| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STRUT strɯ4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Hildebrand MagNat. 180 (1650: Papperstrutar) osv.) ((†) -er BoupptSthm 1675, s. 788 a).
1) ss. benämning på olika (mer l. mindre) kon- l. kägelformiga föremål l. (föremål med) kon- l. kägelformiga delar; företrädesvis i b; av modern språkkänsla ofta uppfattat ss. utgående från b. Linné Öl. 151 (1745; bildande skydd kring larv); jfr 1914. Utan malm uppsattes 4 kolsättningar .. Efter första tomma kolsättningens drifning började bilda sig en strut på forman. JernkA 1852, s. 262. I slutet av maj ser man .. (vecklarlarven) halvvuxen spinna ihop lönnens blad till en karaktäristisk strut, vari den lever och skeletterar bladet. Trägårdh Skogsins. 152 (1914). (Tält med) en pyramidformig spets, den s. k. struten för att bättre motstå storm och snötyngd. Ymer 1937, s. 6. — jfr DEVIS-, NOS-, NÄS-, RAKET-, SIL-, SIRAPS-, SLAGG-, VIMPEL-, VIND-STRUT. — särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) på mössa l. hätta: mycket lång, (mer l. mindre) konformig topp l. ände; äv. på ärm: konformig utvidgning. Thenn gamble drächtenn medh kragekåper och hätter medh enn struth ogille wij (dvs. J. III) icke heller. PrivSvStäd. 3: 664 (1589). The andra gemeene Qwinnor, hade wijda Ärmar, vnder armbogan en strwt. Tempeus Messenius 189 (1612). Visb. 2: 133 (c. 1695; på hätta). Bröderne (i birgittinerorden) buro hvit underkjortel, grå öfverkjortel .. samt en grå hätta med kort strut. IllSvH 2: 91 (1876).
b) gm hopveckling av ett stycke papper (äv. tyg o. d.) bildat, konformat, ihåligt, påsliknande föremål (för tillfällig användning) med den spetsiga ändan tillsluten gm hopvridning o. i sht förr använd för att vid försäljning stoppa i vissa mindre, torra, lösa varor (i sht karameller l. kryddor o. d.); äv. om olika på sådant sätt bildade l. liknande föremål (äv. av tyg l. näver o. d.) för förvaring av ngt l. brukade för andra syften; ofta med inbegrepp av l. enbart med tanke på innehållet. Hon fick en strut (med) karameller på köpet. Schroderus Dict. 137 (c. 1635; för kryddor). En Struth Socker. Weise 310 (1697). Man säjer om en oduglig bok, att Den duger blott till strutar. Weste FörslSAOB (c. 1817). En Sjöman raglar full, och snusar ur en strut. Wetterstedt Sthm 1: 67 (1823). Snålas inte så förbannadt med sockret utan stjälp mans hela struten öfver pannkakan. Heidenstam Karol. 2: 178 (1898). Hon gjorde små strutar af näfver och sökte upp en liten porlande källa och lät oss dricka när vi blefvo törstiga. Forssman Skolfl. 23 (1918). Gyllensten Grott. 266 (1973). — jfr KARAMELL-, KONFEKT-, PAPPERS-, PEPPAR-, RUSSIN-, SNUS-, SOCKER-, TYG-STRUT m. fl. — särsk.
α) om strut med ett litet hål i spetsen, använd för spritsning. Grafström Kond. 86 (1892). Därs. 160. jfr PIKER-STRUT.
β) i uttr. som utgår från att en handelsmans l. ett bodbiträdes verksamhet i ä. tid mycket bestod i att göra (l. fylla) strutar. En Krämare, som hela dagen / Har fingrarna uti sin strut. Leopold 2: 474 (1788, 1815). I vardagslag vrider Kalle strutar .. i närmaste köping. Diktonius Onnela 134 (1925). Medan han stod i affären och svarvade strutar och vägde upp såpa och jäst. Lindgren MästBlomkv. 6 (1946).
γ) (ngt vard.) i uttr. nyfiken i en strut! (ofta följt av: öppnar man struten, så tittar (äv. flyger l. hoppar) han ut o. d.), ss. avspisande svar till nyfiken person (särsk. nyfiket barn); jfr NYFIKEN 1 c. Nyfiken i en strut; / tar man hål på den, / så kryper han ut. Landsm. V. 5: 250 (1886; från Gotl.). Nyfiken i en strut! Brehmer Troll. 175 (1925). Nyfiken i en strut öppnar man (struten) så flyger han ut. IllSvOrdb. (1955). jfr NYFIKEN-STRUT.
δ) (vard., bildl.) i uttr. läsa (bok) i strut, läsa ouppskuren bok utan att skära upp den (varvid de hopsittande bladen står ut i strutform). SvD(B) 1938, nr 279, s. 12. Varje gång en ny del (i serien Fattigadel av A. v. Krusenstjerna) kom ut stod indignerade aristokrater i Stockholms boklådor och läste boken ”i strut”. RöstRadio 1950, nr 24, s. 8.
c) fisk. om den yttersta, avsmalnande, konformiga delen av (konformigt) redskap för fiske (mjärde l. ryssja l. håv l. trål o. d.) l. om konformigt sådant redskap; äv. om fiskhus (se d. o. 2). IErici Colerus 1: 308 (c. 1645; om själva nätpåsen på håv). De för hafvets vandringsål brukliga ålhommorna, som äro mycket långa, med flera strutar försedda ryssjor med landarm. Cederström RådInsjöfisk. 27 (1901). SFS 1952, s. 1460 (på trål). SvFiskelex. (1955; äv. om fiskhus). — jfr LAK-, RYSSJ-STRUT.
d) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) mer l. mindre konformig pip (se PIP, sbst.1 2, 2 a). Teenkanna med strut. VDVisitP 1684, s. 432. JernkA 1847, s. 290 (om avloppsrör från sugpump). Lerkärl: .. 1 kanna med strut och messings lock. BoupptVäxjö 1880. — jfr VATTENKANNE-STRUT.
e) [jfr d. strut, strutt i motsv. anv.] (i vissa trakter, om ä. förh.) om vetebulle (använd ss. fastlagsbulle) med utstående (mer l. mindre konformade) hörn; i sht i ssgn VETE-STRUT; jfr f. Ihre (1769). Strut torde någon gång förekomma för Hvetstrut. Weste FörslSAOB (c. 1817). SDS 6/2 1980, s. 1 (använd ss. fastlagsbulle; om ä. förh. i Ystad).
f) i sht kok. frasigt o. sprött bakverk (vanl. av vetemjöl, socker o. ägg, ev. äv. smör) format ss. ett tunt flak som i varmt tillstånd hopvecklas i form av en strut (i bet. b); äv. om liknande bakverk av smördeg, gräddat på strutform; oftast använt med fyllning (särsk. av glass l. vispgrädde (med sylt) o. d.); äv. med inbegrepp av l. enbart om innehållet; jfr e o. RÅN, sbst.2 Vi skall ha fyllda strutar till efterrätt. Strutar med fyllning. Hagdahl Kok. 893 (1879). Smörgåsbord, en pilsner, filèt à la Nålköping, filbunke och strutar med creme, hvad blir (priset för) det? Hedenstierna Marie 7 (1896). Dagfärska Strutar. UNT 21/10 1937, s. 10. En 25-öres strut glass. SvHandordb. (1966). — jfr RÅN-, SKUM-STRUT.
g) tekn. om olika konformade (l. trattformade) föremål i teknisk användning. Forman är en strut af jernplåt. VetAH 1749, s. 183. 2NF (1918; om plåthylsa kring bottenkran i båt). Östergren (1947; äv. om kvarnskruv). Strut, (är) inom en del bokbinderier benämning på hylsa. GrafUppslB (1951). — jfr RULL-STRUT.
i) (i sht i vissa trakter) på hopknuten säck: snut (se SNUT, sbst. 4). Hülphers HerrHäst. 4 (1907). — särsk. i uttr. i snut och strut, se SNUT, sbst. 4 f.
2) sport. i bollspel med målbur av nät, om den strutform som nätet erhåller då bollen (med kraft) sparkas l. slås in i nätet; ofta övergående i bet.: mål (se MÅL, sbst.5 4 b slutet). Rekordpubliken på Ullevål (i Oslo) .. fick inte uppleva den glada händelse som en s. k. strut bakom Kalle Svensson skulle ha betytt. DN(B) 7/10 1952, s. 10. Tredje ronden av fotbollsallsvenskan tog ett steg framåt både i fråga om mål och publik. 17 strutar av 12 parter är visserligen ingenting att skryta med men (osv.). GHT 28/4 1969, s. 13. PiteåT 20/5 1986, Bil. s. 2.
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ett slags fårskabb varvid stora flak av huden lossnar (o. bildar strutformiga bitar). Törner Vidsk. 146 (1763).
5) (†) i utvidgad anv.
6) (i vissa kretsar) bildl., om handlingen att köpa både en köp- o. en säljoption för att senare söka sälja den vilkens kurs går ned. SvD 6/7 1987, 3: 1.
(1) -BAKELSE. särsk. (numera föga br.) till 1 f: strut (se strut, sbst.2 1 f). Schulthess (1885). SAOL (1923). —
(1 c) -BAND. (i vissa trakter) band (se d. o. 29) varmed strut på ryssja o. d. hopsnörps. Arwidsson o. Ohlson 7 (1911). —
-BEN. (numera föga br.) zool. hos däggdjur, om vart o. ett av två strutformiga näsben, som avdelar näsmusslorna i tre näsgångar, näsmusselben. TLäk. 1833, s. 331. Wrangel HbHästv. 605 (1885). —
-BLAD. (†) prydnadsväxten Canna generalis L. H. Bail. (Canna indica Lin.) (som har strut- l. trattformigt hopväxta genitalier), (vanlig) kanna. Dalin 2: 771 (1855). Tholander Ordl. (1872). —
-BRÄKEN. bot. bräkenväxten Matteuccia struthiopteris (Lin). Tod. (vars höga sterila blad är strutlikt ordnade kring de sporbärande bladen), strutsbräken, foderbräken; förr äv. om ormbunkssläktet Matteuccia Tod. (Struthiopteris Willd.); jfr -bunke. Lilja SkånFl. 777 (1870; om släktet). Strutbräken, den resligaste av svenska ormbunkar. ÖgCorr. 9/6 1971, s. 12.
Ssg: strutbräken-släkte(t). bot. släktet Matteuccia Tod. (Struthiopteris Willd.). ArkBot. II. 1: 92 (1904). —
-BUNKE. (†) (växt tillhörande) släktet Matteuccia Tod. (Struthiopteris Willd.), strutbräken; särsk. om släktet. Liljeblad Fl. 518 (1816; om släktet). Klint (1906). —
-FORM.
1) till 1: form (se d. o. I 1) hos strut (l. liknande en struts). Hartman ExcFl. 153 (1846). Boheman ÅrsbVetA 1847—48, s. 311 (i fråga om påsbildningar hos gallknölar). Såssilar i strutform äro fördelaktiga. Idun 1930, s. 1317.
2) (i sht förr) till 1 f: form (se d. o. II 1) varpå strutar av smördeg formas. SvUppslB 26: 509 (1935). —
-FORMAD, p. adj. formad i strutform (se d. o. 1), strutformig; äv. ss. adv. Arsenius MannKläd. 194 (1902; om kapuschong). Holzhausen VäxtInomh. 308 (1924; ss. adv.). —
-FORMIG. som har strutform (se d. o. 1), strutformad; äv. ss. adv. Rinman 2: 1182 (1789; om snäckor). Från en .. tjock, kort, vriden stam (av ett drakblodsträd) reser sig strutformigt ett knippe grenar. Mattsson LycklÖ 146 (1907).
(1 a) -HÄTTA. [fsv. struthätta] (förr) hätta med mycket lång, strutformig topp; särsk. om en på medeltiden brukad sådan hätta som äv. täckte axlarna; jfr -mössa. (Dräkten för prästerna vid birgittinerklostren) var grå kjortel öfver en hvit, en grå mantel och struthätta, allt af vadmal. Weibull LundLundag. 125 (1884). Fatab. 1915, s. 248 (om förh. under 1800-talets senare del). Bockstensmannen med sina hosor, fotlappar och suggestiva struthätta. DN 15/7 1968, s. 24. —
(1 b, c) -INGÅNG~02 l. ~20. fisk. på tina o. d.: strutformig ingång (se d. o. 5 a), strut. Ekman NorrlJakt 4 (1910). —
-LAV. bot. laven Physcia tenella (Scop.) D. C. (som har strutliknande hatt), finlav, l. laven Physcia adscendens (Fr.) Oliv. (som har hjälmliknande bålflikar), hjälmrosettlav; numera bl. om laven Cetraria cucullata (Bell.) Ach. (som har rörformigt hopvikt bål); förr äv. om lav av släktet Cladonia Lin., bägarlav. Liljeblad Fl. 424 (1798; om fin- l. hjälmlav). Den med mönjeröda hattar försedda strutlafven. Strindberg TrOtr. 4: 174 (1897; om bägarlav). Krok o. Almquist Fl. 2: 109 (1907; om C. cucullata). —
-LIK. jfr -liknande; äv. ss. adv. Möller (1790). Ekman NorrlJakt 350 (1910; om ingång till ryssja). NatLiv 2: 582 (1931; ss. adv.).
-LIKNANDE, p. adj. som liknar en strut; jfr -lik. Lundegårdh VäxtKrigsstig. 62 (1917). En strutliknande rosett av breda blad. Ekbrant VVRumsväxt. 58 (1955). —
(1 b δ) -LÄSA. (vard., bildl.) läsa (bok) i strut; äv. utan obj. (Boken i bokhandeln) var inte i bundet ex. så jag strutläste. Aurell Samtal 127 (1969). —
-MASK-LILJA. (†) om infusoriet Vorticella digitalis Link (som är strut- l. klockformigt o. sitter på ett långt skaft), klockdjur. VetAH 1791, s. 16. —
-MÄRGEL. [jfr t. tütenmergel] geol. (i Sv. i sht i Skånes rät-lias förekommande) märgel l. lerig kalksten (vars struktur i tvärsnitt ter sig ss. serier av i varandra ställda koner av fibrös kalkspat), trattmärgel. Retzius Min. 153 (1795). SvGeolU, Af 149: 60 (1986). —
(1 a) -MÖSSA. (förr) mössa med strut; jfr -hätta. Det (måste) ha varit i början av 1700-talet som Rättviksdräkten fick sin strutmössa. DalHembB 1941, s. 68. —
-PAPPER. papper i form av en strut l. avsett l. använt till (en strut l.) strutar (jfr omslags-papper); äv. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) liktydigt med: makulatur. Som uplagan af berörde Oneiromantie eller Oneiromanie, redan lär vara utgången til behörigt strutpapper, så (osv). Kellgren (SVS) 2: 247 (1787). Maculatur, Strutpapper, Wrakpapper. Orrelius 226 (1797). VaruförtTulltaxa 1: 131 (1912; om omslagspapper). Tidens typiska, i strutpapper monterade, blombuketter. HågkLivsintr. 15: 44 (1934). —
(2) -SKOTT. (mera tillf.) skott (se skott, sbst.2 3 b) med strut ss. resultat. IdrBl. 1935, nr 36, s. 8. —
-SVARVARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. skämts. l. nedsättande benämning på (handlande l.) biträde i handelsbod; jfr strut, sbst.2 1 b β. Sandberg GHusH 130 (1897; om biträde i kryddbod). Östergren (1948). —
-VECK. textil. på klädesplagg: som har formen av en uppochnedvänd strut, strutformigt veck. Fornv. 1960, s. 9.
-VÄXT. (föga br.) växt tillhörande det insektätande växtsläktet Sarracenia Lin. (som kännetecknas av strutformiga blad i vilka insekterna fångas); särsk. i pl., om släktet. Elfving VäxtNär. 51 (1924). —
-ÄMNE. (numera bl. tillf.) ämne till (en strut l.) strutar. Boken är ny: är dock redan dömd til strut-ämnen i boderna. Wallenberg (SVS) 2: 132 (1769). —
(1) -ÄNDA l. -ÄNDE. ända hos strut l. som bildar en strut; i sht (fisk.) till 1 c. Forsslund Storg. 255 (1900; i fråga om ryssja). Östergren (1948). —
B (till 1 d; i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STRUTA-KANNA. kanna (se kanna, sbst.2 1) med (lång) pip; särsk. (förr) motsv. kanna, sbst.2 1 a, om sådan dryckeskanna. VDAkt. 1676, nr 338. Wistrand NordMAllmog. 32 (1911). —
2) till 1 b: placera (ngt) i en strut l. strutar l. dela ut (ngt) i strutar; i de särsk. förb. struta in, struta ut.
Särsk. förb. (mera tillf.): struta in. till struta 2: inlägga (ngt) i en strut l. strutar. Ahlin Markn. 325 (1957).
struta ut. 1) till struta 1: gm att trycka ut (ngt) forma det till en strut. Bergström Vinb. 49 (1926). 2) till struta 2: dela ut (ngt) i (en strut l.) strutar. Gellerstedt Glänt. 135 (1909; med avs. på frukt).
Spalt S 12797 band 31, 1991