt förlikningsförslag. 2SAH 8: 38 (1816). Jag kände, att det oaktat deras yttre vänlighet, fanns en stark misstro mot mig, utom hos Mrs. Lucilla Bates. Lagergren Minn. 8: 45 (1929).
β) i fråga om politisk ytterlighetsståndpunkt; i sht förr äv. (med kvardröjande eg. bet.) i fråga om politisk gruppering o. d., i sådana uttr. som yttersta vänstra l. högra sidan (jfr HÖGER, adj. 1 g, o. VÄNSTER adj. 1 c). DeputeradeKammaren (i Paris) består nu af fem väl åtskiljda fraktioner .. Alla dessa fraktioner hafva olika grundsatser och meningar, men kunna dock, med undantag af yttersta venstra och högra sidorna, alla förenas till gemensamt votum. SP 1829, nr 57, s. 3. Häradshöfding Bergius .. representerade den yttersta högern. Billing AntRiksd. 39 (1893).
γ) om sinne l. sinnesintryck; särsk. i uttr. de yttre sinnena (se SINNE, sbst.2 2). Våra yttre känslor lära, hvad dertill (dvs. till våra kroppsdelars bevarande) är tjenligt, och vi böre deraf sluta, at vi handle emot Skaparens afsigter, om vi söke sjelfgjorda plågor för att behaga honom. Boëthius Sedol. 76 (1782). (Under REM-sömnen) är det inte yttre förnimmelser som får lov att färdas upp till hjärnbarken. Det som släpps upp .. är istället olika signaler som rör känslor, drifter och minnen. SvD 2/7 2018, s. 22.
δ) (†) om böjning l. bildning av ord. Schiller SvSpr. 214 (1859). Ordens såväl böjning som bildning kan vara .. yttre eller svag, hvilken består i tillägg af förstafvelser eller af ändelser. Lidforss TyGr. 10 (1863). Rydqvist SSL 5: 3 (1874).
d) (†) nedre; särsk. dels i motsatsställning till översta, dels i (förb. med) ortnamn. (Eng.) The Bottom of a Valley, of the belly, of the stairs .. (sv.) yttra, nedra delen af. Serenius D 3 b (1734). (Sv.) Yttre .. (t.) niedere, niedrigere. Lind (1749). Ifrån öfversta gården i Breareds Sockn til yttersta gården i Enslöfs Sockn genaste vägen 2 goda mil. Osbeck Lah. 248 (1796); möjl. till huvudmom.
2) i superl., i fråga om ordningsföljd: som kommer efter alla andra l. allt annat, sist; särsk. dels i fråga om avsnitt i text l. framställning, dels (o. utom i c, d numera nästan bl.) i uttr. i yttersta hand (se HAND 19), (till) yttersta skärven (se SKÄRV, sbst.1 c); förr äv. i sådana uttr. som till yttersta man (se MAN sbst.2 7 b), lägga yttersta handen vid ngt, avsluta l. fullborda ngt, (till) yttersta penning(en) l. styvern (se PENNING I 2 a α resp. STYVER 2 a δ); jfr 3 a. OPetri Tb. 22 (1524). Yttherst j eder scriffuilsze. G1R 3: 100 (1526). Thet yttersta krijget war emoot the Danske. Schroderus Sleid. 133 (1610). Then som en week och qwalmachtigh Magha hafwar, tienar Smör icke myckit til äta, hälst ytterst i Måltijdhen. Palmchron SundhSp. 89 (1642). Alla deruti gjorde förslag äro .. så görlige at bringas til werkställighet, at icke fordras mera, än at derwid lägga yttersta handen. Posten 1769, s. 746. Den nya konst, hvarigenom Baner frälsar Sveriges yttersta besittning i Tyskland. 2SAH 7: 84 (1814). Detta var åtminstone allt hvad en ihärdig auktor kunde göra såsom yttersta försöket. Leopold 5: 499 (c. 1817, 1833). Iquiterna (hade) utkämpat den förtvivlade yttersta striden och dukat under. Högberg JesuBr. 2: 267 (1915). — särsk.
a) (†) ss. konjunktionellt satsadverbial, angivande att ngt läggs till ss. avslutande led i framställning: slutligen (se SLUTLIG, adj.2 II 1 b α), till sist; äv. i uttr. till det yttersta (jfr b β, 3 a α slutet) med samma bet. KyrkohÅ 1931, s. 219 (1540). Til thet yttersta warnar .. (Kristus) sina Christna och lärer them, huru (osv.). LPetri 1Post. B 5 a (1555). Till thet siette och ytersthe haffwer han .. läntt en engelsk köpman .. någet ståell .. therupå står obittalatt twhundredhe march. HH XIII. 1: 103 (1563). Ytterst får jag den äran anföra mina tankar, rörande den föreslagne Bewillningen. AdP 1789, s. 698. Säg honom ändtligt ytterst, att mitt hopp står fast / På vår förening åter. Runeberg (SVS) 6: 254 (1863).
b) (†) i vissa anv. i fråga om tid.
α) i fråga om mer l. mindre preciserad tidsperiod i slutet av månad l. år l. årstid o. d. På yttersta daghen i Augusti månat, kom her Niels Sture til Vpsala och togh biscopsgården in. OPetri Kr. 258 (c. 1540). På yterste daganer vdi Dijstingz marcknaden bleffue Synnanwederen och Sölffköparen förde till Vpsale. Svart G1 113 (1561). Yterste Febr. stodh Bångens bröllop i Åbo. 2Saml. 4: 21 (1602). När han nu sågh, at alt Hopp vthe war, .. togh han Förgifft in, och bleff dödh åhr 1606 ytterst på åhret. Widekindi KrijgH 28 (1671). Det var .. ytterst på våren och han måste öfver elfven på sin väg. Der fanns nu mycket vatten på isen. Malmbgt 1887, nr 28, s. 4.
β) i sådana uttr. som till l. (ut)i det yttersta (jfr a, 3 a α slutet), in i det sista, äv.: slutligen (se SLUTLIG, adj.2 II 1 a), till sist. Naturen (blir) vthaff thet som intaghes .. (mot pesten) krafftigh, frisk och starck, strijdher medh Siukdomen, och behåller til thet ytterste platzen. Berchelt PestOrs. E 8 b (1589). Turkarne der inne hafwa swarat at dhe sig til det yttersta wille förswara. OSPT 1687, nr 41, s. 6. Han wille ännu i det yttersta upprätthålla sitt sjunkande wälde. Melin JesuL 2: 80 (1843).
γ) med anslutning till c, i sådana uttr. som i yttersta stund(en), i sista stund. Lagerlöf Holg. 1: 142 (1906). Hjälp hade kommit i yttersta stund liksom genom ett under. Lagerlöf Troll 2: 99 (1921). Böök ResSv. 109 (1924).
c) om (ngt som är förknippat med l. präglat av) tid som omedelbart föregår persons död; äv. (i sht mer l. mindre vard. (särsk. skämts.), ibland med mer l. mindre klar anslutning till d) i fråga om avslutande l. upphörande o. d. av ngt sakligt; särsk. i sådana uttr. som dels ngns yttersta vilja (se VILJA, sbst. d μ γ’), dels ngns l. ngts yttersta dag (se DAG I 3 b α) l. tid l. stund, i sht förr äv. ligga i yttersta själatåget (se SJÄLATÅG b), yttersta olningen l. smörjelsen (se OLNING resp. SMÖRJELSE 2). OPetri Hb. A 3 a (1529); jfr b γ. Jon Lassassons ord, som han sagde i sin ytherste tiid. JönkTb. 131 (1536). Den Salige Grefwens ytersta Tal. Brenner (SVS) I. 1: 93 (1686). (S. Columbus) sinnrijke Dichter .. dem iagh nu å nyo låter upläggia, effter den Sahl. Mannens ytterste åstundan. JReenstierna hos Columbus BiblW a 4 a (1687). EnkeDrottningen Fru Gunila Bielke, tillika med någre andre få, som i Kon. yttersta stund woro hos Honom tilstädes, höllo Hans död i tu dygn fördold. Werwing Hist. 1: 105 (c. 1690). På semesterns yttersta dag då vi besökte Sveriges minsta landskap, Öland, bestämde vi oss för (osv.). UNT 14/11 2016, Uppgång s. 2. — särsk. substantiverat i n. sg. best.; särsk. (o. numera bl.) i sådana uttr. som ligga på (förr äv. i) sitt l. det yttersta (se LIGGA 1 a α δ’). OPetri Tb. 13 (1524). Som thet nu j thet yttersta medh honom war. 2Mack. 7: 9 (Bib. 1541). Vthi alt thet en Menniskia talar eller gör, så skal hon sigh påminna thet ytersta, så syndar hon icke. Nicolai Beningen D 4 b (1646). Han lärde .. genast känna de personer, som sedan intill hans yttersta fortforo att bemöta honom såsom en mångårig vän. Atterbom Minnest. 2: 351 (1824). Pappa sade på sitt yttersta, att jag skulle försöka att hålla efter honom. Wägner Norrt. 162 (1908).
d) (i bibeln l. bibelpåverkat spr.) i fråga om (tiden före l. för händelser l. skeenden vid) Kristi återkomst för att döma levande o. döda (äv. (i sht vard., särsk. skämts.) dels i fråga om tiden för l. omedelbart föregående jordens undergång l. annan katastrofal o. inomvärldslig händelse, dels: på senaste tiden), i sådana uttr. som (den) yttersta dagen (se DAG I 3 b α β’), (den) yttersta domen (jfr DOM, sbst.1 4 b α), (den) yttersta tiden (jfr TID, sbst. 4 g), de yttersta tingen (se TING, sbst.2 1 a β), förr äv. (den) yttersta basunen (jfr BASUN 1 a); jfr c. Apg. 2: 17 (NT 1526). (Föräldrar) äre gudhi en hardan reginskap plichtige på yttersta domen, huru the haffua then frucht, barn och bloma forestådt, som han them giffuit och befalet haffuer. OPetri 1: 522 (1528). När then yttersta Basunen lyder och the dödha skola vpstå oförgängelighe. Phrygius HimLif. 124 (1615). At .. Synden i gemehn, dagh från dagh, uti denne wärdennes onde och ytterste tijdh wäxer och tiltager. Schmedeman Just. 299 (1655). Gud hjelpe oss alla .. i dessa yttersta tider. Tegnér Brev 1: 166 (1809). Märkligt nog har båda (författarna) nästan samtidigt i de yttersta dagarna blivit föremål för biografier. Sydsv. 24/7 2007, s. B4. Vi som lever på jorden idag, upplever på många sätt att vi lever i den yttersta tiden. Katastroflarm på katastroflarm om klimatet, högerextremismen och Donald Trumps senaste tweet gör oss vaksamma och spända. När ska det smälla? JönkP 15/9 2017, 2: 2.
e) (†) i fråga om rang l. värdighet: ringast; jfr SIST, adj. I 3 a. Huilkin som vill then främste wara, han skal wara yterst aff allom, och alles tienare. Mark. 9: 35 (NT 1526). (Klockaren) rörde sig så stilla och hänsynsfullt, som om han .. bett om förlåtelse för att han fanns till. Men så var han också den ytterste av herrefolket i socknen. Månsson Rättf. 1: 127 (1916).
3) i superl., i sht i fråga om ngt abstrakt, i allmänt förstärkande anv.; äv. med kvardröjande bibet. av 1, 2. Then som herran fructar honom warder wel gongande j yttersta nödhenne. Syr. 1: 13 (öv. 1536). Kastas i thet yttersta mörkret. Swebilius Cat. 2: 82 (1689). At saker ther vtinnan afhandlas, som man intet annorlunda, än med häpenhet och yttersta förvndran igenom läsa kan. Humbla Landcr. Föret. 6 (1740). Twenne fransyska Officerare som voro ytterst hyggliga och aimabla. 2MoB 1: 25 (c. 1850). Brotten inom bank- och finansvärlden var många under 80-talet. Det är dock ytterst få som någonsin kommer att bli dömda för några brott. GbgP 24/10 1994, s. 23. Den här ”banken” erbjöd en ytterst förmånlig ränta som inte ens utgjorde hälften av värdestegringen för juvelerna. Östergren SistCig. 158 (2009). — särsk.
a) med mer l. mindre kvardröjande bet. av 1 (, 2), i fråga om ngt som (efter prövning o. förkastande av andra alternativ l. möjligheter o. d.) föreställs föreligga allra längst ut (l. sist) o. därmed är mest grundläggande l. viktigast l. bäst o. d.
α) ss. adj.; äv. substantiverat (se slutet). Epter vare yterste och bäste formage. RA I. 1: 4 (1522). Såå är nw ythersta meningen och änden j scrifftenne, ath geffwa oss Christum före ath han koma skulle til werldena. OPetri 1: 33 (1526). (Spiralmotivets) yttersta ursprung är metalltekniken. Hahr ArkitH 77 (1902). Självständighet var hennes yttersta mål. Englund Silverm. 85 (2006). Public service framstår i debatten emellanåt som den yttersta garanten för oberoende journalistik. NorrkpgT 29/11 2018, s. 2. — särsk. substantiverat; särsk. i sådana uttr. som till (förr äv. i) det yttersta (jfr 2 a, b β), maximalt, så mycket som möjligt l. så långt möjligt. Tu vilt .. nu udi alle motte achte vårt och rigsens beste udi tin befalning thet yterste tig mögeligit vare kan. G1R 24: 67 (1553). Hans omaak .. skal iagh effter yttersta förskylla. VDAkt. 1680, nr 29. Thet endaste wi ege .. är, at kommer Högwyrd. Fadrens Son hit .. O huru otacksamme wore wi tå, om wi honom intet til thet yttersta fegnade! Swedberg Amer. 87 (1732). Då en Rytare är det yttersta af mänsklig råhet. Thorild (SVS) 3: 98 (1791). Jag har varit ganska angelägen att få afskriften trogen i det yttersta, äfven i stafsätt och interpunktion. Almqvist DrJ 238 (1834). särsk. i fråga om att med alla tillgängliga krafter anstränga sig för att utföra en prestation; särsk. i sådana uttr. som dels göra l. våga l. försöka sitt l. det yttersta, dels det yttersta ngn kan, så mycket som ngn kan. Ther före warer alle weth ena Gode trösth ok hielper tiil epter eder macth Ath straffe wore ffiender tet ytersta i kunne. G1R 1: 104 (1523). Så snart folket något får hwila, lärer man åter försöka sitt yttersta. Hermelin BrBarck 164 (1708). Den dryga lasten som detta kriget förorsakar Franckriket, giör detta riket angelägit at våga det yttersta at derpå giöra et lyckeligit sluth. Höpken 2: 399 (1757). Jag skulle göra mitt yttersta för att lösa ett problem och för att rädda det förtroende jag hade. Östergren SistCig. 292 (2009).
β) ss. adv.: på det mest grundläggande sätt l. i grunden; allra mest; till sist, när allt kommer omkring. (Om ständerna finner Sveriges statsförfattning) ytterst syfta till en sådan nationens allmänna medborgerliga daning .. så (osv.). Järta 1: 44 (1809). Förbrytelsen betraktas .. ytterst såsom en sak, hvilken ensamt angår den förolämpade. Nordström Samh. 2: 485 (1840). Ytterst måste dock en hvar göra Gud räkenskap för sig sjelf. Rudin 1Evigh. 2: 453 (1869, 1878). Ytterst beror .. (mjölets bakbarhet) på att äggviteämnena äro av olika beskaffenhet. Bolin VFöda 257 (1934). Ytterst var det en fråga om storpolitik. Englund Silverm. 12 (2006).
b) (†) i sådana uttr. som efter yttersta görlighet(en) (jfr GÖRLIGHET 2 a) l. makt (se MAKT 1 g slutet) l. möjlighet (se MÖJLIGHET 1 a), så mycket som l. så långt möjligt, efter bästa förmåga. G1R 1: 1 (1521). Jag löper med små beställningar emellan Folck, gör en och annan tienst, och anwänder efter yttersta görligheten det lilla som jag har lärdt. Lagerström Molière Gir. 43 (1731). Bergklint MSam. 1: 24 (1781).
Spalt Y 149 band 38, 2021