| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MELLAN mäl3an2, äv. mel3-, ngn gg (bygdemålsfärgat) mil3-, förr äv. MELLOM, prep. o. adv.
I. prep.
1) i fråga om rum l. ordningsföljd.
a) i fråga om plats l. läge l. rörelse, = EMELLAN I 1 a. En solstrimma mellan molnen. Hålla l. taga ngt mellan fingrarna, mellan tummen och pekfingret. Ligga mellan lakan, se LAKAN 2 c. Lath them holla ssiön reen millan Gothlandth ok ölandth. G1R 1: 112 (1523). Jag fan millan Ärentuna och Gamle Upsala en eenbuska. Bureus Suml. 22 (c. 1600). (Han) malade tobak mellan tänderna, som om hans mun varit en qvarn. Runeberg 4: 164 (1833). (Björnungarna) togo pojken mellan sig. Lagerlöf Holg. 2: 108 (1907). Stan mellan broarna (i Sthm). Siwertz Dun 249 (1922). — särsk.
α) med singulart kollektivt huvudord. Fröding Guit. 104 (1891). Mellan teglet (på Stäket) plockade .. (bönderna) fram små inmurade askar med helgonben. Heidenstam Svensk. 1: 296 (1908).
β) (†; se dock slutet) med ena ledet av bestämningen underförstått; jfr EMELLAN I 1 a α. Jag .. tog pistolerne mellan gehänget. Roland Minn. 107 (c. 1748). Han fick en hel sats snö in under skjortan i nacken mellan kragen. Tavaststjerna Barnd. 35 (1886). särsk. (numera nästan bl. skämts.) i uttr. (fastna o. d.) mellan en grind l. en dörr o. d., i en grind (mellan grinden o. grindstolpen) osv. Jag skrek och gnällde som en gris när han fastnat mellan en grind. Blanche Våln. 121 (1847). Sen klämde hon den (dvs. skinnpälsen) mellan dörrn. Landsm. V. 5: 182 (1886).
γ) (†) i ställning efter huvudordet: emellan. När thenna staven säts tvëm siälfliudhinga millan. JBureus (1602) hos Lindroth Bureus 87. BtÅboH I. 9: 176 (1637). särsk. i uttr. händer mellan o. d., se HAND 5 a.
δ) (numera knappast br.) med obestämdare lokal bet.: ibland; med pluralt, ngn gg koll. singulart huvudord; jfr EMELLAN I 1 a γ. Nu sitter han millan glasen därinne / Och dricker sjelf mer än någon kan tro. Envallsson Slått. 46 (1787). I vidunders gestalt Polyfémus, den gräsliga herden, / Sågo vi mellan sin hjord de kända stränderna nalkas. Adlerbeth Æn. 76 (1804). (Han) kom ofta .. in till Upsala för att lefva ett gladt lif mellan oss studenter. Sturzen-Becker 1: 23 (1861).
ε) i bildl. anv. Mellan barken och trädet, mellan två eldar, mellan hammaren och städet, mellan skål och vägg, mellan fyra ögon, läsa ngt mellan raderna, se mellan fingrarna, sväva mellan liv och död, se under resp. sbst. Vankade hon lijka vist alt fort mella villian å tvijkan. SColumbus Vitt. 125 (1669). (Zachris’ mor) hade .. föresatt sig, att hon inte ville .. ställa sig mellan barnen och deras salighetslängtan. Lagerlöf Top. 216 (1920).
b) i fråga om rörelse l. utsträckning l. avstånd från en punkt till en annan, = EMELLAN I 1 b. Fara (fram och tillbaka) mellan två platser. Avståndet mellan två punkter. Svart Gensw. H 3 b (1558). 4 dagar var jag millom Sveneby och Stokholm. Ekeblad Bref 1: 85 (1651; rättat efter hskr.). Sjelf af åtta armar gripen slets jag, / Som ett byte mellan rofdjur slites. Runeberg 2: 22 (1835). Den stora stråkvägen mellan Stockholm och Skåne. De Geer Minn. 1: 17 (1892). Rånö var endast bebyggdt af tre hushåll fiskare med en half mil mellan hvarje. Strindberg KlockRånö 93 (1909). — särsk.
α) (†) i ställning efter huvudordet: emellan. Fattigt wanfört Folck, som föres bya mellum. Stiernhielm Fateb. B 2 b (1643); jfr EMELLAN I anm. 1:o. Ragla Wäggia mellan på Gatorne. Fernander Theatr. 21 (1695). Då hviskleken gick man mellan. Tersmeden Mem. 4: 245 (1765).
β) bildl. Sobilia .. sökte förstå, men famlade blindt ikring mellan en hård triumf och bitter gråt. Hallström Than. 66 (1900). Slitas / mellan bekymmer av alla de slag. Risberg HorSat. 18 (1922).
2) i fråga om tid, = EMELLAN I 2. Natten mellan söndag och måndag. Passa på mellan rägnskurarna. Sex weckor millom hwar stemningh. Gustaf II Adolf 247 (1621). Om affton mellan klockan fyra och fem. ConsAcAboP 2: 215 (1660). Vintern mellan 1864 och 1865. De Geer Minn. 1: 277 (1892). Mellan första och andra akten (är) en tidrymd af ungefär femton år. Hallström GrAntw. 40 (1899). Ungefär hur många minuter förflöt mellan att hon gick in och kom ut igen? Nachman Futrelle Prof. 245 (1910). — särsk. (ngt vard.) med singulart huvudord med iterativ bet.: under mellanstunderna av; särsk. i det konjunktionella uttr. mellan det (att), ngn gg äv. enbart mellan, under mellantiden l. mellanstunderna från en händelse till dess upprepning. Utan vin och kärlek lifvet vore fasa; / Millan vårt besvär vi dricka och vi rasa. Envallsson Slått. 3 (1787). Hans bror .. fortfar .. at studera, mellan det han processar. Porthan BrCalonius 182 (1795). Mellan man äter och dricker, behöver en sova, för att må riktigt väl, sa skånebonden. Ström SvOrdst. 105 (1929).
3) för att beteckna att ngt l. ngn intager en mellanställning med avs. på beskaffenhet l. egenskaper, mått, mängd, ålder o. d., = EMELLAN I 3. Han förtjänade mellan ett och två tusen kronor. En man på mellan femtio och sextio år. Färgen mellan blått och rödt. Kellgren (SVS) 2: 268 (1788). Ett väsen mellan gud och menniska. Rydberg RomD 36 (1877). Karlarna .. gjorde ett intryck af något mellan vilde och röfvare. Ramsay Barnaår 6: 111 (1905).
4) för att beteckna ett ömsesidigt förhållande l. ömsesidig(a) relation(er), = EMELLAN I 4. Det rådde kärlek, hat, (o)vänskap, (o)enighet, split mellan dem. Krig mellan olika stater. Förlikning har ingåtts mellan parterna. Unionen mellan Sverge och Norge. Jämförelse, skillnad, (o)likhet mellan personer l. saker. (För)dela ngt mellan sig. Valet mellan gott och ont. Daktingan mellan war N. H. oc Biscop Hans i Lincöp(ing). G1R 1: 3 (1521). Det är en stor skilnad mellan Gunstlingar och Vänner. Kellgren 3: 205 (1792). Förbundet mellan Sverige och England. Malmström Hist. 5: 379 (1877). Sann medlare mellan Gud och menniskor. Kat. 1878, nr 115. Mitt politiska samvete, som bjuder mig att mellan två onda ting välja det minst onda. De Geer Minn. 2: 32 (1892). Nu är det slut mellan Janne och mig, säger hon. Sjödin StHjärt. 222 (1911). (†) Acktendes hvad åthskildnat, som bör vara emellan valkonungher .. och mellen arfkonungher. RA I. 3: 174 (1593). — särsk.
a) (†) i ställning efter huvudordet: emellan. Warnmark Epigr. C 4 a (1688). Iag menar Swärd åkk Bok, de ska åg så äi bära / Sig millan något Agg. LykkoPris B 4 a (1689). Ett litet gräl, / Oss och hans Fogdar mellan. Franzén Skald. 3: 115 (1824, 1829); jfr e.
c) (†) i uttr. till åtskillnad mellan ngt, till skillnad från ngt. Lifestandaret (för det södra skånska regementet) göres .. (så) att provinsvapnet .. införes i öfversta hörnet vid stången uti ett halft gult och blått fält till åtskillnad mellan det norra regementet. Spak Fan. 29 (i handl. fr. 1686).
d) (†) i uttr. mellan Gud och sig; jfr EMELLAN I 4 b slutet. Al andeth ssom j vete mellom gud och eder ath ræth ær. G1R 5: 162 (1528).
e) i uttr. som beteckna att ngt förekommer l. hålles l. inskränkes inom en viss krets, i motsättning till andra, = EMELLAN I 4 c. Låt detta stanna mellan oss! Oc skal wara een öwertalath sak millan oss oc tiigh Hwat som her tiil dagx skeedt oc giort ær. G1R 1: 105 (1523). Det får ju vara mellan oss. Lenngren (SVS) 1: 10 (1775). Mänskorna mumlar mellan sig, villrådiga. Lagerkvist Osynl. 27 (1923).
II. (numera föga br. utom ss. förled i ssgr) adv.
1) i fråga om rum l. ordningsföljd; jfr I 1 o. EMELLAN II 1. Runius (SVS) 2: 209 (c. 1710). Bakom .. (ångbåten) breder sig fjärden .., framför vinkar ön … Men mellan ligger en rad holmar. Janson Ön 6 (1908). Han hade väl halkat — kanske en planka i dikesbron gått sönder och han kommit mellan med foten. Sjödin StHjärt. 21 (1911). — särsk. ss. förled i ssgr.
a) för att beteckna läge l. förflyttning mellan tvenne andra föremål l. personer.
b) för att beteckna ngt som utgör det mittersta partiet av ngt; särsk. i fråga om landområde o. d.
2) i fråga om tid; jfr I 2.
a) (tillf.) i uttr. lite(t) mellan; jfr EMELLAN II 2 b. Och läker himlen icke lite mellan, / Står under rännan vattensån och gissnar. Sehlstedt 5: 82 (c. 1870).
b) ss. förled i ssgr betecknande ngt som ligger mellan två (andra) tidpunkter l. tidsperioder.
3) motsv. I 3; ss. förled i ssgr för att beteckna ngt l. ngn som intager en mellanställning l. utgör ngt medelmåttigt; särsk. i färgnamn för att beteckna färgnyans mellan ljus o. mörk. — jfr (†): Aldrig har hon hördt nämnas .. gamla Er nåd, millan Er nåd och unga Er nåd. Dalin Arg. 1: 263 (1733, 1754).
4) motsv. I 4. Jämnt om jämnt, vi vilja byta utan at gifva millan. Mont-Louis FrSpr. 267 (1739). (Brynhild var lycklig, men) Mellan kommo / Urdas grymma domar. Afzelius SæmE 213 (1818). (†) Vi .. fingo under resan en grufvelig storm, dertill föga mellan, att vi icke blifvit tagne af algieriske sjöröfvare. Roland Minn. 52 (c. 1748).
1) litt.-hist. o. musikhist. vad som exekveras mellan akterna i ett skådespel, intermezzo (se d. o. 1). Cook 2Resa 222 (1783). WoH (1904).
2) teat. paus mellan tvenne akter i en scenisk framställning. Björkegren (1784; under entr´acte). Under första mellanakten åt (paret) konfekt ur samma påse. Bergman JoH 29 (1926). särsk. oeg. o. bildl. NordT 1884, s. 216. Kommer man upp på börsen under en mellanakt (så osv.). SvD(A) 1930, nr 300, s. 16.
3) (mera tillf.) om akt mellan första o. sista akten i ett skådespel. I de båda mellanakterna .. var framställningen mattare (än i första o. sista). PT 1905, nr 127 A, s. 3.
4) (†) händelse som bildar avbrott i ngt pågående, intermezzo (se d. o. 3). Liljecrona RiksdKul. 30 (1840). En mellanakt, som i Svenska lägret natten före slaget vid Düna sig tilldrog. Afzelius Sag. XI. 1: 66 (1868).
Ssgr (till -akt 2, teat.): mellanakt(s)-divertissemang. (förr) jfr divertissemang 2. Andersson GrDr. 171 (1890, 1910).
(II 1 b) -AMERIKANSK. som tillhör l. har avseende på Mellanamerika. Ymer 1918, s. 188. Nicaragua, den största av de fem mellanamerikanska republikerna. Larsson Borring Uppr. 5 (1930). —
(II 2 b) -ARBETE~020. utfört l. avsett att utföras mellan andra (större l. viktigare) arbeten. Runeberg ESkr. 2: 245 (1852). Jag skall ha den där uppsatsen till mellanarbete på lediga stunder bara. VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 340. —
(II 3) -ART. art som befinner sig mellan l. bildar övergångsform mellan andra arter. Marklin Illiger 5 (1818). —
(II 4) -AVGIFT~02, äv. ~20. belopp som erlägges för att utjämna skillnaden i pris l. värde vid byte mellan (icke likvärdiga) föremål l. tjänster o. d.; tilläggsavgift; jfr -gift. En mellanafgift för ett till folkskoleseminariet i Härnösand tillbytt område. RiksdRevStatsv. 1906, s. 320. —
(II 1 a) -AXEL. tekn. i maskin, redskap, fordon, transmission o. d.: mellanliggande axel. DictMilPort. (1816; under corps-d’essieu). Öfvergången mellan kopplingen och växellådan förmedlas af mellanaxeln. Nerén HbAut. 1: 52 (1911). —
(II 1 a) -BALK.
1) mellanliggande balk l. skiljemur. Lind (1738). Spiltor med fasta mellanbalkar. Balck Idr. 1: 212 (1886).
2) (i vitter stil, föga br.) bildl.: skiljemur; jfr medel-balk. Clason PVetA 1769, s. 8. Den mellan-balk, som uprest sig emellan Dig och odödeligheten. Norberg Dygd. 59 (1776). Bengts FrVargt. 76 (1915).
3) (numera knappast br.) anat. o. zool. skiljevägg mellan olika organ i människo- l. djurkropp. Tinninggroparnes mellanbalk .., som förenar näsbenet och pannbenet. Zetterstedt SvLappm. 1: 70 (1822). Lilljeborg Fisk. 2: 314 (1886). —
(II 1 a) -BAND. särsk.
1) (numera föga br.) anat. Vid den (del av skenbenet) som veter utåt sitter ett mellanband (ligamentum interosseum) som håller benpiporne tilsamman. Rosenstein Comp. 80 (1736). Hartelius Anat. 39 (1867).
2) (förr) vap. på gevär av äldre typ: det mellersta av de band som sammanhöllo pipan med stocken. KrigVAH 1811—15, s. 179. EldhandvSkjutsk. 2: 88 (1877). —
(II 1 a) -BARK. (bark av) barklager mellan inner- o. ytterbarken. Månsson Åderlåt. 5 (1642; i läkemedel). Den efter korklagrets bortfallande blottade, mörkare .. mellanbarken. SvFarm. 79 (1901). —
(II 1 a) -BATTERI. (förr) artill. (mera provisorisk) befästningsanläggning mellan de permanenta forten i en fortgördel. KrigVAH 1885, s. 255. SFS 1896, Bih. nr 8, s. 10. —
(II 3) -BEGREPP. filos. begrepp som utgör ett mellanting mellan tvenne andra. Trendelenburg GrSpr. Anm. 42 (1801). Sofister hafva sökt att införa ett mellanbegrepp imellan sant och osant. JournLTh. 1813, nr 96, s. 1. —
(II 3) -BETYG. (numera bl. tillf.) pedag. om betygen a, Ba o. Bc; jfr halv-betyg. Ramström UndV 93 (1833). PedT 1918, s. 167. —
(II 1 a) -BIT. mellanliggande bit; särsk. om bröd- l. köttskiva o. d.; motsatt: ytterbit. —
(II 1 a) -BJÄLKE. Lind (1749; under zwischen-balcke). Emellan tvärbjälkarne (i brobyggnaden) finnas insatta .. mellanbjälkar, som uppbära kör- och gångbanorna. TT 1898, Byggn. s. 9. —
(II 1 a) -BLAD. [jfr t. zwischenblatt]
1) bot. örtblad. Forssell InlBot. 4 (1888). Örtblad .. benämnas äfven mellanblad, enär de på stammen intaga läge mellan låg- och högbladen. Rosendahl Farm. 512 (1897).
2) (utom i Finl. bl. tillf.) gm interfoliering insatt blad i bok o. d. Porthan BrCalonius 25 (1793). Strömborg Runebg 3: 19 (1889). —
(II 3) -BLÅ. koboltblå; särsk. om färg på textilvaror. DA 1771, nr 161, s. 3. Färgen å (den sv.) flaggans sidofält skall vara ljust mellanblå och å korset guldgul. SFS 1906, nr 55, s. 1. —
(II 3) -BLÅTT, n. jfr -blå. Westring SvLafv. 2: 40 (1805). Damen var .. klädd i mellanblått. Blomberg LandLåg. 207 (1930). —
(II 2 b) -BOK; pl. -böcker. (mindre betydande) bok som en författare ger ut mellan tvenne mera betydande arbeten. OoB 1928, s. 632. Kanske är den nya boken en ”mellanbok”, en paus i produktionen. SvD 23/9 1934, Söndagsbil. s. 11. —
(II 1 a) -BOTTEN. horisontell skiljevägg varigm ngt delas i olika delar; särsk.
a) om golv i byggnad varigm denna delas i olika våningar. VDAkt. Syneprot. 1735. Bokmagasin, hvilka genom mellanbottnar (af järn eller betong) äro afdelade i flera låga etager. 2NF 3: 292 (1904).
b) i kärl l. behållare o. d. Hagström SvarVetA 134 (1773). Ett cylindriskt plåtkärl, medelst tvenne mellanbottnar deladt i tre olika stora rum. TT 1877, s. 52. —
(II 1 b) -BRINGA, r. l. f. slakt. på nötkreatur, om bringstycket mellan förbringan o. efterbringan. Kjerrulf Köttbesigtn. 29 (1896). —
(II 1 a) -BROSK. anat.
1) broskskiva mellan olika skelettdelar; menisk. Florman Anat. 1: 32 (1823). Ryggradskanalen, som bildas af ryggkotorna och deras mellanbrosk. Wretlind Läk. 9—10: 20 (1901).
2) (föga br.) brosk som utgör skiljeväggen mellan de båda näsborrarna. Nordforss (1805). Sundén (1887). —
(II 1) -BROTT. (numera föga br.) bärgv. fosforhaltig blodsten (järnglans, hematit) från det mellersta brottet i Grängesbärgs exportfält. JernkA 1848, s. 66. Därs. 1907, s. 77. —
(II 3) -BRUN. BotN 1853, s. 51. Mellanbruna och ljusbruna halvfodrade (sport)-jackor. DN(A) 1934, nr 161, s. 7. —
(II 4) -BRYTA. (†) avbryta. Sådana (fredliga) omsorger blefvo dock mellanbrutne af stämplingar och oroligheter från Danska sidan. Dalin Hist. 2: 804 (1750). —
(II 1 b) -BRÖST. entomol. hos insekt. Boheman ÅrsbVetA 1851—52, s. 144. Bröstet (hos biet) .. består af 3 ringar: främre delen eller halsen är rörlig; mellanbröstet och bakbröstet äro orörliga och hopväxta. Dahm Biet 28 (1878). —
(II 4) -BUD l. -BÅD. (†) bud l. budbärare mellan olika personer. Mörk Th. 2: 37 (1752). (Han) springer .. som mellanbud åt dem. Wetterbergh Altart. 216 (1848). —
(II 1 a) -BYGD, r. l. f. trakt mellan tvenne trakter med olika karaktär, t. ex. mellan slätt o. skogsbygd. Sjöborg BlekH 123 (1792). SvNat. 1930, s. 89. —
(II 1 a) -BÄDDAD, p. adj. (†) geol. om bärgartslager o. d.: inbäddad i l. växellagrad med annan bärgart. Uti Bärby malm-fält .. är kopparmalmen millanbäddad med en aldeles malmfri röd hälleflinta, som här utgör gångsten. Bergman Jordkl. 1: 245 (1773). VetAH 1804, s. 147. —
(II 1 a) -BÄLTE. geogr. jfr bälte 2. Inom skären, i mellanbältet mellan haf och land. NordT 1888, s. 579. —
-BÄRG.
1) geogr. till II 3; motsatt: hög- o. lågbärg. Rinman 1: 107 (1788). De tyska mellanbergen. 2NF 7: 1073 (1907).
2) geol. till II 1: mellanliggande bärgartslager; särsk. om oförig bärgart mellan flötser. Den skiffer, som under namn af mellanberg, har sitt läge mellan de goda kolen i sjelfva flötsen. VetAH 1831, s. 348. SvGeolU C a 6: 288 (1915). —
(II 2 b) -BÖRS. (förr) handel. privat sammankomst av börsmän (köpare o. säljare) mellan första o. andra uppropet på fondbörsen. LD 1916, nr 199, s. 7. —
(II 2 b) -DAG. mellanliggande dag; nästan bl. i pl. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 182. Nattsvetter har jag ock haft, med någon fri mellandag. JGTopelius (1808) hos Vasenius Top. 1: 169. särsk. i pl., om dagarna mellan jul o. nyår. I l. under mellandagarna. Lundell (1893). Under mellandagarna, då alla människor byta julklappar. Siwertz Varuh. 340 (1926). —
(II 1 a) -DEL. mellanliggande del; mellersta delen av ngt, mittparti. Rålamb 4: 10 (1690). Hästens kropp indelas i framdel, mellandel och bakdel. Spak HbFältartill. 84 (1873). särsk. (†) mat. i en sfärisk triangel: en given sida l. vinkel som ligger mellan de andra givna sidorna l. vinklarna. Strömer Klot. 173 (1759). Wetterstedt Trigon. 74 (1860). —
(II 1 a) -DIKE. Är marken jemn, gjör man diken på sidorna af åkerstycket, och .. ferre eller fler mellan-diken. Vassenius Alm. 1748, s. 30. —
(II 2 b) -DOM. [jfr t. zwischenurteil] jur. särskild dom varigm en viss fråga varav ett rättegångsmål i övrigt är betingat avgöres för sig; interlokutoriedom. Lind (1749; under zwischen-urtheil). Olivecrona DomTvist. 104 (1943). —
(II 1 a) -DUKT. repslag. den part som bildar kärnan i en lina o. kring vilken övriga parter äro snodda; kalv. WoL (1885). —
(II 1 a) -DÄCK. sjöt.
1) på fartyg med två l. flera däck: däcket närmast under övre däcket l. huvuddäcket. Mellandäck är på tredäckare andra däcket; men på tvådäckare första däcket (nedifrån). Dalman 39 (1765). UB 7: 357 (1874).
2) (tillf.) mellersta delen av däcket på ett fartyg, mellan fördäck o. akterdäck. Dalin (1853). Östergren (1932).
3) de delar av ett (större) passagerarfartygs däck som äro avsedda för tredje klass passagerare. Inte en kväll gick förbi utan att det dansades på mellandäck. Nordström Amer. 20 (1923).
Ssgr (till -däck 3): mellandäcks-passagerare. Jungberg (1873). Han reste på sitt ”vanliga ganska tarvliga sätt”, d. v. s. som mellandäckspassagerare utan filt och päls. Berg Almquist 270 (1928).
(II 1 b) -EUROPEISK.
2) astr. i uttr. mellaneuropeisk tid, medeleuropeisk tid. 2NF (1912). Vid tiotiden på tisdagsaftonen, mellaneuropeisk tid. UNT 1931, nr 10 802, s. 1. —
(II 1 a) -FACK. jfr fack, sbst.1 4. Holmberg Artill. 3: 142 (1883). Svart skinnväska med mellanfack. SvD(A) 1916, nr 154, s. 7. —
(II 2 b) -FALL. [jfr t. zwischenfall] (nästan bl. i Finl.) = intermezzo 3. Lagus Pojk. 237 (1904). SvD(B) 1943, nr 6, s. 4. jfr Bergroth FinlSv. 325 (1917). —
(II 1 a) -FINGER. om fingrarna mellan tummen o. lillfingret; särsk. (numera föga br.): långfinger. Lind 1: 204 (1738). Att man låter pennan hvila mellan tummen, pek- och mellanfingret. Sandström KrMat. 11 (1840). När .. (biskop Faxe) tog en .. (obefordrad) i handen, räckte han alltid blott två af sina mellanfingrar. Ahnfelt StudM 1: 200 (1857). Östergren (1932). —
(II 1 a) -FLÄSK. slakt. o. kok. om sidstycket under kotlettraden mellan läggen o. skinkan på slaktad gris. AHB 34: 45 (1869). —
(II 1 a) -FLÄTA, v. infläta (ngt) mellan andra föremål; nästan bl. i p. pf. Befästningen bestod af pålar med mellanflätade videgrenar. Lefrén Förel. 1: 56 (1818). särsk. (†) med konstruktionsväxling, i uttr. mellanflätad med ngt, försedd med ngt som inflätats. SvLitTidn. 1815, sp. 465 (bildl.). —
(II 1 a) -FODER. foder mellan yttre fodret o. yttertyget på klädesplagg o. d. KlädkamRSthm 1664, s. 30. —
(II 3) -FOLK. (tillf.) om människor av medelklassen. CAEhrensvärd Brev 1: 159 (1788). Biskopar, general-löjtnanter och mellanfolk ända ned till hamnbusar. Hultin VSkr. 108 (1866). —
(I 4) -FOLKLIG. internationell. En mellanfolklig skiljedomstol. NF 1: 341 (1875). Mellanfolkligt varuutbyte. EkonS 2: 571 (1901). Nationernas förbund .. har .. upprättat Fasta mellanfolkliga domstolen i Haag. 2NF 37: 707 (1925). —
(II 3) -FORM; pl. -er. om art l. typ av ngt som i ngt avseende intar en ställning mellan tvenne andra; övergångsform. Agardh Bot. 1: 141 (1830). Den mellanform mellan man och barn, som kallas kvinna. Strindberg Hafsb. 104 (1890). Hybrida mellanformer mellan Ranunculus auricomus och R. acris. Fyris 1894, nr 148, s. 2. —
-FOT.
1) zool. till II 1 a; hos insekt l. larv: fot mellan framfötterna o. bakfötterna. VetAH 1742, s. 41.
2) (†) bärgv. till II 1 a. Mellanfot kallas den pelaren, som är emellan Utslags- och Bäljbrösten på en masugn. Rinman (1789).
3) anat. o. zool. till II 1 b; hos ryggradsdjur: den mellan vristen o. tårna befintliga delen av foten, metatarsus. Marklin Illiger 137 (1818).
Ssg: mellanfot(s)-ben. (-fot- 1861—1894. -fots- 1858 osv.) anat. o. zool. till -fot 3: metatarsalben. Sundevall Zool. 21 (1858). —
(II 1 a) -FRANSYSKA(N), r. l. f. slakt. partiet mellan rostbiffen o. steken på slaktat nötkreatur. Östman IdunKokb. 240 Pl. (1911). —
(II 1 a) -FYLLE. (†) bildl., om fyllnadsgods mellan värdefullare artiklar i en tidning. SP 1780, s. 107. —
(II 1 a) -FYLLNING. konkret: fyllning mellan byggnadsstenar l. pålar o. d. Palmstedt Res. 148 (1780). TT 1899, Allm. s. 114. (Skarhults borg) är uppförd af tegel med mellanfyllning af gråsten. 2NF 25: 913 (1917). —
(jfr I 1 a δ) -FYRA-ÖGON101032, n.; pl. =. (numera knappast br.) förtroligt samtal på tu man hand (”mellan fyra ögon”); tätatät. Olivia hade haft täta mellan-fyra-ögon med baron Munck. Crusenstolpe Mor. 2: 232 (1840). Östergren (1932). —
(II 1 a) -FÄLT. mellanliggande fält; särsk. till fält 6. VetAH 1816, s. 53. Dörrspeglarne och deras mellanfält äro symmetriskt anbragta. Rydberg DSkön. 118 (1889). —
(II 3) -FÄRG. VetAH 1763, s. 110. Genom två verkliga färgers blandning med hvarandra uppstå mellanfärger och nyanser. NF 5: 591 (1882). särsk. bildl. BL 1: 131 (1835). Som karaktärsframställare gaf .. (skådespelaren N. V. Almlöf) starka skuggor och dagrar, men hade mindre sinne för mellanfärgerna. 2NF 1: 665 (1903). —
(II 1 a) -GAJ. sjöt. Frick o. Trolle 181 (1872). Båtdäfvertars tackling består (bl. a.) af: mellangaj (af ketting) mellan nockarna. UFlott. 2: 37 (1881). —
(II 4) -GIFT, r. l. f. belopp l. vara som erlägges för att utjämna skillnaden i pris l. värde vid byte mellan (icke likvärdiga) föremål l. tjänster o. d. VDAkt. 1709, nr 195. (Han) önskade för (sin slav) .. tilbyta sig en af hans slafvar, emot mellangift af väfnader och trädsmör. Ödmann MPark 346 (1800). Lamm IntecknFordr. 25 (1918). —
(II 1 a) -GLAS. kem. krökt glasrör som anbringas mellan retort o. förlag för att förekomma förlagets sprängning gm ångtryck l. hetta. Wallerius ChemPhys. 1: 44 (1759). —
(II 1 a) -GOLV.
1) golv mellan olika våningar i en byggnad. Nygård Päivärinta Bild. 4: 183 (1887). I hufvudborgen (av Åbo slott) .. sakna de flesta rum mellangolf, och vandringen i den möjliggöres med tillhjälp af provisoriska ställningar. 2NF 33: 933 (1922).
3) zool. om hinna som fäster hjärtsäcken vid kroppshålans vägg hos fisk. Nilsson Fauna 4: 475 (1853). —
(II 3) -GRAD. mellanliggande grad l. nyans l. stadium, mellanstadium. SP 1792, nr 162, s. 1. Gifves ej mellan sanning och osanning många mellangrader, hvartill du kan taga din tillflykt. Tegnér FilosEstetSkr. 210 (1808). —
(II 3) -GROBLAD~02. bot. växten Plantago media Lin., som till storlek m. m. intar en mellanställning mellan P. major o. P. lanceolata. Torén Rebau o. Hochstetter 70 (1851). —
(II 1 a) -GRUND, r. l. m. [jfr t. mittelgrund] konst. det parti på en tavla som ligger mellan förgrunden o. bakgrunden. JournLTh. 1811, s. 341. —
(II 3) -GRUPP. jfr -parti 2. 2VittAH 27: 135 (1873, 1876). Samhällets mellangrupper. SvD(A) 1935, nr 51, s. 4. —
(II 1 a) -GRÄNS. Palmblad Aisch. 135 (1842). Versformen af Hebreernes uråldriga poesi .. står .. på mellangränsen af hvad vi kalla vers och prosa. Atterbom PoesH 1: 53 (1848). —
(II 3) -GRÄS. lant. S. k. mellangräs, eller lägre och bladrika arter, som utveckla sig emellan det högväxta öfvergräset och det lågväxta bottengräset. Arrhenius Jordbr. 3: 56 (1861). —
(II 2 b) -GRÖDA, r. l. f. lant. växtslag som odlas efter tidigt mognande gröda o. före jordens bearbetning för nästa års sådd. LAHT 1893, s. 72. —
(II 3) -GRÖN. (Hon var klädd) i en hvit kjol, med en mellangrön sammetsspens om det smärta lifvet. Wetterbergh SamhKärna 1: 118 (1857). —
(II 3) -GULD. (i fackspr.) bladsilver, på ena sidan belagt med bladguld. UB 4: 315 (1873). VaruhbTulltaxa 1: 457 (1931). —
-GÅNG; pl. (i bet. II) -ar.
a) handlingen att gå emellan o. avstyra slagsmål o. d. Flere menniskor hade .. åsett ofoget utan att genom mellangång afstyra det samma. Runeberg ESkr. 1: 224 (c. 1825).
b) handlingen att förmedla underrättelser o. d. mellan olika personer. Gamla Jeana sitter fången hos .. (falskmyntaren), som misstänkt henne för mellangång. Almqvist Ekols. 2: 185 (1847).
a) gång mellan olika rum; mellanliggande gång; äv.: mittelgång. Schultze Ordb. 3068 (c. 1755). Ett rum, hvilket utgjorde mellangång ifrån de mindre kamrarne ut till stora salongen. Almqvist Hind. 1 (1833). (Biskopen) begrofs i (dom-)kyrkans mellangång. Brunius Metr. 387 (1854).
b) bot. gång l. mellanrum mellan cellerna i växternas vävnad, intercellulargång. VetAH 1814, s. 38. —
(II 1 a) -GÅRD.
1) (lant)gård som ligger mellan andra gårdar. Rääf Ydre 1: 328 (i handl. fr. 1581). NerAlleh. 1896, nr 35, s. 2.
2) gårdsplats mellan byggnader. Schultze Ordb. 1395 (c. 1755). Byggnaden företer ett större hufvudparti .. samt tvenne flyglar utskjutande åt baksidan med en öppen mellangård. TT 1902, M. s. 108.
3) (†) bildl., i uttr. sitta (l. få ngn) i mellangård(en), i klämma. Lind (1749; under mitte). Sahlstedt (1773). Meurman (1847).
4) (numera mindre br.) anat. o. veter. det muskulösa partiet mellan de yttre könsdelarna o. ändtarmen, perineum. Hoorn Jordg. 2: 171 (1723). Billing HundSj. 26 (1851). SvUppslB (1934).
(II 1 a) -GÄRDE. (-giär 1745)
a) anat. muskel som utgör skiljeväggen mellan bröst- o. bukhålorna hos människor o. högre djur, diafragma; äv. om det omgivande kroppspartiet. VetAH 1769, s. 328.
Ssgr (till -gärde 3 a): mellangärds-, äv. mellangärdes-andning. (-gärdes- 1918. -gärds- 1889 osv.) Sker andningen .. med tillhjelp af de nedersta refbenen, mellangärdet och underlifvets muskler, kallas den låg- eller mellangärdsandning. Svensson Sångmet. 26 (1889).
(II 2 b) -GÖRA, n. (numera bl. tillf.) mindre krävande göromål som utföres på mellanstunder. Almqvist Törnr. 3: 170 (1850). —
(II 1 a) -HAMN. sjöt. mellanliggande hamn som anlöpes på vägen från avgångsorten till bestämmelseorten. SFS 1864, nr 58, s. 12. —
-HAND.
1) anat. o. zool. till II 1 b: den del av handen som sträcker sig från handloven till fingrarna, metacarpus; jfr -fot 3. Sönnerberg Loder 74 (1799). Mellanhandens ben. Lilljeborg Däggdj. 65 (1870).
a) om det förhållande att ngn är i tur att spela (ut) sitt kort mellan två andra deltagare i spelet (förhanden o. efterhanden) l. om den plats som intages av en sådan spelare. Sitta i l. på mellanhand. Sätta ngn på mellanhand, vara i mellanhand. Björkegren 445 (1784). Anm. I bet. 2 a användes i starkt vard. spr. formen mellis i sådana uttr. som vara, komma, sitta resp. sätta ngn i l. på mellis. Fyris 1897, nr 50, s. 2.
b) om spelare som sitter i mellanhand l. om de kort som spelas i mellanhand. Lindskog Spelb. 6 (1847).
3) i bildl. anv. av 2 a; i uttr. komma l. vara l. sätta ngn i mellanhand o. d., i (en obehaglig) mellanställning. Liljecrona RiksdKul. 556 (1841: sätta). Scheffer hade .. kommit i en obehaglig mellanhand emellan sin förman och den franske utrikesministern. 3SAH 6: 54 (1891). Den stora allmänhet, som vid denna (arbetskonflikt) .. direkt eller indirekt blir satt på mellanhand. SvD(A) 1929, nr 100, s. 4.
4) till II 4: person (l. företag) som förmedlar en transaktion o. d., förmedlare. Lysander Almqvist 336 (1878). Efter att hafva, i början af förbindelsen mellan konungen och Mlle de La Vallière, tjenstgjort såsom mellanhand för deras brefvexling. Hedin Ludv14Tid. 78 (1895). särsk. om person l. företag som förmedlar affärstransaktioner, särsk. som förmedlar (försäljningen av) varor från producenten till konsumenten. Tholander Ordl. (c. 1875). De höga prisen (på livsförnödenheter) bero .. på de dryga provisioner som mellanhänderna taga för sig. VL 1906, nr 300 A, s. 4. Utan mellanhänder säljes centralt belägen, välskött fastighet. SvD(A) 1932, nr 34, s. 16 (i annons).
-ställning. till -hand 3, 4: ställning ss. mellanhand mellan olika parter; äv.: mellanställning. Jag kom i en ytterst obehaglig mellanhandsställning i hemmet. Schulze Emigr. 108 (1930). Östergren (1932). Arbetsgivarnas mellanhandsställning inom byggnadsindustrien (mellan arbetarna o. konsumenterna). SvD(A) 1933, nr 268, s. 4.
-system. till -hand 4 slutet: system med varuförmedling från producent till konsument gm mellanhänder. Den förnämsta orsaken (till matvarornas prisstegring) är det starkt utvecklade mellanhandssystemet i vårt land. KemT 1912, s. 165.
(II 4) -HANDEL. [jfr t. zwischenhandel] handel som förmedlas gm mellanhand; särsk. om handel som av ett land förmedlas mellan andra länder; äv.: transitohandel. Möller 2: 1507 (1785). (Det är för ryssarna av stor vikt) att directe från Asien kunna hämta de producter, som (de nu erhålla) .. genom Engländarnes mellanhandel. DA 1825, nr 14, s. 2. EkonS 2: 419 (1899). —
(II 4) -HANDLANDE, m.||ig. affärsman som förmedlar varuutbyte i egenskap av mellanhand; person som driver mellanhandel; jfr -hand 4 slutet. UpsLäkF 1870—71, s. 248. Judarne (i tyskromerska riket) brukades som nyttige agenter, mäklare och mellanhandlande. Topelius Planet. 1: 134 (1889). —
(II 4) -HANDLANDE, p. adj. (†) som förmedlar affärstransaktioner i egenskap av mellanhand. Agenter eller mellanhandlande personer. Almqvist AmH 2: 126 (1840). —
(II 4) -HANDLARE. = -handlande, sbst. Bergv. 1: 606 (1720). Handeln (med livsmedel i Hfors) bedrifves dels af landtmän .. dels af mellanhandlare, s. k. månglare och månglerskor. Palmberg Hels. 876 (1889). SlöjdkomBet. 1907—08, s. 14. —
(II 1 a) -HARMONI. mus. i fuga: mellansats som leder till återupptagande av temat, andamento. Mankell Lb. 147 (1835). —
(II 4) -HAVANDE, n. förhållandet att ngn häftar i skuld till l. har fordran hos ngn annan l. har ngn ouppgjord affär l. kontrovers med ngn. Jag har inga ekonomiska mellanhavanden med honom. Göra upp, ordna ett mellanhavande. Sundén (1887). Män af skilda åsigter hade glömt forna små mellanhafvanden och räckt hvarandra handen. VL 1892, nr 282, s. 2. Insättares mellanhafvande med postsparbanken. SFS 1907, nr 29, s. 3. —
(II 2 b) -HIT, n. (-heat) idrott. NordIdrL 1903, s. 269. Då uppdelningen (av de tävlande) sker i tre omgångar, betecknas dessa: försöksheats, mellanheats och slutheat. 2NF 36: 306 (1924). —
(II 1 a) -HOPP. idrott. hopp över häst på tvären l. över bom o. d. med stöd av båda händerna, varvid benen föras mellan armarna. Norlander LingFäktsal 44 (1908). —
(II 2 b) -HÄNDELSE. (†) händelse som inträffar mellan andra; särsk.: intermezzo. LittT 1797, s. 88. Almqvist Grimst. 28 (1839). —
(II 1 a) -HÄNGANDE, p. adj. Två drakar med mellanhängande meteorologiskt instrument uppsändes. PT 1906, nr 12, s. 2. —
(II 1 a) -HÄST. i sht mil. vardera av de mellersta hästarna (det mellersta paret) i ett sex- l. åttaspann; motsatt: förhäst o. stånghäst; äv. om den mellersta hästen i ett trespann. 1 Man beriden på höger Mellan-Häst. KrigVAH 1823, s. 43. Björkman (1889; i trespann). —
(II 1 a) -HÖFT. entomol. höft på ben tillhörande det mellersta benparet hos insekter. Boheman ÅrsbVetA 1855—56, s. 19. —
(II 3) -HÖRARE. (förr) biträdande lärare i en skola; jfr hörare 2. VRP 1637, s. 675. VGR 1725, Verif. s. 93. —
(II 3) -INSTANS. i sht jur. mellanliggande instans (mellan högre o. lägre instans). Rademine Knigge 2: 65 (1804). Hofrätten (blev) ej .. konungens högsta domstol, utan blott en mellaninstans. Frey 1850, s. 267. —
(II 2 b) -JÄRNÅLDER(N)~020. [efter d. mellemjernalderen] arkeol. äldre benämning på skedet mellan yngre romersk järnålder o. vikingatiden; folkvandringstiden. HHildebrand i AntT 2: 227 (1869). Dens. Därs. 4: 21 (1872). —
-KALV.
1) slakt. till II 3: (kött av slaktad) kalv som med avs. på köttets kvalitet intar en mellanställning mellan spädkalv o. gödkalv. Högstedt KokB 162 (1920).
2) (förr) mil. till II 1 a; jfr kalv, sbst.1 I 3 d slutet. Spak HbFältartill. 141 (1873). (Lavettsidorna) hållas fast tillhopa på det bestämda afståndet medelst tvärgående plåtar, här benämnda kalfvar, som efter sina olika lägen kallas bröstkalf, mellankalf eller svanskalf. Holmberg Artill. 3: 88 (1883). —
(II 1 a) -KAMMARE. mellanliggande kammare; särsk. i byggnad av äldre typ: kammare i byggnadens mitt. InventMunktorp 1621. En Byggning .. bestående af en Stugu på then ena ändan och Cammare med kiök på then andra, samt en millanCammare, gient emot Förstugun. FörordnRegBoställ. 1739, s. A 4 b. Erixon Södermanl. 13 (1924). —
(II 3) -KLANG. (knappast br.) mus. genomgångston. Mecklin BegTonk. 31 (1802). Nodermann Hymn. 1: 50 (1911). —
(II 3) -KLASS. särsk.
1) om skolklass mellan den högsta o. den lägsta. Han gick i någon av mellanklasserna. VDAkt. 1712, nr 183. Lilljebjörn Skolm. 279 (1924).
2) om samhällsklass; jfr medel-klass. 3SAH XLVIII. 2: 233 (1842). Arbetarna och den utarmade mellanklassen i städerna. DN(A) 1933, nr 76, s. 3. —
(II 3) -KLOCKA(N). den medelstora av en kyrkas klockor; motsatt: lill- o. storklocka. Hülphers Dal. 55 (1762). —
(II 1 a) -KLÄDSEL. skeppsb. Möller (1790). Mellanklädsel, det tjärade papp, genom hvilket förhydningen fastspikas på bordläggningsplankorne. Ekbohrn NautOrdb. (1840). —
(II 3) -KLÄNNING. finare (numera vanl. kort) klänning avsedd att användas vid mindre bjudningar o. d.; motsatt: vardags- o. middags- l. aftonklänning. SvD(A) 1916, nr 355 B, s. 6. —
(II 1 a) -KNYTNING. (†) knypplad mellanspets. Örnegåtz wahr medh mellan knytning. ArvskifteSthm 14/11 1635. BoupptRArk. 1671. —
(II 1 a, 2 b) -KOMMA, v. (i skriftspr.) komma emellan.
1) i p. pr.: som kommer l. råkar vara l. bli placerad mellan andra föremål o. d. Där gränsen är utmärkt genom .. andras mellankommande egor. LBÄ 11—13: 53 (1798). Utan mellankommande paus. Noreen VS 2: 66 (1907).
2) träda hjälpande l. medlande emellan; ingripa; intervenera. (Jag) ser .. för min ögon en bedröfwelig utgång på altsammans, om Gud med hjelpen ej mellankommer. MStenbock (1712) hos Loenbom Stenbock 3: 24. Fliesberg Handel. 23 (1891). särsk. jur. i uttr. mellankommande part, inträdande tredje part i pågående rättegång mellan tvenne parter, intervenient. VDAkt. 1782, nr 566. SFS 1908, nr 38, s. 35.
3) inträffa oväntat (mellan andra händelser, t. ex. ett beslut o. dess värkställande o. d.), komma hindrande i vägen; komma som ett streck i räkningen. HC11H 10: 139 (”141”) (1672). Döden mellankom innan han .. hann fullgöra sitt uppdrag. Crusenstolpe Tess. 1: 267 (1847). På grund af mellankommet förhinder. GHT 1896, nr 94, s. 3. —
(II 1 a) -KOMMARE. (tillf.) person som ingriper; jfr -komma 2. Kavaljeren blickade med tydlig ovilja på den objudne mellankommaren. Almqvist Ekols. 1: 237 (1847). —
(I 4) -KOMMUNAL. [jfr -folklig] (nytt ord) i uttr. mellankommunal(a) prövningsnämnd(en), för hela riket gemensam prövningsnämnd med uppgift att handlägga beskattningsärenden som beröra olika kommuner inom skilda län. DN(A) 1929, nr 321, s. 5. —
1) motsv. -komma 2: ingripande, intervention. Schroderus Dict. 142 (c. 1635). Oroligheter, som .. påkallat den beväpnade maktens mellankomst. Tegnér (WB) 8: 107 (1836). Fliesberg Handel. 23 (1891). Kungliga biblioteket har .. tack vare en frikostig anonym mecenats mellankomst, kunnat göra tvenne förvärv. SvD(A) 1933, nr 279, s. 3.
2) (föga br.) motsv. -komma 3. Altså ändar döden alt medh sijn mellankomst. Schroderus Comenius 965 (1639). Dalin (1853). —
(II 1 a) -KORN. bot. motsatt: inner- o. ytterkorn. LAHT 1887, s. 135. Finnas tre korn i småaxet, kallas det andra i ordningen mellankorn. Holmström Naturl. 2: 136 (1889). —
(II 3) -KORT, n. spelt. kort med valör mellan de högsta (”klädda”) korten o. hackorna; medelhögt kort. Lindskog Spelb. 87 (1847). SvD(A) 1929, nr 328, s. 13. —
(II 1 a) -KOTSKIVA~020. anat. om de broskskivor som förena ryggradens kotor med varandra. NF 2: 1173 (1878). —
-KROPP.
1) (†) till II 1 a: medium. De Rogier Euler 1: 124 (1786). Ljudets mellankropp, eller medlet till dess fortskaffande, är luften. Därs. 2: 267 (1787).
2) anat. o. zool. till II 1 b: mellersta delen av kroppen; (främre delen av) bål. Marklin Illiger 152, 269 (1818). LB V. 2: 117 (1908). —
(II 1 a) -KULTUR. trädg. mera tillfällig odling av smärre l. hastigare utvecklade växter bland fruktträd, grönsaker o. d.; bikultur. Abelin MTr. 41 (1902). —
(II 1 a) -KUSK. mil. spannkusk som rider spannets vänstra mellersta häst. Tingsten FormTakt. 46 (1889). —
(I 4) -KYRKLIG. som rör förhållandet mellan flera (l. alla) kyrkor; ekumenisk. NordT 1929, s. 308. De mellankyrkliga enhetssträvandena. DN(A) 1932, nr 57, s. 9. —
(II 1 b) -KÄKE. anat. o. zool. de ben som hos fiskarna sitta framför, hos övriga ryggradsdjur mellan överkäksbenen (med vilka de sedermera vanl. sammansmälta till överkäken). Ymer 1903, s. 156. —
-KÄKS-BEN. (-käk- 1860 osv. -käks- 1794 osv.) anat. o. zool. VetAH 1794, s. 297. Nilsson Fauna 1: 3 (1847). —
(II 4) -KÖPARE. (†) uppköpare som uppträder ss. mellanhand. Fernow Värmel. 657 (1779). Lundin o. Strindberg GSthm 564 (1882). —
-LAG, n.
1) (†) till II 4: mellangift vid byte. Hwilken dett Bättere bekommer skall Content(era) den andra skiäligdt millemlagh. ÅngermDomb. 2/5 1644, fol. 15. NorrlS 1—6: 60 (c. 1770).
2) till II 1 a: mellanskikt; mellanlägg. Weste (1807). Öfvertyg och foder .. tillika med ett tunnt mellanlag af vadd och styft mousslin. NJournD 1860, s. 40. Antarctic 1: 187 (1904). —
(II 1 a) -LAGER, n. mellanliggande lager, mellanskikt. Orsten uti små stycken med tunna mellanlager af Skiffer. Rinman 1: 44 (1788). —
(II 1 a) -LAGRA. geol. bilda mellanlager mellan (andra lager); i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: försedd med mellanlager. Tunna hvarf af en blågrön skifferlera mellanlagra stundom kalkskikten. Linnarsson VgCambr. 43 (1869). Marken .. består av fin sand, mellanlagrad med ännu finare slam. SvGeogrÅb. 1931, s. 114. —
(II 1 a) -LAGRING. (i fackspr.) = -lag 2. TT 1871, s. 310. Till mellanlagring emellan plåtarne begagnas vid (utvalsningen) .. träkolspulver. JernkA 1875, s. 142. —
(II 1 a) -LANDA, -ning. flygv. om (person i) flygmaskin o. d.: företaga landning på ngn plats mellan utgångs- o. ändstationen. LD 1910, nr 159, s. 2 (: mellanlandning; vid ballongfärd). (E. Thulin) flög .. 15 maj 1914 Malmö-Stockholm, 550 km. utan mellanlandning. 2NF 28: 1203 (1919). Imperial Airways’ flygmaskiner mellanlanda i Bagdad på sin väg till Karaschi i Indien. SvD(A) 1933, nr 196, s. 5. —
1) anat. o. zool. mellersta leden på finger l. tå; förr äv. om knoge. Kempe Graanen 96 (1675; om knoge). Samtiden 1873, s. 400.
2) bot. på växt: stamdel mellan tvenne intill varandra belägna bladfästpunkter, internodium. Hartman Fl. XI (1820).
3) bildl.: förmedlande led l. länk mellan olika föremål l. företeelser l. i en serie l. utvecklingskedja l. ett händelseförlopp; förbindelseled; jfr -länk 2. Geijer I. 5: 42 (1810). (Landstingen) utgöra .. ett mellanled .. mellan den kommunala själfstyrelsen och den under konungen liggande centrala förvaltningen. Fyris 1894, nr 70, s. 2. —
(II 1 a) -LIGGA; jfr -liggande 1. (†) ligga emellan. Phosph. 1811, s. 134. Gosselman Sjöm. 1: 53 (1839). —
-LIGGANDE, p. adj. (i skriftspr.)
1) till II 1 a: som ligger l. befinner sig mellan andra. Serenius (1734; under interjacent). Två sidor .. och mellanliggande vinkel .. i en triangel. Lindelöf AnGeom. 30 (1864). SvGeolU C 57: 20 (1883).
2) till II 2 b: som befinner sig mellan tvenne tidsavsnitt o. d. SvTidskr. 1873, s. 529. Nyantiken, som .. ville åvägabringa en ny .. klassisk anda, utan hänsyn till mellanliggande utveckling. Hahr ArkitH 385 (1902).
3) till II 3: som i ngt avseende (t. ex. i fråga om storlek l. kvalitet o. d.) intager en mellanställning. Castrén Res. 2: 157 (1846). (Det komiska o. det tragiska) träffas .. i det mellanliggande humoristiska. 3SAH 8: 323 (1893). —
(II 1 a) -LIGGARE, r. l. m. (†) bordsskiva för utökning av bordets längd; jfr -skiva 2. HovförtärSthm 1762, s. 2178. Därs. 1768, s. 1616. —
(II 3) -LIND. (†) bot. lindarten Tilia vulgaris Hayne (T. platyphylla × ulmifolia), parklind. Nyman VäxtNatH 1: 354 (1867). —
-LJUD.
1) språkv. till II 3: ljud som med avs. på sitt bildningssätt intar en mellanställning mellan andra ljud. 2SAH 1: 150 (1801). Det s. k. Stockholms-e .., som är ett mellanljud mellan e och ä. Danell SvLjudl. 31 (1911).
2) (enst., †) till II 2 b: interludium, mellanspel; bildl., om dikt. Mellan-Ljud Af Den Vid Deras Excellencers .. Horns och .. Lagerbielkes Åter-Intagande I Rådet Författade Ode. (1771; titel på dikt). —
(II 1 a) -LOB. anat. Det mellan främre och bakre loberna befintliga lilla området av hypofysen, mellanloben. Berglund o. Andreen Körtl. 68 (1937). —
-LOPP.
1) (†) till II 1 a, 4; eg.: löpande mellan olika personer; förmedlande av underrättelser l. underhandlingar o. d. mellan olika personer; särsk.: löpande med skvaller; jfr -löpande, sbst. Dalin Arg. 2: 318 (1734, 1754). Ekblad 79 (1764).
2) (†) till II 1 b: den mellersta delen av en utrinnande vätska. Om Morgonstunden .. dricke (de fattiga) Nöchterwijs (dvs. på fastande mage) Millanloppet aff theras eghit Watn (mot pest). L. Paulinus Gothus Pest. 75 a (1623). —
(II 3) -LÄGE.
1) mellanliggande läge, medelläge; äv. bildl. Dalin (1853). (Den sjuka lemmen) hålles .. i mellanläge mellan böjning och sträckning. Hallin Hels. 2: 753 (1885). Det finns ett slags mellanläge mellan tvång och frihet, som heter statskontroll. GHT 1935, nr 297, s. 3.
2) mus. ton- l. röstläge som omfattar mellantonerna. Beyer Sång. 21 (1887). Ventilkornetten .. är i synnerhet i sitt mellanläge ett ytterst smidigt instrument. Wegelius Musikl. 2: 182 (1889). —
(II 1 a) -LÄGG. (samling av) föremål l. massa som bildar mellanliggande skikt l. varv. JernkA 1825, 1: 66. Vid virkes uppstapling .. anbringas emellan hvarje lag, mellanlägg eller underlag af sämre .. virke. Rothstein Byggn. 39 (1856). Öfverblifven nässelstufning användes uppvärmd till mellanlägg i omeletter. Ekberg Hvad äta? 161 (1899). särsk.
a) sömn. mellanskikt mellan yttertyg o. foder o. d. (för större fasthet). Læstadius 1Journ. 125 (1831).
c) skeppsb. på järnfartyg: plåt som anbringats mellan ytterstråk o. spant, så att anliggning erhålles. Engström Skeppsb. 50 (1889).
(II 1 a) -LÄGGA, -ning. lägga (ngt) emellan; äv.: förse (ngt) med mellanlägg; nästan bl. i p. (pr. o.) pf. o. ss. vbalsbst. Ekblad 164 (1764). Eneberg Karmarsch 1: 29 (1858). Färgtryck (måste) .. i de flesta fall ”mellanläggas”, varvid skyddsark placeras ovanpå varje tryckt ark. NoK 20: 99 (1923). särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: mellanslag; mellanlägg. Hisinger Ant. 4: 214 (1828). —
(II 1 a) -LÄNK. mellanliggande, förmedlande l. sammanhållande länk.
1) i eg. anv., motsv. länk 1, 4. Möller 2: 1507 (1785). Kolfstängerna äro genom mellanlänkar förenade med en .. balans. TT 1879, s. 152.
2) bildl., motsv. länk 5. Alnander Sal. 31 (1771). (Våra gamla lagar) utgöra .. en mellanlänk mellan den oskrifna och den upptecknade litteraturen. 3SAH 4: 216 (1889). Jag inser .., att en mellanlänk mellan kårchef och bataljonschef är behöflig. Stjernstedt Minnesbl. 181 (1912). —
(II 3) -LÄXA, r. l. f. (förr) jfr läxa, sbst. 4. Till höger (i det stora skolrummet) sågos två Classer. Den främsta kallades Mellan-Läxan och den andra kallades Tampen. Ödmann Hågk. 47 (c. 1805; uppl. 1918). —
(II 1 a, 4) -LÖPANDE, n. (†) = -lopp 1. Af onda menniskiors mellanlöpande och liugande, upwecktes them .. en fiendskap emällan. Verelius Gothr. 77 (1664; isl. orig.: af medalgaungu). Lindblom (1790; under intercursus). —
(II 1 a, 4) -LÖPANDE, p. adj. (föga br.) som springer med skvaller; som intrigerar. Wieselgren SvSkL 4: 414 (1848). Mellanlöpande kannstöpare. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 54 (1915). —
(II 1 a, 4) -LÖPARE. (numera föga br.) person som springer med skvaller (mellan olika parter); intrigant; äv.: mellanhand (vid underhandlingar o. d.); jfr bilöpare 6. Dalin Arg. 2: 115 (1734, 1754). Otack, snubbor och hat är mellanlöpares arfvod. Nicander GSann. 50 (1766). Ehuru .. (Almqvist) som mellanlöpare emellan von Scheven och ett stockholmskt procenteri-bolag, .. icke lyckades bli rik. Lysander Almqvist 364 (1878). Östergren (1932). —
(II 1 a, 4) -LÖPERSKA. (numera föga br.) jfr -löpare. Flyn mellan-löperskors och gamla kärngars ränker. Kolmodin QvSp. 2: 151 (1750). Hagberg Shaksp. 11: 207 (1851). —
(II 1 a) -LÖSSNA, r. l. f. (†) mellanliggande spricka; jfr lossna, sbst. 1. Bly-ertsen .., hvars rostiga mellan-lössnor nogsamt gifva tilkänna dess järnbindiga väsende. VetAH 1754, s. 207. —
(II 1 a) -MAGASIN. (förr) mil. Lefrén Förel. 1: 203 (1818). Då trupperna aflägsna sig mera än 2 dagsmarscher från jernvägsetappslutstationen, är det oftast nödvändigt att å landsvägs-etapplinien upprätta mindre magasin eller s. k. mellanmagasin. Tingsten AnvTakt. 63 (1887). —
-MAN, m. [jfr d. mellemmand]
1) (föga br.) till II 3: person som intager en ståndpunkt mellan olika åsikter o. d.; moderat. Atterbom Siare 4: 5 (1847). Högermän och mellanmän. Upsala 1915, nr 219, s. 4.
2) (mindre br.) till II 1 a, 4: person som (träder emellan o.) förmedlar en transaktion l. mäklar fred o. d.; medlare; mellanhand. HJärta (1834) i 3SAH XL. 2: 226. Frauenfeld spelade en framstående roll som mellanman mellan München och Wien vid förhandlingar. SvD(A) 1934, nr 181, s. 3. —
(II 1 a) -MAST. sjöt. tredje masten förifrån på femmastade fartyg. Jungberg (1873). 2NF 17: 1203 (1912). —
-MENING.
1) till II 1 a: i en framställning l. i en huvudsats instucken mening l. sats; parentes. Järta 2: 251 (1824). Ett vanligt fel hos åtskilliga talare var att inveckla sig i mellanmeningar, från hvilka de aldrig återkommo till hufvudsatsen. De Geer Minn. 1: 79 (1892).
(II 3) -MESAN. (förr) sjöt. mindre mesan, som fördes i hårt väder; motsatt: stora mesan o. stormmesan. Frick o. Trolle 112 (1872). —
(II 1 a) -MOT, n. (†) metall. Mellanmot kallas vid gjuterierne, på et lermot, det leret, som lägges emellan kåpan och kärnan, samt sedan borttages, hvarigenom rummet lemnas öppet för järnet, .. som däruti skall stöpas. Rinman (1789). —
(II 1 a) -MUR. (numera bl. tillf.) mellanvägg; innermur. VDAkt. 1662, nr 92. Mellan muur emellan kyrckian och choret. BtÅboH I. 5: 55 (1682). NF 5: 1292 (1882). —
(II 1 a) -MURAD, p. adj. byggn. om korsvirke: försedd med murad fyllning; äv. om fyllningen (sten osv.): inmurad mellan korsvirket; förr äv. i uttr. mellanmurad av ngt. Palmstedt Res. 72 (1779). Uthusbyggnad .. uppförd av korsvirke med delvis mellanmurad råsten. PT 1914, nr 14 B, s. 3. —
(II 3) -MYNDIGHET ~102 l. ~200. jfr -instans. Crusenstolpe CJ III. 1: 19 (1846). För decentralisering af förvaltningen inrättades år 1893 distriktsförvaltningar som mellanmyndigheter mellan centralstyrelsen och postanstalternas föreståndare. SvH 10: 217 (1909). —
(II 2 b) -MÅL. (mindre) måltid mellan huvudmåltiderna. HovförtärSthm 1674 A, s. 528. Såsom mellanmål har man i städerna med deras senare middagsspisning infört en andra frukost. Ribbing BarnFostr. 106 (1892). —
(II 3) -NAVARE. tekn. Verktygen för ett borrlag af 3 man äro: 2 bröstnafvare, 2 mellannafvare, 2 långnafvare (osv.). Stål Byggn. 1: 222 (1834). —
(II 3) -OLJA, r. l. f. tekn. olja som utgör ett mellanstadium vid oljedestillation av stenkolstjära. KemT 1901, s. 40. —
(II 1 a) -ORT.
1) bärgv. i gruva: mellanliggande l. kommunicerande ort. HC11H 12: 41 (1697). Wetterdal Grufbr. 216 (1878).
2) rel.-hist. Utom paradisets och helvetets afdelningar tänkes en mellanort, i parsismen hamistakan, för dem, hos hvilka skillnaden mellan goda och onda gärningar ej är nog stor för att fälla utslag åt någotdera hållet. 2NF 7: 885 (1907). —
(I 4) -ORTLIG. (i fackspr.) i uttr. mellanortlig förmedling, mellan olika orter. 2NF 23: 398 (1915). —
-PARTI.
1) till II 1 a: mellanliggande parti l. del (av ngt); mittparti. Londée Kellner 16 (1739). Maskin- och pannrummen samt kolboxarna upptaga mellanpartiet (i örlogsfartyget). Hägg Flottan 61 (1904).
2) polit. till II 3: parti l. grupp som intager en mellanställning. LittT 1797, s. 246. (Frisinnade folkpartiets) ställning som mellanparti, som tungan på vågen, har systematiskt utnyttjats. SvRiksd. II. 17: 236 (1935). —
(II 1 a) -PELARE. Palmstedt Res. 139 (1780). Stöden (för gångbron) .. utgöras af de två landfästena samt två mellanpelare. TT 1899, Byggn. s. 156. —
(II 4) -PERSON. person som förmedlar underhandling l. affärstransaktion o. d. mellan andra, mellanhand. Geijer II. 5: 14 (1838). EkonS 1: 417 (1894). —
(II 1 a) -PLAN, n. konst. på tavla (särsk. landskap): parti mellan förgrunden o. bakgrunden. 3SAH 13: 137 (1843). —
(II 1 a) -PLANTERING. trädg. konkret. Hannikainen (1893). Stå fruktträden .. mycket tätt med t. ex. mellanplanteringar af dvärgträd eller andra, afsedda att en gång bortgallras (så osv.). Abelin Frukt 111 (1902). —
(II 1 a) -PLATS. plats där mellanhandel förmedlas. De Nederländska städerna .. blefvo mellanplatser för söderns och nordens varubyte. Geijer I. 7: 329 (1844). UB 7: 24 (1874). —
(II 1 a) -PLATTFORM~02 l. ~20. järnv. plattform mellan järnvägsspår. TeknEkonBeskrStatJernvB 214 (1872). —
(II 1 a) -PLÅT. särsk. (förr) mil. på lavett, mellan bröstplåt o. svansplåt; jfr -kalv 2. Holmberg Artill. 3: 155 (1883). UFlott. 3: Bih. 71 (1906). —
(II 1 a) -POST. om stolpe o. d. i mittpartiet av ngt; särsk. om mittpost i en fönsterkarm. Triewald Förel. 1: 205 (1728, 1735). Alle fönster (i Rom) gå inåt utan mellanpost. Palmstedt Res. 102 (c. 1780). 3NF 8: 864 (1928). —
(II 3) -PRISLÄGE~020. jfr -pris. Högtalare i mellanprisläge föraktas med orätt. SvD(A) 1932, nr 16, s. 3. —
(II 3) -PRODUKT.
1) bärgv. mindre malmhaltig anrikningsprodukt som måste krossas för fullständigare anrikning. TT 1900, K. s. 59.
2) tekn. produkt som utgör ett mellanstadium i en (rå)-varas bearbetning. TT 1874, s. 210. ”Mannagrynen” (äro) tillverkade af hvete och erhållas vanligen som mellanprodukt vid mjölberedningen. 2NF 17: 789 (1912). —
(II 3) -PROSA. språkv. normalprosa. Cederschiöld Skriftspr. 49 (1897). Det mest använda skriftspråket, mellanprosan eller normalprosan, skiljer sig .. ganska bestämt från såväl högprosan som lågprosan. Danell SvSpr. 6 (1927). —
(I 1) -RADIG. placerad mellan raderna. Tyska läse-öfningar, med mellanradig och ordagrann Öfversättning. Stridsberg (1830; boktitel). Zetterstéen SemSpr. 51 (1914). —
(I 1) -RADS-ÖVERSÄTTNING~1020. mellanradig översättning, inskriven l. tryckt mellan textraderna. Tamm SammansOrd 148 (1900). —
(II 2 b) -RAST. rast mellan två lektioner o. d. SvFlicksk. 164 (1888). jfr (tillf., †): När .. (han) ånyo, utan mellanrast, tillagade ännu ett fullt glas (hallonättika o. vatten). Knorring Skizz. I. 2: 108 (1841). —
(II 2 b) -REGERING. hist. interregnum. Lind (1749; under zwischen-reich). Boström Statsl. 56 (1859). —
(II 1 a) -REGION. särsk. bildl.; jfr -område. SvLittFT 1834, sp. 276. Rydberg FilosFörel. 1: 317 (1876). —
(II 1 b) -REGISTER. mus. en sångrösts mellanläge. Berndtson (1880). Han har en mycket hög tenor med granna höjdtoner, men med slitet mellanregister. GHT 1896, nr 245 A, s. 3. särsk. bildl. Hon röt åt oss eller grät, något mellanregister minns jag inte. Gillner Bergenkr. 140 (1923). —
(II 1 b) -REV, n. slakt. på nötkreatur, om mellanparti av revstycket; motsatt: tjock-, tunnrev. 2UB 4: 358 (1899). —
(I 1) -REVBENS-MUSKEL. (-ben- 1836. -bens- 1778 osv.) anat. o. zool. muskel som förenar revbenen sinsemellan. Hernquist Hästanat. 33 (1778). Wretlind Läk. 3: 32 (1895). —
-RIKE.
1) till II 1 a: mellanliggande rike. 2SAH 12: 381 (1827). Demonerna, hvilka enligt .. (Plotinos’) uppfattning tillhöra ett mellanrike mellan vår värld och den intelligibla. Lamm Swedenbg 183 (1915).
2) (†) till II 2 b: interregnum; äv. bildl. Lind (1749; under zwischen-reich). Hon berättade .. att efter .. (den första hustruns) död, under pigors och hushållerskors mellanrike, nästan alltsammans skingrats och förkommit. Atterbom Minn. 259 (1817). —
(I 4) -RIKS-BANA, r. l. f. järnv. järnvägslinje som förenar orter i olika riken, särsk. som förenar Sverges o. Norges järnvägsnät. Oscar II 6: 111 (1882, 1895). Under sistlidna år har norra mellanriksbanan blifvit fullbordad. SFS 1883, Bih. nr 3, s. 1. —
(I 4) -RIKS-LAG, r. l. m. lag i vilken olika stater iklätt sig vissa åtaganden gentemot varandra(s undersåtar); särsk. (förr) om lag ang. Sverges o. Norges ömsesidiga handels- o. sjöfartsförhållanden under unionstiden. BtRStP 1865—66, XI. 3: 412. HandInd. 71 (1926). —
(I 4) -RIKS-LANDSVÄG~20 l. ~02. jfr -riks-väg. När mellanrikslandsvägen — ”Carl Johansvägen” — 1835 öppnades för trafik. IllSv. 2: 55 (1886). —
(I 4) -RIKS-PAKET. postv. äldre benämning på paket som utväxlas mellan Sverge o. Norge l. Danmark; jfr tariff-paket. SFS 1886, nr 5, s. 9. Döss o. Lannge (1908). —
(I 4) -RIKS-TRAFIK. ST 1898, nr 2491, s. 2. I den skandinaviska mellanrikstrafiken förekommande paket. 2NF 22: 28 (1915). —
(I 4) -RIKS-VÄG. särsk. om väg som förenar orter i Sverge o. Norge. BtRiksdP 1898, 7Hufvudtit. s. 42. —
(II 1 a) -RIM. (numera knappast br.) versl. rim inuti versrad, inrim. Phosph. 1811, s. 548. Wulff Petrarcab. 240 (1905). —
(II 1 a) -RINNELSE. (†) förhållandet att ngt rinner emellan. Ichten (aff en bitter wätzkas mellanrinnelse) bemöder Ledemoterne. Schroderus Comenius 309 (1639). —
(II 1 a) -RUBRIK. om den mellersta rubriken i en tidningsartikel med flera rubriker; äv. om textrubrik. Agitatoriska mellanrubriker. SvD(A) 1931, nr 12, s. 11 (i bild). —
-RUM.
1) till II 1 a; i byggnad o. d.: rum i mitten l. mellan andra rum. Mellin Nov. 1: 274 (1846, 1865). Wägner ÅsaH 153 (1918).
3) till II 1 a: mellanliggande område l. tomrum l. avstånd. En skrivbok med stora mellanrum mellan raderna. Tiselius Vätter 1: Föret. 5 (1723). De dansande (i oxdansen) .. stå mitt framför varandra, omkring ett stegs mellanrum. Folkdans. 30 (1923). särsk. mus. om avståndet l. tomrummet mellan linjerna i ett notplan. Bauck 1Musikl. 1: 8 (1864). Linie och mellanrum räknas nedifrån uppåt. Möller LbMus. 3 (1880).
4) till II 2 b: tidsavsnitt l. tidsperiod mellan olika tidsavsnitt l. händelser o. d., mellanliggande tid; mellanperiod; paus, uppehåll; intervall. Signalen hördes med jämna mellanrum. Nohrborg 85 (c. 1765). Efter många och långa års mellanrum .. åter sammanträffa med en .. ungdomsvän. Hellström Malmros 240 (1931). jfr tids-mellanrum. —
(II 1 a) -RYMD. (†) jfr -rum 3. Klingenstierna Musschenbroek 44 (1747). (Genom tuber) se vi stjärnornas mellanrymder oändligen större. De Rogier Euler 3: 317 (1787). Dalin (1853). särsk. bildl., om tid: mellantid, mellanperiod; jfr -rum 4. Lehnberg Pred. 2: 79 (c. 1800). Vår berättelse går fram såsom ett oregelbundet drama, .. deladt i flera men korta acter, stundom åtskillda af betydliga mellanrymder. Palmblad Nov. 1: 193 (1840). —
(II 2 b) -RÄTT, r. l. m. mindre l. lättare maträtt som vid större måltid serveras mellan huvudrätterna, särsk. mellan steken o. desserten. Serenius (1734; under plate, sbst.). Grafström Kond. 297 (1892). särsk. bildl. Som extra mellanrätt var Chopins pianotrio i g-moll inskjuten (på konserten). SD(L) 1903, nr 50, s. 3. —
(II 1 a) -RÖR. (i fackspr.) Vid aflednings-röret från dessa (gas-)reservoirer fäster man, medelst ett böjligt mellanrör af kautschuk, ett glasrör. Berzelius Kemi 1: 181 (1808). —
(II 1 a) -RÖRELSE. tekn. konkret: mellanliggande transmission. Auerbach (1911). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 405. —
(II 1 a) -RÖRKA. jfr -band 2. PH 8: 647 (1767). För att järnladdstocken ej skulle falla ur (geväret), fastklämdes den av en fjäder, som var fastgjord i mellan- eller i spetsrörkan. Alm VapnH 90 (1927). —
(II 3) -RÖTT, n. jfr -röd. Mellanrödt, eller en färg mellan rosenrödt och köttfärg. Stöckel o. Thon Betsn. 13 (1857). —
(II 1 b) -SARG. på fiol: den starkt insvängda sidoväggen på vardera sidan av fiolkroppens mitt. Hedlund Fiolsp. 16 (1906). —
(II 1 a) -SATS.
1) språkv. inskjuten sats; parentes. Dalin Arg. 2: 388 (1734, 1754). Om en bisats sättes mellan hufvudsatsens delar, eller en hufvudsats mellan bisatsens delar, kallas den mellansats. Schiller SvSpr. 33 (1859).
2) mus. mellan yttersatserna i en komposition placerad sats; äv. om mellersta delen av en fuga. Mecklin BegTonk. 76 (1802). Bauck 1Musikl. 2: 88 (1871). —
(II 1 a) -SELE. sele till mellanhäst i sexspann. KrigVAT 1859, s. 216. För- och mellansele af 1831 års modell. Spak HbFältartill. 115 (1873). —
(II 3) -SIRAP. (föga br.) jfr -produkt 2. Warg Bih. 115 (1765). Den sirup man .. först erhåller, kallas brun sirup, den efterföljande mellansirup och den som sist fås, sockersirup. LfF 1853, s. 341. —
(I 4) -SKANDINAVISK. interskandinavisk; jfr -folklig. Den mellanskandinaviska (post-)utväxlingen. SvPostv. 18 (1924). —
(II 3) -SKARV, m. l. r. zool. fågeln Carbo carbo subcormoranus Brehm (Phalacrocorax Carbomedius N.). Nilsson Fauna II. 2. 2: 374 (1834). FoFl. 1922, s. 247. —
-SKEDE.
1) (†) till II 1 a: mellanrum. The .. begynte .. at föllia Borgmästarens Häär effter, medh någhot millanskeedhe. Schroderus Liv. 650 (1626). Fischerström i Alm(Ld) 1793, s. 40.
2) till II 2 b: mellanliggande (tids)skede l. tidsperiod, mellanperiod. Kling Spect. Cc 1 b (1735). —
-SKIFTE.
1) (†) till II 1 a: mellanliggande skiljevägg. Fischerström 4: 432 (c. 1795). (Svampsläktet Mucor har en) enkel eller grenig, pipig och med mellanskiften försedd fot. VetAH 1815, s. 119.
2) (mindre br.) till II 2 b: mellanliggande tidsskede, mellantid, intervall. VetAH 1775, s. 174. Topelius 23: 288 (1881). —
-SKIKT.
2) till II 3: skikt som i ngt avseende intar en mellanställning. Genom sin kultur utgöra .. (dajakerna) ett mellanskikt mellan Malajiska arkipelagens lågt stående jägarstammar och malajerna. 3NF 5: 335 (1926). särsk. om samhällsskikt. Det stora mellanskikt i samhället, som utgöres av kontorister och butiksbiträden. SDS 1929, nr 69, s. 4. —
(II 4) -SKILLNAD. (ngt vard.) skillnad mellan tvenne belopp som jämföras med varandra; prisskillnad; överskjutande belopp. (Han hade) debiterat kunderna högre belopp än de skulle erlägga till firman och behållit mellanskillnaden. SDS 1933, nr 269, s. 8. —
(II 1 a) -SKIVA, r. l. f.
-SKJUTA, -ning. skjuta in (ngt) emellan; nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst.
1) till II 1 a. Dalin (1853). I ord .. med mellanskjuten afledningsvokal. Landsm. 1: 50 (1879). Elfving Starkstr. 143 (1909).
(II 3) -SKOLA, r. l. f. (utom i a o. b bl. mera tillf.) skola som bildar ett mellanstadium mellan det lägsta o. det högsta skolstadiet. Alla graderna af den allmänna skolbildningen, börjande från folkskolan och genomgående alla arter af mellanskolor upp till högskolorna. TT 1872, s. 153. Pipon SvSpr. 3 (1878). särsk.
a) (i vissa trakter) icke officiell benämning på den avdelning av folkskola av viss typ som omfattar tredje o. fjärde årsklassen (mellan småskolan o. de högsta årsklasserna i den egentliga folkskolan). ProtNorrbLandst. 1894, s. 13.
b) (kommunal l. enskild) skola som har till ändamål att utöver omfånget för folkskolans värksamhet meddela allmän medborgerlig bildning samt, på praktisk utbildningslinje, på vissa yrken inriktad praktisk utbildning. BtRiksdP 1892, I. 2: nr 96, s. 2. Kommunala mellanskolor. SFS 1909, nr 154, s. 11. Enskilda mellanskolor. Därs. 1919, s. 2347. Praktiska mellanskolor. Därs. 1938, s. 1467.
-SKOTT, sbst.1
1) (numera föga br.) till II 1 a: parentetiskt inskott (i tal l. skrift), parentes; jfr -sats 1. Tiällmann Gr. 153 (1696). Här kan man intet undgå, at giöra ett litet mellanskott. Nordberg C12 1: 188 (1740). Ödmann AnvPred. 47 (1807).
2) (†) till II 2 b: (tid som bildar) avbrott i en handling l. i ett händelseförlopp, paus, uppehåll; mellantid; äv.: interregnum. Lind (1749; under absatz). Tid efter annan, ofta på nog korta mellanskott, har detta blifvit .. jämkadt. LBÄ 32: 89 (1793, 1799).
(II 2 b) -SKOV. mellantid (varunder ngt tills vidare avstannat); mellanperiod; avbrott, uppehåll, paus; intervall. Inträffa med, förr äv. i mellanskov. Sahlstedt (1773). I korta mellanskof framtindrar här och der en stjerna ur molnen. Atterbom LÖ 2: 145 (1827). (Provet) inlägges, tre till fyra bitar i sender, med en eller annan minuts mellanskof. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 189. Förslaget .., som nu efter långt mellanskov på nytt framlades. SvRiksd. I. 3: 261 (1933). —
(II 1 a) -SLAG, sbst.2 om ngt som infogas i l. åstadkommer ett mellanrum; inskott; särsk.
a) boktr. metallskiva l. rad av metallstycken som insättes mellan raderna i en trycksats för att åstadkomma större mellanrum mellan raderna; på detta sätt åstadkommet mellanrum. Björkegren 1157 (1784). Då boken, hvartill stilen begagnats, är färdigtryckt, måste .. (sättaren) borttaga och aflägga mellanslag rubriker, qvadrater o. d. Fahlgrén Boktr. 22 (1853). Noten är skild från texten med ett mellanslag. HantvB I. 5: 145 (1937).
b) i maskinskrift: mellanrum mellan typerna (motsv. utslutning i tryck); äv. i utvidgad anv., om mellanslagstangent. Efter punkt brukas två mellanslag, .. men efter komma blott ett. Axelson Maskinskr. 16 (1910).
c) (i sht i fackspr.) om (varv av) föremål som lägges ss. mellanlag vid uppstapling o. d. Det å öppna platser liggande timret bör hoplunnas på våren, hvarf för hvarf med mellanslag. Skogvakt. 1891, s. 21.
d) mus. inskott mellan två toner, inkräktande på den föregående tonens längd. Mellanslag är motsats till förslag i den mening, att det till tiden inkräktar på den föregående noten, ej såsom förslaget på den kommande. Bergenson Mus. 73 (1903).
e) om inskott som bildar avbrott i en framställning l. i ett händelseförlopp. CFDahlgren 4: 50 (1830). Utgifvaren har sammanbundit de olika brefven genom mellanslag af sjelfständiga historiska undersökningar och redogörelser. VL 1899, nr 172, s. 3.
Ssg (till -slag, sbst.2 b): mellanslags-tangent. När ordet är fullskrifvet (på en skrivmaskin), flyttas hela ”vagnen”, vid beröring af en ”mellanslagstangent”, medelst en särskild häfarm .. åt vänster. 2UB 10: 153 (1906). —
(II 3) -SLUBB. tekn. valskardmaskin (för bomull) som i arbetsprocessen ligger mellan grovkardmaskinen o. finkardmaskinen. 2NF 3: 1060 (1905). —
(II 3) -SLUBBARE. tekn. textilarbetare som arbetar vid en mellanslubb. FörtArbetTextilf. 2 (1909). —
(II 1 a) -SLÅ, v.
1) slå in l. fast (ngt) mellan andra föremål; nästan bl. i p. pf. Stolpar .. med mellanslagne tvärträd. Rinman 1: 556 (1788). Medan .. (väverskan) ränningen mellanslår. Adlerbeth Æn. 168 (1804).
2) boktr. förse (text) med mellanslag; vanl. i p. pf.: satt med mellanslag. Holmberg 2: 243 (1795). 2UB 10: 199 (1906). HantvB I. 5: 132 (1937). —
(II 1 a) -SNIDEN, p. adj. (†) genomskuren? Enn lifferghe Carmasijn atlask tröija vtthuggen på hwitt Szölffwer tobijn mellan sniden med gyllen pricker oamulerede. HH 2: 33 (1553). Därs. 39. —
(II 3) -SNÄPPA, f. l. r. zool. fågel tillhörande underfamiljen Totanini inom familjen Totanidæ; storsnäppa. NF 2: 1210 (1878). 2NF 29: 489 (1919).
(II 3) -SORT. sort (av ngt) som i ngt avseende (storlek, kvalitet osv.) intar en mellanställning mellan andra sorter; medelsort. Lind (1749; under mittel-gattung). särsk. (†) i attributiv ställning: av mellansort. 6520 alnar mellansort Snören; 304 alnar breda dito. DA 1771, nr 31, s. 3. Calonius Bref 45 (1794). —
(II 1 a) -SPALT. garv. det mellersta skiktet av en hud som klyves i tre skikt. SvUppslB 25: 718 (1935). —
(II 2 b) -SPEL.
1) mus. instrumentala inlägg i en vokalkomposition; interludium. LoW (1862). SvUppslB 13: 1196 (1932).
2) litt.-hist. o. musikhist. vad som exekveras mellan akterna i ett skådespel, intermezzo (se d. o. 1); jfr -akt 1. Lind (1749; under zwischen-spiel). Kören (i det antika dramat) .. hade nedsjunkit till ett musikaliskt mellanspel utan samband med den dramatiska handlingen. Norlind AMusH 96 (1920).
3) händelse som bildar avbrott i ngt pågående; intermezzo (se d. o. 3). Geijer I. 2: 180 (1836). Innan .. (de brandenburgska truppernas) ankomst föreföll dock ett litet mellanspel, som förtjenar omnämnas. Mankell Fältsl. 539 (1859). Ramsay Skugg. 33 (1917). särsk. [efter eng. strange interlude, titel på ett skådespel av den nordamerikanske författaren Eugene O’Neill (1928)] i uttr. sällsamt mellanspel, underligt l. märkligt intermezzo. Drabbningen i (den tyska) riksdagen hade föregåtts av ett sällsamt mellanspel. SvD(A) 1931, nr 282, s. 4. Därs. 1933, nr 171, s. 20. —
(II 1 a) -SPETS. spets med jämn, rak kant å ömse sidor, avsedd att fällas in i tyg o. d. (särsk. på lakan, örngott, klädesplagg o. d.); motsatt: kant- o. uddspets. MagKonst 1836, s. 96. —
(II 3) -SPETT, m. l. r. zool. hackspettsarten Picus medius Lin. Nilsson Fauna II. 2. 1: 15 (1828). —
(II 1 a) -SPÄCKA. (†) späcka; äv. bildl. Lind (1738; under unterspicken). Chorföraren (hade) .. mellanspäckat sången med berättelser. Palmblad Fornk. 2: 341 (1845). —
(II 3) -STADIUM. mellanliggande stadium. (Vi skola) icke afskaffa Gymnasierna, i egenskap af ett mellanstadium mellan Skolan och Akademien. BerRevElLärov. 1843, Bil. S, s. 96. Drömmen utgör ett mellanstadium mellan det fullt omedvetna och det fullt medvetna. NoK 16: 134 (1923). särsk. pedag. om skolstadium mellan skolans hög- o. lågstadium. På skolans mellanstadier, t. ex. i tredje och fjerde klasserna. BerASvLärM 1869, s. 38. —
(II 1 a) -STAG. tekn. SD(L) 1900, nr 489, s. 4. särsk. om förbindelsejärn mellan de båda växeltungorna i en spårväxel. SFS 1919, s. 1917. VaruhbTulltaxa 1: 526 (1931). —
(II 1 a) -STAGSEGEL~020. (förr) sjöt. snedsegel som fördes på särskilt stag l. särskild lejdare mellan storstängstagsegel o. storbramstagsegel. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 226 (1796). Witt Skeppsb. 33 (1857). —
(II 1 a) -STAM.
1) (†) bärgv. Mellanstam är i slamgrafvar det brädet, hvaröfver vattnet och godset flyter in i slamgrafven. Rinman (1789).
(II 3) -STARR. bot. växten Carex intermedia Good., gropstarr, plattstarr. Liljeblad Fl. 28 (1816). —
(II 1 a) -STATION. mellanliggande station. Genom Marstrands eröfring erhöll Danska flottan .. en beqväm mellanstation på vägen till Norge. Mankell Fältsl. 800 (1859). Rosenius SvFågl. 5: 225 (1939). särsk.
a) järnvägsstation mellan tvenne (huvud)stationer l. mellan en järnvägslinjes ändstationer; äv. om dylik station på omnibuslinje o. d. JernkA 1838, s. 118.
b) (i fackspr.) om telegraf- l. telefonstation över vilken tvenne andra stationer förbindas med varandra. Edelcrantz Telegr. 42 (1796). Nyström Telef. 24 (1885). —
(I 4) -STATLIG. som avser förhållandet mellan olika stater; internationell; jfr -folklig. TSjöv. 1890, s. 1. Obligatorisk skiljedom vid mellanstatliga konflikter. 2NF 26: 176 (1917). —
(II 1 a) -STEG. mellanliggande steg; det mellersta steget. Rademine Knigge 3: 143 (1804; bildl.). särsk. idrott. om det mellersta steget i trestegshopp. IdrBibl. 2: 26 (1918). —
(II 1 a) -STICK.
1) handlingen att sticka emellan med ngt; inskott; äv. konkret. Så gick vintern sin tysta gång med skogshygge, notbygge och isfiske med mellanstick af kortspel och kaffehalfvor. Strindberg Hems. 123 (1887). Ett mindre nummer som mellanstick mellan de bägge hufvudbeståndsdelarna (av programmet). PT 1902, nr 67 A, s. 3. särsk.
a) orgelb. Äro .. (blindregistren) för tjocka, så kan luften från en i verksamhet satt kancell passera emellan pipstocken och en rörlig registerribba samt bringa pipor, hörande till en annan kancell, att ljuda. Detta .. fel benämnes mellanstick. Hennerberg (o. Norlind) 1: 22 (1912).
c) mindre, redaktionell artikel i en tidning av liknande innehåll som i ledande artiklar. 2NF 28: 1306 (1919).
2) (†) spelt. i kortspel: stick mellan tvenne andra; äv. i uttr. sitta i mellanstick, sitta i mellanhand. Dalin (1853). Ahlman (1872). —
(II 1 a) -STICKA, v. sticka in (ngt) emellan; nästan bl. i p. pf. Mellanstuckna ord. Gyllenborg Skald. 24 (1798). Byggnaden af korsvirke med mellanstuckna murväggar. Nyström DöfstUndUtv. 300 (1904). —
(II 3) -STIL. språkv. om stilart. Mellanstil: det bildade privata umgängets språk, bildadt samtalsspråk. Noreen VS 1: 28 (1903). —
(II 1) -STOCK. skogsv. stock uttagen ur den mellersta delen av ett träd; motsatt: rot- o. toppstock. Fredenberg Sågtimm. 11 (1892). —
(II 3) -STOR. medelstor. BoupptVäxjö 1794. I en av våra mellanstora städer — exempelvis Trosa. Engström Gubb. 12: 115 (1924). —
(II 3) -STORLEK~02 l. ~20. TIdr. 1882, s. 12. Ett par tre mellanstorlekar (av vissa kläder) äro de enda verkligt säljbara, medan de extrema storlekarna även måste hållas (i lager) för fullständighetens skull. HandInd. 970 (1927). —
(II 1 a) -STRECK. mellanliggande streck; särsk. (numera bl. tillf.): bindestreck. Hof Skrifs. 221 (1753). Dalin (1853). —
(II 1 a) -STRÖDD, p. adj.
2) (†) försedd med ngt som inströtts emellan; anträffat bl. bildl. Bitterheten, mellanströdd med några fraser af ett tvetydigt beröm. Leopold 6: 260 (c. 1820). SvT 1852, nr 203, s. 4. —
(II 1 a) -STUGA. (i vissa trakter) i byggnad av allmogetyp: rum i byggnadens mitt. NorrlS 14: 11 (1666). NorrbHembSkr. 1: 605 (1928). —
a) ledig stund mellan mera krävande sysselsättningar; i sht i pl. PH 8: 592 (”591”) (1767). Under mellanstunderna måste .. (slavinnorna) städa tälten, kärna smör, m. m. Ödmann MPark 160 (1800).
b) om stund av ljusare sinnesstämning l. klarare förstånd l. varunder en sinnessjuk har sitt förstånds fulla bruk (mellan perioder av mörkare sinnesstämning l. omtöcknat sinnestillstånd). Lidner (SVS) 3: 274 (1792). (De sinnessjuka) som hafva sina ljusa mellanstunder (lucida intervalla). Blanche Bild. 1: 117 (1863). —
(II 1 a) -STYCKE. mellanliggande stycke; mellersta del av ngt; mittstycke, mittparti. Triewald Förel. 1: 287 (1728, 1735). Mellanstycket på salt lax. Warg 301 (1755). Ett massivt silfverbälte i flera länkar, förenade med förgyllda mellanstycken. (Forssell o.) Grafström 86 (1831). särsk. (†) anat. = -gård 4. Mellanstycket (perinæum) emellan födslen och sätet. Hoorn Siphra 5 (1715). —
-STÅENDE, p. adj. (i skriftspr.)
1) till II 1 a: som står emellan. För tvenne planhärdar äro gemenligen trenne mellanstående fat. Rinman 1: 483 (1788). (†) bildl. Oluff Pehrsson .. (är) för mellanstående osämia (med sin hustru) .. blefven förvägrad (att gå till nattvarden). VDAkt. 1685, nr 206.
2) till II 3: som i ett l. annat avseende intager en mellanställning; jfr -liggande 3. Nilsson Fauna 1: 105 (1847). —
-STÅND.
1) (numera knappast br.) till II 1 a: mellanrum; avstånd; äv. bildl. SvMerc. V. 2: 98 (1759). På hvar sida äro 3 högst 5 rader skrifna med långa mellanstånd. SvLitTidn. 1813, sp. 544. Mellanståndet, som skiljer verkligheten ifrån poesien. SvLittFT 1838, sp. 429. Lovén Folkl. 6 (1847). Dalin (1853).
2) (†) till II 2 b: mellanskov, mellantid, mellanrum (i tiden); uppehåll. Efter 64 års mellanstånd. Bergklint Vitt. 264 (1774). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 36 (1856).
3) (†) till II 3: mellanstadium, mellantillstånd. Kling Spect. Dd 3 b (1735). (Läsandet) försätter oss i et slags mellanstånd af hvila och rörelse. LBÄ 2—3: 14 (1797). Björkman (1889).
4) till II 3: grupp av personer, stånd l. samhällsklass som intager en mellanställning; förr särsk.: medelklass. Folk af mellanstånd. Tersmeden Mem. 2: 54 (1734). Ett mellanstånd af handtverkare och köpmän. Retzius Nil. 220 (1891). Athena 7 (1917). särsk. (förr) om ngtdera av prästeståndet o. borgarståndet i den sv. ståndsriksdagen. Rosman BjärkSäb. 3: 25 (1927). —
(II 3) -STÅNDPUNKT~02 l. ~20. (De) intogo en tveksam mellanståndpunkt. Schybergson FinlH 1: 351 (1887). —
(II 3) -STÄLLNING. ställning l. ståndpunkt mellan tvenne andra; ställning mellan tvenne partier l. åsikter o. d.; i uttr. intaga en mellanställning o. d. ofta: utgöra ett mellanting (mellan andra). Han kom i en obehaglig mellanställning mellan befälet och manskapet. 2SAH 51: 159 (1875). Storbönderna intaga en mellanställning emellan bönder och herremän. LAHT 1905, s. 56. Ljustrycket .. intar en mellanställning mellan djuptryck och yttryck. HantvB I. 7: 3 (1939). —
(II 3) -STÄMMA, r. l. f. mus. mellanliggande stämma; motsatt: ytterstämma; äv. om person(er) som utför(a) dylik stämma i ett musikstycke. Londée Kellner 18 (1739). Fröberg Harm. 69 (1878; om alt o. tenor i fyrstämmigt ackord). HågkLivsintr. 11: 22 (1930; om sångare). —
(II 1 a) -STÖD. mellanliggande stöd; särsk. i brobyggnad, motsatt: landfäste. Rothstein Byggn. 251 (1857). NF 2: 1142 (1878). —
(II 1 a) -SUBSTANS. zool. o. bot. substans som utfyller mellanrummen mellan cellerna i en vävnad, intercellularsubstans. Lundberg HusdjSj. 20 (1868). —
(II 1 a) -SULA, r. l. f., förr äv. -SÅLA, r. l. f. skom. i skodon: sula mellan bindsulan o. yttersulan. PH 6: 3959 (1756). —
(II 1 b) -SVENSK, m.||ig. person från Mellansverge. Begreppet Norrland (hör) till de mest svävande vi ha i svenskt språk, i synnerhet för syd- och mellansvenskar. TurÅ 1929, s. 17. —
(II 1 b) -SVENSK, adj. som tillhör l. härstammar från Mellansverge. Odhner G3 1: 353 (1885). Det mellansvenska låglandet. Nyström SvGeogr. 42 (1895). Den mellan- och sydsvenska urbefolkningen. Flodström SvFolk 69 (1918). —
(II 2 b) -SÄSONG. (mindre livlig) mellanperiod mellan högsäsongsperioder. UNT 1925, nr 9139, s. 5. —
(II 1 a) -SÄTTA, -else (†, Schroderus), -ning. (i skriftspr.)
1) (in)sätta (ngt) emellan. Schroderus Comenius 42 (1639). Schultze Ordb. 3948 (c. 1755). Emellan teglet och formväggarne .. mellansättas stycken af järnplåt. JernkA 1890, s. 176.
2) (föga br.) med objektsväxling: förse (ngt) med (insatt) mellanlager o. d. (Det) färgade klädet .. insättes i präss, mellansättes med brädlappar (osv.). Rothof 125 (1762). —
(II 1 a) -SÖM, r. l. m. (†) hålsöm. BoupptSthm 3/8 1655. Fjna (örngott) med millansöm. BoupptToftnäs 1723. —
(II 2 b) -SÖNDAG. De Söndagar, då (i Lappmarken) kyrkohelg icke hålles, eller de så kallade mellan-söndagarne. SFS 1846, nr 23, s. 8. —
(II 1 a) -TAK. (utom i fackspr. numera företrädesvis i Finl.) innertak. BtÅboH I. 11—12: 17 (1656). Palmberg Hels. 351 (1889). jfr Bergroth FinlSv. 308 (1917). —
-TAL.
1) (†) till II 1 a: parentetiskt inskott (i en muntlig framställning); jfr -sats 1. Lind (1749; under zwischen-rede). Nordforss (1805).
2) (mindre br.) mat. till II 3: siffertal som uttrycker en storhet mellan tvenne andra tal. Palmquist Räkn. 289 (1750). Dalin (1853). —
(II 1 a) -TAND. zool.
b) hos häst, om framtänderna mellan hörntänderna o. de båda mellersta framtänderna. Florman Abildgaard 9 (1792). LB V. 2: 64 (1908).
c) hos rovdjur: falsk kindtand. Mellan roftanden och framtänderna (sitter) ett omvexlande antal falska kindtänder, mellantänderna. Thorell Zool. 2: 99 (1861). FoFl. 1940, s. 97. —
(II 1 a) -TAPP. tekn. den mellersta i serien av (vanl.) tre gängtappar för skärning av gängor i hål; motsatt: för- o. efter- l. gradtapp. PriskatalSonesson 1895, s. 78. —
(II 1 a) -TERM. (†) log. den mellersta termen i en slutledning, medelterm. De Rogier Euler 2: 137 (1787). —
(II 2 b) -TERMIN. särsk. (numera mindre br.) om tiden mellan tvenne lästerminer vid en läroanstalt (nästan bl. vid universitet), ferie. Hagström Herdam. 3: 118 (i handl. fr. 1763). Har .. (lärjungen) icke vid en termins slut godkända insigter i alla ämnen, så får han använda mellanterminen till att inhemta hvad som brister. Frey 1850, s. 360. 3SAH 11: 137 (1896).
(II 2 b) -TID.
1) tidsavsnitt mellan tvenne tidsavsnitt l. tidpunkter, mellanliggande tid(s-period); (tids)mellanrum, uppehåll. Ekblad 169 (1764). Mellantiden mellan döden och de rättfärdigas uppståndelse. Melin JesuL 3: 207 (1849). Under tjocka .. skall fartyg .. afgifva ett ljud med högst 1 minuts mellantid. SFS 1906, nr 93, s. 8. särsk.
b) (mindre br.) ledig tid mellan perioder av mera krävande sysselsättning. Wallin Rel. 2: 382 (1824, 1827). Under tjenstgöringens mellantider egnade sig Rappe äfven åt ästetiska studier. KrigVAH 1881, s. 188.
2) idrott. tid som för tävlande i lopp av viss utsträckning noteras för varje banvarv l. på vissa kortare distanser. IdrBl. 1924, nr 77, s. 1. —
-TILLSTÅND~02 l. ~20.
2) teol. till II 2 b, 3, om det tillstånd vari själen tänkes befinna sig mellan döden o. själens återförening med kroppen (på yttersta dagen); särsk. i sg. best. Agardh ThSkr. 3: 129 (1838). Andræ GPrästg. 65 (1940). —
(II 2 b) -TIMME. mellanliggande timme; särsk. om lektionstimme som infaller mellan tvenne andra; ngn gg om ledig timme mellan timmar av mera krävande sysselsättning l. mellan ett par lektionstimmar o. d.; håltimme; i Finl. särsk. om frukostrast; jfr -stund. Wallin Rel. 2: 256 (1827). Alla mellantimmar under terminerna måste (av läraren) egnas åt privat undervisning. Frey 1845, s. 356. Vallen vid stranden, dit man (som skolpojke) .. brukade springa i mellantimmarna. Söderhjelm Brytn. 314 (1901). —
(II 3) -TING. om ngt l. ngn som i fråga om sin beskaffenhet intar en mellanställning l. som utgör en mellanform l. blandning av andra; hybrid, bastard. MoB 7: 26 (1802). Mulåsnan är ett mellanting mellan åsna och häst. Berlin Lrb. 20 (1852). Röda hund .. Ett mellanting mellan mässling och scharlakansfeber. Wirgin Häls. 3: 100 (1933). —
-TON ~tω2n.
1) mus. till II 1 a.
a) ton som har sitt läge mellan tvenne andra. De Rogier Euler 1: 16 (1786). Den stora halftonen bildas af två toner, som tillhöra två bredvid hvarandra liggande steg, utan mellanton. Bauck 1Musikl. 1: 24 (1864).
b) ton i mellanregistret. Setterblad Mackenzie 96 (1887). Sina starkaste, fylligaste toner .. har fru S. i bröstregistret, men mellantonerna ljuda måhända vackrast. GHT 1895, nr 249, s. 3.
c) ton som inskjutes mellan två harmoniska toner för att melodiskt förmedla övergången dem emellan; genomgångston. Mecklin BegTonk. 31 (1802).
2) till II 3; bildl.; ofta: nyans. Atterbom Minnest. 2: 43 (1840). Det var godt eller ondt — några mellantoner kände hon icke. Lundegård Tannh. 2: 53 (1895). särsk. om färgton: mellanfärg; färgnyans. NF 5: 591 (1882). Hon var hvarken mörk eller ljus; håret tycktes skifta i alla mellantonerna. Lundegård Prom. 1: 20 (1893). —
(II 1 a) -TRANSMISSION. tekn. TT 1875, s. 255. Mellantransmission till en maskin är den närmaste och med maskinen i fråga direkt förbundna transmissionen, som är försedd .. med anordningar för kraftens överförande å den kraftmottagande maskinen. VaruhbTulltaxa 1: 487 (1931). —
(II 1 a) -TRAPPA. (†) anat. Lovén Huxley 165 (1871). Den öppning i den membranösa (öron-)snäckan, som sträcker sig mellan .. dessa båda trappor (i snäckan), kallas mellantrappan (scala media). Sundström Huxley 73 (1874). —
(II 1 a) -TRÄ, förr äv. -TRÄD. mellanliggande träkloss l. balk o. d. Mont-Louis FrSpr. 296 (1739). (På linbråkan) har den understa delen ett mellanträd, hvars afstånd från sidorna är circa 1 1/4 tum. QLm. 3: 18 (1833). Upmark Möbl. 13 (1912). —
(II 1 a) -TRÄDA, v. (i skriftspr.) träda emellan (särsk. för att hjälpa l. hindra); nästan bl. i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ande. (Vi böra) tacksamt erkänna, att en mild Försyn ofta liksom mellanträdt att vårda och bevara Land och Rike. Forsell Stat. 33 (1831). Sedan affärerna .. genom trafikbolagets mellanträdande blifvit ordnade. Sthm 3: 131 (1897). —
(II 1 a) -TRÄNGANDE, p. adj. (i skriftspr.) som tränger (sig) emellan. Adlerbeth Ov. 397 (1818). Det mellanträngande vattnet (mellan dörren o. järnbeslaget). AHB 12: 12 (1865). —
(II 1 a, 4) -TYGEL. hippol. föreningsrem mellan hästarna i samma par vid spannkörning. KrigVAT 1842, s. 44. Holmberg Artill. 3: 228 (1883). —
(II 1 a) -TÅ. zool. om ngn av tårna mellan de båda yttersta av en fots tår; särsk. om den mellersta av de tre framåtriktade tårna på en fågels sittfot. Linné Öl. 73 (1745; hos ljungpiparen). BihVetAH XXIII. 4: nr 4, s. 15 (1897; hos varg). —
(II 1 a) -VALS; pl. -ar. tekn. mellanliggande vals i ett valsvärk med tre valsar över varandra. JernkA 1868, s. 325. —
(II 4) -VARANDE, n. [jfr d. mellemværende] (i skriftspr.) mellanhavande. Sturzen-Becker TvVändp. 83 (1855). Våra ekonomiska mellanvaranden med Norge. VL 1896, nr 11, s. 2. Kallenberg CivPr. 1: 501 (1922). —
(II 3) -VARELSE. varelse som utgör ett mellanting mellan andra. MoB 7: 149 (1810). (Människan) är en mellanvarelse emellan de högre okroppsliga väsendena och de låga, endast kroppsliga djuren. Järta 2: 225 (1823). —
(II 1 a) -VARV. mellanliggande varv. Möller 2: 1507 (1785). NJournD 1856, s. 55 (i fråga om stickning). —
(II 1 a) -VECK. (i sht förr) sömn. veck mellan omgivande partier av broderi l. spets. (Damlinne av) shirting med fint franskt broderi och mellanveck. KatalCronquist 1906—07, s. 2. —
(II 1 a) -VIDD. (†) mellanrum. Om I låten .. (bagaget) marchera uti Trupparnes, eller Columnernes Intervaller eller mellanvidder, skiljas thesse therigenom. Richardson Krigsv. 1: 82 (1738). VDAkt. 1757, nr 523. —
(II 1 a) -VIDJA. (i vissa trakter) den mellersta vidjan i virkesgärdsgård med tre vidjor på varje störpar; motsatt: fot- o. nackvidja. Salander Gårdsf. 301 (1758). —
(II 3) -VIKT. idrott. viss viktklass (lättare än lätt tungvikt) i boxning, brottning, tyngdlyftning m. m. Uggla OlympSpel. 137 (1912).
-brottare.
-klass. —
-VIKTARE, m. [avledn. av -vikt] (ngt vard.) idrott. boxare l. brottare l. tyngdlyftare osv. som tillhör mellanviktsklassen. SvD(A) 1931, nr 310, s. 15. —
(II 2 b) -VILA, r. l. f. mellanliggande viloperiod; vilopaus. HH XXXII. 1: 218 (1786). Sonesson HbTrädg. 1075 (1926). —
(II 1 a) -VÅNING. byggn. våning mellan bottenvåningen o. den översta våningen i en byggnad. BoupptSthm 31/10 1671, Bil. Alm Torst. 47 (i handl. fr. 1875). särsk.: entresoll, mezzanin. Weste (1807). NF 4: 579 (1881). —
(II 1 a) -VÄG.
2) (mindre br.) bildl.: medelväg; kompromiss. Tegnér FilosEstetSkr. 327 (1808). Det finns ingen mellanväg, ingen kompromiss för de store. Lindström Blåst. 51 (1928). —
(II 1 a) -VÄGG. skiljevägg.
b) anat. o. bot. i kroppsorgan l. växt o. d. Hartman Fl. XXVII (1820; i fröhus). Mellanväggen mellan näsborrarne. Setterblad Mackenzie 156 (1887).
(II 2 b) -VÄGS, adv. (†) allt emellanåt l. här o. där på vägen. Sahlstedt (1773). Heinrich (1828). —
(II 2 b) -VÄRD, m. l. r. biol. VerdS 94: 7 (1900). Måste parasiten för att bli könsmogen lefva hos flera än en värd, benämnas den eller de varelser .., som hemsökas före den slutliga värden, mellanvärdar. 2NF 33: 105 (1921).
(II 3) -VÄRDE. (i fackspr.) mellanliggande värde. TT 1878, s. 35. Kolhydratvärdet representerar .. ett mellanvärde mellan det något högre förbränningsvärdet för stärkelse och det något lägre för socker. Thunberg Livsförrättn. 187 (1924). —
-VÄRK, n.
1) handarb. till II 1 a: broderi l. spets o. d. som infälles mellan olika partier av ett tyg. NJournD 1854, s. 6. Hvita Underkjolar .. Af Kjoltyg med mellanverk och kantbroderier. PriskurCronquist 1898, s. 25.
2) bef. till II 1 a: (mera provisoriskt) befästningsvärk mellan forten i en fortgördel. Busch Fästn. 40 (1880).
3) (†) till II 2 b: sysselsättning på mellanstunder. Skal Åker-mannen vinna förmån af sin strand, utan at taga skada på sin åker, så måste han bruka jorden såsom sin Hufvud-sak och Vatnet som et blodt bihang eller mellan-värk. HushBibl. 1755, s. 381. —
(II 3) -VÄSEN l. -VÄSENDE. jfr -varelse. (Polyperna) hvilka utgjöra liksom mellanväsenden emellan djur- och växt-riket. Wåhlin Bastholm 167 (1791). Bergstedt Öfv. 114 (1845). —
(II 1 a) -VÄXEL. tekn.
(II 3) -ÅLDER. Svårast far .. (döden) fram i de yngsta och de äldsta (åldrarna), skonande mellanåldrarne. Fahlbeck Ad. 2: 107 (1902). —
-ÅT, se d. o. —
(II 1 b) -ÖRA. anat. den del av örat som ligger mellan ytterörat o. innerörat. Mellanörat består af trumhinnan, trumhålan och dithörande delar. Thorell Zool. 1: 176 (1860). Katarr i mellanörat. SFS 1891, Bih. nr 107, s. 7.
Spalt M 718 band 17, 1944