Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVINKA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.)
Ordformer
(förr äv. -w-, -ck-)
Etymologi
[sv. dial. svinka, uppföra sig opålitligt, söka undanflykter, vackla; jfr d. svinke, röra sig hit o. dit, svinga, vackla; möjl. lån av ett icke belagt t. verb motsv. feng. swincan, arbeta, möda sig, besläktat med SVINGA, v.2; jfr äv. t. schwenken, svänga, svinga (se SVÄNKA). — Jfr SVINK, sbst.1, SVINKA, sbst.2, SVINKEL, SVINKER, SVINKLA]
(†)
1) förflytta sig med svängande rörelser; svänga; vrida sig hit o. dit. Fast the (dvs. stjärnorna) stundom .. / .. göra Fölljes-Lag, the ljkwäl ofta wjka / På Sjdan, slå een Krook, åt Österkanten winka, / Men gå dock Wester ut och altså ojämbt swinka. Spegel GW 167 (1685). Swincka .. (dvs.) wrida sig hijt och dijt. Spegel (1712). Wäfstolarne .. stå fast så at Wäfwaren kan fermt och hårt slå arbetet tilsammans, utan at stolen skal swinka eller .. gå utur sit skick. Bennet Lin. D 2 b (1738). Svinka med hela kroppen til bägge sidor. Schultze Ordb. 5235 (c. 1755).
2) i bildl. anv. av 1: uppföra sig opålitligt, handla svekfullt; bedra; göra undanflykter, krångla; dröja; vara vankelmodig l. osäker, vackla, tveka; äv.: vika, dra l. hålla sig undan; äv. med saksubj., särsk.: vara falsk; ss. vbalsbst. -ande l. -ning i konkretare anv., särsk.: undanflykt l. dröjsmål l. tvekan o. d. Hagström Herdam. 3: 443 (cit. fr. 1633). Som Rättwisan är baar ok ey behöfwer sminka / Så haer ey Jag behooff från Sanningswägan at swinka. Lucidor (SVS) 111 (1673). Ptolomæus .. twingade .. Porus at wända sigh med sin Armee bort til then Ort ther han skrymptade sigh willia öfwerfara, och uthrättade medh sitt swinckande så mycket, at öen intet kunde wijdare uthaff Fienden synas. Sylvius Curtius 619 (1682). En menniska, som försmädar och, då det skall komma för domstolen, brukar tusen swinkningar och undanflykter. Cavallin Herdam. 4: 382 (cit. fr. 1748). Johannes (Döparen) är icke twetalig, hans wittnesbörd swinkar icke. Borg Luther 1: 87 (1753). (General Wrede) höll .. på at köpa Korsnäs af Major Fock .. men denne svinkade och stegrade så priset, at han blef ond deröfver, och afbröt handeln. Porthan BrCalonius 541 (1799). Töm, utan svinkande, / Stopet min bror. Franzén Skald. 5: 61 (c. 1800, 1836). Cannelin (1939).
Särsk. förb.(†) : SVINKA OMKRING. till 1: fara omkring (med svängande rörelser); äv. bildl., i uttr. svinka omkring med ngt, vara tveksam till ngt. (Änglarna) fästa .. sin willia vthi .. (Gud) och vagera eller swincka inthet til så många objecta omkring, som wij göra. Sylvius Mornay 78 (1674). Stoici .. hafwa .. lährt, at Werlden war vthi sin wisza tijdh skapadt; Peripatetici (dvs. Aristoteles efterföljare) swincka ther medh omkring. Därs. 152. —
SVINKA UNDAN. till 2: hitta på l. göra undanflykter o. d.; dra l. hålla sig undan; äv. med obj. Min san iag hade stor swårhet at swinka undan. Gyllenborg Vill. 67 (1721). Den afwoga naturen .. swinckar .. gärna undan Christi renings bad och inra korss-schola. SRosén (1738) i KyrkohÅ 1910, MoA. s. 60. Tå iag, såsom Pastor, i fjol några resor sökt få tala med honom, har han möjeligen swinkat undan. VDAkt. 1746, nr 424. Lindfors (1824).
Ssg (†): SVINK-ÄRENDE. till 2: (kortvarigt) ärende som man gör utan att vara tvungen, avstickare; äv. om föreburet ärende l. ärende som tillgrips ss. förevändning (för att kunna avlägsna sig l. slippa göra ngt); jfr slink-ärende. Under ett swinckärende här på jorden råkade Jupiter en tårftig landtman. Tessin Skr. 90 (1763). Göra sig svinkärender. Weste FörslSAOB (c. 1817). Klint (1906).
Avledn. (†): SVINKARE, m. ⁄ ⁄ (ig.) till 2, om person som gör undanflykter l. uppträder svekfullt l. håller l. drar sig undan o. d.; jfr svänkare. Deruppå länder nu til swar, at jag först nogsamt wet, det I intet skrifwer något til försmädelse, wil ock derföre icke handla med Eder som någon Swinkare, utan frågar ända fram, om hela Ståndet deraf må taga någon retelse. Lundberg Paulson Erasmus Föret. 9 b (1728). (Sv.) svinkare .. (t.) Ausflüchtemacher, Drückeberger. Auerbach (1913). —
SVINKERI, n. svek. Bedrägelige streeck och Swinckerij. Sylvius Curtius 65 (1682).

 

Spalt S 15194 band 32, 1999

Webbansvarig