| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPOTTA spot3a2, v.1, förr äv. SPUTTA, v. -ade (Mat. 26: 67 (NT 1526) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING (numera i sht ss. senare ssgsled, Wollimhaus Syll. K 4 b (1649: vthspotning), Lindestolpe Frans. 83 (1713) osv.); -ARE (se avledn.); jfr SPOTT, sbst.2
under explosiv utandning l. enbart med hjälp av läppar o. tunga stöta l. slunga l. strila ut spott l. slem ur munnen (särsk. dels ss. uttryck för hån l. förakt l. motvilja, dels ss. uttryck för vidskepelse (jfr TVI)); äv. utvidgat: spottande stöta osv. ut (med spott uppblandad) annan vätska l. (med spott omvärvt) föremål o. d.; äv. med obj. (se c slutet, d, e); stundom äv. enbart i fråga om dylik utandning osv. som icke resulterar i utstötande osv. av spott osv. (se särsk. b δ); stundom med särskild tanke på det åstadkomna ljudet. Hosta och spotta. Han spottade i nävarna för att få bättre tag. Spotta inte på golvet. När the hadhe spottat på honom, togho the rööna och slogho hans huffwudh. Mat. 27: 30 (NT 1526; äv. i NT 1981). Emselius neekte det dhe sputtat uhr sin stugu, icke eller kallat dem som sutto neder under hunsphottar. UUKonsP 12: 125 (1676). Fiskare spåtta merendels på betet när de kasta ut sin krok. Rothof 335 (1762). Att spotta i vatten, sängar, eller mössor, när man ser spöken, skall vara ett skyddsmedel emot deras onda villja. Stiernstolpe Arndt 3: 15 (1808). En granat kom in och fräste / Mellan herrarne kring bordet. / Munter, van att röra bränder, / Spottade i styfva händer / Och fick gynnarn öfver nacken, / Flink att skynda ut på backen. Runeberg 5: 69 (1857). Han .. skelar argt på oss och börjar spotta som en katt. Polstjärnan 1915, s. 154; jfr g. (Gummans) åsikt var, att en ung flicka, som oförhappandes får en puss, bör niga djupt och tacka, men ingalunda spotta och fräsa som lantlollorna bruka. TurForskn. 4: 240 (1919). Över Fylgiavägen sprang en katt. Det betydde otur, hon spottade tre gånger. Gustaf-Janson GodVänn. 172 (1955). Hedberg Upp 154 (1968). — jfr NED-, PÅ-, SMÅ- o. UT-SPOTTA. — särsk.
a) i ordspråk l. ordstäv. När alle spotta på en sten, så bliffuer han wåter om sider. SvOrds. B 7 b (1604). Han spåttar intet i öölstopet den bussen sa Zellinger om Bruzen. Celsius Ordspr. 6: 167 (1702). Det är lika som att spotta i halsen på en törstig dalkarl. Granlund Ordspr. (c. 1880). Om jag hade mina synder så långt borta, som jag kan spotta, sa käringen, spotta på hakan. Därs. En spottar inte i ledet; här ä ingen salong, sa korpraln till beväringarna. Östergren (1944); jfr Saxon NärkOrdspr. 49 (1930). Holm Ordspr. 310 (1964).
b) med bestämning angivande syftet med l. resultatet av l. sättet för spottande, ofta ss. uttryck för vidskepelse l. magisk föreställning, i vissa uttr.
α) spotta för ngt, spotta för att därigm skydda sig mot (ont som kan orsakas av) ngt. Jag .. har aldrig undvikit en gumma eller spottat för en katt. Strindberg Ensam 23 (1903). Edqvist MannHav. 97 (1967).
β) spotta för sig, spotta för att därigm skydda sig, äv. (förbleknat) vid lek: paxa för sig. Alldeles som när pojkarna spotta för sig och säga pax. Strindberg Dram. 138 (1893). Spotta (för sig) vid käringmöte. Östergren (1944).
γ) spotta efter ngt (jfr k α α’), spotta för att därigm åstadkomma l. framkalla ngt. Ljusa segel stå slakt mot horisonten, och jag vet, att skepparna där ute spotta efter vind. Jönsson SkånSomr. 18 (1925, 1935).
δ) [jfr fr. cracher blanc] (†) spotta torrt, göra ifrågavarande munrörelser osv. utan att utstöta spott (särsk. på grund av törst). (Fr.) Cracher blanc .. (sv.) spotta torrt, vara torstig. Holmberg 1: 498 (1795). Spotta torrt, (dvs.) utan att något utkommer ur munnen. Dalin (1854).
ε) spotta till måls l. spotta prick, spotta för att träffa. Nej, han spottade till måls, som han brukade, och lät gifva mig en mugg svagdricka i köket. Topelius Vint. I. 1: 379 (1860, 1880). Johansson SmedBrukspatr. 53 (1933).
c) ss. symptom på sjukdom o. dyl. l. ss. reaktion på behandling mot sjukdom osv. upprepade ggr under längre l. kortare tid spotta för att befria sig från onormal ansamling av spott, slem, blod o. d. Hiärne Suurbr. 20 (1679). De som ligga i lungsoten, spotta up som en wälling, och det som mäst bidrager til deras afmattande är den myckna spottningen. Linné Diet. 2: 123 (c. 1750); jfr SPOTTA UPP. ÖoL (1852). — särsk. med obj. (jfr d), i uttr. spotta blod l. slem. Effther hon begÿnthe illa luchte, lades hon vp i windenn, der hon ähn andre 8 dager bleff liggendes och spottede blodh. 2SthmTb. 7: 393 (1587). Aronson FjärdeVäg. 32 (1950: spotta blodigt slem). — jfr BLOD-SPOTTNING.
d) med obj. betecknande det som utstöts ur munnen (jfr c slutet, g). Landsm. XI. 4: 31 (1896). På .. (fröbädden) sås fröna antingen genom att de spottas dit .. eller genom att de strös dit med handen. Grotenfelt JordbrMet. 362 (1899). Han spottade cigarrettstumpen på golvet och krossade glöden under skosulan. Kjellgren Smar. 133 (1939). — särsk. (†) i uttr. spotta ngt ngn, möjl. äv. ngn ngt i ögonen, spotta så att det därvid utstötta träffar ngn i ögonen; jfr e. På thet hon icke skulle bekänna sin Troo, haffuer .. (hennes fader) skurit thet främsta stycket bort aff hennes Tunga, hwilket hon sedhan spottade sinom Fadher j öghonen. Lælius Jungf. P 1 a (1591). Tugga Affton och Måron braf de små Ärter, som heeta på Latin, Vicia, spåtta dem Hästen i Ögona, och twätta honom andra Dagen medh friskt Käll-Wattn. Rålamb 13: 165 (1690).
e) med personbetecknande obj., i sådana uttr. som spotta ngn i ansiktet, spotta så att man träffar ngn i ansiktet; förr äv. utan förb. med prep.-uttr., med avs. på person (anträffat bl. oeg. l. bildl.; se k α α’) l. ansikte: spotta på. Om hennes fadher hadhe spottat henne j ansichtet, skulle hon icke skemma sigh j siw daghar? 4Mos. 12: 14 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). The hafwa tit (dvs. Jesu) anlete spottat, och thet med et kläde förskylt. Spegel Pass. 500 (c. 1680). Vid dessa ord spottade .. (gumman) sig på de rynkiga fingren, nappade branden af det ena ljuset, steg upp och lyste oss starkt i synen. Runeberg 4: 152 (1832, 1858). Karlfeldt FridLustg. 56 (1901).
f) i uttr. spotta knut, ss. benämning på följande lek varvid en knut på ett fristående hus är utgångspunkt: alla lekande utom en skall ta sig runt huset o. vid återkomsten spotta för sig (se b β) medan den återstående har till uppgift att söka kulla (se KULLA, v.2) ngn av de andra gm att spotta l. ropa tvi o. dunka i knuten; jfr DUNK, sbst.1 3. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 189 (1949). Anm. Samma lek kallas i vissa trakter spott i knut (med apokoperad inf.). Bland sommarlekarne var det jemte bollslagning i synnerhet följande fyra: ”tvi dunk” (äfven kallad ”spott i knut”), ”boll i håla”, ”slå trissa” och ”hoppa bock”, som utgjorde de förnämsta (bland skolgossarna i Karlstad på 1840-talet). Ödman VårD 1: 11 (1882, 1887). Barnens lekar sommartid, med enkleken och ”spott i knut” som de förnämsta. MinnGPrästh. 6: 23 (1930; från Värml.).
g) i ngt utvidgad l. oeg. anv. (jfr k), om djur (särsk. lamadjur l. katt(djur) l. orm); äv. motsv. d. Till Kattens egenheter hör, att han .. hväser och spottar då han blir ond. Nilsson Fauna 1: 19 (1820). Svarthalsade eller spottande kobran (Naia nigricollis Rhdt.) .. anses som en av Afrikas farligaste ormar, just genom att hon kan spotta sitt gift 2—3 meter långt. Cyrén Orm. 205 (1934). Råka ut för ett spottande lamadjur. Östergren (1944).
h) (†) närmande sig l. övergående i bet.: kasta upp, i uttr. spotta över tummen. Then på en gång mycket tager til Lijffz, hans Kropp öfwerfylles thesz snarligare och nödgas så theste förr spotta öfwer Tummen. Hildebrand MagNat. 50 (1650).
i) i p. pr. i adjektivisk o. överförd anv., om ngt sakligt; äv. i fråga om djur (jfr g). Talet (var) till den grad lifligt och strömmande att det måste bokstafligen benämnas sprittande, sprutande, spottande. Hellberg Samtida 1: 105 (1870). Med korta, liksom spottande fräsningar — päh! päh! — söker (göktytan) .. skrämma undan fridstöraren. Rosenius SvFågl. 2: 379 (1926). — särsk. oeg., om djurläte (jfr g). Göken .. Har 3 slags läten, 1: 0 galandet, 2: 0 hväsande eller spottande, 3: 0 kluttrande, något likt Spillkråkans drill. Ström SvFogl. 27 (1839); möjl. vbalsbst.
j) ss. vbalsbst. -ning, i konkretare anv., närmande sig bet.: spott. Beteltuggarnas (otäckt röda) spottning, som européerna ha svårt att förlika sig med. Östergren (1944).
k) oeg. l. bildl.; äv. motsv. d o. e.
α) utgående från ordets anv. ss. uttryck för förakt.
α’) i uttr. spotta på l. åt l. efter ngn l. ngt l. spotta ngn i ansiktet l. (vard.) synen, förr äv. endast spotta ngn, mer l. mindre liktydigt med: håna l. visa sitt förakt för ngn resp. ngt; jfr SPOTTA, v.2 När the hade helsat, war ther ingen framsettning annadt än beskriande och spottande på Luthers lerdom. Svart G1 144 (1561). Tu haffuer spåttatt minn hustru. Spåtta på hooror och icke opå henne! VadstÄTb. 215 (1596). Men huru han der emot haar sig förhållit, dhett är heela bygden fult af, och inth(et) barn snart som icke spottar åth honom för sijn ostadighet och falskheet. VDAkt. 1684, s. 14. Offta spåttar man på then fåhlan, som man giärna sielff uppå såte. Celsius Ordspr. 11: 432 (c. 1710). Sparrsköld, spottad i synen af hela Dramatiska Theatern och nu senast af De Broen, har lagt in och begärt sitt afsked. Kellgren (SVS) 6: 300 (1790). Jag kan icke på .. (Röda rummet) tänka mig ett annat slut än denna suveräna spottning på alla de saker, om vilka människorna inbillade hjälten att de voro s. k. idealer. Strindberg Brev 2: 90 (1879). Jean. Nej, fröken Julie, de älska er icke. De ta er mat, men de spotta efter den! Tro mig! Dens. Julie 33 (1888). (I Aten) finnas också typer, vilkas utseende skvallrar om, att de inte spottat åt någon förbjuden frukt. Jacobsson AdRes. 96 (1926). Hedin (skulle) ha spottat Hirsch i ansiktet och för alltid lämnat .. (Aftonbladet), både som dess chef och medarbetare. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 147 (1947). jfr NED-SPOTTA.
β’) med obj. betecknande ord l. yttrande: gycklande l. hånfullt l. föraktfullt slunga ut (okvädinsord l. glåpord l. smädligt yttrande o. d.). Han rätade upp sig, såg dem i ögonen och spottade i föraktfull ton ett skymford i deras ansikte: ”Förbannade svin!” Lundquist Zola Grus 271 (1892).
γ’) (skämts., vard.) i reciprok anv., i sådana uttr. som spotta varandra l. varann i synen l. ansiktet, lägga bort titlarna. Kan inte vi ta och spotta hvarandra i synen! Hedenstierna Marie 208 (1896). Vi kan gott lägga bort titlarna — och spotta varann i synen som det heter. Hedberg Bekänna 265 (1947). Jag tycker att vi kan ta och spotta varann i ansiktet med en gång, så är det gjort. Gustaf-Janson Oskuld. 308 (1968).
δ’) (vard., numera mindre br.) hyperboliskt, imperativt, i uttr. spotta mig i synen (om inte det l. det är så l. så). Ihre DissJurForm. 4 (1746). Spotta mig i synen, om inte detta är narren, som nu kommer igen. Högberg Storf. 168 (1915).
γ) i uttr. spotta i glaset (l. stopet l. flaskan l. kannan), säga nej till ett glas (resp. stop osv.); nästan bl. i negerad sats, i sht i uttr. inte l. ej l. icke spotta i glaset (l. stopet osv.), inte säga nej till ett glas (l. stop), gärna ta sig ett glas (l. stop), vara begiven på brännvin (resp. öl) l. andra starka drycker, äv.: (vid visst tillfälle) ta sig några rejäla supar l. dyl.; förr äv. (se slutet) i uttr. inte spotta i fatet. Han spottar intet i Glaset den buszen. Celsius Ordspr. 2: 107 (1709). JSwedberg (1729) i KyrkohÅ 1900, s. 93 (: i stopet). Rhodin Ordspr. 65 (1807: i kannan). Wrangel var just icke den, hvilken som man säger spottade i glaset bland glada vänner. Wingård Minn. 5: 65 (1847). (Det) syntes .. tydligt, att han vid frukosten ej spottat i glaset. Cavallin Stevenson o. Osbourne 102 (1898). Strix 1899, nr 13, s. 1 (: i flaskan). Kort kunde han inte spela och spottade i glaset gjorde han också. Hülphers Ångermanl. 115 (1900). Jag .. märkte att han inte spottade i glaset. Stolpe BerättMer 159 (1971). — särsk. (†) i uttr. inte spotta i fatet, inte säga nej till viss mat, äta friskt (av viss mat) l. dyl. Han sputtar inte i fatet. Celsius Ordspr. 1: 745 (1708).
δ) med saksubj. (jfr ε, η); särsk. om l. i fråga om vatten vid sjögång l. hett vatten l. annan het vätska: (fräsande) stänka l. yra (upp) l. finfördelat flyga upp; tömma ifrån sig l. skvätta (ut) yrande vatten l. vätska l. skum o. d.; äv. med avs. på skum o. d.: (fräsande) stänka l. låta yra (upp) o. d.; jfr ε. När Milan .. (sprutar ifrån sig heta vattendroppar), säga Kolarena, at hon fräser och spåttar. Wallner Kol. 41 (1746). Åns sorlande knot, när hennes fart här och der söker hämmas af trotsiga stenar, mot hvilka hon då, uppbragt, spottar ett hvitt skum. Crusenstolpe Mor. 3: 77 (1841). Smöret, som fräste och spottade på assietten, var flytande som sås. Topelius Sommarsjö 1: 50 (1897). Tekannan blir i ordets fulla bemärkelse alldeles utom sig. Käckt sätter den locket på svaj, visslar, spottar, mumlar muntra skällsord och släcker slutligen primusköket med sin översvallande glädje. Riwkin o. Brick Inber Näkt. 120 (1931). En vichyvattenflaska fräser och spottar i doktorns händer. Moberg Rosell 105 (1932). Kådan begynte drypa genom spisgallret och spotta i askan. Aronson SångPolstj. 9 (1948).
ε) med saksubj. (jfr δ, η), med avs. på ngt annat än vätska o. d. (särsk. eld l. projektiler): spy l. spruta ut (ngt); äv.: producera i stor mängd o. d. (se β’); äv. utan obj. Den 9 maij emot afftonen kommo (vi) för littawsch Brisch, hwarest man wedh wår ankombst som uthur een trefflig och stark besatt fästning hefftigt medh styke och mussqwete kuhlor kring om sigh spåttade. Dahlberg Dagb. 95 (c. 1660; uppl. 1912). Vesuvius, Ethna och Hecla spotta faselig eld. Scherping Cober 1: 243 (1734). Kanonerne .. spottade eld. Weste FörslSAOB (c. 1817). — jfr ELD-SPOTTNING. — särsk.
α’) (†) i uttr. spotta åt ngt, bära (se BÄRA, v. 23 a) mot ngt? Bohus Fästning .. hade .. twänne runda Torn eller Casteller, Fars Hatt och Mors Myssa kallade, hwilka spottade åt röda Kon, som låg på et högt rödaktigt Spatbärg, norr om Fästningen. Linné Vg. 159 (1747).
β’) betecknande att ngt l. ngn producerar ngt i stor mängd o. d.; dels med avs. på vara o. d., i de särsk. förb. SPOTTA FRAM, UT, dels (sport., vard.): skjuta (mål) i mängd. Trots att Gröndal spottat mera mål än något annat lag i klass IV förlorade elvan serien på målkvot. IdrBl. 1935, nr 65, s. 11.
ζ) (†) skjuta på (ngt)?; jfr ε α’. Det (är) bättre, att blodh här uthgiutes, än att fienden skall liggia här och spotta våre klippor. RP 11: 449 (1646).
η) om motor, maskin, fordon o. d.: (under oregelbunden gång) avge väsande l. fräsande l. explosionsartade ljud. ”Har (borr-)maskin krånglat något?” ”Hon spottade litet i början, hade väl förkylt sig under natten.” Didring Malm 2: 17 (1915). Fogelström Dolly 38 (1958; om bil).
ϑ) [sannol. utgående från anv. betecknande att visa sig karsk o. ss. tecken på ilska] i särsk. förb. med bet.: streta emot l. vara uppstudsig l. slå ifrån sig (se SPOTTA EMOT, IFRÅN SIG) l. karska upp (sig) (se SPOTTA UPP).
1) (mera tillf.) vid matning: gm att spotta l. söka spotta göra motstånd (mot matningen). PPGothus Und. P 4 a (1590).
2) (†) till k ϑ: streta emot l. slå ifrån sig; äv.: svara uppstudsigt l. försvara sig (med ord). Weste (1807). Dens. FörslSAOB (c. 1817). —
SPOTTA FRAM10 4. särsk.
1) till k α β’: snabbt yttra l. framslunga (ngt) med förakt l. bitterhet i rösten. Hon skulle behålla det sista ordet, hur ettrigt han än spottade fram sin ironi. Beijer BritaGrossh. 206 (1940). Sjöman Lekt. 18 (1948).
2) till k ε, ε β’: i stor mängd o. jämn ström mata fram l. framställa (ngt). Bolin KemVerkst. 133 (1942; om maskin med avs. på knappar). GHT 1955, nr 55, s. 1. —
SPOTTA IFRÅN l. FRÅN SIG. (†)
2) till k ε. Menniska, du har väl ögon i hufvet och kan se att .. (kaffekvarnen) spottar bönorna hela ifrån sig igen! Hedenstierna Jönsson 118 (1894).
3) till k ϑ: slå ifrån sig l. streta emot l. (energiskt) försvara sig. Thenne beskreffne Flotta, / Medh rätskaffens Krijgzmän, / Månde heet från sigh spotta. PolitVis. 314 (1644). Weste (1807; angivet ss. vard.). Dens. FörslSAOB (c. 1817). —
SPOTTA NED10 4 l. NER4. gm spottande helt l. till större l. mindre del smutsa ned (ngt); äv. utan obj.; äv. bildl. Weste (1807). Strindberg Brev 7: 5 (1888; bildl.). (Patienten) är snuskig och spottar ner omkring sig. UpsLäkF 1904—05, s. 239. jfr nedspotta. —
SPOTTA UPP10 4, äv. OPP4. särsk.
1) under (hostande o. harklande o.) spottande få upp o. befria sig från (ngt). När man widh tridie eller fiärde Dagen (då man dricker medevivatten) intet befinner i sigh en torr Hosta, vthan spottar vp mehra tiock Slem och Orådh, tå faare .. (brunnskuren) fort vthan hinder. Hiärne Suurbr. 31 (1679). Harlock (1944).
2) till k δ, ε; särsk. till k δ, om vatten l. våg o. d.: fräsande stänka upp (skum o. d.); äv. utan obj. Allt skiftar för hans syn / De gråa blomstren och de svarta gräsen, / Den gröna ström, som spottar upp mot skyn. MarkallN 2: 120 (1821). Jag stod vid relingen, där indigofärgade vågor ilsket spottade upp sitt hvita skum. Nyblom Golfstr. 122 (1911).
3) till k ϑ; refl., i uttr. spotta upp sig, göra sig l. bli morsk l. kavat l. ta sig själv i kragen o. d.; karska upp sig; äv. ngt allmännare: rycka upp sig l. ta sig samman o. d. Jag trodde att det var någon af urinvånarne (som kom seglande), och det var därför jag spottade opp mej. Strix 1904, nr 32, s. 4. Du ska spotta upp dig .. Man ska inte sörja för länge. Hellström Kusk. 85 (1910). ”Argos” spottade upp sig betydligt under sista halvleken. IdrBl. 1924, nr 78, s. 14. Man måste spotta opp sig, sade han. Man måste hålla sig rak i ryggen. Johnson GrKrilon 407 (1941). jfr (med ordlekande anslutning till 2): I minnet ser jag gärna tillbaka på Ingaröfjärden, till och med då den spottar upp sig och vill värka haf med brottsjöar söderifrån. Engström 1Bok 149 (1905). —
SPOTTA UT10 4.
1) spotta o. därvid bringa (spott l. slem) att fara ut; äv. utan obj. Mark. 7: 33 (NT 1526). Han (tog) flöjten från munnen och spottade ut lite spott. Lindgren Mio 44 (1954). jfr utspotta. särsk.
2) mer l. mindre bildl. (jfr spotta, v.1 k). Att hon lekt med mig, att hon spottar ut mina kyssar, och kastar mitt hjärta i svingården. Strindberg Svanehvit 154 (1902). särsk.
a) motsv. spotta, v.1 k α β’, ε, med avs. på ord o. d. Janson Gast. 130 (1902; med avs. på förakt). (Han) spottade rasande ut ett turkiskt skällsord. Janson Lögn. 113 (1912). Han spottade ut sina repliker med en vansinnig hast. Siwertz Eld. 247 (1916).
b) motsv. spotta, v.1 k δ. På inga vilkor får kanoten komma in till stranden i en vågdal, då nästa sjö skulle sluka den och helt säkert spotta ut den så ovårdligt att den blefve komplett vrak. Balck Idr. 1: 383 (1886).
c) motsv. spotta, v.1 k ε (jfr a), ε β’: spy ut; i snabb följd l. stor mängd l. jämn ström skjuta ut l. komma fram med l. ge ifrån sig l. producera. The Kopparstycker swåra, / Spottade trefflig vth, / Lood och Kulor hårda. PolitVis. 317 (1644). De buckliga mässingshornen spotta ut signaler. Lindqvist Herr. 345 (1917). Präglingsmaskinerna spotta ut 140 mynt per minut och maskin. SvD(B) 1938, nr 66, s. 14.
d) (†) abs.: ge fritt utlopp för sitt hån l. dyl.; jfr spotta ut till spotta, v.2 Finner du blott en omsägning, eller står / Ett enda fyllnadsord i versen; spotta ut! Thomander 3: 493 (1826; gr. orig.: κατάπτυσον).
-BÄCKEN. [jfr t. speibecken, spuckbecken] (i sht förr) jfr -låda. Lind 1: 1439 (1749). Heinrich (1814). —
(c) -FEBER. (†) om febersjukdom som ger upphov till ymnigt spottande; jfr -sjuka. Wikforss 2: 628 (1804). Heinrich (1828). —
(g) -FISK. (†) om fisken Toxotes jaculatrix Pall., sprutfisk (som gm spottande nedlägger byte i form av insekter o. d.). WoJ (1891). —
(c) -FLASKA. (förr) för (lung)sjuk person avsedd (o. med desinficerande medel försedd) flaska i vilken denne vid behov kan spotta. FörhLäkS 1893, s. 216. —
(g) -KOBRA. zool. den i Afrika förekommande kobraormen Naja nigricollis Reinh., svarthalskobra (som kan spotta sitt gift mot sitt utsedda byte o. d.). DjurVärld 7: 560 (1962). —
-KOPP. jfr kopp, sbst.1 1 o. -låda; äv. bildl., om ngt l. ngn som anses förtjänt av l. utsätts för hån l. förakt. Bellman (BellmS) 13: 48 (1765). Form 1949, s. 46 (bildl., om företeelse). Hedberg VKind. 87 (1954; bildl., om person). särsk. om kopp med dess innehåll, använd ss. måttsbestämning. (Patienten) hostade .. upp ett par spottkoppar rent blod. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1890, s. 156. —
-KUPPE, m. [senare leden samhörig med sv. dial. kuppa, f., liten skål, etymologiskt samma ord som koppa, sbst.1] (†) spottkopp. Lind (1749). —
(c) -KUR. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) salivationskur. Lindestolpe Frans. 74 (1713). Klint (1906). —
-LÅDA. (i sht förr) öppen låda (oftast fylld med sand l. granris l. vatten o. placerad på golv) avsedd att spotta i; äv. bildl.; jfr -back, -burk, -bäcken, -fat, -kopp, -kärl, -skål. BoupptVäxjö 1781. UCygnæus (1859) hos Aho Soldan 296 (bildl.).
-MÖRT. (†) om mört med små, vassa ben (vilka vid fiskens ätande ofta måste spottas ut). (Sädesmörtarna kallas) ock Spottmörter .. ty ätarena, af fiskens små och hvasz been, måste oftast spotta. Broman Glys. 3: 616 (c. 1740). —
(g) -ORM. zool. spottkobra (äv. kallad svarthalsad spottorm); stundom äv. allmännare, om kobraorm med förmåga att spruta ut sitt gift mot sitt byte o. d. 2Brehm 3: 139 (1887; om ormen Naja Haje Lin.). SvUppslB 11: 445 (1932: svarthalsade spottormen). BonnierLex. (1966). —
(c) -SJUKA. (†) om sjukdom som ger upphov till mycket spottande; jfr -feber. Möller (1790). Weste FörslSAOB (c. 1817). Tholander Ordl. (1872). —
-STEN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 9978). [jfr språkprovet 1604 under spotta, v.1 a] bildl., om ngn l. ngt som utsätts för upprepade (gycklande l. hånfulla l. föraktfulla l. skymfande) angrepp; jfr -tavla. BL 14: 338 (i handl. fr. 1809). —
-TAVLA. bildl.: föremål för gyckel l. hån l. förakt l. skymfande o. d.; jfr -sten. Benedictsson Folkl. 54 (1887). —
B (†): SPOTTE-POTTA. spottkärl av sten- l. lergods; jfr potta, sbst. 1. Karlson StåtVard. 361 (cit. fr. 1691).
1) (mans)person som (ofta l. gärna) spottar. Spottare, (dvs.) Krackare, som altijdh skraflar och spottar. Linc. Bbbb 3 b (1640). En skicklig spottare, beundrad av alla klasskamraterna. Östergren (1944).
2) [sannol. oeg. l. bildl. anv. av 1 med anslutning till spott, sbst.1 d β; jfr spott-strit] (†) spottstrit (i ä. systematik). Larverne .. af Spottarne gömma sig innom et skum som de genom bakändan sprita på löf och blommor. Retzius Djurr. 87 (1772). (Stritarna) delas uti 5 flockar .. Spottare, Ranatræ, hoppande. Därs. 88. (Sv.) Spottare .. (t.) Schaumwurm. SvTyHlex. (1872).
Spalt S 9984 band 29, 1985