| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDA re3da2, v.1, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) RE re4, v. reder resp. rer, redde red3e2, rett ret4, redd red4; l. (utom vard. l. bygdemålsfärgat i vissa trakter numera bl. i bet. 2 p o. 20, men i dessa bet. numera nästan alltid) -ar, -ade, -at, -ad (pr. sg. redar GHT 1897, nr 233, s. 2 (i bet. 11). reder G1R 2: 80 (1525) osv. re´r Scherping Cober 1: 19 (1734; i vers). — ipf. redade Linder Regl. 136 (1886; i bet. 20), GHT 1897, nr 233, s. 3 (i bet. 11), Lagerkvist EvigLeend. 117 (1920: redade .. ut sig), SvFl. 1942, s. 107 (i bet. 20), osv. redde OPetri Kr. 188 (c. 1540) osv. reedde G1R 2: 95 (1525), Forsius Fosz 311 (1621). rädis, pass. Brahe Kr. 26 (c. 1585). — sup. red HSH 36: 155 (1577). redat Linder Regl. 136 (1886; i bet. 20), SDS 1904, nr 236, s. 2 (i bet. 11 c), Järnvägsminn. 30 (1952; i bet. 11), SvSjöfT 1954, s. 1868 (i bet. 2 p), osv. redit Högberg Vred. 1: 44 (1906). ree(d)t (reeth) OPetri Tb. 127 (1526), VLRäk. 1670, s. 39. rett (redt) G1R 16: 269 (1544) osv. — p. pf. red BtFinlH 4: 335 (1567: vprede, pl.), Höpken 2: 427 (1757: utred). redad Peringskiöld Hkr. 1: 458 (1697: afredad), Nordström Luleåkult. 208 (1925: redat, n. sg.; i bet. 5), Moberg Invandr. 408 (1952: oppredat, n. sg.). redd RA I. 2: 335 (1569: redt, n. sg.), Hall KultInt. 46 (i handl. fr. 1632) osv. reedd SalOrdspr. 21: 31 (öv. 1536), VRP 1609, s. 172). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (tillf., i vitter stil, Törnqvist Skymt. 97 (1910; i bet. 4 c)), -ERI, -NING, -SEL, -SLA, se dessa ord; -ARE (se REDARE, sbst.1), -ARINNA (se REDARE, sbst.1 avledn.), -ERSKA (se avledn.).
1) med avs. på person l. djur: göra i ordning, göra färdig l. beredd, utrusta o. d.; stundom äv. i utvidgad l. bildl. anv., särsk. med avs. på ngt sakligt (se a η, f); jfr TILL-, UT-REDA.
a) (numera ofta med vitter l. ålderdomlig prägel) refl.: göra sig i ordning l. färdig l. redo l. beredd; bereda l. förbereda sig; rusta sig; särsk. i uttr. reda sig till ngt l. (till) att göra ngt, förr äv. reda sig göra ngt. Engelbrect redde sich til att fara med bååt åth Stocholm. OPetri Kr. 188 (c. 1540). The reedde sigh til strijdh. 2Krön. 14: 10 (Bib. 1541). Händeret at tu ja bekommer (vid frieriet), snarliga redh tigh / Strax tin Pungerem vplösa. CupVen. C 5 a (1669). Iag .. redt mig til min hädanfärd. Frese VerldslD M 1 a (1726). Statt upp Jerusalem med ära, / O Sions dotter, red dig snart! Qvanten Dikt. 80 (1880). (Han) redde sig att ta en lur på maten. Larsson i By Sock. 99 (1923). (†) Många wore the (i Susa) som ville reda sigh til flychten. Sylvius Curtius 379 (1682). — särsk.
α) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i uttr. reda sig till sängs (förr äv. till sängen), göra sig färdig att gå till sängs; förr äv. reda sig till skepps, göra sig i ordning l. klar att gå till sjöss; förr äv. reda sig på bana, göra sig i ordning o. bege sig på väg (för att göra ngt); förr äv. reda sig till vägs med ngt, utrusta sig med ngt vid anträdande av en resa; förr äv. reda sig till (en plats), (göra sig färdig l. i ordning och l. för att) bege sig till (en plats). Hwarföre ock icke skal behöffuas, at j medh penningar eller gull redhen idher til wägs. LPetri 3Post. 134 b (1555). Til Brennekyrke hade the (dvs. danskarna) sigh reedt. / The sadhe the wille ther tå at bijde. Svart Gensw. F 8 a (1558). UppsDP 30/5 1594 (: til sängen). Ttÿll greken (dvs. Grekland) skall du reda dÿgh. Visb. 1: 387 (c. 1621). Stiernman Com. 3: 781 (1669: reder sigh på bana). Erik Jarl .. redde sig til skepps, och drog uti siöröfweri. Peringskiöld Hkr. 1: 316 (1697). (Hon) redde .. sig till sängs och trädde bakom hänget för att sofva lugnt. Högberg Vred. 1: 41 (1906).
γ) (†) i uttr. reda sig emot ngt, rusta sig för att möta ngt; äv.: göra sig beredd på ngt. LPetri 1Post. B 6 b (1555). Medh thenna dödha ynglingen påminner (Kristus) huar man, at the hwar tima .. redha sigh emoot dödhen. PErici Musæus 2: 267 b (1582). Konungen hant nu icke mer, än at som hastigast reda sig emot Ryssens anfall. Celsius G1 2: 308 (1753).
δ) (†) i uttr. reda sig till frestelse, göra sig beredd på att utsättas för frestelse. Min son wilt tu wara en gudz tienare, så reedh tich till frestilse. Syr. 2: 1 (öv. 1536). Bring Högm. 121 (1862).
ε) (†) i uttr. reda sig (up)på ngt (jfr α) l. (up)på (att) göra ngt, göra sig beredd l. bereda sig på ngt resp. att göra ngt; äv. (i uttr. reda sig på l. uppå ngt): göra sig beredd att använda l. erlägga ngt, äv. övergående i bet.: skaffa sig ngt. G1R 2: 95 (1525). Thet oonda bliffuer teste drägligare ath man redher sich ther vppå til förenna. OPetri 1: 168 (1528). (De skola) ransake .. hwadt för Redskap .. Borgerene haffwe redt sich vppå i förrådt, som till sådane waldläggning (dvs. uppförande av vall) will ware förnödenn. G1R 16: 269 (1544). (Brev) Till (fogden) Longe Mons, att han låter bönderne för theres landgilles smör rede sig på penninger til videre besked. Därs. 22: 197 (1551). Gack icke j höghre borghan än tijn macht tilsäger, Om tu thet gör, så må tu ock redha tigh vppå betala. LPetri Sir. 8: 16 (1561). Reedh tigh på spiutet när Gudh giffuer maath. SvOrds. C 1 a (1604) [jfr ä. d. Reedh tegh paa spyddhet (dvs. stekspettet) wor herre giffwer tigh madhen]. Boding Mick. 16 (1741).
ζ) (†) i uttr. reda sig uti träta med ngn, ge sig i gräl med ngn, börja gräla med ngn. BtÅboH I. 6: 77 (1633).
η) i utvidgad l. bildl. anv., med sakligt subj.: göra sig färdig l. (för)bereda sig (till ngt l. att l. till att göra ngt); äv. opers.: det artar l. drar ihop sig (till rägn o. d.). Sommarn redde sig att flykta. CGStrandberg 24 (c. 1860). Alla öron redde sig till att höra. Forssell Stud. 1: 19 (1866, 1875). Naturen redde sig till en dag af solljus och värme. Ahrenberg Stockj. 138 (1892). Det reder sig till regn. Cannelin (1921).
b) [jfr motsv. anv. i sv. dial. o. i (ä.) d.] (†) i uttr. reda bruden, göra bruden i ordning, kläda (se d. o. I 1 a) bruden; anträffat bl. oeg. Thet var stolta fru Grimmild, / Och hon skulle bruden reda, / The lätte hennes fötter med jern beslå, / Hännes fingrar med jern omsmida. SvForns. 1: 71.
c) (†) i uttr. reda ngn till jorden, med avs. på avliden person: göra ngn i ordning att begravas (gm att svepa o. lägga honom i kista o. d.). LPetri KO 94 (1571). KOF 1: 561 (c. 1618)
d) († utom i förbindelserna REDA IFRÅN SIG o. REDA UT) i fråga om utrustande av ngn som skall resa o. d.; äv. i utvidgad anv., i fråga om avfärdande l. avvisande o. d. av ngn; utom i ssgn AV-REDA o. förbindelserna REDA AV, REDA IFRÅN SIG o. REDA UT anträffat bl. i uttr. reda (dotter) av gården, utrusta (dotter) med hemgift, då hon (ingår äktenskap o.) lämnar föräldrahemmet. Han redde sin doter af gården, så väl som nogon i tijo härader. Serenius Fff 3 b (1734, 1757).
e) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) med avs. på häst: rusta l. rusta ut (till ngt); göra färdig för ritt l. strid o. d.; äv. med avs. på jakthund: göra klar l. färdig för jakt; äv. i uttr. reda (hund) till (en jakt o. d.). Hestar warda wel reedde til strijdhena. SalOrdspr. 21: 31 (öv. 1536; Bib. 1917: rustas ut). Redh hunndarna för än haren löper. SvOrds. C 1 a (1604). Till kungens jagt (vinthunden) Gloëny jag hastigt reder. Almqvist Törnr. 1: 152 (1839). ASScF VIII. 2: 111 (1863, 1867).
f) [jfr a] (i sht i vitter stil) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: beredd, redo; äv. (motsv. a η) om ngns sinne o. d.; särsk. i uttr. redd till ngt. Fää råmar uti Stalle / Och bodar at dess Sinn’ är rett till giäckerii. Dahlstierna (SVS) 207 (c. 1696). Vargskocken (rusar) före, skidlöparna efter, redda till blodig strid. Ekman NorrlJakt 99 (1910). — jfr SOV-REDD.
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt i b—h, j, o, p numera bl. mera tillf., i vitter l. högre stil, i sht arkaiserande) med avs. på ngt sakligt: göra (ngt) i ordning (så att det kan användas), iordningställa; sätta (ngt) i stånd; äv. i fråga om iordningställande som innebär att ngt nytt kommer till stånd, stundom övergående i bet.: förfärdiga l. tillreda (ngt); äv. mer l. mindre bildl.; stundom äv. utan obj. (se t. ex. a δ, b, f β, j, o); äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.; äv. i uttr. reda ngt för l. åt ngn (l. ngt) l. sig l. reda ngn (l. ngt) l. sig ngt, iordningställa l. göra i ordning ngt för l. åt ngn (l. ngt) resp. sig. MeddNerFmF 1: 80 (1577). (Man bör) låte reda Lijar och Skäror medan Winter-watn är, theste bättre Äggielagh få the. Brahe Oec. 101 (1581; uppl. 1920). Det konstbemängde Gyps som reeds i Wälske lann. Dahlstierna (SVS) 85 (1698). Den som förstår, hvad möda det kostar, at .. af hjertat blifva dygdig, reder med glädje segerkrantsar åt sådana hjeltar. Nordenflycht QT 1746—47, s. 4 a. Bål de nu reda (för den döde). Rydberg Ath. 135 (1876). Nu hade vi bestämt oss för att vi skulle re oss en snörpevad. Hasslöf SvVästkustf. 179 (1949). — jfr AN-, FÄRDIG-, IN-, INNAN-, SJÖ-, TILL-, UPP-, UT-REDA o. VED-, VÄV-REDD. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) reda ngt till ngt (jfr b, f α, h, j), göra i ordning l. iordningställa ngt, så att det kan användas till l. för ngt l. så att det blir l. utgör ngt; reda ngt till att göra ngt, göra ngt färdigt l. berett att göra ngt; äv. i p. pf., i uttr. redd till ngt, särsk. (med mer l. mindre adjektivisk bet.): färdig l. beredd till ngt. Titt hierta snart til boning (för Jesus) red. Swedberg Ps. 1694, 133: 4; jfr Ps. 1937, 42: 4. (Han) ville .. begifva sig i Cronans tienst och redde sin hiässa til at emottaga samma Kransar som på Helicon. Dalin Arg. 1: 13 (1732, 1754). Arbetshus .. hvarest de kunna hållas til arbete uti serskildte dertil redde, men icke neslige rum. PH 9: 339 (1770). Längs dalen fram de hedne härmän rycka, / .. Med sköld om halsen, lansen redd till strid. VLitt. 2: 26 (1887). särsk. (†) i uttr. reda ngns hjärta till Guds kärlek, göra ngn skickad l. bereda (se d. o. 7 c) ngn att av hjärtat älska Gud. Tessin Bref 2: 197 (1754).
β) (numera bl. tillf. l. bygdemålsfärgat) reda i ordning ngt l. reda ngt i ordning (jfr c, f α), göra i ordning l. iordningställa ngt, stundom: städa ngt. MoB 2: 23 (1791). Sedan vi .. uppstigit .., reddes fem pennor i ordning. Törneros Brev 2: 121 (1827; uppl. 1925). Argentinarne .. (fingo) reda däcket i ordning efter den villervalla, som rådde där. Högberg Jim 148 (1909).
γ) reda ngt med ngt (jfr c, g), (iordningställa ngt o. därvid) förse ngt med ngt (som utgör vederbörlig utrustning l. vederbörliga tillbehör); numera nästan bl. (mera tillf., i vitter stil; jfr dock c, g) i fråga om iordningställande av åkdon gm utbredande l. fastspännande o. d. av fällar l. täcken o. d. avsedda att skydda de åkande mot kyla; jfr c. (Jöran knivsmed skall) förplichtigh vare att rede och pynte alle våre egne rapper och verijer både medh skider, kniffver och alle andre tilbehöringer. G1R 28: 4 (1558). Släden redes / med fäll och täcken. Karlfeldt FridVis. 39 (1898).
δ) (†) reda för l. emot ngn (jfr f β), göra i ordning för att (kunna) ta emot ngn, iordningställa l. göra i ordning rum l. härbärge åt ngn; jfr d. G1R 2: 81 (1525). (Jesus) sende sin bodh fram för sigh. Och the .. komo in til en stadh, .. ath the skwlle redha för honom. Luk. 9: 52 (NT 1526; ännu i Bib. 1703; Bib. 1917: reda till åt honom).
b) [jfr motsv. anv. i fsv.] (i sht i vissa trakter, fullt br.) lant. med avs. på jord, åker o. d.: göra i ordning (särsk. för l. till sådd); bearbeta (medelst redskap som vänder l. luckrar o. d. jorden); stundom övergående i bet.: luckra; äv. utan obj.: arbeta (i åker) med jordens bearbetning (särsk. för sådd); jfr BEREDA 1 f. IErici Colerus 1: 105 (c. 1645). Korn landet .. hvilket om hösten förut är up kiört och redt till Sånings. AllmogHemsl. 106 (1741). Directeur Bergvik .. säges .. låtit ny jord ligga i 4 år, för at sjunka och sammanbindas, men derunder harfvas och redas. Hülphers Norrl. 4: 380 (1779). Hufvudvilkoret för .. (rödklöverns) framgång är, att han kommer i en kraftig, väl redd och från alla rot-ogräs befriad jord. QLm. 4: 38 (1833). Han ä ute å reder i åkern. Östergren (1935). Moberg Utvandr. 36 (1949). — jfr AV-, EFTER-, TILL-, UPP-REDA. — särsk.
α) (föga br.) i uttr. reda (åker o. d.) för ogräs, gm bearbetning av jorden befria (åker osv.) från ogräs. MeddNordM 1894, s. 48.
β) (numera bl. mera tillf.) med sakligt subj. (t. ex. redskap, frost, lantbruksväxt): åstadkomma uppluckring (o. vändning o. d.) av (jord osv.) o. därigm göra jorden osv. tjänlig för den följande grödan. (Vinterns) fråst reder jorden til nästa vår. SvSaml. 6: 301 (1766). Gadd Landtsk. 3: 107 (1777; om plogbill). Jordfrugterna .. reda jorden för det, efter rågen, mest angelägna ax-sädet: kornet. EconA 1807, apr. s. 108.
c) [jfr motsv. anv. i fsv.] (i vitter l. högre stil, fullt br.) med avs. på bädd, viloläger, bår o. d.: iordningställa (till liggplats); bädda; äv. bildl.; äv. med avs. på läger (se d. o. 7): slå; äv. dels i uttr. reda (säng o. d.) med ngt, iordningställa (säng osv.) gm att utbreda ngt (att ligga på o. att ha över sig), bädda (säng o. d.) med ngt, dels i uttr. reda i ordning (säng o. d.), göra i ordning l. bädda (säng osv.), dels utan obj. (se slutet). (Svinherden Eumaios) redde en bädd, som med hudar af får och af getter han täckte. Johansson HomOd. 14: 519 (1845). Nyblom Bild. 147 (1864: reder .. i ordning). Han och den hädangångne ofta (under lägerlivet) / Med samma kappa redt sin säng. Snoilsky 2: 190 (1881). ”Här, Attje”, sade han, ”reda vi läger för natten”. Hemberg ObanStig. 145 (1896). Nu svepes den hvita dräkten / Kring sommarens redda bår. Saxén Dikt 8 (1902). Sedan de ätit, redde trälarna viloplatser av granris och mossa. Melin VikSaga 10 (1910). — jfr UPP-REDA. — särsk. (†) i uttr. reda under ngn, bädda åt ngn, iordningställa en bädd åt ngn. 2SthmTb. 7: 188 (1586).
d) (i sht i vitter l. högre stil, fullt br.) med avs. på boning, bostad, hem, bo, näste, ide o. d., tillf. äv. nybygge, lanthus o. d.: iordningställa l. anordna; stundom närmande sig bet.: inreda (se d. o. I a). Hedborn Minne 248 (1835). Sitt sköna landthus nu åt sig han (dvs. Schiller) redde. Collan Dikt. 67 (1864). Sedan .. (Jenny Lind) redt sig och de sina ett med rikedomens .. alla företräden utrustadt hem. Hedberg SvOperasång. 80 (1885). Björnen reder sig ett ide under snön. Lundegård Prom. 2: 80 (1893). Glimmingehus’ .. salar, där duvor och alikor reda sina bon. Böök ResSv. 39 (1924). Det .. (är) slående hur ofta .. (finnarnas) nybygge retts å näs. Västerb. 1939, s. 69. jfr: Snön har redt alkover / och därinne sofver / sommarns frusna lik. Fröding Guit. 117 (1891); jfr c.
e) (i högre stil, fullt br.) med avs. på grav: iordningställa; äv. bildl. (särsk. med sakligt subj.). Red mig en graf, o moder kär, min lefnadsdag är liden. Runeberg 2: 46 (1848). (Faust) har länge misstänkt, att den hjälpsamma hand läkarekonsten .. räckte lidandet, redde fleras grafvar än pesten. Rydberg 2: 340 (1867). ÅbSvUndH LIX. 2: 120 (1940).
f) [jfr motsv. anv. i fsv.] (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i vitter l. högre stil, i sht arkaiserande) med avs. på ngt som är avsett att förtäras l. att beredas till föda o. d. (jfr g): göra i ordning o. d.; särsk. dels med obj. betecknande ngt varav mat(rätt) o. d. tillredes: anrätta (se d. o. 4 b β), tillreda, dels mer l. mindre resultativt, med obj. betecknande måltid l. livsmedel l. deg o. d.: tillreda l. tillaga l. laga. 1Mos. 27: 17 (Bib. 1541). The Dufwor Reynick medh sigh hadhe, / Hon (dvs. hustrun) reedde them, och för them (dvs. Reynick o. Grimbart) ladhe. Forsius Fosz 311 (1621). (Kvinnorna i Nya Sverige) reda .. maat efter Swenskt maner. Holm NSv. 101 (i handl. fr. 1697). Tänd ett litet ljus på bordet, red en måltid. Strindberg Bjälb. 121 (1909). Nu redde hon degen i bagarstugan. Sjödin StHjärt. 41 (1911). Mor .. (hade) rett det knappa oårsbrödet. Väring Vint. 15 (1927). — jfr MAT-REDA. — särsk.
α) i uttr. reda ngt av ngt, tillreda ngt av ngt, reda ngt till ngt, tillreda ngt till ngt, reda (måltid o. d.) i ordning, tillreda (måltid osv.). Ther aff (dvs. av mjölken) han (dvs. bonden) reder Ost, Smör så ock annan Maat. Palmchron SundhSp. 87 (1642). Johansson HomOd. 2: 20 (1844: till). Medan jag för Er till badet, skall måltiden redas i ordning. Hallström Brilj. 222 (1896).
γ) i allmännare l. mer l. mindre bildl. anv.: tillreda (ngt); stundom: producera (ngt); i sht förr äv. övergående i bet.: skaffa (ngt). Hoo redher korpenom maat, när hans vngar ropa til Gudh? Job 39: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: skaffar). Sathan then onde gäst, / Biuder osz thet sött är aldramäst, / .. En starck förgifft reder han ther vnder. Rudbeckius Starcke D 3 b (1624). Vi (dvs. bönderna) reda för landet den närande saft, / Vi föda det — brödet är vårt. Geijer Skald. 13 (1811, 1835).
g) [jfr f] göra (maträtt o. d.) färdig gm tillsatser av ngt som gör den smakligare o. d.; numera nästan bl. (fullt br., kok.) med avs. på soppa l. sås l. stuvning o. d.: göra mera tjock l. simmig gm tillsatser (vanl. bestående av en utrörd blandning av mjöl o. ngn vätska l. av äggulor o. d.), avreda (se d. o. 1); särsk. i uttr. reda ngt med ngt. Rålamb 14: 77 (1690). 3 st kållhufwudh (har hon) stulit ifrån Johan Smedh .., och Talgh hoos Anders Tufwedson att reda kålen medh. VRP 1698, s. 376. Nu kan han reda en sås som den ska redas. Bergman LBrenn. 238 (1928). Redda buljongsoppor. StKokb. 136 (1940). — jfr AV-REDA.
h) (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera föga br.) med avs. på skinn l. hud: låta undergå behandling (garvning l. till garvning hörande procedur) som sätter skinnet osv. i för avsett ändamål lämpligt skick, bereda (se d. o. 1 b); i sht förr äv. resultativt (med obj. betecknande läder o. d.): bereda (se d. o. 2 a); äv. i uttr. reda ngt till ngt l. reda ngt (ut)av ngt. 4 redh fårskinn. TbLödöse 269 (1592). Skinnaren redher skinwahrur .. vthaff skinn. Schroderus Comenius 507 (1639). (T.) Leder bereiten, (sv.) reda eller barka läder. Lind 1: 348 (1749). Hos Garfvaren Jochum Ask i Lund .. finnes en hud at redas till Såleläder. ÅgerupArk. Bouppt. 1755. 1:o Redes skinnen, såsom vanligt är, med kalk, då håret aftages. Hülphers Norrl. 2: 184 (1775; i fråga om betning). Reda skinn. Lindgren OrdbBurtr. 109 (1927).
j) [jfr motsv. anv. i fsv.] (i sht metall., numera föga br.) med avs. på smältugn l. härd o. d. (särsk. för smältning av koppar, bly, tenn, silver): iordningställa för smältning, särsk. gm att insätta en mot stark värme motståndskraftig beklädnad i smältrummet (o. uppmura bröst, anordna formor o. d.), äv. gm att insätta det för smältningen nödvändiga råmaterialet o. d.; äv. i uttr. reda (ugn o. d.) till (visst smältningsförfarande) l. med (kolstybb l. lera o. d.); äv. utan obj., särsk. i uttr. reda i (en härd o. d.), på sådant sätt göra i ordning för smältning i (en härd osv.). Bergv. 1: 229 (1664). En gårhärd, redd med kol-stybbe och ler. VetAH 1761, s. 78. Rinman (1789; med inbegrepp av uppmurning av bröst). Ugnen (för smältning av råkoppar) reddes med två formor. JernkA 1828, 1: 246. Sedan man .. (vid butsmide) rett härden med stybbe, kol, slagg och tackjern. Åkerman Stångj. 80 (1839). Då man garar i den ena (härden), reder man i den andra. JernkA 1849 s. 285. 2NF (1915). jfr Holmkvist BergslHyttspr. (1945). jfr (†): Var .. oxiden .. inlagd i en redd digel, täckt med k[ohl] st[ybb]? JGGahn (1804) hos Berzelius Brev 9: 15. — jfr UT-REDA.
k) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på lera: älta l. bearbeta (vid tillredning av murbruk o. d.). Lindgren OrdbBurtr. 109 (1927). — jfr KRAN-REDD.
l) med avs. på plats (se PLATS, sbst.1 4, 6) l. rum o. d.: ställa l. göra i ordning; skaffa, bereda (se d. o. 5); äv. mer l. mindre bildl.; äv. med sakligt subj. SionSång. 2: 87 (1745). (Han) redde / Honom (dvs. den sovande) ett rum på den bänk, der han sjelf tog säte vid kannan. Runeberg (SVS) 3: 70 (1832). (I Rom utbröt) en eldsvåda, som redde mer än tillräckligt rum åt Neros tillämnade kejsarborg. Rydberg Sägn. 50 (1874). Dålig är den ånger / Som endast reder plats åt nya synder! Wulff Petrarcab. 190 (1905).
m) (numera bl. ngn gg tillf., i vitter stil) med avs. på väg: bana, bereda (se d. o. 2 f); förr äv. i uttr. reda sin väg, styra sina steg, bege sig. (Lat.) referre pedem .. (sv.) reda sin vegh. GlTer. 12 (c. 1550). Säg, är du missnöjd, droppe, / I blomman der? Fall ned / I bäcken, far till elfven / Och väg till hafs dig red. Gellerstedt 2Dikt. 157 (1881).
n) med avs. på offer: tillreda. Swedberg Ps. 1694, 53: 4. Det var .. ej något smått .. (Abrahams) offer gällde, åt den väldigaste av de väldige var det han redde det. Sjödin StHjärt. 58 (1911).
o) (fullt br.) skom. i uttr. reda (sko) i bind (förom l. bakom l. runtom), sy fast ovanläder l. bakkappa (resp. bådadera) vid bindsula i (sko); äv. utan obj. SvSkoT 1927, s. 41.
p) [jfr motsv. anv. i ä. d., mlt., lt., mnl. o. holl. samt av (det från lt. upptagna) t. reeden; jfr 20] med avs. på fartyg: utrusta för sjöfart (o. bemanna); numera nästan bl. (med ålderdomlig prägel) i utvidgad anv., i fråga om rederivärksamhet, övergående i bet.: (utrusta o.) vara redare för; jfr 20 o. REDA UT 2 (slutet). Nordforss (1805). Reda skepp på alla jordklotets oceaner. Svedelius Statsk. 4: 44 (1869). 1800 bygger och reder .. (J. L. Runebergs fader) skeppet ”Lovisa”, troligen det första han själf förde. Söderhjelm Runebg 1: 17 (1904). De stora segelfartyg, som .. redats av .. Thorsson. SvSjöfT 1954, s. 1868.
3) (numera bl. ngn gg tillf., i vitter stil) med mer l. mindre abstr. obj.: åvägabringa, bringa till stånd; bereda (se d. o. 4); särsk. i uttr. reda sig ngt; äv. med sakligt subj. Så rik och ymnig skörd (av lagerkransar vid promotionen) gör Hennes (dvs. Auras) omsorg heder, / Som sig så glädtig syn med sådan framgång reder. Porthan 5: 126 (1772). Den som af sina pund sig reder / En sådan vinst, hur lycklig han! Rydberg Faust 51 (1878).
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. mera tillf., i sht i vitter l. högre stil) med obj. betecknande fest l. blodbad l. ngns ofärd o. d.: vidtaga l. träffa anstalter för; göra förberedelser till; rusta till, tillrusta; stundom: söka åstadkomma; äv. i uttr. reda ngn ngt l. reda ngt till ngn, tillrusta ngt för ngn o. d. Blodhbadet (var) redt til välbemelte herrer alle, så at .. ingen skulle kunne undslippe. RA I. 2: 335 (1569). Så redde de dett brölop / i fulle wekorna fem. Visb. 1: 462 (c. 1621). Red den döde en dödsfest. Johansson HomOd. 1: 291 (1844). Inser jag icke hur grymt, hur försåtligt du (dvs. Amor) reder min ofärd? Wulff Petrarcab. 221 (1905). Breden duk och lakan och reden vår fest. Karlfeldt Hösth. 109 (1927). jfr AN-REDA.
b) (numera bl. i vitter l. högre stil) i uttr. reda till ngt (t. ex. fest, uppbrott, äv. krig, i sht förr äv. sin hädanfärd), göra i ordning l. rusta till ngt; jfr 2 (f) o. REDA TILL 3. Redha til Bröllops. Helsingius Bb 7 a (1587). Hur ljuft, att från en tid och verld, / Som mig ej mer behaga, / Få reda till min hädanfärd. Ps. 1819, 360: 5; jfr Ps. 1937, 537: 5. Vill du fred, så red till kriget! Wennerberg 4: 30 (c. 1850, 1885). Till gästabud man redde med allsköns id och flit. Böttiger 4: 74 (1869). Tidigt på morgonen reddes till uppbrott. Janson Ön 26 (1908).
c) (tillf., i vitter stil) ss. vbalsbst. -else, tillredelse, förberedelse. Törnqvist Skymt. 97 (1910).
5) [specialanv. av 2] lägga l. plocka l. bringa (ngt som är oordnat l. tilltrasslat l. oredigt l. hopsnott o. d.) i ordning (särsk. gm att dess enskilda (små)delar skiljas från varandra); (med fingrarna l. med ngt redskap, t. ex. kam l. häckla) bringa de enskilda delarna (t. ex. trådar, fibrer) av (ngt) att (lösas från varandra o.) ligga fritt l. jämnt o. d. (o. därvid upplösa knutar o. sammanfiltringar o. d.); ordna l. reda upp (ngt); särsk. med avs. på garn, ull, lin, silke o. d., stundom med bibegrepp av att grövre l. kortare beståndsdelar (i ull l. lin o. d.) frånskiljas; stundom äv. med sakligt subj. (betecknande maskin o. d.); äv. abs.; äv. (med objektiv predikatsfyllnad) i uttr. reda ngt fritt från (knutar o. d.); äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., äv. i utvidgad anv., om ngts skick o. d. (Sv.) reda (lat.) pectere. Wollimhaus Ind. (1652); jfr a. Nordencrantz Arc. 171 (1730; abs.). Reda en härfva. Sahlstedt (1773). Med långa harkor eller räfsor, med trädpinnar till tänder, redes ull, bomull, fjäder m. m. frie från alla tofvor och knutar. VetAH 1818, s. 50. Carlström Spinnm. Föret. 3 (1832; om maskin). Att garnen (vid sättgarnsfiske) före utsättandet måste ligga ordentligt redda i båten. BohFiskT 1888, s. 335. En särskild person, broschlaren .. reder timret på hyggesplatsen. Ekman SkogstHb. 64 (1908). På .. (rockbladet) upphängdes i redat skick lin- eller hamptotten. Nordström Luleåkult. 208 (1925). — jfr UPP-, UT-REDA. — särsk.
a) (numera i sht i vitter stil) med avs. på hår l. skägg: (med fingrarna l. en kam o. d.) bringa att ligga jämnt o. ordnat (o. därvid lösa upp hopfiltrat hår o. d.); stundom liktydigt med: kamma; äv. utan obj., i uttr. reda i (hår l. skägg o. d.), (för att få hår osv. att ligga på önskat sätt) dra fingrarna l. en kam o. d. genom (hår osv.). Lindfors (1824). Man kan icke vara nog varsam och lätthändt, isynnerhet vid et långt bakhårs kammande och redande. MagKonst 1829, s. 21. (Modern) tar upp en guldkam och reder håret på Svanehvit. Strindberg Svanehvit 143 (1902). Mästaren redde i sitt långa skägg med fingrarna. Dens. HMin. 1: 62 (1905).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. reda ngt från vartannat, med avs. på ngt som består av olikartade delar: ordna upp o. skilja från vartannat; äv. i uttr. reda (hopsnodda tarmar o. d.) ur varandra, lösa o. skilja (hopsnodda tarmar osv.) från varandra. Ded andre (dvs. vissa handlingar o. d. från kansliet i Nyköping) som mestedeels ähr sammanblandadt och icke på ett åhr eller tu att reda ifrån hvartt annedt .. hafue vij inslutitt i kistor. AOxenstierna 2: 30 (1612). (Läkaren Henermann öppnar vid tarmvred magen o.) drar ut de hopsnärde tarmarne, och reder dem ur hvarandra. SvMerc. IV. 1: 447 (1758).
c) vävn. i utvidgad anv., med avs. på skälsprötor (lässkäppar): skjuta l. föra (åt ett visst håll) i varpens längdriktning (varvid varptrådarna skiljas åt o. löpa på ömse sidor om skälsprötorna). Derpå redas skälsprötorne ned åt garnbommen ett stycke. Ekenmark Dräll. 84 (1828); möjl. särsk. förb.
6) [jfr liknande (sannol. från 2 utgående) anv. i fsv.] i mer l. mindre bildl. anv. av 5 (l. i utvidgad l. bildl. anv. av 2 med mer l. mindre tydlig anslutning till 5), vanl. med avs. på ngt abstrakt (stundom äv. i abs. anv.); särsk. dels i bildl. uttr. som ange att ngt tilltrasslat l. oredigt o. d. (en ”härva” l. en ”knut” o. d.) ordnas l. löses upp, dels (särsk. med avs. på tankar, äv. affärer o. d.): bringa reda (se REDA, sbst.1 6 b) o. ordning i (ngt), ordna, ordna upp; göra redig; äv. med sakligt subj. Saken är .. redig eller reder. Pfeif DeHabitu 268 (1713); jfr b. Nordenflycht QT 1746—47, s. 117. Till dess mina finansers närvarande villervalla någorlunda kan redas. Atterbom Minn. 643 (1819). Oxenstjerna stod oförskräckt ibland bekymren och redde mången trasslig knut. Svedelius i 2SAH 21: 166 (1841). Jag behöfde reda mina tankar. Hillman Palacio Valdés DJulR 182 (1912). Att .. härvan kring Foteviksslaget .. i någon mån kan redas, om man ser den politiska konflikten i samband med ärkestolarnas .. rivalitet. HT 1930, s. 124. jfr (†): Vnge Personer som .. tänkia inträda i Gifftermåhl, må intet inbilda sigh, att the i theras Echtenskap alt förutreet och stadigt skola bekomma glädie och wällust. Prytz MBertilzdr A 4 a (1645); jfr b. — jfr UPP-, UT-REDA. — särsk.
a) (numera nästan bl. arkaiserande, i sht i vitter l. högre stil) bringa klarhet i (ngt), klargöra (ngt); äv. (med avs. på fråga l. gåta o. d.) övergående i bet.: lösa l. ge svar på (ngt); äv. med obj. bestående av indirekt frågesats; äv. i uttr. reda ngt för ngn l. för sig (själv), förr äv. reda sig ngt, klargöra ngt för ngn resp. för sig (själv). Hvilka spörsmål man för honom (dvs. Salomo) ställa ville, / Them redde han så lätt, som Simson sina tåg. Kolmodin QvSp. 1: 481 (1732). KyrkohÅ 1939, s. 230 (1782: reda sig). Att utveckla i detail, hvarföre detta .. (poem) så misshagar mig, är öfverflödigt, — utom att jag ej ens redt det för mig sjelf. Törneros (SVS) 2: 10 (1826). Landsm. II. 8: 18 (c. 1830, 1882; abs.). Åsigterna (kunna) vara ganska delade, så snart det kommer till att närmare reda .. (predikosjukans) natur. Hygiea 1843, s. 154. Hur vår tanke lifvets gåta rede, / står lyckan fram som tecken af hans (dvs. Guds) nåd. Rydberg Dikt. 1: 187 (1877, 1882). Hvem som funnit på det är .. omöjligt att reda. Fröding Brev 241 (1895). Han visste .. ej hur han skulle bäst reda den beniga frågan. Annerstedt Rudbeck Bref cv (1899). särsk.
α) (numera bl. tillf., i ålderdomligt spr.) med avs. på ledamots yttrade mening vid sammanträde i beslutande församling, om ordförande o. d.: klargöra den väsentliga innebörden (kontentan) av. Landtmarskalk och Talemän vare berättigade, at .. uptaga, framställa och reda de yttrade meningar. RO 1810, § 45. SFS 1866, nr 27, s. 21.
β) övergående i bet.: tyda l. tolka (ngt); äv.: utlägga l. förklara (text o. d.); äv.: analysera (sats o. d.). I Novo Testamento Græco tyddes och reddes Ioh. VII: 15, 16 (vid examen). VDAkt. 1799, nr 343. Latinläraren klagar på, att man i 6:e klassen så klent ”tar ut och reder satser” (vid explikation). Verd. 1883, s. 238. Hoppas ni kan reda mina kråkfötter. Hedenstierna FruW 51 (1890). En liten punkt av enklaste slag i Cicero var .. (tentanden) inte i stånd att reda. Neander 70År 190 (1929).
γ) (numera knappast br.) övergående i bet.: (klart) uppfatta l. urskilja (ngt); jfr c. Luften (var) så disig och ogenomskinlig att nästan intet kunde redas af höjdernas konturer. Skogman Eug. 1: 230 (1854). SvRuninskr. 2: 150 (1911).
δ) (†) i uttr. reda sitt medvetande, bringa klarhet i sitt medvetande, få sitt medvetande att bli klart l. redigt; reda ngts medvetande om ngt, oeg.: bibringa ngt ett klart o. redigt medvetande om ngt. Du vet ej, huru du rår om dina tankar och reder ditt medvetande i de sista stunderna. Wallin 2Pred. 2: 23 (1831). Han har velat bidraga ”att styrka den klassiska bildningens egen tro och reda hennes medvetande om sitt berättigande och sin betydelse”. Claëson 2: 141 (1857).
b) (numera bl. ngn gg tillf.) klara av l. upp (ngt), reda upp (ngt). Bellman Gell. 28 (1793). En gåtofull vän i viken, / .. som just, när hjeltens ställning blir riktigt kritisk, / .. behändigt genast reder situationen. Sturzen-Becker 4: 67 (1862). Strindberg Fagerv. 56 (1902). Högberg Vred. 3: 234 (1906).
c) (numera mindre br.) jäg. = REDA UT 4 e. Af en fullt god och pålitlig stöfvare fordrar man förnämligast .. att han väl reder slaget, så att han snart får upp. Hahr HbJäg. 55 (1865). Hans starkaste sida (som jägare) var spårsnöjakt, och i konsten att reda spår hade han få sina likar. Jäg. 1897, 2: 69. Schröder Jagt 125 (1899).
d) (†) i uttr. reda ngt ifrån ngt, skilja l. urskilja ngt från ngt. (En) pröfvande Tanka .., som kunnat .. reda sanningen ifrån sophismen. LBÄ 23—24: 34 (1799).
e) [jfr a] (†) refl.: klargöra sina tankar o. intryck o. d. för sig själv, skaffa sig l. komma till klarhet om sig själv. Hon är ensam och söker reda sig genom att sätta sina tankar på papperet. Bremer Nina 263 (1835).
f) [jfr a] (†) med avs. på psykiskt undermålig person, övergående i bet.: göra mottaglig för undervisning, bibringa kunskaper l. färdigheter o. d. Nyström DöfstUndUtv. 245 (i handl. fr. c. 1820). (Hon) bortflyttade 1813 (från institutet för blinda o. dövstumma) såsom oförmögen att kunna redas. Därs.
g) (numera bl. tillf.) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som bringar reda i ngt (se REDA, sbst.1 6 b), ordnande; i sht förr äv. (motsv. a): klargörande; dels om person, dels om framställning o. d. Det är något så redande och klart i .. (Grubbes) framställning. Bremer Brev 1: 279 (1834). På många .. områden af mänsklig verksamhet ingrep W(rede), gagnande och redande. SvBL 10: 673 (1907). (†) Rückert (har) varit mig oändeligen nyttig och redande. Bremer Brev 1: 252 (1833).
7) [jfr 5] refl., om (tilltrasslat) garn l. (tilltrasslade) trådar o. d.: (låta) bringa sig l. komma i ordnat skick, skilja sig isär, reda upp sig. Garnet reder sig lätt. Dalin (1855). De intrasslade trådarna började reda sig. Östergren (1935).
8) (utom i b numera i sht i vitter stil) refl., i bildl. anv. av 7 (l. i sådan från 2 utgående bildl. anv. som mer l. mindre tydligt ansluter sig till 7): komma i ordnat skick; bli redig l. klar; klarna; stundom: (klart) framträda (för ngns blick); äv. opers.; förr äv. om samvete: komma till klarhet (med hänsyn till hur man bör handla). Domare .. (bliva av ett partis idéer) sjelfve ofta så intagne, at samvetet icke kan reda sig. 2RARP 20: Bil. 188 (1761). (Idén) reder sig genom motsatser, och individualiserar sig mer och mer till .. sjelfständighet. Törneros Bref 2: 67 (c. 1825). Jag hoppas, att till slut / Det reder sig, fast allt nu står i dimma (på grund av den talandes berusning). Fahlcrantz 2: 188 (1826, 1864); jfr b. Mörkret tager småningom af … Föremålen börja reda sig. Wallin 2Pred. 2: 102 (1838). Ställningen (dvs. det politiska läget) redde sig för hans blickar. Topelius Vint. I. 1: 106 (1863, 1880). Han smålog (då han efter svimningen återkom till medvetande) och några ögonblick senare hade äfven tankarna redt sig. Forssman Aftonl. 12: 181 (1904). — särsk.
a) (i vitter stil, numera föga br.) utveckla sig, formas o. d.; särsk. i uttr. reda sig till ngt; jfr ORDNA II 4. Bellman SkrNS 1: 192 (c. 1770). Hoppet kom åter (sedan hungersnöden upphört), och menskliga förhållanden redde sig ånyo till samband och klarhet. Topelius Fält. 2: 382 (1856).
b) (ngt vard.) allmännare, för att beteckna att utvecklingen med hänsyn till ngt (särsk. ngt som är tilltrasslat l. besvärligt l. som synes ovisst) leder till att det kommer i ett bättre läge l. i det skick som det (enl. ngns önskan) bör l. skall ha: ordna sig (se ORDNA II 8), ordna upp sig; ofta opers. De Geer Hjertkl. 266 (1841; opers.). Kungen säger ”Jag är nu i en förb. kinkig ställning, men det reder sig!” Edholm C15T 18 (1860). Ni skall veta, att allting reder sig här i världen, bara man har litet tålamod. Kerfstedt Eva 189 (1888). Utan alltför stora svårigheter redde sig likväl dessa trångmål (dvs. Tegnérs ekonomiska bekymmer). Tegnér Farf. 266 (1900). Schildt Hemk. 270 (1919). särsk. opers., ss. beteckning för att ngn mår jämförelsevis bra: ”det knallar o. går” o. d. Klädeshandlaren. .. Ni tyckes ha / Er hälsa också. Patelin. Jo det reder / Sig godt, min vän. VLitt. 2: 336 (1902).
c) (numera bl. tillf.) i förb. med prep. ur (förr äv. utur), i uttr. som ange att ngns tanke o. d. hämtar sig från tillstånd av förvirring o. blir redig o. klar o. d., förr äv. att ngt framträder för känseln l. synen ur ngt som inhöljt det o. d.; jfr 10 a. (Handleden) betäktes .. med .. (vissa medikamenter), til des senorne blefvo känbare, samt utur svulnaden redde sig. Acrel Chir. 434 (1775). Hans tanka, som förut svindlat, började ändtligen reda sig ur sitt kaos. Wetterbergh Penning. 555 (1847). jfr (†, i p. pf.): Senorne blefvo känbare, utur svullnaden redde. Acrel Chir. 252 (1759).
d) (†) om person: komma till sans l. medvetande, kvickna till (efter svimning o. d.); äv.: nyktra till; jfr 10 a, b. Meurman (1847).
9) [jfr 2 b, 5, 7] lant. o. trädg. refl., om jord o. d.: skilja sig isär i smådelar vid bearbetning; vara (l. bli) lucker (så att jordpartiklarna lätt skilja sig åt vid bearbetning); gm att vara lucker ha lämplig konsistens för bearbetning o. sådd (på våren); äv. i sådana uttr. som reda sig för harven l. redskapen, särsk.: skilja sig isär i smådelar vid bearbetning medelst harv osv. Broocman Hush. 1: 84 (1736). Då reder sig åkern bäst, när man om våren i Solskenet ser honom skimra af Spindelväf. Brauner Åker 20 (1752). Nödvändigt är .. att jorden är så torr, att hon fullkomligt reder sig, innan planteringen företages. HbTrädg. 3: 20 (1872). Man knappast minnes jorden så väl hafva ”redt sig” för harfven som just i år. SD 1900, nr 248, s. 1. SkrSkånHushS II. 4: 9 (1922). HantvB I. 3. 1: 291 (1935).
10) [jfr fsv. redha sik (ut) af nokot, fria sig från ngt, sannol. eg.: göra sig ”klar” från ngt (jfr REDO, adj. 3)] refl., i vissa uttr. som ange att ngn tar sig ur l. klarar sig ur ngt l. kommer ifrån ngt l. gör sig fri från ngt l. ngn samt i användningar som ansluta sig härtill; jfr UT-REDA.
a) (†; se dock slutet) i uttr. reda sig (ut)ur ngt, (lyckas) ta sig l. komma ur ngt; befria sig l. göra sig fri från ngt; äv.: komma till klarhet i fråga om ngt, få klarhet i ngt; klara ut l. gå i land med ngt; äv. med sakligt subj.; äv. i uttr. reda sig utav ngt, få klarhet i l. ”rätsida” på ngt, klara ut ngt. G1R 26: 599 (1556: rede sigh ther utaff). På sidstonne redde .. (biskop Alipius) sigh vthur .. Willfarelser och kätterske Meningars Träck och antogh then reene Läran. Schroderus Os. 1: 587 (1635). Secreteraren .. frucktar .., att samma wärk (om det icke utges i hans livstid) dör med honom, efter som ingen sedan dess död gierna kan reda sig derutur. Schück VittA 4: 161 (i handl. fr. 1716). (Han) tycktes .. påmina sig hafva sed honom tilförene, doch med sådan ovisshet, at han intet kunde reda sig sielf derutur. Ehrenadler Tel. 288 (1723). Af månen ledd uppå en okänd stig, / Ur skogens dunkelhet han ändtligen sig reder. JGOxenstierna 5: 201 (c. 1817). (Naturvetenskapen) söker nu först långsamt .. reda sig ur en crass empiri. Agardh Bot. 1: 81 (1830). Nordström Samh. 2: 38 (1840). särsk. (fullt br.) i sådana uttr. som reda sig ur (förr äv. utur) en svårighet l. knipa l. förlägenhet (förr äv. diffikultet l. svårhet), äv. fara l. äventyr o. d., klara sig l. (lyckligt) dra sig ur en svårighet osv. OxBr. 10: 312 (1631: reedhe segh uthur .. difficulteter). Vthur thenna fahran (dvs. det hotande upproret) redde sigh Ludwig mächta konstigt, i thet han (osv.). Brask Pufendorf Hist. 205 (1680). Swårheet, som man hafwer ondt wid att reda sig utur. Verelius 282 (1681). Utan sin försigtiga Snarfyndighet, hade .. (Gustav Vasa) icke kunnat reda sig utur de mäst oöfvervinneliga svårigheter. Schönberg Bref 1: 184 (1778). En trasklädd, lurande ondsint fyr, / Som redt sig ur blodiga äfventyr. Bååth GrStig. 84 (1889). Reda sig ur en förlägenhet. Östergren (1935).
b) (numera föga br.) i uttr. reda sig (i)från ngt, (lyckas) dra sig l. komma ifrån ngt (t. ex. svårighet, fara), klara sig (i)från ngt; förr äv.: befria sig l. göra sig fri från l. komma l. ta sig ur ngt (t. ex. hölje, skuld); förr äv.: fria sig från ngt; förr äv. övergående i bet: (tillfredsställande) förklara ngt; förr äv. i uttr. reda sig från en fråga, (på fintligt sätt) klara sig vid besvarande av en fråga, klara av en fråga. Klockaren skal reeda sig ifrå then mistankar och beskyldning, som (osv.). Murenius AV 484 (1661). Wij (hava) .. i en sådan skuld oss fördiupat, att wij eij wetta någon utwäg oss der ifrån att reda. ÅbSvUndH 68—69: 221 (1696). Alstrin .. frågade (magister) Nordberg, hvarför sådant (dvs. en återgång till enklare uppgifter för eleverna) skett, det Nordberg med rodnad ej väl kunde reda sig från. Tersmeden Mem. 1: 23 (c. 1780). Ej mindre snällt från mången annan fråga / Han redde sig. Franzén Skald. 3: 355 (1824, 1829). Hajfisken födes i ett svep (dvs. hölje), som han snart reder sig ifrån. Berlin Lsb. 111 (1852). Sundén (1888).
c) (föga br.) i uttr. reda sig fri ngn, göra sig fri från ngn; reda sig lös från ngt, frigöra sig från ngt. Högberg Vred. 3: 259 (1906). (Han) ville reda sig lös från makans arm. Därs. 362.
11) [jfr 10 (a)] refl., i allmännare anv., för att beteckna att ngn (hjälpligt) bemästrar de svårigheter som han möter i ett l. annat avseende, ofta liktydigt med: klara sig; ordna l. klara upp situationen l. svårigheterna o. d.; dra sig fram; särsk. med tanke på ngns utkomst i ekonomiskt avseende, stundom: (kunna) försörja l. bärga sig (förr äv.: bringa sina affärer i bättre läge, ordna l. reda upp sina affärer, repa sig ur ekonomiskt trångmål o. d.); äv. i fråga om användande av främmande språk: hjälpligt kunna uttrycka sig l. göra sig förstådd; stundom äv. i utvidgad anv., med sakligt subj. Pojken fick tidigt reda sig på egen hand l. reda sig själv. Han redde sig gott utan hjälp. Han redde sig utmärkt (l. dåligt) i examen. Du får reda dig så gott du kan. Gubbens affairer äro mycket svåra; Gud vet hur han skall reda sig. Kellgren (SVS) 6: 145 (1785). (Sv.) Reda sig, .. (fr.) mettre ordre à ses affaires. Weste (1807). Striden börjades då, och jag redde mig, bergande lifvet. Runeberg (SVS) 3: 254 (1841). Den fyndighet med hvilken Pradel visste att reda sig, då några gånger ett par muntra åhörare .. föllo honom i talet. SKN 1841, s. 215; jfr a β. Han har lärt sig nog svenska att reda sig. WoH (1904). Hästen redde sig väl, fastän den inte hade någon stig att följa. Lagerlöf Holg. 2: 278 (1907). KyrkohÅ 1933, s. 153. jfr (†): (Lat.) Dum expedire se vult, induit. .. (Sv.) Då han vill reda sig, trasslar han in sig. Lindblom 1019 (1790); jfr 10. — särsk.
a) i uttr. reda sig med ngt l. ngn.
α) (hjälpligt) bemästra de svårigheter som ngt erbjuder l. som ngt l. ngn åstadkommer l. medför o. d.; komma till rätta med l. klara av ngt l. ngn; stundom: klara sig mot ngn; i uttr. reda sig med ett språk o. d. äv.: hjälpligt kunna uttrycka sig l. göra sig förstådd på ett språk osv.; jfr β. 2MoB 1: 75 (1813). Öfvade som vi voro i slagsmål och bardalekar, kunde det icke fela, att vi ju redde oss med några lunsiga bonddrängar. Hyltén-Cavallius Lif 39 (c. 1880). Primus Ekman kunde icke reda sig med författandet af svaret, utan måste jag skrifva detsamma åt honom. Svanberg RedLefn. 315 (1882). Huru skall denna förklaring reda sig med första personens pronomen och med pluralpronomina? Tegnér i 3SAH 6: 326 (1891). (K. XII) redde sig med latin och franska och talade tyska som en infödd. SvH 6: 231 (1905). Hellström Malmros 60 (1931).
β) (kunna) hjälpa l. klara sig med (hjälp av) ngt (l. ngn) l. (kunna) dra sig fram på ngt. Nyblom i 3SAH 8: 246 (1893). Konsten att försaka och reda sig med litet. LfF 1910, s. 300. Vi få de viktigaste behoven (av kol) tillgodosedda och i övrigt få vi reda oss med vedbränsle. Ymer 1940, s. 285. Han tänkte att fiskaren kunde reda sig med en (båt) till dess han kom tillbaka. Fridegård Offerrök 36 (1949).
b) (i sht ngt vard.) i uttr. reda sig på ngt, klara sig l. dra sig fram på ngt (särsk. en viss pänningsumma). Heidenstam Skog. 139 (1904). Kan du reda dig på .. 50 kr. i veckan? Östergren (1935).
c) i uttr. reda sig mot ngn (äv. ngt), klara sig mot ngn (resp. då man utsättes för ngt), hålla ngn stången (resp. hålla stången inför ngt). Då .. (de kristna) drogos inför rätta, visste många icke att rigtigt reda sig mot de snärjande frågor, som gjordes dem. Agardh ThSkr. 2: 97 (1856). Jag .. fick se tranan i full strid med hundarne, mot hvilka hon redde sig godt. Schröder MinnSkog. 178 (1888). Krusenstjerna Pahlen 2: 234 (1930).
d) (numera bl. tillf.) i uttr. reda sig för ngn l. ngt, klara sig mot ngn resp. undan ngt; äv.: fritaga sig från ngt l. försvara sig beträffande ngt. Hedberg Dagen 82 (1863). (Kom han) för att anklaga fröken Sallgren för qvacksalfveri, — hvad? Men det skulle hon nog reda sig för både inför gudomlig och mensklig rätt. Tavaststjerna Inföd. 241 (1887). Passade man bara någorlunda upp och höll reda på vindsidan .., så redde man sig bra nog för röken (i kokgropen). Quennerstedt IndSold. 43 (1887). Trodde han för resten inte att både lappen och Naimak redde sig för ett par vargar? Berg Sjöf. 65 (1910).
e) (vard.) i sådana uttr. som ngn får (l. ger ngn), så att han reder sig, så att det räcker; särsk. (ironiskt) i fråga om stryk l. klander l. ovett o. d. som man ger ngn l. överöser ngn med o. d. Nu fick då den (dvs. gubben som fått höra vad han o. hans familj gick för), så han reder sej en stund. Janson Ön 164 (1908).
12) [jfr 10 a] (numera föga br.) i uttr. reda ngn (l. ngt) ur (förr äv. utur) ngt, med avs. på person l. stat l. djur o. d. (förr äv. ngt sakligt; se slutet): hjälpa l. klara ngn (l. ngt) ur ngt; befria ngn från ngt; reda ngn lös ur ngt, hjälpa l. klara ngn ur ngt; äv. med sakligt subj. Bark Bref 2: 99 (1705). Hade Hon fåt ensam tala, med en i sender, torde väl Hennes list redt Henne .. utur nätet. Wexell Rol. 28 (1755). Att reda Sverge ur det invecklade förhållande, hvari det råkat genom .. Pragerfriden. Fryxell Ber. 7: 118 (1838). (De) grepo haren i bakbenen, hvarefter han reddes ur nätet och släpptes i en säck. Jäg. 1897, 2: 116; möjl. särsk. förb. Kapten Lamberts förmögna hand (trädde) emellan och redde mig lös ur den pinsamma förlägenheten. Högberg JesuBr. 2: 144 (1915). — särsk. (†) i uttr. reda ngt ur ngt, med avs. på ngt sakligt: hjälpa l. bringa ngt att komma ur l. igenom ngt; jfr 6. Han (dvs. Jesus) synens stråle skal ur hinnan reda, / och ljudets gång i stängda öron leda. LBÄ 5—6: 2 (1797).
13) [jfr motsv. anv. i fsv.; utgående från 1] (†) med avs. på person: (illa) behandla (se d. o. 8), ge en (omild) behandling; i p. pf.: tilltygad o. d.; anträffat bl. i fråga om misshandel. När de kommo in i stugan (o. sågo den misshandlade slagen o. blodig) sade Nils Suart Wele i hafua honom så redder? VRP 1654, s. 902. (Efter att ha misshandlat mig) gick han ifrån migh och sadhe; så skall iagh reedha tin dotter som iagh haffwer reedt tigh. VDAkt. 1661, nr 282. — jfr TILL-REDA.
14) [jfr 2, 6] (†) med avs. på värv o. d.: uträtta l. ombesörja l. sköta. Thet är bäst Ohm, at iag mz ider skrider (till hovet för att stå till svars), / Och sielff mina saker anszar och redher, / Medh allan hedher. Forsius Fosz 108 (1621). När .. (bönemännen) komma och reda sitt värf. KyrkohÅ 1914, s. 236 (i handl. fr. 1642).
15) [jfr fsv. redha nokot fran sik, fria sig gm att utreda ngt, utföra ngt o. lämna det ifrån sig; jfr 2, 6 o. REDO, adj. 2] ss. beteckning för att ngn avlägsnar ngt från sig l. gör sig fri från ngt o. d.; i förb. REDA IFRÅN SIG 3.
16) [jfr motsv. anv. i fsv., (f)d., isl. o. mlt.; jfr REDO, adj. 2] († utom i förb. REDA UT o. ssgn UT-REDA) (ut)betala (ngt); möjl. äv. med avs. på person, bildl.: vedergälla l. löna (ngn för ngt); jfr BETALA 5 a. Huar han icke ku[n]ne få same pen[ninge]r (som han hade att fordra) thå schulle han redde honom (dvs. gäldenären) en gång ther fore. UpplDomb. 3: 108 (1541); möjl. till 13. Penningar för allmogen att reda dess dagliga utgifter och betala skatter. HTSkån. 3: 314 (1815). Det är husdjursskötseln som ger allmogen dess behållning i kontanter att reda skatterna. Torpson Norden 214 (1887). — jfr UT-REDA.
17) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) räkna; anträffat bl. i ssgn UPP-REDNING.
18) [jfr motsv. anv. i sv. dial.; med avs. på bet.-utvecklingen jfr GREJA, v.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) utan obj., i uttr. reda med ngt, syssla l. greja med ngt, (styra o.) ställa med ngt. Han (dvs. trollkarlen) styrde och redde med stål och annat / och knotor och otyg, som Gud förbannat. Johansson Varseln. 110 (1915).
19) [sannol. utvecklat ur 2 o. 5 (samt 15, 18); med avs. på bet. jfr ORDNA 5 d] övergående i bet.: skaffa l. bringa l. få (se FÅ, v. 11 c); i förbindelserna REDA BORT, FRAM, UNDAN o. i ssgn UNDAN-REDA.
20) [jfr motsv. anv. i ä. d.; sannol. efter holl. in een schip reeden (mnl. in een schip reden); utgående från 2 p] (med ngt ålderdomlig prägel) intr., i fråga om rederivärksamhet. Linder Regl. 136 (1886).
a) i uttr. reda i (förr äv. uti) skepp l. fartyg, äv. ångbåt o. d., vara medredare i skepp osv.; numera ofta: vara redare för l. idka rederirörelse med skepp osv.; vara skeppsredare; förr äv. i uttr. reda i kaperier, vara medredare i l. redare för kaparfartyg. Upstäderne .. få reda i Skepp och hafwa sine Skeppsparter. Stiernman Riksd. 1534 (1668). Han Reder i Caperier. Dens. Com. 6: 340 (1717). 2RARP 2: 338 (1723: uti). Fins något värre / Än att som herre / Reda i ångbåt och kallas kapten? Sehlstedt 3: 125 (1867). Vid fleras redande i samma fartyg. 2NF 24: 569 (1916). (Skeppsvarv fanns i) Bergkvara, där isynnerhet traktens bönder byggde och redade i skepp. SvFl. 1942, s. 107.
b) (numera bl. mera tillf.) i annan anv.: idka rederirörelse; särsk. i sådana uttr. som reda tillsammans med (i sht förr äv. i lag med) ngn. Så länge .. (norrbottningarna) måste reda i lag med Stockholms handlande. Chydenius 85 (1765). NF 2: 1026 (1878).
1) [jfr sv. dial. rea å, avvisa, raja å, köra undan, re åv, re tå, tillrättavisa o. d.] (†) till 1 d: avfärda l. avvisa (ngn) l. driva (ngn) på flykten l. göra sig kvitt (ngn) o. d.; särsk.: avspisa l. avsnäsa (ngn). Fienden sände .. den ena hopen efter den andra, at disputera honom öfvergången vid .. passen; men han redde af dem. Nordberg C12 1: 898 (1740). Han redde af honom med kårta svar. Sahlstedt (1773). Runeberg ESkr. 2: 59 (c. 1850). Schulthess (1885). jfr avreda. särsk. i uttr. reda ngn av sig, avfärda l. avspisa o. d. ngn; jfr reda ifrån sig 2 b. Nordforss (1805).
2) [sv. dial. re tå lon] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) till 2 (o. 5); i uttr. reda av logen (åt sig), (göra logen i ordning l. städa upp i logen l. sin loge gm att) sålla o. kasta säden efter tröskningen; ngn gg äv. bildl., ss. beteckning för att ngn gör sig alldeles utan vänner o. anhängare o. förlorar alla sympatier o. d. Högberg Vred. 3: 103 (1906; bildl.).
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fisk. till 2 (o. 5): plocka l. ruska av strömming ur (skötar); äv. med avs. på strömming: plocka l. ruska av ur skötar; jfr reda, v.1 19. TurÅ 1955, s. 182 (från Möja i Uppl.).
4) i sht kok. till 2 g, = reda, v.1 2 g. Reedh så Soppan aff medh Smör, Muskateblommor, Sucker, litet Ingefära och Caneel. Kockeb. B 4 a (1650). (Hon) begiärte af pigan, dhet hon wille gifwa henne något kiött att reda af kål med. VRP 1713, s. 461. Bolin VFöda 241 (1933). jfr avreda.
5) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 6 b: klara av l. upp (ngt). Carlsson GlestGård. 95 (1943). —
REDA FRAM10 4.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 10 a slutet, 11; refl., i uttr. reda sig fram, reda sig, klara sig; dra sig fram. Söka reda sig fram ur hvarje mötande svårighet. Cygnæus 4: 120 (1848). Svårigheten att reda sig fram på den karga jorden. Högberg Utböl. 1: 211 (1912).
2) (föga br.) till 19: skaffa fram (ngt l. ngn). Högberg Vred. 3: 321 (1906). En av de amerikanska tältstolarna måste redas fram till bår åt henne. Dens. Utböl. 2: 242 (1912). —
REDA IFRÅN SIG10 04 0, äv. REDA FRÅN SIG10 4 0.
1) (†) till 1 d: utrusta (en son) med hemgift, då han ingår äktenskap o. lämnar föräldrahemmet. VDAkt. 1724, nr 198
2) [delvis möjl. påvärkat av l. utgående från 3] till 1 d, i utvidgad anv.: avfärda (ngn) o. d.
a) (numera föga br.) göra sig kvitt (ngn); göra sig fri l. befria sig från l. visa ifrån sig (ngn); klara av (ngn); slå sig lös från (ngn). 2:ne (fientliga jägare) fattade redan uti honom, men han redde dem genast ifrån sig så duktigt med muskötkolfven, att de gäspade därvid. Ekman Dagb. 202 (1790). Min nådig herre (fick) penningar, och redde ifrån sig de värsta björnarna. Sjöberg SthmHeml. 175 (1844). (Ungkarlen) Andersson, som godt redt ifrån sig två varietédivor .. och en sex gånger förlofvad enka. Hedenstierna Fideik. 227 (1895). Högberg Vred. 3: 347 (1906). jfr: (Sv.) Reda ifrån sig, (t.) von sich ablehnen. Dähnert (1784); jfr 3.
3) [jfr fsv. redha nokot fran sik (se reda, v.1 15); jfr äv. 2] (numera knappast br.) till 15: göra sig fri l. befria sig från (ngt); klara sig ur (ngt). Iag (har) giort stor fljth att reda en dehl gäld från mig. ÅgerupArk. 1727. Scholander I. 2: 174 (c. 1870). Schulthess (1885).
4) [jfr 2 a, 3] (ngt vard., numera mindre br.) (tappert) försvara l. rättfärdiga sig l. sin sak; livligt förfäkta sin sak; bita ifrån sig; (icke stå handfallen, utan) reda sig (se reda, v.1 11) o. d. Ihre (1769). (Sv.) Han reder väl ifrån sig. .. (Fr.) Il a bec et ongles. Nordforss (1805). Dalin (1855; vard.). Östergren (1935). —
REDA IHOP10 04, förr äv. TILLHOPA. [sv. dial. rej i hop] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2 k; vid tillredning av murbruk: älta ihop (lera o. sand o. d.). OxBr. 12: 572 (1620: reedha til hopa). —
REDA IN10 4. till 2: inreda (se d. o. I a). Nordforss (1805). Böttiger 2: 250 (1857; bildl.). Gellerstedt 2Dikt. 136 (1881; abs.). Vi skola reda in detta hus riktigt vackert. Hirn Hearn Exot. 3: 64 (1904). jfr inreda. —
REDA OM SIG10 4 0. [jfr sv. dial. re om, ordna, arrangera] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2: ställa i ordning l. arrangera för sig, inrätta det för sig. Högberg Vred. 2: 184 (1906). —
REDA OPP, se reda upp. —
1) (ålderdomligt, numera bl. tillf.) till 1 a; refl., i uttr. reda sig till, göra sig i ordning; bereda sig; laga sig till (att göra ngt); äv.: rusta sig (med ngt); stundom äv. i utvidgad anv., med sakligt subj. (jfr reda, v.1 1 a η). OPetri 2: 43 (1528). Her Erich Nielsson reddhe sigh til med mykit folk, at vndsettia Örebroo. Dens. Kr. 258 (c. 1540). Redher idher til, så snart j hören liwdet aff basuner, fallen nedher och tilbidien. Dan. 3: 15 (Bib. 1541). Hela luften redde sig til, at öfverfalla mig med oväder. Hoffmann Förnöjs. 2 (1752). Dalin (1855).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (utom i a—c numera bl. mera tillf., i sht ålderdomligt) till 2: göra (ngt) i ordning; iordningställa (ngt); laga till l. tillreda (ngt); äv. utan (direkt) obj.: göra l. ställa i ordning, stundom övergående i bet.: träffa anstalter, göra förberedelser (jfr 5 o. reda, v.1 4); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. OPetri Kr. 326 (c. 1540). Redher til sköld och spiwt, och dragher vth til slags. Jer. 46: 3 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). (Brev) Till Pedher Galle [att] läthe redhe väl till på Vänegarn för H. K. M:t, som ähr nu på väghen dijt. G1R 26: 695 (1556). Reed til spetet, Gudh giffuer wäl steken. SvOrds. C 1 a (1604). Gack ut till Christi Graf .. / Och red en blandning till af Suckar och af Tårar. Frese AndelD 71 (1726). Gån, reden till! I morgon firas bröllop. Nicander 2: 462 (1836; t. orig.: machet Anstalt). Strindberg TrOtr. 2: 74 (1890). särsk.
a) (i sht i vissa trakter, fullt br.) lant. med avs. på träda, åker o. d.; jfr reda, v.1 2 b. VetAH 1746, s. 188. TurÅ 1936, s. 98.
b) (fullt br., ngt ålderdomligt) med avs. på bädd l. säng, äv. bostad l. hem l. grav o. d.; äv. bildl.; jfr reda, v.1 2 c—e. Reda till en säng. Nordforss (1805). Goda englar reda till din graf. Böttiger 2: 275 (1857). Säkert var det (fadern) Jan, som hon mest hade tänkt på, när hon redde till hemmet (där föräldrarna skulle få bo). Lagerlöf Kejs. 267 (1914).
c) (fullt br., ngt ålderdomligt) med avs. på ngt som är avsett att förtäras l. att beredas till föda: göra i ordning o. d.; särsk.: anrätta l. tillaga l. tillreda (mat l. maträtt o. d.); äv. utan (direkt) obj.; äv. oeg. l. bildl.; förr äv. i uttr. reda ngn ngt till, tillreda ngt åt ngn; jfr reda, v.1 2 f. The .. reedde til påschalambet. Luk. 22: 13 (NT 1526). Haff tesse männena in j hwset, och slachta och reedh til, för ty, the skola äta medh migh j middagh. 1Mos. 43: 16 (Bib. 1541). Tagh Fuglarne redh dhem til, och späckia dhem medh .. Flesk (osv.). Salé 17 (1664). Nordenflycht QT 1748—50, s. 12 (: redes honom til; bildl.). Vem skulle .. reda till födan åt hennes make? Moberg Utvandr. 408 (1949).
d) (†) med avs. på fartyg l. flotta o. d.: göra segelfärdig; utrusta; jfr reda, v.1 2 p. Emedan Kongen i Påland åhret thereffter redde til een Skepzflotta i Dantzig. Emporagrius Oxenstierna 103 (1655). EGGeijer (1811) hos Marcus GeijerL Tillägg 5.
3) (föga br.) till 3: åstadkomma (ngt), ställa till (ngt). Jag är icke viss på, att du ej om sider reder sådant till, som vore mig af alt mest emot. Bååth EgilS 65 (1883).
4) [jfr 2, 3] (numera knappast br.) med avs. på trupp o. d.: bringa l. få till stånd, åstadkomma; äv. med avs. på person, dels i uttr. reda till arvinge åt ngn, ss. beteckning för att en kvinna väntar barn med ngn, dels övergående i bet.: skapa o. utrusta (ngn med ngt). Då (dvs. om forna hjältedater berättas) ammar du Soldater opp, / Och reder til en hurtig tropp. Nordenflycht QT 1745, s. 59. När J (dvs. gudarna) redde til den Hjelten (dvs. Adolf Fredrik) / Med så härlig kropp och själ. Därs. 1746—47, s. 30. Hedda reder till en 6:te arfving åt honom. AnderssonBrevväxl. 2: 75 (1848).
5) (numera bl. mera tillf.) till 4 b; med avs. på fest o. d., i sht förr äv. fälttåg l. färd o. d.: göra förberedelser till, rusta till; träffa anstalter för; äv. övergående i bet.: ställa till med (jfr 3); oftast svårt att skilja från reda, v.1 4 b; jfr 2. Tå konung Giöstaff war komen thill sitt läger igen, rädis ther thill ett ståtteligitt pankett. Brahe Kr. 26 (c. 1585). Generalen Keith .. hade sitt högqvarter uti Åbo, der han redde till årets fälttåg. Fersen HistSkr. 1: 123 (c. 1790). I (dvs. flyttfåglarna) reden åter till er glada färd. Nybom SDikt. 2: 278 (1844, 1880). Hvem kan ha ro att smycka sitt hus och reda till gästabud, när det brinner i granngårdarna. Melin i 3SAH 26: 5 (1914). Anm. till 5. Det är ovisst, om tonvikten i (vissa av) de ovan anförda språkproven legat på partikeln l. på verbet (i vilket senare fall språkproven äro att hänföra till reda, v.1 4 b).
6) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 5: bringa reda (se reda, sbst.1 6 b) i (ngt); ordna upp l. snygga till (ngt). (De skulle) kasta öfver .. (benen o. dödskallarna) en anständig jordhög .., sätta ned ett snyggt träkors där och reda till omgifningen. Högberg Vred. 3: 371 (1906).
7) (mera tillf., i sht vard.) till 8; refl., i uttr. reda till sig, komma i ordnat skick o. d.; särsk.: ordna upp sig, bli bättre (jfr reda, v.1 8 b); i sht opers. Quennerstedt Torneå 1: 74 (1901).
8) (numera knappast br.) behandla o. d.
a) [sv. dial. rea tä; jfr 1, 2 o. reda, v.1 13] (†) med avs. på person: (illa) behandla l. bemöta l. tilltyga (ngn). Lindfors (1824). Meurman (1847).
b) [jfr 2] (numera knappast br.) med avs. på ngt sakligt: (illa) tilltyga l. gå åt (ngt). Lindfors (1824). De hade sport, hur Torolf redt till deras hus hemma på Hising (som han hade plundrat o. bränt). Bååth EgilS 37 (1883). —
1) (i vissa trakter, vard.) till 2, 5: städa undan. Jag redde undan på bordet. Strindberg Brev 1: 214 (1875).
2) [jfr 1] (föga br.) till 19: skaffa (ngt) ur världen, klara av (ngt). Högberg Vred. 2: 307 (1906). —
REDA UPP10 4, äv. OPP4. [fsv. redha up; jfr äv. fsv. redha sik up, göra sig i ordning, rusta sig] jfr uppreda.
1) (numera bl. mera tillf., i sht i vitter stil) till 2: göra (ngt) i ordning, iordningställa (ngt); äv. mer l. mindre bildl.; äv. med avs. på jord o. d., motsv. reda, v.1 2 b (stundom äv. med sakligt subj., motsv. reda, v.1 2 b β); äv. med avs. på säng: bädda, bädda upp (se bädda upp 1, 2); äv. i uttr. reda upp ngt åt sig (till ngt), tillf. äv. reda sig själv upp ngt. Pijghan skulle reeda vp Sängen. Lindner Tijdhfördr. 82 (1641). (Han begär) itt hålkärr in till borreboo nårdan till att reda up åth sigh till ängh. VDAkt. 1674, nr 216 (1661). Järn var det i plogen, som redde upp åkern. Lagerlöf Holg. 2: 115 (1907). Samma dag jag kom hem från banken sedan jag lyftat pengarna hos kamreraren, redde jag mig själv upp på min gård ett livsens fängelse. Martinson VägKlockrike 296 (1948). Lo-Johansson Gårdf. 89 (1953). särsk. (tillf.) med avs. på korg o. d.: packa upp o. ställa i ordning innehållet i. Gertrud reder upp matsäckskorgen, breder en duk på det blåstbläddrade gräset. Martinson VägUt 112 (1936).
2) till 5: bringa de enskilda delarna (t. ex. trådar, fibrer) av (ngt) att (lösas från varandra o.) ligga fritt l. jämnt l. i ordning o. d.; reda (se reda, v.1 5). Den, hvilken vill taga ut en tråd och slutar med att reda upp hela härfvan. Fahlbeck Ad. 1: VII (1898). När .. (maran) rider hästarna, flätar hon deras man .. så att det nästan är omöjligt att reda upp den. Landsm. 1911, s. 597.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 2; särsk.: bringa reda (se reda, sbst.1 6 b) i (ngt), ordna l. ordna upp (ngt); ofta: klara av l. upp (ngt); äv.: bringa (ngt, t. ex. en konflikt) ur världen, lösa o. d.; äv.: klargöra (ngt) l. komma till klarhet om (ngt); stundom äv. med obj. bestående av indirekt frågesats; stundom äv. med sakligt subj. Benedictsson FruM 77 (1887). Jag (kunde) med möda .. reda upp om det var Annas, Emmys eller Julies (ögon jag såg). Hedenstierna Jönsson 53 (1894). När jag försöker reda upp intrycken. PT 1910, nr 226 A, s. 3. Studierna ämnade han göra på skuld och till fadern sade han: — Bekymra sig inte, pappa, jag reder upp det. Stiernstedt Liw. 53 (1925). (Lockouthotets) syfte .. (var bl. a.) att .. reda upp de i sig själva icke särdeles betydande konflikterna. Höglund Branting 1: 455 (1928). särsk.
a) utan obj.; särsk. i uttr. reda upp efter ngn, ordna (upp) affärer l. förhållanden o. d. som ngn (vid avresa o. d.) lämnar efter sig. Wägner Sval. 163 (1929).
b) (vard.) med avs. på person (stundom äv. apparat o. d. som krånglar i ngt avseende): reda sig med (se reda, v. 11 a α), klara av. En kaffeqvarn är ett mera inveckladt maskineri än någon tror; men jag ska’ nog tusan reda upp den krabaten. Hedenstierna Jönsson 119 (1894). Ja har fått fel på norra kardan, fast nog kunde ja reda opp dej mä bara södra. Engström Kryss 174 (1912).
c) (vard., mera tillf.) i uttr. reda upp det ordentligt o. d. med ngn, ss. beteckning för att ngn utkämpar en häftig (l. ordentlig) strid med (o. därvid går hårt åt) ngn. Blod i snön rundt om talade för, att .. (järven) hade redt opp det ordentligt med sina angripare. Berg Sjöf. 70 (1910).
d) jäg. = reda ut 4 e. Jahn DjurJägL 37 (1909). Den bästa av hans hundar .. reder upp det svåraste spår. Edström Hund. 14 (1948).
4) till 7; refl., i uttr. reda upp sig, om (tilltrasslat) garn l. (tilltrasslade) trådar o. d.: (låta) bringa sig i l. komma i ordnat skick, skilja sig isär o. d.; ofta mer l. mindre bildl. (jfr reda, v.1 8), särsk. (ngt vard.): reda (se reda, v.1 8 b) l. ordna sig, ordna upp sig; ofta opers. Det tilltrasslade garnet reder lätt upp sig, om man går rätt till väga. Det redde väl upp sig (med affärerna), gällde bara att skaffa (pängar) för tillfället. Öberg Makt. 1: 82 (1906). Ullman FlickÄra 179 (1909). Krusenstjerna Pahlen 1: 241 (1930). —
REDA UT10 4. [fsv. redha ut, utrusta, uppvisa, ådagalägga, (illa) behandla, misshandla, redha sik ut, utrusta sig o. d., redha sik ut af nokot, fria sig från ngt] jfr utreda.
1) (numera bl. i Finl., bygdemålsfärgat) till 1 d; med avs. på person l. grupp av personer: utrusta (för en resa l. för krigstjänst o. d.), förse med utrustning (till en färd o. d.); förr äv. till 1 e, med avs. på jakthund: göra klar l. färdig för jakt. KamKollP 1: 11 (1635). Red ut, sir Agrawaine! red ut Gloëny, / Min kloka vindthund. Almqvist Törnr. 1: 152 (1839). Då han reddes ut till sin färd. Runeberg (SVS) 3: 232 (1841). Bygg mig en drake, fader, och red mig ut. Därs. 289 (1844). Smeds Malaxb. 316 (1935).
2) [jfr motsv. anv. i fsv. samt av mlt. ūtrēden, ūtreiden, lt. uutre(e)den, mnl. utereden, holl. uitreeden, t. ausreeden] (numera bl. ngn gg i vitter stil) till 2; med avs. på fartyg l. flotta o. d.: utrusta (med ngt); utrusta o. bemanna (o. låta gå till sjöss); jfr reda, v.1 2 p. G1R 7: 438 (1531). (Sv.) Reda ut, (dvs.) rusta, (t.) zurüsten. Lind (1738); möjl. äv. till 1. Om våren reddes ifrån Stockholm en Svensk flotta ut med tillräckligt folk att taga Gottland ur de Danskas händer. Afzelius Sag. 5: 142 (1843). Red ut med män ett skepp! Tigerschiöld Dikt. 3: 38 (1898). Harlock (1944). särsk. (†) i utvidgad anv., i fråga om rederivärksamhet, övergående i bet.: utrusta o. vara redare för. HC11H 4: 9 (1697). Fyra Reddare reda ut et lastadt fartyg. Palmquist Räkn. 241 (1750). Holmberg 1: 47 (1795). (Sv.) Reda ut ett skepp: (fr.) armer; agréer. Schulthess (1885); möjl. till huvudmomentet.
3) till 5: lägga l. bringa (ngt som är oordnat l. tilltrasslat l. oredigt l. hopsnott o. d.) i ordning, särsk. gm att skilja l. lösa dess (små) delar från varandra; (med fingrarna l. ngt redskap) bringa de enskilda delarna (t. ex. trådar, fibrer) av (ngt) att (lösas från varandra o.) ligga fritt l. jämnt; lösa upp knutar på l. tilltrasslade partier av (ngt) o. d.; stundom: lösa upp (ngt). Wollimhaus Ind. (1652). (Man) reder kämban (dvs. den hopräfsade hötappen) något ut, när hon pålagd är. SvMerc. 2: 790 (1697). När ullen är halftorr, så redes hon litet ut, så torkas hon fortare. Warg 701 (1755). Bukhålan har blifvit öppnad .. och man har redt ut tarmvredet. NF 2: 1238 (1878). Att reda ut trassliga garnhärfvor. SvFmT 9: 284 (1896). Petra hjälpte henne (att lägga pusslet). Under hennes händer reddes puzzlets oordnade målade bitar ut. Krusenstjerna Pahlen 2: 269 (1930); jfr 4. särsk.
a) med avs. på hår l. skägg, motsv. reda, v.1 5 a. Kolmodin QvSp. 2: 144 (1750). Martinson Kvinn. 115 (1933).
b) i utvidgad anv.: släta l. sträcka ut (ngt som är tillskrynklat o. d.); förr äv.: räta ut (ngt som är krokigt). Möller (1745). (Sv.) Reda ut (giöra rakt) hvad krokot är. Lind (1749). Den nätta kammarpigan stod framför sängen och redde ut lakanen. Strindberg SvÖ 2: 304 (1883).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 3 (l. i sådan bildl. anv. som mer l. mindre tydligt ansluter sig till 3), motsv. reda, v.1 6; särsk. dels i bildl. uttr. som ange att ngt tilltrasslat l. oredigt o. d. (en ”härva” l. en ”knut” o. d.) ordnas l. löses upp, dels (särsk. med avs. på tankar l. affärer o. d.): bringa reda (se reda, sbst.1 6 b) o. ordning i (ngt), ordna, ordna upp. RP 4: 110 (1634). Du (dvs. kanslirådet Myhrman) ofta ensam varit Jernkontoret, / Du redde ut hvad andra trasslat in. Böttiger 3: 222 (1858). (Hon) tycktes ha redt ut sina tankar. Strindberg HMin. 1: 329 (1905). Han fick .. söka tjänstledighet för att reda ut affärerna. Hallström Händ. 114 (1927). särsk.
a) (i sht i fackspr.) med avs. på dödsbo l. egendom som ngn lämnat efter sig vid resa o. d.: ordna upp de med (ett dödsbo) resp. med avyttring o. d. av (efterlämnad egendom) sammanhängande affärerna. Reda ut .. ett sterbhus. Moberg Gr. 292 (1815). Melin VikSaga 198 (1910).
b) klargöra (ngt), bringa klarhet i (ngt); förklara (ngt); äv. med obj. bestående av indirekt frågesats l. att-sats; äv. abs.; äv. i uttr. reda ut ngt för ngn (l. sig), förr äv. reda ngn ngt ut; jfr reda, v.1 6 a. Iagh .. förundradhe migh vppå synena, Och ingen war som kunde redha migh henne vth. Dan. 8: 27 (Bib. 1541). En annan (professor) reder ut, at Landsens välståndsprydnad / Består i rätt befäl ok redebogen lydnad. SColumbus Vitt. 97 (c. 1670). (Han) redde .. snart ut för sig hur det hängde ihop med åsnan. Lidforss DQ 1: 388 (1890). Det (är) icke svårt att reda ut orsakerna till en förefintlig prisstegring i ett land. Cassel Dyrtid 23 (1917). Johnson Kommentar 7 (1929; abs.). särsk. (mera tillf.) övergående i bet.: (klart) urskilja (ngt); jfr reda, v.1 6 a γ. Den svårighet åskådarens blick har att reda ut formerna ur villervallan af färger (i Constables tavlor). Estlander KonstH 47 (1867).
e) med avs. på spår o. d.: skaffa sig klarhet om (spår osv.) med hänsyn till den väg som den l. det spårade tagit l. med hänsyn till vart spåret osv. leder; särsk. (jäg.) med avs. på spår l. slag efter villebråd, särsk. om jakthund: medelst lukten skaffa sig klarhet om (o. därigm kunna förfölja o. få upp villebrådet); jfr reda, v.1 6 c, reda upp 3 d. Bergström HbJagtv. 145 (1872). ”Du skidar ju raskt”, förklarade löjtnanten (som ledde sökandet efter ett kompani som kommit vilse i snöyran). ”Skynda i väg och red ut (skid-)spåret (som du träffat på). Aminoff Krigsg. 443 (1904).
f) [jfr b] (†) refl.: klargöra sin uppfattning, förklara sig. Red ut sig att jag måtte få förstå en hel ny Guds Lära. CAEhrensvärd Brev 2: 79 (1795).
5) till 7; refl., i uttr. reda ut sig, om (tilltrasslat) garn l. (tilltrasslade) trådar l. timmerbröt o. d.: (låta) bringa sig l. komma i ordnat skick, skilja sig isär, reda upp sig; äv. opers.; ofta mer l. mindre bildl. (jfr reda, v.1 8), äv.: reda (se reda, v.1 8 b) l. ordna sig, ordna upp sig. Hallström VilsnF 31 (1894). Klint (1906; om garn). I en timmerdrift som stockat sig, är det här och där en stock som kilat sig in; rätta på den, och det reder ut sig. Larsson Kunsk. 136 (1909). För hvarje dagsled vi tillryggalägga klarnar den orografiska byggnaden och reder ut sig. Hedin Transhim. 2: 526 (1909). Lo-Johansson Gen. 558 (1947; opers., bildl.).
6) († utom i b) till 10; refl., i uttr. reda sig ut, (lyckas) ta sig l. komma ut l. bli fri; klara sig, reda sig (se reda, v.1 11); gå i land med sin uppgift (l. uppgiften) l. med sina åtaganden o. d.; äv.: komma till klarhet; äv. i uttr. reda sig ut undan ngt, klara sig ut undan l. i väg från ngt. Kling Spect. Oo 1 b (1735). Ganska svårt är at utan träfning kunna reda sig ut, när man står så innesluten. Richardson Krigsv. 1: 299 (1738). (Han) kunde någorlunda reda sig ut på svenska. Tersmeden Mem. 3: 136 (1742). At de (som ge sig in i diskussioner om lagen) så förvilla sig dermed, at de icke kunna reda sig ut. Borg Luther 2: 442 (1753). När Lybska Sändebud .. för .. (G. I) framlagt en alt för dryg räkning, hade han deraf en stor del skäligen afkortat, så at han hade hopp, at reda sig ut. Dalin Hist. III. 1: 146 (1761). Ryssland, anfägtadt på flera sidor, reder sig dock ut. Bergklint MSam. 2: 374 (1792). Fruktlöst var .. (hans) försök att hinna reda sig ut undan massorna af den fallnes ben, under hvilka han olyckligtvis blef liggande. Runeberg 4: 207 (1834). särsk.
a) i förbindelse med indirekt frågesats, i uttr. reda sig ut (på) vilken- (dera) osv., komma till klarhet om l. komma på det klara med vilken(dera) osv. Ingen (kan) reda sig ut på, hocken (av de båda damerna) det är (som Cruus uppvaktar). Horn Lefv. 109 (c. 1657; rättat efter hskr.). Man (skall) swårligen .. kunna reda sig vth, hwilkendera meningen man för wissare hålla skulle. Hiärne 2Anl. 43 (1702); jfr 4 b.
b) (numera bl. tillf.) i uttr. reda sig ut ur (en svårighet l. fara l. konflikt l. ett bryderi o. d.), klara sig l. (lyckligt) dra sig ur (en svårighet osv.); jfr reda, v.1 10 a slutet. Det enda medel at reda sig ut ur denna fahran, var en oförsumelig flyckt. Mörk Ad. 1: 247 (1743). Komma i konflikter och reda sig ut ur dem. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 309.
d) i uttr. reda sig därut (l. där ut), (lyckas) ta sig ut l. bli fri; ordna l. klara upp situationen l. klara sig o. d.; äv. övergående i bet.: fria sig från framställda beskyllningar o. d.; äv.: komma till klarhet, få klarhet däri; jfr därut I 1, 2. Om alla forscriffna stycker ther h. n. påförde ære .. ær h. n. öffuerbödug stå til swars och retta för eder och så redha siigh ther vth, ath han vel hoppes sig forsuara. G1R 4: 211 (1527). (Gustav Vasa) sökte (då han satt fången i Danmark) all tilfälle, till at reedha sigh thär vth. Svart Ähr. 59 (1560). Ther man retzliga giffuer acht vppå, om huadh deel huart sagdt är, kan han sachta redha sigh ther vth. LPetri Kyrkiost. 22 a (1566). Desza farliga .. tider, ther rådslagen i werlden så äro wicklade och spänte uti och emot hwarandra, at icke mindre magt än försigtighet lärer gjöras behof at reda sig därut. HC11H 14: 129 (1668).
7) [jfr 6] (†) tr.: hjälpa (ngn) att komma l. ta sig ut ur ngt som han är innesluten av, rädda (ngn) o. d.; äv. med avs. på ngt sakligt (o. med nära anslutning till 4): bringa (ngt) att framträda (ur ngt), skapa (ngt ur ngt); äv. med sakligt subj.; jfr reda, v.1 12 (slutet). Carl ej längre syns (bland de stridande) men blott hans Vapenlycka, / Som reder honom ut bland fanor och gevär. Gyllenborg Bält 80 (1785). Af den Högstes Hand .. / Ur chaos djupa famn och Elementrens krig, / Naturen reddes ut. Därs. 292.
8) (numera knappast br.) till 16: med avs. på skatt: utbetala, erlägga; äv. (om person som drivit in skatt): överlämna (skatt som indrivits). Dagen efter redde han i konungens närvaro ut skatten (som han indrivit). Bååth EgilS 27 (1883; isl. orig.: greiðir .. skattinn af hendi). Torpson Norden 316 (1887). Björkman (1889). —
(2, 2 f) -KÄRING. [sv. dial. redkäring; jfr nor. rei(e)kjerring] (bygdemålsfärgat) kvinna som hjälper till vid kalas med matlagning (o. servering o. d.). Landsm. XIX. 3: 16 (1901; från Härjedalen). —
(2, 2 f) -PALL, r. l. m. (bygdemålsfärgat) pall (se pall, sbst.1 5 a) avsedd att användas ss. sittplats vid rensning av strömming för saltning. Fatab. 1929, s. 130 (från Möja i Uppl.). —
(2 (o. 5)) -SKJUL. (bygdemålsfärgat) fisk. träskjul vari man vid vinterfiske plockar l. ruskar av strömmingen ur skötarna; jfr reda av 3. TurÅ 1955, s. 191 (från Möja i Uppl.). —
(2 (o. 5)) -STÅNG. (bygdemålsfärgat) fisk. stång varpå skötar anbringas, då man ruskar av strömmingen, ruskstång; jfr reda av 3. TurÅ 1955, s. 186 (från Möja i Uppl.). —
(2 p) -TYG, sbst.2 (sbst.1 se sp. 496). (†) utrustning till fartyg (t. ex. segel, tackling o. d.); jfr redskap 1 b. Samma skep (blev), både til folk och all redtyg mycket wäl tilrustad. Peringskiöld Hkr. 1: 653 (1697).
REDERI, se d. o. —
REDERSKA, f.
1) [jfr redare, sbst.1 1 (b)] till 2; särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2 f: matlagerska, kokfru. Nordström Luleåkult. 85 (1925). jfr mat-, skinn-rederska.
2) [jfr redare, sbst.1 2] (numera bl. tillf.) till 5: kvinna som reder ngt (särsk. ull l. silke o. d.). Sahlstedt (1773). jfr ull-rederska.
Spalt R 517 band 21, 1956