| Publicerad 2010 | Lämna synpunkter |
TYNGA tyŋ3a2, v. -er, -de, -t, -d. (pr. sg. pass. -es UHiärne Suurbr. 44 (1679) osv.; -s 3SAH 15: 335 (1742) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING (†, Weste (1807), GbgP 22 ⁄ 3 1952, s. 9).
1) gm sin tyngd trycka l. pressa på l. driva l. dra l. pressa ned (ngt l. ngn) l. komma (ngt l. ngn) att böja sig l. sjunka ned, betunga, belasta; äv. närmande sig l. övergående i oeg. l. bildl. anv. (jfr 3 (d)): fylla (ngt) med ngt tungt, rikligen förse, göra överfull; äv. dels med obj. ersatt av prep.-bestämning (i sht inledd av på), dels utan obj., särsk.: ha (o. verka gm sin) tyngd. Kalm VgBah. 201 (1746). Bokhyllan tyngdes af ett icke oansenligt antal folianter. Rydberg Magi 68 (1865). Jag kunde knapt känna honom (dvs. hajen) tynga på min fina tagelref. Nyblom Hum. 279 (1874). Vågskålarna tyngde tämligen jämnt. Fahlcrantz Kyrkoh. 100 (1907). Snön lyste in från tyngda granar alldeles som i sanatoriet i Schweitz. Siwertz Sel. 2: 76 (1920). Sommarhatten, tyngd av skära tusenskönor, hade hon skjutit i nacken. Krusenstjerna Pahlen 1: 108 (1930). — jfr FÖR-, NED-TYNGA o. PÅ-TYNGANDE samt BLOM-, REGN-, SKÖRDE-, STOFT-TYNGD. — särsk.
a) (†) intr. l. i pass. övergående i dep., om himlakropp l. planetsystem o. d.: av tyngdkraften dras l. sträva att förflyttas (mot annan himlakropp osv.). Triewald Förel. 1: 105 (1728, 1735). (Himlakropparna) tyngas och dragas allesamman til hwar andra, och denna inbördes dragning bibehåller dem i deras rum och stälning i fria luften. Gjörwell o. Bergklint Sam. 63 (1775). Schulthess (1885).
b) om ngt som gm sin tyngd utsätter ((kroppsdel hos) person) för påfrestning l. ansträngning l. obehag, belasta, besvära; särsk.: trycka l. föra l. dra ner; äv. utan (utsatt) obj. Korgen med Citroner / Tynger intet mera hännes arm. Bellman (BellmS) 1: 215 (c. 1773, 1790). Fastän vi icke försmäkta i något fängelse, och våra lemmar icke tyngas af bojor. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 430 (1865). Själfva natten är härlig; man behöfver icke tynga sin lekamen med kvafva pälsar och filtar. Hedin Transhim. 3: 502 (1912). Hennes kropp tyngde henne, drog henne nedåt. Men hon sprang. Krusenstjerna Pahlen 7: 443 (1935). Ryggsäcken tynger och han har lite värk ibland. GbgP 24 ⁄ 3 2007, Bil. s. 8.
2) göra (ngt l. ngn) tung l. tyngre, öka vikten av l. hos (ngt l. ngn); förr äv. i pass. närmande sig dep. Sahlstedt (1757). Tiden när .. (skattning av bikupan) bör ske, utsättes olika af Auctorerna .. Tekn dertil, wet jag intet wissare, än at man genom sakta lyftning på botnen, röner, när kupan wäl tynges. Lindström Bi 17 (1775). Skjutsen från Korpamoen tyngdes .. av fyra fullvuxna personer, och Jonas Petter tyckte att den borde lättas. Moberg Utvandr. 263 (1949). Någon tyngning av bilen genom barlast var uppenbarligen icke nödvändig. GbgP 1952, nr 80, s. 9. Det blir lätt så att .. grekisk taramasalata, färdigrensade tigerräkor och mousse av nattsvart belgisk choklad tynger shoppingkorgen. SvD 13 ⁄ 6 1996, s. 47. — jfr FÖR-TYNGA o. REGN-TYNGD.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2; särsk.: göra det tungt l. svårt l. besvärligt för (ngn l. ngt), vålla olägenhet l. bli en börda för, betunga, besvära, trycka; äv.: göra (ngt) tyngre, försvåra; äv. dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. (i sht på), dels utan obj. (se särsk. b β, e); jfr TUNGA, v. Linc. Tt 5 a (1640). Att Pohlen .. judicerade sigh icke kunna .. Muschowiten, som på Pohlen tyngde, giöra ett behörligit moothståndh. RARP 8: 168 (1660). Den friction utvändigt som i en .. Låsgong (på en pump) skulle tynga arbetet försvinner af ehuru stor diameter på Röret. CAEhrensvärd Brev 2: 93 (1795). (A. Blanche) lyste och blänkte, utan att tynga, han var centrum i kretsen utan att känna sig vara det. Wieselgren Bild. 323 (1888). Däri är bilden (av Japan) europeisk, att lifsmedlen icke räcka fullt till, utan tynga på importen. Kjellén Storm. 2: 210 (1905). Lärdomen tyngde honom inte, varken i yttre eller inre mening. 3SAH LXV. 1: 44 (1955). I New York tyngdes Dow Jones industriindex av kursfall i IBM och General Motors. GbgP 11 ⁄ 12 1992, s. 17. — jfr FÖR-TYNGA o. TRADITIONS-TYNGD. — särsk.
a) i fråga om av ngn l. ngt (ss. myndighet l. överordnad l. samhällsorgan o. d.) ålagd (ekonomiskt betungande) skyldighet l. förpliktelse l. uppgift o. d. Kriget tynger .. (Frankrike) alt mer och mer. SvMerc. IV. 1: 392 (1758). Lybecks dryga handels-friheter tyngde Riket mer och mer; men de kunde ej afhielpas. Dalin Hist. III. 1: 174 (1761). Tionden, fattigtaxorna och andra lokala besvär, som nu isynnerhet tynga på åkerbruket. Geijer BlåBok 84 (1837). Efterskänkande .. (av avgift) därest den avgiftsskyldiges förmåga att erlägga avgiften är väsentligen nedsatt på grund av tyngande underhållsskyldighet, sjukdom eller annan .. ömmande omständighet. SFS 1935, s. 708. För unga familjer är bostadslån med amorteringar på trettio år mycket tyngande. SvD 7 ⁄ 2 1998, s. 31. — jfr SKATTE-TYNGD.
b) i fråga om påfrestning l. menlig inverkan av fysisk art; särsk. med avs. på kroppsdel: nedsätta l. försvåra verksamheten hos l. användningen av, göra tung (se d. o. 5 a); äv. opers. Pläghar ock wara litet för thenna siwkdom (dvs. yrsel), öronens susande, hoffuudwerck, och hoffuudet tynger. BOlavi 11 a (1578). Sunnan wädher .. huilket .. är warmt och fuchtigt, mörkt, dundrande, regnachtigt, tyngiande och siukachtigt. Forsius Phys. 134 (1611). Jag är så tyngd af den fasliga hettan. Gustaf III 3: 313 (1788). Vinet tyngde hans hufvud; han föll tillbaka mot kuddar och somnade tungt. Söderberg Förvill. 199 (1895). Sten hörde inte på. Det tyngde i bröstet. Han plågades av något, han visste inte vad. Asplund Stud. 11 (1912). — jfr SMÄRT-TYNGD. — särsk.
α) om år l. ålder o. d. Kellgren (SVS) 2: 316 (1790). Åren hade tyngt honom och gjort hans gång släpande och hans rygg krökt. Rydberg KultFörel. 4: 406 (1887). Han stod .. kvar i tjänsten ända till 1699, då han tyngd av år och sjuklighet begärde avsked. Lindroth Gruvbrytn. 1: 680 (1955).
β) (numera mindre br.) om sömn l. dvala o. d.; förr äv. intr., med subjektsväxling, om person: dåsa l. slumra. OMartini Läk. 40 (c. 1600). Bara för det at jag råkade at sitta och tynga litet och lät liuset bränna up något lappri. Dalin Arg. 2: 80 (1734, 1754). När Angela äntligen lagt sig och sömnen började tynga ögonlocken, for hon upp plötsligt igen. Krusenstjerna Pahlen 3: 53 (1931). jfr SLUMMER-, SÖMN-TYNGD.
c) i fråga om påfrestning l. menlig inverkan av psykisk art; särsk. dels med avs. på person, dels med avs. på samvete l. sinne l. tanke o. d.: medföra l. bereda l. innebära bekymmer l. oro l. ledsnad för, göra betryckt. Syr. 21: 16 (öv. 1536). Hans ädla hjerta är för ömt för att vilja tynga mitt samvete med ett agg, som det aldrig förr känt. JGOxenstierna Dagb. 157 (1771). Hennes sinne .. är tyngdt af hemmets enformighet. Rydberg Ath. 159 (1876). Läsarna vände saken så, att Ömans brott gick igen och att det tyngde på alla och drog olyckor till dem. Strindberg Fagerv. 23 (1902). När det där hände var jag en lycklig man, sorglös och hjärtlös så som det är naturligt att vara när man inte har något särskilt som tynger en. Lagerkvist Sibyll. 36 (1956). — jfr GRUBBEL-, KVAL-, SKULD-, SORG-, SVÅRMODS-TYNGD m. fl.
d) onödigt l. till överdrift fylla, överlasta, belamra, särsk. med avs. på framställning l. (konstnärligt) verk o. d. BEMalmström 6: 147 (1855). Det är efter min mening mycket olämpligt att tynga en resebeskrifning med skildringar af mat och måltider. Anholm Gog 326 (1895). Det händer ibland att i och för sig betydelsefulla och viktiga utredningar liksom tynga framställningen och strängt taget gå vid sidan av själva den biografiska huvudlinjen. KyrkohÅ 1937, s. 291. Rättstavningen .. var ännu inkonsekvent och tyngd av kvarlevor av äldre ordformer och etymologiska förbindelser. 3SAH XC. 1: 75 (1982). — jfr FÄRG-, MOLN-, RÖKELSE-, SIFFER-, STOFF-TYNGD m. fl.
e) ha stor betydelse, vara viktig l. tung (se d. o. 10); särsk. (numera bl. ngn gg) i uttr. tyngande skäl, starka l. tungt vägande skäl; i sht förr äv. i uttr. tynga i ngns l. ngts vågskål. Det var .. genom .. (K. XI) som Sverige ännu femtio år efter Carl X:s död tyngde starkt i Europas vågskål. Topelius Fält. 2: 132 (1856). I Norge har man .. låtit den ekonomiska synpunkten vara den för sig bestämmande, ehuru man icke haft eller har något emot att för svenskarne de unionspolitiska skälen tynga mera. VL 1895, nr 70, s. 2. Tyngande skäl. Auerbach (1915).
TYNGA PÅ10 4. (numera bl. tillf.) till 1, 3: pressa på, tränga sig på; äv. med obj.: ålägga, beordra. Thet ringaste besvär man kastar på .. (handelsmännen), thet är att tyngia på them att draga på Archangel. RP 8: 681 (1641). På ett enda ögonblick har båten vänt och ställt sig på tvären .. Älven tynger på, allting kan hända. Höijer Högs. 19 (1959).
Spalt T 3463 band 36, 2010