| Publicerad 2002 | Lämna synpunkter |
SÄMJA säm3ja2, i sht förr äv. sä3m– (sä`mja l. sä`mmja Dalin (1854), sä3m- LoW (1911; angivet ss. sällan förekommande)), sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1, förr äv. (särsk. i ssgn MISS-SÄMJA) i bet. 2) -or.
1) överenskommelse l. avtal o. d.; i överenskommelse osv. fastställd skatt l. avgift o. d.
a) (om ä. förh.) överenskommelse l. avtal o. d.; förlikning (se d. o. 4); äv. om i överenskommelse osv. fastställd skatt l. skatteprestation l. avgift o. d.; särsk. (o. numera bl.) dels om en (under medeltiden o. 1500-talet tillämpad) skatteform bestående i en överenskommelse osv. mellan skattebönderna i en socken l. ett härad l. annat uppbördsdistrikt o. (vanl.) kronan om kollektivt erläggande av viss skatteprestation fastställd i enhetlig vara l. penningar, dels om sådan skatt l. arrende för enskild jordegendom (särsk. sådan uppodlad på annans egendom l. allmänning); äv. dels om själva skatten osv., dels om det skattebetalande uppbördsdistriktet; jfr STADGA, sbst.2 5. Item at nagon raad finnas om the semyor vthi westergötland oc annerstedz, at the motte affkomma, oc rette scatter vtgaa epter som gammalt .. var j fortiden. G1R 1: 256 (1524). Ny optagne Heman, 6 aff them lyde vnder Semian, och 3 vnder Kronan. Kuylenstierna RekognSkog. 175 (cit. fr. 1543). The 10 pund Smör, szom årligen aff Augunnaryd sockn j Synnerbo pläger vtgöres j szämie för then Biskopztijende, som j szamme sockn årligen faller. G1R 16: 593 (1544). Skole offtebe:de siälekarler förplictige vare att giffve .. een tilbörlig skatt eller sämie aff the siäler the fonge. Därs. 22: 370 (1551). (Den som olovandes skjuter på andras ägor) han skall anten med sämbia förnöija Jordäganden, eller .. böthe. RARP 4: 111 (1647). Gambla och wanliga sämjan (till präst) som är 6. mark af gårdhen. VDAkt. 1713, nr 397. Emellan Soknemännen och Pastorn är uprättad en sämja, hvarefter de betala för all tionde et vist i penningar, som kan stiga vid pass til 2 dal(er) af hvart helt hemman. VetAH 1747, s. 136. Gustav Vasa eftersträvade genom sina skattläggningsreformer på 1540-talet och senare en närmare kontakt mellan kronan och den enskilda skattebetalaren. De kollektiva sämjorna sprängdes följaktl. i största möjliga utsträckning och ersattes med en individuell beskattning. KulturhistLex. 17: 705 (1972). — jfr SMÖR-SÄMJA.
b) i annan anv.; i fråga om uppdelning av fastighet l. samfällighet (se d. o. 2 a) gm privat överenskommelse; i ssgrna SÄMJE-DELA, -DELNING.
2) om tillståndet att ngn är överens l. enig (med annan l. andra); enighet l. samförstånd l. endräkt; frid l. harmoni. Vpaa thet at fred redeligheth sæmmie kerlek oc endrekt motte komme riiken i mellom. G1R 1: 297 (1523). Ständernes betänckiande om inbördes semija och eenigheet. RA II. 2: 180 (1617). Medh sämia i tolmod och mycken troo / Skola man och qwinna tilsamman boo. Ps. 1695, 327: 9. (Svartsälen) lefwer i flockar, men i bästa inbördes sämja, så dessa djur gerna leka med hwarandra, och .. hjelpa hvarandra i farans stund. Holmström Ström NatLb. 1: 58 (1851). Columbus och Sebastiano Cabatos efterföljare hade lefvat i sämja med indianerna, som de funno gästvänliga, trofasta och osjälfviska. Stockenstrand Utv. 54 (1907). Efter avslutade förhandlingar for vi i bästa sämja till Långban för att jaga morkullor. De Geer Bergsl. 177 (1951). Rosén Allemansr. 8 (1976). — jfr BORDS-, BRÖDRA-, FRÄND-, GRANN-, KAMRAT-, MISS-, MÅG-, O-, SJÄLA-, VÄN-SÄMJA m. fl. — särsk. övergående i bet.: förlikning; ss. förled i ssgn SÄMJO-KONKURS.
3) (†) överensstämmelse l. likhet l. samstämmighet; särsk. i uttr. ha sämja med ngt, överensstämma med ngt. (Stavningen) Ock har sämja med urspråket, men at ck skola kunna fogas ihop, utan nogon efterföljande vocalis, derom twiflar man. Pfeif DeHabitu 92 (1713). Därs. 110.
B (förr): (2) SÄMJE-BAND. (sämje- 1694. sämjo- 1732—1746) (†) band (se d. o. 2) som skapar enighet l. samförstånd o. d. Brobergen 40 (1694, 1708). (Det är en regents plikt att) stifta gagneliga sämjoband med andra Makter. Lallerstedt Dygdel. 106 (1746). —
-BONDE. (sämja- 1530. sämje- 1543 osv. sämjo- 1543) innehavare av sämjehemman; jfr stadge-bonde. HH XI. 1: 75 (1530). Heckscher SvEkonH 1: Bil. IV: 16 (1935). —
-BREV. (sämje- 1526—1776. sämjo- 1603) [fsv. sämiu bref] (†) skrivelse rörande sämja; skrivelse vari sämja påbjudes. Jtem kaallenshæredhet ith semie breff om theres skath som the aarligha wthgiffua schulla. G1R 3: 72 (1526). Westgötarne, som beropade sig på sina gamla sämje-bref, fingo .. svar, at (osv.). Bielke PVetA 1776, s. 121. —
(1 b) -DELA. (sämje- 1897 osv. sämjo- 1931—1948) [retrograd bildning till -delning] (förr) med avs. på jordegendom, fastighet l. samfällighet (se d. o. 2 a): dela (sedan 1962 förbjudet) gm enskild överenskommelse utan iakttagande av lagstadgade former för jorddelning l. fastighetsbildning. Å berörda 11 5 ⁄ 9 kappland, som äro sämjedelade från andra 11 5 ⁄ 9 kappland af samma hemman, äro (osv.). PT 1897, nr 43 A, s. 1. Bolaget (har) sedermera blifvit ägare till båda de hemmansdelar, mellan hvilka .. skogsmarken sämjedelats. 1NJA 1909, s. 474. Nu hade .. hemmanet sedan lång tid tillbaka varit sämjedelat samt bebyggt. Därs. 1946, s. 727. Därs. 1954, s. 223 (i p. pf., om jordbruksfastighet). —
(1 b) -DELNING. (sämje- 1833 osv. sämjo- 1773—1958) (förr) sedan 1962 förbjuden delning av jordegendom, fastighet l. samfällighet (se d. o. 2 a) utan iakttagande av lagstadgade former för jorddelning l. fastighetsbildning; äv. konkretare, om enskild omgång av sådan delning; jfr sämjo-klyvning, -skifte. ÅgerupArk. Brev 19 ⁄ 9 (1773). Sämjedelningar emellan åboer på samma hemman, då åboerne qvarbo på samma tomt och uti gemensamma hus. SFS 1835, nr 53, s. 1. Med uttrycket sämjedelning av jord avses sådan jorddelning, som parterna själva ombesörja enligt överenskommelse, utan anlitande av i laga ordning utsedd förrättningsman. SvBanklex. 246 (1942). Lag angående förbud mot sämjedelning av fast egendom .. Sämjedelning av fast egendom må ej äga rum .. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1962. SFS 1962, nr 166, s. 355.
-GODS. gods som betalade sämja. Kuylenstierna RekognSkog. 173 (cit. fr. 1543). jfr skatte-sämjegods. —
-HEMMAN. (i sht på allmänning uppodlat) hemman som betalade sämja (o. oftast räknades ss. ett slags kronohemman som innehades med arvsrätt); jfr stadge-hemman. Olsson Herdam. 3: 182 (i handl. fr. 1586). Sämje Hemman äro sådane lägenheter, som upptagne innom andra Hemmans rågång, genom öfverenskommelse och emot viss ränta till jordägaren efter sämja blifvit häfdade under ständig eller viss besittnings-rätt. Botin Utk. 354 (1761). Särskilda slag av kronohemman äro stubbe- och röjselrättshemman, sämje- och stadgehemman samt kronobergsmanshemman. 3NF 12: 166 (1930). —
-JORD. (sämje- 1553 osv. sämjo- 1713) jord (se d. o. 5) utgörande sämjehemman. G1R 24: 22 (1553). Intill början av 1700-talet fanns i kronans jordeböcker en kategori fastigheter, benämnda stadge- eller sämjejord, vilka år 1723 förklarades vara av krono natur. HT 1927, s. 46. —
-KORN. jfr -bjugg. De hemmansinnehavare, som icke in natura togo del i (socken)båtarnas byggande och underhåll (med dagsverken och leverans av timmer, tjära m. m.), utgjorde i stället sämjekorn eller -humle. Minnesskr1734Lag 2: 489 (1934; om förh. på 1600-t.). —
-LAG. (sämje- 1678. sämjo- 1733) (†) överenskommelse, avtal. Ehr dygd .. har Ehr altså bekrönat / På denne dag .. / Tå I nu från wår hoop med den gör sämjelag / Som Himmlen Ehr beskärdt. Wennæsius Klingd. 15 (1678). KulturbVg. 2: 91 (1733). —
-LOTT. [elliptiskt för sämje-delnings-lott] sämjedelningslott. Minnesskr1734Lag 1: 254 (1934). Torplägenheten skall delas i två delar och läggas en till vardera sämjelotten. 1NJA 1980, s. 243. —
-PENNINGAR, pl. (sämja- 1530. sämje- 1530 osv. sämjo- 1543) [fsv. sämiu penningar] i pengar erlagd sämja. HH XI. 1: 85 (1530). Sämjepengar för Wråkenäs Säteri utgöra 5 Rdr för året. Tegnér Brev 10: 323 (1845). —
-RÅ. (sämje- 1758 osv. sämjo- 1921) råmärke l. rågång fastställd (fastställt) i överenskommelse l. avtal. VetAH 1758, s. 109. Hela marken har af ålder genom sämje-råer hemmanen emellan varit afdelad. Porthan BrCalonius 33 (1793). Rig 1951, s. 45. —
-RÄNTA. i sämja fixerad ränta (se ränta, sbst.1 1) l. grundskatt, ränta l. grundskatt utgörande sämja; jfr -skatt. Rålamb 13: 113 (1690). —
-RÄTT. besittningsrätt till sämjehemman; jfr stadge-rätt. Kuylenstierna RekognSkog. 183 (cit. fr. 1713). 2NF 28: 101 (1919). —
-SKATT. jfr -ränta. G1R 10: 171 (1535). Skatt som utgick från ett kollektiv brukar ibland betecknas som sämjeskatt och var under senmedeltiden en av de vanligast förekommande principerna för uppbörden. HT 1982, s. 427. —
-SMÖR. (sämja- 1530. sämje- 1530—1768. sämjo- 1934) [fsv. sämiu smör] smör utgörande l. ingående i sämja; smör ss. sämjeskatt. HH XI. 1: 75 (1530). Qwicktionden och Sämjesmöret (till prästernas avlöning) äro ej .. at föragta. Åhstrand Öl. 33 (1768). —
-STADGE. (†) överenskommelse l. avtal. BondP 12: 438 (1772). —
-VIS. adv. (sämje- 1905 osv. sämjo- 1895) efter sämja l. skattebetalande uppbördsdistrikt. PT 1895, nr 88 A, s. 4. (Sämjedelning) kunde gå så långt, att hela hemmanets mantal fördelades på de sämjevis avstyckade lotterna, under det att ägaren behöll en del av jorden utan mantal. SvLantmät. 2: 157 (1928).
C (utom i ssgn SÄMJO-VAL numera bl. om ä. förh.): SÄMJO-BAND, -BONDE, -BREV se B. —
-BYTE. byte av jordegendom, fastighet l. samfällighet (se d. o. 2 a) gm enskild överenskommelse utan iakttagande av lagstadgade former för jorddelning l. fastighetsbildning; jfr sämje-delning. SPF 1859, s. 687. —
-DELA, -DELNING, -JORD, se B. —
-LAG, se B. —
-PENNING, -RÅ, se B. —
-SKIFTE. jfr sämje-delning. FFS 1920, nr 219, s. 566. I många fall gjordes sämjoskiftet utan några som helst skriftliga handlingar. SkärgårdB 575 (1948; om förh. i Finl. c. 1920). —
(2) -SMOLK. (†) om smolk som stör enigheten l. endräkten (mellan ngra). Kolmodin QvSp. 1: 62 (1732). —
-SMÖR, se B. —
(2) -SÄLLAN, adj. (†) sällsynt endräktig. O Saligt Sälle Paar! som medan The haer lifwat / I Sämio-Sellan roo haer bott, ey trätt-samt kijfwat. Lucidor (SVS) 258 (1672). —
(2) -VAL. (i Finl., fullt br.) val där antalet kandidater är lika stort som antalet platser i fullmäktige (varför kandidaterna inte behöver konkurrera med varandra utan utses utan röstning i samförstånd o. sämja). Hufvudstadsbl. 13 ⁄ 10 1988, s. 8. —
-VIS, se B.
Spalt S 16187 band 33, 2002