| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÖT nø4t, sbst.1, r. l. f. (BOlavi 42 b (1578) osv.) ((†) n. Forsius Min. 114 (c. 1613), Dens. Fosz Qq 1 b (1621)); best. -en; pl. nötter (TullbSthm 16/6 1569, osv.) l. (i bet. 4, numera bl. 4 d) nötar (KrigVAT 1833, nr 11, s. 3) l. (numera bl., föga br., i bet. 4) nöter (Svart Gensw. K 1 b (1558), Cannelin (1921)) l. (i bet. 4 d, numera knappast br.) = (Rinman (1789), 2NF 1: 1050 (1903)) ((†) nytt(er) TullbSthm 1535, s. 42 b); pl. best. nötterna resp. nöterna l. nötarna ((†) notran Horn Lefv. 126 (c. 1657); nötteran VRP 1674, s. 80; nöttren Hall KultInt. 10 (i handl. fr. 1630)).
1) hos vissa slags träd o. buskar förekommande frukt (l. fruktdel l. frö) som i moget tillstånd består av ett hårt, torrt (ofta brunt) skal som innesluter en ätlig o. mer l. mindre välsmakande kärna; i sht om den i Sverige inhemska hasselnöten; särsk. dels med tanke på det hårda skalet (t. ex. i uttr. knäppa l. knäcka nötter), dels med tanke på den ätliga kärnan (t. ex. i uttr. äta nötter); stundom (i sht förr) liktydigt med: nötkärna; äv., i sht handel., om de nöt(kärns)liknande fröna hos vissa arter av ärtväxter o. tall; äv. ss. senare led i åtskilliga ssgr som avse nötliknande växtdelar vilka vanl. icke betecknas med det enkla nöt. Plocka nötter. Ett hekto nötter. En körtel av en nöts storlek. Den här nöten var maskäten. En ihålig nöt. På julbordet stod en skål med nötter. TullbSthm 1535, s. 42 b. Insylltade nötter. OxBr. 11: 721 (1637). (De) sittia i kyrkian, stimma(,) bita notter. VDAkt. 1711, nr 103. PH 9: 331 (1770; om kokosnötter). Nicander 2: 417 (1820; om nötkärna). Jönsson Gagnv. 137 (1910; om vissa sorters ärter). — jfr AREKA-, AVENBOKS-, BEN-, BETEL-, BOK-, CEDER-, CYPRESS-, DVÄRG-, EK-, ELFENBENS-, FILBERT(S)-, FILIPIN-, GOSSE-, HASSEL-, HICKORY-, JESUIT-, JORD-, KAKAO-, KASTANJ-, KOKOS-, KOLA-, LAMBERTS-, MANDEL-, MUSKAT-, MUSKOT-, OLJE-, PALM-, PEKAN-, PIMPER-, PISTASCH-, SKOGS-, SKÄGG-, SMÖR-, SPY-, STEN-, STENTALL-, TALL-, TRÄDGÅRDS-, VAL-NÖT m. fl. ävensom JUL-, MUS-NÖTTER. — särsk.
a) i ordspr. (jfr h). Brune nötter haffue söt kärne. SvOrds. A 4 a (1604). Man skal icke fullwist beröma nötten i skaalet, förr än hon vpknept warder. Bullernæsius Lögn. 351 (1619). Hård Nöth wil haa skarpa tänder. Grubb 358 (1665). Små Nötter äre kiärnefulla. Dens. 736. Det kostar et par nötter under eget bord sätta sina fötter. Linné Diet. 2: 226 (c. 1750). Den som knäpper nötter med de stora, får skalen i ansigtet. Weste (1807; jfr h α δ’). Den kärnan vill äta måste nöten bita. Rhodin Ordspr. 17 (1807). Toma nötter simma ofvanpå. Granlund Ordspr. (c. 1880). Litet är om en nöt, och än mindre om kärnen är borta. Därs.
b) i vissa uttr. ss. beteckning för olika sorters nötter; särsk.
γ) kalkonsk nöt, se KALKONSK 1. Anm. Möjl. avser uttr. i TullbSthm 16/6 1569 kokosnötskal apterade l. avsedda att apteras ss. dryckesbägare o. d.
ζ) spansk nöt, den jämförelsevis stora nöten av Corylus avellana Lin. var. grandis. BoupptSthm 12/4 1676. Linder Tid. 66 (1924).
η) (†) [jfr d. vælsk nød, isl. vǫlsk hnot, mht. wälhisch nuz, t. welsche nuss. — Jfr VALNÖT] välsk nöt, valnöt. TullbSthm 6/5 1584. Synnerberg (1815).
d) (i vissa trakter) i uttr. gissa nötter, i fråga om vissa lekar där man skall gissa antalet l. placeringen o. d. av nötter som hållas dolda. EngSvOrdb. 432 (1874). Nilsson FolklFest. 267 (1915).
e) (†) i uttr. Greta väter i nöten o. d., i fråga om rägn på Margaretadagen, vilket ansågs förebåda rägn under nötskörden o. mögelbildning hos nötterna. Carleson Runst. 18 (1742). jfr: Den första juli, Margarethadagen är på Runstafven utmärkt med en Nöt. Dybeck Runa 1848, s. 38.
f) (†) i uttr. betala ngt som den onde betalte nötterna, låta bli att betala ngt. Cammarfönsteran som .. han och så sönderhögh, säiandesz till .. broderen at dhem bethalla wilia, som den onde bethalte nötteran. VRP 1674, s. 76.
g) ss. förled i ssgr som utgöra namn på maträtter, bakvärk o. d. vari nötter ingå ss. beståndsdel l. ss. smaksättningsmedel.
h) bildl. (jfr a); särsk.
α) med tanke på svårigheten att knäcka ett (hårt) nötskal, om svårighet l. uppgift som fordrar ansträngning att bemästra l. lösa; i sht förr äv. om ngt obehagligt l. motbjudande o. d. Brasck Apg. C 2 b (1648). Hofrätten önskade gerna att .. (slippa ett visst mål) men huru det nu går, så måste de bita på nöten. Hjelt Medicinalv. 3: 340 (i handl. fr. 1767). Geijerstam Lillebr. 35 (1900). särsk.
α’) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] i uttr. (vara, få, ge ngn, bli o. d.) en hård (äv. svår, förr äv. skarp, slem) nöt att knäcka, i sht förr äv. att bita (på l. i) o. d., (vara osv.) en besvärlig uppgift att lösa l. sak att klara av; förr äv.: (vara osv.) ngt otrevligt l. motbjudande l. förödmjukande att ha att göra med l. bli utsatt för o. d.; förr äv.: (vara osv.) ”ett beskt piller att svälja”. HH 20: 318 (c. 1640). Den puncten om Soldatescans Contentament ähr en swår nöt at upbijtha. AOxenstierna Bref 4: 404 (1647). (Sv.) En hård nöt at bita på, (lat.) Dictum acerbum. Sahlstedt (1773). Att invälja B(rahe i Svenska Akademien) .. blir en hård nöt att knäcka. 3SAH XLVII. 2: 150 (1838). VFl. 1937, s. 169.
β’) (†) i uttr. sönderkrossa nötter för ngn, avhjälpa svårigheter för ngn. (Turkiet hade) med ett slag .. sönderkrossat 10 nötter för Ryssland. KKD 4: 134 (1712).
γ’) (†) i uttr. det skall du bita mig en nöt för o. d., det skall du få betala (l. sota l. stå till svars) för. UppsDP 16/6 1596. Skäm tigh tin hunder, ther skalt tu bijta migh een nött före. VästeråsDP 9/5 1621. Rhodin Ordspr. 45 (1807).
δ’) (i sht vard.) i uttr. knäppa l. knäcka (förr äv. bita) nötter med ngn, tvista l. disputera l. munhuggas med ngn; ge sig i kast med (”tas med”) ngn. SedolärMercur. 3: nr 9, s. 4 (1731: bita). Akta dej för att knäppa nötter med den jäntan. Janson Gast. 147 (1902). MorgTSocDem(A) 1942, nr 339, s. 20.
β) [jfr d. i nødden, i en nød, t. in einer nuss; efter lat. in nuce] (tillf.) i uttr. i en nöt, i ett nötskal (se NÖT-SKAL 2). Bokbinderiets historia är mensklighetens .. i en nöt. Strindberg NRik. 66 (1882).
2) bot.
a) frukt som har torr (ofta hård) fruktvägg omslutande (ett rum med i regel) endast ett frö o. som vid mognaden faller av oöppnad, nötfrukt; äv. inskränktare, om dylik frukt med hård fruktvägg vilken icke är sammanvuxen med fröskalet (jfr HINN-, KLYV-, SKAL-, VING-FRUKT); i ä. botanisk litteratur ofta definierat med annan avgränsning. Haartman Linné Indeln. K 3 a (1753; under rubriken ”frö”). Nyponbuskens frukter äro .. små nötter. Fries Växtr. 110 (1884). Nötterna (hos boken), de s. k. bokollonen. LbFolksk. 182 (1890). Ursing SvVäxt. 19 (1944).
b) ss. senare led i den ss. beteckning för en viss sorts frukt använda ssgn SMÅ-NÖTTER, se d. o.
3) ss. senare led i ssgr som beteckna nötbärande l. nötlika växter l. växter med nötliknande delar o. d.; jfr ANKAR-, EKORR-, JESUIT-, JORD-, SJÖ-, VATTEN-, VATTU-NÖT, ävensom FANDERS-, KURAGE-NÖTTER.
4) i oeg. l. bildl. anv., om föremål som på ngt sätt ansetts likna en nöt (i bet. 1) l. (en del av) ett nötskal o. d.; särsk.
a) [jfr motsv. anv. i d., t., eng. o. fr.] (förr) vapenl. i bakre delen av loppet på ett armborst sittande, mer l. mindre njurformig o. kring en axel rörlig knapp av ben l. metall o. d. som höll bågsträngen spänd före avtryckandet, armborstnöt. Wollimhaus Syll. (1649; under fibula). Alm VapnH 12 (1927). jfr ARMBORST-NÖT.
b) [utvecklat ur a; jfr motsv. anv. i d., t., eng. o. fr.] (förr) vapenl. i vissa typer av gevärslås: metallstycke utgörande en tvåarmad hävstång förenad med hanen o. (vid avfyring) påvärkad av dels slagfjädern, dels (medelbart) avtryckaren (l. dess motsvarighet). PH 3: 2156 (1744). Vising (1936; under noix).
c) [utvecklat ur b; jfr motsv. anv. i d., t. o. fr.] (i fackspr.) i vissa typer av dörrlås: metallstycke varmed rörelse överföres från ett handtag till en hasp (klinka) l. låskolv o. d.; äv. om liknande delar i andra mekanismer. UB 2: 504 (1873; om del av pianomekanism). 2NF 17: 161 (1912). jfr HAMMAR-NÖT.
d) [jfr motsv. anv. i dan. o. eng.] på vissa ä. typer av ankare: vardera av de två järnklackar på läggen som hindra ankarstocken att glida ned. Linder Sjöm. 170 (1896). 2NF 1: 1050 (1903). jfr ANKAR-NÖT.
e) (†) på maskin l. redskap o. d.: på visst sätt utförd detalj i fastsättningsanordning o. d. Brauner Åker 30 (1752).
f) [jfr motsv. anv. i dan. o. holl.] (numera knappast br.) skeppsb. inhuggning på timmerstock vari inpassas en annan stock korsande den förra. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Stenfelt (1920).
-BOM, sbst.1, r. l. m. (nöt- 1751—1778. nöte- 1667 (: Nötheboms pocal)— 1702) [av nt. nötboom l. holl. noteboom] (†) trädet hickory; äv. i allmännare anv., om (i Nordamerika inhemskt) träd tillhörande släktet Juglans Lin. Holm NSv. 30 (1702). VetAH 1778, s. 266 (allmännare). särsk. i uttr. svart nötbom, Juglans nigra Lin. VetAH 1767, s. 53.
-BOM, sbst.2, se d. o. —
-BRUN. brun som en mogen hasselnöt; äv.: brun som valnötsträ. Nötbruna ögon. Serenius (1734; under nut). Nötbruna rapphöns. CVAStrandberg 5: 230 (1862). —
-BUSKE. (nöt- 1762 osv. nöta- c. 1785. nöte- 1671—1739) hasselbuske; äv. bot. om växten hassel. Risingh LandB 34 (1671). Lilja SkånFl. 695 (1870). Moberg Sedebetyg 71 (1935). —
-BÄRANDE, p. adj. om växt: från vilken man erhåller nötter, som har nötter. —
(2) -FRUKT. i sht bot. = nöt, sbst.1 2; stundom äv. allmännare, om torr(t), ätbar(t) frukt l. frö med (hårt o.) torrt skal. Palmblad LbGeogr. 64 (1851). Jönsson Gagnv. 134 (1910; allmännare). —
-FUR. [jfr t. zirbelnusskiefer] (†) trädet Pinus cembra Lin., cembratall, vars frön i vissa länder ätas som nötter; jfr -tall. Retzius FlVirg. 100 (1809). —
-FÄRGAD, p. adj. (numera föga br.) nötbrun; förr äv.: som har samma färg som det inre av en nötkärna. Hvitt nöt-färgat kjött. Lundberg Träg. 156 (1754). Östergren (1933). —
-GÅRD. (nöt- c. 1755. nöta- 1541—1722) [jfr t. nussgarten] (†) samling av l. trädgård o. d. med nötbärande buskar l. träd; nöthage. Iagh är nedhergången j nottagården til at skodha teelninganar widh becken. HögaV 6: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: valnötslunden). Schultze Ordb. 1395 (c. 1755). —
-HAGE. [jfr d. nøddehave] dunge l. hage med hasselbuskar. Bremer Hem. 1: 71 (1839). Lagerlöf Holg. 1: 48 (1906). —
-KLASE, förr äv. -KRASE. (nöt- 1807 osv. nöte- 1627) (numera bl. tillf.) om klase (se klase, sbst.1 2) av intill varandra sittande hasselnötter. 2Saml. 4: 104 (1627). WoH (1904). —
-KNÄCKA, se d. o. —
-KNÄCKARE, r. l. m. (nöt- 1792 osv. nöte- 1739) = -knäppare, sbst.1 1. BoupptVäxjö 1739. KatalÅhlénHolm 37: 137 (1916).
Ssg: nötknäckar(e)-huvud. jfr nöt-knäppar-ansikte. En man med ett nötknäckarhufvud. Lundegård Stormf. 134 (1893). —
-KNÄPPA, r. l. f. (nöt- 1738—1887. nöte- 1700) (numera föga br.) = -knäppare, sbst.1 1. Hamb. (1700). Knorring Qvinn. 2: 45 (1836). BoupptVäxjö 1887. —
-KNÄPPARE, sbst.1, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m.
1) värktyg varmed man krossar skal på nötter för att komma åt kärnorna (o. vars centrala parti stundom har form av ett människohuvud mellan vars käkar krossningen sker). Schultze Ordb. 2346 (c. 1755). En nötknäppare, som såg för putslustig ut med sin stora rörliga fyrkantiga mun och sitt tagelskägg. Blanche Våln. 419 (1847). Siwertz JoDr. 70 (1928; i jämförelse).
2) [jfr motsv. anv. av d. nøddeknækker o. t. nussknacker] (numera bl. mera tillf.) vresig o. knarrig l. torr o. tråkig gubbe (med nötknäpparansikte). AnderssonBrevväxl. 2: 233 (1835). En liten torr, slätrakad nötknäppare närmade sig dem. Lindqvist Herr. 338 (1917).
Ssgr (i allm. till -knäppare, sbst.1 1): nötknäppar-ansikte. [jfr d. nøddeknækkeransigt, eng. nutcracker face] om ansikte påminnande om en som ett människohuvud formad nötknäppare; ansikte med det karakteristiska drag över munnen som finns hos tandlösa personer; ansikte med hopknipen o. bister mun. Nickande .. med sitt griniga nötknäpparansigte. Blanche Bild. 3: 71 (1864). Hildén Chesterton FadBrHeml. 103 (1930).
-KOL. [jfr t. nusskohle, eng. nut(-coal)] (i sht i fackspr.) stenkol av minsta storleken. GHT 1892, nr 4, s. 4. —
-KRÅKA, se d. o. —
-KÄRNA, r. l. f. (nöt- c. 1635 osv. nöta- 1628—c. 1645. nöte- 1623—c. 1770) [fsv. nuta kiärne (CodUps. C 20 1: 363)] den ätliga inre delen av en nöt. L. Paulinus Gothus Pest. 73 a (1623). särsk. i uttr. frisk som en nötkärna, vid (mycket) god hälsa, alldeles frisk. Serenius Aaa 4 a (1734). Jag ansvarar för, att min nådiga svägerska inom 48 timmar skall vara frisk som en nötkärna. Crusenstolpe Tess. 3: 121 (1847). Rogberg Hustru 211 (1928). —
-MUSSLA, f. l. r. zool. liten, om en nöt påminnande mussla tillhörande släktet Nucula Lam. 4Brehm 15: 70 (1931). SvUppslB 20: 307 (1934). —
-OLJA, r. l. f. (nöt- c. 1613 osv. nöte- c. 1645—1762) olja pressad ur kärnor av olika slags nötter (i sht valnötter); valnötsolja. Forsius Min. 62 (c. 1613). Åkerman KemTechn. 2: 186 (1832; av valnötter). Amerik(ansk) nötolja. Ekenberg (o. Landin) 403 (1891; av bittra hickorynötter). Kallstenius Oljem. 110 (1913; av jordnötter). —
-PACKA, se d. o. —
(4 b) -PÅTRYCKARE~0200, r. l. m. (förr) i sht mil. gevärstillbehör varmed hanen på vissa förr brukliga gevär trycktes fast på nöten; jfr -uttryckare. KrigVAT 1846, s. 93. WoJ (1891). —
-SKAL. (nöt- 1589 osv. nöta- 1575—1615. nöte- 1615—1732) [fsv. nutskal]
1) om det yttre hårda hölje som omsluter en nötkärna; skalet på en nöt; förr äv. om nötfnas. IErici Colerus 1: 110 (c. 1645; om fnas). Med .. framtänderna söndergnagar .. (ekorren) nötskalet. Nilsson Fauna 1: 172 (1820). särsk. i vissa utvidgade l. bildl. anv.
a) om en liten o. bräcklig båt. Jensen BöhmDiktn. 140 (1894). Dessa nötskal till Starbåtar, som skickas ut i full storm. DN(A) 1933, nr 212, s. 2.
b) (numera bl. tillf.) i uttr. som beteckna att ngt är mer l. mindre värdelöst l. innehållslöst o. d. KOF 1: 281 (1575). Värd lika mycket som ett nötskal. SvLitTidn. 1818, sp. 167. (Musikaliska) verk, .. tomma som nötskal på sant musikaliskt lif. DA 1839, nr 282, s. 2.
c) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) ss. beteckning för ett litet mått. Berchelt PestOrs. F 3 b (1589). En Nöteskal Ingefärapulwer. IErici Colerus 2: 250 (c. 1645).
d) (†) i uttr. dränka l. sänka ngn i ett nötskal o. d., ”dränka ngn som en kattunge”. (Israeliternas fiender) hade gierna drängt dem uthi en Nöteskaal. Rudbeckius KonReg. 141 (1615). VDAkt. 1689, nr 582.
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. eng.; efter lat. in nuce] i uttr. i ett nötskal, i sammandrag, i koncentrerad form, i åskådlig o. koncentrerad sammanfattning, ”in nuce”. En framställning af Herbarts etik i ett nötskal. AFSoldan (c. 1875) hos Aho Soldan 350. Hildebrand KristnPersp. 48 (1935). —
(2) -SKIDA, r. l. f. bot. skida som vid mognaden icke öppnar sig och som innehåller endast ett frö. Hartman Fl. LXV (1832). —
-SKOG. (nöt- 1554 osv. nöte- 1722—1739) [fsv. nuta skogher] större bestånd av hasselbuskar, hasselskog; äv. om den del av ett blandat skogsbestånd som består av hasselbuskar. G1R 24: 248 (1554). Rosensten Skog. 3 (1737; om hasselbuskar i blandskog). FoF 1916, s. 48. särsk. (numera bl. arkaiserande) i uttr. fara l. gå (ut) i nötskog, gå ut och plocka nötter. Lind (1749). Då Herrarna drogo på jagt, foro Fruntimren i nötskog. 2VittAH 13: 11 (1821). Strindberg NSvÖ 1: 51 (1906). —
-SKRIKA, se d. o. —
(4 b) -SKRUV. (förr) vapenl. i ä. gevärslås: skruv som fasthöll hanen vid nötstocken. PH 3: 2156 (1744). Alm Eldhandv. 1: 218 (1933). —
-SKÅL, r. l. f. för uppläggning o. servering av nötter. Stråle RörstrMariebg 110 (i handl. fr. 1734). —
(4 b) -STOCK. (förr) vapenl. i ä. gevärslås: den utstående, ytterst fyrkantfilade del av nöten på vilken hanen påtrycktes. Dalin (1853). Alm Eldhandv. 1: 216 (1933). —
-TALL. bot. trädet Pinus Sabiniana Dougl., som har ätliga frön; förr äv. om Pinus edulis Engelm.; jfr -fur. Wikström ÅrsbVetA 1850, s. 264. 2NF 28: 354 (1918). —
(4 b) -TAPP, r. l. m. (förr) vapenl. på nöt i ä. gevärslås: den (i studeln l. i en från låsbläcket utgående arm lagrade) mitt emot nötstocken sittande axeltappen. Eneberg Karmarsch 2: 753 (1862). Björkman (1889). —
-TRÄ, n. (nöt- 1688 osv. nöta- 1538. nöte- c. 1580—1737. nötten- 1671)
1) (mindre br.) trä av valnötsträdet, valnötsträ. Ett Skåp bedraget med Nötten trä. BoupptSthm 20/12 1671. Kjellin (1927).
2) (†) = -träd 1. VarRerV 56 (1538). Franckenius Spec. E 2 a (1659; om hassel). Bliberg Acerra 434 (1737). —
-TRÄD, n. (nöt- 1786 osv. nöte- 1711—1755)
1) (numera bl. tillf.) nötbärande träd; valnötsträd; förr äv. om hassel. Dähnert 210 (1746). Meurman (1847; om hassel). Johnsson Essad Härligh. 45 (1930).
-VIVEL. insekten Balaninus nucum Lin., vars larv utvecklas i hasselnötter; jfr -borrare. Dalin (1853). SvUppslB (1934). —
-VÄCKA, se d. o. —
-ÄMNE. (i fackspr.)
2) (om ä. förh.) till 4 a: stycke av ben l. metall o. d. varav nöt på armborst förfärdigades. Alm VapnH 22 (1927).
B (†): NÖTA-BUSKE, -FNAS, -GÅRD, -KÄRNA, se A. —
-SKAL, -TRÄ, se A.
C (†): NÖTE-BOM, -BUSKE, -FNAS, -KLASE, se A. —
-KLÖV. klövjebörda med nötter. Thesse .., som haffua medh wåldh taghitt bönndernas öcker och nötteklöffuer. SkrGbgJub. 6: 540 (1619). —
-KNÄCKARE, -KNÄPPA, -KÄRNA, -OLJA, -SKAL, -SKOG, -TRÄ, -TRÄD, se A. —
D (†): NÖTTEN-TRÄ, se A.
E (†): NÖTTER-JORD. om jord på område där nötbärande träd l. buskar trivas. Wingård Minn. 7: 41 (1847). —
-VECKA, r. l. f. vecka då man plockade nötter. Den 9 (augusti). Så gick iag .. hem, ty diecknerna fingo loff för Nötterveekan Skuldh. Gyllenius Diar. 44 (c. 1660).
Spalt N 1288 band 18, 1948