| Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPOLE spω3le2, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. spol, PErici Musæus 1: Q 1 b (1582) osv.), äv. -er (se nedan); äv. (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SPOL spω4l, sbst.4, r. l. m. (Warnmark Sinnew. B 2 b (1687: en Wäfspol), Landsm. 1926, s. 33 (i bet. 1; från Norrb.)) ((†) n. TJäg. 1833, s. 642 (i bet. 5)); best. -en; pl. -ar (se ovan) l. -er (möjl. äv. att hänföra till sg. spole, Sjöstedt Västafr. 518 (1904; i bet. 5)) (ss. n. =, TJäg. 1833, s. 642 (i bet. 5)); äv. (numera bl. bygdemålsfärgat l. i Finl.) SPOLA, r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (BtÅboH I. 1: 121 (1630: spollor), Bergroth FinlSv. 59 (1928; angivet ss. vard.)).
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat; se dock slutet) spjäla l. bräda l. pinne l. stång o. d. av trä (särsk. om stegpinne); äv. i utvidgad anv., om föremål av annat material, som används på samma sätt som en spjäla osv. av trä med viss funktion (särsk. om stegpinne av järn). PErici Musæus 1: Q 1 b (1582). Et af spolar flätadt bord. Linné Vg. 120 (1747). Plötsligt hördes .. tunga träskosteg mot järnlejdarns spolar. Mörne ÄventV 257 (1929). — jfr HARV-, PLANK-, SKRIND-, STEG-SPOLE. — särsk. (numera bl. i Finl., mindre br.) om eker i hjul; förr äv. om skovel (se d. o. 2 a) i vattenhjul. Spolarna i itt hiwl. Forsius Phys. 37 (1611). Lind 1: 384 (1749; i kvarnhjul). Hallstén o. Lilius (1896).
2) [eg. specialanv. av 1; inslagsgarnet vid vävning infördes urspr. med en träpinne] för användning vid vävning l. (maskin)sömnad o. d. på en cylindrisk stomme (av trä l. papper l. metall o. d.) i (urspr. koniska) lager ovanpå varandra lindad mängd av garn l. tråd som bildar en kropp som är tjockast på mitten o. koniskt avsmalnar mot ändarna (dels om enbart den av garn osv. bildade kroppen, dels med inbegrepp av stommen); äv. om enbart en för lindning av detta slag använd l. avsedd stomme; äv. allmännare, dels om mängd av garn l. tråd som för användning vid vävning l. maskinsömnad lindats utan stomme (direkt på spindel i spolmaskin o. d.), dels om en för användning vid vävning på en stomme i varandra korsande lager lindad mängd av garn l. tråd som bildar en kropp som har formen av en cylinder l. en stympad kon; jfr BOBIN 1, RULLE, sbst.3 1 a. VarRerV 34 (1538). Spole .. (dvs.) Litet rör eller hoprulladt kort med omlindadt garn, som insättes i en väfskötel. Weste FörslSAOB (c. 1817). 2NF (1917; äv. allmännare). HurSymaskArb. 2 (1942; i symaskin). Trådarna lindas upp på spolar. Varulex. Beklädn. 44 (1945). Trådänden från härvan hölls .. intill (spol-)papperet, och tråden rullades på och formades till en spole. Grenander Nyberg LanthVävst. 291 (1974). — jfr GARN-, INSLAGS-, SILKES-, SKOTT-, SLANG-, TRÄ-, VÄFT-, VÄV-SPOLE m. fl. — särsk.
a) i utvidgad anv. (jfr 3, 4); särsk. om ngt som till formen liknar en (på mitten tjockast o. mot ändarna koniskt avsmalnande) garnspole. Ingen hade maken sett till denna brigg eller hvad den långsnipiga och flatbottnade spolen annars var. Högberg Vred. 3: 295 (1906). Siwertz JoDr. 289 (1928; i pl., om knyppelpinnar). — jfr KNYT-, SEN-SPOLE. — särsk.
α) (mera tillf.) hos fisk: spolformig kropp; äv. (ss. senare led i ssgn STJÄRT-SPOLE) om den del av fiskens kropp som utgör stjärtroten. Den skapnad, som kräfves .. (för att drivas fram genom vattnet med fart o. lätthet) är mer eller mindre spolformig med den främre ändan af spolen något kortare än den bakre. FoFl. 1907, s. 197.
β) om rulle (med uppstående kanter) l. om anordning med rullik mittendel parallellt förenande två runda skivor, varpå ngt lindas l. rullas upp (o. varifrån det kan avlindas osv.); särsk. dels om sådan rulle l. sådan anordning för film, dels om sådan anordning för band till bandspelare l. för kassett- l. videoband. KrigVAH 1892, s. 248 (för kabel). Malmberg David 60 (1910; för film). Bandet i en kassettbandspelare löper inte öppet på två spolar som i en vanlig bandspelare. FamRepHb. 193 (1977). jfr: Rummen emellan .. (de skivor varav en linkorg är sammansatt) äro belagde med så kallade korgspolar .. hvaröfver så väl den på ena sidan upgående som på andra sidan nedgående linan vid omfarten lindar sig. Rinman 2: 778 (1789). jfr RULL-SPOLE.
b) mer l. mindre bildl. (jfr 5, 6). ÖB 24 (1712). Ändlösa timmar gledo bort från tidens spole och trasslade in sig i smuts och buller. Salander Boleslawski o. Woodward Lans. 10 (1934). Martinson Motsols 61 (1940, 1954; om silkeskokong).
3) [eg. utvidgad anv. av 2] skyttel (se d. o. 2), särsk. i jämförelser (i sht i uttr. som betecknar snabb rörelse l. rörelse av o. an); äv. om skyttel (se d. o. 3 c) i symaskin; äv. om var o. en av de skivformiga anordningar som för de trådar som motsvarar inslaget vid tillverkning av tyll o. d. Verelius 240 (1681). Den som intet haffwer lärt att wäfwa, han kan och intet föra Spolen. Celsius Ordspr. 2: 270 (1709). Wolter Symask. 23 (1866; i symaskin). Som spolar löpte negerpojkarne fram och åter i buskagen. Sjöstedt Västafr. 347 (1904). 2NF 30: 514 (1920; i fråga om tillverkning av tyll). — jfr SKOTT-, VÄV-SPOLE.
4) [eg. utvidgad anv. av 2] el.-tekn. (för åstadkommande av självinduktion l. ett starkt magnetfält) på en stomme (av metall l. papp o. d.) upplindad mängd av ledningstråd (dels om enbart ledningstråden, dels med inbegrepp av stommen); äv. om enbart en för lindning av detta slag använd l. avsedd stomme; äv. allmännare, om elektrisk ledare som är lindad på ett l. annat sätt (utan stomme). På en ring eller ram af mjukt järn (bildad af isolerade trådar eller bleck) äro trådspiraler (spolar) upplindade bredvid eller på hvarandra. Moll Fys. 3: 97 (1899). 2UB 2: 428 (1901; allmännare). Spolar av papp, avsedda att lindas med ledningstråd och användas som magnetspolar. VaruhbTulltaxa 1: 264 (1931). — jfr ANKAR-, DROSSEL-, DÄMP-, INDUKTIONS-, INDUKTOR-, LINDNINGS-, MAGNET-, MODULERINGS-, NOLLPUNKTS-, PLATT-, PUPIN-, REAKTANS-, REGLERINGS-, SEKUNDÄR-, SHUNT-, SJÄLVINDUKTIONS-, SKIV-, TRÅD-, TÄND-SPOLE m. fl.
5) [eg. bildl. anv. av 2; fåglarnas spole erinrar om ett spolrör] zool. om den hårda o. ihåliga cylindriska del av en fågelfjäder, som delvis är nedsänkt i fågelns hud o. utgör fjäderns fäste; äv. om motsvarande del av dunpensel hos fågelunge. Vingpennornas spol .. äro .. svarta (hos dalripan). TJäg. 1833, s. 642. Dunpenselns spole. 2NF 8: 484 (1907). VäglednRiksmusUtlFågelsaml. 23 (1923). — jfr FJÄDER-, PENN-SPOLE. — särsk. i utvidgad anv., om den i bottenleran nedsänkta släta delen av en sjöpenna. LfF 1900, s. 312.
6) [eg. bildl. anv. av 2] (numera mindre br.) biol. vid delning av cellkärna uppträdande trådknippe som till formen erinrar om en garnspole o. som medverkar till kromosomernas fördelning på dottercellerna, kärnspole, centralspole. Emellan .. (de båda centralkropparna i en cell i delning) löpa .. talrika till största delen svagt böjda strängar, hvilka gå direkt från den ena centralkroppen till den andra (spolen). Wirén ZoolGr. 1: 28 (1896). BonnierLex. (1966). — jfr RIKTNINGS-SPOLE.
1) textil. till 2, på spolrock l. spolmaskin: arm som försätts i rotation så att garn bildar en spole på en utskjutande spetsig del därav l. (vanl.) på ett på den utskjutande spetsiga delen anbringat spolpapper o. d., spolten; jfr -hals, -pinne 1, -sticka, -stift. Grenander Nyberg LanthVävst. 291 (1974).
2) (i fackspr.) till 2 a β, på spolmaskin för film: arm som uppbär spole. Englund EngSvFotogrLex. 77 (1955). —
(3) -BEN. [jfr motsv. anv. av lat. radius, äv.: skyttel] (†) i sg. best., om strålbenet i människans underarm l. hästens fot. Florman Anat. 1: 45 (1823; hos människa). ARetzius hos Billing Hipp. 30 (1836; hos häst). —
(5) -FLÄCK. zool. av fjäders spole bildad fläck med från omgivningen avvikande färg. Nilsson Fauna II. 1: 64 (1858). —
-FORMIG. [jfr t. spulförmig] som har formen av en spole l. spollik form. Spolformig kropp, särsk. (i sht hippol.) hos häst, liktydigt med: välfödd l. väl utbyggd o. muskulös. Den travaren har en spolformig kropp. Marklin Illiger 35 (1818).
-GARN. skom. om garn avsett för spole i skyttel hörande till maskin för avlappning l. durksyende o. d. PrislCFNordströmSthm 1939, s. 18. —
-HYLSA.
1) textil. till 2: rörformig stomme för spole (avsedd att placeras i skyttel), spolrör. Lindberg o. Johansson Karlskoga 56 (1897).
3) (föga br.) el.-tekn. till 4: hylsa som innesluter spole. Nerén HbAut. 2: Pl. XXXIII (1912). —
(1) -HÄCK. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) av spjälverk bestående häck (se häck, sbst.3 b, d); jfr spole-häcka-vagn. BoupptVäxjö 1856. Grotenfelt JordbrMet. 297 (1899; i krubba). Fatab. 1908, s. 214 (på vagn). —
-IGEL. [anledningen till benämningen är den spolformiga kroppen] (†) igel av släktet Pontobdella Leach, snabeligel; i pl. äv. om detta släkte. Thorell Zool. 2: 429 (1865; i pl., om släktet). Schulthess (1885). —
-KAMMARE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 9904). textil. i skyttel (se d. o. 2): för spole avsett utrymme, spolhus. Grenander Nyberg LanthVävst. 43 (1974). —
-KAPSEL. textil. i fråga om symaskin: kapsel som innesluter undertrådsspolen; jfr -hylsa 2. HurSymaskArb. 2 (1942). —
-KAR. (spol- 1659—c. 1730. spole- 1658) (†) för förvaring av spolar avsedd l. använd karformig behållare; jfr -korg. OrdnLilleTull. 1658, s. C 1 a. Broman Glys. 3: 138 (c. 1730). —
(3) -KASTA, -ning. vävn. med två skyttlar införa (inslag av olika färg l. material) i väv; äv. i uttr. spolkasta (vävnad) med (olika garn), med två skyttlar införa (olika garn) i (vävnad); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels om vävnad: kännetecknad av ränder av olika färg l. material vilka uppkommit gm att inslag införts med två skyttlar, dels om ränder i vävnad: uppkomna gm att inslag av olika färg l. material införts med två skyttlar. Hålkruset spolkastades med groft linnegarn till tveskäften, finare bomullsgarn för hålen. Fatab. 1914, s. 111 (1909). Spolkastade ränder. Sylwan Ryor 77 (1934). Bård i spolkastad vävnad av hamp- och ullgarn. Rig 1934, s. 211. Utmärkande för rosengång är .. att inslaget vanligen brukar spolkastas. Grenander Nyberg LanthVävst. 301 (1974). —
-KORG. (spol- 1749 osv. spole- 1638) för förvaring av spolar o. d. avsedd l. använd korg. Schroderus Albert. 1: 71 (1638). —
-LAV. [anledningen till benämningen är okänd] (†) laven Usnea florida (Lin.) Wigg., blomskägglav. Acharius Lich. 224 (1798). —
(4) -LINDARE. (i sht förr) el.-tekn. arbetare med uppgift att linda spolar. YrkesförtArbFörmedl. 53 (1952). —
-MASK. zool. (den hos människan parasiterande) rundmasken Ascaris lumbricoides Lin., vars kropp är spolformig; äv. allmännare, om (mask av) släktet Ascaris Lin.; i pl. äv. dels om släktet Ascaris Lin., dels (föga br.) om familjen Ascaridæ; äv. övergående till en beteckning för åkomma framkallad av parasiterande spolmaskar; jfr -orm. Forsius Phys. 276 (1611: Spoolmatkar). Rebau NatH 1: 693 (1879; i sg., om släktet). BonnierKL (1927; i pl., om familjen). En stor spolmask, Ascaris megalocephala, är vanlig i hästens tunntarm. SvUppslB (1935). Hos skolbarn förekomma .. genom parasiter framkallade sjukdomar, binnikemask, spolmask, springmask och andra. Wirgin Häls. 4: 125 (1939). särsk. (numera föga br.) i uttr. (den) vanliga spolmasken, om Ascaris lumbricoides Lin.; förr äv. om (den förr till släktet Ascaris hänförda) rundmasken Enterobius vermicularis Lin., springmask. Rebau NatH 1: 693 (1879; om springmask). BonnierKL (1927). —
-MUSKEL. [jfr t. spulmuskel; musklerna är spolformiga] (numera föga br.) om var o. en av fyra muskler i handen som medverkar vid böjning av fingrarna utom tummen; äv. om var o. en av fyra muskler i foten, som medverkar vid böjning av motsv. tår. Handens spolmuskler. Sönnerberg Loder 181 (1799). Müller LbAnat. 111 (1905; i foten). —
-ORM. [fsv. spolormber; jfr mlt. spōl(e)worm, t. spulwurm] (†) spolmask. Schroderus Comenius e 1 a (1639). Utterman Ertmann B 2 a (1672).
Ssg: spolorms-ärt. [lupin har använts ss. medel för att fördriva spolmask] (†) växt av släktet Lupinus Lin., lupin. Linc. Vu 4 b (1640). —
-PAPPER. textil. papper använt l. avsett till stomme för garnspole. Carlén Klein VII (1861). Grenander Nyberg LanthVävst. 133 (1974). —
-PINNE.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh. i vissa trakter) bildl., ss. nedsättande benämning på arbetare på bomullsspinneri. Engström Lif 25 (1903, 1907; från Norrköping). —
(1) -PLANK. [sv. dial. (Finl.) spolaplank] (i Finl., bygdemålsfärgat) spjälplank. ZTopelius (1836) hos Vasenius Top. 2: 310. Dens. Fält. 4: 339 (1864). —
-RÖR.
1) textil. till 2: av papp(er) l. trä l. metall l. (förr) vassrör bestående rörformig stomme för spole. Ekenmark Hb. 29 (1820).
2) (föga br.) el.-tekn. till 4: rör (se rör, sbst.3 3 e) med spolformig (keramisk) kärna. SEN R 430121: 1 (1957). —
(1) -SKRANK. (†) ss. ett spjälverk utformat skrank; anträffat bl. i utvidgad anv., om sådant skrank av sten. Brunius Metr. 275 (1854). —
-SNÄCKA. [snäckornas skal är spolformigt] zool. snäcka av släktet Fusus Brug.; särsk. i sg. l. pl., om släktet. Thorell Zool. 2: 304 (1865; i pl., om släktet). Spolsnäckan Fusus Lam. 4Brehm 15: 194 (1931). —
(1) -SOFFA. (spol- 1824—1912. spole- 1838) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spjälsoffa. BoupptVäxjö 1824. Topelius Vint. I. 2: 196 (1862, 1880). —
-SPINDEL. textil. axel varpå spole är anbringad i skyttel, ten; äv. om motsvarande axel i symaskin; jfr -sticka. 2NF 26: 773 (1917). HbHusqvSickSackSym. 11 (1953). —
-STICKA. [fsv. spola stikka, skaft i vävstol] textil. axel (av trä l. metall) varpå spole är anbringad i skyttel; i sht förr äv. om (den framskjutande spetsiga delen av) spolarm (se -arm 1); förr äv. om spolrör; jfr -spindel. Broman Glys. 3: 134 (c. 1730). Fischerström 1: 193 (1779; om spolrör av vasstrån o. d.). Spolsticka .. (dvs.) Rundsvarfvad, smal, afspetsad sticka, hvarpå spolrör stickas vid spolning. Dalin (1854). —
-STIFT. (†) textil. om (den framskjutande spetsiga delen av) spolarm (se -arm 1). SvTyHlex. (1851). WoJ (1891). —
-STOMME.
(5) -STRECK. (numera föga br.) zool. jfr -linje. Nilsson Fauna II. 1: 21 (1858). VäglednRiksmusUtlFågelsaml. 92 (1923). —
-TEN. textil. spolsticka. Deleen Meidinger 276 (1825; om (del av) spolarm). Grenander Nyberg LanthVävst. 292 (1974; i skyttel). —
-TRYCK. (numera mindre br.) geogr. tryck av världskarta på spolformiga segment avsedda att sättas samman på jordglob, globtryck. Nordenskiöld Periplus 159 (1897). —
-TRÅD.
1) (mera tillf.) till 2, 3: tråd på l. från spole; särsk. om var o. en av de trådar som förs av spolar vid tillverkning av tyll (o. tillsammans med varptrådar bildar de för tyll kännetecknande maskorna). 2NF 30: 515 (1920).
2) (numera mindre br.) biol. till 6, om var o. en av de trådar som ingår i en ”spole”. VäxtLiv 2: 365 (1934). BonnierLex. (1966). —
-TRÄD. (†)
-TUTA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spolrör (av papper, i sht förr äv. av vassrör); jfr spolte-tuta. Ekenmark Lb. 57 (1847). Spong Tavl. 29 (1946). —
(3) -TÄCKE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) täcke med spolkastade ränder; jfr spole-åkläde. Sylwan Ryor 80 (cit. fr. 1914; från Smål.). —
(1) -VERK, förr äv. -VERKE. (spol- 1636—1856. spole- 1637. -vercke (-värcke) 1636—1654. -verk (-vär(c)k) 1734—1856. -verket (-värcket), sg. best. 1637) (†) spjälverk; särsk. om balustrad o. d. (äv. i utvidgad anv., om balustrad av annat material än trä). BtÅboH I. 8: 206 (1636). Det galleri och spolverket av eketrä .. där inom regeringen och riksens råd sutto. SthmSlH 1: 328 (i handl. fr. 1664). Brunius Resa 1838 44 (1839; i utvidgad anv.). Ofvanför det stora vattenhjulet är .. en mörk bur; dess golf är af spolverk. Topelius Fält. 2: 34 (1856). —
-ÅKLÄDE, se B.
B (utom i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.): SPOLE-GULD. (†) om guldtråd lindad på spole; jfr rör-guld. VaruhusR 1540. TullbSthm 14/5 1573 (: Spole gull). —
(1) -HÄCKA-VAGN. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vagn med häckar bestående av spjälverk; jfr spol-häck. TurÅ 1914, s. 92 (från Skåne). —
-KAR, -KORG, -LIK, -SOFFA, -VERK, se A. —
(3) -ÅKLÄDE~020. (spol- 1554. spole- 1555—1556) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = spol-täcke. VgFmT I. 8—9: 87 (i handl. fr. 1554). Åkleder Bragde akleder .. Spole akleder. GripshInvent. 1555; jfr TextBildv. 51 (1925). GripshInvent. 1556.
SPOLIG, adj. till 2.
1) (föga br.) spolformig; särsk. (hippol.; föga br.) om häst: som har spolformig kropp. Hästen 26 (1938).
2) som har (så l. så många) spolar; ss. senare led i ssgr; jfr tjugofyra-spolig.
Spalt S 9905 band 29, 1985