| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄNKA stäŋ3ka2, v.2 -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.).
A. i fråga om utspridande av vätska o. d. i droppform l. i skvättar l. av ngt finfördelat, av annat än vätska osv. bestående, o. i därur utvecklad anv.
1) tr.: (gm kast l. stöt l. hastig rörelse med hand l. redskap o. d.) sprida ut l. kringsprida (vätska (särsk. vatten) l. blöt massa l. gyttja o. d. i droppform l. i skvättar), komma (vätska osv.) att i droppform l. i skvättar kastas l. fara l. flyga (se d. o. 3); äv. med obj. betecknande ngt annat än vätska osv., finfördelat l. i små partiklar delat l. förekommande, särsk. dels (i sht förr): (gm kast osv.) strö (på l. över ngt), dels: sprätta (på l. över ngt); äv. med obj. betecknande partikel; ofta med bestämning styrd av prep. (i sht på), vars huvudord betecknar (ytan av) det föremål som träffas av vätskan osv.; äv. abs.; förr äv.: spruta (se SPRUTA , v. 4). Barnen stänkte vatten på varandra. Bilen, som kom i hög fart, stänkte grus på cyklisten. Tå sadhe Herren til Mose och Aaron, Tagher idhra hender fulla medh soot vthaff skorstenen, och Mose stenkie thet vp ått himmelen. 2Mos. 9: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: må .. strö ut). Befinner tu .. at andre haffua stenckt på tigh oreenligheet, twättat strax eller skölet aff. LPetri 2Post. 284 a (1555). (Lat.) Aspergillum .. (Sv.) Itt Instrument, ther medh man watn stencker, eller: En watnspruta, stenckil. Linc. G 4 a (1640). Bolinus Dagb. 34 (1668; abs.). Han stänker salt på köttet. Schultze Ordb. 4882 (c. 1755). Om .. (tvättkläder som skola manglas) ej äro tillräckligt fuktiga stänkes med en stor, ren visp som ett fint regn öfver hvart stycke särskildt. Langlet Husm. 611 (1884). Moberg Rosell 41 (1932; med avs. på salivdroppar). Heerberger NVard. 303 (1936: på). De medeltida liturgikerna sammanställde gärna förbundsblodet, som stänktes över nådastolen, .. med vigvattnet. Arv 1955, s. 46. — jfr AV-, PÅ-, UT-STÄNKA. — särsk.
a) (i fackspr.) med avs. på färg o. d., i fråga om behandling av yta vid målning, putsning o. d.: med redskap (t. ex. pensel) med färg, puts l. dyl. göra slag- l. stötliknande ansats så att färg osv. i skurar kastas mot o. fastnar på ytan; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, angivande resultatet av behandlingen; jfr 4 c. VGR 1817, Verif. s. 225. Man .. arbetade (vid fajansdekoration på 1700-talet) med två färger (blått och mangan, den senare ofta stänkt eller jasperad). Bæckström Rörstr. 58 (1930). Ljusgrå panel med vit och mörkgrå stänkning. Fatab. 1931, s. 213. Allra enklast var det att .. med en pensel stänka små prickar av olika färger på den vita väggen. Västerb. 1934, s. 70. HantvB I. 4: 260 (1936).
b) mer l. mindre bildl. O! hvad sällhet du (dvs. solen) mig bådat, / När din glans jag fordom skådat / Stänkande på österns bryn / Purpur, guld och diamanter. Kellgren (SVS) 2: 211 (1784). Ljusgröna träd stänker sin vårgälla färg mot de grå husmurarna. Fogelström Vakna 133 (1949). Framgångar måste bäras med blygsamhet för att inte stänka salt i sura ögon. Holmberg Leopold 1: 85 (1953).
2) intr., med saksubj. betecknande vätska (särsk. vatten) l. blöt massa l. gyttja o. d.: (ss. resultat av kast l. stöt l. hastig rörelse med hand l. redskap o. d.) sprida ut sig i droppar l. i skvättar, kastas l. fara l. falla l. flyga (se d. o. 3) i droppar osv. åt alla håll; äv. om ngt av annat än vätska osv. bestående, finfördelat l. i små partiklar delat l. förekommande, dels (i sht förr): (ss. resultat av kast osv.) strös l. falla o. bli till beläggning l. fläckar (på l. över ngt), dels: fara l. falla l. flyga åt alla håll, sprätta; ofta med bestämning styrd av prep. (i sht på) vars huvudord betecknar (ytan av) det föremål som träffas av vätskan osv.; äv. opers.; jfr STINKA, v.2 I 1. Det stänkte kring stövlarna. Gruset stänkte kring bildäcken. Bilen körde så fort att det stänkte om det (jfr c slutet). Odel Sincl. 35 (1739; Hörnstr. uppl.; om blod). En tår på kinden stänker. Atterbom SDikt. 1: 261 (1809, 1837). De gladlynta gnistorna stänkte vid hvarje hammarslag vidt omkring ifrån den rödglödgade jernstången. Almqvist TreFr. 1: 1 (1842). Träflisorna stänkte, och hans hugg mot Ljusastaksbjörkens stam ljödo vida genom stillheten. Heidenstam Karol. 2: 309 (1898). Vattnet stänkte i kaskader av pärlande och gnistrande droppar om båten. Krusenstjerna Pahlen 1: 83 (1930). (Kadettkåren) uppställdes så nära schavotten, att offrens blod stänkte över kadetterna. Ekstrand Karlbg 23 (1937). Han tog ginvägen över åkrarna bort mot Snickars stuga så leran stänkte om kängorna. Wieland Västk. 54 (1944). — jfr BE-, IN-STÄNKA. — särsk.
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. i utvidgad anv.: som kännetecknas av stänkande. Öfverallt (störta) trådsmala bäckar ned, rissla i stänkande, hvita vattenfall. Nyblom Österut 113 (1908). Upp emot Hästholmens fort gick färden på stänkande sträckbog. Lundström Sjöfr. 70 (1929).
b) (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om droppe o. d. som vid stänkande hamnat på (ytan av) ngt, stänk; äv. i anv. motsv. c. Leopold 5: 312 (c. 1804; bildl.). Ett äldre fruntimmer, som .. mycket vänligt hjelpte Petrea aftorka thevattnets stänkningar. Bremer Hem. 1: 262 (1839).
c) i mer l. mindre bildl. anv.; jfr b. Ljuset stänker / I heta droppar kring oss, allting blänker. Geijer Skald. 138 (1814, 1835). Kvällens ljud stänkte mot trumhinnan. Sjöman Lekt. 82 (1948). — särsk. i det adverbiella, allmänt förstärkande uttr. så (att) det stänker om det (jfr huvudmom.), i högsta (tänkbara) grad, största (tänkbara) utsträckning. Mondale-Ferraro kommer att förlora (mot Reagan) så att det stänker om det i alla stater utom två, högst tre. DN 26⁄9 1984, s. 20. Det är nostalgi så det stänker om det. SvD 13⁄4 1989, s. 17.
3) intr., om regn: falla smått l. fint, småregna, duggregna; äv. opers.; stundom äv. med innehållsobj. betecknande mängd av regn; jfr STINKA, v.2 I 3. Lind (1749). Dät har stänkt litet rägn ute. Schultze Ordb. 4882 (c. 1755). Det knappast stänker; —skola vi inte ta oss en liten promenad? Bremer Hem. 1: 366 (1839). Regnet börjar stänka i skymningen när vi ge oss av. Barthel Colón 103 (1932). Det stänkte smått ur de tunna molnen. Östergren (1950). — jfr REGN-, SMÅ-STÄNKA o. REGN-STÄNKT.
4) tr.: (ss. resultat av kast l. stöt l. hastig rörelse med hand l. redskap o. d.) i högre l. lägre grad övergjuta l. betäcka (ngn, äv. sig, l. ngt) med vätska (särsk. vatten) l. blöt massa l. gyttja o. d. (i droppar l. skvättar), bestänka, överstänka; (fläckvis) betäcka (ngn l. ngt med smuts o. d., i sht blöt l. fuktig sådan); i sht förr äv.: (ss. resultat av kast osv.) beströ l. översålla (ngt med annat än vätska osv., finfördelat l. i små partiklar); äv. i uttr. stänka ngn l. ngt med vätska osv.; i sht förr äv. närmande sig bet.: vattna l. bevattna (ngt); utom i särsk. förb. o. ss. senare led i ssgr numera nästan bl. i a—d. Såå stänck tw mich medh hysop åndeligha. OPetri 1: 108 (1526); jfr ISOP 1 slutet. Stänckt Brödh medh Salt. Bondepract. F 6 a (1662). (Kakan skall) rijfwas öfwer medh Ost och Sucker, och stänckias medh Rosenwatn. Salé 178 (1664). Han hade snafwat i wägen, och illa stenckt sina kläder. Swedberg Cat. 689 (1709). Vid kyrkdörren gjorde .. (kyrkobesökarna) korstecknet och stänkte sig med vigvatten. LbFolksk. 98 (1890). Det största julibekymret är .. vattnandet och stänkandet av trädgården. Frisk Čapek Trädg. 90 (1934). — jfr BE-, BLOD-, DAGG-, KRUT-, NED-, NEKTAR-, PURPUR-, PÅ-, RÖD-, SMUTS-, ÖVER-STÄNKA o. FRADG-, LÖDDER-, ROSEN-, SALT-, SJÖ-, SKUM-, STJÄRN-STÄNKT m. fl. — särsk.
a) (fullt br.) med bestämning angivande resultatet av stänkandet, särsk. i sådana uttr. som stänka ngn full, förr äv. stänka fullt ngt, stänka så att ngn, resp. ngt blir helt blöt(t) l. smutsig(t). Wj åka i Wagnar med Laqueijer och stänka wåra Creditorer fulla med Orenlighet. SedolärMercur. 2: nr 15, s. 8 (1731). Levin Schiller Cab. 27 (1800: fullt). Jag kunde inte föreställa mig en möjlighet att bli värre tilltygad, .. än om .. en flygfisk farit mig mitt i synen och stänkt mig våt. Hallström Händ. 185 (1927).
b) (fullt br.) med avs. på (torr o.) ren tvätt: (ss. förberedelse för strykning l. mangling) bestänka med vatten. Almqvist TreFr. 3: 229 (1843). Före manglingen och strykningen stänkas plaggen lätt med en i vatten doppad visp. Hubendick FlickLek. 248 (1879). Stänka och stryka tvätt. SvHandordb. (1966).
c) (i fackspr.) med avs. på vägg, tapet o. d.: måla l. dekorera gm att med svepande, tvärt avbrutna rörelser med en i färg o. d. doppad pensel (l. med apparat med motsvarande funktion) bringa färgen osv. att i skurar kastas mot o. fastna på väggen osv. VGR 1818, Verif. s. 255. Förstugorna (i Kila by, Östergötl.) ha ofta omålade stockväggar, i andra fall äro de vitmenade eller stänkta. EtnolKällskr. 3: 86 (1946).
d) (fullt br.) i mer l. mindre bildl. anv. Then kalla åldrens winter, / Som stäncker wåra håår med silfwerfärga ann. Fånge 8 (c. 1710). Så bar det ned i dalen, vars lövskogar de första septemberveckorna redan stänkt med guld. Siwertz Sel. 2: 55 (1920). Tinningarna är stänkta av grått. ICAKurir. 1990, nr 49, s. 10. — jfr PURPUR-, SILVER-STÄNKA o. SOL-, STJÄRN-STÄNKT.
5) [eg. specialanv. av 4 (d)] i fråga om att snabbt och med stor kraft skjuta (boll l. puck o. d.) l. utdela (slag o. d.); i sht i fotboll, ishockey o. d.; särsk. dels i den särsk. förb. STÄNKA IN, dels i avledn. STÄNKARE. Han stänkte bollen i mål.
B. om djur: springa l. spritta upp.
6) [jfr 2 c] vid jakt, för att beteckna att (skrämt) villebråd (som icke är föremål för drev) springer l. spritter upp (från lega l. gömställe o. d.); anträffat bl. i den särsk. förb. STÄNKA UPP o. ss. förled i ssgr (t. ex. STÄNK-HARE, -RÄV).
STÄNKA I10 4. till 1: gm att stänka tillsätta ((ytterst liten l. obetydlig kvantitet av) ngt). Krusenstjerna Pahlen 4: 79 (1933; med avs. på droppar av punsch). —
STÄNKA IN10 4.
1) till 1, delvis mer l. mindre bildl., särsk.: strö in (ngt). Gellerstedt Efters. 125 (1891). Ett par ljusa, grå byxor, som stänkte in en erinran om bjärt och skrikande elegans midt bland de andra blygsammare .. plaggen (i skyltfönstret). Söderberg Förvill. 180 (1895).
2) till 2, 3, om vätska l. regn: stänkande komma in. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vattnet stänkte in i båten. SvHandordb. (1966). jfr instänka.
3) sport. till 5, med avs. på målgörande skott l. mål o. d.: (snabbt o.) hårt skjuta in l. göra. SDS 26⁄11 1976, s. 30. —
STÄNKA NED10 4 l. NER4.
1) (numera bl. tillf.) till 1, i delvis mer l. mindre bildl. anv.: (hastigt) kasta ned (se kasta ned 2) l. strö ned (ngt). Forskarens pänna på pappret glider / Och stänker de funna tankarne ner. Bååth GrStig. 85 (1889). Den tjusningens trollmakt, som den homeriska poesien så underbart stänker ner över Achilles’ person. Athena 95 (1917).
2) till 2, 4: gm att stänka blöta l. smutsa ned (ngn l. ngt) mer l. mindre grundligt; äv. med saksubj.; äv. abs. Björkegren 1010 (1784). Se, så hon (dvs. baljan) har stänkt ned mig! .. (sade) Frans och pekade på sina byxor. Wallengren EnHvarProf. 9 (1894). Hon tappade gräddkannan och stänkte ned överallt. SvHandordb. (1966). Gullberg Elfrida 198 (1980; med saksubj.). jfr nedstänka. —
1) till 1: stänka o. därigm bringa (ngt) att spridas runt omkring (den stänkande). Stänka omkring vigvattnet. Möller (1790, 1807).
2) till 2: stänkande fara omkring. Berndtson (1880). Vattnet stänkte omkring åt alla håll. SvHandordb. (1966). —
STÄNKA PÅ10 4.
1) till 1: gm att stänka få (ngt) att fara l. hamna (på ngn l. ngt); särsk. (i fackspr.) till 1 a. Limfärgen skall stänkas på med en stor yvig pensel. SvHandordb. (1966). Myrberg Karin 155 (1976).
2) (vard.) till 1, bildl.: hålla på med l. fortsätta att dricka (avsevärda mängder) sprit. Östergren Gentl. 172 (1980). —
STÄNKA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1: gm stänkande bringa (ngt) att fara upp; äv. utan obj. Wallin (SVS) 2: 282 (1839). (Den skjutna fågeln) gör en kullerbytta, slår i sjön och stänker upp en hel vattenkonst. Engström Lif 122 (1907).
2) till 2: stänkande fara upp. Bergman VSmSkr. 138 (1825; om smuts). En kaskad av vatten stänkte upp då båten sattes i sjön. SvHandordb. (1966).
3) (numera föga br.) till 6, om villebråd som icke är föremål för drev: plötsligt o. oväntat springa upp l. fram från lega l. gömställe o. d. Harar stänka upp litet här och var bland buskarna. SörmlB 70 (1918). —
STÄNKA UT10 4.
1) till 1: bringa (vätska o. d.) att stänka ut (i bet. 2); äv. bildl. NTIdr. 1899, Julnr s. 5 (bildl.). Blodet (hade) sprutat fram, som om man stänkt ut det med visp från ett ämbar. Knöppel SvRidd. 158 (1912).
2) till 2: stänkande fara ut. Daguerre 29 (1839). Lagerlöf Holg. 2: 113 (1907; om gnistor). Nästan all mjölken stänkte ut. SvHandordb. (1966). —
1) till 2: stänkande fara över (ngn l. ngt); äv. abs. Auerbach (1913). (Vid flottyrkokning av bakverk) kan fettet .. lätt stänka eller pösa över och fatta eld. StKokb. 42 (1940); möjl. icke särsk. förb.
2) till 4: gm stänkande göra (ngn l. ngt) våt l. smutsig. Auerbach (1913). Stänka över ngn med smuts. SvHandordb. (1966).
(1, 4) -BORSTE. (i sht förr) borste avsedd ss. redskap för att stänka vatten l. annan vätska; särsk. till 1 a, i fråga om behandling av yta vid målning, putsning o. d.; jfr stänkelse-borste. Wikforss 643 (1804). AHB 12: 43 (1865). särsk. (†) i fråga om katolska o. grekisk-ortodoxa förh., om borste för stänkande av vigvatten, vigvattenkvast, aspergill; jfr -kvast slutet, stänkel. Lind 1: 280 (1738). Björkman (1889). —
(6) -DJUR. jäg. uppskrämt (plötsligt l. tillfälligt l. oväntat l. slumpartat o. d. uppdykande) djur som icke är föremål för drev; jfr -hare, -räv. Munsterhjelm Rävjakt. 142 (1923). —
-FLASKA.
1) till 4 (b): för stänkning, i sht av tvätt, avsedd flaska, vanligen med lock perforerat av ett flertal hål; jfr -kanna. HantvB I. 5: 424 (1937).
2) (numera bl. tillf.) till 2: behållare för mottagande l. upptagande av stänk. Ahlberg FarmT 134 (1899). —
(1, 4) -KANNA. (förr) kanna (se kanna, sbst.2 1 b) för stänkning, förr äv. bevattning; jfr -flaska 1. Möller 106 (1745). —
(1, 4) -KVAST. (stänk- 1807 osv. stänke- 1681—1795) jfr kvast 2 d o. -borste. Rålamb 14: 56 (1690). särsk. (†) i fråga om katolska förh., om vigvattenkvast, aspergill; jfr -borste slutet. Verelius 241 (1681). Spegel 482 (1712). —
(1 a, 4 c) -MÅLA, -ning. måla gm stänkning; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om resultatet av målningen; jfr -rappning. Stänkmålning .. ett målningssätt, som .. är särdeles prydligt. Hubendick FlickLek. 296 (1879). En enkel stänkmålning i rött och svart på vit botten. Fatab. 1954, s. 18. —
(1 a) -PUTS. byggn. abstr. o. konkret; jfr puts, sbst.4 1, 2. Stänkputs utföres som kalkputs eller som ren cementputs. IngHb. 5: 1289 (1948). Terrasit stänkputs .. anbringas .. genom stänkning. SvByggkatal. 1955, s. 401. —
(1 a, 4 c) -RAPPNING. (numera bl. tillf.) jfr rappning, sbst.2 1, o. -måla; äv. konkret, om resultatet av rappningen (jfr rappning, sbst.2 2). Stål Byggn. 1: 257 (1834; konkret). Cannelin (1921). —
(3) -REGN. sparsamt o. i glesa l. spridda droppar l. smått l. fint fallande regn, småregn l. duggregn; äv. oeg. l. bildl. Alm(Ld) 1792, s. 15. Stänkregn, .. (dvs.) Regn i glesa, spridda droppar. Weste FörslSAOB (c. 1817). Strindberg Skärk. 28 (1888; oeg. om utkastat tvättvatten). —
(2) -SKYDD. anordning till skydd mot stänkande. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 466. särsk. i fråga om motorfordon med hjul: skydd (se d. o. 2 b slutet) mot uppstänkande vägsmuts; i sht om en av gummi l. dyl. bestående, bakom hjulet (från stänkskärmen) nedhängande skiva vars flatsida är vänd mot detta. SvD(A) 22⁄11 1912, s. 11. SFS 1951, s. 1502. TNCPubl. 39: 102 (1968; om nedhängande skiva). —
(2) -SKÄRM. ss. stänkskydd avsedd skärm (se d. o. 1 b); särsk. om skärm (se d. o. 1 b ϑ) över hjul på fordon ss. skydd mot vägsmuts; äv. bildl. Björkman (1889). TT 1898, M. s. 2 (på ångmaskin). SvD(A) 19⁄3 1939, s. 15 (på bl. a. sportsko). —
-VATTEN. (stänk- 1881 osv. stänke- 1538—1541)
1) särsk. (†) till 1, 4, om vigt vatten för användning vid bestänkning. LPetri Wijgd. A 3 b (1538). 4Mos. 31: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: stänkelsevatten).
(1) -VÄLLING. (förr) mjölkvälling med små klumpar l. klimpar åstadkommen gm tillsats till kokande mjölk av redning av ägg o. mjöl (o. smör l. socker l. salt), vilken stänktes l. dryptes i mjölken; äv. bildl. Weste (1807). Strindberg Brev 10: 215 (1894; bildl.).
B (†): STÄNKE-KVAST, -VATTEN, se A.
2) (numera bl. mera tillf.) till 1, 4 (b), om stänkflaska o. d.; ss. senare led i ssgn kläd-stänkare. (Klädstänkare av aluminium. KatalNK 1924—25, s. 49. SvD(A) 4⁄7 1926, s. 5).
3) (vard.) sport. till 5: hårt skott l. slag o. d.; i sht i fotboll, bandy, ishockey o. d.; jfr rökare 3. DN(A) 12⁄4 1955, s. 18 (i fotboll). ST(A) 15⁄2 1959, s. 17 (i bandy). Oooh! Vilken stänkare! Där ligger .. (den nedslagne boxaren) i alla fall. Nu är det slut. DN(A) 25⁄2 1966, s. 14. —
STÄNKELSE, r. l. f. [fsv. stänkilse; jfr fd. stænkelse] till 1, 4: stänkande av l. bestänkande med vatten l. annan vätska; i pl. äv. konkret, om enskilda omgångar av stänkande osv.; särsk. om rituellt stänkande av l. bestänkande med i sht vigvatten; numera bl. ngn gg (i bibeln o. bibelpåverkat spr.) ss. förled i ssgr, o. där äv. närmande sig l. övergående i bet.: för rituellt stänkande avsett vatten, vigvatten (se t. ex. stänkelse-kar). 1Petr. 1: 2 (NT 1526; Bib. 1917: bestänkelse). (Sv.) Stänkelse, .. (t.) das Sprützen. Lind (1749). Borg Luther 1: 27 (1753; i pl.). Jag ilar / En munk att kalla, som åt huset ger / Vigvattnets helga stänkelse. Stagnelius (SVS) 4: 144 (c. 1821). Östergren (1949; angivet ss. ålderdomligt). jfr vigvatten-stänkelse.
Ssgr: stänkelse-blod. i bibelöversättning från ä. tid: blod avsett att användas till rituellt renande bestänkning; i bildl. l. utvidgad anv., om Jesu blod ss. symboliskt medel till andlig rening l. gemenskap med Kristus l. frälsning o. d. Hebr. 12: 24 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Kristus, som har oss förlossat‚ / Oss rörde med stänkelseblodet. Grevillius Dikt. 31 (1873).
-fat. (†) om kärl l. skål för vigvatten; jfr fat 3 o. -kar. Linné Sk. 94 (1751; i pl., om kärl av sten).
-glas. (†) om stänkflaska o. d. Lind 1: 1452 (1749).
-kar. (numera föga br.) kar (se kar, sbst.1 1) för vigvatten, vigvattenskärl; jfr -fat. Lind 1: 280 (1738). Björkman (1889).
-kvast. (†) stänkkvast; särsk. = stänk-kvast slutet. VocLib. avd. 47 (c. 1580). Landsm. XIX. 2: 107 (i handl. fr. 1791).
Spalt S 14141 band 32, 1997