| Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TYDA ty3da2, v.2 -er, tydde tyd3e2, tytt tyt4, tydd tyd4; förr äv. TYDAS, v. dep. (pr. sg. pass. o. dep. -es Stiernhielm WgL 106 (1663) osv.; -s Kellgren (SVS) 3: 385 (1792) osv. — sup. tydat Brenner Dikt. 1: 54 (1695, 1713); tytt Carl IX Cat. S 4 a (1604) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ERI (i ssgrna DRÖM-, STJÄRN-, TECKEN-TYDERI), -ING (i ssgn LIK-TYDING), -NING, -SEL (†, Bureus Runaräfst 180 (1602: tÿdhslen)); -ARE (se avledn.), -ERSKA (i ssgn TECKEN-TYDERSKA).
1) (efterforska o.) utröna l. komma till klarhet om den egentliga innebörden l. meningen l. betydelsen hos l. det inre sammanhanget i (ngt), uppfatta l. utläsa l. förstå (se FÖRSTÅ, v.3 4); äv.: (med ord) ge uttryck för sådan innebörd osv., förklara l. klargöra l. tolka; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: använda l. tillämpa; äv. med personobj. (se a); äv. i förb. med dels objektivt predikativ (särsk. inlett av som l. till (jfr f, g)), dels adverbiell bestämning; i sht förr äv. med indirekt personobj.; förr äv. refl. med obj. angivande resultatet av utrönandet osv. Ty jag weth mig alldrig mhz then grund eller beschedh haffue försegled Söderköpingz besluth, att saken therhen schulle tydes eller förståes, att man mhz woldt schulle twinge alle dem som icke wele wara mhz oss ensse. HB 2: 313 (1597). Wele wij at här effter strengelighen hollas skal .. at thenne wår stadga .. icke skal tydhes på thet som här til är skedt, wthan allenast till them extenderas, som här effter, i några måtto, här emot brytandes warde. Schmedeman Just. 218 (1622). Omina, eller sådana händelser, af hwilka man tyder sigh lycka eller olycka til i sina sakers uthförande. Isogæus Segersk. 959 (c. 1700). Somlige togo altsammans för ricktigt; Somlige logo deråt, och tydde det annorlunda. Nordberg C12 2: 612 (1740). Jag har (i min levnadsteckning) velat noga undvika alt, som kunde tydas til prål. Schönberg Bref 1: XXXV (1800). Tyd oss vår väg, / Målet oss säg. Oscar II 3: 150 (1888). Jag tydde inte detta som en taktlöshet utan bara som ett kamratligt sätt att retas med mig. Siwertz Förtr. 95 (1945). — jfr BORT-, HÄN-, MISS-, OM-TYDA o. LIK-TYDANDE samt O-, SVÅR-TYDD m. fl. — särsk.
a) med personobj.: förstå l. uppfatta (ngns) karaktär l. sinnelag l. handlingssätt o. dyl. l. (o. numera i sht) (ngns) ord l. uttalande; äv. med objektivt predikativ. Du är så stark i din religion, / At ingen dig kan kättersk tyda. Nordenflycht (SVS) 2: 163 (1745). Särskilt har den puritansk-nonkonformistiska traditionen varit benägen att tyda Wyclif som en puritansk oppositionspredikant med fast bokstavstro på bibeln. KyrkohÅ 1937, s. 123. Det väsentliga i det nya Jerusalem (dvs. New York) var .. inte det exklusivt judiska utan det moderna, internationella och framstegsoptimistiska. I det perspektivet kan vi tyda Walther Rathenau, när han .. yttrade, att ingenting .. hade varit arkitektoniskt mera imponerande än New York City. DN 19 ⁄ 12 1997, s. 3.
b) med avs. på utsaga l. text l. skrift o. d.: uttolka, förklara; jfr h. Hwar tyder sielff sin egen Ord. .. (dvs.) Dhet heemstår hwar och en sielff at vthtyda sina egna Ordz meening. Grubb 348 (1665). Ack broder! Tyd ej så på sned / hvad jag har sagt, och var ej vred! Andersson Plautus 25 (1901). Jag kom i nya konflikter med mig själv (om min rätt att föra andras talan), därför att det jag skrev tyddes olika då det trycktes i arbetarpressen eller om det trycktes i en borgerlig tidning. Lo-Johansson Förf. 95 (1957). — särsk.
α) (numera föga br.) med avs. på bibeln l. lag l. förordning o. d.: tolka; äv.: utlägga l. redogöra för; äv. mer l. mindre bildl. Alldenstund ingen menniskia efterlatidt är att tyde Gudz ordh efter eget sinne. RA I. 3: 87 (1593). Tydha Sweriges lagh. Thyselius HdlLärov. 1: 33 (1620). Jaså, fru Lagerstedt tydde honom skrifterna ordentligt! Törnblom Barnaoff. 168 (1911). 3SAH LXIII. 1: 31 (1952).
β) med avs. på bokstav l. handstil l. tecken o. d.: dechiffrera. Wirsén Dikt. 66 (1876). När jag började på korrekturavdelningen var en av de största svårigheterna att tyda alla svårlästa handstilar. UrDNHist. 1: 314 (1952). Jag lyckades tyda poststämpeln till Metaponto. Anderson Brev. 600 (2004). — jfr TECKEN-TYDANDE.
c) (†) i fråga om att återge ngt på annat språk än det från början använda, särsk.: översätta (med), särsk. i sådana uttr. som tyda ngt från (språk) på (annat språk). Är .. een obeskedeligh och oförswarligh wahne, om iagh håller thet så före, at ingen skal kunna thetta eller annat rätt på Swenskan tyda eller vthsäija, effter såsom iagh thet icke weet. Arvidi 2 (1651). Benzelii Epitome Repetitionis Theologicæ har blifvit tydd från Latin på Svänska, förstådd och läsen utantill. VDAkt. 1798, nr 269. Att lärjungen må hafva färdighet att .. obehindradt tyda tyska prosaiska författare. FörslStadgNElSkolSthm 1852, § 13. Parricidæ, ett ord så godt som två, ty det kan tydas både fadermördare och landsförrädare. Rydberg RomD 33 (1877). Melander Långtur 56 (1896).
d) med avs. på ngt mystiskt l. gåtfullt l. till synes oförklarligt, särsk. dröm l. gåta l. tecken o. d.; jfr h. Fast Alexanders Band för Skytten honom fridde. / Een spå-wijsz Kråka som een owijsz Trullkarl tydde / Aff ruttna Pijleträt kund döden ey vndfly. Lucidor (SVS) 218 (1671; uppl. 1997). At slagta dufvor, spå af djurens inälfvor, och tyda drömmar. Eurén Kotzebue Cora 93 (1794). Man skämtade, glammade, berättade historier, tydde gåtor och spelade kort. Hagberg DödGäst. 445 (1937). Han var en mäkta from och dygdig man som kunde tyda himmelens tecken. Malmqvist BerTräskmark. 1: 21 (1976). — jfr FÖRE-TYDA.
e) (numera mindre br.) med avs. på föremål för kunskap l. forskning: komma till kunskap om (o. förklara (se d. o. 5)). Böttiger 2: 48 (1857). Svårigheterna att tyda dessa bergarter (dvs. granuliter o. hälleflintor) komma till det mesta däraf, att de genom veckningar och pressningar .. blifvit i så hög grad omvandlade, att de förlorat nästan alla spår af sin ursprungliga struktur. Uppl. 1: 15 (1901). (Han) tyder den högsta transgressionsgränsen längs de skånska syd- och ostkusterna som den baltiska issjöns. SvGeogrÅb. 1934, s. 13.
f) i sådana uttr. som tyda allt l. ngt till det bästa l. det värsta, ge allt resp. ngt den väl- resp. illvilligaste tolkningen. Aldenstund folck lätteligen finnes, som dedh väl meent ähr tydha till dedh versta. AOxenstierna 8: 228 (1633). Hon andras taal og wärk beskedligt tyr til bästa. Columbus (SVS) 2: 150 (1671). Verkliga förhållandet var icke alldeles sådant, men det kunde så uppfattas .. och i sådana färger utmålas af dem, hvilka gerna tydde allt till ondo. 2SAH 55: 377 (1878). Erik Nordin hade i det längsta tytt allt till det bästa. Hedberg Räkn. 190 (1932).
g) (†) i uttr. betecknande att ngn lägger skulden på ngn l. ngt l. klandrar l. lastar ngn för ngt; särsk. i uttr. tyda ngn ngt till last, jfr LAST, sbst.2 4 b α. Befans i saningh, att det war en annan pärson som det pärlementet i Sijdenssiöö anrettad, och Nilz Jörensson seger sigh inthz kuna tijda hono(m) det oppå. ÅngermDomb. 23 ⁄ 11 1646, fol. 10. Jag wet wel .. at monge tyda mig til last, at jag sådana bref anförer, som wore thet af mig til beröm och skryt anfördt. Swedberg Lefw. 300 (1729). Salvius BrudGrafskr. 2 (1756).
h) ss. vbalsbst. -ning, betecknande förhållandet att ngn tyder ngt; särsk. konkretare, om enskilt utslag av tydande, förklaring, utläggning, tolkning, äv. närmande sig l. övergående i bet.: betydelse, innebörd; särsk. i anv. motsv. b, d. Sigfridi D 7 b (1619). En så förhatelig stämpel af det wederstyggeligaste och straffbaraste Förräderibrott .. måste .. omsider genom wrångwis tydning reta en uppmanad folkhop till wåldsamma utbrott. AdP 1789, s. 600. Vid förklaringen av (värdshus)namnet ”Kalinan” höll sig Karlin till en av de tydningar av det säregna namnet, som är vanligast bland gemene man. Kulturen 1949, s. 73. Kristendomen upptog användningen av salt och förlänade det med hänvisning till Nya testamentet en kristen tydning. Arv 1953, s. 50. — jfr BIBEL-, CHIFFER-, LAG-, ORD-, PLANETE-, REBUS-, RUN-, STJÄRN-, TECKEN-TYDNING m. fl.
2) (†) (mer l. mindre direkt) ge uttryck för (ngt); meddela l. tillkännage l. förkunna; äv. dels med anslutning till l. övergående i bet.: antyda, dels: betyga l. försäkra; äv. dels med indirekt personobj., dels refl. (se slutet). Detta (att hon ridit till Blåkulla) tydde poiken Jöran kiäringen i ögonen. Gadelius Tro 2: 323 (i handl. fr. 1674). Hur må Iag Skynda fort? / Hur skall Iag rätt förstå, dät guden mig nu tydde? LejonkDr. 244 (1687). På hagga (dvs. Haga) tydde mig K. Mt att flottan skulle ut men aldrig slåss, det var då ministeriela Saker och intet alfvare. CAEhrensvärd Brev 1: 132 (1788). Gack du, Augusti lof att tyda / Med sanning för en efterverld! Wallin (SVS) 1: 430 (1806). Ömhetstrånad, tydd af näktergalar. Oscar II 3: 122 (1888). — särsk. refl.: uttrycka sig (klart), framställa sina tankar, äv. mer l. mindre bildl. Stiernhielm WgL 100 (1663). Snart glädjen rår i muntra toners slag, / Snart ömheten sig i dess stämma tyder. JGOxenstierna 1: 79 (1805). Alla glodde vi nu undrande på honom; han måste tyda sig. Lindström Österhus 262 (1952).
3) (†) med sakligt subj.: bära vittnesbörd l. vittna om (ngt); visa (på); äv.: antyda; äv. opers. o. refl., särsk. i sådana uttr. som det tyder sig (till) att, det ser ut som att. RannsaknAntikv. I. 1: 66 (1673). Hon hade äfven än den länta glansen quar / Utaf den färg, hvarmed hon sina kinder prydde, / At gömma bort de drag, som hennes ålder tydde. Murberg Racine Ath. 20 (c. 1776). De flesta Fiskar äro försedde med fenor, som tyda spåren efter båda slags extremiteterna. VetAH 1818, s. 96. Så stånde nu högen mång tusen år / och tyde den mäktiges minne / som hvilar derinne! Ling BlotSven 110 (1824). Du har åren inne för att själf taga ledningen av .. släktens angelägenheter, och det tyder sig, att de måste läggas i männers händer. Ahrenberg StRätt 49 (1899). Moberg Rid 252 (1941). — särsk. om symbol l. sinnebild o. d.: betyda (se d. o. 3) l. beteckna (ngt); äv. om förebud l. dröm o. d.: utgöra tecken på, varsla om; äv. med indirekt obj. Huad tyder här Cypres, hui sijr Jagh blosz som rysa? Lucidor (SVS) 291 (1672; uppl. 1997). Et svart förfärligt moln en faslig natt oss tyder. Wallenberg (SVS) 1: 171 (1771). Rosen, flicka, tyder lif och kärlek, / Valmon köld och död. Runeberg (SVS) 1: 259 (1830). I ädle herrar, gån till store Karl, / Som nu belägrar staden Cordova. / I handen bären kvistar af oliv: / De tyda frid och underkastelse. VLitt. 2: 9 (1887).
4) intr., med sakligt subj.: peka (se d. o. 3), visa; särsk. (o. utom i slutet numera bl.) i förb. med adverbiell bestämning (betecknande riktning) (ngn gg äv. (o. då med personsubj.) i eg. bet., i fråga om att visa med gest l. åtbörd o. d.); förr äv. dels refl., dels ss. dep. (se särsk. slutet). (De) vele .. hoppas, at Ridderskapet och Adelen äre om theres gode intention försäkrade, at sättia alle andre considerationer afsides, som icke kunne tyda här emot. RARP 9: 79 (1664). (Kristus är) then första näst Gudh, och hans enda Elskelige Son .. hwilckens nampn är heligt och ovthsäyeligit .. Sådant tyder sigh therhän, at han är medh Fadren lijka Ewigh, aff samma wäsende, och all tings Skapare. Sylvius Mornay 86 (1674). Alla bibehållna forntids-drag, tyda .. derhän, att midsommars-afton en gång i hedna-verld varit hållen i helgd, på ett sätt motsvarande hvad som förekom på jul-afton eller qvällen före midvintern. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 185 (1863). Det gäller en passus .. vilken synes antyda, att han känt uppgifter som tytt i denna riktning. Fornv. 1926, s. 397. Följ med in, sa han .. och rätade på ryggen; tydde mot hus skymtande bakom en lövträdsdunge. Sandgren Furst. 168 (1962). — jfr HÄN-TYDA. — särsk. (fullt br.) i förb. med prep. på, förr äv. uppå, i fråga om att rikta ngns tanke l. uppmärksamhet någonstans, särsk.: visa på l. vittna l. ”skvallra om”; särsk. i förb. med att-sats: ge skäl att förmoda att, tala för att (jfr TALA, v. 9 b); förr äv. dels: peka fram emot, förebåda, dels med personsubj.: antyda (se d. o. 3); förr äv. ss. dep. Thet är een sådan åtskildnat emellan, nämbligen at Gambla Testamentzens Sacrament the hafwa tydt och wijst in opå the ofer, som .. Iesus Christus .. j tilkommande tijder skulle vthstå. Carl IX Cat. S 4 a (1604). Schroderus Ratich. C 8 b (1614; ss. dep.). Säg – har jag med ett ord i våra samtal tydt / På att min hand var fri att skänkas bort på nytt? Bäckström Lej. 57 (1875). I det äldre urberget tyder små kolförekomster och grafithaltiga bergarter på organiskt liv. Selander LevLandsk. 19 (1955). Ett högt pH-värde kan tyda på att det finns kemikalie- eller tvättmedelsrester kvar i plagget. RådRön 1997, nr 5, s. 7.
TYDA UT. [fsv. þyþa ut] (†) till 1: uppfatta (ngt), förstå; särsk. med avs. på utsaga l. textinnehåll o. d.: tolka l. förklara l. uttyda; särsk. i uttr. tyda ngt illa ut, uppfatta ngt illvilligt l. på ett för ngn ofördelaktigt sätt; äv. med indirekt personobj. Tydh oss vth then(n)e liknilsen om åkrens ogräsz. Mat. 13: 36 (NT 1526). Min Ord äre Lijff och Anda, och skola intet effter menniskligh Förstånd betrachtas, ey heller tydas vth effter hwars fåfängia Godtyckie. Preutz Kempis 204 (1675). Det vare fierran ifrån mig at tyda illa ut, om en annan .. åstundade närmare lius. 2RARP 14: 244 (1743). En dröm skall du tyda mig ut. Lagerlöf HomOd. 242 (1908).
-SÄTT. (numera mindre br.) om sätt att tyda ngt på; jfr tolknings-sätt. Thorild (SVS) 2: 119 (1784). Endast det skulle man kunna antaga, att .. (esséerna) antogo ett allegoriskt tydningssätt af de heliga skrifterna. Agardh ThSkr. 1: 34 (1842, 1855). SAOL (1950).
TYDBAR, adj. som är möjlig att tyda; stundom liktydigt med: begriplig (se d. o. 4). Att .. en dryg del (av runinskriften) .. kan tolkas, och man kan hoppas, att äfven återstoden blir tydbar. Hildebrand Hedn. 56 (1872). Alla meddelanden mellan människor .. likna mer eller mindre den trådlösa telegrafens budskap, endast tydbara af likstämda mottagningsapparater. Solnedg. 2: 61 (1911). jfr o-, svår-tydbar.
TYDELSE, r. l. f. [fsv. thydhilse] (†) tydande, tydning; särsk. konkretare: betydelse. Hwilket och thes (dvs. exemplets) egenteliga tydelse å samma Rum är. Arvidi 25 (1651). En dunkel gåta blef oss föreskrifven; / men ljus vi äfven fått till tydelsen, och lycklig den, som af sin håg blef drifven / att forska djupt och tänka blott på den! Bäckström Skald. 90 (1860). SvTidskr. 1873, s. 394. —
Spalt T 3429 band 35, 2009