| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
1) gm krossning l. malning framställt pulverliknande stoff av de från skalen mer l. mindre befriade frukterna o. fröna resp. rotknölarna av vissa kulturväxter, i sht olika sädesslag o. andra stärkelserika växter (bönor, ärter, potatis o. d.), vilket användes vid bakning, matlagning o. d.; mald spannmål; äv. i utvidgad anv., om liknande stoff av annat slag, avsett för dylik användning. Fint, grovt, vitt mjöl. Siktat mjöl. Sammalet mjöl, osiktat. OPetri Tb. 13 (1524; uppl. 1929). Packatt miöll — 24 t(un)-nor. TullbSthm 8/6 1581. Oxekiött med bräntt miöhl och Löök. HovförtärSthm 23/12 1667. Skal af miölet bakas spisbröd, så sigtas det intet, vtan sållas allenast. Dahlman Reddej. 160 (1743). Han hade låtit mala Renmossa .. til mjöl, och gjorde nu försök, at häraf baka bröd. Linné Vg. 11 (1747); jfr 2. Af hvete fås det hvitaste och mest närande mjöl. ArbB 6 (1887). Husmodern .. bör i sitt skåp (i sportstugan) förvara .. kryddor, .. mjöler och gryn. SvD(B) 1937, nr 170, s. 8. — jfr AGN-, BAK-, BARK-, BÖN-, DRÅS-, EFTER-, FODER-, GRYN-, HAVRE-, KORN-, KRAFT-, KVARNTULL-, LINFRÖ-, MAT-, POTATIS-, RÅG-, SIKT-, SOJA-, SPIS-, VETE-, ÄRT-MJÖL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Han skal hafua myckit mööl som skal igenstoppa huars manz mundh. SvOrds. A 8 a (1604). Man kan ey bådhe blåsa, och haffua miöl j munen. Därs. B 5 b. Gott Miöl haar och sina Sådor. Grubb 272 (1665). Mwsen mätt, är Miölet beskt. Dens. 534.
b) mer l. mindre bildl. o. i jämförelser. Jagh hadhe öfwergifwit the tanckar, .. någon hielp at wenta, .. för ty iagh ingen wiste, som icke sielf skulle ätta miölet och spijsa migh medh agnarna. Gustaf II Adolf 545 (1630). Thet tridie Brefwet är jämwäl vpdichtat, och aff samme slags Miöl som thet andra. Schroderus Os. 1: 174 (1635). Hedenvind-Eriksson Hjul. 56 (1928). särsk. i vissa stående uttr.
β) få mjöl i munnen, bli torr i munnen, så att man har svårt att tala, inte kunna få fram ett ord, bli stum. Adelsköld Äfv. 68 (1892).
γ) ha (l. föra) rent mjöl i påsen (l. skäppan), inte ha (gjort) ngt som behöver döljas, vara oförvitlig, redbar, renhårig, ha ”rent bröd i påsen”. Östergren (1932). Nilsson HistFärs 186 (1940).
2) om stoff l. ämne som till konsistens l. utseende liknar mjöl, finpulveriserad massa. Ehrensvärd Brev 1: 8 (1779). Alm(Sthm) 1850, s. 41 (om benmjöl ss. gödningsämne). Hvitmållan .. har .. hela örtståndet tätt öfverdraget med ett ”mjöl” af blåslika hårbildningar. NF 3: 273 (1878). 2NF 4: 1413 (1905; om cement). — jfr ALUN-, BARK-, BEN-, BORR-, BÄRG-, GIPS-, GLAS-, HORN-, KALK-, KLINK-, KÖTT-, LER-, MASK-, SLAGG-, STEN-, TEGEL-, TORV-, TRÄ-MJÖL m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) bot. om frömjöl l. ståndarmjöl; förr äv. om sporer o. d. Linné Öl. 18 (1745; om sporer hos Equisetum). PhysSH 55 (1776). VetAH 1788, s. 178 (om svampsporer). jfr BLOM-, FRÖ-, STÅNDAR-MJÖL m. fl.
b) (†) miner. om pulver som uppkommer av en bärgart o. d. gm gnidning l. rivning. VetAH 1746, s. 23. jfr bärgarts-mjöl.
c) (numera knappast br.) bärgv. krossad malm med ringa kornstorlek. VetAH 1763, s. 314. JernkA 1903, Bih. s. 26.
-ARTAD, p. adj. Ett gulbrunt mjölartadt öfverdrag (på torkade fikon). Ekenberg (o. Landin) 262 (1889). —
-BAGGE. zool. om vissa skalbaggar vilkas larver liksom skalbaggarna själva leva av mjöl(rester), kli m. m.
2) om skalbagge av släktet Tribolium, särsk. T. destructor Uyttenb., svartbruna mjölbaggen, o. T. castaneum Herbst, rostbruna mjölbaggen. 4Brehm 13: 341 (1930). MeddStatVäxtskydd. 41: 5, 6 (1943). —
-BANAN. (frukt av) bananarten Musa paradisiaca Lin., som är rik på stärkelse som efter torkning kan malas till mjöl, pisang, vanlig banan. Jönsson Gagnv. 100 (1910). —
(1, 2) -BESTRÖ, v. vanligen i p. pf. Mjölbeströdda vingar. Hagberg Shaksp. 8: 190 (1849; i bild). Det mjölbeströdda bakbordet. Grafström Kond. 214 (1892). —
-BILL, m. l. r. zool. skalbagge av släktet Tenebrio Lin., i sht arten T. molitor Lin., mjölbagge; jfr bill, sbst.2 Thomson Insect. 60 (1862). —
(2) -BLOMSTER. (mjöl- 1751 osv. mel- 1751—c. 1870) [jfr sv. dial. melblomster] (i södra Sv., bygdemålsfärgat) växten Primula farinosa Lin., majviva, med på undersidan vitmjöliga blad. Linné Sk. 68 (1751). Fries Ordb. (c. 1870). —
(2) -BLÅSA, r. l. f. (†) (individ av) slamsvampsläktena Tubulina Pers. o. Licea Schrad., i sht av arten Licea fallax (Pers.) Fr. (som likt blåsor sitta på trädstammar o. ge ifrån sig ett mjölliknande sporstoft). Liljeblad Fl. 675 (1816). Schück (1854). —
-BOD. (mjöl- 1551—1934. mjöle- 1621) jfr bod, sbst.1 2. 2SthmTb. 2: 142 (1551). Blanche Dard. 14 (1847). —
(2 c) -BOKA, v., -ning. (†) bärgv. krossa l. pulverisera (malm) till mjöl; jfr boka, v.1 b. Rinman JärnH 256 (1782). JernkA 1901, s. 381.
(2) -BÄR. (mjöl- 1638—1934. mjöla- 1745—1890. mjöle- 1762) [jfr dan. o. nor. melbær, t. mehlbeeren, pl.]
-ris. särsk. (†) till -bär 3, om växten Arbutus unedo Lin. Franckenius Spec. E 2 b (1659). jfr (†): Wälsudit Miölbärsrijses watn. Forsius Min. 25 (c. 1613).
-CYLINDER. kvarn. i en valskvarn: cylinder varigenom mjölet passerar mellan de olika valsparen. TT 1874, s. 75. —
-DAGG, se d. o. —
-DAMM, n. [jfr t. mehlstaub] mjöl som i form av ett finfördelat stoft vid malningen ryker omkring i kvarnar o. mjölmagasin. Törnevall D 1 a (1694). —
-DOFT.
2) (†) bot. svampen Sporotrichum roseum Lk (som liknar mjöldamm). Liljeblad Fl. 682 (1816). Dalin (1853).
3) (numera föga br.) liten smula mjöl, ett litet grand mjöl, ”mjölkorn”; jfr doft I 5, ävensom -korn. Kolmodin QvSp. 1: 542 (1732). Icke ett mjöldoft fanns i hans tjäll / Och icke ett ax uppå logen. AAGrafström 1: 151 (1832, 1864). Agrell Landsb. 46 (1887).
-DOFTA, v. bag. beströ l. pudra (ngt) med mjöl; vanl. i p. pf.; jfr dofta I 3. En mjöldoftad (bak-)plåt. Ekberg Hvad äta? 297 (1899). SvD 9/7 1927, Bil. s. 4. —
-DRICK. (†) = -dryck; jfr drick 1. IErici Colerus 2: 27 (c. 1645). CAEhrensvärd Brev 1: 220 (1791). —
-DRICKA, r. l. f. (numera knappast br.) = -dryck. VetAH 1769, s. 50. Hedenstierna Jönsson 38 (1894). —
-DRUM. (†) träränna varigenom mjöl urtappades ur större behållare. Dalin FrSvLex. 1: 42 (1842). Schulthess (1885). —
-DRYCK. [jfr nor. meldrikke, t. mehltrank] med mjöl tillsatt dryck ss. kraftfoder åt boskap (vid sjukdom), i sht åt hondjur efter förlossning. IErici Colerus 2: 227 (c. 1645). Utfodringen bör, under förstoppning, för gräsätare utgöras af mjöl- eller klidryck. Lundberg HusdjSj. 333 (1868).
-DRYGA, se d. o. —
-ELEVATOR. kvarn. med skopor för transport av mjöl i vertikal led inom en kvarn. —
-FAT. (numera bl. tillf.) fat l. skäppa för förvaring av mjöl. Linc. (1640; under coix). Wikforss 2: 131 (1804). —
-FIN. i fråga om stoftartade ämnen: som har ytterst liten kornstorlek; finpulveriserad. Atterbom Minn. 56 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Den mjölfina vintersnön. Beckman Amer. 1: 79 (1883). Mjölfin sand. SörmlB 63 (1918). —
-FLOTT, r. l. m. (†) kvalsterdjuret Tyroglyphus siro Lin. (som förekommer i ost o. i större massor ser ut som ett mjölliknande pulver), ostor. Dahlbom Insekt. 337 (1837). —
-FLÄCK. särsk. (†) om mjölvit fläck i huden, orsakad av viss sjukdom. Weste (1807). Schulthess (1885). —
(1, 2) -FORM. pulverform; jfr form I. I mjölform. Berzelius Kemi 4: 190 (1827; om stärkelse). EldhandvSkjutsk. 2: 57 (1877; om krut). —
(1, 2) -FULL. (numera föga br.) full av l. med mjöl, mjölig. Juslenius 130 (1745). Ström Skogsh. 61 (1830; om hanblommor hos tall). —
(2 c) -FÖRING. (†) bärgv. avskiljande l. sortering i en särskild apparat av de finaste partiklarna vid malmbokning; äv. konkretare, om (gången genom) dylik sorteringsränna. JernkA 1827, s. 277. I en väl skött mjölföring afsätter sig fullt 90 % af det insläpta godset. Wetterdal Grufbr. 342 (1878).
(2) -GALLÄPPLE~020. galläpple av mjölig konsistens (förorsakad av vissa gallstekelarter). Boheman ÅrsbVetA 1855—56, s. 23. —
-GALÄR. (förr) galär som fraktade mjöl. ReglStyrFl. 1836, s. 104. Gynther Förf. 5: 670 (1858; möjl. efter handl. fr. 1752). —
(2) -GRÄS. (i vissa trakter, †) växten Chenopodium album Lin. (vars blad ha mjöligt utseende på grund av den täta beklädnaden med blåslika hår), svinmolla; äv. om C. viride Lin. Linné Fl. nr 219 (1755; C. viride). Wahlenberg FlSv. 158 (1824; C. album). Nyman VäxtNatH 2: 219 (1868; C. album). —
-GRÖT. [fsv. miolgröter] kokad av mjöl (o. icke av gryn); jfr havre-mjöls-, råg-mjöls-gröt. Hiorter Alm. 1745, s. 8. Runeberg 1: 42 (1832). Mjölgröt och kål är bondens läkedom. SvOrdspråksb. 64 (1865).
Avledn.: mjölgrötig, adj. (enst.) bildl.: grötmyndig. Tjocka patroner med mjölgrötigt mod. Fröding Eftersk. 1: 140 (1888, 1910). —
-GÅNG; pl. -ar. (i fackspr.) om den finräfflade, mot den yttre kanten belägna delen (cirkelringen) av en kvarnsten. Budk(Brage) 1927, s. 34. —
-HUS. [fsv. miolhus] (†) (avbalkning l. rum i) förrådsbod för mjöl; jfr -lår. VarRerV 23, 41 (1538). Landsm. VIII. 2: 4 (1891). —
(2) -HÅR. (mindre br.) bot. koll., om små, lätt lossnande hår som bekläda vissa växter (som på grund av håren kännas l. se ut att vara mjöliga). 2NF (1912). —
-HÅRD. (mindre br.) bag. om deg, bakvärk o. d.: som är tillsatt med (allt för) mycket mjöl. Julbullarna böra för att ej spricka under torkningen bakas mycket mjölhårda. UpplFmT 43: 128 (1931). —
(2 c) -HÄRD. (†) bärgv. härd avsedd för anrikning av malm som krossats till mjölstorlek, varigm ofyndiga bärgartskorn avskiljas från malmkornen. Rinman 2: 273 (1789). JernkA 1827, s. 304. —
(2) -JORD. (mjöl- c. 1770. mjöla- c. 1770) (i vissa trakter, †) mjölig, finkornig jord. NorrlS 1—6: 39 (c. 1770). Därs. 40. —
(2) -KALK. (i fackspr.) pulverformig kalk som erhålles därigm att bränd kalk upptager fuktighet ur luften, självsläckt kalk; äv. om gödningskalk. Schulthess (1885). SFS 1920, s. 2537. —
-KAPPE. (i sht förr) jfr kappe, sbst.3 3. Carlén Rosen 559 (1842). HemslöjdsutstSthm 1880, s. 107. —
-KAR.
1) (mindre) kar l. kärl med l. utan lock (vanl. hängande på vägg) för förvaring av mjöl; jfr -vacke. BoupptSthm 14/6 1670. KatalÅhlénHolm 35: 255 (1915).
(2 c) -KIS. (†) bärgv. bärgblandat gods som vid omvaskning av ”mjölslig” lägger sig mot lister nedanför dukarna på planhärdarna. Rinman 2: 1113 (1789). —
-KISTA.
2) (†) bärgv. till 2 c, vid bokvärk för malmkrossning: den första kistan l. låren varigenom den krossade malmen medelst en vattenström bortföres från bokvärket o. vari de grövre partiklarna avsätta sig (under det de finare fortsätta till efterföljande slamkista). Rinman 2: 162 (1789). Almroth Kem. 746 (1834). —
-KLIMP. klimp av mjöl; äv. (kok.): på visst sätt anrättad sådan klimp i soppa. Lind (1749). Warg Bih. 14 (1765; i köttsoppa). —
(2) -KNOTTRIG. (†) bot. knottrig o. mjölig, vårtluden. Nyman VäxtNatH 1: 352 (1867; om frukterna hos Tilia parvifolia Ehrh.). —
-KORN. ytterst obetydlig mängd av mjöl; äv. oeg.; jfr korn 10, -doft 3. (Vi) hopskrapade .. sista mjölkornet i våra matpåsar. Ödmann MPark 337 (1800). SvFolks. 282 (1849). —
(2) -KRUT. (i fackspr.) finpulveriserat krut, raketkrut; motsatt: kornat krut l. kornkrut. ArkliR 1561, avd. 14. Törngren Artill. 1: 10 (1794). Starck Kemi 119 (1931). —
(2) -KUMLOR ~kum2lor l. -ωr, l. -KOMLOR ~kom2-, sbst. pl. (-kom- 1903 osv. -kum- 1907) [sv. dial. (Norrl.) mjölkomlor; jfr sv. dial. (Finl.) kummel, växtknopp, nor. dial. kumul, blad- l. blomknopp; antingen ombildning av -kumror i anslutning till kummel, kumul o. dyl. l. kanske snarare en l-avledn. till den germ. roten kemb i kummel, sbst.3, kummer, sbst.2, nor. dial. kumla, f., kuml, m., kumle, m., klump, isl. trékumbr, träkubb, o. kanske besläktat med lat. gemma, knopp] (i Norrl., bygdemålsfärgat) guldgula, klumpformiga l. kotteliknande ombildningar av unga granskott med mjöligt, ätligt innehåll, orsakade av skålroststadiet Aecidium coruscans Fr. av rostsvampen Chrysomyxa ledi Alb. & Schw. 2NF 1: 205 (1903). Krok o. Almquist Fl. 2: 299 (1907). —
-KUMROR ~kum2ror l. -ωr, l. -KOMROR ~kom2-, sbst. pl. (-kom- 1886 osv. -kum- 1886 osv.) [avledn. av kummer, sbst.2; jfr -kumlor] (i Norrl., bygdemålsfärgat) = -kumlor. BotN 1886, s. 189. SvSkog. 365 (1928). —
-KVALSTER. entomol. kvalsterdjuret Aleurobius farinæ Lin. (som i sht förekommer i mjöl), mjölor. Dannström Hering 174 (1848). —
-KVARN. (mjöl- 1551 osv. mjöle- 1552) (†) kvarn för malning av mjöl. G1R 22: 175 (1551). GFHjortberg (1772) hos Barchæus LandthHall. 120.
Ssgr: mjölkvarns-ränta, r. l. f. (förr) kam. o. hist. grundskatt som åvilade ”mjölkvarn”. LMil. 2: 87 (1687). BtRiksdP 1896, 4Hufvudtit., Bil. 12, s. 2.
-ställe. (-kvarn- 1714. -kvarne- 1647) (†) kvarnställe. ÅngermDomb. 1647, s. 88. Fatab. 1913, s. 173 (1714). —
(2) -LAV. bot. laven Ramalina farinacea (Lin.) Ach. (som har mjöligt utseende, emedan ett vitt stoft av soredier förekommer på bålens kanter). VetAH 1794, s. 20. Fries Ordb. 67 (c. 1870). —
(2) -LUS. zool. individ av insektsfamiljen Aleurodidæ (vars kropp hos fullbildade individer är betäckt med ett vitt, mjölliknande sekret). 2NF 33: 487 (1922). —
-LÖS, adj. Stundom gifva de tidiga blommorna (hos bovete) inga eller mjöllösa korn. Lundequist Landtbr. 269 (1840). —
-MAT. tillredd huvudsakligen av (mjölk l. vatten tillsatt med) mjöl. Agardh ThSkr. 1: 57 (1843, 1855). —
-MATTA, r. l. f. (i sht i fråga om ryska förh.) handel. fyrkantig mjölbal, hårt packad i säckvävsmattor; jfr matta, sbst.1 1 e. Topelius Vint. I. 1: 21 (1863, 1880). Furuhjelm Männ. 228 (1932; om ä. förh.). —
-MOTT. zool. mottfjärilen Pyralis farinalis Lin. (vars larver leva huvudsakligen av mjöl). Schultze Ordb. 3060 (c. 1755). —
-NYPA, r. l. f. nypa mjöl, mycket liten kvantitet mjöl. Carlén Rosen 534 (1842). Topelius Fält. 2: 376 (1856). —
-OST. (i Norrl.) ost(kaka) tillredd av mjölk l. grädde med tillsats av mjöl o. använd ss. efterrätt. Linné Skr. 5: 94 (1732). Nordström Luleåkult. 66 (1925). —
(2) -PULVER.
-RIK. (i fackspr.) om sädesslag, potatis o. d.: som ger mycket mjöl. Gadd Landtsk. 3: 444 (1777; om kärnan i bovete). Lundequist Landtbr. 288 (1840; om potatis). —
(2 c) -RÄNNA, r. l. f. (numera knappast br.) bärgv. ränna för sortering av uppslammad malm i olika kornstorlekar. Rinman 1: 292 (1788). Wetterdal Grufbr. 341 (1878). —
-RÄNTA, r. l. f. (†) mjölkvarnsränta. Serenius (1734; under meal). Branting Förf. 2: 368 (1829; efter handl. fr. 1779). —
-RÖRA, r. l. f. mat (för människor l. djur) som hoprörts av vatten o. mjöl; stundom nedsättande, i sht i bildl. anv. Wasenius NorrlBoskSk. 70 (1751). Rydberg KultFörel. 4: 498 (1887). Irländarne hafva en förkärlek för filosofisk mjölröra i stället för äkta teologi. Därs. 5: 117. —
(2) -SAND. mjölfin, pulverformig sand, mjäla; förr äv. geol. om jordart med kornstorleken 0,07—0,02 mm. (Älvarna översvämma och) upfylla det oslagna (höet) med mjölsand och grus. NorrlS 1—6: 53 (c. 1770). LAHT 1903, s. 243. Därs. 1912, s. 459. —
-SKIVLING. bot. (individ av) svampsläktet Clitopilus Fr. (som luktar som nymalet mjöl); förr äv. innefattande l. förväxlad med (vissa arter av) släktet Tricholoma Fr. (musseroner). Gråvita mjölskivlingen, C. prunulus (Scop.) Fr. Gulvita l. allmänna mjölskivlingen, C. orcella Bull. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 451. SDS 1917, nr 246, s. 9. —
-SKOPA, r. l. f. BoupptVäxjö 1782. Mjölskopa .. av bleckplåt, med bakstycke och handtag av trä. KatalÅhlénHolm 37: 134 (1916). —
-SKRUV. kvarn. (rör l. ränna med) arkimedisk skruv som forslar mjöl i horisontell led inom en kvarn, ”snigel”, ”snäcka”. UB 5: 30 (1873). TT 1878, s. 236. —
-SKÄMMA, r. l. f. (†) om ngt som innebär onyttig användning av mjöl. Lagerlöf Spannem. 64 (1719). (Brännvin) är icke allenast malt- och miölskäma, utan och magskäma. Broman Glys. 3: 125 (c. 1730). —
-SLUMP. (mera tillf.) rest l. återstod av mjöl(förråd). Af den sista mjölslumpen bakades två små bröd. Skottsberg Båtf. 278 (1909). —
-SPILTRÄ. (†) rymdmått (om 48 kannor) för mjöl. Sundelius NorrköpMinne 42 (1798; efter handl. fr. 1752). —
-STOFT.
1) till 1, = -damm. BOlavi 128 a (1578). (Mjölnarnas) ansigten och kläder voro hvitpudrade af mjölstoft. Stiernstolpe DQ 3: 328 (1818).
-STÅNDA, r. l. f. (i vissa trakter) jfr -tunna. BoupptVäxjö 1817. RedNordM 1926, s. 22 (om ä. förh.). —
-SÄCK. (mjöl- 1624 osv. mjöle- 1891) [jfr isl. mjǫlsekkr] avsedd för l. innehållande mjöl. Rudbeckius InsPuer. B 6 b (1624). Ju mer man slår på mjölsäcken, ju mera dammar det. Granlund Ordspr. (c. 1880). särsk. (vard.) i jämförelser, med nedsättande bet. Falla som en mjölsäck till golvet. Du har .. förstånd som en mjölsäck. Topelius Vint. I. 1: 141 (1863, 1880). (Du) sitter .. som en mjölsäck. Räta på dig! Bergman JoH 172 (1926). —
(2 c) -SÄTTMASKIN~002. bärgv. sättmaskin i vilken uppslammad ”mjölig” malm behandlas för frånskiljande av det ofyndiga gråbärget från malmkornen. JernkA 1888, s. 310. Därs. 1903, s. 326. —
-TULL. (förr) mjöl som erlades till staten ss. avgift (accis) vid förmalning av säd. Stiernman Com. 1: 952 (1627). Gustaf II Adolf 311 (1627). —
-TUNG. (mera tillf.) om maträtt: tung på grund av allt för riklig tillsats av mjöl. Heidenstam Tank. 10 (1896, 1899). —
-TUNNA, r. l. f. tunna för förvaring av mjöl; förr äv.: (en) tunna mjöl. 2SthmTb. 3: 39 (1553). SthmTb. 26/9 1590. Warg 737 (1755). —
-UTBYTE~020. konkret: utbyte av mjöl vid malning. BtRiksdP 1892, I. 2: nr 8, s. 6. (Petkusrågen lämnar) väl bergad, större och ljusare mjölutbyte (än andra rågsorter). LAHT 1901, s. 131. —
-VACKE, r. l. m., l. -VACKA, r. l. f. (mjöl- 1658—1895. mjöle- 1556) (i vissa trakter) = -kar 1. BtÅboH I. 1: 38 (1556). Langlet Husm. 836 (1884). —
(2) -VINGAD, p. adj. (†) zool. om insektsordningen Lepidoptera: försedd med ”mjöliga” vingar. Ström Skogsh. 295 (1837). —
(2) -VINGAR, pl. (†) om insektsordningen Lepidoptera, som har mjöliga (fjälliga) vingar. Ström Skogsh. 297 (1837). —
-VIT. vit som (l. av) mjöl. Schultze Ordb. 3166 (c. 1755). I det mjölhvita ansiktet lyste munnen som ett öppet sår. Bergman Dröm. 64 (1904). —
(2) -VIVA, r. l. f. (i vissa trakter) benämning på växterna Primula farinosa Lin., majviva, o. P. scotica Hook. (som ha vitpudrade blad). Kindberg SvNamn 16 (1905). —
(2) -VÅRTA. (†) bot. fortplantningskropp hos lavar, bestående av svamphyfer o. algceller o. bildande ett stoft på bålens yta, soredie. Hartman Bot. 263 (1843). —
-VÄLLING. kokad av mjöl på vatten l. mjölk. BOlavi 35 a (1578). Alla de som äta mycket mjölvälling, bli bleka. Linné Diet. 2: 169 (c. 1750). Langlet Husm. 189 (1883). —
-ÖK, n. [jfr nor. dial. mjölauke, n.] (†) koll.: mjöldryga; jfr -öka. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 208 (1837). Dalin (1853). —
-ÖKA, r. l. f. (i vissa trakter) mjöldryga; vanl. i pl. Franckenius Spec. B 3 a (1638). Walin Födoämn. 85 (1906). —
(2) -ÖRT. (i södra Sv.) växten Primula farinosa Lin., majviva; jfr -viva. Aspegren BlekFl. 16 (1823). Nyman VäxtNatH 1: 191 (1867; fr. Blekinge). —
-ÖSA, r. l. f. (i vissa trakter) redskap (skopa l. slev o. d.) att ösa mjöl med. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 46.
B (†): MJÖLA-BÄR, -JORD, se A.
C (†): MJÖLE-BOD, -BÄR, -KVARN, -SÄCK, -VACKE, se A.
MJÖLA, v., se d. o. —
MJÖLIG, se d. o. —
MJÖLING, sbst.1, r. l. m. till 2.
1) [namnet beror trol. på de mjöliga, pulverformiga överdrag som bildas av soredier] (†) bot. växt tillhörande släktet Byssus Lin.; jfr glunga. Fischerström 4: 91 (1792). Meurman (1847).
Spalt M 1158 band 17, 1945