| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVARTER kvarte4r, i bet. 2, 3 äv. kvar3ter2 (quarte´r Weste (i bet.: logi, stadskvarter o. d.), qvarrtér Dalin (i bet.: fjärdedels aln samt logi, stadskvarter o. d.), qua`rter Weste (ss. måttsord), qvàrrter Dalin (i bet.: fjärdedels stop); på accentueringen 04 i bet. 3 häntyder metern hos Bellman (SVS) 1: 142 (c. 1775, 1790), Därs. 187, CFDahlgren 1: 100 (1828); på accentueringen 32 i bet. 2, 3 häntyder metern hos Brenner Dikt. 1: 229 (1709, 1713), Bellman (BellmS) 2: 119 (c. 1783, 1791)), n. ((†) r. l. m. Hiärne 2Anl. 346 (1706; i bet. 2)); best. -et; pl. = ((†) -en BoupptSthm 4/10 1669; -er Bark Bref 1: 42 (1703)).
1) (knappast br.; se dock slutet) fjärdedel av ngt; förr äv. allmännare: del, andel. Jtem Sam(m)e dag gaffz drauant(er)ne theris quart(er) Bly — 4 ℔. ArkliR 1545: 1 (1548). Karlfeldt FlBell. 111 (1918). — särsk. (förr) i utvidgad anv., i benämningar på vissa i ä. tid använda vapen av betydligt mindre storlek än den normala; ss. förled i ssgr.
2) längdmått motsv. fjärdedelen av en aln; stycke (av ngt) av ett kvarters längd. OPetri PGalle F 4 a (1527). 3 quarteer rödt klädhe. BtÅboH I. 8: 144 (1636). Linné Öl. 97 (1745). (En fullgod långa skall) mäta 6 kvarter (90 cm.) från ögat till stjärtspetsen. SkrGbgJub. 19: 157 (1923). — särsk.
a) (†) i uttr. ett (två osv.) kvarters lång, bred osv., ett (två osv.) kvarter lång, bred osv. (Gräshoppor sutto) ett qvarteers tiockt på jorden. KKD 5: 37 (1709). En två qvarters lång (blom-)stjelk. Oldendorp 1: 174 (1786).
b) (förr) kam. ss. benämning på ett skattetal; jfr ALN 2 a β. BtFinlH 3: 75 (1537). 16 alnar och trij quarteer iordh. Därs. 4: 136 (1563).
Anm. till 2. Sedan alnen gm förordning den 31 jan. 1855 upphört att vara den officiella längdenheten i Sv., har ordets anv. avtagit. Dock användes det ännu dels vard. (i sht av äldre personer), dels inom vissa särskilda områden l. yrken. Jfr för övr. anm. under ALN.
3) äldre svenskt rymdmått (officiellt avskaffat gm metersystemets införande 1878) motsv. ett fjärdedels stop; äv. om kärl som rymmer ett fjärdedels stop; äv. med särskild tanke på innehållet. Lælius Bünting Mynt 22 (1588). Itt halfft quarteer wijn. Linc. (1640; under quadrans). 1 Qvarteer af Theen. BoupptSthm 1673, s. 298 b. Drick et qvarter; / Din skål, jag ber. Bellman (SVS) 1: 187 (c. 1775, 1790). Stiernstedt Mitt 1: 220 (1928; i fråga om förh. på 1850-talet).
5) [efter motsv. anv. i t.] tekn. om var särskild av de fjärdedelar vari ett guldblad (se d. o. 2) delas, sedan det uthamrats mellan pergamentblad. UB 4: 314 (1873).
6) (i Gävleborgs län, bygdemålsfärgat) fisk. fjärdedelen av ett ”lagn” (dvs. två dubbla skötar), ”hallarlag”. Arwidsson Strömm. 24 (1913).
7) [ifrågavarande ”kammare” utgör en fjärdedel av biljardbordet] spelt. i biljard, benämning på den övre resp. nedre kammaren (se KAMMARE, sbst.2 6 e) (från vilka bollarna i vissa biljardspel utspelas). HbiblSällsk. 2: 96 (1839). 2NF 3: 379 (1904).
8) [eg. om fjärdedelen av avståndet mellan två kardinalstreck på en kompass] (enst., †) kompasstreck. Rosenfeldt Tourrille 112 (1698).
9) i sht astr. om var särskild av månens fyra huvudfaser; nästan bl. (i sht i uttr. första, sista kvarteret, förr äv. med tillägget i månen) om de månfaser som följa på nymåne resp. fullmåne. Månen är i första kvarteret. Månen går in i sista kvarteret. BOlavi 141 a (1578). De tvänne så kallade Qvarteren, som hvardera innehålla vid pass sju dagar. Hofcal. 1759, s. 113. Månen var halv, precis i första kvarteret. Dahlbäck Åb. 254 (1914).
10) herald. fält i en vapensköld som är delad i fyra (l. flera) delar. Wikforss (1804; under quartier). Gynther ConvHlex. (1848).
11) trädg. på enhetligt sätt bevuxen, fyrkantig markyta i trädgård, trädgårdskvarter. Rudbeckius MemQvot. 26 a (1631). Rålamb 14: 3 (1690). Ett kvarter med rosor. SvD 3/4 1938, Söndagsbil. s. 8. — jfr BLOM-, BLOMSTER-, ROS-, TRÄDGÅRDS-KVARTER.
12) (administrativt) område (eg. fjärdedel) av stad; rote; stadsdel; numera nästan bl. om dylikt (bebyggt) område som icke genomskäres av gata (o. som begränsas av vanl. fyra gator l. dyl.); äv. med inbegrepp av i ett kvarter boende befolkning; jfr FJÄRDING 2 a. SthmTb. 17/1 1547. Thet vestre qvarteret af staden (Stockholm). OrBr. 12: 21 (1615). Rydberg Vap. 15 (1891). Underrättelsen .. nådde allt längre bort belägna kvarter. Hellström Malmros 56 (1931). — jfr ARBETAR(E)-, FATTIG-, VILLA-KVARTER m. fl. — särsk.
a) (†) i utvidgad anv., om vart särskilt av de områden vari ett större landområde (för visst ändamål) indelas; jfr 13. Om .. (Sverge för visst ändamål) skall delt blifva udi fyra qvarter. RA I. 1: 336 (1544); jfr 1. RARP 4: 636 (1651; i socken).
b) i oeg. anv., om gruppering som påminner om en stads indelning i kvarter.
β) i brädgård: (av gångar omgiven) samling av brädstaplar. LbFolksk. 293 (1890). Sandström NatArb. 2: 4 (1910).
13) [eg. utvidgad anv. av 12] (†) område; trakt; land. Han (kan) sin macht .. lätteligen utur alla qwarteer af sitt rike tillsammans sambla. Gustaf II Adolf 180 (1617). I Pommeren och the quarteren. Dens. 533 (1629). HC11H 7: 98 (1697). Höpken 2: 87 (1747).
14) mil. förläggning (se d. o. 1 a slutet) för trupp(er); numera bl. om dylik förläggning under tak; äv. i utvidgad anv., om den byggnad l. ort (by osv.) där trupp är inkvarterad. Intaga l. gå i, förr äv. stå i kvarter, om trupp: bliva resp. vara inkvarterad. Vidsträckt l. rymligt kvarter, där varje man får sängplats o. varje häst stallrum. Trångt kvarter, som med utnyttjande av alla möjligheter bl. kan ge tak över huvudet; jfr BIVUAK 3. Schroderus JMCr. 332 (1620). Byn Briskie, därest wårt regemente stod uti qwarter. KKD 2: 35 (1706). (En visa) som afhandlade soldatens lif i qvarter. Braun Calle 116 (1843). Regementets inqvartering uti tilldelade kaserner och qvarter. TjReglArm. 1858, 1: 102. FälttjRegl. 1900, s. 24. Förläggning kan ske i kvarter, i bivack eller i läger. FältreglArm. 1937, s. 141. — jfr ARMÉ-, ARMÉFÖRDELNINGS-, HUVUD-, HÖG-, KANTONERINGS-, LARM-, SJUK-, STÅND-, VINTER-KVARTER m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. taga sitt kvarter (ngnstädes) om befälhavare: inkvartera sin(a) trupp(er) (ngnstädes). Schönberg Bref 2: 321 (c. 1780).
b) [efter uttr. slå läger] (†) i uttr. slå kvarter, ordna förläggning i kvarter. OxBr. 1: 218 (1623). Därs. 8: 13 (1627).
c) om enskild krigsmans, i sht högre befälhavares tjänstebostad (i fält); förr äv. (i anslutning till 15) om högre befälhavares bostad överhuvud. Schmedeman Just. 205 (1621). Dödde Öfwersten Reensköldh uti sit qwarter Gudelöf. Spegel Dagb. 91 (1680). Kungens qvarter (i lägret på Parola malm) var i ett stort pörte. Tegnér Armfelt 1: 67 (1883). Till bevakning af kommendantens (inom fästning) qvarter och expedition får en enkel post utsättas. TjReglArm. 1889, s. 300. FältreglArm. 1937, s. 144. — jfr HÖG-KVARTER. — särsk. (ss. senare led i ssgr) i utvidgad anv., om högre befälhavares (i Sv. numera bl. högste befälhavarens) stab(er) jämte övrig biträdande personal (som förlagts i befälhavarens kvarter); jfr ARMÉ-, ARMÉFÖRDELNINGS-, FÖRDELNINGS-, HUVUD-, HÖG-, KÅR-KVARTER.
d) [efter sådana uttr. som t. quartier geben, fr. donner l. faire quartier, i fråga om tillfångatagen l. besegrad fiende: giva plats (åt honom) i fältlägret (kvarteret), dvs. icke nedhugga honom, utan skona honom till livet, giva pardon] (numera bl. ngn gg i historisk l. vitter stil) pardon, förskoning till livet; i sht i sådana uttr. som begära, giva kvarter, begära, giva pardon; förr äv. i uttr. giva sig till kvarter, begära pardon, göra kvarter, giva pardon. Fijenden moste .. gifua sigh til quarter. HG2AH 44 (1612). (Fienderna började) ropa qvarteer, .. hvarpå strax giordes qvarter. AOxenstierna 1: 106 (1625). RP 3: 256 (1633: giffva). Stavenow EngRev. 142 (1895). Ossiannilsson Hjärt. 40 (1927).
15) [jfr 14 c] (numera i sht i ngt folkligt spr.) (tillfällig) bostad, logi, husrum (se d. o. 2); särsk. i sådana uttr. som begära, beställa, finna, få, hava, söka, taga (sitt) kvarter (ngnstädes), begära osv. (sin) bostad (ngnstädes) äv. (numera bl. ngn gg i Finl.) om stadigvarande bostad; äv. bildl. Gyllenius Diar. 220 (c. 1660). Schück VittA 2: 100 (i handl. fr. 1685; om stadigvarande bostad). Linné Sk. 409 (1751; bildl.). Vid ankomsten till Stockholm, hade jag tagit qvarter hos en vaktmästare. Leopold 5: 297 (c. 1804). De Geer Minn. 1: 92 (1847, 1892). (Vi) funno kvarter i ett övergivet hus. FinlÖde 93 (1927). jfr Bergroth FinlSv. 184 (1917). (†) (Riddarhuset bygges så) att alla Ridderlige öfninger med Språkmestare .. och Fecht:mestere der kunna hafwa dehres quarter och lägenhett. RARP 3: 234 (1642). — jfr BOND-, DJÄKNE-, NATT-KVARTER. — särsk.
a) (†) i uttr. lägga sig till kvarter (ngnstädes), inkvartera sig (ngnstädes). Schmedeman Just. 305 (1655).
c) (enst., †) i inskränktare anv., om nattkvarter, med särskild tanke på bädden. Kamrarne sammalund (dvs. lika pyntade som stugorna), quarteer wäl lagde (annan läsart: lagad) oc prydde. BrölBesw. 163 (c. 1670).
16) sjömil. på örlogsfartyg: var särskild av de avdelningar vari befäl, underbefäl o. manskap indelas för utförande av vakttjänst; äv. övergående i bet.: (tid under vilken en dylik avdelning utför) vakt(tjänst); skift. Tersmeden Mem. 2: 125 (1735). VetAH 1799, s. 55. 2NF 25: 846 (1917). — jfr BABORDS-, DAGVAKTS-, STYRBORDS-, VAKT-KVARTER.
17) (förr) mil. om var särskild av de underavdelningar vari en fana l. fännika indelades. BtFinlH 4: 184 (1563). ArkliR 1564: 7 (1564). Lasse Gamsses qwarter i hoff fänickenn. HH XIII. 1: 223 (1566). Itt qwarter Ryttare. Schroderus Os. III. 1: 378 (1635). Alm VapnH 65 (1927; i fråga om ”fana” på E. XIV:s tid). — Anm. Sannol. i anslutning till denna anv. förekommer ordet i följ. ex.: (Konung Herodes) satte .. (Petrus) j fängelse, antwardandes honom fyra quarteer krijgsknechtar til at förwaran. Apg. 12: 4 (Bib. 1541; NT 1526: quaternioner; Bib. 1917: vaktavdelningar; Luther: geuierden; Vulg.: quaternionibus; gr.: τετραδίοις).
18) [jfr motsv. anv. i mnt.] (†) skara, hop; följe; sällskap (i mer l. mindre nedsättande bet.) Henrich iwthe lassze andhersson och andher aff thet quartere[t] .. som waara openbaare forrædere ære. G1R 2: 40 (1525). Därs. 22: 327 (1551).
20) om stycke av ngt (som icke utgör en fjärdedel).
a) (†) bärgv. i gruva: av orter o. sänkningar begränsat parallellepipediskt bärgparti (block). Wetterdal Grufbr. 216 (1878).
22) (†) i uttr. blåsa kvarter, i oviss bet. När man nw intet mhera skaffa kunde, blåste Trumetaren qwarter, och så föll Fienden in i Skepet och högg ther någhra nidh aff wåra. L. Paulinus Gothus Stiernsköld I 4 b (1628).
23) [jfr eng. quarter, väderstreck] (†) i uttr. fyra världens kvarter, ”världens fyra hörn” (?) (jfr HÖRN 1 f). Stiernhielm Parn. 3: 9 (1651, 1668).
-BLOCK, -BRED, -CHEF, se C. —
(1) -DÄCK30~2. [efter t. quarterdeck, eng. quarter deck; om anledningen till benämningen jfr HALV-DÄCK] (mera tillf.) sjömil. halvdäck (se d. o. a). VL 1898, nr 97, s. 3. VFl. 1919, s. 13. —
-FANA. (kvarter- 1680 osv. kvarters- 1807—1847) särsk. (förr) om fana som användes för att utmärka en truppavdelnings (vanl. kompanis) plats vid förläggning i kvarter. Spegel Dagb. 128 (1680). —
-FLAGGA, r. l. f. (kvarter- 1709 osv. kvarters- 1719—1858) (förr) jfr -FANA. LMil. 4: 1383 (1709). —
-FRIHET, se C. —
-FÖRLÄGGNING. (kvarter- 1846 osv. kvarters- 1817) inkvartering av trupp i kvarter; äv. konkret, om plats där trupp är förlagd i kvarter. Lefrén Förel. 2: 120 (1817). LbTopogr. 68 (1907; konkret). —
-HERRE. (kvarter- 1685—1730. kvarters- 1705) (förr) person som i större samhälle (stad) hade i uppdrag att ombesörja kvarter åt trupp(er). LMil. 1: 541 (1685). KFÅb. 1912, s. 367 (1700). Henel 1729 279 (1730). —
(17) -KNEKT. (förr) mil. ryttare som tillhörde ett ”kvarter”; i pl. äv. om ett ”kvarter”. Linc. (1640). Wollimhaus Ind. (1652). —
-MAN, -MÅNE, se C. —
-MÄSTARE, se d. o. —
-ORDNING. (†) ordningsstadga för trupper som äro förlagda i kvarter. Stiernman Com. 4: 143 (1675). PH 2: 1096 (1734). —
-PÄNNINGAR, se C. —
-SLANGA, -STYCKE, se C. —
(2) -TAL. (†) antal kvarter, beräkning efter kvarter. Att alt thet, som han medt sigh fört haffver, vore räknet i alne eller qvarter taell. G1R 26: 105 (1556). —
(3) -TALS30~2, adv. (kvarter- 1756—1798. kvarters- 1773—1823) (i sht förr) i kvarter, efter uppmätning medelst kvartersmått. PH 6: 4347 (1756). Wetterstedt Sthm 1: 67 (1823). —
-VAKT. (kvarter- 1685—1900. kvarters- 1666—1887) vaktgöring vid kvarter; äv.: person (l. truppstyrka) som fullgör dylik vakthållning. Arbin PVetA 1773, s. 80 (i handl. fr. 1666). KKD 10: 209 (1702). FälttjRegl. 1900, s. 30. —
-VÄRD, m.||ig. (kvarter- 1823 osv. kvarters- 1842—1906) person som upplåter l. är skyldig att upplåta husrum åt krigsfolk. Järta Kopparb. 77 (1823).
B (†): KVARTERE-JÄRNSLANGA, -LOD, se C. —
C (Anm. Ssgr till 1, 2 o. 3 ha i regel accentueringen30~): (2) KVARTERS-BETING, n. (förr) bärgv. arbetsbeting vid gruvbrytning varvid lönen beräknades efter borrhålens längd mätta i kvarter. JernkA 1824, s. 182. —
(1) -BLOCK. (kvarter- 1917. kvarters- 1730 osv.) [jfr t., eng. quarterblock; blocken voro urspr. placerade på var sida om masten, ungefär så att rån delades i fyra lika stora delar] sjöt. block helt nära midten på undersidan av underrå (o. avsett att leda ett märseskot). Rajalin Skiepzb. 215 (1730). —
(3) -BUTELJ. (i sht förr) butelj rymmande (ungefär) fjärdedelen av ett stop; äv. i överförd anv., om så stor kvantitet vätska som rymmes i (o. i allm. tänkes ss. förvarad i) dylik butelj. BoupptVäxjö 1754. Blanche Bild. 4: 7 (1865). —
(16) -CHEF. (kvarter- 1875 osv. kvarters- 1850 osv.) sjömil. befälhavare för (l. äldste officer på) ett vaktkvarter. Sparre Sjökad. 348 (1850). Trolle Sjöoff. 1: 120 (1869). Wilhelm Tall. 218 (1919). —
-FANA, -FLAGGA, se A. —
-FRIHET~02 l. ~20. (kvarter- 1785—1814. kvarters- 1687 osv.) särsk. [jfr fr. franchise des quartiers] (i fråga om ä. utländska förh.) till 12, om en utsträckning av diplomatiska sändebuds bostads asylrätt till att gälla hela det kvarter där bostaden var belägen. OSPT 1687, nr 23, s. 6. —
-FÖRLÄGGNING, se A. —
(16) -GLAS. (förr) sjöt. timglas som användes vid vaktkvarter, vaktglas. Rosenfeldt Nav. 81 (1693). Calwagen Sjölex. (1853). —
-HERRE, se A. —
(1 slutet) -KARTOG. (†) ett slags mindre kanon; anträffat bl. i ssgn kvarters-kartoge-hjul, hjul till ”kvarterskartog”. ArkliR 1555: 6 (1555). —
(12) -KOMMISSARIE. (i fråga om förh. i Sthm på 1700-talet) ett slags uppsyningsman som i vissa avseenden hade uppsikt över ett distrikt (”kvarter”). DvSchulzenheim PVetA 1799, s. 54. —
(21) -LOD. (kvartere- 1525. kvarters- 1563) (†) kula till ”kvartersslanga”. G1R 2: 105 (1525). FörtHertJohLösegend. 1563, s. 113. —
-MAN ~man2. (kvarter- 1677—1793. kvarters- 1624 osv.)
2) (förr) sjömil. till 16; på (örlogs)fartyg: förman för ett vaktkvarter; jfr KVARTERMÄSTARE 4. BtÅboH I. 2: 2 (1624); möjl. till 3. BL 5: 227 (1839). VFl. 1915, s. 112 (efter handl. fr. 1707).
3) (numera bl. i formen kvarters-30~) [jfr eng. quarterman; eg. utvidgad anv. av 2] sjömil. urspr. om förman vid flottans ”handtvärkarstat”; numera i allmännare anv., om manskap vid marinen, tillhörande yrkesgrenen timmermän; äv. i oeg. anv., om uppsyningsman vid privat varv. BoupptSthm 1677, s. 41 a; möjl. till 2. 2RA 1: 610 (1723). GHT 1896, nr 101 A, s. 4 (vid privat varv). Smith (1916). SvUppslB (1933).
4) (förr) bärgv. arbetsförman vid gruva som hade tillsyn över ”kvartersbetinget”. JernkA 1824, s. 183. —
(9) -MÅNE. (kvarter- 1787. kvarters- 1693) (†) om (tiden för) månens första resp. sista kvarter. Rosenfeldt Nav. 60 (1693). Montan Segl. 11 (1787). —
(3) -MÅTT. (i sht förr) rymdmått som rymmer ett kvarter. BoupptSthm 1686, s. 883 a, Bil. (1688). —
-PÄNNINGAR, pl. (kvarter- 1690—1694. kvarters- 1553—1691)
3) (†) med oviss bet. Jtem annamade Erich sigfridsson Drauantt på sin quaters p[e]n[inge] Hillebård — 1 st for 3 {marker}. ArkliR 1553: 3 (1553). —
(1 slutet) -SLANGA. (kvarter- 1540—1898. kvarters- 1558) (förr) mil. ett slags lättare slanga; jfr HALV-SLANGA. ArkliR 1535: 1 (1540). —
(1 slutet) -STYCKE. (kvarter- 1550. kvarters- 1562—1916) (förr) ett slags mindre kanon; jfr -SLANGA. ArkliR 1550: 2 (1550). —
-TALS, se A. —
-VAKT, -VÄRD, se A.
Spalt K 3363 band 15, 1938