| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
Ö ø4, sbst.2, r. l. f.; best. -n (Apg. 28: 1 (NT 1526) osv.) ((†) -en Verelius Herv. 3 (1672), Hagberg Shaksp. 4: 223 (1848)); pl. -ar (G1R 1: 234 (1524) osv.) ((†) öjer, äv. att hänföra till sg. öja, G1R 3: 149 (1526), Widekindi G2A 79 (c. 1676)); förr äv. ÖJA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (G1R 6: 18 (1529), TurÅ 1953, s. 246) l. öjer (se ovan).
1) om större l. mindre landområde vars alla sidor omges av vatten (o. som inte utgör en hel kontinent). Strandsatt på en öde ö. På förmiddagen tog de en promenad runt ön. En bonde som heet Eric michels(on) fødd(er) paa feringøøn, han hade slagit en karl i hel th(e)r jnne paa øiana. OPetri Tb. 116 (1526). 3 små öijer, benemde Hwssöö, Biörnöö och Kwsöö. BtFinlH 4: 129 (1563). Hafwet kastade (under jordbävningen) ifrån sigh dödhe Fiskar, och drogh åt sigh monge Öjor. Schroderus Os. 1: 618 (1635). Öen är aldeles obebodd. Brelin Resa 13 (1758). Skonerten är från Guadiloupe och har Fransyskt kapare-bref, utfärdadt af Gouvernören på öen. Gosselman SNAmer. 2: 48 (1833). Estlands nordvästra kust och några små öar därutanför. Schück o. Lundahl Lb. 1: 7 (1901). Utsattheten som följer av att bo och arbeta på en ö skapar onekligen en annan gemenskap. Wahlberg Cancerland 78 (2016). — jfr BERG-, CENTRAL-, FLOTT-, FÄDERNE-, HALV-, HEL-, HEM-, KONTINENTAL-, KORALL-, LAGUN-, OCEAN-, RELIKT-, SAGO-, SKATTKAMMAR-, SKÄRGÅRDS-, STOR-, TVILLING-, UT-, VULKAN-Ö m. fl. — särsk.
a) i förb. med (o. ställt i motsättning till) dels: vatten (se d. o. 2), dels annan beteckning för landområde (särsk. dels: fastland, dels: land (se d. o. 3) l. rike, dels: holme (se d. o. 2) l. skär (se SKÄR, sbst.4 2)); jfr c. G1R 1: 234 (1524). At the här effter byggia på wart landt, watn. eller öyer. G1R 3: 149 (1526). Jtem dhe Öijar och holmar de här till hafft haffue. CalmPriv. 30 (1620). Sörier medh migh, stoore och småå, / I folck på landh och öÿar! Wivallius Dikt. 86 (1632). Dänne Sochn haffuer stoore Öier och skierigårdar. BtVLand 3: 9 (c. 1650). At jag förtiga må alla the oöfwerwundne Konungariken och widlyftiga Öjar på andra sidan om floderna Indus och Ganges. Block Progn. 127 (1708). Ebb- och flodfenomenet uppvisar en mängd oregelbundenheter, som bero på att flodvågen hindras i sin vandring från öster till väster av kontinenter, öar, grund och havsbankar. Bergholm Fys. 5: 44 (1925).
b) i förb. med unikt specificerande l. identifierande bestämning; särsk. i namn l. namnliknande benämning, i sådana uttr. som den gröna ön, om Irland, de kanariska öarna, om Kanarieöarna. På Gregersby öijer. BtFinlH 2: 373 (c. 1555). Jag såg här (i Tyrus) intet, såsom uti de Grekiske Öar, late och nyfickne Menniskior gå och fråga på allmänna ställen efter nya tidender. Ehrenadler Tel. 103 (1723). Härpå gofwo wi osz till siös, och satte wår kosa på de Canariska öjarna. DeFoë RobCr. 19 (1752). Modern hade dött i smittkopporna .. och fadern hade då flyttat tillbaka till den gröna ön igen. Andersson Chimokama 50 (1920). Bara på Stilla havets öar har USA 167 baser och militära installationer. DN 16/5 1984, s. 4. — jfr AUSTRAL-ÖARNA.
c) (†) i utvidgad l. allmännare anv., i pl., för att beteckna fjärran landsdelar l. länder; äv. i anv. som motsvarar a. Titt nampn wart beropat fierran på öyomen. Syr. 47: 16 (öv. 1536). Hörer migh j öyar, och j folck som fierran ären giffuer acht här vppå. Jes. 49: 1 (Bib. 1541). Långt ifrån Caspi Haaf, från Öijar, Land och Marck, / Så kom en stoor Armee. Achrelius Dan. D 3 b (c. 1690). De Spaniorer .. / Så tagit Öijara in wida kring om jorden å Rijken. Runius (SVS) 2: 12 (1699, 1724).
d) i oeg. l. bildl. anv., om ngt som påminner om l. liknas vid en ö; ofta med särskild tanke på den isolering l. utsatthet l. särpräglade karaktär som uppfattas vara typisk för en ö; särsk. för att beteckna jorden l. jordelivet, i sådana uttr. som världens ö, livets ö; äv. i uttr. de lycksaligas ö l. öar (se LYCKSALIG 1 c), lycksalighetens ö(ar) (se LYCKSALIGHET 1 a); äv. om ngt konkret som (likt en ö) höjer sig över l. avviker från sin omgivning. Fruchta intet til at döö / Eller skilias aff thenna Öö. Prytz OS D 2 a (1620). Hugswala hwart Bröst på Sweriges Öö / Som nu mon sorgeligt taala. Wivallius Dikt. 104 (c. 1642). Aldrig kan Herr Bernhard Stoltz Elisif fa / På denna här werldenes öö. PolitVis. 100 (1732). I denna lifvets obetydliga ö .. dväljas vi afstängde ifrån det fasta naturens land. Lantingshausen Young 1: 109 (1787). (Boken) för på sakta vaggad sjö / Till Diktens underbara ö. Wirsén Dikt. 38 (1876). Lundagård, den gröna ön midt i ett haf af hus. Weibull LundLundag. 65 (1882). (Hon) sparkar lite i öar av grovkornig snö som fortfarande ligger i skrevor. Henschen SkuggBrott 170 (2004). — jfr BACK-, BERG-, IS-, LYCKSALIGHETS-, MOTSTÅNDS-, REGN-, SAND-, SKOGS-, SORGE-, SPRÅK-, SVENSK-, VÄRME-Ö m. fl. — särsk. i fråga om kroppsdel l. kroppsparti; särsk. (i fackspr.) dels om det cellkluster i bukspottskörteln som bl. a. innehåller celler som (med hjälp av insulin) reglerar blodsocker (särsk. i uttr. de Langerhanska öarna), dels om insulär lob i hjärnan. Emellan de större och mindre blod-rörens grenar finnas många öjar (insulæ kallade) eller lediga fläckar, som af capillaribus allena förses. Acrel Sår 159 (1745). Sylviska fåran .. i vars botten ligger den hjärndel, som kallas Reils ö eller ön. Svenson Sinnessj. 18 (1907). (Bukspottkörtelns) inre sekretion äger ej rum i hela körteln, utan endast i mindre områden, s. k. öar, här och var i körteln. Svartz MatsmältnSj. 228 (1932). De senaste årens betydande intresse för de Langerhanska öarna har i första hand orsakats av upptäckten att deras s. k. B-celler utgör bildningsplatsen för insulin. SvD(A) 13/12 1963, s. 20. jfr MÄRG-Ö.
2) (†) om del av landområde, särsk. (öja) om (starrbevuxet) kärr l. (våt) mark nära vatten; äv. om upphöjning l. kulle i kärr l. våtmark. VetAH 1807, s. 171. Den ”öja” på vilken forngraven legat i kanten av ett åkerfält, har blivit jämnad med marken. SvD(A) 14/9 1944, s. 11. Hösläpor med långa, smäckra dragstänger .. redskap som folket begagnade vid höbärgningen på de stora öjorna eller starrmaderna. TurÅ 1953, s. 246.
-BESTRÖDD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) om hav l. sjö o. d.: beströdd (se beströ 3 a) med öar. Farten genom det öbeströdda hafvet gjorde mig ett obeskrifligt nöje. AB 1845, nr 132, s. 2. —
-BILDNING. jfr bildning 4 (b α). Agardh o. Ljungberg I. 2: 46 (1853). Redan innan (Amazon)floden lämnat Peru, börja öbildningar, och floden delar sig i flera armar. 2NF 1: 763 (1903). —
-BO. (ö- 1734 osv. öe- 1747–1773. öje- 1547–1726) invånare på ö; förr äv. ss. tillnamn; jfr bo, sbst.2 1, o. -byggare, -länning. G1R 18: 649 (1547). Wpböds 1 gånngen en 1/2 jord emellom Lars Monssons och Marith ögiebodz jord(er). TbLödöse 364 (1596). Vill du se hvad den naturliga religionen är .. så res till Söderhafvets Öboer. Wallin Rel. 1: 307 (1817).
Ssgr (numera bl. tillf.): öbo-barn. barn till öbo. (Diskuterades) om icke stipendierna må tildelas andra skickeliga ynglingar, så wida til studier dugelige öbobarn icke woro at tilgå. VDAkt. 1779, nr 145.
-folk. öfolk; särsk. (om ä. förh.) i sg. best., speciellare, om den estlandssvenska befolkningen på vissa estniska öar. DA 31/7 1840, s. 2. Detta namn, ”öbofolket”, varmed Russwurm .. betecknat samtliga svenskar i Balticum, användes av estlandssvenskarna själva som beteckning blott för inbyggarna på Stora och Lilla Rågö. Rig 1922, s. 18. —
-BRYGGA. särsk. (numera bl. ngn gg) om ökedja som bildar en förbindelseled mellan olika landområden; jfr brygga, sbst.1 2 d. Den öbrygga som .. sträcker sig mellan Europa och Amerika med de engelska öarna, Shetlands- och Färöarna, Island och Grönland som ur vågorna uppstigande bropelare. Svensén Jord. 5 (1884). —
-BYGD. (ö- 1846 osv. öje- 1747) jfr bygd I 1, 2. Dalin Hist. 1: 68 (1747). Denna ödsliga och ovänliga ö-bygd. Palmblad Norige 99 (1846). —
-BYGGARE. (†) öbo; jfr byggare 1. AktsamlKungsådreinst. 228 (1698). Dessa öbyggare hafva för icke längesedan ibland sig inrättat ett Universitet. Atterbom Minn. 138 (1817). GotlAlleh. 15/12 1905, s. 4. —
-BÅGE. om bågformig ökedja; särsk. (o. numera i sht, i fackspr.) speciellare, om sådan kedja av vulkaniska öar. Antillernas öbåge sträcker sig från Yucatans halfö till Sydamerikas kust som en flerestädes genombruten skiljemur. Svensén Jord. 10 (1884). Inom en subduktionszon kan .. oceanisk skorpa pressas ned under oceanisk skorpa med följd att en öbåge med tillhörande oceangrav bildas. Den magmatiska aktivitet (magmatism) som här utvecklas liknar den inom en kontinental bergskedjezon. Loberg Geol. 148 (1987). —
-BÄLTE. bälte av öar; jfr -kedja. Mellan detta ö-bälte och fasta landet finner kustfarten en för stormar temligen fredad farled. Palmblad Norige 10 (1846). —
-BÄR. (i vissa trakter) odon. Rothof 48 (1762). Bären (odon, öbär, slinnon, böljon) äro blågrå, nästan dubbelt så stora som blåbär och ha färglös saft och söt, något fadd smak. 3NF 15: 157 (1931). —
(1 d slutet) -CELL. med. om blodsockerreglerande cell i l. från de Langerhanska öarna. SvD(A) 13/12 1963, s. 20. Metoden som nu även använts i Göteborg innebär att öcellerna sprutas in i levern på den diabetessjuke. SödermNyh. 5/8 2003, s. 20. —
-DANSKA. om den danska dialekt som talas på Danmarks öar; jfr danska 2 slutet. Af Danmarks dialekter är det egentligen blott den jutska halföns mål, som .. äro närmare kända, medan ödanskan hittils icke blifvit föremål för någon vetenskaplig behandling. Landsm. 1: 469 (1880). —
-FLOCK. (numera mindre br.) ögrupp; jfr flock, sbst.1 2. Man upptäcker en öflock, som fick namn af Sir James Halls öar. SvLitTidn. 1820, sp. 621. Arbetet 18/8 1962, s. 14. —
-FLORA. flora (se d. o. 3) på l. typisk för ö. Wikström ÅrsbVetA 1843–44, s. 527. Alla öfloror av hög ålder utmärka sig för en hög procent endemismer. Ymer 1923, s. 414. —
-FOLK. om (folk (se d. o. 1) som är) öbor; jfr -befolkning o. öbo-folk. ÖoL (1852). Enhetlighet och inbördes samarbete äro livsvillkor för ett öfolk, som på grund av geografiska omständigheter i stor utsträckning äro hänvisade till sig själva. Fornv. 1915, s. 221. —
-GIRLAND. (numera bl. tillf.) ökedja. Ögirlander bilda Aleuterna, Antillerna o. s. v. Hagman FysGeogr. 9 (1903). —
-GRUPP. grupp av öar; jfr -flock, -komplex, -samling, -svärm. HandelsT 29/1 1813, s. 4. Komorerna .. en vulkanisk ögrupp nordväst om Madagaskar. Rönnholm EkonGeogr. 161 (1907). —
-HAV. (numera bl. mera tillf.) om örikt hav. ÖoL (1852). Som helhet betraktat äro de australasiatiska öhaven såväl i öster som i väster mycket grunda. HimHavJord 2: 79 (1926). —
-KARAKTÄR. jfr karaktär 3 c. AB 15/1 1864, s. 1. Allt land på jordytan är omgifvet af vatten och har därför i egentlig mening ökaraktär. 2NF 34: 3 (1922). —
-KEDJA. om kedja (se kedja, sbst. 3 b α) av öar; jfr -brygga, -båge, -bälte, -girland. Den östra fortsättningen af denna ö-kedja sträcker sig långt in i vestra halfklotet. Palmblad LbGeogr. 26 (1835). —
-KELTISK. språkv. i uttr. den ökeltiska grenen, om geografiskt avgränsad grupp av keltiska språk. Den ännu levande ökeltiska grenen (med bretonskan) omfattar Brittiska öarnas keltspråk och sönderfaller i två språkgrenar, den gaeliska .. och den britanniska. 3NF 11: 596 (1929). —
-KLIMAT. för öar utmärkande klimat (se d. o. 4). DA 8/12 1846, s. 3. Ett mildt öklimat råder som bekant öfver Skottland i dess helhet, och gynnsammast lottade i detta hänseende äro dess västra provinser. LAHT 1901, s. 338. —
-KOMPLEX. komplex (se komplex, sbst. 2) av öar; jfr -grupp. (Drake) fann .. att .. Eldslandet ej utgjorde något sammanhängande land utan en ökomplex. Nordenskiöld Periplus 188 b (1897). —
-LAND. om av ö(ar) bestående land (se d. o. 6) l. landområde; äv. om land (se d. o. 3) l. rike som utgörs av en l. flera öar (jfr -nation, -rike, -stat). Holm NSv. 96 (1702). Tillhopa med det söder ut belägna ölandet Tjörn, bildar Oroust ett särskildt fögderi och ett contract. Holmberg Bohusl. 3: 156 (1845). I dag firas nationaldagen i ölandet Barbados i Västindien. KarlskogaT 30/11 2016, s. 15. —
-LANDSKAP~02 l. ~20. om landskap (se d. o. 5) på ö l. präglat l. dominerat av öar. Ålands arkipelag är ett ölandskap för sig. Fyra vidt skilda ögrupper .. sluta sig till en centralö. Finland 7 (1893). —
-LUFFA, -ning. (för nöjes skull) resa omkring från ö till ö; jfr luffa, v.1 2, o. tåg-luffa. Jag är en tjej på 23 år som ska ö-luffa i Grekland nästa vår eller sommar. Jag söker en reskompis. AB 29/10 1980, s. 44. —
-LÄNNING, sbst.1 (†) öbo. Gudh will .. omwända The Ölandingar. Messenius Christm. 215 (c. 1630). En ö-ländning, holm-bo. Lind 1: 685 (1749). —
-MYR. (i fackspr.) om (typ av) myr med öformiga moss- l. risbevuxna partier. SvGeogrÅb. 1930, s. 118. Blandmyrarna brukar delas in i ömyrar och strängmyrar alltefter miniatyrmossarnas form. Selander LevLandsk. 227 (1955). —
-NAMN. jfr namn 1. Fordom skall också här en vattenförbindelse hafva förefunnits och alltså den del af Rydlandet, som ännu kallas Väderön, hafva gjort skäl för önamnet. Sthm 3: 308 (1897). —
-NATION. jfr nation 1 (e) o. -land, -rike, -stat. TFaluLSt. 13/3 1905, s. 3. Bilden som framträder när vi tänker på önationer i Stilla havet är kanske främst vita sandstränder, palmer och ett paradislikt liv. Holmgren o. Wodmar Klimatk. 187 (2009). —
-NATUR. om natur (se d. o. 10) på l. utmärkande för ö; äv. om ngts natur (se d. o. 2) ss. ö. Svedelius Statsk. 3: 131 (1869). Den härliga önaturen var så lockande och fager som någon högsommardag. EngelhT 24/9 1895, s. 3. Postångarnas 275 m långa kajsträcka är för Visby och dess handelsregion av minst lika stor betydelse som järnvägsstationen beroende av länets önatur. Globen 1928, s. 32. —
-PENNING. (ö- 1994 osv. öje- 1529–1550) (förr) om skatt erlagd l. bestämd att erläggas för nyttjande av (naturresurser på) ö; i sht i pl.; jfr penning I 5 n o. skärje-skatt. Jtem fik olaff mårtenson i Helszingeland fogete eth breff att wår nådigiste herre vnte honum the öije penningar ther falle. G1R 6: 252 (1529). På 1500-talet utkrävde Gustav Vasa s k öpenningar för hela Nordingråskärgården – något som statens företrädare i dag tar som intäkt för att öarna är kronans egendom. DN 18/6 1994, s. A7. —
RIK. rik (se rik, adj. 4 (a δ)) på öar. Vid den örika Mälarens romantiska stränder. GHT 1/2 1849, s. 1. —
-RIKE. jfr rike 2 o. -land, -nation, -stat, -välde. HbgP 27/7 1824, s. 3. Frågan för Åland löstes genom att det fortfarande kom att höra till Finland, men fick självstyre, blev ett eget örike. KvinnLittH 1: 452 (1981). —
-SAMHÄLLE~020. jfr samhälle 3, 4 o. -stad. Umebl. 4/3 1854, s. 3. Det lilla ösamhället vid de brusande strömmarna framlevde ett växlande liv, hälsande fredliga köpmannaskepp och kämpande mot fiendefartyg. SthmBild. 14 (1923). —
-SAMLING. samling av öar; jfr samla 1 h δ o. -grupp. LinkBl. 7/7 1832, s. 3. Alla näten sättas på den västra inre sidan af ösamlingen. Ekman NorrlJakt 360 (1910). —
-STAD. stad (se stad, sbst.2 1) på ö; jfr -samhälle. Carlstedt Her. 3: 37 (1833). Många år (hade) förgått då sommaren år 1870 förde vår forne student till den minnesrika östaden Visby. Santesson Nat. 179 (1880). —
-STAT. om stat (se stat, sbst.3 V 1) som (till väsentlig del) består av en l. flera öar; jfr -land, -nation, -rike. Lefrén Förel. 3: 190 (1817). Premiärministern .. , som hade hävdat, att ö-staten Maldiverna måste förhålla sig neutral efter britternas sorti, blev störtad. SmålP 23/12 1975, s. 8. —
-STRAND. strand på ö. Sylvius Curtius 178 (1682). Den täcka östranden, kantad af smärta palmer och andra resliga träd. Andersson Verldsoms. 2: 3 (1854). —
-SVÄRM. (numera bl. tillf.) jfr -grupp. De otaliga ösvärmarne, som äro kringspridda öfver Söderhafvets yta. SDS 1886, nr 448, s. 3. —
-VAKTARE. (ö- 1578–1617. öje- 1622–1790) särsk. (†) om person som (yrkesmässigt) utövar tillsyn på l. över ö; jfr öja-karl. KlädkamRSthm 1578 B, s. 94 a. Någott där eftter kom öijeuacktarenn och söcktte eftter oxen. 3SthmTb. 13: 317 (1622). Hallenberg Hist. 1: 383 (1790). —
-VÄLDE. jfr välde, sbst.2 2, o. -rike. AB 4/9 1878, s. 2. Det holländska öväldet har kommit att spela en stor roll för stormakternas råvaruförsörjning. SvGeogrÅb. 1943, s. 165. —
-VÄRLD. jfr värld 5 o. skärgårds-värld. Palmblad LbGeogr. 255 (1835). Hon gick till biblioteket och studerade kartor över den grekiska övärlden. Försökte föreställa sig hur det såg ut, men det gick inte riktigt. Anderson Brev. 200 (2004).
B (†): ÖE-BO, se A.
C (†): ÖJA-KARL. = ö-vaktare?; jfr karl 1 f. Vtgiffth til swænalön: .. Item Tord fiskare til (att avlöna) öygia-karana .. 4 (mark). AntT XVI. 1: 14 (1540).
D (†): ÖJE-BO, -BYGD, -PENNING, -VAKTARE, se A.
Spalt Ö 1 band 39, 2023