| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖRE ø3re2, sbst.3, förr äv. ORE l. ÖR, sbst.2, n. (SkeppsgR 1521, s. 61, Falkman Mått 2: 7 (i handl. fr. 1627) osv.) ((†) r. l. m. G1R 1: 206 (1524), VDAkt. 1792, nr 106); best. -et; pl. = (SkeppsgR 1521, s. 61, osv.) l. -en (OPetri Tb. 100 (1526) osv.) ((†) -ar Hallenberg Mynt 56 (i handl. fr. 1523: öra), Spegel 420 (1712: halförar), Rig 1949, s. 66 (om förh. under vikingatiden); -er KlädkamRSthm 1592 B, s. 74 a, BtSödKultH 12: 38 (1594); öro VarRerV F 6 b (1579); öron OPetri Tb. 30 (1524), KyrkohÅ 1908, s. 221 (c. 1777: påsköron)).
1) (förr) om viktenhet motsvarande 1/8 mark (se MARK, sbst.3 1); särsk. ss. viktenhet för mynt o. ädla metaller. Taga Angelica rot, Lagerbär, oc Krassefröö, hwart thera itt quintin, thet är itt twå öre stycke wigtz tunge. Lemnius Pest. 19 (1572); möjl. i ssg. I thet samma blef en mycke hård och elak wäderlek, och stark hagel, at hwart och et hagel-korn wägde en öre. Peringskiöld Hkr. 1: 254 (1697). Men jag tog den ena oxletanden til mig .. wägande in emot sju ören. Björner Norn. 17 (1737). Redan under vikingatiden .. fanns i Norden viktenheten mark, som var delad i 8 örar och 24 örtugar. Rig 1949, s. 66. Öre. Gammal vikt för ädla metaller, som redan är på avskrivning, när vi få skriftliga uppgifter om vikt på guld och silver från medeltidens senare århundraden. Jansson (1950).
2) (om ä. förh. utom i a, c) om i Skandinavien använd myntenhet med växlande storlek som urspr. beräknades efter metallvikt, särsk. om myntenhet motsvarande dels 1/8 mark (se MARK, sbst.3 2 a) l. 3 örtugar l. 24 penningar (se PENNING I 1 b), dels en krona (l. en riksdaler) (se a); äv. om (mynt med) motsvarande värde; särsk. (vanl. i gen.) ss. mellersta led i sådana treledade ssgr som ETT-ÖRES-STYCKE, FYRA-ÖRES-STYCKE, HALV-ÖRES-MYNT, SEX-ÖRES-AVGIFT, SEX-ÖRE-SPIK, TOLV-ÖRE-STYCKE, TVÅ-ÖRES-STYCKE; ngn gg äv. om vara l. egendom värd så l. så många öre, särsk. i ssgn VÄRD-ÖRE. Jt(em) æn x alne blath klæde til eth tiell sa(m)me tid, alne(n) vj øre. SthmSkotteb. 1521, s. 188. Och skal han oss fførsth slaa ith stoorth rwnth mynth stycketh paa en øre. G1R 1: 206 (1524). Dalers Wärdh rekna the för en öre. Aschaneus HwsRegl. 21 (1614). Alle, som fiskia, gifwe Hambnefogden en öre af hwar tunna fisk. Schmedeman Just. 588 (1669). Skramla med löspengar, ören och daler. Bellman (BellmS) 1: 17 (c. 1769, 1790). Uti vår äldsta Svenska mynträkning, der marken var den högsta myntenheten, delades denna uti 8 Ören, samt hvart Öre åter uti 3 Örtugar. SKL 4: 424 (1851). Öre .. Hist. Koppar- l. silvermynt i Sverige, Norge o. Danmark. Östergren (1971). — jfr FJÄRDEDELS-, HALV-, POJK-, SEX-, SILVER-, TOLV-ÖRE m. fl. — särsk.
a) (i fråga om nutida förh.) om myntenhet l. värde utgörande 1/100 av en krona (se KRONA, sbst. 5 d) (i fråga om tiden mellan 1855 o. 1873 äv. om myntenhet osv. utgörande en riksdaler riksmynt (se RIKS-MYNT 1); i fråga om ä. förh. äv. om motsvarande mynt (särsk. ss. senare led i ssgr, liktydigt med: -öring (se -ÖRING, sbst.4)); särsk. i gen., ss. mellersta led i sådana treledade ssgr som FEM-ÖRES-SLANT, FJORTON-ÖRES-ALMANACK, TIO-ÖRES-FRIMÄRKE, TIO-ÖRES-MYNT, TVÅ-ÖRES-FRIMÄRKE, ÅTTA-ÖRES-CIGARR. Åstrand (1855). Den nya Riksmyntberäkningen, med riksdaler och ören, tog sin början med nyåret 1856, och myntstyckena blefvo slagna dels i silfver, à 400, 200 .. och 10 öre, dels i koppar à 5, 2, 1, ½ öre. Hellberg Samtida 8: 2 (1872). Är .. ärligheten väsentligen den samma, vare sig fråga är om några ören eller det gäller millioner. Wåhlin Skoltal 98 (c. 1885). 80 kronor för 7 timmar om dagen och 50 öre för hvar timme jag arbetar extra. Wägner Norrt. 3 (1908). Öre .. (dvs.) svenskt, danskt, norskt mynt, = 1/100 krona resp. krone, infört 1873. SvBanklex. (1942). Eons rörliga elpris i december slutade på 372 öre per kilowattimme. YstadAlleh. 4/1 2023, s. 5. — jfr ETT-, FEM-, FEMTIO-ÖRE m. fl.
b) med preciserande bestämning angivande myntsystem l. myntfot l. myntslag o. d.; särsk. i uttr. öre (i) penningar (se PENNING I 6), öre silvermynt (se SILVER-MYNT 1 slutet), öre kopparmynt (jfr KOPPAR-MYNT slutet), öre osmund, öre örtug(ar). G1R 1: 152 (1523). Till Anders Hanson om thenn örhe åsmund han haffver föröket på hvar bonde i Dalerne. G1R 26: 736 (1556). 1. Rhensk fl(orin) galt 12. öre Örtugr. Stiernhielm Arch. H 1 a (1644). En efter Bokens wärde och (utlånings)tiden .. lämpad afgift, hwilken synes til det minsta böra erläggas til tre öre Kopp:mt för hwarje wecka. PH 5: 3179 (1752). Är man en herre med en rik onkel .. nåväl! då inrättar man sig från början derefter .. Man går då i nattrock af sammet och röker cigarrer till 25 ören riksmynt per styck. Sturzen-Becker 2: 158 (1861).
c) oeg. l. allmännare (jfr 3), för att beteckna en liten summa pengar (äv. om nutida förh.); äv. mer l. mindre bildl., för att beteckna ngt som har ringa värde l. liten omfattning; i sht för att beteckna minsta tänkbara del l. kvantitet l. grad av ngt, särsk. i förb. med negation l. inskränkande bestämning (se α); förr särsk. i uttr. vara slagen till öre (se SLÅ, v. I 5 k β). Rhodin Ordspr. 22 (1807). Ett menskolif en småsak blir, ett öre / På tidens raffelbord. Wecksell DHjort 111 (1864). Den som inte tar vara på öret får aldrig kronan. Holm Ordspr. 381 (1964). — jfr KORV-, RÄV-ÖRE. — särsk.
α) i förb. med negation l. inskränkande bestämning; särsk. i sådana uttr. som inte (för) ett öre, inte det minsta, inte alls, inte för två öre (se TVÅ, räkn. b δ), inte ett kronans öre (se KRONA, sbst. 2 a ζ), inte ett rött öre (jfr RÖD, adj. 1 f β); jfr VITTEN 2. Ingen Lön har iag fått, ia ingen öre. VDAkt. 1711, nr 185. Att han i det särskilda utskottet förklarat sig ”icke vilja gifva efter ett öre”. Samtiden 1871, s. 628. (Han fruktade) att flickungen skulle gå och förgapa sig i någon af de där spelevinkrarna, som inte ägde ett rödt öre. Hülphers Ångermanl. 109 (1900). Ingen människa hade någonsin förlorat ett öre på den firman. Fahlcrantz Kyrkoh. 119 (1907). Den där gamle cyniske grovhuggaren, som inte hade för ett öres respekt för all världens granna ideal. Koch Arb. 169 (1912). Han köpte tavlorna utan att pruta ett öre. Siwertz Tråd. 50 (1957). — jfr KOPPAR-, KORV-ÖRE.
β) i (hyperboliska) uttr. som betecknar precision l. noggrannhet (o. knapphet l. sparsamhet) i fråga om pengar; särsk. i sådana uttr. som gnida på öret (se GNIDA I 3 a), vartenda rött öre (se RÖD, adj. 1 f β), se på l. räkna varje öre (jfr SE I 5 a α slutet), (in)till sista öret (se SIST, adj. I 1 m), (veta) på öret. Modée HåkSmulgr. 59 (1738). Fru Klara vet på öret, hvad hon sparar in. Geijerstam LycklMänn. 12 (1899). Egentligen har de ingenting att röra sig med. De måste se på varje öre innan det lämnas ut. Salje DessBröd. 323 (1964). Tänk lite mer på oss pensionärer som måste räkna varje öre för att klara oss. Expressen 1/12 1975, s. 3.
3) († utom ss. senare led i ssgr) i allmännare anv. av 2 (jfr 2 c), om (penning)summa l. egendom (se d. o. I 2); särsk. i uttr. lösa ören, lösöre (jfr LÖS 2 a); äv. i fråga om beskattning l. pålaga, särsk. i bet.: skatt l. avgift, särsk. ss. senare led i ssgrna ALLMÄNNINGS-, DOMAR-, GÄRNINGS-, HUS-, HUSMANS-, LANDS-, LOTTS-, MALM-, PÅSK-, REKOGNITIONS-, SKATTE-, SKOGS-, STÄDSEL-, TAX-, TOMT-, VIN-ÖRE o. STUBB-ÖREN. Hust(rv)nes sack om ørone(n) bliffu(er) standand(es). OPetri Tb. 30 (1524). Menn om hann sijnn öre beholle motte, står vti the ärlige velbyrdige mens, h(er) Aruid Göstaffssons och greffue P(er)s hendir. VadstÄTb. 8 (1578). Ett ährligit Testament som wij hafuom ährnat efter wår död, Malijn Olufz dotter, i lösse örer skenckia. BtSödKultH 12: 38 (1594). Öre, ett slags mynt och norm för beskattning i städerna. Allvin Mo 35 (1857). Att dessa tomter varit tämligen nyupptagna utom staden, och den rätt, konungen hade till ören deraf, grundades väl på samma skäl som föranledde beskattningen af vretar. Forssell Hist. II. 1: 94 (c. 1871, 1875). — jfr LÖNINGS-, OFFER-, SKOTT-ÖRE.
4) (förr) ss. kameral måttsenhet (särsk. skatteenhet) för (värdet på) markområde (för vilket urspr. ett öre (i bet. 2) erlades ss. avrad); äv. om markområde bestämt utifrån sådan enhet; särsk. i uttr. efter öre och örtug, i enlighet med (markegendoms storlek l. värde i) öre o. örtug (jfr ÖRTUG c). Therupå haffwer han vpburidt en öre aff störsthe parten vdi Elingzhundrett häredt för sitt omack. HH XIII. 1: 97 (1563). Så äger han nw både arff och köpe Jord i Dörsille 17 öre 16 thenarer land iord, Liggiandes 6 öre mit i byen och 11 ör 2 ortig wid östre landet. UpplDomb. 5: 213 (1599). Nu finnas i skog och löt .. inge rå och rör, eller annar skilnad; tå äger hwar sin del theri, efter öre och örtug. JB 12: 6 (Lag 1734). At som allmänna Lagen i I Cap. Byggn. Bl. föreskrifwer så åtskilliga delningsgrunder uti ägor grannar och Hemman emellan, såsom öre, örtug, pund, Tunne-Ränta eller Hemmantal. PH 5: 3225 (1752). Ansökning om lagfart å 6 öre skatt af kronoskattehemmanet Rudstad i Nors socken. PT 1892, nr 265 B, s. 1. I vissa trakter af Vermland, der klyfningen gått långt, har man beräknat ett mantal till 30 daler eller 960 öre eller 23,040 penningar. Thulin Mant. 2: 120 (1935). — jfr SKATTE-ÖRE.
B (†): ÖRA-TAL, se C.
C: ÖRE-KOLUMN, -LAND, -MYNT, -SKATT, -SKRIFT, -SLANT, se E. —
(2) -STYCKE. (ör- 1834–1901. öre- 1664 osv. öres- 1798–1907) (förr) om mynt med ett öres värde; äv. om motsvarande värde; jfr stycke 18. Salé 141 (1664). Kanske du vill hafva en riksdaler till lysepengar? Mågen skyldig mig 16 örstycke. NorrkpgT 20/6 1901, s. 2 (c. 1700). När Gustaf I .. lät slå et helt Öresstycke, ansågs det .. för ett ovanligen stort Mynt. Hallenberg Mynt 6 (1798). —
-TAL. (ör- 1697–1736. öra- 1538. öre- 1549 osv. öres- 1578 osv.) [fsv. öris tal]
1) till 2: tal angivande antal öre; förr äv. om tal angivande örets värde (i förhållande till andra myntenheter). Konung Carl Knutszon haar och påbudit, at alt mynt skulle justeras efter Stockholms Marcka- och öretahl. Dijkman Obs. B 3 b (1686). Dyrtidstillägg utgår ej å i avlöningen ingående öretal, som överstiger fullt krontal. SFS 1927, s. 507.
2) (förr) till 4, om tal angivande markområdes kamerala storlek uttryckt i öre (l. om markområde vars storlek angavs med sådant tal); särsk. om sådant tal ss. grund för beskattning (l. för rösträtt enl. graderad skala); särsk. i uttr. efter öretalet, (efter) öre(s)- och örtug(s)tal; förr äv. i uttr. runt l. trångt öretal (jfr RUND, adj. I 6 b, resp. TRÅNG, adj. 2 d ε). Skatten utaf Sunnerbo härad göres ut efter Öratalet, och är summan på Öratalet .. 3349 .. öra. Hallenberg Mynt 200 (i handl. fr. 1538). Der Häradzhöfdingen medh Nämbden finna .. Torpen uthan Bolbysens skada kunna blifwa bestående, då deela dem Jordäganden emellan effter lagen, så och öres och ortige taal. RARP 4: 109 (1647). (Kyrkoherden skall) wårda Kyrkiones, Prästegårdsens och Klockarebordetz rörlige och orörlige egendom, .. weta råå och röör, öretaal och andra lägenheeter. KOF II. 2: 250 (c. 1655). Så bör ock hwars och ens Öretal, efter Taxerings-längden, wara grunden wid Walen til desze beställningar (dvs. borgmästare m. fl.), samt hwars och ens röst .. gälla, efter som han mer eller mindre skattar, och til Stadsens bästa utgiör. PH 3: 2104 (1743). Bönderne weta ännu at tala om rundt och trångt öretal: Rundt öretal kalla de det, när de kunna så halfannan, twå eller tre tunnor på öreslandet, men trångt öre heter, när de knappast kunna så en tunna på öreslandet. Botin Hem. 1: 22 (1755). I en avhandling om Hollola säges, att kyrkoherden avlönades utom med tertialen sålunda att han fick 5 kappar spannmål av varje ”öretal”. Cederlöf FinlPrästEkon. 189 (cit. fr. 1792).
Ssgr (till -tal 2; förr): öretals-längd. jfr längd 8 a. VDAkt. 1798, nr 278. Rösterna beräknades vanligen efter fyrktals- eller öretalslängden. SvRiksd. 5: 249 (1934).
-pengar l. -penningar, pl. jfr penning I 5 n. Den härtil dags förelupne oriktigheten så med Soldatens lön och kläde-penningar som med Öretals-penningar och Boställen. LMil. 2: 518 (1691). —
-VIS, se E.
D (†): ÖRENS-LAND, se E.
(2, 4) -BOL. [fsv. öris bol] (förr) om jordegendom l. jordbruksfastighet av viss storlek o. visst värde (för vilken urspr. erlades 1 öre (i bet. 2) i skatt l. avrad); äv. ss. måttsenhet; jfr bol, sbst. 2, 4, o. -land o. öresbol-jord. Hvarmedelst Maren Larsdotters döttrar för deras 1 ½ örisbol i Rålanda fådt skattehemmanet Östertaga tvenne fierdingar. 2RA 3: 1047 (1734). Jordatalen voro olika i skilda trakter (mark- öres- och örtugabol .. etc.). Thulin Mant. 2: 55 (1935).
Ssg (numera bl. ngn gg, om ä. förh.): öresbol-jord. öresbol. Såssom Kongl. Maij:t och Cronones betiente fordra aff hvar öridtzbohl jordh, som Kongl. Maij:t och Cronan äger uthi een gårdh skattefrellsse mädh Adelen, een marck silffvermynt, som dhee kalla taghe landskylldh. RARP 10: 509 (1668). —
(2 a) -KOLUMN. (öre- 1855–1950. öres- 1870 osv.) (numera bl. ngn gg, i sht om ä. förh.) kolumn (se d. o. 2 b) avsedd för siffror angivande öre. Man måste noga observera, att det alltid måste finnas två siffror i örekolumnen, emedan de annars icke betyda hundradels-riksdaler, utan tiodels-riksdaler. AB 20/10 1855, s. 2. —
(2, 4) -LAND. (öre- 1530–1963. örens- 1790. öres- 1531 osv. örs- 1572–1725) [fsv. öris land] (förr) om jordområde av viss storlek o. visst värde (för vilket urspr. erlades 1 öre (i bet. 2) i skatt l. avrad); äv. ss. måttsenhet vid beskattning l. skifte (se d. o. 1 a); förr särsk. i uttr. ligga för så l. så många öresland jord (jfr ligga 20), lägga (by) i öresland, ss. grund för beskattning uppmäta o. indela (by) i öresland; jfr land 1 b o. -bol o. mark-land. Görs aff huart x öreland iord it pund wicht tvedela:a flesk och tridiungn szmör. HH XI. 1: 35 (1530). Åsta, ligger för tolff öresland jord. G1R 24: 220 (1554). Först skall med en stång om 9 alnar mätas hvar och ens åker och efter stångetalet läggas hvar by uti mark- och öresland. Falkman Mått. 1: 268 (i handl. fr. 1585). Öresland, som på Hemmanen warit upförde i Kronans Jordeböcker ifrån långlig tid, ware Byamål för alt Upland, Södermanland, Westmanland och Nerke. PH 5: 3385 (1752). Genom exekutiv auktion .. kommer att försäljas Soldaten E. A. Vassbergs torplägenhet om 2,9246 hektar, afsöndrad från 4 öresland. PT 1907, nr 233 B, s. 4.
Ssgr: öreslands-skatt. (†) för öresland utgående skatt; jfr öres-pengar, öres-skatt. (Han) menthe att .. Tierp och Tegelsmora sochner .. hadhe förtrostet hono(m), att han m(edh) samme pålagde ores landz skatt skulle bliffue quitt. UpplDomb. 8: 23 (1586).
-tal. (förr) tal angivande antal öresland. PT 31/10 1825, s. 2. I Medelpads jordeböcker redovisas fortfarande jämte mantalet äfven måltalet, men i Hälsingland öreslandstalet. 2NF 19: 186 (1913). —
(2) -MYNT. (öre- 1858 osv. öres- 1798 osv.) (förr) om mynt med värdet 1 öre l. med värdet angivet i öre; äv. om motsv. värde. 38 och 2–5:dels Örtigstycken 19 och 1–5:dels öre .. (gjordes) alldeles lika med Öresmyntet. Hallenberg Mynt 77 (1798). Konung Gustaf (Vasa) lät .. prägla det första öres-myntet, hvaraf endast 50 stycken skulle skrådas af vägna marken. Agardh o. Ljungberg I. 3: 9 (1853). 2010 försvann det sista öresmyntet i Sverige och enkronan blev då den lägsta valören. EskilstKurir. 23/12 2021, s. 8. —
(2–4) -PENGAR l. PENNINGAR, pl. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skatt på (jord)egendom utgående i pengar; jfr -skatt o. öreslands-skatt. Effter H. K. M:t nådigst hafwer låtet falla the öres penningar som Städerne pålagde woro, så hafwe wij (dvs. borgerskapet) åther i den Staden igen, att uthgiöra Huuse eller gårde och hionelagzpenningar twå gångor om åhret. Stiernman Riksd. 640 (1610). Skattlängderna för Elvsborgs lösen 1613–1618 upptaga örespengar för hantverkare i allmänhet med 2 à 3 rdr. Löfgren TenngjH I. 1: 312 (1925). —
-SKATT. (öre- 1695. öres- 1586 osv.) (numera bl. ngn gg) till 2, om i öre utgående skatt; äv. till 2–4 (om ä. förh.): örespengar (jfr öreslands-skatt). Kom för retten Lasse Morthensonn i Suartebecke .. och sigh besporde om en öres skatt som honom war .. pålagdt på ett bodhe land. UpplDomb. 8: 23 (1586). Tillämpad som allmän öresskatt på den vanligaste lifsförnödenheten skall .. (den föreslagna skatten) hastigt nog kunna hjelpa till. HallandsP 17/10 1884, s. 5. —
(2 (c)) -SKRIFT. (öre- 1912–1971. öres- 1880 osv.) (förr) om enkel o. billig skrift (se skrift, sbst.1 8) (som kostade mindre än en krona). C. P. Rydberg .. hvilken handlar med ”öresskrifter för folket”, kom till Gefle strax före jul. DN 3/1 1880, s. 2. När mot midten af 18:de seklet öreskrifterna .. begynte flyga kring landet, hade sägnen om Faust .. sedan länge .. varit folkets egendom. Gadelius Tro 1: 240 (1912). —
(2) -SLANT. (öre- 1688–1918. öres- 1868 osv.) (förr) öresmynt (jfr slant, sbst.2 1); i pl. förr äv. för att beteckna en obetydlig l. liten summa pengar, småpengar (se små-penning 4) (jfr slant, sbst.2 2, o. öre, sbst.3 2 c). BoupptSthm 1688, s. 572 b, Bil. I den olycklige mannens kläder anträffades endast 2 eller 3 st. öresslantar i koppar. DN 7/9 1868, s. 3. Så kan den ene i lättsinnigt förvärvsbegär handskas med miljonerna som om de voro öreslantar. Kalmar 22/3 1918, s. 6. —
-STYCKE, -TAL, se C. —
(2 a) -UTJÄMNING~020. utjämning av penningbelopp (uppåt l. nedåt) till närmaste möjliga brukliga myntvalör (se d. o. 3); äv. konkretare, om de ören som läggs till l. dras ifrån vid sådan utjämning; jfr -avrundning. GHT 16/6 1953, s. 11. De har varit hyggliga nog att dra av en öresutjämning på 27 öre. Expressen 13/7 1994, s. 20. Öresutjämningen är .. på den totala summan, inte per vara. GbgP 28/7 2015, s. 5. —
(2) -VIS, adv. (öre- 1862–1904. öres- 1880 osv.) (numera bl. mera tillf.) (med) ett öre i taget l. åt gången. GbgP 4/8 1862, s. 2. (Barnens) örevis hopförtjänade medel utgjorde 344 kr. Hierta-Retzius ArbStug. 143 (1897).
F (†): ÖRS-LAND, se E.
Spalt Ö 233 band 39, 2023